Tillväxt i Göteborgsregionen. Ett underlag för regionens tillväxtstrategi.

PBL förvandlade också generalplanen till översiktsplan och gjorde den heltäckande och
obligatorisk för alla kommuner samt föreskrev att kommunen efter varje val prövar i vad mån
planen behöver förnyas. Liksom regionplanen är översiktsplanen ett instrument för
information, inte ett bindande dokument.
Göteborgsregionens Kommunalförbund, GR, är ett samarbetsorgan på många olika
samhällsområden för tolv kommuner i Västra Götalands län och Kungsbacka i Hallands län.
GR har i dag bortåt 900 000 invånare, 200 000 fler än när det kom till 1974 och övertog de
uppgifter som förorternas tidigare regionplaneförbund och samarbetskommittén med
Göteborg hade haft.
GR inledde sin verksamhet med att publicera Regionplan 1974. Åtta år senare (1982)
framlades nästa regionplan, men ingen av dem fördes vidare till formell fastställelse. Det
hindrar givetvis inte att de ändå som uttryck för en samlad kommunal vilja från Göteborg och
kranskommunerna har väglett regionens rumsliga utveckling.
Dessförinnan hade det gamla regionplaneförbundet lagt fram ett Regionplaneförslag 1963,
som på sina håll uppfattats som en manifestation av förorternas samfällda strävan att med en
balanserad utvecklingsplan för de små kommunerna skydda dem mot att inkorporeras av
Göteborg, men 1960-talets förändringar och regionala sammanväxt hade överflyglat sådana
självförsvarsambitioner. Sedan 1988 är GR officiellt regionplaneorgan enligt PBL:s regelverk.
Att Västra Götaland utöver ett län även blivit en politisk och administrativ region, gör det
dock inte naturligt att i PBL:s mening se denna som ett lämpligt avgränsat regionplaneområde.
Länet som helhet omfattar tretton lokala arbetsmarknader. Göteborgsområdet är
mycket mera naturligt för det, och i GR:s regi pågår sedan 2002 rådslagsrundor med
kommunerna om den regionala utvecklingen för att nå en bättre samstämmighet mellan regional
och kommunal planering, men samrådet förväntas inte leda fram till en formell
regionplan.
Sammanläggningen i Skåne har inte heller gjort den nya regionen till ett regionplaneorgan.
Sydvästra Skånes Kommunalförbund, SSK, som kom till 1965 med nio medlemmar, var länge
ett naturligt planområde för Malmöregionen. SSK utarbetade regionplaneförslag 1972, 1979
och 1985 och förde 1993/94 en s.k. regiondialog med i princip samma inriktning men ansökte
aldrig om regeringens bekräftelse på sin ställning och blev alltså inte något formellt regionplaneorgan.
Kommunalförbundet upplöstes i samband med att Skånes två delar förenades till ett
län och en region, som bland sina uppgifter fick regional utvecklingsplanering men alltså inte
regionplanering enligt PBL. Därefter bildade de tidigare SSK-kommunerna en mera informell
sammanslutning, SSSV, Samverkan Skåne Sydväst, till vilken även Eslöv anslöt sig. Området
kallas Stormalmö i Ørestats statistik, och det har nära hälften av Skånes 1,1 miljoner invånare
och en betydligt större del av den skånska ekonomiska omslutningen.
Likheter och skillnader I
Söker man likheter och skillnader i storstadsområdenas regionplanering, så måste man
givetvis börja med att betrakta hur de tre regionerna har utvecklats: hur folkmängd och
levnadsstandard har ökat och regionerna förstorats genom förbättrade kommunikationer och
växande pendling, hur förskjutningarna i näringsliv och arbeten har förändrat områdena från
landskap med industritunga storstäder i en gles omgivning till servicecentra och
kunskapsregioner. Och inte minst hur den kommunala politiken har förändrats när
kärnkommunernas folkmängd och ekonomiska styrka har blivit mindre dominerande.
66