Tillväxt i Göteborgsregionen. Ett underlag för regionens tillväxtstrategi.
Tillväxt i Göteborgsregionen. Ett underlag för regionens tillväxtstrategi.
Tillväxt i Göteborgsregionen. Ett underlag för regionens tillväxtstrategi.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Malmöområdet hade börjat sin <strong>för</strong>vandling från perifer storstad i Sverige till att vara en del<br />
både i Öresundsregionen och i den nya Skåneregionen, men man kan inte <strong>för</strong>rän mot<br />
sekelskiftet finna många tecken på verklig integration över nationsgränsen.<br />
Under de <strong>för</strong>sta årtiondena efter andra världskriget dominerade centrumkommunen Malmö<br />
stort i sin region och hade mer än hälften av dess befolkning och sysselsättning, men efter<br />
hand blev den alltmer fler- eller åtminstone tvåkärnig, särskilt genom att Lund på 1960- och<br />
1970-talen påbörjade sin ännu pågående expansion och stärkte sin roll som Sydsveriges<br />
främsta lärdoms- och vårdstad. Regionens befolkningstillväxt och de växande utrymmeskraven<br />
ledde också till att kranskommunerna började urbaniseras och överta alltmer av bostadsproduktion<br />
och samhällsservice. Deras traditionella karaktär av landsbygd med jordbruk<br />
och livsmedelsindustri som viktigaste näringar <strong>för</strong>svagades. Utvecklingen accelererade under<br />
1970-talet, som ERU karakteriserat som periferins årtionde; nästan hälften av <strong>regionens</strong><br />
sysselsättningsökning låg då utan<strong>för</strong> städerna. <strong>Ett</strong> annat uttryck som med samma rätt skulle<br />
kunna appliceras här liksom på kranskommunerna i de andra storstadsområdena kunde vara<br />
den lokala offentliga servicens årtionde. Den stod i Malmöregionen <strong>för</strong> nästan hela ökningen i<br />
periferin. Eller <strong>för</strong> att sträcka ut perspektivet ännu längre: den urbaniserade landsbygdens<br />
inledningsperiod.<br />
1950 hade Malmö, t.o.m. ännu mer än Göteborg, varit en utpräglad industri- och arbetarstad<br />
med stor och växande sysselsättning, inte minst kvinnlig, inom teko, livsmedel och annan<br />
konsumtionsvaruindustri. Under hela årtiondet expanderade verkstadsindustrin men det vände<br />
kring 1960 med de <strong>för</strong>sta tecknen på att Malmö började <strong>för</strong>lora sin starka ställning som<br />
industristad. Särskilt teko och livsmedel började tunnas ut och slogs till slut ut av hårdnande<br />
internationell konkurrens, men nedgången i antalet arbetsplatser kompenserades av en växande<br />
tjänstesektor, i synnerhet <strong>för</strong>etagsservice, som i stor utsträckning rekryterade kvinnlig<br />
arbetskraft. Senare på 1980-talet kom ett slags återindustrialisering med en utpräglat<br />
högteknologisk inriktning, något som relativt sett än mer karakteriserade Lund med det<br />
framväxande samarbetet mellan universitetet och industrin. Denna tendens kunde emellertid<br />
inte uppväga Malmös <strong>för</strong>vandling till regionalt servicecentrum.<br />
Brofäste och skånsk huvudstad<br />
SSK skötte liksom GR en rad primärkommunala samordningsuppgifter som räddningstjänsten,<br />
avfallshanteringen m m och vid sidan därav regional rumslig och sektoriell<br />
samordningsplanering <strong>för</strong> att stödja och <strong>för</strong>stärka utvecklingen mot en alltmer integrerad<br />
Öresundsregion. <strong>Ett</strong> framsynt och framgångsrikt exempel där SSK tog initiativ och drev på<br />
var de regionala Pågatågen.<br />
I Sydvästskåne är markkonflikterna kanske starkast i landet och hänger samman med att en<br />
storstadsregion och ett knippe internationella trafik<strong>för</strong>bindelser utvecklas i Sveriges bästa<br />
jordbruksområde, den goda jorden. Här möts och skär sig olika riksintressen, regionala och<br />
lokala intressen på många plan. Den rumsliga kommunala översiktliga planeringen måste<br />
samordnas, bl.a. <strong>för</strong> att kunna hävda sig mot den statliga sektorsplaneringen. Detta var särskilt<br />
tydligt på 1970- och 1990-talen och uppgiften resulterade under den <strong>för</strong>sta perioden i SSK:s<br />
regionplaner 1972 och 1979; Regionplan 72 byggde vidare på landskapets traditionella tätortsstruktur<br />
och pekade ut orter och riktningar <strong>för</strong> utbyggnaderna och gröna stråk som måste<br />
skyddas <strong>för</strong> att bevara landskapskaraktären och <strong>för</strong>hindra en formlös stadsutbredning över<br />
landsbygden, t ex mellan Malmö och Lund. Regionplan 79 utvecklade tankarna och stärkte<br />
ytterligare miljöinriktningen och kopplingen mellan bebyggelseutvecklingen och de kollektiva<br />
trafikstråken och introducerade Pågatågssystemet.<br />
72
Change language