ATACQ i produktion - Chalmers tekniska högskola

Sett till hela produktionen är det bästa alternativet ändå att likt idag ha ett system med
kategorier baserade på deras position på bilen. Hur dessa kategorier utformas på bästa sätt kan
diskuteras.
Idag anges position efter korrekta benämningar på olika bilsektioner så som motorrum och bstolpe
vilket kräver en viss kunskap om bilar. Fördelen med en sådan lösning är att strukturen
blir mer logisk för den som besitter kunskapen och den ger en möjlighet för användaren att
kunna leta sig fram med hjälp av logik. Trots det ses dagens uppdelning som svårbegriplig. En
anledning till detta kan vara att
felträdets uppbyggnad tycks utgå från
att bilen är i färdigt skick.
Att istället använda sig av en
zonuppdelning som inte direkt är
knuten till bilens olika delar innebär att
ingen särskild kunskap om bilar
behövs för att kunna hitta rätt. Allt som
krävs är en kännedom om hur zonerna
är uppdelade. Zonerna kan dessutom
avgränsas på ett lättare sätt mot
varandra så att inga komponenter
Figur 3.1 Exempel på zonuppdelning
av bilen
hamnar inom ett område som tillhör flera kategorier. En klar nackdel är dock att ett
zonuppdelat system inte kan fungera på egen hand. För den som inte lärt sig zonernas
uppdelning blir det ett hopplöst arbete att hitta rätt avvikelsebeskrivning. Lösningen med
zoner skulle därför kräva ytterligare grafisk hjälp i form av en bild som visar vart på bilen de
olika zonerna finns, som i figur 3.1. En annan svaghet är att kunskapen om produkten som
företaget tillverkar till viss del försvinner.
Grundtanken i dagens uppbyggnad verkar trots allt riktig men kategorierna behöver ses över
för att bättre passa till alla stadier av produktionen.
För att bättre kunna dra nytta av informationen från alla fabriker bör kategorierna i felträdet
vara de samma för fabrikerna. Det medför att jämförelsen mellan olika problem blir betydligt
lättare, och fabrikerna kan då i större utsträckning hjälpa varandra.
3.3.2 Grad av specificering av avvikelsebeskrivning
Ett annat önskemål som kommit på tal vid flera tillfällen är mindre specificerade
avvikelsebeskrivningar och standardiserade feltyper. Om möjligt skulle det både snabba upp
införandet av nya avvikelsebeskrivningar och förenkla inmatningen av fel.
För de flesta komponenter kan det tyckas enkelt att standardisera. Antingen är komponenten
defekt, felmonterad eller saknas. Det finns dock feltyper som inte alls kan standardiseras på
detta sätt vilket kan illustreras av följande exempel:
Säg att ett oljud upptäcks vid en test av bilen. Oljudet lokaliseras till vänstra A-stolpen, vilket
är första stolpen på vänster sida som håller uppe taket. A-stolpen är inte defekt i sig, inte
15