ATACQ i produktion - Chalmers tekniska högskola

egenanmälda fel från övriga fel. Detta för att lagledare inte ska upplysa montörer om gjorda
fel som de redan känner till och själv anmält. Tanken är god och det skulle kunna tvätta bort
en del av den negativa uppfattning som montörerna har av felåterföringen, men att genomföra
det praktiskt är en annan sak. För även om dessa fel inte behövs för felåterföringen till montör
är de en viktig del av statistiken för laget och fabriken. Idag skriver montören vid varje larm
som gäller fel, egna eller andras, upp löpnumret på den specifika bilen som det gäller. Med
hjälp av dessa löpnummer kan då bilarna i fråga skiljas från de resterande. Metoden har flera
syften. Dels ska lagledaren enkelt kunna hitta bilen som det är fel på. Men metoden innebär
också att montörerna på sätt och vis kan friskrivas från eventuella fel på just den bilen.
Problemet är att denna information måste matas in för hand. Det tar tid och risken för misstag
i hanteringen är överhängande. Det kan till och med vara så att det på grund av slarv inte görs
alls. Om varje egenanmält fel istället kunde markeras direkt när det läggs in i systemet skulle
risken för felaktigheter minska. En möjlighet är att ha en ruta som kan markeras av lagledaren
i de fall då montören själv faktiskt larmat om felet. Förhoppningen är att en sådan metod i
längden skulle kunna minska mörkertalet i felrapporteringen.
3.7.2 Snabbare återkoppling till produktion
Eftersom det i dagsläget byggs drygt 400 bilar per skift i Torslandafabriken är det inte rimligt
att montören ska kunna minnas alla bilar som passerar. Då ett fel uppstår är det därför
önskvärt att informationen om detta når ut till montör så fort som möjligt. Chanserna är då
större att montören kan dra sig till minnes den specifika bilen. Metoden och tekniken som
används för detta idag medför att återkopplingen kan dröja upp till 48 timmar. Problemet
verkar enligt undersökning större ju tidigare i monteringenen som avdelningen befinner sig.
Det har sin naturliga förklaring. När ett fel matas in i ATACQ idag knyts det omgående till
laget som ansvarar för avvikelsebeskrivningen. Upptäcks felet inte förrän bilen lämnat den del
av produktionen som kallas det löpande bandet hinner nästan ett helt skift passera. När felet
sedan är inne i systemet är det fortfarande inte knutet till en montör. Vanligtvis kan det ändå
avgöras vem som har arbetat på bilen eftersom montören loggar in och ut på varje balans
genom att skriva upp första och sista löpnumret som han/hon har gjort monteringar på. Detta
är dock inte det standardiserade arbetssätt som används eftersom det inte framgår huruvida
montören har informerats om händelsen eller inte. Istället matas föregående dags in- och
utloggningslistor in i systemet. På så sätt går det att få reda på vem som har arbetat på bilen då
fel uppstått. Systemet förefaller fungera bra i alla bemärkelser förutom just att det tar för lång
tid innan montörerna får återkoppling, och att mycket av arbetet måste göras manuellt.
Det finns en tänkbar lösning för att både minska det manuella arbetet och återkoppla
snabbare. Med elektronisk in- och utloggning skulle återkoppling kunna göras mer eller
mindre direkt när ett fel registreras. Ingenting skulle behöva göras manuellt förutom själva
inloggningen på balansen. För att ett sådant system ska fungera måste bilarnas lägen kunna
bestämmas väldigt precist. Idag stämmer den digitala positioneringen inte tillräckligt bra
överens med den verkliga. Det förefaller dock inte vara ett allmänt problem i fabriken utan ett
som avtar ju senare position som bilen befinner sig i. Enligt resultat från gjord undersökning
handlar det i början av monteringen ibland om så mycket som 90 minuters skillnad mellan
antagen position enligt systemet och verklig position. I mitten uppskattas förskjutningen
25