Kärleken i Laxdœla saga--höviskt och sagatypiskt - Userpage

100 Daniel Sävborg
punkter avviker från den gängse tendensen i Íslendingasögur. Vid sidan av denna
höviskt påverkade tendens fi nns också en stor mängd sagatraditionella klichéer
och sagatraditionell teknik i Laxdœla sagas känsloskildring.
I likhet med vad som var fallet i Fóstbrœðra saga—men till skillnad från
Víglundar saga—är den höviskt påverkade kärleks-/känsloskildringen inte jämnt
utspridd i Laxdœla saga. Men till skillnad från Fóstbrœðra saga är denna växling
ingalunda oregelbunden. Den är tvärtom konsekvent och följer en medveten princip:
bifi gurernas och biepisodernas kärlek skildras med höviskt infl uerad öppenhet
och utförlighet; den dominerande kärlekshistorien, den stora passionen, gestaltas
i långt driven sagastil. Ju starkare och viktigare för intrigen kärleken är, desto
”kärvare”, svagare, mer indirekt och återhållet, ja mer sagamässigt, gestaltas den.
Det konsekventa i växlingen mellan öppen och indirekt känsloskildring—mellan
”höviskt” och ”sagamässigt”—visar att Laxdœla saga inte utnyttjar sagatekniken
automatiskt, som en ren konsekvens av genren, utan medvetet använder den vid
enbart vissa tillfällen. Laxdœla sagas författare har uppenbarligen en stark tilltro
till sagateknikens förmåga att gestalta känslor, då han väljer att skildra just den
största kärleken med denna teknik.
I Laxdœla saga integreras den höviska tekniken medvetet, och det handlar
om en integrering helt på sagastilens villkor. Men även om Íslendingasögur entydigt
utgör Laxdœla sagas genremässiga grund är det höviska infl ytandet här inga
ytliga kryddor i en traditionell islänningasaga. Tvärtom skapas Laxdœla sagas
egenart just i mötet mellan traditionell sagastil och den känsloinriktning och
känsloöppenhet som torde vara en hövisk infl uens—i de märkliga paradoxala
tendenser och de konsekventa växlingar mellan höviskt präglad känslosamhet
och extrem sagamässighet som kännetecknar detta möte. Och frukten av mötet är
något helt unikt. Varken den kontinentala eller den norröna medeltidslitteraturen
kan uppvisa något liknande.
Bibliografi
Beck, Heinrich. 1976. ”Brynhilddichtung und Laxdæla saga.” I Festgabe für Otto Höfl er zum 75.
Geburtstag, utg. Helmut Birkhan, 1–14. Philologica Germanica 3. Wien: Wilhelm Braumüller,
Universitäts-Verlagsbuchhandlung.
———. 2001. ”Laxdœla saga.” I Reallexikon der germanischen Altertumskunde 18:162–65.
Berlin: Walter de Gruyter.
Blaisdell, Foster W., utg. och övers. 1965. Erex saga Artuskappa. Editiones Arnamagnaeanae B,
bd. 19. København: Munksgaard.
———, utg. och övers. 1979. Ívens saga. Editiones Arnamagnaeanae B, bd. 18. København:
C. A. Reitzel.
Boer, Richard Constant, utg. 1888. Orvar-Odds saga. Leiden: E. J. Brill.
Bouman, A. C. 1962. ”Patterns in the Laxdoela Saga.” In idem, Patterns in Old English and Old
Icelandic Literature, 107–59. Leidse germanistische en anglistische reeks van de Rijks univer
siteit te Leiden 1. Leiden: Universitaire Pers Leiden.