PEDAGOGISK INFORMATION AB - CloudMe

PEDAGOGISK INFORMATION AB 

Box 245, 43324 Partille. Tel. 031-7957433

Innehåll 

Allemansrätten 4 

Ätliga frukter 6 

Svampar 12 

Träd och buskar 32 

Höstfärgade löv 41 

Hur man känner igen träd på 

vintern 42 

Örter 44 

Giftiga växter 74 

Gräs och halvgräs 82 

Ormbunksväxter 87 

Lavar och mossor 90 

Alger 94 

Gallbildningar 96 

Hur växterna övervintrar 100 

Vi ntergröna växter 101 

Nässeldjur, maneter 102 

Maskar 103 

2 

Kräftdjur 104 

Insekter 106 

Spindlar och fästingar 119 

Skadegörande insekter 121 

Blötdjur/snäckor och 

musslor 122 

Tagghudingar 127 

Fiskar 128 

Groddjur och kräldjur 138 

Fåglar 140 

Däggdjur 166 

Geologi 180 

Register 187 

Ut i naturen 

Naturen som källa för rekreation, förströelse, förkovran, studier 

och olika aktiviteter - det är något välkänt och omvittnat. Naturen 

hjälper oss att höja den materiella standarden, men här finns så 

otroligt många andra värden för vårt andliga och kulturella liv. Ensam, 

i grupp eller på exkursion drar man ut i naturen; per cykel genom 

ett småskaligt, gammaldags jordbrukslandskap eller över g0tländska 

kalkhedar, seglande i våra unika skärgårdar, på promenad i 

storskogarna eller på långvandring i fjällen. 

Vi har i vårt land något helt fantastiskt, nämligen allemansrätten, 

som ger oss härliga möjligheter att utnyttja den rika, fina naturen. 

Men allemansrätten är en rättighet under ansvar, och det är viktigt 

att vi känner till de bestämmelser som gäller. 

Väl utrustad och gott förberedd har man de största förutsättningarna 

för en lyckad naturdag. Nyfiken i naturen - det gäller såväl 

gammal som ung. Att veta namnet på blomman som doftar i skogen, 

busken som lockar med sina frukter, fågeln som sjunger om 

morgonen eller fisken i sjön, det är att känna gömstället för nyckeln 

till ett stort, lyckligt, fantastiskt rum. 

Vår natur är rik, än rikare ter den sig för oss med vidgade och fördjupade 

kunskaper. Naturen är dock sårbar, något som vi dagligen 

påminns om. Ju mer kunskap om det vilda och dess miljö, desto 

större förståelse för behovet av skydd och vård av växt- och djurliv. 

Hela landets natur inpressad i en liten bok kan tyckas som en 

omöjlighet, vilket det också är. Men här presenteras ett för Sverige 

rikt och representativt urval växter och djur ur alla upptänkliga miljöer, 

sommar som vinter, med tonvikt vid det karaktäristiska och 

vanliga. Man ska finna att även på till synes triviala lokaler finns åtskilligt 

att lära eller lära ut. Med denna naturbok i fickan kommer 

många att känna upptäckandets liksom återseendets glädje; Ut i naturen 

kan vara en idealisk första naturbok - men också en bok att 

återvända till sedan manj.nhämtat grunderna. 

Ingvar Nordin 

Sven Mathiasson

4 

Allemansrätten 

Allemansrätten innebär att så 

länge man inte gör någon skada 

får man gå var som helst och 

göra det mesta i naturen. Denna 

rättighet finns nästan bara i 

Sverige. Det går inte att läsa om 

allemansrätten i någon lag, utan 

den har kommit till genom sedvänja, 

och kan därför skilja sig 

något åt i olika landsändar. Rätten 

är också förenad med skyldigheter. 

Man får fritt ströva i skog och 

mark, klättra över staket och 

gärdesgårdar (om de inte finns 

runt en tomt) och man får öppna 

grindar, om man stänger 

dem efter sig. 

Man får inte gå över annans 

tomt, växande gröda, sådda 

fält, plöjda åkrar, skogsplanteringar 

och klövervallar. 

Man får plocka vilda bär, 

blommor och svamp. Man får 

plocka nötter, kottar och ollon 

från marken och mossa, lav, 

döda grenar och ris. 

Man får däremot inte plocka 

fridlysta blommor, kottar, nötter 

och ollon, kvistar, bark och 

blommor från växande träd. 

Och heller inte ägg eller hela fågelbon. 

Man får inte ta avverkat 

och upplagt bränsle och inte 

heller vindfälle eller kvistar från 

vindfällen. 

Elda får man göra, men helst 

efter kontakt med brandkåren. 

Fiska får man göra om man skaffat 

fiskekort eller fått vattendragsägarens 

tillstånd. 

Nedskräpning kan straffas 

med böter. Men självfallet 

skräpar du inte ner i naturen!

Ätliga frukter 

Det finns gott om ätliga frukter i 

vår svenska natur. Från tidiga 

sommaren till sena hösten kan 

man plocka. Det börjar med 

smultron och slutar med slån, 

rönnbär och tranbär. 

Många kallar allt bär, men 

botaniskt sett är blott en del bär, 

resten sten- eller sken fru kter. 

Smultronet exempelvis är en 

uppsvälld, smaklig blom botten 

med nötter på (en skenfru kt). 

Sällsynt uppträder avvikande 

färgformer av våra välkända 

frukter: vita smultron, gula hallon, 

vita blåbär (svarta blåbär, 

6 

"skomakarbär" , är däremot 

ganska vanliga), vita lingon, 

gula rönnbär etc. 

De ätliga frukterna har inga 

farliga dubbelgångare. Ta inga 

okända frukter, men pröva 

odon, stenbär och berberis som 

är bra! Se upp för några giftiga 

arter med lockande bär eller 

bärlika frukter (liguster, tibast, 

ormbär, trolldruva etc.). 

Tillljungväxterna hör många 

bärris, som är vegetationsbildande 

i skogar, på hedar och 

åsar: lingon, mjölon, blåbär, 

odon, tranbär och kråkbär. Rosväxter 

är nypon, smultron och 

slån, liksom hallon, stenbär, 

1 LINGON 

Vaccfnium vitis-idaea. Ris 1-2 dm. 

Blad vintergröna, läderartade, med 

inrullad kant. Hedar, skogar hela 

Sverige. Bär rikt på bensoesyra, syrligt, 

rött, sällan vitt. Mos, saft. "Skogens 

röda guld". 

2 BLÅBÄR 

Vaccfnium myrtrilus. Lövfällande 

halvbuske, 2-4 dm. Grenar gröna, 

kantiga. Skogar, hedar, allmän hela 

Sverige. Bär A-vitaminrikt, blått, 

svart ("skomakarbär"), sällan vitt. 

Saft, kräm. 

björnbär, hjortron och åkerbär, 

sistnämnda tillhörande ett och 

samma släkte Rubus (frukten är 

en samling stenfrukter som är 

mer eller mindre sammanvux 

na med varandra). Alla ätliga 

frukter har lustiga folkliga 

namn. Flera har som synes redan 

vedertagna namn som slutar 

på "on", men dessutom 

finns tistron (svarta vinbär), 

tränjon (tranbär), slyngon (blå 

bär), spillon (krikon), säppon 

(hjortron), vikon (åkerbär), kod 

don eller kokan (stenbär), nejkon 

(backsmultron), orpon 

(nordligt kråkbär) och hönson 

(hönsbär). Odon kallas hund- 

3 MJÖLON 

Arctostaphylos uva-ursi. Mattbil 

dande, vintergrönt ris. Sandig, sten 

ig skogsmark, allmän hela Sverige. 

Liknar lingon men med platt bladkant. 

Frukt röd, torr, mjölig, tillplattad. 

Medicinalväxt. _ 

4 ODON 

Vaccfnium uliginosum. Lövfällande 

ris, 3-8 dm. Grenar trinda, bruna. 

Fuktig skogsoch hedmark, allmän 

hela Sverige (sällsynt Skåne, Öland, 

Gotland). Bär ljusblått, stort, ovalt, 

smakligt. Färskkonsumtion. 

bär, fyllebär eller vamstÖt. Blå 

hallon heter på Gotland psalmbär, 

som njuts till den gotländska 

nationalrätten saffranspannkaka. 

Att plocka bär är både roligt 

och viktigt, det har urgammal 

tradition i landet. Nationalekonomiskt 

betyder skörden av 

främst lingon och blåbär väldigt 

mycket. De ätliga frukterna är 

delikata och nyttiga (C-vitaminkälla), 

de används för direktkonsumtion 

eller konserveras 

för kommande behov i mat 

lagning (saft, sylt, kräm, gele, 

kompott, likör). 

7

2 

3 

8 

4 

1 KRÅKBÄR (kråkris) 

Empetrum nigrum. Vintergrönt, 

mattbildande ris, 2-4 dm. Skogar, 

hedar, myrar, allmän hela Sverige (i 

Roslagen och Norrland mest orpon, 

nordligt kråkbär). Frukt svart, rund, 

syrlig, äts av fåglar. 

2 TRANBÄR 

Vaccfnium oxyc6ccus. Dvärgris 

med trådsmala, krypande stammar. 

Blad vintergröna. På vitmossa i myrar, 

allmän hela Sverige. Bär stora, 

runda, sent mognande, C-vitaminri 

ka. Sylt, gele. 

3 RIPBÄR 

Arctostaphylos alpfna. Lövfällande 

dvärgbuske. Blad med vackert röda 

höstfärger. Magra fjällhedar allmän, 

i låglandet sällsynt. Stenfrukt blåsvart, 

saftig men smaklös. 

4 HÖNSBÄR 

Comus suecica. Ört, 1-2 dm. Fukthedar 

Norrland allmän, Västkusten, 

Roslagen. Blomflock med vita, 

kronbladslika svepeblad. Blommor 

små, svarta, talrika. Stenfrukt rund, 

lysande röd, smaklös. 

5 BERBERIS(surtorn) 

Berberis vu/garis. Sommargrön, tornig 

buske, 2-3 m. Skogsbryn, torrbackar, 

hagar. Syd- och Mellansverige. 

Ved gul. Mellanvärd för svartrost. 

Bär rött, surt, avlångt, C-vitaminrikt. 

Saft, sylt. 

6 NYPONROS 

Rosa duma/is. Taggig, lövfällande 

buske, 1-3 m. Backar, hagar, skogsbryn, 

vägkanter, främst Syd- och 

Mellansverige vid kusterna. Skenfrukt 

röd, rik på vitamin A och C, 

torkas för soppa. 

7 SMULTRON 

Fragaria vesca. Ört med långa utlö 

pare, 1-2 dm. Back1r, hyggen, 

gläntor, allmän hela Sverige utom 

fjällen. Skenfrukt (blombotten med 

påsittande nötter) röd, sällan vit, 

väldoftande, välsmakande. Färskkonsumtion. 

8 HALLON 

Rubus idaeus. Buske med tvåårig 

stam, 5-12 dm. Hyggen, kulturmark, 

stenig skogsmark. Hela Sverige 

allmän (Gotland, fjällen sällsynt). 

Frukt röd, sällan gul, söt. Saft, sylt, 

färskkonsumtion.

l STENBÄR (Jungfru Marie bär) 

Rubus saxatilis. Revig, borsttaggig 

ört, 1-3 dm. Stenig skogsmark, allmän 

hela Sverige (sällsynt södra 

Skåne). Få, stora, klarröda stenfrukter. 

Syrlig. Gele. 

2 HJORTRON 

Rubus chamaem6rus. Tvåbyggare, 

1-2 dm. Torvmossar hela Sverige 

(utom Öland), allmän i Svealand 

och Norrland, sällsynt i södra kusttrakterna 

och på Gotland. Frukt gyllengul, 

C-vitaminrik, utsökt arom. 

Mylta, sylt, likör. 

3 ÅKERBÄR 

Rubus arcticus. 1-2 dm. Fuktig gräsmark 

i Norrland tämligen allmän, i 

Mellansverige sällsynt (icke fruktbärande). 

Blommor röda. Frukt 

mörkröd, friskt syrlig, välsmakande. 

Sylt, likör. 

4 BJÖRNBÄR 

Rubus frutic6sus. (Talri ka småarter) . 

5-20 dm. Buske med taggig, lianlik 

stam. Torr, stenig mark, Sydsveriges 

kusttrakter allmän (Gotland säll 

synt). Sensommarfrukt, välsmakande. 

Sylt, kompott, likör. 

5 SLÅN 

Prunus spin6sa. Tornig buske, 1-3 

m. Backar, skogsbryn, gärdesgårdar. 

Syd- och Mellansverige, mest i 

kusttrakter. Stenfrukt med kärv 

smak, smaklig efter hårdfrost. Saft, 

likör. 

6 MÅBÄR 

Ribes alpfnum. Tvåbyggare, buske, 

10-15 dm. Lundar, stenig och torr 

skogsmark, mest i Östsverige, norrut 

till Storsjön. Bär rött, sött med 

fadd smak. Odlad som häckväxt. 

7 RÖDA VINBÄR 

Ribes rubrum. Buske, 10-15 dm. 

Odlad, förvildad, vildväxande (fuktig 

skogsmark, stränder). Hela Sveri 

ge (olika typer). Bär rött, sällan gulvitt. 

Smak syrlig. Saft, oSylt. 

8 ÄKTA FLÄDER (hylle) 

Sambucus nigra. Buske eller litet 

träd. Kulturmark, hyggen, bryn. 

Odlad, förvildad mest i Skåne och 

vid sydsvenska kuster. Blomställning 

platt, blommor vita om sommaren. 

Bär svart, ätligt. Saft. 

11

Svampar 

I Sverige finns 10.000 svampar, 

ingen annan växtgrupp omfattar 

så många arter. De flesta är 

mycket små, åtskilliga är synliga 

endast i mikroskop. Några få 

kan nå avsevärd storlek, exempelvis 

jätteröksvampen och vissa 

vedsvampar som stor grentaggsvamp, 

svavelticka, koraliticka, 

jätteticka och fjällticka, 

samtliga med ettåriga fruktkroppar. 

Den fleråriga, trähårda 

platt-tickan i parker och lövskogar 

kan väga något tiotal kg 

och är troligen vår största 

svamp. 

Att plocka svamp är för 

många en härlig avkoppling under 

hösten, ja, redan om våren 

kan man finna matsvamp såsom 

stenmurkla och vårmusseron. 

Till utrustningen i fält hör en 

korg, papperspåsar, en kniv och 

någon bra svampguide, till exempel 

denna. Skörden läggs 

aldrig i plastpåsar. Har man ett 

allmänt naturintresse kanske 

man även insamlar de icke matnyttiga 

svamparna, de finns alltid 

och överallt att studera. 

Svampar saknar bladgrönt 

(klorofyll), de kan inte själva 

producera kolhydrater och får 

därför livnära sig som parasiter 

eller saprofyter (d.v.s. på döda 

växt- eller djurdelar). Bland parasiterna 

kan nämnas sot, rost 

12 

och mjöldagg på blomväxter 

samt många tickor, vilka tillgodogör 

sig cellulosa eller vedämne 

(lignin) i olika vedväxter. 

Man skiljer mellan svampar som 

orsakar vit- eller brunröta av de 

angripna trädens ved. Svampar 

kan även vara sjukdomsalstrare 

hos människor och djur (kräftpest). 

Svamparna uppbyggs av trådar 

(hyfer), en arts hyfer bildar 

ett mycel. Hos honungsskivlingen 

är mycelet välutvecklat 

(rhizomorfer) och lätt att iakttaga 

som ett svartbrunt nätverk 

1 VÅRTIG RÖKSVAMP 

Lycoperdon per/iitum. Som ung 

klubblik, senare päronformad. 

Svamphud vårtig med lätt avfallande 

taggar. Fruktkroppens nedre del är 

ett sterilt skaft, 4-8 cm. Kött vitt. Ut 

märkt matsvamp. Skogar, ängar hela 

Sverige allmän. 

under barken hos många fallna 

skogsträd. Svampmycel lever i 

symbios med åtskilliga högre 

växter i form av mykorrhiza, ej 

minst för våra skogsträd är detta 

av yttersta vikt. Från det fleråriga 

mycelet utvecklas fruktkropparna, 

årligen eller under 

"svampår" ; de är antingen ettåriga 

(kantarell, champinjon, 

fårticka) eller fleråriga (många 

tickor). 

Praktiskt brukar man behandla 

lavarna som en grupp för sig, 

men helt korrekt är de att be- 

2 JÄTTERÖKSVAMP 

Langermannia gigantea. 6 dm diameter, 

drygt 14 kg är rekord. Kött 

vitt. Som ung god matsvamp. Gräsmark, 

trädgårdar. Kalkgynnad. Lokalt 

tämligen allmän i Sydsverige, i 

övrigt sällsynt. 

trakta som biologiskt specialiserade 

svampar, som funnit det 

fördelaktigt att med sig annektera 

algceller; svamp och alg lever 

i symbios. Bäst kända bland 

svamparna är förstås matsvamparna. 

Det är med svampar som 

med människor, några är mycket 

goda, ett fåtal mycket giftiga 

(franskt talesätt). Ät ald rig 

svamp som Du inte säkert känner 

till, plocka endast helt fräscha 

exemplar. Se upp för förväxlingsriskerna 

mellan vit 

flugsvamp och champinjon! 

3 JORDSTJÄRNA 

Geastrum. 20 arter i Sverige, många 

sällsynta och svårbestämda, 2-5 cm. 

Som unga runda, vita, underjordiska. 

Vid mognaden brister det yttre 

hyllet, och flikarna böjer sig stjärnformigt 

utåt. I mitten en sporbehållare. 

Barrmylla, sandig _gräsmark, 

kalkmarker. Flertalet sydliga. 

13

1 STINKSVAMP (liksvamp) 

Phallus impudfcus. Bu ksvamp av 

egendomligt utseende. Som ung 

klotrund, "häxägg". Vid mognaden 

skjuter den långskaftade, illaluktande, 

murkelliknande klockan upp, 

1-2 dm. Flugor och andra insekter 

lockas av asdoften. Lövskog, trädgårds 

kompost i Sydsverige allmän, 

sällsynt norrut till Jämtland. 

2 RÖD FLUGSVAMP 

A. muscaria. Ståtlig, vacker, välkänd 

svamp, 1-2 dm. Hatt scharlakansröd 

med regelbundet ordnade, vita hyllerester, 

1-2 dm bred. Fot kraftig, 

vit, med stor, nedhängande ring. 

Fotbas uppsvälld, med fjällkransar 

(strumpa). Kött vitt. Giftig - men en 

prydnad för våra hagar och skogar. 

Allmän vid björk. 

3 RODNANDE FLUGSVAMP 

A. rubescens. Rödgrå-rödbrun 

svamp, 1-2 dm. Hatt med talrika, vitgrå 

hyllerester, som ung halvklotformad, 

slutligen utbredd. Fot med 

14 

stor, strimmig, nedhängande ring. 

Fotbas uppsvälld, med fjällkransar. 

Kött vitt, rodnar vid tryck och brytning. 

Ätlig (varning för förväxling 

med giftiga arter). Hagar, skogar allmän. 

4 VIT FLUGSVAMP 

Amanfta virosa. Hatt svagt toppig, 

snövit, 5-10 cm. Skivor oföränder 

ligt vita. Fot vit, fjällig, med ring. 

Fotbas med gråvit, flikig, säckformig 

slida (strumpa). Lukt obehaglig, 

kvalmigt söl. Dödligt giftig, varning 

för förväxling med champinjoner. 

Fuktig skogsmark, mindre allmän. 

5 HONUNGSSKIVLING 

ArmilIariella mellea. Tuvad stubb 

svamp, 5-20 cm. Parasit och saprofyt, 

mycket svår skadegörare. Hatt 

smutsigt honungsgul, fjällig. Fot 

med ring. Som ung ätlig. Skogsmark 

på olika sorts träd i hela Sverige, 

allmän. 

6 STOLT FJÄLLSKIVLING 

Macrolepiota procera. Först klubblik, 

sedan klockformig - utbredd. 

Hatt fjällig, med puckel, 1-3 dm 

bred. Fot seg, ihålig, vattrad, 3-4 

cm. Ring stor, dubbel, fri från foten. 

Kött vitt. Ståtlig och god matsvamp. 

Skogar, ängar, bryn mindre allmän. 

7 RIDDARMUSSERON 

Tricholoma flavovirens. Hattens 

ovansida gul med mörkbruna fjäll. 

Skivor svavelgula, täta och tunna. 

Smak och lukt som mjöl, utmärkt 

matsvamp. Barrskog hela landet 

tämligen allmän. 

8 BLÅMUSSERON 

Lepfsta nuda. Hatt blålila, som äldre 

brunaktig. Ätlig, men förvällning rekommenderas. 

Gruppvis eller i häxringar. 

Kulturpåverkad mark, även i 

barrmattan under gran. Allmän i 

Syd- och Mellansverige, sällsynt 

norrut. 

1

1 PUDRAD TRATTSKIVLING 

Lep/sta nebularis. Tamligen stor och 

kraftig, grå-gråvit art med uppsvälld 

fotbas. Hattöversida vitpudrad av 

sporer. Kött vitt med aromatisk, sötaktig 

doft. Ätlig, men bör förvällas. 

Växer i stora ringar på näringsrik 

mark i skogar och trädgårdar, gärna 

sent på året. Allmän i stora delar av 

landet. 

16 

2 VINTERNAGELSKIVLING 

Flammul/na velutipes. Tuvad, seg 

vintersvamp, 3-6 cm. Hatt slemmig, 

fot svartbrunt sammetsfiltad, kraftigt 

böjd. God matsvamp (ej foten). 

Tål infrysning, vid mildväder fortsätter 

den växa. Stubbar, stam 

baser tämligen allmän i Syd- och 

Mellansverige. 

3 GRÖNKREMLA (björkkremla) 

Russula aerug/nea. Hatt grön, välvd, 

småningom utbredd, i väta klibbig, 

5-10 cm. Fot vit, hård, fast. Kött vitt. 

Smak mild till något skarp, god 

matsvamp (blandsvamp). Björkskog, 

allmän hela Sverige. 

4 NEJLIKBROSKSKIVLING 

Marasm/us oreades. Bildar häxringar 

i gräsmattor. Hattar små, brungula, 

med puckel, sega och broskartade 

(tål upprepade intorkningar). Utmärkt 

matsvamp (krydda). Hagar, 

betesmarker 

män. 

nästan hela landet all 

5 GRANBLODRISKA 

Lactarius deterrimus. Mjölksaft gulröd, 

morotsfärgad. 5-15 cm. Hatt 

vackert orangeröd, zonerad, slutligen 

grönfläckig. Allmän i hela 

landet. Utmärkt matsvamp. 

6 SKÄGGRISKA 

L. torminosus. Hatt rosafärgad, zonerad, 

hårig, 5-15 cm. Hattkant 

skäggig. Mjölksaft oförändrat vit. 

Efter avkokning en bra matsvamp. 

Mycket 

Sverige. 

allmän i björkskog i hela 

7 TALLBLODRISKA (läcker riska) 

Lactarius deliciasus. Vid brytning 

blöder denna art med morotsfärgad 

(senare grågrön) mjölksaft. Hatt 

med tydliga, mörka, glesa zoner. Fot 

med orangefärgade gropar. Smak 

mild, utmärkt matsvamp. Växer med 

tall på öppna 

sällsynt. 

kalkmarker, i övrigt 

8 SCHARLAKANSRÖD 

VAXSKIVLING 

Hygrocybe pun/cea. Hatt klocklik, 

sedan utbredd med oregelbundet 

buktad kant. Skivor glesa, tjocka, 

bukiga, gulröda. 5-15 cm. Fot grov, 

strimmig, med vit bas. Vacker och 

god matsvamp. Hagar, mossiga 

ängsmarker tämligen allmän. 

17

2 FJÄLLIGTOFSSKIVLING 

Pholiöta squarrösa. Vedsvamp i täta 

grupper vid basen av lövträd och på 

stubbar, sällsynt på barrved. Hattar 

brunfjälliga, först klotrunda, sedan 

utbredda. Fot hög, ovan ringen slät, 

under brunfjällig. Kött gult, lukt och 

smak som rättika. Unga hattar ätliga. 

Syd- och Mellansverige, nedre 

Norrlands kusttrakter tämligen allmän. 

18 

1 BOLMÖRTSSKIVLING 

Entolöma sinuatum. Hatt välvd 

utbredd, ljusgrå-grågul. Skivor 

glesa, vid foten urnupna, som unga 

grågula men snart rosa av sporerna. 

Stor art. Lukt först som mjöl, sedan 

som härsken olja. Lövskog, norrut 

till Uppland. Sällsynt, något vanligare 

i Östsverige. Giftig. 

3 GRÅVIT MJÖLSKIVLING 

Clitöpilus prunulus. Vitgrå, mjöldoftande, 

relativt kortfotad svamp, 

5-10 cm. Lamellertäta, nedlöpande, 

först vita, sedan ljusröda. Sporer 

rödaktiga. Lamellerna kan lossas 

sammanhängande från hatten. Förnämlig 

matsvamp. Gräsmark, hagar. 

5 SPINDELSKIVLING 

Cortinarius. Stort släkte, minst 200 

arter i Sverige, mer än en fjärdedel 

av skogens svampar. Spindelvävslika 

trådar från hattkant till fot. 

Mångkransad spindelskivling utmärkt 

matsvamp, rödbandad spindelskivling 

lättigenkännlig under 

björk. Övriga värdelösa som matsvampar, 

flera giftiga. 

4 FÖRÄNDERLIG TOFSSKIVLING 

Kuehnerömyces mutabilis. Gyttrad 

stubbsvamp, som ändrar utseende i 

torka och väta, 3-6 cm. Fot smal, 

styv, med ring, 6-8 cm. Utmärkt 

matsvamp (hattarna). Skogar hela 

landet (ej fjällen) allmän. 

6 SNÖBOLLSCHAMPINJON 

Agaricus arvensis. Flera närstående 

arter. Vit, vid tryck gul. Hatt torr, 

som ung oregelbundet rund, sedan 

utbredd. Ring stor, undertill ofta 

stjärnformigt uppsprucken. Lameller 

först bleka, sedan gråröda, slutligen 

svartbruna. Doft angenäm 

(mandel, anis). Fotbas något vidgad. 

Utmärkt matsvamp (varning för förväxling 

med vit flugsvamp):- Ängar, 

betesmarker, parker, alleer. 

19

1 FJÄLLIG BLÄCKSVAMP 

Coprfnus comatus. Unga hattar vita, 

avlångt äggformade. När svampen 

skjuter upp blir hatten långsträckt 

cylindrisk och storfjällig, slutligen 

klocklik med sönderfallande, bläckande 

lameller. Fot slät, pipig, med 

ring, 1-2 dm. Som ung utmärkt 

matsvamp. Fet jord, gräsmattor, allmän 

i nästan hela Sverige. 

2 GRÅ BLÄCKSVAMP 

C. atramentarius. Tuvad, silvergrå 

gråbrun bläcksvamp, 5-10 cm. Hatt 

klocklik, med strimmig kant. Som 

ung god matsvamp, ej tillsammans 

med alkohol (antabus). Vid trädrötter 

och stubbar i feta gräsmattor, allmän. 

20 

3 ALLMÄN PLUGGSKIVLING 

Paxillus involutus. Landets kanske 

allmännaste storsvamp, 10-15 cm. 

Trots skivorna på hattens undersida, 

är denna art nära släkt med sopparna 

(lamellerna kan lätt lossas från 

hatten, vid hårt tryck kollapsar lamellerna). 

Giftig. Unga hattkanter 

inrullade, mjukludna. Skogar, par 

ker, trädgårdar. 

4 CITRONGUL SLEMSKIVLING 

Gomphidius glutin6sus. Hatt svagt 

gråviolett, starkt slemmig (hattkanten 

lätt att dra av), slutligen svartfläckad. 

Fot slemmig, med en slemring 

som färgas svart av sporer, vid 

basen citrongul. Bra matsvamp. 

Gräsmark under gran, allmän hela 

Sverige. 

5 ASPSOPP (apelsinsoppl 

Leccfnum aurantiacum. Flera närstå 

ende arter strävsopp. Hatt som ung 

klotformad, gulbrun, sedan välvd. 

Fot först vit, sedan mörkt brun 

fläckig av tofsar, 1-2 dm. Kött fast, 

vitt, efter brytning svart. Bra blandsvamp 

men ofta maskäten. Gräsmark 

tillsammans med asp. Allmän, 

mot norr sällsynt. 

6 GALLSOPP 

Tyl6pilus felleus. Hatt torr, gulbrunolivbrun. 

I storlek något mindre än 

Karljohan. Fot med kraftigt, mörkt 

ådernät. Rörlager pösigt, vitt sedan 

skärt. Smak mycket bitter. Tämligen 

allmän i mager tallskog i Syd- och 

Mellansverige, norrut mer sällsynt. 

7 BRUNSOPP 

Xerocomus badius. Fast, nästan 

hård, sällan maskäten svamp. Hatt 

kastanjebrun, i väta svagt klibbig. 

Rör gulgröna, mot foten urnupna, 

vid tryck blågröna. 8-12 cm. Fot 

jämntjock. Kött gulrosa, vid brytning 

grönblått. Utmärkt matsvamp. 

Främst barrskog, tämligen allmän. 

?1

1 KARLJOHAN (stensopp) 

Bo"~tus edulis. Flera närstående ar 

ter. Knubbig, fot ofta uppsvälld, 1-3 

dm. Utmärkt matsvamp med angenäm 

lukt och nötsmak. Skogsmark, 

allmän hela Sverige. 

2 LÄRKSOPP 

S. grevfllei. Unga hattar vackert 

guldgula, slemmiga. Rör svavelgula. 

Fot något mörkare än hatten, försedd 

med ring. Kött ljusgult, mörknar 

i snitt. God matsvamp. 5-10 cm. 

Anträffas enbart tillsammans med 

lärk, hela Sverige allmän. 

3 SMÖRSOPP 

Sufl/us luteus. Hatt kastanjebrun, i 

väta slemmig (hatthuden lätt att dra 

av), 10 cm. Rören hos unga hattar 

täckta av ett vitt hylle, som sedan 

blir kvar som en ring på foten. Utmärkt 

matsvamp. Längs stigar i sandig 

tallskog, hela Sverige allmän. 

22 

4 SANDSOPP 

Sufl/us variegatus. Hatt gulbrun 

med rödbruna fjäll. Rör smutsigt 

grågula, vid tryck blånande. Kött 

ljust gulaktigt, vid brytning svagt 

blånande. Allmän i torr sandig tallskog 

eller bland lavar på berghällar i 

hela landet. Ätlig. 

6 

5 TEGELRÖD BJÖRKSOPP 

L. versipelle. Hatt gulbrun eller 

orange, som ung halvklotformad. 

Fot kraftig med sträva, tättsittande, 

svarta hårtofsar, 1-2 dm. God matsvamp, 

särskilt blandad. Kött vitt, 

vid brytning vinrött, slutligen mörkgratt. 

Allmän tillsammans med björk 

i hela landet. 

6 ALTICKA 

Inonotus radiiitus. Ettårig sårparasit 

eller saprofyt, 2-5 cm. Lejongul, 

senare kanelbrun, sammetsluden, 

med silverskimrande porlager. Tickor 

konsolformade, ofta nagot utbredda, 

vanligen förenade i stora 

beväxningar med trappformigt ordnade 

hattar. Allmän på al och hassel, 

ibland på syren, björk och hägg. 

7 BJÖRKTICKA 

Piptoporus betulfnus. Ettårig parasit, 

endast på björk, 1-3 dm. Frukt 

kroppen först mjuk och köttig, sedan 

korkartad. Ovansidan gråbrun, 

kött vitt. Orsakar brunröta. Allmän i 

hela landet, främst på försvagade 

och skadade träd. -

3 

24 

1 FÅRTICKA 

A/batrel/us ovfnus. Köttig, vit, ettårig 

ticka, som ung ätlig och god, 

1-2 dm. Fot central ställd, hatt något 

oregelbunden med kanten i mjuka 

bukter. Allmän i mossmattan i barr 

skogar, hela landet (sällsynt i sydligaste 

delarna). 

2 KLIBBTICKA (grantieka) 

Fomitopsis pinfca/a. Flerårig, trähård, 

plattad - hovformad, zonerad 

saprofyt på framförallt gran. Tillväxtzonen 

gråvit, klibbig, med vätskedroppar. 

Tickan gulbrun-mörkrödbrunsvart, 

1-4 dm. Orsakar brun 

röta. Hela Sverige allmän. 

3 ELDTICKA 

Phe//lnus igniiirius. Perenn, trähård, 

hov- eller konsolformad parasit på 

diverse olika lövträd och -buskar. 

Består av flera närstående arter, 

som orsakar vitröta. 5-20 cm. Hela 


4 FJÄLLTICKA 

Po/yporus squamosus. Ettårig, köttig 

parasit på diverse lövträd, 1-5 

dm. Hatt gulbrun, mörkfjällig. Fot 

kort, sidställd. Ej ätlig. Orsakar vitröta. 

Tämligen allmän i trädgårdar, 

parker, alleer i främst Syd- och 

Mellansverige. 

5 FNÖSKTICKA 

Fomes fomentarius. Perenn, trä 

hård, askgrå, zonerad parasit (slutligen 

saprofyt) på främst björk och 

bok, 1-5 dm. Tillväxtzon kanelbrun. 

Orsakar vitröta. Hela Sverige allmän. 

Av tickans inre gjordes förr 

fnöske. 

6 PLOMMONTICKA 

PheIIinus pomaceus. Perenn, 

trähård parasit på plommon, 

körsbär och slån, allmän i Syd- och 

Mellansverige. Fruktkroppar 2-8 

cm, enstaka och hovformade eller 

trappstegsformade med flera hattar 

eller helt utbredda under grenar. 

7 SPRÄNGTICKA 

/nonotus ob/fquus. Parasit på främst 

björk, ofta sedd i ett sterilt stadium 

med ofullständig fruktkropp (hård, 

svart, ru nd-avlång, 5-40 cm). Sedan 

björken dött utbildas mellan bark 

och ved en tunn, brun, "riktig" 

fruktkropp. Hagar, skogar allmän.

1 SVAVELTICKA 

Laetfporus sulphureus. Ettårig parasit 

på flera olika trädslag, främst ek, 

där den orsakar kraftig brunröta, 

2-5 dm. Som ung mjuk, praktfull 

gul-gulröd, slutligen brun. Ej ätlig. 

Tämligen allmän i parker, alleer, 

lövskog i Syd- och Mellansverige. 

3 BORSTTICKA 

Trametes hirsuta. Ettårig, mångfor 

mig art, 5-10 cm. Hatt läderartad, 

tunn, strävhårig, zonerad, vit (tillväxtzonen 

ljusbrun, äldre partier 

olivgröna). Tamligen allmän på 

stammar och grenar av främst bok 

och rönn i öppna, solvarma lägen 

(hyggen, bryn). 

26 

2 

2 VEDMUSSLING 

G/oeophyllum sepiarium. Ettårig, 

seg, mussellik, borsthårig ticka, 

5-10 cm. Hatt zonerad, kanelbrun 

(tillväxtzon orangegul). Orsakar 

brunröta. Allmän på stammar och 

stubbar, även behandlat virke, av 

barrträd (sällan lövved) i öppet, sol 

varmt läge (hyggen, hällmarker, 

bryn). 

4 TALLTICKA 

PheIIinus pini. Fru ktkroppar fleråriga 

och trähårda, ovan fårade, ofta 

lavbevuxna. Kant rostbrun, hårig. 

Porer stora och kantiga. Tämligen 

allmän på gamla tallar i gamla bestånd, 

ofta högt över marken. Nästan 

hela landet. Orsakar ringröta i 

kärnveden. 

5 OXTUNGSVAMP 

Fistulfna hepatica. Ettårig, köttig, 

tungformad parasit, 1-5 dm. Fruktkroppens 

inre påminner om saftigt 

kött. Ej ätbar. Rören på undersidan 

är sinsemellan fria. Gamla ekar, till 

mellersta Uppland, mindre allmän. 

Orsakar brunröta. 

6 ÄKTA HUSSVAMP 

Serpula lacrymans. Kakformigt utbredd, 

ibland med små hattkanter, 

1-5 dm. Fruktskikt kanelbrunt, gropigt. 

Kant vit, köttig. Angriper virke i 

kontakt med jord i uthus och gamla 

byggnader, mycket aktiv rötsvamp. 

Hela året, tämligen allmän. 

7 BLEKTAGGSVAMP 

Hydnum repan dum. Hattar oregelbundna, 

ofta flera sammanvuxna, 

blekt gulvita, 5-15 cm. Fot ibland 

sidställd. Taggar olikiånga, sköra, 

nedlöpande, slutligen av hattens 

färg. Kött vitt. Utmärkt blandsvamp. 

Allmän om hösten i fuktig barr- och 

blandskog, även bokskog. 

')7

1 RAGGSKINN 

Stereum hirsutum. Oftast ettårig, 

tunn, läderartad, ragghårig, zonerad 

svamp, 1--4 cm. Helt utbredd 

eller konsolformad med hattkant. 

Färskt porlager och hattkanter lysande 

guldgula. Hela året, övervintrande. 

Stammar, stubbar av lövträd, 

vedtravar (björk). Allmän. 

28 

2 GRASKINN (ekens barksvamp) 

Peniophora quercfna. Tunn, fast, 

helt utbredd svamp, 1--4 cm. Slutligen 

lossnande med uppböjda kanter. 

Fru ktkropp grå rosa eller rödgrå, 

baksida svartbrun. Allmän på döda, 

kvarsittande grenar av ek och bok, 

sällsynt på hassel. 

3 RÖDGUL TAGGSVAMP 

Hydnum rufescens. Jämförs ofta 

med blek taggsvamp men är vanligen 

mindre. Hattar rödgula, tunnare 

och ej sammanvuxna. Blandskog, 

mossig granskog. Hela landet 

tämligen allmän. Ej så bra matsvamp 

som bleka taggsvampen. 

4 STOR KLUBBSVAMP 

C/avariade/phus pisti/hiris. Upprätt, 

ogrenad, slutligen fårad fruktkropp, 

1-2 dm, i formen som en mortelstöt. 

Gulbrun och seg, kött vitt och 

mjukt. Smak något bitter. Kalkgynnad. 

Lövskog, tämligen allmän till 

mellersta Norrland. 

5 KANTARELL 

Cantharellus cibarius. Välkänd, uppskattad 

matsvamp, allmän i löv- och 

barrskog från midsommartid till slutet 

av oktober, 5-10 cm. Hattunder 

sida med nedlöpande, gaffelgreniga 

åsar. Hatt guldgul, kött vitt, doft 

angenäm. Allmän. 

6 TRATIKANTARELL 

Cantharellus tubaeformis. Tunnköt 

tig, seg, väldoftande matsvamp med 

mild smak, sällan maskäten, 5-8 cm. 

Hatt gråbrun med tjocka, glesa, gaffelgreniga 

åsar på undersidan. Fot 

gulgrå, smal, ihålig. Allmän men 

svårupptäckt, i mossig barrskog, 

ända till sent på hösten. 

7 GULLHORN (hjorthornssvamp) 

Ca/ocera viscosa. Lik en fingersvamp, 

men fruktkroppar sega och 

elastiska, som torra hornaktiga. 

Vackert rödgul. På murkna barrträdsstubbar. 

Tam/igen allmän i hela 

landet. Ät/ig men smaklös. 

8 SVARTTRUMPETSVAMP 

Craterellus cornucopiofdes. Trum 

petformig med svart insida och grå 

utsida (fruktskiktet). Fot ihålig, 

svart. Lövskog och mossig barrskog. 

Tamligen allmän i Syd- och 

Mellansverige, sällsynt i Norrlands 

kusttrakter. Utmärkt matsvamp (kan 

torkas). 

29

3 TOPPMURKLA 

Morche/la e/ara. Mössa kägellik, 

mörk med parallella åsar, som ung 

bredare än den ljusa foten. Hatt och 

fot ihåliga. "Störd" skogsoch gräsmark: 

dikesrenar, kolbottnar och 

brandfläckar. Vår-försommar. Täm 

ligen allmän i hela landet, kalkgynnad. 

Ätlig. Flera olika, närstående 

arter. 

30 

1 HAGTORNSROST 

Cymnosporangium e/avariif6rme. 

Värdväxlande rostsvamp. "Celerost" 

är vintersporstadiet pa stam 

mar och grenar aven om varen, liknar 

en fingersvamp. "Hornrost" 

uppträder på blad och frukter av 

hagtorn om sommar och höst. Vissa 

år riklig pa både vilda och odlade 

buskar. 

2 STENMURKLA 

Cyromitra esculenta. Välkänd varprimör 

och delikatess, 5-15 cm. Hatt 

brun med oregelbundna vindlingar. 

Fot ihål ig, vitaktig. Kött sprött. Cif tig, 

men giftämnet försvinner efter 10 

minuters avkokning eller lång luft 

torkning. Skadad, sandig skogsmark, 

stigar, barkningsfläckar hela 

landet, vissa ar allmän. 

l 

4 ROTSKÅL 

(sippornas rotskålsvamp) 

Se/erotinia tuberosa. Parasit i jordstammar 

av främst vitsippa, i vilka 

svampen bildar svarta, hårda knölar 

(sklerotier). Fruktkroppar bruna, 

skålformade, långskaftade. Gräsmark, 

bryn, lundar tämligen allmän. 

Våren. 

5 LÖNNTJÄRFLÄCK 

Rhytisma acerinum. Parasit på blad 

av skogslönn och sykomorlönn (odlad), 

som får svarta, gulkantade 

fläckar. Påföljande vår bildas fruktkroppar 

från de avfallna löven. Allmän 

och påfallande. 

6 STUBBHORN 

Xy/osphaera hypoxy/on. Flerårig, 

seg, fingersvampsliknande kärnsvamp. 

Fruktkroppar i upprätta, 

ogrenade eller horn likt förgrenade 

bildningar (stromata), som är gråpudrade 

i ändarna och svarta vid basen. 

Multnande lövträdsstubbar, 

hela året allmän. 

7 CINNOBERGÖMMING 

(lövträdsmässling, lövträdens 

rödvårtsvamp) 

Nectria cinnabarina. Välkänd svamp 

på döda kvistar av vinbär, spirea och 

hallon i trädgårdar eller på hägg, 

rönn, hassel etc ute i naturen (koni 

diestadiet, Tubercu/aria vu/garis), 

ofta massvis av ljusröda vårtor. Från 

dessa bildas blodröda, knottriga 

fruktkroppar. Allmän (sällsynt på 

barrträd).

Träd och buskar 

Bland Sveriges ungefär 1.900 

vilda blomväxter är cirka 45 

träd. Bland dessa är några mycket 

välkända och allmänt förekommande, 

som skogsträd är 

de vegetationsbildande över 

stora arealer. Våra vidsträckta 

skogar är individrika men artfattiga. 

Det är ibland svårt att dra 

gränsen mellan träd och buske; 

buskar som brakved, en, hassel 

och olvon kan sällsynt uppträda 

som små träd. Under exceptionella 

förhållanden kan våra stora 

träd anta buskform, exempelvis 

martallar på mossar och 

vindpinade ekar etc i havsbandet. 

32 

Vår materiella standard är av 

hängig av skogen. Men även 

vårt andliga liv och vår kultur får 

här sin styrka. Skog har skyddat, 

närt, värmt, hägnat alla som levt 

i vårt land, utan skog vore landet 

obeboeligt. Skog och skogsprodukter 

omger oss, hjälper 

oss i vardagen på otaliga sätt, i 

många sammanhang. 

Björk, tall och klibbal vandrade 

tidigt in söderifrån efter den 

retirerande inlandsisen, medan 

gran och gråal kom senare genom 

"bakporten" uppe i nordost. 

Eken exem pelvis har haft en 

vidare utbredning i landet tidigare, 

men trängdes undan av 

andra trädslag samt mänsklig 

1 GRAN 

Pfcea abies. Mycket viktigt och vanligt 

skogsträd,mångformigt. Moränmark 

i helaSverigeutom södrakusttrakterna. 

Landets högsta träd, 45 

m. Max.ålder 500 år, största stamomkrets 

5 m. Pappersmassa,träsprit, 

virke, bränsle. 

odling och aktivitet som tog 

ekens marker i anspråk. 

Några utländska trädslag odlas 

i Sverige i stor omfattning, 

och de har ofta naturlig självföryngring 

här. Hit hör exempelvis 

europeisk och sibirisk lärk, silvergran, 

tysk- eller sykomorlönn, 

olika popplar och hästkastanj. 

I alleer, parker och trädgårdar 

odlas många exotiska träd 

och buskar, rikligast i södra delarna 

av landet. I planteringar 

finns också ofta avvikande former 

av våra vilda träd och buskar, 

vilka blivit funna inom landet: 

ornäsbjörk, pelarasp, jätteasp, 

smultrongran, blod hägg, 

flikbladig hassel och avenbok. 

2 TALL(fur) 

Pinus silvestris. Liksom granen ett 

ekonomiskt viktigt och mångformigt 

skogsträd. Moar, åsar, hedar, 

myrar, klippmarker hela Sverige 

utom södraSkåne.Rekordålder654 

år, störstastamomkrets4,5 m, högstahöjd 

knappt 40 m. 

Bland träden finns några stora 

sällsyntheter med endast en 

eller annan förekomst i landet, 

nämligen naverlönnen i Skåne 

och bohuslinden på Västkusten. 

På Öland enbart förekommer 

vild vresalm, medan lundalmen 

uppträder på såväl 

Öland som Gotland, på sistnämnda 

lokal är den ett karaktärsträd 

för landskapet. Dessa 

två almar finns ej på svenska 

fastlandet. Avenboken, vårt 

minst kända skogsträd, har sin 

största och nordligaste förekomst 

i landet i Halltorps hage 

på mellersta Öland. Vanlig oxel 

och finnoxel är praktiskt taget 

inskränkta till Sverige i sin totala 

världsutbred ning. 

2 

33

34 

2 

1 EN 

junfperus commcJnis. Tvåbyggare, 

buske med mycket varierande utseende 

(mattformigt krypande, 

upprätt). Backar, hedar, klippor 

hela Sverige allmän. Bärlika kottar, 

mognar andra året. Krydda, slöjdvirke, 

viltskydd. 

2 LÄRK (europeisk lärk) 

Larix decfdua. Fäller barren om hös 

ten. Ej vildväxande i Sverige (närmast 

i Polen och Alperna). Planterad 

speciellt på 1800-talet, stu ndom 

självsådd. Ljuskrävande på näringsrik 

mark. Kan nå 40 m höjd och 4,1 

m stamomkrets. 

3 VÅRTBjÖRK (masurbjörk) 

Betula verrucosa. Skogbildande. 

Hagar, torr och stenig mark hela 

Sverige, nedom fjällen allmän. Års 

skott med hartsvårtor. Hanhängen 

övervintrar nakna, de upprätta hon 

hängena ur knoppar vid lövsprickningen. 

31 m höjd, 3 m stamomkrets 

är rekord. 

4 GLASBJÖRK (kärrbjörk) 

Betula pubescens. Skogbildande på 

fuktig mark, myrar, i fjällen ("fjällbjörk"), 

allmän. Årsskott mjukhåriga. 

Björkar blir normalt 80-100 år. 

Ved, näver, ris och sav används; 

bränsle, pappersmassa, snickerier, 

verktyg, leksaker. 

5 DVÄRGBJÖRK 

Betula nana. Lövfällande buske, 2 

7 dm. Mossar, fjällhedar. Norrland, 

Bergslagen, Sydsvenska höglandet 

allmän. Hängen upprätta. Blad 

små, runda, fasta, tandade. Vackra 

höstfärger. 

Glasbjörk: enkelt sågtandade, 

rundade blad 

35

3 

36 

1 KLIBBAL 

A/nus g/utin6sa. Hängeträd, vårblommare. 

Stränder, kärr till nedre 

Norrland, längs kusten runt Bottenviken. 

Kvävefixerande rotknölar 

m. Bränsle, möbelvirke, trätofflor. 

'(strålsvamp). 

2 HASSEL 

Alder 100 år, höjd 20 

C6ry/us avel/ana. Mångstammig, 

medelstor buske. Blommar tidigt på 

bar kvist. Hanhängena övervintrar 

nakna, honax ur runda knoppar. 

Näringsrik lund mark, backar norrut 

till Örnsköldsvik, kalkgynnad. God, 

näringsrik nöt. 

3 ASP 

P6pu/us tremu/a. Tvåbyggare, 

hängeträd. Hagar, skogar, hela Sverige 

allmän. Kraftig rotskottbildning. 

Alder 100 år, höjd 15-20 m. 

Virke lätt, mjukt. Tändsticksvirke, 

slipmassa. 

4 PORS 

Myr/ca ga/e. Tvåbyggare, meterhög 

buske. Blommar på bar kvist, 

hängeväxt. Stränder, myrmarker 

mest i Sydvästsverige (sällsynt i Skåne, 

Norrland). Starkt doftande. ÖI 

och brännvinskrydda. 

5 SÄLG 

Sa/ix caprea. Tvåbyggare, hängeträd. 

Blommar tidigt på bar kvist. 5 

10 m (rekordhöjd 23 m, stamom 

krets 3,2 m). Kulturmark. hagar, 

skogsbryn, allmän hela Sverige. 

Viktig för hiodling. 

6 SKÖRPIL (knäckepil) 

Sa/ix (ragi/is. Fler- och grovstammigt 

träd, tvåbyggare (honträd sällsynta). 

Sjöstränder. Odlad, förvildad, •• 

nu helt naturaliserad främst i Sydoch 

Mellansverige. Grenar sköra. 

7 EK(skogsek, sommarek) 

Quercus robur. Kraftigt träd, rekord 

Norra Kvill-eken (1.000 år, höjd 16 m. 

13,2 m stamomkrets). Allmän till 

Dalälven, allmänt odlad, även i 

Norrland. Möbelvirke, parkett, 

skeppsbyggeri, ekollon till svinföda 

och nödbröd. 

8 GRAVIDE 

Sa/ix cinerea. Lövfällande buske, 2 

4 m. Tvåbyggare. Unga kvistar filthåriga. 

Blad avlångt lansettlika. håriga, 

finsågade, grågröna, 5-8 cm. 

Stipler njurlika. Kärr, fuktängar, 

stränder, diken, allmän till mellersta 

Norrland, längre norrut sällsynt. 

6

38 

1 BOK 

Fagus silViitica. Högt träd (rekord 

drygt 40 m, stamomkrets 6,4 m). 

Skogbildande i sydligaste Sverige, 

ofta odlad. Bokollon näringsrika, 

äts av olika djur. Bränsle, möbelvirke, 

parkett, glasspinnar. 

2 ALM (skogsalm) 

Ulmus glabra. Högt träd (rekord 36 

m, stamomkrets 6,5 m). Blommar 

på bar kvist. Varm, näringsrik skogsmark, 

norrut till Asele lappmark. 

Allmänt planterad. Möbelvirke, 

snickerier. 

3 LÖNN (skogslönn) 

Acer platano(des. Medelstort träd 

(rekord 31 m höjd, 6,2 m stamom 

krets). Lövskog till nedre Norrland. 

Allmänt planterad (vårdträd, alleer), 

förvildad. Vackra höstfärger. 

Möbelvirke, musikinstrument. 

.1'"", 

:!:frll' .••. 

~; 

4 HAVTORN 

Hipp6phae rhamno(des. Tvåbyggare, 

rikt förgrenad, tornig buske, karaktärsväxt 

för landhöjningskuster 

vid Östersjön, sandbindare. Rikli 

gast i norra Roslagen, bildar ogenomtränglig 

bård. Frukt orangegul, 

ätlig, C-vitaminrik. 

5 HÄGG 

Prunus padus. Mångstammigt träd. 

Fuktig skogsmark, stränder hela 

Sverige allmän (saknas på Öland, 

Gotland). Lövas tidigt. Blommor 

starkt doftande. Stenfrukt svartglänsande, 

smak kärv. Slöjdvirke. 

6 OXEL 

Sorbus intermedia. Medelstort träd, 

kan nå avsevärda dimensioner (4 m 

stamomkrets, höjd 15 m). Skog, 

berg, kulturmark, kustbunden, 

kalkgynnad. Norrut till mellersta 

Gästrikland. Allmänt odlad, häck, 

solitär. Tål salta havsvindar. 

7 HAGTORN 

Crataegus. Några olika arter, vanligast 

rund- och trubbhagtorn. Bus 

kar eller små träd, 1-8 m. Backar, 

lundar i Syd- och Mellansverige, 

tämligen allmänna. Ofta odlade. 

Frukt mjölig, smaklös, äts av fåglar. 

'N

,~ 

3 

40 

1 RÖNN 

Sorbus aueuparia. Mångstammigt 

buskträd, rekordhöjd 21 m. Backar, 

hagar, stenig mark, hela Sverige allmän. 

Blommor fränt doftande. 

Frukt sur men aromatisk, äts av fåglar. 

Gele. Vackra höstfärger. 

2 LIND (skogslind) 

Tffia cordata. Stort träd (rekord 29 m 

höjd, 8,1 m stamomkrets). Stenig 

skogsmark, norrut till Ångermanland. 

I odling främst parklinden (alleer). 

Högsommarblommare, väldoftande. 

Viktig för biodling. Barken 

lämnade förr trädgårdsmästarbast. 

3 ASK 

Fraxinus exo2!sior. Träd, 20 m (rekord 

7,3 m stamomkrets, 30 m 

höjd). Blommar på bar kvist. Sen att 

lövas, tidig lövfällning. Fuktig, 

näringsrik skogsmark, kalkgynnad, 

norrut till södra Hälsingland. Ofta 

odlad. Näringsrikt lövfoder, möbelvirke. 

Höstfärgade löv 

Rönn 

Ek 

41

Hur man känner igen 

träd på vintern 

Det är ofta spännande att botanisera 

vintertid, att försöka 

identifiera växter utan blommor 

och blad. Gran (1) och tall (2) 

ser inte annorlunda ut nu än 

sommartid. Alla övriga svenska 

träd är lövfällande. Helheten, 

storleken, kronformen, fördelningen 

av grövre grenar och 

tunnare kvistar, stam barkens 

och knopparnas utseende, 

eventuellt kvarsittande fru kter 

är viktigt att veta för en säker bestämning. 

Växtplatsen är ofta 

avslöjande liksom om trädet 

uppträder som solitär (ek) eller i 

bestånd med tät ungskog omkring 

(asp). Är man osäker, kan 

man leta fram några blad från 

höstens lövfällning, man kan 

även pröva doften från en 

knäckt kvist (hägg). 

Hästkastanjen (3) är ett stort, 

odlat träd; bladoch bIomanlagen 

ligger väl skyddade i stora, 

klibbiga knoppar. De bruna 

skotten är tjocka och kraftiga 

"ända ut", precis som hos följande 

art, de har tydliga märken 

efter de avfallna löven. 

Asken (4) är senast att lövas, 

och den fäller bladen först av 

alla om hösten. Knopparna är 

svarthåriga och korsvis motsatta. 

Skotten är i topparna tillplattade 

vid lederna. Frukterna är 

42 

vingade nötter, som äts av domherrar. 

Lönnens (5) "näsor" känns 

lätt igen, de är klyvfrukter med 

vingade nötter - och även de 

gillas av domherrar. 

Boken (6) är ett stortträd med 

slät, grå bark. Fruktskålarna 

som omgett bokollonen finns 

bland de bruna löven på marken 

- det är ofta klent med snö 

där boken växer vild. Kvistarna 

har långa, spetsiga knoppar. 

Sälgen (7) bär" kissar" under 

senvintern. Knopparna har ett 

brunt fjäll, som faller av innan 

hanblommorna börjar lysa 

gula. 

Jolstern (8) är släkt med sälgen 

och liksom den ett träd, 

men till skillnad från alla andra 

inom släktet sitter jolsterns ulliga 

fruktställningar kvar ännu på 

senhösten. När skogskärren frusittilllyser 

jolstern med sin rika, 

vita fruktskrud i den bleka vintersolen. 

Klibbalen (9) växer längs 

stränder och i kärr. Den har 

inga vackra höstfärger på bladverket, 

utan löven fälls gröna. 

Trädet känns igen på kottarna 

samt på de brunvioletta bladoch 

blomknopparna. Flockar 

av grönsiskor klänger i kronorna 

och äter fröna ur alkottarna. 

43

Örter 

Floran i vårt land är tämligen 

ung och följaktligen ganska artfattig. 

1.900 olika blomväxter 

förekommer i Sverige, vilket 

inte är mycket på en så stor yta. 

Men landet har flera gånger 

täckts aven enorm inlandsis, 

som trängt undan all växtlighet. 

Den senaste inlandsisen klarade 

troligen några växtarter på 

uppstickande, isfria toppar (nunatakker) 

utanför Norges kust, 

varifrån de vandrat in i vårt 

land. Det är mycket ont om arter 

som endast förekommer här 

i hela världen, d.v.s. är endemiska, 

men man kan nämna 

gultåtel på Östersjöns landhöjningskuster, 

vanlig oxel, finnoxel, 

en art ögontröst samt 

ölandssolvända. 

Här i boken behandlas ett urval 

av karaktäristiska, intressanta 

eller vackra blommande örter, 

vilka är gemensamma för 

Skandinavien. Dessutom finns 

under kapitlet Örter några få 

vedväxter, som dock för gemene 

man upplevs som örter. Här 

avses den vintergröna halvparasiten 

mistel, linnean (landets 

jämte dvärgtranbär minsta vedväxt), 

klippveronikan i fjällens 

kalkbranter samt risen klockljung 

och rosling. Ytterligare 

några örter behandlas i kapitlen 

Ätliga frukter och Giftiga växter. 

Varje trakt har sin särart, och 

det finns alltid inom ett område 

något intressant att se och lära 

känna. Men vissa trakter är mer 

gynnade än andra, klimatiskt 

och/eller edafiskt (tack vare 

berggrunden eller andra markförhållanden). 

Till kalkförekomster 

är oftast knutet en artrik, 

speciell och intressant vegetation 

och flora. Närhet till kusten/eller 

annat vatten lockar 

1 FYRKANTIG JOHANNESÖRT 

Hyperfcum macuhitum. Flerårig, 

högsommarblommande ört, 3-6 

dm. Stjälk kantig, ihålig. Blommor 

gula, utan nektar. Ståndare talrika. 

Brännvinskrydda. Magra ängar, torra 

och steniga backar till nedre 

Norrland allmän. 

växtligheten, liksom omväxlande 

topografi. Inlandslokaler 

utan kalk, bergbranter, raviner 

eller vattendrag har antagits 

vara mindre intressanta och sevärda, 

men vid närmare bekantskap 

och studium har detta ofta 

kunnat vederläggas. Längs en 

järnväg som drar fram genom 

odlingsbygder, på vägrenar och 

vissa arbetsplatser och kring 

framförallt äldre bebyggelse 

kan man finna både en gammal, 

kvardröjande flora och exem- 

pel på nykomlingarsom "bankar 

på dörren" att få komma in 

och etablera sig i landet. 

Vi får inte låta kunskapen om 

växterna gå förlorad; att känna 

dem till namn, förekomst och 

krafter ger oss en nyckel till förståelse 

av såväl nutid som det 

förgångna. Att steg för steg öka 

sitt vetande om blommorna är 

som att tillägna sig ett nytt 

språk, den kunskapen ökar också 

möjligheten till litterära upplevelser. 

2 GUCKUSKO 

Cypriproium ca/ceo/us. Orkide, 2 

5 dm. Blommor 1-2, stora, som en 

gul toffel med bruna band. Skogar, 

lundar på kalk. Nästan hela Sverige, 

rikligast i Roslagen och Jämtland. 

Sällsynt. 

3 JUNGFRU MARIE NYCKLAR 

(fläckigt nyckelblomster) 

Orchis macu/Jta. Den allmännaste 

orkiden i landet, 2-5 dm. Kalk med 

grunt treflikig läpp. Blad fläckiga. 

Rotknölar handflikiga. Fuktig skogsoch 

ängsmark i hela Sverige. 

4 NATTVIOL (natt yxne) 

P/atanthera bir6/ia. Väldoftande orkide, 

2-4 dm. Kalk vit med lång 

sporre. Blad vanligen två. Ängar, 

lundar, hagar. Nästan hela Sverige 

tämligen allmän, i övre Norrland 

dock sällsynt. 

45

1 GÄDDNATE 

Potamogeton natans. Flerårig, grenig 

vattenväxt, 5-15 dm. De brungröna, 

skivlika flytbladen kan helt 

täcka vattenytan. Blommor i ax, 

vindpollinerad. Sjöar, åar i nästan 

hela landet allmän, i fjällen sällsynt. 

2 MISTEL 

Viscum album. Vintergrön, parasiterande 

buske i trädkronor, främst 

lind (även apel, rönn, sälg, poppel 

m.fl.). Centrala Mälardalen, lokalt 

rikligt, i Sydöstsverige sällsynt. Tvåbyggare, 

tidigblommande. Frukterna 

äts av fåglar. Fridlyst. 

3 HUMLE 

Humulus lupulus. Högerslingrande, 

sträv ört, 3-5 m. Tvåbyggare. 

Honblommor i kottelik, körtel hårig 

samling. Gammal öl krydda, rogivande 

medicin. Odlad, förvildad. 

Kulturmark, steniga ställen. Sydoch 

Mellansverige tämligen allmän, 

i Norrland sällsynt. 

4 BERGSYRA 

Rumex acetosella. Smalbladig, glesblommig, 

rödbrun ört, 1-3 dm. Tvåbyggare. 

Blad med syrlig smak. 

Magra, sandiga marker, hedar, berg, 

hela Sverige allmän. 

5 BRÄNNÄSSLA 

Urt/ca di6ica. Meterhög, flerårig ört 

med brännhår. Tvåbyggare. Blad 

grovsågade. Kväverik kulturmark, 

hagar, stränder. Allmän i hela Sverige 

(utom längst i norr). Späda skott 

rika på vitamin A och C samt järn. 

6 TRAMPÖRT (trampgräs) 

Polygonum avicu/;ire. Nedliggande, 

ettårig, oansenlig ört, 1-5 dm. 

Blommor ljusröda ifåblommiga 

knippen i bladvecken. Kulturmark, 

vägar, hela Sverige allmän. 

7 GARDSSKRÄPPA 

Rumex domesticus. Flerårig ört, 6 

10 dm. Blomställning tät och bred. 

Blad avlångt lansettlika, i kanten 

krusiga. Kulturmark, vägar, stränder. 

Hela Sverige allmän (i övre 

Norrland sällsynt). 

8 VÅTARV 

Stel/;iria media. Mattbildande, ettårig 

ört, 5-25 cm. Blommor vita, från 

förvår till senhöst (flera generationer). 

"Naten" är omtyckt mat för 

kycklingar och kaniner. Kulturmark 


9 SVINMÅLLA 

Chenop6dium album. Ettårig, blågrön, 

mjölig, mångformig ört, 2-10 

dm. Gammal spenatväxt. Kulturmark, 

åkrar, stränder hela Sverige 

(utom fjällen) allmän. 

10 VATTENPILÖRT 

Polygonum amphfbium. Flerårig 

vattenväxt, 3-10 dm. Blommor rosa 

i tätt, tjockt ax. Flytblad avlångt äggrunda. 

Sjöar, diken, även stränder 

och fuktig jord. Syd- och Mellansverige 

tämligen allmän, i övrigt sällsynt. 

9 

47

48 

1 FJÄLLNEJLIKA 

Visearia a/pIna. Väldoftande, fler 

årig ört, 1-2 dm. Stenig mark i fjällen 

tämligen allmän, hällmarker 

och varphögar i Bergslagen, på 

Västkusten, i Blekinge och på 

Öland sällsynt. 

2 TJÄRBLOMSTER 

Viscaria vu/garis. Flerårig nejlikväxt, 

3-6 dm. Blommor röda (sällan 

vita) under försommaren. Blad i ro 

sett. Stjälk klibbig nedanför bladfästena. 

Torra, steniga backar, vägslänter. 

Syd- och Mellansverige allmän. 

3 VITBLÄRA 

Silene alba. Ett- eller tvåårig ört, 4 

10 dm. Tvåbyggare. Stjälk upptill 

fint körtelhårig. Blommor stora, 

vita. Kulturmark, vägkanter. Hela 

landet till mellersta Norrland tämli 

gen allmän, längre norrut sällsynt. 

4 RÖDBLÄRA 

Si/ene diaica. Ett- eller tvåårig, 

mjukhårig nejlikväxt, 3-8 dm. Tvåbyggare. 

Kronblad röda (sällan 

vita). Fuktig ängs- och skogsmark, 

lundar, kulturmark nästan hela Sve 

rige tämligen allmän (sällsynt i Sydostsverige) 

. 

5 FJÄLLGLIM 

Si/ene acaulis. Flerårig, kuddbildande 

nejlikväxt. Blommor nästan oskaftade, 

ljusröda (sällan vita). Kalkgynnad. 

Torr, stenig mark, hedar, 

snölegor i fjällen allmän. 

6 VIT NÄCKROS 

Nymphaea alba. Flerårig vattenväxt 

med stora, långskaftade flytblad. 

Bladundersida brunröd. Blommor 

stora, vita med övergångar mellan 

inre kronblad och ståndare. Sällsynt 

rödblommig (Tiveden fridlyst). Sjöar, 

åar. Syd- och Mellansverige allmän 

(i Norrland nord näckros med 

mindre blommor). 

7 GUL NÄCKROS (åkanna) 

Nuphar /uteum. Starkt doftande 

vattenväxt. Sjöar, åar till ca 4 m 

djup. Hela Sverige allmän (ej på 

Öland), på Gotland och i övre Norrland 

sällsynt. 

8 KABBELEKA 

Ca/tha pa/ustris. Flerårig, vårblommande 

ranunkelväxt, 2-4 dm. 

Blomma stor, gul. Hylle enkelt, 

kron likt. Frukt en krans av baljkapslar. 

Diken, stränder, fuktiga ängar 


9 SMÄLLGLIM (taraid) 

Si/ene vu/garis. Flerårig, vitblommig 

nejlikväxt med kraftigt uppblåst, 

nätådrigt foder, 3-6 dm. Kulturmark, 

sandiga vägrenar i hela Sverige 


9 

49

50 

2 

1 SMÖRBOLLAR (bullerblomster) 

Tro/lius europaeus. Flerårig, storblommig, 

2-6 dm. Fuktig ängsmark, 

mest i fjällbjörkskogen. Hela 

Sverige (ej Gotland), utbredningsluckor, 


2 VITSIPPA 

Anemone nemorosa. Flerårig, vårblommande 

med kraftig vegetativ 

förökning genom den krypande 

jordstammen, 1-2 dm. Blommor 

enstaka, stora, vita. Hylleblad under 

avblomningen rödvioletta. 

Skogs- och hagmark till mellersta 

Norrland allmän. 

3 BLÅSIPPA 

Hepatica nobi/is, flerårig, vårblommande 

ranunkelväxt, 5-15 cm. 

Blommor blå, stundom vita eller 

röda, sällan fyllda. Blad treflikade, 

vintergröna. Kalkrik skogsmark till 

mellersta Norrland tämligen allmän 

(norrut avtagande). Fridlyst på 

många håll. 

4 MOSIPPA (tjälatuppa) 

Anemone verna/is. Mjukhårig, vårblommande. 

1-3 dm. Blommor en 

staka, stora. Tallmoar, åstallskogar, 

hällmarker till mellersta Norrland, 

rikligast i inlandet, mindre allmän. 

Lokalt fridlyst. 

5 SMÖRBLOMMA 

Ranuncu/us acris. Flerårig, mång 

formig ört, 3-8 dm. Stjälk upptill 

grenig. Kronblad glänsande gula. 

Som färsk giftig. Kulturmark, ängar, 

vägkanter hela Sverige allmän. 

6 SVALÖRT 

Ranuncu/us ficaria. Flerårig, vårblommande 

ört, 1-2 dm. Uppsvällda 

am rötter, liknar mYrägg (gammalt 

järtecken, "himlavete"). 

Groddknoppar i bladvecken. Kulturmark, 

parker, lundar i Syd- och 

Mellansverige, tämligen allmän 

(Norrland sällsynt). 

7 ISRANUNKEL (renblomma) 

Ranuncu/us g/acia/is. Flerårig, fåblommig 

ört, 5-15 cm. Blommor 

stora, vita (under avblomningen 

rödviolettal. Foderblad brunludna. 

Jordblad mörkgröna, köttiga. Snölegor, 

går högst upp i fjällen av alla 

europeiska 

allmän. 

blomväxter. Tämligen 

8 STRANDVALLMO 

G/aucium fJavum. Tvåårig, biådaggig 

ört, 4-8 dm. Blommor stora, 

gula. Skida 3 dm. Steniga havsstränder. 

Västkusten, 

Fridlyst. 

nu allt sällsyntare. 

9 REVSMÖRBLOMMA 

RanuncuJus repens. 

med långa, rotslående 

Flerårig ört 

utlöpare, 2 

5 dm. Nedre bladens mittflik skaftad. 

Fuktiga ställen, kulturmark (besvärligt 

ogräs), hela Sverige allmän. 

10 VATTENMÖJA 

Ranuncu/us pe/tatus. Flerårig, storvuxen, 

vitblommig ranunkelväxt. 

Delvis outredd artgrupp. Flytblad 

och finflikade undervattensblad. 

Sjöar, åar hela Sverige (utom 

Öland, Gotland) tämligen allmän.

52 

1 ÅKERKÅL 

Brassica campestris. Ett- eller två 

årigt åkerogräs, 5-10 dm. Nedre 

blad gröna, håriga, de övre bIågröna. 

Skida ca 5 cm med lång, steril 

topp. Kulturmark, åkrar. Hela Sverige 

(ojämn utbredning}, tämligen allmän. 

2 STRANDKÅL 

Crambe marftima. Flerårig, köttig, 

kal, blågrön ört, 4-8 dm. Frukt en 

enfröig nötskida. Havsstränder. 

Västkusten tämligen allmän, vid Östersjön 

till södra Roslagen sällsynt 

(fridlyst på Gotland). 

3 PENNINGÖRT 

Th/aspi arvense. Ett- eller tvåårigt 

åkerogräs, 1-4 dm. Blommor små, 

vita. Skidor stora, runda, platta, 

vingkantade. Åkrar hela Sverige (ej 

fjällen) allmän. 

4 SKÖRBJUGGSÖRT 

Coch/earia officinalis. Två- eller flerårig, 

köttig, tidigblommande ört, 1 

3 dm. Skida klotrund. Havsstränder, 

klippor. Västkusten tämligen 

allmän, 

synt. 

vid södra Östersjön säll 

5 LOMME 

CapseIIa bursa-past6ris. Ett- eller 

tvåårigt åkerogräs, 1-4 dm. Blommor 

små, vita. Skidor platta, trekantiga. 

Kulturmark 

len) allmän. 

hela Sverige (ej fjäl 

6 SANDVITA 

Berteroa incana. Två- eller flerårig, 

gråhårig ört. Stjälk styv, 3-6 dm. 

Blommor vita, skidor ovala med 

långt spröt. Sandig gräsmark, banvallar 

till mellersta Norrland mindre 

allmän. Kom till Sverige för drygt 

200 år sedan. 

7 BÄCKBRÄSMA 

Cardamine amara. Flerårig, kal ört 

med skarp smak, 2-5 dm. Blommor 

vita, ståndarknappar violetta. 

Skogsbäckar, källor till mellersta 

Norrland (mest i Västsverige), 

mindre allmän. 

8 SOMMARGYLLEN 

Barbarea vu/garis. Tvåårig ört, 3-8 

dm. Blommor gula om försommaren, 

ofta i massvegetation. Skidor 

långa, upprätta. Kulturmark hela 

Sverige allmän (övre Norrland sällsynt). 

Inkom på 1700-talet. 

9 LÖKTRAV 

Alliaria petio/Ma. Lökdoftande ört, 

3-10 dm. Blommor vita. Kulturmark, 

tomter, lundar Syd- och Mellansverige, 


10 GUL FETKNOPP 

Sedum acre. Flerårig, fetbladig ört 

med rikblommiga, kuddlika tuvor, 

5-10 cm. Blad trinda, vattenupplagrande, 

vintertid rödbruna, skarpt 

smakande. Berghällar, murar, torr 

sandmark. Syd- och Mellansverige 

allmän, Norrland sällsynt. 

53

54 

2 

1 ROSENROT 

Sedum rasea. Flerårig, blågrön ört, 

1-3 dm. Tvåbyggare. En genomskuren 

jordstam doftar ros. Klippväggar 

i fjällen (allmän) och på Västkusten 

(sällsynt och fridlyst). 

2 KÄRLEKSÖRT (fetblad) 

5. maximum. Flerårig, köttig, blåaktigt 

grön ört, 2-5 dm. Blommor gulgröna 

i täta blomställningar. Hällar, 

klippor, berg. Syd- och Mellansverige 

allmän, i Bergslagen och längs 

Norrlandskusten sällsynt. 

3 MANDELBLOMMA (knölbräcka) 

Saxffraga granuJata. Flerårig, upprätt, 

körtel hårig, 1-4 dm. Blommor 

vita, väldoftande, under försomma 

ren. Groddknoppar vid stjälkens 

bas. Backar, berghällar, ängar Sydoch 

Mellansverige allmän, i Norrland 

sällsynt. 

4 GULLBRÄCKA 

5. aizofdes. Perenn, grenig, nedliggande 

ört, 5-15 cm. Blad smala, 

köttiga. Blommor gula, brungula eller 

purpurröda. Kronblad fläckiga. 

Bäckar, översilad mark i fjällen allmän, 

i övriga Norrland sällsynt. 

5 FJÄLLBRUD 

5. coty/edon. Praktfull ört med kraftiga 

blad rosetter och en grenig, rikblommig 

blomställning, 2-5 dm. 

Blommor vita, svagt väldoftande. 

Blad fasta, köttiga med taggiga kanter, 

rosetterna lever flera år innan 

de blommar. Klippväggar nära vattenfall 

i fjällen. Sällsynt och fridlyst. 

6 PURPURBRÄCKA 

5. oppositif6/ia. Flerårig, vintergrön, 

tidigblommande ört som bil 

dar täta mattor. Blommor stora, enstaka, 

väldoftande, rödvioletta (sällan 

vital. Kalkgynnad. Klippor och 

snölegor i fjällen tämligen allmän. 

7 ÄLGGRÄS (älgört, mjödört) 

Fi/ipendu/a u/maria. Flerårig, starkt 

doftande ört, 8-15 dm. Blommor 

gräddvita i täta knippen. Kärr, stränder 

ofta i stora, livskraftiga bestånd. 

Hela Sverige allmän. 

8 DAGGKApA 

A/chemflla vu/garis. Talrika småar 

ter, vars frön bildats genom "jungfrufödsel". 

Vattendroppar i blad 

tänderna och bladskålen. Till daggdropparna 

knöts av gammalt tron 

på speciella krafter. Fleråriga örter, 

1-3 dm. Ängsmark, dikesrenar hela 

Sverige. 

9 GASÖRT 

Potentflla anserfna. Flerårig, silkeshårig 

ört med långa, rotslående utlöpare. 

Blommor enstaka, stora, 

gula, långskaftade. Stränder, stigar, 

kulturmark. Götaland, Svealand, 

kusttrakten till mellersta Norrland 

allmän. 

7 

55

58 

4 5 

1 HARSYRA 

Oxalis acetosella. Flerårig, späd ört, 

5-15 cm. Blommor enstaka, långskaftade, 

vita med violetta ådror. 

Blad trefingrade, syrliga. Fuktig 

skogsmark nästan hela Sverige allmän 

(sällsynt på Öland, Gotland 

och i norra Norrland) 

2 MIDSOMMARBLOMSTER 

Geranium silvaticum. Flerårig, körtel 

hårig ört, 3-6 dm. Blommor stora, 

rödvioletta, norrut ofta skära el 

ler vita. Klyvfrukt. Ängar, skogsbryn, 

hagar. Sydsverige mindre allmän, 

övriga Sverige allmän. 

3 STINKNÄVA 

G. robertianum. Ettårig, bräcklig, 

körtel hårig, starkt doftande ört, 1-3 

dm. Stjälk grenig, ofta rödaktig, vid 

lederna kraftigt uppsvälld. Skuggig 

skogsmark, klippor, stränder. Sydoch 

Mellansverige allmän, Norrland 

sällsynt. 

4 RUNDSILESHÅR 

Drasera rotundifalia. Flerårig, späd 

ört, 5-15 cm. Smådjur lockas till 

bladens körtel hår, där de fastnar. 

Håren böjs över bytet, som löses 

upp. På vitmossa på myrar. Nästan 


5 SPRINGKORN (vildbalsamin) 

Impatiens noli-tangere. Ettårig, saftfylld 

ört, 3-6 dm. Blommor stora, 

gula med lång, krökt sporre. Den 

mogna kapseln spricker vid beröring 

och kastar ut fröna. Fuktig 

skogsmark, lundar. Syd- och Mellansverige 

(saknas på Öland, Gotland 

och i stora delar av Norrland). 

6 FJÄLLVIOL 

Vrola biflara. Flerårig, väldoftande, 

decimeterhög ört. Blommor gula. 

Fuktig gräsmark i fjällen allmän, i 

övriga Norrland och Dalarna sällsynt. 

7 STYVMORSVIOL 

Vrola trlcolor. Oftast ettårig, variabel 

ört, 1-3 dm. Krona trefärgad 

(sällan enfärgat gulvit). Åkrar, klippor, 

sanddyner. Allmän till mellersta 

Norrland, sällsynt på Öland, 

Gotland och i norra Norrland. 

8 FACKELBLOMSTER 

Lythrum salica ria. Perenn, upprätt 

ört, 6-12 dm. Blommor purpurröda, 

sextaliga i långsträckt ax. Diken, 

kärr, havs- och insjöstränder. Götaland, 

Svealand allmän, Norrlands 

kusttrakter mindre allmän. 

9 MJÖLKÖRT (rallarros) 

Epilabium angustifalium. Perenn 

ört, 5-15 dm. Blommor purpurröda 

(sällan vital, fyrtaliga. Frön små, håriga, 

vindtransporterade. Blad spiralställda. 

Hyggen, kulturmark, 

vägrenar hela Sverige allmän. 

10 KÄRRDUNÖRT 

Epilabium palustre. Flerårig ört, 2-5 

dm. Krona rödlila (sällan vit), fyrtalig. 

Övervintrar med lökliknande 

knoppar på underjordiska utlöpare. 

Kalkfattiga diken, kärr, stränder 


59

60 

1 MARTORN (Kostertistel) 

Eryngium marftimum. Perenn, blådaggig, 

flockblomstrig ört, 2-6 dm. 

Blommor små, blå i huvuden. Liknar 

en tistel. Sandiga havsstränder 

sällsynt, Sydsverige till Gotska 

Sandön. Fridlyst. 

2 HUNDKÄX (hundloka) 

Anthrfscus silvestris. Tvåårig, rikblommig, 

grenig ört, 6-12 dm. 

Blommor små, vita i sammansatta 

flockar. Stjälk ihålig, fårad. Karaktärsväxt 

för vägrenar och diken i 

hela landet under juni månad. Allmän, 

längst i norr sällsynt. 

3 KUMMIN 

Carum carvi. Tvåårig ört, 3-6 dm. 

Krona vit. Frukt starkt aromatisk. 

Kryddväxt (bröd, ost, brännvin). 

Torrbackar, kulturmark, vägrenar 

nästan hela Sverige allmän. 

4 STRANDKVANNE 

Angelica archangelica ssp. litoralis. 

Grov, perenn ört med kraftiga bladslidor, 

6-12 dm. Bladskaft trint. 

Blommor gulgröna i nästan klotrund, 

sammansatt flock. Havsstränder 

mindre allmän (saknas längs 

nästan hela Norrlandskusten). 

5 KIRSKÅL (kers) 

Aegop6dium podagraria. Perenn 

ört, 4-8 dm. Långa underjordiska 

utlöpare (besvärligt ogräs). Blommor 

vita. Nedre blad dubbelt trefli 

kiga. Kulturmark, vägrenar, lundar, 

Götaland och Svealand tämligen 

allmän, i Norrland sällsynt. 

6 BJÖRNLOKA 

Heracleum sphondYlium. Perenn, 

strävhårig, illaluktande ört, 8-15 

dm. Stjälk ihålig, fårad. Blommor 

vita eller gulgröna. Yttre kronblad 

förstorade. Kulturmark, vägrenar 

till mellersta Norrland tämligen allmän, 

längre norrut sällsynt. 

7 VITPYROLA 

Pyrola rotundif6lia. Vintergrön, perenn 

ört, 1-3 dm. Stjälk nedtill kantig. 

Krona vit, öppen med böjt, rött 

stift. Barrblandskog, hagar, lundar 

nästan hela Sverige tämligen allmän. 

8 ÖGONPYROLA 

Moneses unifl6ra. Lågvuxen, flerårig 

ört. Blommor enstaka, nickan 

de, vita, mycket väldoftande. Fuktig 

barrskog nästan hela Sverige tämligen 

allmän. 

9 ROSLING 

Andr6meda polif6lia. Städsegrön 

dvärgbuske av ljungfamiljen, 1-3 

dm. Krona urnlik, blekröd. Blad 

lansettlika med inrullad kant. Mos 

sar, fattigkärr. Kalkskyende. Hela 

Sverige allmän (dock sällsynt vid 

Sydsveriges kuster, på Öland, Gotland). 

10 LJUNG 

Cal/una vulgiiris. Städsegrönt, rikgrenigt 

ris, 3-6 dm. Blad små, barrlika, 

i fyra rader. Krona fyrflikig, rödviolett 

(sällan vit). Hedar, myrar, 

skogar hela Sverige allmän. 

6 

9

1 KLOCKLJUNG 

Er/ca tetralix. Städsegrönt ris, 2-4 

dm. Blommor röda, urnlika, 5-12 i 

flocklik blomställning. Karaktärsväxt 

för sydvästsvenska magra, fuktiga 

ljungmarker, hedar, myrar. Utpostlokaler 

i Östsverige (Gotland) 

och Norrland 

2 GULLVIVA 

Primula veris. Perenn, vårblom 

mande ört. Stängel 1-3 dm. Blad 

buckliga, småludna. Ängar, backar 

på kalkgrund. Syd- och Mellansverige, 

rikligast på Öland, Gotland och i 

Roslagen, i Norrland sällsynt. I vissa 

län fridlyst. 

3 FJÄLLVIVA 

Primula scandinavica. Perenn, små 

vuxen, fåblommig, kalkgynnad 

fjällväxt. Tre varandra närstående 

arter förekommer i norra Sverige. 

Gräsmark, stränder, backar sällsynt. 

4 TOPPLÖSA 

Lysimachia thyrsifl6ra. Perenn, 

upprätt, ogrenad ört, 4-6 dm. 

Blommor små, gula i täta klasar från 

bladvecken. Vegetativ förökning 

ger stora, enhetliga bestånd. Grunt 

vatten, diken, kärr. Nästan hela Sve 

rige tämligen allmän (sällsynt Sydskåne, 

Öland, Gotland, norra Norrland). 

5 VIDEÖRT (strandlysing) 

Lysimachia vulgaris. Flerårig viveväxt, 

5-12 dm. Bildar ofta ett vackert 

färgpar med fackelblomster un 

der eftersommaren. Fuktiga ställen, 

kärr, stränder upp till Gästrikland 

allmän, längre norrut sällsynt. 

6 SKOGSSTJÄRNA (duvkulla) 

Trientalis europaea. Perenn, spenslig 

ört, släkt med gullvivan. 1-2 dm. 

Blommor vita, ofta enstaka, långskaftade. 

Frukt en klotrund, fåfröig 

kapsel. Skogar, hedar hela Sverige 

allmän. 

7 TRIFT (gräsnejlika) 

Armeria maritima. Perenn, kuddväxande 

ört. Stängel 1-3 dm. Blomställning 

klotrund. Blommor ljusröda 

(sällan vital, väldoftande. Strandängar 

och klippor vid havet ofta 

mycket rikligt. I inlandet (grusåsar) 

och Norrland sällsynt. 

8 FJÄLLGENTIANA 

Gentiana nivalis. Ettårig, späd ört, 

5-15 cm. Blommor djupblå (sällan 

vital, öppna i solsken och värme. 

Gräsmark i fjällen allmän, låglandslokaler 

i Norrland och Dalarna täm 

ligen sällsynt. 

6 

8 

63

64 

5 

1 VATTENKLÖVER 

Menyanthes trifo/iata. Flerårig ört 

med bitter smak, 1-3 dm. Blommor 

vita, utvändigt skära, håriga. Blad 

trefingrade, långskaftade. Kärr, 

stränder, häll kar hela Sverige. 

2 BLÅELD 

Echium vu/gare. Tvåårig, upprätt, 

strävbladig ört, 3-10 dm. Blommor 

blå (sällan vita), oregelbundet tvåläppiga. 

Kulturmark, vägkanter, 

järnvägsbankar, strandvallar till 

mellersta Norrland, mindre allmän, 

rikligast 

land. 

i Skåne, på Öland, Got 

3 ÄKTA FÖRGÄTMIGEJ 

Myos6tis pa/ustris. Perenn, tämligen 

storblommig ört, 2-4 dm. 

Blommor först rödaktiga, sen himmelsblå 

(sällan vita) Ett tiotal arter 

förgätmigej i landet (några ettåriga). 

Fuktiga ställen Syd- och Mellansverige 


4 BLÅSUGA 

Ajuga pyramidalis. Två- eller flerårig, 

täthårig ört, 1-2 dm. Pyramidformigt 

växtsätt. Stöd blad stora, violetta. 

Blommor blåa. Backar, betesmarker, 

hagar Syd- och Mellansverige 

allmän, på Öland, Gotland och 

i Norrland sällsynt. 

5 OSTRONÖRT 

Mertensia maritima, blågrön, köttig, 

nedliggande, perenn ört. Blommor 

först ljusröda, senare ljusblå. 

Åts förr av sjömän för att bota skörbjugg. 

Havsstränder på Västkusten 

sällsynt, fridlyst. 

6 KUNGSMYNTA (konig) 

Orfganum vulgare. Flerårig, aromatisk, 

grenig ört, 3-5 dm. Blommor 

ljusröda (sällan vita). Bladkrydda 

"oregano" (pizza). Backar, hedar, 

snår. Kalkgynnad. Syd- och Mellansverige 

tämligen allmän, i inlandet 

och Norrland sällsynt. 

7 KUNGSLJUS 

Verbascum thapsus. Tvåårig, ståtlig, 

oftast ogrenad, filtluden ört, 1_2 

m. Kulturmark, torrbackar. Hela 

Sverige till mellersta Norrland 

gen allmän. 

tämli 

8 GULSPORRE 

Linaria vulgaris. Perenn, storblommig 

ört, 3-6 dm. Blommor gula 

med sporre. Torr kulturmark, banvallar, 

vägrenar, stränder till mellersta 

Norrland tämligen allmän, längre 

norrut sällsynt. 

9 KLIPPVERONIKA 

Ver6nica fruticans. Städsegrönt 

dvärgris, 5-15 cm, blommor få, stora, 

ändställda, mörkblå (sällan rosa 

eller vita). Blad glatta, tjocka. Kalkförande 

klippor och branter i fjällen 

tämligen sällsynt. 

8 

65

1 TE-VERONIKA 

Ver6nica chamaedrys. Perenn ört, 

1-3 dm. Blad grovsågade, nästan 

oskaftade. Krona klarblå med mör 

ka ådror, tämligen stor, fyrflikig. 

Gräsmark till mellersta Norrland all 

män, längre norrut sällsynt. 

2 KUNG KARLS SPIRA 

Pedicu/aris sceptrum-carolfnum. 

Flerårig, ståtIig, upprätt, ogrenad 

halvparasit, 4-10 dm. Blommor stora, 

gula, nästan slutna. Kärrängar, 

stränder i fjällen tämligen allmän, i 

Syd- och Mellansverige sällsynt och 

försvinnande, lokalt fridlyst. 

3 ÖGONTRÖST 

Euphrasia afficina/is. Många småarter; 

ettåriga, småvuxna halvparasiter. 

Mångformig, vår- och höstblommande 

former. Torrängar, 

gräsmark, stränder i hela landet, talrikast 

i Syd- och Mellansverige. 

4 ÄNGSKOVALL 

Me/ampyrum pratense. Ettårig, 

mångformig halvparasit, 1-4 dm. 

Stjälk grenig, fyrkantig. Blommor 

ensidigt vända, gulvita, lokalt höggula 

eller (på kalk) röda. Underläpp 

lång, rak. Skogar, hagar, hedar hela 

Sverige, allmän. 

5 TÄTÖRT 

Pingu(cu/a vu/garis. Flerårig ört. 

Blommor enstaka, tvåläppiga med 

sporre, blåa, på decimeterhög 

stängel. Blad gulgröna, slemmiga, 

med inrullad kant. Insekter som 

fastnar löses upp. Fuktig gräsmark, 

kärr hela Sverige, tämligen allmän. 

6 GROBLAD 

P/antaga major. Flerårig, mångformig, 

oftast kal ört, 1-3 dm. Blom 

mor talrika, små i långsmalt ax. 

Frukt en lockkapsel. Kulturmark, 

vägrenar, havsstränder nästan hela 

Sverige allmän, i övre Norrlands inland 

dock sällsynt. 

7 VITMÅRA 

Ca/ium barea/e. Flerårig, styvt upprätt, 

vitblommig ört, 3-5 dm. Stjälkar 

fyrkantiga. Ängsmark, vägrenar, 

hedar, hällmarker till mellersta 

Norrland allmän, längre norrut avtagande. 

8 GULMÅRA (Jungfru Marie sänghalm) 

Ca/ium verum. Flerårig, mångformig, 

uppstigande, ibland mattformigt 

växande ört, 2-8 dm. Blom 

mor gula, väldoftande i täta, mångblommiga 

knippen. Ängar, sandmarker, 

vägrenar till mellersta Norr 

land allmän, längre norrut sällsynt. 

9 LINNEA 

Linnaea barea/is. Städsegrönt, lågvuxet 

dvärgris med tunna, meterlångt 

krypande stammar. Blommor 

parvisa, väldoftande, vita eller rosa, 

inuti håriga. Frukt en enfröig nöt. 

Barrskogar, planteringar, fjällhedar. 

Nästan hela landet allmän, i sydligaste 

Sverige dock tämligen sällsynt. 

67

1 FLÄDERVÄNDEROT 

Valeriana sambucif6lia. Perenn, 

upprätt ört, 4-12 dm. Blommor ljust 

rödlila med obehaglig doft. Medicinalväxt 

(nervlugnande). Fuktiga 

ängar, stränder. Nästan hela Sverige 

allmän, i Sydöstsverige ersatt av 

läkevänderot. 

2 ÄNGSVÄDD 

Succfsa pratensis. Perenn, sommarblommande 

ört, 3-6 dm. Blommor 

mörkblå i täta, halvklotformade 

korgar. Ängar, mager gräsmark, 

ljunghedar till mellersta Norrland 

allmän. 

3 KNÖlKLOCKA 

Campanula rapunculordes. Perenn, 

strävbladig ört, 3-7 dm. Underjordiska 

utlöpare (besvärligt 

ogräs). Blommor blåvioletta, ensidigt 

vända. Frukt en hängande porkapsel. 

Kulturmark Syd- och Mellansverige 

tämligen 

land sällsvnt. 

allmän, i Norr 

4 HÄSSLEKLOCKA 

C. latif6lia. Perenn, upprätt ört, 5 

12 dm, stjälk nästan kal och trind. 

Blad breda. Blommor blåvioletta 

(sällan vita). Lundar, parker Sydoch 

Mellansverige mindre allmän, i 

Norrland sällsynt. 

5 LITEN BLÅKLOCKA 

C. rotundif6lia. Flerårig, spenslig, 

mångformig ört med runda rosettblad, 

1-4 dm. Blad kala. Blommor 

blå (sällan vita). Torr gräsmark, hedar, 

vägrenar hela Sverige allmän. 

6 MONKE (blåmunkar) 

}asi6ne montana. Vanligen tvåårig, 

grenig ört, 1-5 dm. Blommor små, 

blå, talrika i korg. Sandig gräsmark, 

banvallar, vägrenar till Mälardalen 


7 GULLRIS 

Solidago virgaurea. Perenn, oftast 

ogrenad, högsommarblommande 

ört, 3-8 dm. Blommor gula i talrika, 

små korgar i toppställda klasar. 

Ängsmark, hedar, backar, vägrenar 


8 STRANDASTER 

Aster trip6lium. Tvåårig, grenig 

havsstrandväxt, 2-7 dm. Blad köttiga. 

Strål- eller kantblommor bIåvioletta 

(sällan vita eller saknas), diskblommor 

Norrland. 

gula. Allmän till mellersta 

9 GRÅBINKA 

Errgeron acer. Perenn, upprätt, grenig, 

hårig ört, 1-5 dm. Blomkorgar 

små, ganska talrika. Strålblommor 

mycket smala, upprätta, gråvioletta. 

Hårpensel vit eller rödaktig. Torr 

sandmark, hedar, vägrenar nästan 

hela Sverige allmän (i fjällen och 

övre Norrland sällsynt). 

10 FÄRGKULLA 

Anthemis tinct6ria, flerårig, gulblommig 

ört, 2-5 dm. Blad djupt 

parflikiga. Torr och stenig kulturmark, 

vägrenar till mellersta Norrland 

tämligen allmän, rikligast i östra 

Mellansverige, 

sällsynt. 

i norra Norrland 

69

70 

1 KATTFOT 

Antennaria di6ica. Flerårig, ullhårig 

ört med ovanjordiska utlöpare, 5 

20 cm. Tvåbyggare. Blommor vita 

eller skära. Torr gräsmark, backar, 

hedar hela Sverige allmän. 

2 RÖLLIKA 

Achi//ea mil/ef6/ium. Perenn, väldoftande 

ört, 1-6 dm. Strålblommor 

vita (sällan rosenröda). Kultur 

mark, ängar, backar, stränder hela 


3 NYSÖRT 

A. ptarmica. Flerårig ört med vita 

strålblommor, 2-8 dm. Korgar fåtaliga. 

Blad hela, finsågade, smalt 

lansettlika. Fuktig ängsmark, vallar 

hela Sverige tämligen allmän, rikligast 

i sydväst (i övre Norrland sällsynt). 

4 PRÄSTKRAGE 

Leucanthemum vu/gare. Perenn 

ört, 3-8 dm. Korgar stora, enstaka, 

långskaftade. Strålblommor lållga, 

vita. Diskblommor gula. Kulturmark, 

ängar, vägrenar till mellersta 

Norrland allmän, längre norrut sällsynt. 

5 GATKAMOMILL 

Matricaria matricarioldes. Ettårig, 

kryddoftande ört, 5-30 cm. Strålblommor 

saknas, korgar toppiga, 

gröngula. Blad finflikiga. Inkom till 

Sverige från Nordostasien 1840. 

Gårdar, vägar, stigar till mellersta 

Norrland allmän, längre norrut tämligen 

sällsynt. 

6 RENFANA 

TanaCl'!tum vu/gare. Flerårig, upprätt, 

högsommarblommande, starkt 

aromatisk ört, 5-12 dm. Strålblommor 

saknas. Korgar i kvast. Blad 

parflikiga. Kulturmark, vägrenar, 

stränder. Främst kusttrakter i hela 

Sverige allmän, i övre Norrland sällsynt. 

7 ÄKTA MALÖRT 

Artemlsia absinthium. Perenn, upprätt, 

silverhårig, ehersommarblommande 

ört, 3-8 dm. Stark aromatisk 

doft, bitter smak (krydd- och medicinalväxt, 

brännvinskrydda). Blommor 

gula i hängande korgar. Kulturmark 

främst i kusttrakter, Syd- och 

Mellansverige tämligen allmän, i 

Norrland sällsynt. 

8 BALDERSBRÅ (surkulla) 

Matricaria marItima. Ogräsbaldersbrå 

är annuell, ej köttig. Kustbaldersbrå 

är perenn med köttiga 

blad. 1-5 dm. Stjälk nedliggande 

upprätt. Saknar stark doft. Åkrar, 

vägrenar, havsstränder hela Sverige 

allmän (i fjällen sällsynt). 

9 HÄSTHOV 

Tussi/ago farfara. Tidigblommande, 

perenn ört med lång jordstam. 

Blommor gula i ensamma korgar 

med fjällig stjälk, utvecklas före bladen. 

Lerjord, vägrenar, ruderatmark 

till mellersta Norrland allmän, 

i övre Norrland sällsynt.

72 

1 LITEN KARDBORRE 

Aretium minus. Tvåårig, upprätt, 

rikgrenig ört, 5-10 dm. Blommor 

röda i korg. Holk klotrund, finhårig 

med hakformiga fjäll. Kulturmark, 

vägkanter Syd- och Mellansverige 

allmän, Norrland sällsynt. 

2 ÅKERTISTEL 

crrsium arV/2nse. Perenn, mångformig, 

upprätt, grenig ört med lång, 

krypande jordstam, 5-12 dm. 

Blommor blekvioletta. Blad borst 

taggiga, ovan kala. Åkrar, vägrenar, 

hyggen, stränder till mellersta Norrland 

allmän, 

synt. 

i övre Norrland säll 

3 VÄGTISTEL 

c. vulgare. Tvåårig ört med kraftigt 

taggiga stjälkar och blad, 6-15 dm. 

Korgar stora, purpurröda. Holkfjäll 

spetsiga. Vägkanter, betesmarker, 

hyggen, gårdar till mellersta Norrland 

allmän, längre norrut sällsynt. 

4 BRUDBORSTE (borsttistel) 

C. helenio[des. Flerårig, vanligen 

ogrenad ört, 8-15 dm. Blomkorgar 

stora, purpurröda. Blad hela eller 

parflikiga, ovan kala, under vitludna. 

Fuktig ängsmark, diken Sydsverige 

mindre allmän, i Bergslagen 

och Norrland allmän. 

5 KÄRRTISTEL 

C. palustre. Tvåårig ört med fintaggiga 

stjälkar och blad, 6-20 dm. Korgar 

små i täta samlingar, purpurröda 

(sällan vita). Kärrängar, diken, stränder 

till mellersta Norrland allmän, 

längre norrut sällsynt. 

6 RÖDKLINT 

Centaurea jaeea. Perenn ört med 

kantig, sträv stjälk, 2-8 dm. Korgar 

enstaka med stora, sterila kantblommor. 

Blommor rödvioletta. 

Torr gräsmark Syd- och Mellansverige 


7 BLÅKLINT 

C. efanus. Ettårig, grenig, spindelvävshårig 

ört, 3-8 dm. Stjälk kantig. 

Yttre blommor i korgen förstorade, 

sterila. Krona blå. Åkrar till mellersta 

Norrland tämligen allmän, numera 

sällsyntare än förr. 

8 VÄDDKLINT 

C. scabi6sa. Flerårig, grov, grenig 

ört, 5-10 dm. Korgar enstaka, purpurröda. 

Holkfjäll med svartbruna 

bihang. Kantblommor förstorade, 

könlösa. Vägrenar, sandmarker 

Syd- och Mellansverige tämligen 


9 MASKROS 

Taraxaeum officinale. Många 

småarter. Perc>nnört med mjölksaft. 

Blad tandade i rosett. Korgar enstaka 

på trind, ihålig, bladlös stjälk. 

Frukt med hårpensel (vindspridning). 

Kulturmark, vägrenar hela 


10 FLOCKFIBBLA 

Hieracium umbellatum. Perenn, 

sensommarblommande ört, 5-10 

dm. Flera småarter. Stjälkblad talrika, 

tättsittande, kala. Korgar i flock. 

Torr gräsmark, bryn-, sand- och 

klippstränder 

fjällen) allmän. 

hela Sverige (utom

Giftiga växter 

Några få vilda växter är giftiga, 

medan flertalet är helt harmlösa. 

Bland odlade örter och vedväxter 

finns även några som är 

giftiga. De mer eller mindre giftiga, 

som man måste varna för, 

finns inom följande grupper: 

l. Sådana med frukter (bär, 

sten- eller skenfru kter) som ser 

smakliga och attraktiva ut. 

2. Starkt giftiga örter som saknar 

lockande fru kter: bol mört 

och spikklubba samt odört, 

sprängört och vildpersilja (familjerna 

potatisväxter och 

flockblomstriga). Känsliga personer 

kan få utslag efter att ha 

berört vissa växter, det gäller 

74 

dock sällan några ute i naturen. 

Växtsaften kan starkt irritera 

slemhinnor, hud och ögon. 

Den odlade och i främst Skåne 

ofta förvildade jättebjörnlokan 

kan ge svåra dermatiter (hudinflam 

mationer) . 

En grupp av växter som blivit 

alltmer aktuella och omdiskuterade 

är de som förorsakar allergier. 

Hit hör främst vindpollinerade 

arter, tillhörande gräs, 

hängeväxter och korgblommiga. 

En allmänt förekommande, 

flerårig ört som är mycket besvärlig 

heter gråbo (malörtssläkting 

bland korgblommiga). 

Endast friska fru kter och 

svampar plockas och endast ar- 

1 LIGUSTER 

Ligustrum vulgare. Vintergrön 

buske, 1-4 m, steniga backar, 

Västkusten sällsynt. Ofta odlad 

som häck (norrut osäkert vinter 

grön), fågelspridd. Blommor vita i 

tät klase. Bär svartglänsande (sällan 

grönt), giftigt. 

ter man känner igen. God kunskap 

samt normal sund försiktighet 

och uppmärksamhet utgör 

det bästa skyddet mot förgiftningar. 

Här skall speciellt 

varnas för frukter, som barn kan 

lockas att förtära. Liguster, liljekonvalje 

och trolldruva är särskilt 

giftiga, men även benved, 

besksöta, m issne, nattskatta, 

ormbär och tibast är farliga. Potatisens 

gröna bär (ovan jord!), 

snöbär (vita "smäll bär" i odlingar) 

samt kaprifol är likaså giftiga. 

Brakved och druvfläder, 

bägge vanliga i Sverige, kan förorsaka 

obehag, men hör ej till 

den farliga kategorin. 

Torra frön i torra frukter kan 

även vara giftiga och farliga, det 

2 BRAKVED 

Frangula a/nus. Buske (sällan litet 

träd), 2-4 m. Fuktig skogsmark, 

stränder nästan hela landet, allmännast 

i Sydsverige. Bär rött, som moget 

blåsvart, svagt giftigt. Medicinalväxt. 

gäller alldeles speciellt gullregn 

och tidlösa (nakna jungfrun). 

Dessa odlas ofta, och ibland 

kan de förvildas. Idegranen, 

doldisen bland Sveriges vilda 

barrträd, är i alla sina gröna delar 

giftig - däremot ej det röda, 

bärlika frukthyllet, som omsluter 

det gröna, giftiga fröet. 

Giftväxter bör planteras med 

urskiljning; hellre än att helt avstå 

kan man dock plocka bort 

eventuella giftiga frukter, som 

ser lockande ut, eller välja växtmaterial 

som ej går i frukt (fylldblommig 

tibast, sterila korsningar 

av typen hybridgullregn 

etc.). 

75

1 VilDKAPRIFOL 

Lonicera periclymenum. Lian, 

slingrande till 5 m. lundar, klippor, 

snår, Väst- och Sydkusten allmän, 

inlandet sällsynt. Ofta odlad. 

Blommor väldoftande om 

kvällen. Bär rött, svagt giftigt. 

76 

2 VÄGTORN (getapel) 

Rhamnus cathiirtica. Buske eller 

litet träd med grentornar, 2-4 m. 

Backar, lundar, bryn, Skåne 

sydöstra Norrland tämligen allmän. 

Frukt svart, lukt kväljande, 

svagt giftig. 

3 BENVED 

Eu6nymus europaeus. Buske 2-4 

m. lövsnår i Sydsverige sällsynt. 

Ofta odlad. Unga grenar gröna, 

fyrkantiga. Kapsel röd med 

orange fröhylle, giftig. Vackra 

höstfärger. 

4 OLVON (skogsolvon) 

Viburnum 6pu/us. Buske, 2-4 m. 

Bryn, snår, fuktig skogsmark, tämligen 

allmän till mellersta Norrland. 

Blomställning med stora, 

sterila blommor ytterst, de inre 

fertila. Bär rött, svagt giftigt. 

5 BESKSÖTA (kvesved) 

So/anum du/camara. Halvbuske, 

lian, slingrande till 2 m. Stränder, 

fuktiga och skuggiga lokaler, kulturmark. 

Skåne - nedre Norrland 

tämligen allmän. Bär rött, giftigt. 

Fågelspridd. Gammal medicinoch 

trolldomsört. 

6 ORMBÄR 

Paris quadrif6/ia. liljeväxt, normalt 

fyrtalig, 1-4 dm. Fuktig, skuggig 

lundmark hela Sverige allmän (sällsynt 

i nordöstra Norrland). lukt 

ob"ehaglig. Bär blåsvart, giftigt. 

Gammal läkedomsört. 

7 NATTSKATTA 

So/anum nigrum. Ettårigt ogräs, 

1-5 dm. Kulturmark upp till nedre 

Norrland (troligen ursprungligen 

vild i Syd- och Mellaneuropa). Bär 

svart, sällan gröngult, giftigt. 

8 TROllDRUVA 

Actaea spicata. Perenn ranunkelväxt, 

3-6 dm. Stenig, skuggig och 

fuktig lundmark nästan hela Sverige 

tämligen allmän (saknas på Gotland). 

Kalkgynnad. lukt obehaglig. 

Bär svart, giftigt. Gammal läkedomsört. 

77

1 SPRÄNGÖRT 

Cicuta vir6sa. Flerårig vattenväxt, 

6-12 dm. Diken, stränder hela Sve 

rige (ej Öland, Gotland, fjällen). 

Rotstock kamrad, illaluktande, 

starkt giftig. 

78 

2 BOLMÖRT 

Hyoscyamus niger. Ett- eller tvåårig 

ört, 3-7 dm. Kulturmark, vägkanter 

upp till nedre Norrland mindre allmän. 

Körtelhårig, illaluktande, giftig. 

Blomma smutsgul med brunvioletta 

ådror. Frukt lockkapsel. Gammal 

läke- och trolldomsört. 

3 MISSNE (vildkalla) 

Calla pa/ustris. Flerårig ört, 2-3 dm. 

Kärr, stränder nästan hela Sverige 

tämligen allmän (ej Gotland, fjällen). 

Hölsterblad vitt, blommor i 

kolv. Bär rött, giftigt. 

4 SKELÖRT 

Chelid6nium majus. Perenn ört, 3 

7 dm. Kväverik kulturmark, snår, 

stenig lundmark Syd- och Mellansverige 

allmän. Orangegul mjölksaft. 

Giftig. Gammalläkedomsväxt. 

5 TIBAST 

Daphne mezereum. Buske, 5-15 

dm. Lundmark hela Sverige (ej Gotland) 

mindre allmän, kalkgynnad. 

Blommor fyrtaliga, väldoftande, på 

bar kvist. Bärliknande stenfrukt, 

röd, giftig. Lokalt fridlyst. 

6 IDEGRAN (barrlind) 

Taxus bacCiita. Tvåbyggare, f1erstammig 

buske eller litet träd, höjdrekord 

15 m. Mycket hög ålder. 

Ofta odlad. Berg, skogar mest i kusttrakter, 

norrut till Gästrikland. Kalk 

gynnad. Frö omgivet av köttigt, rött 

hylle. Alla gröna delar giftiga. 

7 EKORRBÄR 

Maianthemum bif6/ium. Flerårig lil 

jeväxt, 5-15 cm. Blommor små, vita 

i klase. Bär litet, rött, giftigt. Skogar 

hela Sverige allmän (mer sparsam i 

övre Norrland). 

8 GRÅBO 

Artemfsia vulgaris. Perenn ört, 6-15 

dm. Blommar om hög- och eftersommaren, 

kraftigt allergiframkallande. 

Kulturmark, vägkanter, havsstränder 

hela Sverige allmän (övre 


9 LILJEKONVALJE 

Conval/aria 'maja/is. Flerårig liljeväxt, 

1-3 dm. Blommor väldoftande. 

Självsteril, sparsam fruktsättning. 

Bär rött, giftigt. Backar, hagar, 

lundar hela Sverige allmän (övre 


79 

9

1 NORDISK STORMHATT 

Aconftum septentrionale. Perenn 

ranunkelväxt, 1-2,5 m. Frodig, fuktig 

högörtsvegetation i norrländsk 

björk- och barrskog, mest i fjällen. 

Giftig. 

2 ODÖRT 

Confum maculatum. Ett- eller två 

årig ört, 5-20 dm. Stjälk trind, rödfläckig. 

Illaluktande, mycket giftig. 

Kulturmark, havsstränder Syd- och 

Mellansverige sällsynt. 

3 MURGRÖNA 

Hedera helix. Vintergrön lian. Berg, 

murar, skogar, mest i kusttrakter, 

norrut till Stockholmstrakten säll 

synt. Blommar i oktober på skott 

med hela blad. Bär blåsvart, mognar 

om senvåren, giftigt. Bladen kan 

ge hudinflammation. Ofta odlad. 

4 GULLREGN 

Laburnum alpfnum, L. anagyrofdes. 

Giftiga ärtväxter från Sydeuropa, 

buskar eller träd, populära i odling, 

härdiga till mellersta Norrlands 

kusttrakt. För odling rekommenderas 

hybridgullregn med få eller inga 

frön i baljorna. 

5 LAGERHÄGG 

Prunus laurocerasus. Vintergrön 

prydnadsbuske i Sydsverige med 

rhododendronlika löv och vita, 

upprätta blomklasar. Stenfrukt 

svart, ärtstor, giftig. Fröet innehåller 

blåsyra. 

6 VILDPERSILJA 

Aethusa cynapium. Ettårig, illaluktande, 

flockblomstrig ört, 4-8 dm. 

Ogräs i trädgårdsland, tämligen allmän 

till nedre Norrland. Kraftigt enskilt 

svepe avtre lineära blad. Giftig. 

7 JÄTTEBjÖRNLOKA 

Heracleum laciniatum, H. man tegazziiinum. 

Manshöga, grova, perenna, 

aromatiska jätteörter. Flockar 

stora, mångstråliga. Odlad och 

rikt förvildad, främst i Sydsverige. 

Bladen förorsakar kraftig hudinflammation. 

8 FINGERBORGSBLOMMA 

Digitalis purpurea. Tvåårig, ogrenad, 

gråluden, giftig ört, 5-12 dm. 

Blommor ensidigt vända, stora, 

öppna, klocklika, purpurröda (sällan 

vita). Kronpip på insidan mörkfläckad, 

korthårig. Medicinalväxt. 

Ofta odlad och förvildad. Stenig 

mark. Bohuslän sällsynt. 

81

9 

9 DRUVFLÄDER 

Sambucus racemosa. Buske, 2-4 

m. Kulturmark, hyggen, vägkanter. 

Odlad och förvildad, fågelspridd. 

Syd- och Mellansverige allmän (ej 

på Öland, Gotland). Blommor gulgröna 

om våren i äggrund samling. 

Bär rött, svagt giftigt. 

Gräs och halvgräs 

I dagligt tal kallas alla för gräs, 

men halvgräs som starr, fryle, 

ag, tåg, säv och ull är ej alls närmare 

släkt med gräsen. Gemensamt 

är, att alla har oansenliga 

blommor, rik pollenproduk 

tion, är vindpollinerade samt 

äger delvis sammanfallande 

ståndortskrav . Gräsen liksom 

halvgräsen hör ekologiskt hemma 

i våtmarksrniljö lika väl som 

på hedar, torrbackar, kulturmark 

och i skogar. Lokalen bör 

vara öppen, så att vinden får fritt 

spelrum och når fram till blommorna. 

Man talar gärna om 

gräsmarker, där många olika arter 

kan samsas om utrymmet. 

1 TIMOTEJ 

Phleum pratense. Flerårigt, tuvbildande 

grä5, 3-10 dm. Ax tätt och 

tjockt, i bägge ändarna trubbigt. Allmänt 

odlad vallväxt, ofta förvildad. 

Kulturmark, vägrenar, gräsmark. 

Syd- och Mellansverige allmän, 

längre norrut avtagande och tillfällig. 

2 HUNDÄXING 

Dactylis glomerata. Flerårigt, kraftigt, 

tätt tuvat gräs med platta bladslidor, 

5-10 dm. Småax täta i grenig 

vippa, som är hopslagen efter blomningen. 

Vallväxt. Kulturmark, 

vägrenar, torr gräsmark till nedre 

Norrland allmän, längre norrut säll 

synt. 

I något äldre, akademiska 

diskussioner har man försökt 

enas om vilken som är den för 

människan nyttigaste växtfamiljen. 

Gräsfamiljen har helt naturligt 

många förespråkare: gräsen 

är vegetationsbildande över 

stora arealer på jordklotet, de 

utgör betesmarker för boskap 

och vilda djur, hit räknas några 

av de viktigaste kulturväxterna 

(ris, majs, vete, havre, korn, råg 

etc.). 

Gräs kan starta tidigt att 

blomma och ha en långt utsträckt 

blomningsperiod, vilket 

är mycket generande för personer 

med gräspollenallergi. Gräs 

och halvgräs finns överallt, någ- 

3 BLADVASS 

Phragm(tes communis. Flerårigt jättegräs 

med kraftig, grenig jordstam, 

2-5 m. Blad grågröna, l:ingspetsade, 

tämligen breda, med skärande 

kant. Vippa stor, yvig, grenig, mörkbrun, 

slutligen silverglänsande. 

Fruktsättning ofta felslagen. Sjöar, 

stränder, fuktiga åkrar hela Sverige 

allmän (i fjällen sällsynt). 

4 DARRGRÄS 

Briza media. Flerårigt, kalkgynnat 

gräs, 2-5 dm. Småax hjärtformade i 

gles vippa med långa, fina, vågiga 

vippgrenar. Gräsmark i Syd- och 


sällsynt. 

ra är mycket allmänna, andra 

inskränkta till någon enda lokal. 

Bladvass och gotlandsag är 

exempel på arter som kan bilda 

kolossala, enhetliga bestånd. 

Ängsull på våt ängsmark och 

tuvull på mossar är i fruktstadium 

mycket påtagliga, då de 

lyser upp sina växtplatser. 

Gräs och halvgräs är ofta 

vackra, men det är en skönhet 

av ett speciellt slag som man får 

anstränga sig något för att upptäcka. 

De är cirka 320 till antal i 

Sverige, en helt ny värld som 

öppnar sig för den nyfikne och 

vetgirige, men där finesser som 

gullhavre, sötgräs, älväxing, 

blåsäv och rostull väntar.

4 

1 STRANDRÅG 

Leymus arenarius. Flerårigt, högvuxet, 

kraftigt, blågrått gräs, 5-12 

dm. Sandbindare med långa, un 

derjordiska utlöpare. Blad styva, 

vasspetsade. Ax blågrönt. Sandiga 

havsstränder hela Sverige allmän, i 

inlandet längs vägar sällsynt (under 

spridning). 

2 BERGSLOK 

Melica nutans. Flerårig, 3-6 dm. 

Vippa smal med ensidigt hängande 

småax. Skärmfjäll rödbruna. Lundar, 

stenig skogsmark. Nästan hela 

Sverige allmän, längst i norr avtagande. 

3 KÄRRKAVLE 

Alopecurus geniculatus. Flerårigt, 

blågrönt, knäböjt gfäs, 1-3 dm. 

Bladslidor uppblåsta. Ax mjukt, cylindriskt, 

med utskjutande borst. 

Fuktig kulturmark, stränder nästan 

hela Sverige allmän, i övre Norrland 

avtagande. 

4 KVICKROT 

Elymus repens. Flerårigt, mångformigt 

gräs, 3-12 dm. Besvärligt ogräs 

med lång, vit, grenig jordstam. Småax 

platta. Borst mycket kort. Kulturmark, 

snår, stränder hela Sverige allmän, 

i övre Norrland avtagande. 

5 KAMÄXING 

Cynosurus cristatus. Flerårigt, smalbladigt 

gräs, 2-6 dm. Ax tvåradigt, 

smalt, platt. Småax ensidigt vända. 

Torr gräsmark Sydsverige tämligen 

allmän. Insådd i gräsmattor och vallar, 

naturaliserad till Mellansverige. 

6 VÅRBRODD 

Anthoxanthum odoratum. Fler 

årigt, tuvat, väldoftande, vår- och 

försommarblommande gräs, 1-3 

dm. Vippa axlik. Småax enblommiga. 

Ståndare 2 per blomma. Backar, 

hagar, berghällar, ängar, hedar hela 


7 FODERLOSTA 

Bromus inermis. Flerårigt, storväxt, 

bred bladigt, upprätt gräs, 5-10 dm. 

Beståndsbildande med underjordiska 

utlöpare. Vippa yvig med 

långa, allsidigt vända grenar. Borst 

saknas. Insådd på vallar, vägkanter, 

banvallar. Främst Syd- och Mellansverige, 


8 TUVULL (tuvdun) 

Eri6phorum vaginatum. Flerårigt, 

tätt tuvat, upprätt halvgräs, 3-6 dm. 

Blomax ett enda, toppställt. Fattigmarkernas 

tidigaste vårblomma. 

Översta bladslidan uppblåst, utan 

skiva. Myrar, kalkskyende. Nästan 


8 

85

86 

2 

1 AG (gotlandsag) 

Cladium mar(scus. Flerårigt, högt, 

grovt halvgräs med långa utlöpare, 

7-20 dm. Blad grågröna, rännformi 

ga, kantsågade, övervintrande (används 

för taktäckning). Kalkkärr, 

stränder (beståndsbildande). Gotland 

allmän, övriga Syd- och Mellansverige 

sällsynt. 

2 SÄV (kolvass, sjösäv) 

Scirpus /adistris. Högvuxen, kraftig, 

flerårig, bladlös, 1-3 m. Strå trint 

med talrika ax strax nedanför strå 

toppen. Sjöar, åar (beståndsbildande) 

till mellersta Norrland allmän, i 

övre Norrland sällsynt. 

3 SANDSTARR 

Carex arena ria. Flerårigt halvgräs 

med meterlångt krypande jordstam, 

2-3 dm. Strån i rader, lutande. 

Axsamling långsträckt med tvåkönade 

ax (hanblommor överst). 

Sandiga havsstränder Sydsverige 

tämligen allmän, i inlandet och Mellansverige 

sällsynt. 

4 HAVSSÄV 

Scirpus marftimus. Flerårigt halvgräs 

med krypande jordstam, 3-8 

dm. Strå vasst trekantigt, strävt. Ax 

rödbruna, borstiga i huvudlik samling. 

Havsstränder (beståndsbildande) 

till nedre Norrland allmän, på 

näringsrika inlandslokaler mycket 

sällsynt. 

Ormbunksväxter 

Ormbunkar, fräken och lummer 

kallas gemensamt för kärlkryptogamer. 

De är gröna av 

klorofyll och jämfört med övriga 

kryptogamer högt organiserade 

i rot, stam och blad. Hos 

kärlkryptogamerna finns en generationsväxling, 

sporafyten är 

den välutvecklade generationen, 

"ormbunksplantan". Sporerna, 

de små encelliga förökningskropparna, 

sitter i sporgömmen 

på bladens undersidor, 

ibland på särskilda, ombildade 

blad eller i speciella ax. 

Det finns 65 arter i Sverige, några 

är vitt spridda, andra är stora 

1 TRÄJON 

Ory6pteris filix-mas. Perenn, kraftig 

ormbunke, 5-12 dm. Bladskaft 

tämligen kort, brunfjälligt. Sporgömmesamlingar 

främst på nedre 

halvan av bladskivans undersida. 

Stenig skogsoch lund mark Sydoch 


mer sällsynt. 

2 STENSÖTA 

Po/yp6dium vu/gare. Flerårig ormbunke, 

1-3 dm. Jordstam krypande, 

fjällig, utan blad rester, med sötaktig 

smak. Blad övervintrande. 

Klippor, murar, mossiga trädstammar 

till mellersta Norrland allmän, i 

fjällen och övre Norrland sällsynt. 

sällsyntheter och fridlysta. Stensöta, 

örnbräken och träjon är 

välkända och allmänna, medan 

dvärglåsbräken, hjorttunga, jättefräken 

och cypresslummer är 

inskränkta till några få lokaler 

och försvinnande. Den vinter 

gröna mattlummern har av 

gammalt använts för juldekoration. 

Stensöta, träjon och mattlummer 

är gamla medicinalväxter; 

namnet "ormbunke" förklaras 

av, att jordstammen av 

träjon använts som medel mot 

inälvsmask ("orm" innefattar 

mask och diverse kryp). 

87

88 

1 STRUTBRÄKEN (foderbräken) 

Matteuccia struthi6pteris. Perenn 

ört med blad av två slag: sterila 

blad i strut, 1-2 m, fertila blad i 

strutens mitt, styva, strutsplym lika, 

slutligen mörkbruna, 3-6 dm. 

Raviner, bäckdalar, fuktig och 

skuggig lundmark (beståndsbildande). 

Nästan hela Sverige (ej i 

sydöst), mindre allmän. 

2 HJORTTUNGA 

Phyllitis sc%pendrium. Perenn 

ormbunke. Blad hela, jämbreda, läderartade, 

2-4 dm. Bladskaft täm 

ligen kort, brunfjälligt. Sporgömmesamlingar 

raka, långsmala på 

bladskivans undersida. Klippor vid 

havet, brunnar i Sydsverige mycket 

sällsynt, fridlyst. 

3 SVARTBRÄKEN (bergspring) 

Asp/enium trich6manes. Liten, perenn 

ormbunke med övervintrande 

blad, 1-2 dm. Bladskaft svartbrunt, 

kalt. Blad parbladigt med runda, 

hela småblad. Klippspringor (främst 

på basiskt underlag) till mellersta 

Norrland tämligen allmän. 

4 ÖRNBRÄKEN 

Pteridium aqui/inum. Kraftig, beståndsbildande, 

perenn ormbunke, 

5-15 dm (en sydsvensk form intill 

det dubbla). Bladskiva triangulär, 

flera gånger pardelad, läderartad. 

Sporgömmesamlingar under nedvikta 

bladkanten, ofta steril. Skogar, 

hedar till mellersta Norrland all 

män, i övre Norrland sällsynt. 

5 LAsBRÄKEN 

Botrychium /unaria. Liten, perenn 

ört, 5-20 cm. Sterila bladskivan parbladig 

med rundade småblad, fertila 

bladskivan toppställd, grenig. 

Kalkgynnad. Backar, sandig ängsmark 

hela Sverige tämligen allmän 

(utbred ningsluckor). 

6 MATTLUMMER 

Lycop6dium clavatum. Flerårig, 

städsegrön, nedliggande lummer 

växt. Stjälk meterlång, gaffelgrenig, 

tät- och mjukbladig. Ax långskaftade, 

parvisa. Julpynt. Skogar, hedar 

nästan hela Sverige allmän. 

7 AKERFRÄKEN (rävrumpa) 

Equisetum arvense. Perenn fräken 

växt, 1-4 dm. Fertila vårskott bruna, 

ogrenade, ledade med sporgömmen 

i toppställt ax, efter mognaden 

bortdöende. Sterila, gröna, greniga 

sommarskott. Jordstam grenig, 

djupt växande (åkerogräs). Fuktig, 

lerig kulturmark, vägrenar, stränder 


89

lavar och mossor 

När de vanliga blomväxterna 

vissnat om hösten, är markerna 

ändå fulla av organismer som 

då - och kanske framförallt då 

är lätta att finna och studera. 

Höstregnen får mossor och lavar 

att leva upp och frodas. 

Berghällar, trädstammar, stenblock, 

stubbar och gärdesgårdar 

hyser ett rikt liv med sporväxter 

(kryptogamer). Tills 

marken blir snötäckt kan man 

90 

3 

glädja sig åt denna miniatyrvärld 

avarter med fantastiska 

former och färger. 

Lavarna tillhör pionjärvegetationen 

i naturen, som först ko 

loniserar nytillkomna livsrum 

(nya lavabäddar, sprängda stenytor 

etc.). Lavarna är dubbelorganismer 

bestående aven alg, 

vanligen grönalg, och en svamp 

tillhörande säcksvamparna, 

som lever tillsammans i sym 

bios. Alg och svamp har ömsesi- 

1 VITLAV (fönsterlav) 

Clad6nia a/pestris. Upprätt, tät 

busklav med i toppen rundad bål, 

5-10 cm. Mycket sällan fertil. Benämns 

ofta felaktigt "vitmossa". 

Beståndsbildande på tallmoar, hedar, 

berghällar i skogar. Allmän 

hela landet utom sydsvenska kustoch 

kalktrakter. Julpynt, kransar. 

2 ISLANDSLAV 

Cetraria is/andica. Upprätt, löst tuvad 

busklav, 5-10 cm. Bålens översida 

glänsande, grågrön eller brun. 

Ibland fertil (d.v.s. svampkomponenten 

utbildar fruktkroppar). Hedar, 

berghällar, skogar hela Sverige 

allmän. Föda för renar. MedicinaI 

och färgväxt. 

3 SKÄGGLAV 

Usnea fi/ipendu/a. Hängande, gre 

nig busklav, 1-3 dm. Flera närstående 

arter. Bål grågrön med vit, seg 

märgsträng. Sällan fertil. På gamla 

träd, gärdesgårdar. Allmän i nästan 

hela landet. Numera allt sällsyntare. 

dig nytta av denna förening; en 

lav kan beskrivas som en biolo 

giskt specialiserad svamp som 

funnit det fördelaktigt att leva 

tillsammans med och utnyttja 

algen. 

Det finns ungefär 2.100 lavarter 

i Sverige; efter bålens utseende 

indelas de i busk-, bladoch 

skorplavar. De kan vara vegetationsbildande, 

några är 

föda för djur (renlavar), flera är 

färgväxter. 

4 TUSCHLAV 

Umbi/icaria pustu/ata. Enbladig, 

mörkbrun, fäst vid underlaget med 

en navel, 5-20 cm. Ibland fertil. Bål 

läderartad, översidan starkt bucklig. 

Klippor, stenblock. Syd- och 

Mellansverige allmän, Gotland och 

Nordsveriges lågland sällsynt. Färglav 

(textil, tusch). 

5 VÄGGLAV 

Xanth6ria parietfna. Orangegul 

bladlav, 3-5 cm, cirkelrund, rikt fertil. 

Vegetationsfärgande på havsstrandklippor, 

murar, nerdammade 

alleträd. Allmän till mellersta Norrland. 

6 STRANDBROSKLAV 

Rama/fna si/iqu6sa. Grågrön, styv 

busklav, 5-10 cm. Upprätt eller 

hängande, rikt fertil. Nordvända, 

saltstänkta klippväggar och block, 

allmän vid havsstränder till Ångermanland, 

sällsynt i Vänern. 

Mossorna, ungefär 1.150 till 

antal i landet, är ganska lika 

högre växter med stam och 

blad. De flesta är fleråriga. En 

generationsväxl ing förekommer, 

men bara den ena generationen 

är välutbildad. Mossor 

täcker stora ytor i skogar och på 

mossar. Torv (gammal nedbru 

ten vitmossa) är bränsle, 

jordförbättringsmedel, strö för 

husdjur etc. 

91

92 

1 SALTLAV 

Verrucaria maura. Sotsvart skorplav 

med tunn, rutformigt uppsprucken 

bål. Vegetationsfärgande på havsstrandklippor. 

Allmän och samhällsbildande 

på skuggsidor ovan 

högvattenlinjen i en karaktäristisk 

zon till mellersta Norrland. 

2 FÄRGLAV 

Parmeiia saxatilis. Rosettformigt 

växande blad lav, slutligen oregelbundet 

utbredd, 1-3 dm. Bålens 

översida askgrå, nätformigt rynkad, 

undersidan svartbrun. Ofta fertil. 

Hällar, block, grov bark. Stränder, 

hagar, skogar hela Sverige mycket 

allmän. Gammal färgväxt. 

3 STRANDORANGELAV 

Cal6placa marfna. Orangefärgad, 

rikt fertil, centimeterstor skorplav, 

ofta vegetationsfärgande i stora, 

sammanflytande beväxningar på 

havsstrandklippor i zonen ovanför 

saltlaven. Allmän på urbergshällar 

och kalksten till Umeå. 

4 VÄGGMOSSA 

Pleur6zium schreberi. Mattbildan 

de bladmossa med styv, rödaktig 

stam, 5-10 cm. Vår vanligaste 

markmossa, tallskogar, hedar hela 

Sverige allmän. Har i gamla tider använts 

som tätningsmaterial vid husbyggen. 

5 HUSMOSSA (våningsmossa) 

Hyloc6mium splendens. Trappstegsformig, 

dubbelt pargrenig, 

upprätt, mattformigt växande bladmossa, 

5-10 cm. Mycket allmän 

markmossa, skogar hela Sverige. 

6 KAMMOSSA 

Ptflium crista-castrensis, upprätt, 

mattformigt växande, fjäderlik mossa, 

5-10 cm. Tämligen ofta fertil. 

Skuggig skogsmark, blåbärsgranskog 

hela Sverige (utom fjällen) allmän. 

7 BJÖRNMOSSA (gökråg) 

Polytrichum commune. Matt- eller 

kuddformigt växande bladmossa, 

1-7 dm. Sporhus talrika, långskaftade. 

Blad barrlika, tjocka. En av 

våra största mossor. Näringsfattig 

sumpskog, kärr hela Sverige allmän. 

8 GUL PARASOLLMOSSA 

Splachnum luteum. Tuvbildande, 

på spillning av älg, häst etc. 3-5 cm. 

Sporhusskaft 10-15 cm. Jämte röd 

parasollmossa tar denna skönhets 

priset bland våra mossor. Asflugor 

sprider sporerna. Fuktig skogsmark 

i Norrlands skogsbygd tämligen allmän, 

i övrigt sällsynt. 

9 VITMOSSA 

Sphagnum. 40 arter i Sverige. 1-4 

dm. Bruna, gröna eller röda, som 

torra ljusa ("vitmossor"). Sumpskogar, 

fukthedar, skogskärr, myrar 

hela Sverige. Vegetationsfärgande, 

samhällsbildande. Torvbildande 

(bränsle, jordförbättringsmedel). 

93

Alger 

De är den näst största gruppen i 

vår svenska flora, ungefär 4.500 

arter. Flertalet är mikroskopiska 

men några är meterstora. Hit 

hör framförallt brun-, röd- och 

grönalger, som lever i vatten. 

Endast några få är luftaiger på 

skuggiga trädstammar och klip- 

94 

por. Tång (brunalger) av många 

olika arter är vegetationsbildande 

vid våra havskuster, en art 

tång (Macrocystis på södra 

halvklotet) kan bli 70 m, och innehar 

därmed storleksrekordet 

bland alla världens kryptogamer. 

Tång är fästad vid underlaget 

med en skiva eller några rot- 

1 BLADTÅNG (skräppe-tare) 

Laminaria saccharfna. Flerårig, kraftig 

brunalg, 5-20 dm. Fäst vid klippor 

och block med klammerrötter, 

rikligast på 1-3 m djup. Stam 1-3 

dm, jämntjock. Bladskiva läderartad, 

hel, brett lansettlik, vågkantad. 

Västkusten - Öresund. 

2 BLÅSTÄNG (klotång, hötter) 

Fucus vesicu/6sus. Flerårig tvåbyggare. 

Mångformig brunalg, 2-10 

dm, med gaffelgrenig, plattad, läderartad 

bål. Blåsor parvisa. Fortplantningsorgan 

i runda bålspetsar. 

Klippbottnar allmän, Västkusten 

(2-5 dm djup), Östersjön ti[1 norra 

Roslagen (större djup). Används vid 

gödsling av åkrar. 

3 SAGTANG 

Fucus serratus. Flerårig brunalg, tvåbyggare, 

3-10 dm, med gaffelgrenig, 

plattad, läderartad, sågkantad 

bål utan blåsor. Fortplantningsorgan 

i något förtjockade bålspetsar. Klippbottnar 

allmän, rikligast på 1-5 m 

liknande organ. Den består av 

en bål (thallus), som förenar 

stam- och bladfunktionerna. 

Beroende på ljustillgången lever 

algerna ner till 25 il 30 m 

djup, i extremfall det dubbla. 

Små encelliga grönalger lever 

fritt svävande som plankton. 

Röd- och brunalger finns nästan 

djup. Västkusten, södra Östersjön 

(nordgräns norra Kalmarsund och 

mellersta Gotland). 

4 SNÄR)TÅNG (sudare) 

Chorda filum. Ettårig, ogrenad, seg 

och slemmig brunalg, 5-30 dm 

(Sveriges längsta alg). Skott cylindriskt, 

hårigt. Karaktärsväxt för grunda, 

skyddade vikar. Allmän på sten 

på grusbottnar, 1-5 m djup. Västkusten, 

Östersjön (nordgräns södra 

Bottniska viken). 

5 TARMTÅNG 

Enterom6rpha intestina/is. Ettårig, 

ogrenad, oregelbundet uppblåst, 

ofta gasfylld grönalg, 1-4 dm. All 

män, beståndsbildande i gulgröna 

beväxningar på klippor och stenstränder 

på Västkusten och i Öster 

sjön, ofta rikligt i hällkar uppe på 

hällar dit havsvattnet når under stormar. 

uteslutande i havsvatten, grönalger 

däremot i både sött och 

salt vatten (särskilt rikligt i vattenfyllda 

hällkar nära bränningarna 

ute i skärgården). Tång har 

använts bl.a. för gödsling. Man 

söker nu allt ivrigare efter olika 

användningsområden inom industri, 

matlagning etc. 

95

Gallbildningar 

Under vandringar i skog och 

mark kan den observante finna 

en mängd olika deformationer 

på skilda organ av örter, buskar 

och träd. Det kan vara bucklor, 

pungar eller horn på bladen, 

onormal behåring, ibland med 

vacker, avvikande färg eller för- 

96 

ändringar av hela skottsystemet. 

Det är insekter eller spindeldjur 

som lagt ägg i växtens 

vävnader, vilka då reagerat genom 

att forma speciella utväxter 

(gallbildningar, zoocecidier), 

inuti vilka finns en eller 

flera larver. Hos vissa insekter 

tar hela utvecklingen som djuret 

genom löper mer än en vege- 

1 EKDRUVA (vinbärsgall) 

Neur6terus qw§rcus-b;iccarum. Vitgröna, 

genomskinliga, saftfyllda 

vinbärsgaller i hanhängen eller på 

unga blad som resultat av vårlagda 

ägg. De innehåller en gallstekelIarv i 

kammarn. Hannar och honor ur 

nästa generation kommer fram under 

sommaren, parar sig, lägger 

ägg. På undersidan av ekblad bildas 

unaer eftersommaren talrika brun 

röda, disklika, enrummiga myntgaller 

med en larv. På hösten faller gallerna 

till marken. Larven övervintrar, 

skyddad av fallna löv. Påvåren framkommer 

honor som ger upphov till 

vinbärsgaller. 

tationssäsong; och under den tiden 

kan de även vara värdväxlande. 

Det finns också växtgaller 

(fytocecidier), exempelvis 

björkens häxkvast (svampsläktet 

Taphrfna). De små galIbildande 

djuren är ofta "goda botanister", 

som förmår att skilja 

mellan närstående arter av 

björkar, ekar, smultron etc; den 

2 SÖMNTORN (bedeguar-gall) 

Rhodftes rosae. En av rosengall- eller 

sömntornstekeln orsakad bild 

ning på nyponros i form av trådiga, 

förgrenade, vackert rödfärgade hårnystan 

eller dvärgbuskar, allmänt 

förekommande. Inuti finns hårdskaliga 

kamrar, vardera med en 

larv. Vanligen kläcks enbart honor. 

Många folkliga benämningar ("rosenkung"). 

Har använts i folkmedicin 

och huskurer mot hårlöshet och 

sömnsvårigheter (signaturIäran). 

3 BOKPUNG 

Mikfola fagi. Koniskt tillspetsade, 

kala utväxter på bladovansidan av 

bok, orsakade aven gallmygga. 

Tämligen vanliga, gulgröna - svagt 

rödbruna. 

ena av två arter angrips, ej den 

andra. Studiet av gallbildningar 

är ett stort, fascinerande fält för 

både botanisten och zoologen. 

Vissa växter som al, asp, björk, 

ek och lind erbjuder en uppsjö 

på olika gallbildningar, och det 

fi nns intressanta växtgeografiska 

och säsongvisa skillnader att 

utforska. 

97

1 lINDHORN 

Eriophyes ti/iae. Smala, tillspetsade 

horn på bladöversidor, i solbelyst läge 

ofta intensivt röda, tämligen allmänna. 

Gallerna orsakas av ett litet 

gallkvalster. 

2 SMULTRONKNOTTROR 

Phyllocoptes setiger. Ett gallkvalster 

på blad av backsmultron (ej skogssmultron), 

ofta rikligt förekommande 

där värdväxten finns (främst Sydöstsverigel. 

Gallerna är talrika, 

purpurröda, punglika. 

3 GÖKBLOD 

Eriophyes /ongisetosus (Erfneum roseum). 

Ett mycket litet spindeldjur 

(gallkvalster) förorsakar detta rosakarminröda, 

väl utbredda hårludd 

på björkbladens ovansida. Det är 

ganska allmänt förekommande, påfallande 

och därför välkänt. 

4 SLÅNKNOTTROR 

E. similis. Små oregelbundet bulliga 

galler, 2-3 mm, främst längs bladkanten 

på slån (sällan krikon och 

plommon), orsakade av ett gallkvalster, 

i soliga lägen vackert röda. 

Allmän. 

5 FIBBLEKNÖL 

Au/acfdea hier;icii. Klot- eller tunn 

formig, mångkamrad galla (orsakad 

aven gallmygga) på skott av framförallt 

flockfibbla, ofta på en blomställningsgren, 

2-3 cm. Gallerna har vitt 

borsthår, ibland är de rädanlupna. 

Larverna övervintrar inuti gallerna. 

Torrbackar, vägkanter tämligen allmän. 

6 ELDKVAST 

Lfvia juncorum. Tofsgall i blomställningen, 

orsakad aven blad loppa, 

3-5 cm. Rödbruna miniatyrbuskar 

med ett stort antal bladlika utskott, 

ofta nära marken och dold av annan 

växtlighet. Diken, fuktig lerjord, 

stränder allmän. 

7 EKROS 

Andricus foecundator. Enrummiga 

knoppgaller med förstorade knoppfjäll, 

lika lärkkottar eller små kronärtskockor, 

2 cm, orsakade aven 

gallstekel. Den fullbildade insekten 

är en hona, som utan befruktning 

lägger ägg efter några år i en blomknopp, 

vilket resulterar i håriga galler 

på ekens hanhängen. Ur dessa 

kommer hanar och honor som parar 

sig. 

8 SVAMP- eller POTATISGALLER 

Biorhiza paJ/ida. Mångrummiga 

knoppgaller, till en början vitgröna 

och mjuka, 3-4 cm, slutligen torra 

och bruna, kvarsittande i åratal. På 

ekrötter utvecklas om hösten galler, 

varur kommer gallstekel honor, som 

utan befruktning lägger ägg i knopparna. 

Dessa blir på våren svampgaller, 

ur vilka hanar och honor flyger 

ut. Allmän. 

9 ANANASGALL på GRAN 

Adelges /aricis. Runda, kottelika, 1 

cm, orsakade av mindre granbarrIusen. 

Värdväxling mellan gran och 

lärk, de vingade bladlössen flyger 

från en värd till en annan, en mel 

lanlandning tar 1 år. Allmän. 

99

100 

Hur växterna 

övervintrar 

Om hösten är betingelserna för 

växtligheten annorlunda än under 

övriga delar av året. Dagarna 

blir kortare, kylan tränger på. 

Varje dag sker förändringar i naturen: 

ettåriga arter dör, örterna 

vissnar, trädens och buskarnas 

löv skiftar färg i alla nyanser. Till 

slut fälls bladen, den slösande 

färgprakten är över. Löven bildar 

en skyddande matta för 

övervintrande växter och djur, 

så småningom bryts de ner. I 

knopparna finns redan anlag till 

"nästa års blad och blommor, 

som skyddas av kraftiga fjäll. 

Några fäller inte löven om 

hösten; barrträden svarar för 

det mesta av vi ntergrönskan. 

Barr är ett specialfall av blad, 

det är fördelaktigt med barrlika 

blad - hos gran (l) och tall (2) 

men även ljung och timjan - för 

att förhindra avdunstning. 

Lingon (3) och blåbär är nära 

släkt, men har löst övervintringen 

olika; blåbär fäller bladen, 

lingon är städsegrönt. Vintergröna 

växter kan snabbt starta 

viktiga livsprocesser när våren 

kommer. Det finns mycket intressant 

att lära om växterna 

och deras liv, även om vintern. 

Vintergröna växter 

Den svenska vintern är ofta färglös, 

monotont vit. Stammar, 

grenar och stjälkar är bruna eller 

grå. Det finns dock några få 

växter som är vintergröna. De 

har alltid uppmärksammats och 

bl.a. använts i juldekoration. 

I trädkronor av vissa lövträd 

(främst lind men även många 

andra, dock sällan björk och 

aldrig ek) sitter misteln (1). Den 

finns främst vid Mälaren. De 

vita frukterna äts och sprids av 

björktrast och sidensvans. I Sydsverige 

kläds ibland trädstammar 

av murgröna (2), vars blad 

på icke blommande skott är 

handflikade, om vintern svartgröna. 

Blomning sker senare än 

hos någon annan vild svensk 

växt, först i oktober; bären mognar 

under senvåren. På berghällar 

i skogen växer ormbunken 

stensöta (3), som är allmän i 

nästan hela landet. Är snötäcket 

tunt, ser man även lavar samt 

mossor (många är gröna), vidare 

lopp- (4) och revlummer (5), 

sistnämnda med gulbruna sporgömmesamlingar 

i topparna. 

Lingonriset (6) bidrar till vintergrönskan. 

Enstaka svampar finns också, 

t.ex. plommonticka (7) och 

gran- eller klibbticka (8); de 

kan lysa vackert rödbruna under 

en hätta av snö. 

101

Nässeldjur, maneter 

Nässeldjuren tillhör en grupp 

primitiva djur, de s.k. kavitetsdjuren, 

till vilka också maneterna 

och koralldjuren räknas. 

Nässeldjuren och skivmaneterna 

utmärkes av växling mellan 

en fastsittande och en i vattnet 

fritt svävande generation. De 

stora öronmaneterna, som vi 

främst under sensommar och 

höst möter utmed våra kuster 

motsvaras sålunda aven fastsittande, 

s.k. polypgeneration, 

från vilken skivmaneterna av- 

102 

snörpes. Man känner ungefär 

9.000 olika kavitetsdjur. Flertalet 

lever i havet, men några 

mindre former förekommer i 

sötvatten. De svenska arterna 

saknar ekonomisk betydelse, 

men kan, som öronmaneter, 

vålla problem genom att i 

mängd fastna i fiskgarn. Brännmaneten 

vållar obehag. Koralldjuren 

spelar som bekant en 

viktig roll vid smyckeframställning, 

andra är dekorativa, andra 

åter har använts som byggsten 

eller knackats sönder för 

att ge kalk. 

1 SÖTVATTENSHYDRA 

Chiorohydra virid(ssima. Grönaktig 

färg. Stillastående sötvatten; solitär, 

men belägger där den trivs stenar, 

kvistar O.S.v. med en luddig yta. 

Tentakelkrans kring munnen. Någoncm 

lång. 

2 ÖRONMANET 

Aurelia aurlta. Halvt genomskinlig, 

mjölkaktig med blå till rosa ton. 

Transporteras liksom brännmaneten 

med havsströmmar från Atlanten 

till våra kuster - en del öronma 

neter ända in i Östersjön. 

3 BRÄNNMANET 

Cyanea capiitata. Gul till rödbrun 

med ofta flera meter långa tentakler. 

Liksom öronmaneten en s.k. 

skivmanet med välvd klocka. Har 

nässelceller, som framkallar smärta 

och klåda 

4 SJÖNEJLlKA (havsnejlika) 

Metddium senile. En tät krans av 

korta, tunna tentakler kring munöppningen. 

Färgen varierar från vit, 

gul och röd. Fastsittande. Utmed 

Västkusten; längs i norr i ytvattnen, i 

Öresund först på större djup. 

Maskar 

Det finns många slags maskar. 

Daggmasken och dess släktingar 

omfattar ungefär 7.000 olika 

arter. En del lever i jord och förna, 

såsom daggmaskarna och 

lövmaskarna, andra lever i marina 

vatten, såsom havsborstmaskarna. 

Många spelar en viktig 

roll som föda åt andra djur eller 

är viktiga nedbrytare av organiskt 

material. Andra åter är 

sjukdomsalstrande parasiter. 

1 DAGGMASK (vanlig daggmask) 

Lumbdcus tem!stris. Som namnet 

säger en av de vanligaste bland landets 

drygt tjugo arter. I trädgårdar, 

parker, ängsmark. Tvingas vid regn 

upp ur sina gångar. Längd max. 25 

cm. 

2 HAVSBORSTMASK 

Nereis sp. Störst är arten Nereis virens, 

upp till en halv meter lång. Lever 

i sandbottnar. En annan art, N. 

diversicolor, blir en dm och lever i 

mera dyblandad sand. Ibland frisimmande, 

marin. Fiskföda. 

103

Kräftdjur 

Kräftdjuren tillhör leddjurens 

klass, precis som insekterna, 

men är inte tillnärmelsevis så 

talrika - världsfaunan räknar 

28.000 arter. En del arter blir 

under gynnsamma betingelser 

enormt talrika, vattenloppan 

exempelvis. Till kräftdjuren hör 

så olika smådjur som gråsuggor, 

vattenloppor, räkor, krabbor 

och humrar. De flesta kräftdjur 

är vattenlevande, men en del 

förekommer på land. Somliga 

klarar sig lika bra på land som i 

vatten. De flesta förekommer i 

marin miljö, ett mindre antal i 

sötvatten. Den fruktade ullhandskrabban, 

som anträffats 

några tiotal gånger i vårt land, 

lever både i salt och sött vatten. 

Den blir en stor skadegörare för 

fisket i trakter, där den är talrik. 

En hel del kräftdjur, Lex. karplusen, 

är parasiter på fiskar. 

1 GRÅSUGGA 

On/scus asellus. Landlevande, le 

ver av växtdelar. Ofta på fuktiga lokaler, 

tidvis i källare. Nattaktiv. Ett 

trettiotal arter i vårt land. De vanli 

gaste arterna är kulturföljande. 

104 

2 VATTENLOPPA ("daphnia") 

Oaphnia sp. Hundratalet sötvattensarter 

i vårt land. Viktig föda bl.a. 

åt fiskyngel, lever av gröna alger. 

\' l " 

~\~--", 

I. , . 

--:-'~., • J' ~ '\\ .,. 3 

,l Fl 

3 HAVSTULPAN 

Biilanus sp. Flera arter utmed våra 

kuster. Täta täcken utmed vattenlin 

jen på klipphällar och pålar, likaså 

på båtbottnar. Hårda, vassa kalk 

skal - ofta orsak till sårskador på badande. 

Saltkrävande västkustfor 

mer tränger ner i Öresund. 

4 TÅNGRÄKA 

Leander squ(lla. Två arter i grunda 

kustvatten, från Västkusten och in i 

Östersjön. Fångas med håv. Används 

som agn eller äts kokta. 

5 HUMMER 

H6marus vulgaris. Vårt största kräftdjur. 

Blir 25-30 cm på Västkusten. 

Saltkrävande, men förekommer ett 

stycke in i Öresund. Främst på hårdbottnar. 

Kan bli mycket gammal 

troligen över 50 år. 

6 STRANDKRABBA 

Carcinus maenas. Vår vanligaste 

krabba. I motsats till bl.a. hummer 

tycks strandkrabborna vara dagaktiva. 

Äts bl.a. av gråtrutar och ejdrar . 

"Fiskas" av barn med agn i ett snöre. 

Västkusten och västra Östersjön. 

7 KRABBA (krabbtaska) 

Cancer pagurus. Vanligen 15-20 

cm bred över skölden, kan dock bli 

avsevärt större. Liksom hummern 

en hårdbottenform på 20-30 meters 

djup, som är förhållandevis sta 

tionär. Västkusten ner till Kattegatt 

och norra Öresund. 

8 INSJÖKRÄFTA (flodkräfta) 

Astacus astacus. Denna viiikända 

läckerhet kan bli upp till16 cm lång. 

Honans bakkropp är bredare än 

hannens. Sötvatten, ungefär norrut 

till Dalälven. Utplånad genom kräftpest 

på många håll. 

105

Insekter tänka på myggens otaliga sommarsvärmar. 

En del arter över- 

Insekterna är världens mest art- vintrar som ägg, andra som larrika 

djurgrupp. Man kän~er ver eller puppor; vissa - t.ex. 

idag till ungefär 900.000 olika husflugor, en del steklar och fjäformer. 

rilar - överlever därtill vintern 

I hela vårt land påträffas in- som fullbildade, könsmogna insekter 

i nästan alla miljötype~. sekter. Många skalbaggar över- 

De flesta arterna är dock ej aktl- vintrar som fullvuxna. Därför 

va under vinterhalvåret, men möter vi Lex. bin på nektarbe- 

under sommaren blomstrar de sök i de tidigaste vårblommorna 

dock snabbt upp. Man kan bara och en eller annan citronfjäril 

l 

2 VANLIG VÅRTBITARE 

Decticus verrucfvorus. Längd 45 

60 mm. Två vingpar; det främre 

grönt med mörka fläckar. Gnisslar 

(~det läte, som kallas "syrsans 

sång"). Allmän i hela Sverige. 

106 

. ~ vårsolen börjar värma. 

~ 

1 NATTSMYG (sill, silverfisk) 

elle' o'""lfj',;1

1 NATTSLÄNDA (Larven~husmask) 

Phryganea grandis. Längd 25-30 

mm. Framvingarna obetydligt större 

än bakvingarna, fjärilliknande, 

men med långt framskjutande antenner. 

Vilar ofta på vasstrån. Nattaktiv. 

Larven vattenlevande. Hela 

landet. 

2 BLADLUS 

Aphidordea. Flera arter. Endast några 

millimeter. Suger växtsaft. Endast 

honor i sommargenerationerna, 

förökar sig genom jungfrufödsel. 

Vanligen i enorma mängder. Ätes 

av nyckelpigor och fåglar. "Mjölkas" 

av myrorna på sockerhaltiga 

utsöndringar. Hela landet. 

5 VIRVELDYKARE 

Cyrinus substriatus. Längd 5-7 

mm. En liten gråblå, glänsande skalbagge. 

Ofta i stora mängder på ytan 

av dammar och utmed sjöstränder. 

Livlig. Dyker då den oroas. Hela 

Sverige. 

6 GULBRÄMAD DYKARE 

Oytfscus marginalis. Längd 27-35 

mm. Platt kroppsform och tillplattade 

ben. Flyger bra; simmar med 

hjälp av de borstförsedda bakbenen. 

Hela landet i smärre, växtrika 

vatten. 

8 LYSMASK 

Lampyris noctiluca. Längd a 11 

12 mm, 16-18 mm. Stor skillnad 

3 NYCKELPIGA 

4 PARKLÖPARE 

7 RANDIG SÄDESKNÄPPARE mellan hanne och hona. Honan lik 

Coccinella septempunctata. Längd Carabus nemoralis. Längd 23-28 Agri6tes lineiitus. Längd 7,5-10 nar en larv och har de välkända lys 

10 mm. Många arter. Den sjupricki mm. Violett-bronsfärgad, lång mm. När knäpparen hamnar på organen på undersidan. I ljumma 

ga nyckelpigan är vanligast. Uppträsträckt skalbagge. Ljusskyende, på rygg, kan den med ett knäpp kasta sommarnätter kan man se honordertidvis 

i oerhörda mängder. Blad dagen gömd. Springer snabbt. Söd sig rätt igen. Larven är en svår skanas blekt blågröna sken i skogslössätare. 

Hela landet. 

ra och mellersta Sverige (upp till degörare på rotverk och gräs och marker i södra och mellersta Sveri 

Hälsingland). 

spannmål. Upp till södra Norrland. ge. 

108 109 

8

1 BLÄHjON 

Callfdium violaceum. Längd 11-15 

mm. Vanlig vid platser, där obarkat 

timmer hanteras. Ibland i nybyggda 

hus, där larver kläckts under kvarsittande 

bark. Hela landet. 

Tordyvel 

3 TORDYVEL - OLLONBORRE 

GULDBAGGE 

GeotrJpes stercorarius. Melo/antha 

me/o/antha. Cetania aurata. 

Längd 14-20 mm. Tre skalbaggar 

med karaktäristiskt utseende. Tordyveln 

110 

finns över hela landet. 01- 

2 TALLVIVEL 

Pissades pini. Längd 7-9 mm. Vivlarna 

är artrika och många är svåra 

skadegörare på spannmål, hasselnötter, 

odlade växter av skilda slag 

och skog. Men många arter är icke 

skadevållande. Tallvivelns larver 

skadar växande barrträdsplantor. 

Hela Sverige. 

Ollonborre 

Guldbagge 

lonborren i södra Sverige, men är 

numera ovanlig. Guldbaggar finns 

upp till södra Norrland. Sitter ofta 

inkrupen i blomställningen. Flera 

arter; larverna utvecklas i stubbar 

eller i myrbon. 

4 TIMMERMAN 

Acanthacinus aed//is. Längd 13-20 

mm. Enormt långa antenner. Vid 

upplag av fällda tallar eller på stubbar, 

döda tallstammar o.s.v. Larven 

lever under barken. Hela landet. 

Modergång 

Larvgång 

6 

6 GRANBARKBORREN 

Ips typographus. Mörkbrun. Längd 

5 mm. Larverna gör gångar under 

barken på granar. Vid massförökning 

angrips levande träd. Se även 

sid. 121. 

5 EKOXE 

L1Jcanuscervus. Längd 70-77 mm. 

Vår största skalbagge. Knuten till 

ekskog, där larven utvecklas i stubbar 

och de gamla suger eksaft. Flyger 

bra. Södra Sverige. 

7 

7 KÅlFJÄRIL 

Neris brassicae. Vingbredd ca 60 

mm. Lever, som namnet säger under 

larvstadiet på kål. Tidvis svår 

skadegörare. Flyger från maj till september. 

Sverige. 

Mycket vanlig över hela 

111

112 

1 SORGMANTEL 

Nymphalis antfopa. Vingbredd 

61-76 mm. Aktiv tidigt på våren, då 

övervintrande exemplar lägger ägg 

på bl.a. asp och björk. Över hela 

landet. 

2 CITRONFJÄRIL 

Con6pteryx rhamni. Vingbredd 

55-60 mm. Ett av de tidigaste vårtecknen. 

Flyger annars främst under 

juni-september. Larvens värdväxt 

är brakved. Hannen mera mättat 

gul än honan. Vanlig hela landet. 

3 AMIRAL 

Vanessa ata/;inta. Vingbredd 28-31 

mm. En lätt igenkännbar sydlig gäst, 

som anländer under augusti-september. 

Förekommer upp till mellersta 

Norrland. Tidvis mycket vanlig 

i södra Sverige. 

4 PÄFÄGELÖGA 

Inachis io. Vingbredd 55-65 mm. 

Vanlig i odlingslandskapet upp till 

södra Norrland. Flyger från majseptember. 

Övervintrar ibland 

inomhus. Larven lever liksom ami 

ralens och nässelfjärilens larver på 

nässlor. 

"- 

.. 

i 

J 

5 BLÄVINGE 

P/ebeju5 argu5. Vingbredd 23-27 

mm. Många arter, förekommer 

främst vid ängsmark, men också vid 

klöverodlingar och hedar. Vanlig 

över hela landet. 

6 MAKAONFJÄRIL 

Papf/io macha6n. Vingbredd 58-88 

mm. Flyger under högsommaren. 

Ganska ovanlig men finns i hela lan 

det. Larven tvärbandad i gult-grönt 

och svart med gaffelliknande utskott. 

Ibland på dill, men vanligen 

på andra flockblommiga växter. 

7 PÄRLEMORFJÄRIL 

Argynnis aghija. Vingbredd 44-58 

mm. Många arter. Ovansidan gulbrun 

till orange med mörkt rutmönster. 

Vingarnas undersidor 

uppvisar silverglänsande pärlemormönster. 

Hela landet. 

8 NÄSSELFJÄRIL 

Ag/ais urticae. Vingbredd 35-52 

mm. Liksom citronfjärilen ett av de 

tidigaste vårtecknen. Övervintrar 

inomhus på vindar i uthus O.S.v. 

Flyger från maj till augusti. Hela 

Sverige. 

113

2 BLÅTT ORDENSBAND 

Cat6ca/a friixini. Vingbredd 

80-100 mm. De två arterna 

rött ordensband rc. nupta) 

och blått ordensband förekommer 

främst i södra och 

mellersta Sverige men finns 

upp till Norrbotten. De blå är 

vanligast. Flyger i juli-oktober. 

3 KRUSBÄRSMÄTARE 

Abraxas grassu/ariata. Vingbredd 

35-46 mm. Förekom 

mer främst i trädgårdar med 

krusbärsbuskar på vilka larven 

utvecklas. Larven har 

samma färgmönster. Vanlig 

till södra Norrland. 

114 

1 LIGUSTERSVÄRMARE 

Sphinx /igustri. Vingbredd 

80-100 mm. Spetsiga vingar; 

skicklig och snabb flygare. Aktiv 

i skymningen. Uppsöker 

gärna kaprifol liksom andra 

svärmare. Larven utvecklas på 

syrenblad och ligusterblad. 

Södra och mellersta Sverige. 

4 BJÖRNSPINNARE 

Arctia caja. Vingbredd 43-70 mm. 

Svartvita framvingar, rödsvarta bakvingar. 

Larven luden, svart till svartbrun, 

på skilda örter; ätes med förkärlek 

av göken. Skogsmark och 

ängshed över hela landet. 

5 TALLSKOTTVECKLARE 

Evetria bua/jana. Vingbredd 18-22 

mm. Tallskog. Larven gör skada genom 

att angripa unga skott och 

knoppar. f'i~la landet. 

6 MYGGA - KfJOTT 

Cu/ex pipiens. LänlSd6 mm. - Simulium 

reptans. Längd 2-3 mm. Synnerligen 

vanliga över hela landet. 

Larverna utvecklas i vatten - myggornas 

främst i stillastående, knottens 

i rinnande. Båda suger blod 

från varmblodiga djur. Uppträder i 

svärmar. 

7 RÖNNBÄRSMAL 

Argyresthia conjugella. Vingbredd 

12-15 mm. Som namnet säger beroende 

av rönnbär för larvens ut 

veckling. I brist på rönnbär hemsöker 

fjärilarna också äppelträd för 

äggläggningen med maskätna äpplen 

som följd. Hela Sverige. 

8 HARKRANK 

Tfpu/a pa/ud6sa. Längd 20-25 mm. 

Mycket långa, tunna ben, som lossnar 

lätt, liksom hos lockespindlarna. 

Äggen läggs i gräsäng, ibland i 

gräsmattor. Söker sig ibland i skymningen 

till lampljus, 

dagen. Hela Sverige. 

annars aktiv på 

115

1 REGN BROMS (blinning) 

Haematöpota p/uvia/is. Längd 8-13 

mm. Honorna blodsugande; ger sig 

främst på boskap, men också män 

niskor. Särskilt aktiv under fuktiga 

regntunga dagar. Förekommer i 

hela Sverige. 

3 KÖTTFLUGA 

Sarcöphaga carnaria. Längd 6-17 

mm. Vår största inomhusfluga. 

Köttflugan lägger larver, som 

kläckts i honan, husflugan lägger 

ägg. Båda uppsöker härvid avfall av 

skilda slag liksom kadaver. Hela 

Sverige. 

116 

2 BLOMFLUGA 

Erlsta/is tenax. Längd 9-16 mm. Flera 

olika arter, vilka ofta med snabba 

vingslag "står stilla", svävande i 

luften intill en blomma. Vissa larver 

utvecklas på blad, där de livnär sig 

av bladlöss, andra utvecklas i stillastående, 

smutsigt vatten. 

4 HUSFLUGA 

Musca domestica. Längd 8-9 mm. 

Välkänd följeslagare till människan. 

Irriterande närgångenhet vid matbord, 

sår etc. Larverna utvecklas 

bl.a. i gödselstackar. Bakteriespridare. 

5 SPYFLUGA 

Call1phora vomitöria. Längd 9-12 

mm. En stor fluga, som särskilt höstetid 

ofta söker sig inomhus. Äggen 

lägges på kött, snabb kläckning och 

larvutveckling. 

6 LOPPA 

Pu/ex Irritans. Längd 2-3,5 mm. Numera 

ovanlig på grund av förbättrad 

hygien. Blodsugare på människan. 

Äggen lägges i springor mellan golv- 

\ tiljor, i mattor o.s.v. Inomhus i hela 

landet. På hundar och i fågelbon förekommer 

andra arter. 

8 BI (tambi) 

Apis melllfica. Längd 12-13 mm. 

Hålles i bikupor för att producera 

• honung. Arbetsbiet (sterila honor) 

är det vanligaste i bisamhället, det 

är minst och har pollen korgar på 

bakbenen. Drönaren (hannen) har 

stora sammanfallande ögon samt 

saknar gadd, medan visen (drott 

ningen, honan) har en lång spetsig 

bakkropp och normalt är störst. I 

varje bisamhälle finns endast en 

drottning. 

7 EKGALLSTEKEL 

Dip/6/epis quercusfö/ii. Längd 3-4 

mm. Förorsakar de märkliga gallbildningarna 

på ekbladen. Södra 

och mellersta Sverige (~ekens förekomst). 

8 

Arbetsbi 

Drönare 

Drottning 

117

1 JORDHUMLA - STENHUMLA 

Bambus loc6rum, B. lapidarius. 

Längd 20-27 mm. Våra två mest kända 

humlor. Finns över hela landet. 

Också åkerhumla och hushumla är 

vanliga. En övervintrande befruktad 

hona (drottningen) bildar hos båda 

arterna upphovet till det år från år 

förnyade humlasamhället. 

2 GETING 

Vespa vu Igaris. Längd 11-20 mm. 

På samma sätt som hos humlor före 

kommer drottning, hannar och arbetare. 

Getingsamhället uppstår 

varje år genom en övervintrande, 

befruktad getinghona. Honan och 

arbetarna (sterila honor) har gadd 

och förorsakar de smärtsamma ge 

tingstingen. 

3 SANDSTEKEL 

Amm6phila sabu/6sa. Längd 16-24 

mm. Steklarna uppvisar många intressanta 

beteenden. Att följa en 

sandstekels jakt och bytestransport 

till larvkammare och ägglägg 

ningsplats är fascinerande. Solig 

hed- och sandmark. Hela landet. 

4 SKOGSMYRA 

F6rmica rura. Längd 4-11 mm. 

Skogsmyran, som också kallas 

stackmyra, bygger jättestora stackar, 

ofta intill en trädstam i soligt, 

vindskyddat läge. Bladlössens sockerhaltiga 

exkrement utgör basföda. 

Ett stort samhälle kan utvinna tio kg 

eller mera per år. De äter också insekter. 

Arbetarna är minst, honorna 

störst. 

S HÄSTMYRA 

Campon6tus herculeanus. Längd 

6-18 mm. Honan störst. Kan bli ska 

degörare i träväggar och bjälklager. 

Vanligen där träet är fuktangripet. 

Normalt lever de i jordbon i stubbar 

och trädstammar. Gnager i virke för 

egen bobyggnad. 

6 SVARTMYRA 

Lasius niger. 3-9 mm. (Honan 

störst). Samhällena byggs ofta under 

stenar och i murar. Söker sig 

ibland in i hus. Uppsöker utspillda 

sötsaker. 

7 RÖDMYRA 

Myrmica rubra. Längd 3,5-7 mm. 

Rödmyran räknas till de s.k. ettermyrorna, 

som försvarar sig genom 

att med gadden spruta ut ett irriterande 

gift (myrsyra). Arbetarna är 

minst, honorna störst. 

Spindlar och 

fästingar 

Tillsammans med kräftor och 

krabbor hör insekter och spindlar 

till en stor, gemensam grupp 

- leddjuren. De flesta räknar 

säkert spindlarna till insekterna, 

men spindlar liksom fästingar är 

ganska olika jämfört med insekter. 

Ett bra kännetecken är 

att insekterna har tre ben par 

medan spindlarna har fyra. 

Jämfört med insekterna är 

spindlarna artfattigare, drygt 

30.000 känner man till. Liksom 

insekterna förekommer spindlarna 

i mycket skiftande miljöer 

och över hela vårt land. Många 

spindeldjur har förmågan att 

spinna trådar. Korsspindlarna 

fångar genom sinnrikt byggda 

nät de insekter, som de livnär 

sig av. Kärrspindeln tar vara på 

insekter, som hamnat på vattenytan. 

Själv kan den bege sig ner i 

och stanna under vatten i flera 

minuter. Fästingarna suger blod 

och kan överföra sjukdomar till 

och 

djur. 

mellan människor och 

119 

6

2 HUSSPINDEL 

Tegenaria domestica. Kroppslängd 

10-15 mm. En stor mörk spindel, 

som främst lever inomhus i fuktiga, 

mörka utrymmen, ställvis också 

utomhus. Ett tätt vävt gråvitt nät avslöjar 

dess närvaro. 

lersta Sverige. 

Södra och mel 

3 LOCKESPINDLAR 

Opili6nes. Kroppslängder hos större 

arter 7-9 mm, vartill kommer benen. 

Relativt liten kropp med långa, 

spröda ben, som lätt lossnar vid beröring. 

Skogsmark i lövförna och 

bland ris och mossa. Ibland i källare 

och uthus. Hela landet. 

120 

1 FÄSTING 

Ix6des rfcinus. Längd 2-3 mm, men l 

honan kan svälla enormt (upp till 

11-12 mm). Många arter. Larver 

och könsmogna honor söker sig till 

främst varmblodiga, men också 

växelvarma djur för att sug'! blod. 

Larven för att tillväxa, honan för att 

kunna producera ägg. 

4 

4 KORSSPINDEL 

Araneus diadematus. Kroppslängd 

7-18 mm. Det vita fläckmönstret på 

ryggsidan har gett arten dess namn. 

Lika välkänt är dess nät i vilket 

fångas allehanda flygande insekter. 

Också korsspindelhannen kan råka 

illa ut och bli mat åt sin hona. 

Skadegörande 

insekter 

Insekter orsakar skador för mer 

än en miljard kronor årligen i de 

svenska skogarna. Som alla monokulturer 

erbjuder enhetliga 

skogsbestånd möjligheter till 

massutveckling av vissa insekter. 

Somliga arter angriper därvid 

skotten, andra angriper 

växande plantor, andra söker 

sig till virkesupplagen. 

Det moderna skogsbru ket söker 

minska insektskadorna, 

bl.a. genom olika former av kemisk 

bekämpning, genom insektfällor, 

röjning och bortforslande 

av döda träd. Man vill härigenom 

främst eliminera förutsättningarna 

för massuppträdande 

av vissa insekter. De flesta 

insekter är emellertid nyttiga, 

nödvändiga och naturliga delar 

av skogssamhället. Många av 

dem spelar en viktig roll för skogens 

fågelarter, bl.a. som livsnödvändig 

protein källa för reproduktion. 

STÖRRE MÄRGBORREN 

är 5 mm lång och svart. Den färdiga 

insekten borrar sig in i färska tallskott 

och äter upp skottens märg. 

MINDRE MÄRGBORREN 

är4 mm och brun till svart. Gör samma 

skador som större märgborren. 

SNYTBAGGEN 

Gnager på barrträdplantornas bark i 

stammens nedre del. Om gnaget 

går runt stammen dör plantan. 

GRANBARKBORREN 

Angriper normalt bara redan försvagade 

träd (gran) och obarkat virke. 

Vid massförökning angrips även 

friska träd som ~art 

Se även 

sid.lll. 

torkar och dör. 

121

Blötdjur/snäckor och 

musslor 

Snäckor och musslor tillhör de 

s.k. blötdjuren eller molluskerna. 

Det är en formrik grupp av 

ryggradslösa djur, nära släkt 

med maskar och leddjur. I motsatstill 

dessa har blötdjuren i regel 

ingen segmentindelning av 

kroppen. Man känner till närmare 

140.000 olika blötdjur. 

De mest primitiva är ledsnäckor 

och maskmollusker, vilka upp- 

122 

visar drag av segmentering. 

Sniglarna saknar skal, eljest är 

skalbildningarna mycket kännetecknande 

för gruppen. Mest 

kända är snäckorna med koniska, 

spiralvridna eller tallriksformade 

skal, likaså musslorna 

med två skålformade skaIhälfter. 

Blötdjurens utveckling har 

omspänt långa tidsskeden, de 

tillhör jordens "urinnevånare". 

Ibland har formrikedomen bisarra 

drag. Snäckornas fantasi- 

1 SKÅLSNÄCKA 

Patella vu/gata. En säreget formad 

havssnäcka. Sitter oftast på bestämda 

platser på klippor, vartill skalet 

utformats och dit snäckorna återvänder 

efter små utfärder. Bohuslän 

och norra Halland. 

2 PELIKANFOTSNÄCKA 

Aporrhais pes pe/ecani. Har ett om 

en sjöfågelfot erinrande utbrett, flikigt 

skal. Allmän på mjukbottnar utmed 

Västkusten, men förekommer 

ner i Öresund. 

fulla skalbildningar med långa 

spröt, kammar, taggar och vindlingar 

tycks inte ha någon praktisk 

betydelse. 

De svenska snäckorna förekommer 

i såväl sött som salt vatten, 

likaså på land. Musslorna är 

mestadels havslevande, endast 

några få arter finns i sötvatten. 

Men alla blötdjur är känsliga för 

uttorkning och uppträder därför 

mest i fuktiga miljöer. Det 

finns dock snäckor, som genom 

att täppa till skalmynningen 

3 DAMMSNÄCKA 

Lymnaea stagna/is. Gulbrunt till 

gråaktigt skal. Tillspetsad spira och 

mycket stor sista vindling. Vanlig i 

näringsrika och växtrika sjöar och 

dammar över hela landet. 

4 STRANDSNÄCKA 

Littodna Iittorea. Mycket tjockt skal. 

Flera arter utmed Västkusten, alla 

mycket vanliga. Den vanliga 

strandsnäckan sitter ofta i vattenlin 

jen på klippöar men förekommer 

också i tångbältet. 

5 VALTHORNSSNÄCKA 

Buccinum undatum. En stor havs 

snäcka, som kan förväxlas med den 

ännu större neptunussnäckan. Skalet 

har till skillnad från den senare 

en mycket grovt fårad relief. Vanlig 

på Västkusten. 

med ett litet lock, kan uthärda 

total torka under månader, 

ibland t.o.m. under årtionden. 

De flesta blötdjur upptar syre 

från vatten genom gälar, men 

vissa grupper - lungsnäckor 

hämtar syret från luften via 

mantel hålans fuktiga kroppsyta. 

Blötdjuren spelar en viktig 

roll som föda åt andra djur. Blåmusslor 

och ostron fiskas eller 

odlas som människoföda. 

123

124 

1 POSTHORNSSNÄCKA 

Plan6rbis c6rneus. Gulbrun till rödbrun 

med tillplattad form och breda, 

runda vindlingar, som avtar i 

storlek mot centrum. Vanlig i slätt 

sjöar med rik vegetation i södra och 

mellersta Sverige. 

2 TRÄDGÄRDSSNÄCKA 

Cepaea hortensis. Mycket varierande 

grundfärg med mörka ränder 

utefter vindlingarna. Mynningens 

kant vit, den närbesläktade lundsnäckan 

har brun mynningskant. 

Trädgårdar och lövskogsmark i södra 

och mellersta Sverige. 

3 VINBERGSSNÄCKA 

Helix pomiitia. Vår största landsnäcka. 

Oftast enfärgad gråbrun till 

gulbrun, ibland med mörka ränder. 

Parker, lundar och lövskogsdungar 

i södra och mellersta Sverige. 

4 SVART SKOGSSNIGEL 

Arion ater. Förekommer också i en 

vit variant, därtill finns en närbesläktad 

röd form. Saknar skal, slem 

mig, drar ihop sig vid fara. Vanlig i 

skogsmark i södra och mellersta 

Sverige. 

5 BLÄMUSSLA 

Mytilus edJlis. Kolonibildande i 

grunda havsvatten, "mussiebankar" 

. Föremål för odling. Sitter ofta 

på blåstång. Ekonomiskt viktig. 

Föda för bl.a. ejdern. Allmän i kustområden 

upp till Bottenhavet. 

6 STORA BLÄMUSSLAN 

Modiola modiolus. Kan nå skallängder 

på 15 cm. Allmän utmed Väst 

kusten. Har mera rödaktig färgton 

än den vanliga blåmusslan och lever 

på djupare, saltare vatten. 

7 OSTRON 

Ostrea edulis. Skrovligt, oregelbundet 

och tillplattat skal (den ena skalhalvan 

något välvd, den andra 

platt). Kräver va rmt vatten och hög 

salthalt. Lever kolonivis, "ostronbankar". 

Endast Västkusten och re 

lativt ovanlig. 

8 KAMMUSSLA 

Pecten maximus. Starkt fårat skal 

med karaktäristisk tillplattad bildning 

vid leden mellan skalhälfterna. 

Flera arter utmed Västkusten, de 

flesta vanliga. Lever på större djup, 

under 30-40 meter. 

6 

9 VANLIG HJÄRTMUSSLA 

Cardium edJle. En starkt välvd 

mussla med djupa fåror i skalet. 

Vanligen vit, men också gulaktig till 

brunvit. Vanlig på relativt grunda, 

sandiga bottnar, såväl utmed Västkusten 

som Östersjökusten. 

125

126 

1 DAMMUSSLA 

- FLODPÄRLMUSSLA 

Anod6nta cygnea resp. Margaritana 

margaritifera. Två stora sötvattensmusslor. 

Dammusslan (bilden) 

är vanlig i sydoch mellansvenska 

sjöar med mjuk botten. Flodpärlmusslan 

förekommer i rinnande 

klart vatten över hela landet. 

2 VANLIG SANDMUSSLA 

Mya aremiria. Oftast vitt skal. Förekommer 

i Östersjön och utmed 

Västkusten. Ligger nedgrävd i sanden 

på grunda vatten. 

3 ISLANDSMUSSLA 

Cyprfna is/;indica. Mycket grovt 

och tjockt, välvt skal. Vanlig på 

mjukbottnar utmed Västkusten och 

södra Östersjön. Vanligen ej över 

20-25 m djup. 

4 STÖRRESLIDMUSSLA 

Ensis ensis. Arten är relativt ovan Iig 

utmed Västkusten, där den före 

kommer på mjukbottnar nedanför 

tio meters djup. Vanligare är den lilla 

slidmusslan och en nyinvandrad 

ameri kansk art. 

5 BLÄCKFISK, KALMAR 

Lof(go vulgaris. En rödaktig, tioar 

7Tilf61tJP.icf{';rk IL~W-ril '!tirm il ri1e 'rifd 

havsvattnen. Förekommer tidvis, 

under hösten, utmed Västkusten. 

Tagghudingar 

Till tagghudingarna räknas bl.a. 

sjöstjärnor, sjöborrar och sjögurkor. 

En del av de senare 

grupperna är ätliga, annars saknar 

de ekonomisk betydelse. I 

världen finns 5.700 arter av 

mycket växlande, ofta färggrant 

utseende. I svenska farvatten, 

utmed Västkusten, finns ett 15tal 

sjöstjärnearter. Alla är bottenievande. 

Många av dem är 

specialiserade, lever endast på 

vissa djup; somliga förekommer 

endast på mjukbottnar, andra 

på hårdbottnar o.s.v. Solstjärnor, 

kamstjärnor och ormstjärnor 

är några olika representanter. 

Sjöborrarna lever också utmed 

bottnarna, många gräver 

ner sig i bottenslam, sand och 

lera. Andra finns endast på 

hårdbottnar. De är försedda 

med långa taggar, som hos flera 

arter sitter mycket tätt och spretar 

åt olika håll. Liksom sjöstjärnorna 

är sjöborrarna väsentligen 

rovdjur, bl.a. livnär de sig 

av snäckor och musslor. 

1 VANLIGA SjÖSTjÄRNAN 

Asterias rubens. Sjöstjärnan växlar i 

färg från blått till lila, rött och brunt. 

Förekommer in i Östersjön till östra 

Skåne och Bornholm. Bottenlevan 

de ända ner till 400 meters djup. 

2 SJÖBORRAR 

Echinofdea. Två grupper särskiljes, 

en med cirkelrund kroppsform, en 

~1W\i,l. ~)öb'öY"'aYna' ä'Y~ä'sa\l~ 

krävande än sjöstjärnorna, förekommer 

dock i södra Öresund. 

127

Fiskar 

En fisk beskrivs lättast som ett 

vatten levande ryggradsdjur, 

som använder fenor och" an 

das" med gälar. Det finns omkring 

20.000 olika fiskarter i 

världen - en fjärdedel av dem 

lever i sötvatten. I svenska vat 

ten har ungefär 230 arter påträffats. 

Fiskarnas olika former har 

skapats av deras levnadssätt 

och vistelseplats. De kan vara 

bottenlevande eller fritt simmande 

i vattnet (pelagiska). 

Läran om fiskar heter ichtyologi. 

Förfäder till nutidens fiskar uppträdde 

för 360-390 milj. år sedan. 

De moderna benfiskarna 

utvecklades för 70-125 milj. år 

sedan. De mest primitiva bland 

nutidens fiskar är nejonögon, 

hajar, rockor och störar. Mest 

utvecklade anses simpor, marulkar, 

flatfiskar och makrillfiskar 

vara. 

Fiskarna är naturligtvis välanpassade 

till ett liv i vatten och 

helt beroende av vattenmiljön. 

Likväl finns några fiskarter, som 

under lång tid kan uthärda ovan 

vatten. En del, såsom ålen och 

~ ..~.."lt'f~J.~-.. __ 

1 NEJONÖGA 

Lampetra fluviatilis. Alliknande kroppsform. Rund, platt mun med sugskiva 

och horntänder. Saknar käkar. Karaktäristisk rad av gälöppningar. Tre arter 

nejonögon (möjligen endast två) i vårt land. Vanligast är flod nejonögat. 

2 STÖR 

Acipenser sturio. Kroppen täckt av fem rader benplåtar. Spetsig nos, skäggtömmar 

och hajliknande stjärtfena. Har påträffats utmed alla våra kuster. 

Numera främst i Östersjön. Vandrar på våren upp i floder för att leka. Kan bli 

5-6 meter och väga 400 kg. 

128 

vissa afrikanska malar beger sig 

ibland upp på land för att söka 

sig till andra vattendrag. Slampiskaren 

lever normalt stor del 

av sitt liv ovan vatten, på fuktiga 

stenar, grenar och växter. 

Fiskarna uppvisar sålunda 

förutom gälandningen och fenorna 

en mängd anpassningar 

till vattenlivet. Simblåsan är en 

sådan, den medverkar till att 

fisken kan hålla sig flytande på 

en viss nivå; sidolinjen med sinnesceller, 

som avläser vattnets 

rörelser och kemiska förhållan 

den är en annan; förmågan att 

3 PIGGHAJ 

reglera kroppsvätskornas salthalt 

(osmotiska trycket) ytterligareen. 

Många fiskar har stor ekonomisk 

betydelse, främst gäller 

detta laxfiskar, sillfiskar, torskfiskar, 

flatfiskar. Okontrollerat 

rovfiske har varit förödande för 

bl.a. sillen. Fritidsfisket har 

gamla anor. Redan för 4.000 år 

sedan nöjesfiskade de gam la 

egyptierna. Idag beräknas mer 

än var fjärde svensk fiska någon 

gång under året. Ta alltid reda 

på de fiskebestämmelser, som 

gäller. 

Squalu5 acanthias. Vit buksida, annars gråaktig till gråbrun. Framträdande 

tagg vid vardera ryggfenans framkant. Vanlig utmed hela Västkusten ända 

ner i Öresund. Föder levande ungar. Vikt upp till 10 kg. 

4 KLOROCKA 

Raja radiala. Pigghajen är vår vanligaste 

haj, klorockan den vanligaste 

rockan. Förekommer utmed Väst 

kusten genom Öresund till västra 

Östersjön. Bottenlevande. Livnär 

sig av kräftdjur, blötdjur och smärre 

fiskar. Kan bli 1 m. 

129

1 SILL 

C1upea han§ngus. Sill och strömming är samma fisk. Många olika bestånd 

med olika storlek och skilda lektider. Hela Östersjön och utmed Västkusten. 

Lever av djurplankton; kräftdjur, mollusker och fiskyngel. Lekvandringar. 

2 ÅL 

Anguilla anguilla. Finns runt hela kusten och i många sötvatten. Kallas 

blankål under vandring, annars gulål. Ål i sötvatten är ofta honor. Sportfiskas 

med agnad krok. Max. vikt ca 3 kg. 

3 LAX 

Sa/mo sa/ar. Den mest eftertraktade sportfisken. Föds och växer upp i älvar. 

Vandrar ut i havet efter ett par år och återvänder för att leka som 4-6 åring. 

Tas med drag, fluga, mask, räka och wobbler. Max. vikt 30 kg. 

130 

4 ÖRING 

Sa/mo trutta. Havs-, insjö- och bäcköring är samma art men med olika levnadssätt. 

Har kraftigare stjärtspole än laxen. Viktig sportfisk, som tas på samma 

beten som laxen. Havsöringen (bilden) kan bli 15 kg. 

5 RÖDING 

Sa/mo a/pInus. Har vit framkant på fenorna. Finns som fjällröding i norr och 

storröding (bilden) i bl.a. Vättern. Sportfiskas med fluga, mete, drag och 

pimpel. Max. vikt 10 kg. 

6 SIK 

Coregonus /avaretus. Siksläktet h~ många arter. De är silverglänsande och 

tillhör laxfiskarna men har mindre mun och djupt kluven stjärtfena. Tas på 

mete, pimpel eller fluga. Max. vikt 6-7 kg. 

131

1 REGNBÅGE 

Sa/mo gairdneri. Användes främst som l'ångstbar insättningsfisk i intensivvårdade, 

mindre sjöar. Laxsläkting, som fiskas med drag, fluga och pimpel. 

Max. vikt 7 kg. 

2 HARR 

Thyma//us thyma//us. En laxsläkting, som vill ha kallt och klart strömmande 

vatten. Vanligast i Norrland. Den stora ryggfenan är typisk. Fångas på mete, 

spinn och fluga. Max vikt ca 4 kg. 

3 MÖRT 

Rutilus ruti/us. Sötvatten i hela landet utom fjällen. Känns igen på de röda 

ögonen. Sportfiskas på mete och ibland fluga. Maskar, larver och bröd är 

bra agn. Kan väga 1 kg. 

132 

4 ID 

Leucfscus idus. Söt- och brackvatten längs Ost- och Norrlandskusten. Tas på 

mete, fluga och spinn. Kan väga 4 kg. 

5 BRAXEN 

Abramis brama. Sjöar, åar och norrländska kustvatten. Metas med maskar, 

larver eller bröd och pasta som agn. Kan väga 9 kg. 

6 GÄDDA 

Esox /ucius. Samma utbredning som abborren. Girig rovfisk, som också kan 

vara kannibal. Fångas med bl.a. skeddrag, spinnare, wobbler samt angelkrok. 


133

1 HORNGÄDDA (näbbgädda) 

Belone belone. Vandringsfisk, som anländer i mitten av april till Västkusten 

och vandrar vidare till Öresund och in i Östersjön. Gröna ben. Sportfisk. 

Kan väga drygt 1 kg. 

2 KOLJA 

Melanogrammus aegleHnus. Torskfisk som bl.a. känns igen på den mörka 

fläcken ovan bröstfenorna. Västkusten ner till Öresund. Mer utpräglad bottenfisk 

än torsken. Sportfiskas med pilk och havsmete. Vikt upp till 6 kg. 

3 TORSK 

Gadus morhua. Finns i havet upp till Bottenviken. Varierar i färg efter uppehållsort. 

Skäggtömmen är karaktäristisk. Tas ofta på kustspinn och med agnade 

krokar samt genom pilkning. Vikt upp till 25 kg. 

134 

4 VITLING 

Merliingius merliingus. Finns bara 

längs Västkusten. Populär matfisk 

som pilkas eller tas med agnade krokar, 

ibland även på spinn. Max. vikt 

ca 2 kg. 

5 GRÅSEJ 

Pollachius virens. Finns i havet in till Öresund. Har underbett och en vit, tydlig 

sidolinje. Lever pelagiskt i stim. Hugger på pilk, agnad krok och drag. Kan 

väga upp till 10 kg. 

7 LAKE 

6 LYRTORSK 

Pollachius pollachius. Kallas också 

bleka. Samma utbredning som gråsejen 

men uppehåller sig närmare 

land. Sportfiskas på spinn och havsmete. 


Lota lota. Vår erl'da torsksläkting i sötvatten. Vill ha kallt och klart vatten. 

Vårlaken är en delikatess. Kan sportfiskas genom mete på natten och pimplas 

från is. Max.vikt 12-13 kg. 

8 GÖS 

Stizostedion lucioperca: Trivs i stora och varma vatten. Liknar abborren 

men kan bli 10 kg. Är en skymnings- och nattjägare, som fångas med drag eller 

wobbler, ibland också med pimpel och genom mete. 

135

1 ABBORRE 

Perca fluviatilis. Hela landet i söt- och brackvatten. Små och individrika be 

stånd kallas tusenbröder. Sportfiskas med spinn, pimpel och mete. Max. 

vikt 3,5 kg., oftast under kilot. 

2 BLAGYLTA 

Labrus bimacu/;1tus. Hannen vac 

4 MAKRILL 

ker blå och orange, honan enfärgat 

rödbrun med mörka fläckar utmed 

ryggens bakre del. Vanlig utmed 

Västkusten. 

3 STENBIT (sjurygg) 

Cycl6pterus lumpus. Hannen (stenbiten) 

mindre än honan och med 

vackert rödorange buk under lektiden; 

honan (kvabbason) grågrön. 

Hannen ätes, av honans rom görs 

kaviar ("limfjordskaviar"). 

Scomber scombrus. Uppsöker på våren och sommaren varmt ytvatten på 

Västkusten in i Östersjön. Fiskas med drag, agnade krokar och ränndörj efter 

båt. Kan väga drygt 1 kg. 

136 

5 BERGGYLTA 

Labrus berggylta. Den största av våra läppfiskar. Könen lika. Stora fjäll med 

grönaktiga eller ljust bruna kanter. Bra matfisk, men köttet är sötaktigt. Finns 

utmed hela Västkusten. Längder upp till 60 cm, vikter upp till 3,5 kg. 

6 RÖDSPÄTTA 

Pleuronectes platessa. Ler- och 

sandbotten i saltvatten. Har slät 

ovansida. Sportfiskas oftast med agnade 

krokar, bottenmete. Ovanlig 

över två kg. 

7 SKRUBBA (skrubbskädda) 

Platrchthys flesus. Sträva utskott utmed 

ryggsidans mitt och vid fenor 

nas bas. Alla svenska kuster, sällsynt 

upp i Bottniska viken. Påträffas 

ibland i floder och insjöar. Kan väga 

drygt 1 kg. 

8 PIGGVAR 

Psetta maxima. Vanlig längs Västkusten. 

I Östersjön upp till Kvarken. 

Lever på ca 20-70 m djupa sten-, 

sand- och blandbottnar. Högt betald 

matfisk. Sportfiskas med bottenmete. 

Kan väga upp tlll15 kg. 

137

Groddjur 

och kräldjur 

Världsfaunan omfattar drygt 

2.000 groddjur och 5.000 reptiler. 

Alla arterna är värmeälskande 

och för sin utveckling och 

fortplantning beroende av varma 

miljöer. De flesta arterna förekommer 

därför i tropiska och 

subtropiska områden. Men 

några arter, som den vanliga 

grodan och skogsödlan och 

huggormen, tränger långt norrut. 

I vårt land förekommer de i 

Lappland. 

Groddjuren förekommer 

med 13 arter, vilka under fortplantningen 

uppsöker vatten. 

Vintern tillbringar de i dvala. 

Kräldjuren (ormar och ödlor) 

förekommer med 6 arter. En 

dast en av våra ormar, huggormen, 

har giftigt bett. Samtliga 

tillbringar vintern i dvala. 

Groddjur 

1 MINDRE 

VATTENSALAMANDER 

Triturus vulgaris. 9,5-11 cm. Stillastående 

sötvattensamlingar, dammar, 

också brackvatten, under 

april-juli. Därefter landlevande. 

Större delen av landet. Insektätare, 

mask m.m. 

2 PADDA 

Bufa bufa. 10-15 cm. Vårtig, torr 

hud. Fuktig mark med rik örtvegetation, 

rösen, lövhögar etc. Större delen 

av landet. Lägger äggen (två 

strängar) i vattensamlingar. 

3 VANLIG GRODA 

Rana tempararia. Ca 10 cm. Förekommer 

i hela landet, ända upp till 

videregionen, äter insekter och 

daggmask, kräftdjur och snäckor. 

KRÄLDJUR 

1 HASSELSNOK 

Caronella austrfaca. 60-83 ·cm. 

Rund pupill i motsats till huggormen. 

Ofarlig. Torr, solexponerad 

mark med växlande vegetation. 

Södra Sverige. Äter bl.a. ödlor och 

huggormsungar, smågnagare. 

2 SNOK/VATTENSNOK 

Natrix natrix. 70-150 cm. Ofarlig. 

Två gulvita fläckar på nacken. Rund 

pupill. Gråsvart. Kan vara gråsvart 

eller mönstrad. Södra och mellersta 

Sverige, även i Norrland. Fuktig 

mark vid vattensamlingar. 

3 HUGGORM 

Vfpera berus. 75-80 cm. Honan något 

större än hannen. Sicksackband 

över ryggen. Gråbrun men ibland 

mera grå, ibland mera brun domi 

nans. Svart variant. Giftigt bett. 

Hela landet. 

4 SKOGSÖDLA 

Lacerta vivfpara. Ca 17 cm. Världens 

nordligaste kräldjur. Finns 

över hela landet, även i videregionen. 

Den lever av insekter, daggmask 

och larver. 

5 SANDÖDLA 

Lacerta agilis. 20-25 cm. Torra, soliga 

sandmarker. Södra Sverige. Insektätare. 

Skogsödlan är mindre 

och brunaktig, klorna lika långa på 

alla tår (sandödlan har längre på 

frambenens tår). 

139

Fåglar 

I Sverige har ca 380 olika fågelarter 

anträffats. I hela världen 

finns ca 8.600 arter. Att känna 

igen alla är svårt. Många uppträder 

i flera olika dräkter; 

dunungedräkt, ungfågeldräkt, 

sommar- och vinterdräkt. Hanne 

och hona har ofta olika 

fjäderdräkt. Fjädrarna är många 

- en gråsparv har max. 3.600, 

en knölsvan 30.000. Vår minsta 

fågel- kungsfågeln - väger med 

sina 5-6 g ej mera än en vingpenna 

från vår största fågel 

knölsvanen. 

Vår fågelfauna invandrade efter 

istiden. De arktiska arterna kom 

först. Ejder, silvertärna, större 

strandpipare var säkert bland 

de första. När isen smält bort 

och lövskogen bredde ut sig i 

södra Sverige invandrade sydligare 

fau na-element, som sångare, 

flugsnappare, duvor. När istäcket 

också försvann i Sveriges 

nordligaste delar och barrskogen 

invandrade österifrån, 

anlände barrskogsfåglarna, 

t.ex. pärluggla, sparvuggla, lavskrika, 

tallbit. Ännu i våra dagar 

invandrar nya arter, t.ex. rosenfink, 

tretåig mås, turkduva. 

1 STORLOM 

Ca via arctica. 68-85 cm., 3,6-4,4 kg. Klarvattensjöar. Större delen av landet. 

Skrikande läte. Fiskätare. Främst flyttfågel (Medelhavet, Svarta havet). 

140 

Många är flyttfåglar. Längst bort 

flyttar insektätarna. Flugsnappare, 

törnskator och de flesta 

sångare flyttar till Afrika. En hel 

del arter flyttar till västra Europas 

vintermilda kuster, t.ex. vadare 

och småfåglar. Fröätande 

fåglar (finkar, duvor) flyttar till 

västra Europas snöfattiga områden. 

Arter, som livnär sig av 

barrträdsfrön (svartmes, större 

hackspett, korsnäbbar), kvarstannar, 

men om födan tryter 

tvingas de till flyttning. 

Rovfåglarnas och ugglornas 

vassa, krokiga näbbar och klor 

visar, att de fångar levande byten. 

Fröätande finkfåglar har 

korta, koniska näbbar - insektätarna 

längre och spetsigare. 

Vadarfåglarna har långa ben 

och långa spetsiga näbbar. 

Genomsnittligt dör varje år 

trettio av hundra gamla knölsvanar 

och femtiosex av hundra 

gråsparvar. Ungdödligheten är 

mycket större. Somliga fåglar 

lägger ett bestämt antal ägg, 

andra varierande. Fortplantningen 

skall ersätta de fåglar, 

som dör. Stör ej fåglarna under 

fortplantn ingstiden . 

2 SKÄGGDOPPING' 

P6diceps cristatus. 48-55 cm., 0,8-1,4 kg. Främst näringsrika slättsjöar; 

även kustvikar i Östersjön. Södra och mellersta Sverige, nordligast vid Botten 

havets och Bottniska vikens kuster. Fiskätare, även insekter och småkryp. 

Flyttfågel, sällsynt övervintrare. (Främst Medelhavet). 

141

142 

~ 

- -" 

( 

- 

1 HAVSSULA 

Sula bassana. 90-100 cm., 3-3,4 

kg. Häckplatser på Atlantöarna. 

Gäst under vinterhalvåret utmed 

Västkusten ända ner till Skåne. Fiskätare. 

2 STORSKARV 

Phalacr6corax carbo. 90-92 cm, 

2,2-2,6 kg. Fiskätare, som dyker. 

Tung, gåslik flykt. Vårt lands enda 

kolonier finns vid Kalmarsund. 

Svenska häckfåglar övervintrar i 

sydöstra Europa. Atlantiska skarvar 

söker sig till Västkusten under vinterhalvåret. 

3 HÄGER 

Ardea cinerea. 90-100 cm, 1-1,9 

kg. Sjöar, floder, kustvikar. Södra 

Sverige. Hest skrik. Fiskätare. 

Främst flyttfågel (sydvästra Europa, 

Medel havsom rådet). 

4 SÅNGSVAN 

Cygnus cygnus. 148-151 cm., 7-12 kg. Barrskogsmyrar i norra Sverige, några 

par i södra Sverige. Klangfullt trumpetande. Växtätare. Övervintrare och 

flyttfågel (Nordsjöområdet). 

5 KNÖLSVAN 

Cygnus alar. 148-154 cm., 6,6-15 kg. Växtrika slättsjöar, kustområden. 

Tystlåten. Växtätare. Stora flockar av icke häckande fåglar. Övervintrare. 

143

1 SÄDGÅS 

Anser fabalis. 72-88 cm., 3,2-4,1 

kg. Barrskogsmyrar i norra Sverige 

(sällsynt). Rastar i stora flockar i södra 

Sverige. Växtätare. Övervintrare 

och flyttfågel (Västeuropa). 

2 GRÅGÅS 

Anser anser. 69-76 cm., 2,4-5,0 kg. 

Uppträder parvis under häckningstiden, 

eljest i flockar. Växtrika sjöar i 

södra Sverige och utmed Östersjökusten. 

Växtätare. Flyttfågel (Medel 

havsom rådet). 

3 KANADAGÅS 

Branta canadensis. 96-107 cm., 

3,7-5,1 kg. Insjöar i södra och mellersta 

Sverige samt Östersjökusten. 

Växtätare. Hest trumpetande. 

Övervintrare och flyttfågel. (Tyskland, 

Danmark). Inplanterad. 

4 GRAVAND 

Tadorna tadorna. 61-62 cm., 1-1,4 

kg. Främst utmed kusten. Södra 

Sverige. Äter snäckor, musslor, 

kräftdjur, maskar. Visslande/gnisslande 

läte. Flyttfågel (Nordsjöområdet.) 

5 GRÄSAND 

Anas p/atyrhynchos. 55-58 cm., 

0,9-1,7 kg. Honan gråbrunspräcklig. 

Sjöar, träsk, kustvikar. Hela landet. 

Växtätare. Övervintrare och 

flyttfågel (Västeuropa). 

6 KRICKA 

Anas crecca. 35-37 cm., 260-500 

g. Vår minsta and. Vegetationsrika 

sjöar, träsk och kustvikar. Växtätare, 

men både snappar och dyker efter 

smådjur. Ett fåtal övervintrar hos 

oss, flertalet i Västeuropa. 

7 BLÄSAND 

Anas pene/ope. 46-47 cm., 0,4-1,1 

kg. Korthalsad, hög panna/rund huvudform 

och kompakt kropp. Myrmarker, 

insjöar och träsk främst i 

norra Sverige. Växtätare. Talrik genomflyttare. 

Vi nterkvarter i västra 

Europa, enstaka stannar i södra Sverige. 

145

1 VIGG 

Aythya fulfgu!a. 43-44 cm., 0,6-1,0 

kg. Liten kompakt dykand. Hannen 

i praktdräkt har nacktofs. Tydligt vitt 

vingband framträder i flykten. 

Häckfågel i sjöar och vid kusten 

över hela landet utom de västra delarna. 

Smådjursätare. Övervintrar, 

men flyttar också till Västeuropa. 

2 KNIPA 

BUCl2pha!a chingu!a. 40-49 cm., 

0,8-1,1 kg. Boplats i träd hål och 

holkar intill skogssjöar, floder och 

andra vattendrag över större delen 

av landet, också vid skogsrika avsnitt 

utmed Ostkusten. Lever av 

snäckor, vatteninsekter och växtde 

lar. Övervintrar men flyttar också till 

Västeuropa. 

3 EJDER 

Somateria mo!!/ssima. 58-65 cm., 

1,2-2,6 kg. Östersjökusten. MussIe 

och krabbätare. Hannen ett klangfullt 

"aoao". Övervintrar och flyttfågel 

(västra Östersjön och Nord 

- sjön). 

4 STORSKRAKE 

Mergus merganser. 66-67 cm., 

1,2-2,1 kg. Liknar småskraken, 

men har klarare färgmönster. Honan 

har mera markerad gräns mellan 

huvudets rödbru na färg och halsens 

gråa än småskrakshonan. Han 

nen saknar bröstband. Skicklig fiskare, 

mest småfisk, men vid kusten 

ibland stora ålar. Övervintrar, men 

flyttar också till västra Europa. 

7 

5 HAVSÖRN 

Ha!iaeetus a!bidlla. 68-102 cm., 

4,2-7,0 kg. Östersjökusten och vis 

sa norrlandssjöar med högstammig 

skogsmark. Fåtalig. Fisk-, fågel- och 

däggdjurätare, främst as. Övervintrare, 

men också flyttfågel (västra Europa). 

6 SPARVHÖK 

Acdpiter nisus. 28-29 cm., 105 

290 g. Skogsmark, vintertid också 

samhällen. Hela landet. Småfågelätare. 

Övervintrare, men övervägande 

flyttfågel (västra och södra 

Europa). 

7 ORMVRAK 

Buteo bUteo. 51-57 cm., 0,6-1,4 

kg. Skogsmark. Hela landet. Jamande 

skrik. Rovfågel, äter mest smågnagare 

(sorkar, möss). Övervintrare, 

men främst flyttfågel. 

ropa).(Västeu 

147

1 KUNGSÖRN 

Aqui/a chrysaetus. 76-94 cm., 2,2 

6,6 kg. Häckfågel i Norrlands inland 

och fjälltrakter samt på Gotland. 

Ungfåglarna flyttar mot sydväst. 

Många stannar i södra och mellersta 

Sverige, en del i Norge. lever av 

medelstora däggdjur och fåglar 

samt kadaver. 

2 FISKGJUSE 

Pandfon ha/iaetus. 66-70 cm., 1,1 

2,0 kg. En ljus, underifrån nästan vit, 

mycket långvingad rovfågel med 

kort stjärt. Vid sjöar och andra vattendrag 

över större delen av landet. 

Dyker efter fisk. Boplats i gamla, 

höga träd. Vinterkvarter i Afrika. 

3 TORNFALK 

Fa/co tinnuncu/us. 34-36 cm., 165 

290 g. Vår vanligaste falk. Häckar 

gärna på skärgårdsöar, men har sin 

främsta förekomst på land. Från 

Skåne till lappland. Fångar större 

insekter, smågnagare och ibland 

småfågel. En del stannar i västra och 

sydvästra Sverige under vintern, 

men många flyttar till Sydvästeuropa. 

4 PilGRIMSFALK 

Fa/co peregrfnus. 39-51 cm., 0,6 

1,1 kg. Häckade förr över hela landet. 

Har minskat starkt i antal. Boplats 

främst i bergväggar och stup. 

lever av fåglar, som den fångar i 

flykten. 

Europa. 

Flertalet flyttar till sydvästra 

5 

5 FASAN 

Phasianus c6/chicus. 77-89 cm., 

1,1-1,5 kg. Hönan gråbrunspräcklig. 

Odlingslandskap. Södra och 

mellersta Sverige. Växtätare, frön 

och växtdelar. Stannfågel. 

6 FJÄllRIPA 

Lag6pus mutus. 36-38 cm., 350 

610 g. Helvit vinterdräkt med svarta 

yttre stjärtpennor. Tuppen har svart 

parti mellan näbb och öga. Den närbesläktade 

dalripan (L. lagopus) är 

något större, tuppen saknar svart 

mellan öga och näbb. Fjällhedar. 

Växtätare, bl.a. björk och videknoppar. 

Stannfågel. 

7 JÄRPE 

Bonasia bonasia. 35-38 cm., 315 

500 g. Tuppen har svart strupfläck 

med vit inramning, vilket hönan 

saknar. Skogsmark över större delen 

av Sverige, saknas dock i de sydvästligaste 

landskapen och fjälltrakterna, 

ovanlig i Södra Sverige. lever 

av lövträdsknoppar, skott och bär 

med sommartid inslag av snäckor 

och insekter. Stannfågel. 

149

1 ORRE 

Tetrao tetrix. 41-60 cm., 0,8-1,8 kg. Tupparna samlas till spelplatser på myrar. 

Markspel på morgonen, senare på dagen oftare i träd. Hönan gråbrunspräcklig. 

Växtätare, tidvis insekter, snäckor etc. Hed- och myrmark, ofta i 

anslutning till skog. Hela landet. Stannfågel. 

2 TJÄDER 

Tetrao Urogii/lUS. 62-94 cm., 2,4-6,5 kg. Hönan gråbru nspräcklig. Gammal 

skogsmark. Hela landet. Uppsöker, liksom orren, särskilda spelplatser. 

Växtätare, barr och knoppar. Stannfågel. 

150 

9 

3 TRANA 

Grus grus. 114-130 cm., 3,9-7,0 

kg. Myrar och träsk. Större delen av 

landet. Främst växtätare, men också 

insekter, sorkar och grodor. Flyttfågel. 

(Spanien, Nordvästafrika, Sudan). 

4 SOTHÖNA 

Sothöneunge 

FtJlica atra. 37-40 cm., 0,5-1,3 kg. 

Långa tår med simflikar. Slättsjöar 

och vegetationsrika kustvikar. Söd 

ra och mellersta Sverige. Växtätare, 

också insekter, snäckor etc. Övervintrare 

och flyttfågel (Västeuropa 

och Medelhavsområdet.) 

151

152 

1 TOFSVIPA 

Vanellus vanellus. 30-35 cm., 180 

227 g. Ängsmark i anslutning till vatten 

eller fuktstråk. Hela landet. In 

sekt-, mask- och snäckätare. Flyttfågel 

(västra Europa). 

2 LJUNGPIPARE 

Pluvialis apricaria. 28-29 cm., 200 

210 g. Hedar och mossmarker. 

Hela landet. Flyttfågel. (Västeuropa, 

Medelhavsområdet). Insektätare, 

också andra smådjur. 

3 STÖRRE STRANDPIPARE 

Charadrius hiatfcula. 18-19 cm., 

44-63 g. Snarlik mindre strandpipare, 

som emellertid saknar den störres 

vita vingband. Strandmark utmed 

kusten med sten eller sand, 

också kortvuxen strandäng. Saknas 

i stort sett i inlandet med undantag 

för fjällen. Äter småsnäckor, maskar, 

mindre kräftdjur etc. Flyttfågel 

med vinterkvarter i sydvästra Europa 

och Medelhavsområdet. 

4 STRANDSKATA 

Haematopus ostra/egus. 43-44 

cm., 468-522 g. Kustområden, vissa 

insjöar. Främst södra Sverige. 

Mussle- och maskätare. Flyttfågel 

(Västeuropa). 

8 STORSPOV 

Numenius arquata. 54-59 cm., 

600-690 g. Hedmark, ängar. Hela 

landet. Mask-, insekt- och snäckätare. 

Honan flyttar tidigt på sommaren 

från hanne och ungar (vintertillhåll 

i västligaste Europa). 

5 KÄRRSNÄPPA 

Ca/fdris a/pfna. 18-20 cm., 35-64 g. 

Främst fjälltrakterna och sydligaste 

Sverige. Livnär sig av småmaskar, 

kräftdjur, insekter och larver, små 

blötdjur. Stora skaror flyttar genom 

Sverige från Finland och Ryssland. 

Vinterkvarter i Västeuropa och Medelhavsområdet. 

6 RÖDBENA 

Tringa totanus. 27-28 cm., 105 

149 g. Livnär sig av smådjur, som 

söks på grunt vatten eller strandängar. 

Fuktig ängsmark i södra Sverige 

samt över hela kustbandet, även 

fjälltrakterna. Vinterkvarter i Västeuropa 

och Medelhavsområdet. 

7 MORKULLA 

Sc%pax rustfco/a. 32-36 cm., 

245-390 g. Fuktstråk i skogsmark. 

Hela landet. Flyktspel. Mask- och 

insektätare. Flyttfågel (Västeuropa, 

Medelhavsområdet).

154 

1 lABB 

Stercorarius paras(ticus. 44-52 cm., 

295-625 g. Uppträder i en mörk 

och en ljus färgfas. Häckar utmed 

norra Västkusten och mellersta Ost 

kusten. Stjäl födan från måsar. Flyttfågel 

(sydvästra Europa och Västafrika). 

2 SKRATTMÅS 

Larus ridibundus. 38-41 cm., 257 

343 g. Kuster, insjöar och träsk. 

Större delen av landet. Mask-, insekt- 

och kräftdjursätare. Övervintrare, 

men främst flyttfågel (västra 

Europa). 

3 FISKMÅS 

Larus canus. 42-44 cm., 315-450 g. 

Kuster och insjöar. Hela landet. 

Daggmask-, insekt- och spannmålsätare. 

Övervägande flyttfågel (Sydvästeu 

ropa). 

4 GRÅTRUT 

Larus argentatus. 58-64 cm., 0,9 

1,5 kg. Kustområden, några få vid 

insjöar. Kolonihäckare. Främst söd 

ra och mellersta Sverige. Allätare. 

Stann- och flyttfågel. (Östersjön, 

Nordsjöområdet). 

? 

\\ 

5 SillGRISSLA 

Uria aa/ge. 42-45 cm., 0,7-1,1 kg. 

Vår mest kända alkfågel med kolonier 

på Karlsöarna vid Gotland. Dyker 

efter fisk. Vinterkvarter i södra 

Östersjön och utmed Västkusten. 

6 TORDMULE 

A/ca torda. 39-47 cm., 545-920 g. 

Från sidorna tillplattad näbb; svartvit. 

Havsfågel, som ibland kommer 

in till kusterna. Fiskätare, men också 

kräftdjur. Vinterkvarter i södra 

Östersjön och vid Västkusten. 

7 FISKTÄRNA 

Sterna hirundo. 36-38 cm., 101 

175 g. Svart näbbspets. Dyker efter 

småfisk och mindre frisimmande 

kräftdjur. Kolonihäckare. Hela kus 

ten och insjöar i Sydsverige. Flyttfågel 

(Afrika). 

155

1 RINGDUVA 

Co/umba pa/umbus. 41-43 cm., 

417-613 g. Större och mera långstjärtad 

än släktingen skogsduvan. 

Skogsmark, men också i parker och 

trädgårdar i större delen av landet. 

Lever av spannmål, ollon och frön; 

dessutom bär och gröna växtdelar. 

Vintertillhåll i sydvästra Europa. 

Några stannar. 

3 BERGUV 

Bubo bubo. 67-72 cm., 2-2,6 kg. 

Klippbranter i skogsmark. Större delen 

av landet men lokalt och säll 

synt. Rovätare: smärre däggdjur 

och fåglar. Stannfågel. 

156 

2 GÖK 

Cucu/us eanorus. 34-36 cm., 98 

123 g. Honan gråbrun. Öppet 

skogslandskap, ängar och hedar. 

Hela landet. Insektätare. Flyttfågel 

(Afrika). 

4 KATTUGGLA 

Strix a/ueo. 39-41 cm., 380-668 g. 

Skogsmark, ofta vid bebyggelse. 

Södra och mellersta Sverige. Rovätare: 

smågnagare, småfåglar. 

Stannfågel. 

6 TORNSEGLARE (tornsvala) 

Apus apus. 17-19 cm., 29-50 g. 

Långa smala vingar och djupt kluven 

stjärt. Hela landet utom fjälltrakterna. 

Vanligen endast i anslutning 

till bebyggelse. Insekt- och 

spindelätare. Vinterkvarter i Afrika. 

5 HORNUGGLA 

Asio otus. 35-36 cm., 230-330 g. 

Skogsfågel, men vintertid ofta i små 

sällskap i parker och trädgårdar. Föda: 

mest smågnagare. Större delen 

av landet, dock ej i inlandet längst i 

norr. 

7 NATTSKÄRRA 

Caprimu/gus europaeus. 27-29 

cm., 56-89 g. Litet näbb, men stort 

gap. Öppen skogsmark, hedmark 

och skogsgläntor, dungar i södra 

och mellersta Sverige. Har minskat i 

antal i vissa trakter. Insektätare. 

Övervintrar i Afrika. 

157

3 ÄNGSPIPLÄRKA 

Anthus pratensis. 15-16 cm., 15,7 

21,4 g. Ängar, myrar, hedar. Hela 

landet. Insektätare. Sångflykt likt en 

fallande dunboll. Flyttfågel (västra 

Europa, Medelhavsområdet). 

4 SÅNGLÄRKA 

Alauda arvensis. 17-18 cm., 35-44 

g. Odlingslandskap, hedmark. Hela 

landet. Växtdelar, frön, insekter. 

Flyttfågel (Västeuropa); mindre antal 

övervintrar. 

158 

1 GRÖNGÖLING 

Picus vfridis. 32-36 cm., 185-250 g. 

Honan saknar rött på kinden. Lövskog, 

blandskog. Södra och mellersta 

Sverige. Insektätare, främst myror. 

Stannfågel. 

2 STÖRRE HACKSPETT 

Oendracopus major. 23-26 cm., 

75-125 g. Honan saknar rött på 

nacken. Skogsmark, parker. Hela 

landet. Insekter, barrträdsfrön. 

Stannfågel; flyttar vissa år..e> 

5 LADUSVALA 

Hirundo rustica. 19-21 cm., 17,2 

20,5 g. Odlingslandskap i anslutning 

till bebyggelse. Hela landet. Insektätare. 

Boet skålformigt, vanligen 

inomhus. Flyttfågel (Afrika). 

6 STRÖMSTARE 

Cine/us eine/us. 18-21 cm., 50-70 

g. Rinnande vatten vid klipp- och 

blockmark. Hela landet. Dyker och 

förflyttar sig under vatten. Insektätare, 

därtill smärre kräftdjur. Flyttfågel, 

en del stannfåglar. 

7 SIDENSVANS 

Bombycflla garrulus. 18-21 cm., 

41-72 g. Flockfågel vintertid. Norrländska 

barrskogar. Insektätare under 

sommaren, bär och frukt på vintern. 

Övervintrar. 

8 RÖDHAKE 

Erfthacus rubecula. 14-15 cm., 13 

19,5 g. Skog, park och trädgård. 

Större delen av landet. Insektätare, 

också bär. Flyttfågel (Medelhavsområdet); 

några övervintrar. 

9 SÄDESÄRLA 

Motacflla alba. 18-19 cm., 22-25 g. 

Kulturlandskap, ofta vid bebyggelse. 

Hela landet. Insektätare. Flyttfågel. 

(Sydeuropa, Afrika); enstaka 

kan övervintra. 

159

l STENSKVÄTTA 

Oenanthe oenanthe. 15-16 cm., 

19-35 g. Vickar och bugar med 

kroppen. Öppen, stenig och blockrik 

mark. Hela landet. Insektätare. 

Flyttfågel (Afri kal. 

2 TALTRAST 

Turdus philomelos. 23-24 cm., 52 

73 g. Skogsmark, parker, trädgårdar. 

Hela landet. Insekt- och maskätare, 

också snäckor. Stark, 

"hackig" sång. Flyttfågel (sydvästra 

Europa). 

3 BJÖRKTRAST (snöskata) 

Turdus pilaris. 25-26 cm., 86-103 

g. Skogsmark, liksom parker och 

trädgårdar över hela landet. Äter 

daggmaskar, snäckor och insekter; 

vintertid bär och frukt. Många övervintrar, 

andra flyttar till Västeuropa. 

Även kallad snöskata. 

4 KOLTRAST 

--'1tJrdus merula. 25-26 cm., 75-120 

g. Honan mörkt brun. Skogsmark, 

trädgårdar och parker. Större delen 

av landet. Insekt- och maskätare, 

bär och frukter. Stannfågel och flyttfågel 

(Västeuropa). Sveriges nationalfågel. 

5 LÖVSÅNGARE 

Phylloscopus trochilus. 11-13 cm., 

6,5-12 g. Öppen löv- och blandskog, 

parker. Hela landet. Insektätare. 

Vårt lands, jämte bofinken, 

vanligaste fågel. Flyttfågel (Afrika). 

6 SVARTVIT FLUGSNAPPARE 

Ficedula hypoleuca. 13-13,5 cm., 

11,5-14 g. Hannar kan häcka i ungfågeldräktlhondräkt. 

Hannen kan 

ha mer än en hona. Öppen, ljus lövoch 

blandskog, parker och trädgårdar. 

Hela landet. Insektätare. Övervintrar 

i Afrika. 

7 KUNGSFÅGEL 

Regulus (/§gulus. 9-9,5 cm., 5-6 g. 

Vår minsta fågelart. Häckar främst i 

ren granskog. Hela landet utom det 

nordligaste inlandet. Insekt- och 

spindelätare. I hög grad stannfågel, 

men många flyttar också till västra 

Europa 

8 TALGOXE 

Parus major. 14-15 cm., 18-21 g. 

Parker, löv- och blandskog. Större 

delen av landet. Bygger bo i holkar 

och håligheter. Insektätare, också 

frön och bär. Stannfågel, flyttar 

dock vissa år. 

161

1 KRÅKA 

Corvus corone. 46-50 cm., 440 

580 g. Främst odlingslandskap och 

samhällen. Allätare; kadaver, insekter, 

maskar, avfall, spannmål, 

smådjur. Hela landet. Vinterkvarter 

utom landet i Norge och länderna 

söder om Östersjön. 

2 KORP 

Corvus corax. 63-69 cm., 1,1-1,6 

kg. Vår största kråkfågel, helsvart. 

Förekommer i anslutning till skogsoch 

klippterräng över hela landet 

utom sydvästligaste Skåne. Asätare. 

3 NÖTSKRIKA 

Garru/us g/andarius. 34-36 cm., 

154-180 g. Skogsmark, större parker; 

gästar trädgårdar. Äter bl.a. ollon, 

bär och frukter. Samlar ofta förråd. 

Flyttar vissa år invasionsartat, 

annars stationär. 

4 SKATA 

Pica pica. 46-53 cm., 155-275 g. 

Odlingsbygd, parker, oftast i närheten 

av bebyggelse. Hela landet. Allätare. 

Bygger klotformigt risbo. 

Stannfågel, enstaka kan flytta. 

5 STARE 

Sturnus vu/garis. 22-23 cm., 71-94 

g. Samhällen och odlingslandskap. 

Hela landet. Insektätare, därtill 

maskar, snäckor, bär. Flyttfågel 

(Västeuropa); några övervintrar. 

6 GRÅSPARV 

Passer domesticus. 15-17 cm., 23 

35 g. Honan enfärgat gråbrun. Vid 

bebyggelse. Hela landet. Frö- och 

knoppätare, spannmål. Stannfågel, 

men stryker ikri ng. 

7 PILFINK 

Passer montanus. 14-14,5 cm., 22 

25 g. Vid bebyggelse, dock mera i 

obygd än gråsparven. Hela landet. 

Mörk kindfläck och helt brun hjässa. 

Frö- och knoppätare, spannmål. 

Stannfågel, men stryker ikring. 

163

164 

1 BOFINK 

Fringf/la coe/ebs. 15-17 cm., 17-26 

g. Relativt långstjärtad fink med två 

vita vingband. Skogar, parker, 

trädgårdar. Hela landet. Fröätare. 

Jämte lövsångaren vår vanligaste fågelart. 

Flyttfågel (västra Europa); en 

del övervintrar, mest hannar. Honorna 

flyttar med enstaka undantag. 

2 GRÖNFINK 

Cardue/is ch/oris. 15-16 cm., 25 

35 g. Skogsmark, parker och 

trädgårdar. Större delen av landet. 

Fröätare. Stannfågel, men många 

flyttar (västra Europa). 

3 DOMHERRE 

Pyrrhu/a pyrrhu/a. 15-18 cm., 

27,5-36 g. Honan har grått bröst. 

Skogsmark. Hela landet. Frö-, 

knopp- och bärätare. Stannfågel, 

men många flyttar också (Danmark, 

Tyskland). 

4 SNÖSPARV 

P/ectr6phenax niva/is. 16-18 cm., 

27-43 g. Vitbrokig med svarta (hannen) 

eller gråbruna (honan) inslag. 

Stenig mark i fjälltrakterna. I flockar 

på öppna fält, ängar och strand marker. 

Fröätare. Drillande lockläte. 

Vintertid södra Sverige. 

5 GULSPARV 

Emberfza citrine/la. 16,5-18 cm., 

26-32 g. Rödbrun övergump. 

Skogsbryn, hag- och buskmark; 

vanligen i odlingsbygd. Lever av 

frön, insekter, bär. Hela landet. 

Stannfågel, men vissa år flyttar 

många till Nordsjöländerna. 

6 SÄVSPARV 

Emberfza schoeniclus. Ca 15 cm, 

17-23 g. Vassar och buskmark vid 

sjöar och andra vattendrag. Livnär 

sig av frön och insekter. Hela landet. 

Vinterkvarter i Medelhavsområdet. 

En del övervintrar i södra Sve 

rige.

Däggdjur 

Vårt lands däggdjursfauna omfattar 

BO-talet arter. Världsfaunan 

har 4.500 arter. Några av 

vårt lands däggdjur är inplanterade, 

t.ex. vildkanin, bisamråtta 

och mink, vilka tillkommit under 

1900-talet. Dovhjorten infördes 

under medeltiden. 

Myskoxen och varghunden har 

under senare år spontant anlänt 

via inplanteringar i Norge resp. 

Finland. Tre däggdjur är utrotade, 

vildsvin, vild ren och uroxe. 

Flera rovdjursarter, särskilt järv 

och varg, lever idag nära utrotningens 

gräns. 

166 

Rovdjurshatet är djupt rotat. 

Det sammanhänger med kvar- I 

levor av uppfattningar från en 

tid, då de stora rovdjuren verkligen 

var ett hot mot människan 

och hennes ekonomi i ett primitivt, 

utpräglat jakt- och jordbru 

kssamhälle med frigående 

nötkreatur, getter och får. 

Många av våra stora, vilda 

däggdjur är av nationalekonomisk 

betydelse genom den jaktliga 

avkastningen. I Sverige nedlägges 

årligen numera ca 

170.000 älgar och 45.000 rådjur. 

Av smärre däggdjur ger 

1 IGELKOTT 

Erinaceus europaeus. 24,5-31 cm, 

0,5-1,2 kg. Kulturlandskap, öppen 

skogsmark, parker trädgårdar. Södra 

och mellersta Sverige. Äter insekter, 

maskar och sniglar. Taggarna 

är ombildade hårstrån. Ligger i 

dvala under vintern. 

2 VANLIG NÄBBMUS 

Sorax araneus. 6,5-8,5 cm, svans 

35-42 mm, 4-16 g. Finns i hela lan 

~ända upp i videregionen. Lever 

av i~sekter, snäckor, mask och kadaver. 

Nattaktiv. 

3 MULLVAD 

Talpa europaea. 16-18 cm, 100 

125 g. Svart till gråsvart. Gräver 

gångar under jord, i markplanet 

syns uppkastade högar. Insekt- och 

daggmaskätare. Förekommer endast 

i södra Sverige. 

fältharen en icke föraktlig jaktlig 

avkastning. 

Det största djur, som levande 

påträffats i Sverige, är en ung 

blåvalshanne med en längd 

av 16,5 m, som strandade vid 

Askimsfjorden utanför Göteborg. 

Annars toppar älgen denna 

lista med en vikt på maximalt 

ett halvt ton. Minst är dvärgnäbbmusen, 

som väger mellan 

2-3 g. 

Många av våra däggdjur är 

växtätare, alltifrån sorkar, möss, 

harar och kaniner till de stora 

hjortdjuren. En hel del är insekt- 

5 

- 

- 

--- 

ätare, t.ex. näbbmössen, liksom 

alla fladdermöss (ett dussin arter) 

och mullvaden, som dock 

föredrar daggmask. Rovdjuren 

är köttätare, sälarna äter fisk 

och krabbor. Björnen äter även 

mycket bär. 

En del däggdjur tillbringar 

vintern sovande, t.ex. björnen, 

grävlingen, igelkotten och flad 

·dermössen. 

Flest ungar har råttor och 

rödräven, upp till 10-12, medan 

fladdermössen vanligen 

har en enda. 

4 NORDISK FLADDERMUS 

Eptesicus nilssonii. 86-101 mm, 8 

13 g. Finns kring bebyggelse, skogsmark, 

trädgårdar och parker. Större 

delen av landet. Insektätare. Aktiv 

på natten. 

5 VILDKANIN 

Oryctolagus cunfculus. 40-50 cm, 

2-2,5 kg. Liknar en liten kortörad 

hare; gråbrun päls året om, saknar 

hararnas svarta öronteckning. Sydligaste 

Sverige och Gotland. 

- 

- 

- ~ -...• 

.. .- 

167

168 

-)-"., Vinterdräkt 

..J • 

:-' \ , 7 

"-, 

1 SKOGSHARE 

Lepus timidus. 57-67 cm, 2,5-5,8 

kg. Vit eller ljusgrå vinterdräkt. 

Skogsmark och öppen hed- och 

busKmark. Hela landet. Växtätare. 

Fältharen är större, brunare och har 

längre öron . 

•• Spillning 

~ .. 

.,y~. .,. •... 

*'-- ., .•....... " 

liP" 2 FÄLTHARE 

Lepus capensis. 60-70 cm, 6-7 kg. 

Tyskhare - större än skogsharen; 

längre öron, röd till gulbrunare päls 

året runt; svart ovandel på svansen. 

Södra och mellersta Sverige. 

3 EKORRE 

-- 

Sciurus vulgJris. 33,5-52 cm, 230 

480 g. Under vintern gråare päls 

och örontofsar. Skogsmark, parker 

och trädgårdar. Hela landet. Äter 

barrträdsfrön och -skott, ek- och 

Avghaga bOk~f 

~ grankotte.~ .. I 

:~ ~'t 

::i!IJJ'-~ ..-"/ :~),.;'""". -.i.."'- 

4 BÄVER 

Castor fiber. 74-81 cm, svans 25 

40 cm, 12,5-30 kg. Vid floder och 

åar kantade av asp, al, sälg m.fl. 

Spridd förekomst i mellersta och 

norra Sverige. Utrotad, återinplanterad. 

Äter bark och kvistar. 

5 FJÄLLÄMMEL 

Lemmus lemmus. 14,5-17 cm, 

svans 15-20 mm, 42-45 g. Fjällhedar 

ned i björkregionen. Norra Sve 

rige ned till Dalarna. Mycket vanlig 

vissa år (lämmelår, lämmelvandringar). 

Växtätare. 

6 ÄNGSSORK 

C/ethri6nomys glareolus. 8-12 cm, 

svans 35-70 mm, 14-36 g. Hela landet 

upp till videregionen. Lever av 

växtdelar, gräs och blad. Skymnings- 

och nattaktiv. 

7 GRASIDING 

C/ethri6nomys rufocanus. 12-13 

cm, svans 30-40 mm, 9-50 g. Norrland. 

Lever av bär, frö, gräs och insekter. 

Främst i farten på natten, 

men också dagaktiv. 

8 VATTENSORK 

Arvicola terrestris. 13-22 cm, svans 

60-100 mm, 2-3 hg. Vår största viltlevande 

smågnagare. Kan väga upp 

till tre hg, vanligen dock under 2 hg. 

Förekommer över hela landet. Vanligen 

brunsvart - gråsvart, men växlar 

i färg. 

169

170 

Spillning J::!i:! 

1 ÅKERSORK 

Micr6tus agrestis. 12,2-18,0 cm, 

svans 30-45 mm, 19-52 g. Kortsvansad 

i motsats till ängssorken. 

Högvuxen gräsäng med fuktstråk. 

Hela landet. Bygger grästunnlar under 

snön. Växtätare. 

- t,.;.··, 

2 MINDRE SKOGSMUS 

"" ,:.. ~ ::.-:'ii.. Apademus sy/vaticus. 8-11 cm, 

~~'~ans 8-11 cm, ca 25 g. Lång svans 

och framträdande öron. Större 

skogsmusen (A. f/avic6l1is) har gult 

A vgnagd grankotte band tvärs över bröstet, ibland korsformat. 

Norrut till södra och mellersta 

Norrland. 

3 BRUN RÅTTA 

Rattus narvegicus. Kroppslängd 

11-29 cm, svans upp till 23 cm. Vikt 

upp till 400-500 g. Gråbrun med 

ljusgrå till beige buk. Hela landet 

vid bebyggelse. Nattaktiv. 

4 HUSMUS 

Mus muscu/us. Kroppslängd 5-10 

cm, svanslängd 5,5-8,5 cm. Vikt 

'j~ 

upp till 25-30 g. Mörkt gråbrun 

Spillning .. 

ryggsida, ljusare buksida. Svans 

4 normalt kortare än kroppen. Inomhus 

i hela Sverige, sommartid 

på sädesfält. 

även 

«•1J 

•• • 

1It• språng 

Rödräv gång • - 

171 

• 

5 VARG 

Canis lupus. 140-180 cm, 25-55 

kg. Ursprungligen skogsmark över 

hela landet, numera fjällterräng och 

viss skogsmark. Nära utrotning. 

Vandrar vitt ikring. Köttätare. 

6 FJÄLLRÄV 

A/apex /ag6pus. Ca 97 cm. 3-4 kg. 

Fjällhedar och övre skogsbältet. 

Har gått starkt tillbaka. Vit vinterpäis. 

7 RÄV 

Vu/pes vu/peso 90-125 cm, 6-10 

kg. Skogsmark och kulturlandskap. 

Hela landet. Hest skällande. Alläta 

re, dock främst köttätare. 

• 

Rödräv

172 

1 LO 

Lynx tynx. 90-155 cm, 18-38 kg. 

Skogsmarker. Förr jämnt fördelad 

över hela landet, numera lokal före 

komst i begränsad numerär. Nattaktiv, 

vandrar vida omkring. Köttätare 

(hare och skogsfågel). 

••• 

:'J:' .:t :.' .;( 

2 GRÄVLING 

Spillning 

Metes metes. 76-91 cm, 10-16 kg. 

Skogsmark i anslutning till odlingsbygd, 

också kring bebyggelse (parker 

och trädgårdar). Södra och mellersta 

Sverige. Allätare. 

.. •• 

3 BRUNBJÖRN 

Ursus arctos. 175-265 cm, upp till 

270 kg. Skogsmark och fjälltrakter. 

Förr över större delen av landet, numera 

norra och mellersta Sverige . 

Allätare. 

Vinterdräkt 

- 4 SMÅVESSLA 

Musteta niViitis. 20-24 cm, 60-135 

g. Förekommer över hela landet 

upp i videregionen i stengärdsgårdar 

och stenrösen. Vit vinterdräkt i 

norr, medan sommardräkten bibe 

hålles i söder. Livnär sig av smågnagare. 

Spillning 

~ 

6 MINK 

5 HERMELIN 

Musteta erm{nea. 30-41 

cm, 125-300 g. Helt vit 

med svart svansspets under 

vintern. Skogsbryn, 

hyggen och ängsmark 

med block och rösen . 

Hela landet. Köttätare 

(sorkar och möss). 

Musteta vison. 30-45 cm, 5-13 hg. 

Mörkt brun till brunsvart. Förrymd 

från pälsfarmer, finns nu vid vatten 

drag över hela landet. Liknar iller, 

men saknar ljusa partier kring no- 

.•••••• sen, med undantag för en liten ljus 

.•••.••••hakfläck. 

173

174 

,j: 

.' 

" 

1 UTTER 

Lutfa lutfa. 99-138 cm, 6-15 kg. 

Sjöar, åar och havskust. Hela landet. 

Numera dock utrotad på flera 

håll i södra Sverige. Främst fiskätare, 

också grodor, sorkar och kräftdjur. 

2 MÅRD 

Martes martes. 64-79 cm, 1-1,8 kg. 

Skogsmark, mera sällan i anslutning 

till bebyggelse. Hela landet. Köttätare 

(främst ekorre). 

3 JÄRV 

Gulo gulo. 83-98 cm, 9-15 kg. Yvig 

svans. Fjälltrakter, men tidvis också 

angränsande skogsland. Förr över 

hela landet. Köttätare. 

4 GRÅSÄL 

Halichoefus gfYpUS. 210-330 cm, 

125-190 kg. Förekommer nästan 

uteslutande utefter Ostkusten, lik 

som vikaren, medan vår tredje 

sälart (knubbsälen) också finns utmed 

Västkusten. Fisk och krabbätare. 

6 KNUBBSÄL 

5 VIKARE 

Pusa hfspida. 140-150 cm. Vikt upp 

till 120 kg. Arktisk säl, som förekommer 

i Bottenhavet och i Bottniska vi 

ken samt i Stockholms skärgård. 

Ringformade fläckar, kallas ibland 

ringlad säl. Ynglar i februari-april 

på isarna. Fiskätare. 

Phoca vitutrna. Ca 2 m, vikt upp till 130 kg. Förekommer både vid Västkusten 

och Ostkusten. Vikaren och gråsälen finns med något undantag 

utmed Östersjökusten. Knubbsälungarna föds ijuni-juli. Fiskätare. 

endast 

175

176 

...• ,' 

.• , 

1 DOVHJORT 

Cervus dama. 150-170 cm, 60-100 

kg. Öppen lövskogsmark med odlingsbygd. 

Södra Sverige. Flockdjur. 

Växtätare (gräs, örter, kvistar 

knoppar, ollon). Skovelhorn. 

Speglar av dovhjort 

(till vänster) och 

kronhjort 

•• 

_ Spillning 

,. .., 

2 KRONHJORT 

Cervus elaphus. 177-265 cm, upp 

till 195 kg. Skogs- och snårmark 

med fuktstråk i odlingsbygd. Södra 

Sverige (nästan blott Skåne). Växtätare. 

Flockdjur, stånghorn. .•. 

Älgtjuren fäller sina horn varje år, 

vanligen i januari och februari. De 

yngre tjurarna fäller hornen senare 

än de äldre. Hornen blir större med 

tilltagande ålder, men återbildas vid 

högre åldrar (returhorn). 

Spillning 

fi 

3 ÄLG 

Stånghorn (cervin typ) 

Alces alces. 200-300 cm, 320-520 

kg. Skogsmark med myrar och mossar. 

Hela landet utom Gotland. Eu 

ropas största landdjur. Växtätare. 

Skovelhorn och stånghorn. 

177

la 

Hårt, torrt underlag 

:: :; ~ 

•... .•. -. 

-' 

Mjukt, fuktigt underlag 

1 RÅDJUR 

Capreolus capreolus. 100-140 cm, 

15-30 kg. Öppen skogsmark, odlingsbygd. 

Större delen av landet 

(dock ej längst i norr), inplanterad 

på Öland och Gotland. Växtätare. 

2 REN 

Rådjurskalv (kid) 

Rangifer tarandus. 200-230 cm, 

100-150 kg. Vildrenen är utrotad 

(1800-talet) i Sverige men finns i 

Norge. Tamrenen finns från Dalarna 

och norrut. I motsats till andra 

hjortdjur har kon också horn. Växtätare. 

3 MYSKOXE 

Ovibus moschiitus. Kroppslängd 2 

2,S m, vikt upp till 400 kg. Inplanterad 

i Norge (Dovrefjell, Bardufoss). 

varifrån den spritt sig till Härjedalen. 

Där finns nu ett 20-tal djur. 

Flocklevande. Brunstar vid mid 

sommartid, då djuren är särskilt farliga 

att nalkas. 

4 TUMLARE 

Phocaena phocaena. Upp till 2 meter, 

vikt upp till 70 kg. Vår vanligaste 

val. Numera dock fåtalig; förr uppträdde 

den i tusental i de danska 

Bälten och i Öresund, då den undflydde 

isläggningen i Östersjön. 

178 179

Geologi 

Geologi är läran om jordklotets 

uppbyggnad och historiska utveckling. 

Den omfattar studiet 

av jordklotets beståndsdelar 

d.v.s. mineral och bergarter 

samt vidare också fysiska och 

kemiska processer i och på jordklotet. 

Geologin omfattar också 

de naturliga ändringar som har 

skett på jordklotet inom loppet 

av miljarder år från jordklotets 

tillblivelse ända fram till nutid. 

Den allra sista tiden i jordens 

180 

historia, då vi hade stora inlandsisar 

som täckte vårt land, 

kallas kvartärtiden. Under denna 

sista geologiska period bildades 

de lösa avlagringar som nu 

täcker vårt land. Morän är den 

vanligaste jordarten i Sverige. 

Mineral och bergarter har på 

senare tid blivit föremål för ett 

allt större samlarintresse. I det 

följande ges en kort beskrivning 

av våra vanligaste mineral och 

bergarter. 

1 Kvarts 

Kvarts är ett mycket vanligt mineral. 

Är oftast vit (färglös), men en mängd 

färgvarianter existerar. Ametist Lex. 

är en lilafärgad variant, rosen kvarts 

en svagt röd och rökkvarts en grå 

o.s.v. Vid perfekt kristallutbildning 

bildar kvartsen små sexsidiga prismor, 

som kallas bergkristall. Hårdheten 

är 7 och spaltbarheten dålig. 

Kvarts kallas i dagligt tal kiselsten, 

som avspeglar mineralets kemiska 

sammansättning (Si02). Flinta är en 

variant av kvarts. 

Mineral 

Med mineral avses i naturen förekommande 

fasta enhetliga 

ämnen, som antingen består av 

ett grundämne eller en kemisk 

förening. Antalet kända mineral 

är ungefär 2.000, men av dessa 

är endast ett fåtal något så när 

vanliga. Mineralen är uppbyggda 

i form av kristaller. Olika mineral 

har olika kristaller med 

olika egenskaper. Att ett mineral 

t.ex. uppvisar spaltning innebär 

att kristallstrukturen vid slag 

låter sig klyvas efter plana ytor. 

Fältspater 

2 PLAGIOKLAS 

Plagioklas är ett tämligen anonymt 

mineral, som dock kanske är jordskorpans 

vanligaste. Färgen är gråvit 

till vit och mineralet utbildar per 

fekt spaltning. Plagioklas återfinns 

alltid i bergarterna granit, gnejs och 

gabbro. Hårdheten är 6 vilket gör 

att en kvartskristall kan göra repor i 

en plagioklaskristall. 

3 KALIFÄLTSPAT 

Är i spaltbarhet och hårdhet lik plagioklas. 

Färgen röd till svagt rödaktig. 

Mycket vanligt mineral i bergarterna 

granit och gnejs. 

Andra mineral brister utefter 

andra riktningar än spaltytorna, 

vilket karaktäriserar ett brott. 

Mineralen har olika hårdhet. 

Hårdheten indelas i en tiogradig 

skala. De mjukaste mineralen 

med hårdheten 1 och 2 kan 

repas med nageln, 3,4 och 5 

kan repas med en spik, 6 t.o. m. 

10 repar fönsterglas. Diamant 

har hårdheten 10 och är det hårdaste 

mineral vi känner. Mineralens 

färg varierar och ett och 

samma mineral kan också ha 

olika färgvarianter.

Glimmermineral 

1 MUSKOVIT 

Vit glimmer. Syns som små vita fjäll i 

granit- och gnejsbergarter. Glimmermineralen 

har fulländad spaltbarhet 

som gör det möjligt att spalta 

upp dem i tunna folier. 

2 BIOTIT 

Svart glimmer. Förekommer något 

vanligare än muskovit. Vittrar sön 

der till små gulaktiga flak som går 

under benämningen kattguld. 

182 

Amfibol- och pyroxenminerai 

Amfibol- och pyroxenmineral 

är i allmänhet mörkgröna till 

svarta. 

3 HORNBLÄNDE 

Hornblände tillhör amfibolgruppen 

och är ett sammanfattande namn 

för en grupp mineral med grönsvarta 

till svarta färger. Ett vanligt förekommande 

mineral i mörka bergarter. 

Bergarten amfibolit domineras 

helt av hornblände. Kristallerna är 

långa och smala, ofta trådformade. 

Kan ibland förväxlas med biotit. 

4 PYROXEN 

Pyroxenmineralen är också mörka 

mineral utformade som korta prismatiska 

kristaller. Vanligt mineral i 

gabbro. 

4 

5 Kakit 

Ljust mineral med god spaltbarhet. 

Dominerar bergarterna kalksten 

och marmor. Hårdheten hos kaleit 

är 3 och mineralet fräser för utspädd 

saltsyra. Viktigt för cementframställning. 

6 Epidot 

Gulgrön karaktäristisk färg. Förekommer 

ofta som sprickfylinadsmi 

nerai i berggrunden. Hårdheten är 

6. Epidot är ett vanligt mineral i 

många typer av magmatiska och 

metamorfa bergarter. 

7 Granat 

Granat uppträder normalt 

berggrunden som små klot, som ser 

slipade ut. Oftast röd till rödbrun. 

Klara, vackert färgade granater används 

som halvädelstenar. Granater 

förekommer i metamorfa 

bergarter som t.ex. gnejser. 

f 

5 

183

Bergarter 

Bergarterna byggs upp av mineral. 

En bergart kan bestå av endast 

ett mineral, men vanligare 

är dock att flera olika mineral 

bygger upp en bergart. Mineralen 

utgör alltså byggstenarna för 

våra bergarter. Efter uppkomstsättet 

indelas bergarterna i tre 

kategorier. 

Magmatiska bergarter är bildade 

ur en stelnad bergartssmälta 

i eller på jordskorpan. 

184 

Sedimentära bergarter är bildade 

genom avlagring och hopläkning 

av sönderbrutna 

bergarter. Sand och lera som vi 

finner i naturen blir genom sådan 

hopläkning sedimentära 

bergarter. 

Metamorfa bergarter är bildade 

på djup i jordskorpan genom 

mer eller mindre kraftig 

omvandling av magmatiska eller 

sedimentära bergarter till 

följd av förändrade tryck- och 

temperatu rförhållanden. 

Magmatiska bergarter 

1 GRANIT 

Ungefär samma mineralogiska sammansättning 

som gnejs, men 

bergarten betecknas som massformig, 

d.v.s. mineralkristallerna ligger 

oorienterade. All bandning saknas. 

Liksom gnejs är granit mycket vanlig 

i Skandinavien. Röda till grå färgvarianter 

förekommer. 

2 GABBRO 

Mörk plagioklas-pyroxen förande 

bergart. Plagioklaskristallerna ligger 

som vita fält och lister i den i övrigt 

mörka bergarten. Mineralet pyroxen 

liknar i färg och spaltbarhet något 

hornblände. Magmatisk bergart 

som här får representera en av de 

många mörka magmatiska bergarterna. 

Sedimentära bergarter 

LERSKIFFER 

Mycket finkornig. Lera som sammanfogats 

till en bergart bildar 

lerskiffer. Spaltbarheten hos skiffer 

är mycket god. Lerskiffer som 

är"en ren variant av ursprunglig 

lera ger vid repning med t.ex. en 

spik ett gråvitt streck. Färgen är 

normalt på icke repad yta svart till 

gråsvart. Alunskiffer som innehåller 

en hög halt av organiskt material 

ger ett brunt streck vid repning 

och färgen på icke repad yta är 

grågul. Alunskiffer är en viktig 

uranförande bergart. 

3 SANDSTEN 

Sand som sammanfogats till en hård 

bergart bildar sandsten. Finns i olika 

färgvarianter t.ex. gråvit, gul och 

röd. Ytan på sandsten är sträv och 

bergarten används till bl.a. slipstenar. 

Mineralet kvarts dominerar 

helt. 

4 KONGLOMERAT 

Bildad från rundade bergartsbollar. 

Bollarnas storlek, form och 

färg varierar. Konglomerat kan 

bestå av olika bergartsbollar sammanfogade 

av kvarts eller kalcit 

eller enbart aven typ av bergartsbolIar. 

185

Metamorfa bergarter 

1 AMFIBOLlT 

Amfibolit är en mörk metamorf 

bergart med hornblände och plagioklas 

som viktigaste mineral. 

Amfibiolitförekomster ger ofta ett 

rikt växtsamhälle. 

186 

2 GNEJS 

Bergarten gnejs består normalt av 

mineralen kvarts, plagioklas, kalifältspat 

med underordnat ett eller 

flera av mineralen muskovit, biotit 

och hornblände. Omvandlad 

(metamorf) från granit eller från 

sedimentär bergart. Karaktäristiskt 

är den alltid förekommande 

bandningen i gnejser av alla slag. 

Ljus, röd till gråvit. 

3 Fossil 

Fossil är rester och spår av organismer, 

som levat under gångna 

geologiska perioder. Påträffas i sedimentära 

bergarter. Både växtoch 

djurfossil har påträffats i Skandinavien. 

Fossilen ger en ledtråd 

om miljön, då fossilet avsattes på 

havsbotten och framför allt kännedom 

om vår växt- och djurvärld 

under gångna tider. Som exempel 

på djurfossil visas här en trilobit 

(Megastaspis) från Öland och ett 

växtfossil. 

Register 

Abborre 136 

Ag 86 

Allmän pluggskivling 20 

Alm 38 

Alsikeklöver 56 

Alticka 23 

Amfibolit 186 

Amiral 112 

Ananasgall på gran 99 

Andfåglar 145-146 

Apelsinsopp 21 

Ask 40, 41,42 

Asp 36,41 

Aspsopp 21 

Baldersbrå 71 

Barrlind 79 

Bedeguar-gall 97 

Benved 76 

Berberis 9 

Berggylta 137 

Bergslok 84 

Bergspring 88 

Bergsyra 46 

Berguv 156 

Besksöta 77 

Bi117 

Biotit 182 

Björkkremla 16 

Björkticka 23 

Björktrast 160 

Björnbär 10 

Björnloka 61 

Björnmossa 93 

Björnspinnare 114 

Bladlus 108 

Bladtång 94 

Bladvass 83 

Blek taggsvamp 27 

Blinning 116 

Blodriska 17 

Blodrot 56 

Blomfluga 116 

Blåbär 6 

Blåeld 64 

Blågylta 136 

Blåhjon 110 

Blåklint 73 

Blåmunkar 69 

Blåmusseron 15 

Blåmussla 124 

Blåsippa 50 

Blåstång 94 

Blåsuga 64 

Blått ordensband 114 

Blåvinge 113 

Bläckfisk, Kalmar 126 

Bläsand 145 

Bofink 164 

Bok 38, 42 

Bokpung 97 

Bolmört 78 

Bolmörtsskivling 18 

Borstticka 26 

Borsttistel 72 

Brakved 75 

Braxen 133 

Brudborste 72 

Brun råtta 170 

Brunbjörn 172 

Brunsopp 21 

Brännmanet 102 

Brännässla 46 

Bullerblomster 50 

Bäckbräsma 53 

Bäver 169 

Cinnobergömming 31 

Citronfjäril 112 

Citr.gul slemskivling 21 

Daggkåpa 55 

Daggmask 103 

Dammsnäcka 123 

Dammussla 126 

Daphnia 104 

Darrgräs 83 

Domherre 164 

Dovhjort 176 

Druvfläder 82 

Duvkulla 63 

Dvärgbjörk 35 

Ejder 146 

Ek 37, 41 

Ekdruva 96 

Ekens barksvamp 28 

Ekgallstekel117 

Ekorrbär 79 

Ekorre 168 

Ekoxe 111 

Ekros 99 

Eldkvast 99 

Eldticka 24 

En 34 

Epidot 183 

Europeisk lärk 34 

Fackelblomster 59 

Fasan 149 

Fetblad 54 

Fibbleknöl 98 

Fingerborgsblomma 81 

Fiskgjuse 148 

Fiskmås 154 

Fisktärna 155 

Fjällbrud 54 

Fjällgentiana 63 

Fjällglim 48 

Fjällig tofsskivling 18 

Fjällig bläcksvamp 20 

Fjällnejlika 48 

Fjällripa 149 

Fjällräv 171 

Fjällsippa 56 

Fjällticka 24 

Fjällviol 59 

187

Fjällviva 

Idegran 

62 

79 \ \ 

• Lerskiffer Lind Lindhorn Lax Liguster Liksvamp Liljekonvalje Ligustersvärmare Isranunkel Igelkott Islandsmussla Id Islandslav Insjökräfta Havsborstmask Hasselsnok Hassel Harsyra Harr Hagtorn Hallon Hagtornsrost Harkrank 133 130 40, Knölbräcka Kolvass Gråsej Gråbo Knölklocka Knäckepil Grågås Gråsiding Knölsvan Kolja Koltrast Gråtrut Gråsäl Gråskinn 132 Konglomerat 

Gråsparv Gråsugga 41 74 166 98 36 914 

185 134 58 90 39 175 79 51 135 105 144 115 86 154 160 79 

139 163 143 28 104 37 169 126 30 68 54 

185 

Liten Linnea Lingon Jordhumla Johannesört Jolster 

Havsörn Havssäv Havssula Havsnejlika Gråvit Korp Konig Gråvide 67 6, 42100, 

162 65 mjölskivling 

142 

Korsspindel Gräsand kardborre 86 

Jordstjärna 

Havstulpan Havtorn 

Kostertistel Gräsnejlika blåklocka 118 1344 

37 145 104 101 103 68 72 60 63 120 114 

103 

jungfru 

Krabba147 Ljung Ljungpipare jungfru Grävling Grönfink Krabbtaska Kricka 39 

61 Marie 145 152 105 172 164 

nycklar bär 105 

jungfru Marie sänghalm 67 10 4518 

Lo 172Gröngöling Kabbeleka 49 I Kers Kirskål Kantarell Hermelin 173 

Lyrtorsk Loppa Lomme Honungsskivling Hjärtmussla 

Lopplummer Lockespindlar järpe järv 

Hjorthornssvamp Hjorttunga Hjortron Grönkremla Guckusko Kronhjort 174 Krusbärsmätare 

149 52 10 

120 176 45158 

16 29 

jättebjörnloka 

Kråka Gul 117näckros 

16288 

jätteröksvamp Gul Kråkbär 135 parasollmossa fetknopp 8 125 

101 81 13 

4953 

15114 

I Lysmask Låsbräken Läcker 

Hornblände Hornuggla Horngädda Humle 

Lärk Huggorm46 29 

Kanadagås 144 Lövträdens Löktrav 

Karljohanssvamp Husfluga 60 60 

Kråkvicker 

182 

Kaleit Kummin Guldbagge Gulbrämad 183 109 89 60 134 57 

Kalifältspat Kung riskaKarls 17157 

Kammossa 34Gullbräcka 139 

Lönntjärfläck Lönn Lärksopp Kammussla Kvarts Kungsfågel Kungsljus Gullhorn 2293 

181 125 29 65 spira 161 110 54 

Kamäxing 

Kungsmynta Gullregn 53 

Hundkäx Kungsörn Gullviva Gullris 38, 41,42 180 69 

Hundloka85 60 31 62 

22 

Lövsångare Kvickrot Kvesved Gulmåra rödvårt- 

116 

Klibbal 36,42 svamp Makaonfjäril113 

Makrill Mandelblomma 

Klibbticka 

Lövträdsmässling Kålfjäril Gulsparv Gulsporre 31 77 80 148 dykare 65 6693 

109 Kråkris 8 

Hundäxing 

161 111 84 67 165 65 

Kattfot 70 

Kattuggla 

Husmus Husmossa 

Kärleksört Kärrdunört Gulvial Kärrbjörk Gårdsskräppa Gåsört 

24,101 

Malört, Klodyvel Klippveronika Klockljung Klorocka 

Maneter Kärrkavle Kärrtistel Gädda 136 57 

157 

170 

133 55 

93 

84 65 

35 54 59 

Hylle Häger Kärrsnäppa Gök Gäddnate äkta, 107 62 

Hässleklocka 156 

11 142 

71 72 46 54 

Hägg Köttfluga Gökblod 

129 

Midsommarblomster Klotång 

Hästhov Gökråg 

94 

Masurbjörk Maskros Mattlummer 

Knott Knubbsäl Knipa Labb Gös 146 102 73 135 154 

39 7193 

153 

82 

116 98683147 

Martorn 60 

Hästkastanj Hästmyra 

Ladusvala 115 

Hötter Lagerhägg Lake Hackspett, 94 135 

175 

35 119 

89158 

42 81 större58 189 

158 Hönsbär 8 

I 

I

Skogsolvon 

Mink Skörpil Småvessla 

173 37 173 

76 Skogsek Skogslönn Skogshare Skogsalm Skogslind Skrubba Skrattmås 

\ Skogsmyra Skogsödla Skålsnäcka Skogsstjärna Skäggdopping Skägglav Skräppe-tare Skogsmus, Skräddare Skörbjuggsört Snöskata Slån Slånknottror Sommarek Slidmussla Smultronknottror Smultron 

Stenskvätta Stenbit Sten Stare Springkorn Stenhumla Stenbär Spyfluga Sprängticka Spindelskivling Orre potatisgaller Svamp- Svart Ostron Ormvråk Ostronört Rådjur Räv Rundsileshår Rävrumpa 150 trumpetsvamp 

37 171 38 40 168 

Sprängört Svartvit Svartmyra Svinmålla Svart Svavelticka Svartbräken Oxel Oxtungsvamp Padda Pelikanfotsnäcka Parklöpare Rödblära Rödhake Rödgul Röd Röda m163 skogssnigel124 

urkla 39 136 138 

154 

Sånglärka Sågtång Pigghaj Penningört Rödklint 

137 

Stensöta Sångsvan Sädesärla Piggvar Pilfink Stinknäva Rödklöver Röding flugsvamp 163 10 139 107 

Stolt Stinksvamp Sälg Sädgås Plagioklas Pilgrimsfalk Röllikaflugsnappare 38 125 eller 118 

116 vinbär 

122 

I Strandbrosklav Storspov Strandaster Storskarv Strandkrabba Storskrake Storlom Strand Stor Stora Sömntorn Sävsparv Säv Posthornssnäcka 

11 

Tallblodriska Sötvattenshydra Plommonticka Pors Saltlav Rönn Rödspätta Rönnbärsmal Rödmyra klubbsvamp 86 fjällskivling 37, blåmusslan 36 90 

144 140 

126 

Talgoxe Tall Tallticka Tallskottvecklare Pyroxen 87,101 137 129 41,42 40, 94 

mindre 142 165 92 78 147 143 70 178 47 159 63 

131 158 taggsvamp 

94 119 118 97 58 181 64 160 30 14 25 73 26 52 

108 52 41 48 141 

Purpu 146 159 58 119 88 148 99 137 89 5627 

19 25,101 11 58 15 115 170 

102 28 125 124 122 1429 

161 28 

Skäggriska Rödbena17 Pudrad Sandmussla Sandstarr 

98 

Påfågelöga Pärlemorfjäril Sandsopp Sandstekel118 

Sandsten 33, kvanne 

9 

rbräcka 42, trattskivling 161 153 27 182 100 69 112 185 86 22 105 17 60 55 113 91 

98 

I Smällglim Smörbollar Smörblomma 

Strandorangelav Strandlysing Strandkål Tarald Taltrast Tallvivel Raggskinn Rallarros Scharlakansröd 

Sandödla 49 49 110 52 

50 

Strandpipare, 

Tarmtång Regnbroms Randig Sidensvans 160 

50 

Snok 139 

Snösparv Sommargyllen Snytbagge Snärjtång Snöbollschampinjon Smörsopp Sorgmantel Sorkar Sparvhök Sothöna 

Stubbhorn Strömstare Strandråg Strandsnäcka Strandvallmo Strandskata större Strutbräken Te-veronika Timmerman Tibast Timotej Tjäder Tegelröd Renblomma Ren Renfana Revsmörblomma Revlummer Regnbåge Sik vaxskivling Sillgrissla Sill Silverfisk 178 152 131 130 79 

160 

Tjälatuppa Riddarmusseron Sippornas rotskålsvamp 

165 95 

sädesknäppare 

22 121 37 

Styvmorsviol Stör Sudare Tofsvipa Tjärblomster 150 82 71 84 björksopp 59 95 159 132 50 28 152 88 63 66 106 101 116 155 139 111 51 123 17 159 126 92 31 115 15 51 19 

Ripbär Sjöborre Sjönejlika Sjurygg 128 

169-170 

Surtorn Surkulla Svalört Tordmule Toppmurkla Topplösa Tornfalk Rosenrot Rodnande Sjöstjärna 8 152 

112 

Rosling Sjösäv Skata 

151 

Tordyvel Rotskål Skelört 51 95 147 971 

31 61 162 148 110 86 62 54 155 78 31 136 flugsvamp 127 

53 

59 30 103 127 48 23 1614109 

Sandvita 53 153 

l Skrubbskädda 137 

191I

Tornseglare 157 

Tornsvala 157 

Torsk 134 

Trampgräs 47 

Trampört 47 

Trana 151 

Tranbär 8 

Trattkantarell 29 

Trift 63 

Trolldruva 77 

Trollslända 107 

Trädgårdssnäcka 124 

Träjon 87 

Tumlare 179 

Tuschlav 91 

Tussilago, se Hästhov 

Tuvdun 85 

Tuvull 85 

Tvestjärt 106 

langräka 104 

Tätört 66 

Utter 174 

Valthornssnäcka 123 

Varg 171 

Vattenköver64 

Vattenloppa 104 

Vattenmöja 51 

Vattenpilört 47 

Vattensalamander, 

mindre 138 

192 

Vattenskorpion 107 

Vattensnok 139 

Vattensork 169 

Vedmussling 26 

Videört 63 

Vigg 146 

Vikare 175 

Vildbalsamin 58 

Vildkalla 78 

Vildkanin 167 

Vildkaprifol 76 

Vildpersilja 81 

Vinbergssnäcka 124 

Vinbärsgall 96 

Vinternagelskivling 16 

Vi rveldykare 109 

Vit flugsvamp 14 

Vit näckros 49 

Vitblära 48 

Vitklöver 57 

Vitlav 90 

Vitling 134 

Vitmossa 93 

Vitmåra 67 

Vitpyrola 61 

Vitsippa 50 

Våningsmossa 93 

Vårbrodd 85 

Vårtbitare 106 

Vårtbjörk 35, 41 

Vårtig röksvamp 12 

Våtarv 47 

Väddklint 73 

Vägglav 91 

Väggmossa 92 

Vägtistel 72 

Vägtorn 76 

Åkanna 49 

Åkerbär 10 

Åkerfräken 89 

Åkerkål 52 

Åkersork 170 

Åkertistel 72 

Ål 130 

Äkta sötväppling 51 

Äkta hussvamp 27 

Äkta fläder 11 

Älg 177 

Älggräs 55 

Älgört 55 

Ängskovall 66 

Ängspiplärka 158 

Ängssork 169 

Ängsvädd 68 

Ögonpyrola 61 

Ögontröst 66 

Öring 131 

Örnbräken 88 

Öronmanet 102 

Världsnaturfonden WWF 

Världsnaturfonden WWF är en av världens ledande ideella naturvårdsorganisationer. 

Sedan starten 1961 har Världsnaturfonden medverkat 

i över 10.000 naturvårdsprojekt i 130 länder, samt skötseln av 335 

nationalparker och reservat motsvarande ett par procent av jordens yta. 

WWFs uppgift är att bibehålla och skydda naturens ekologiska processer 

genom att: 

• Bevara mångfalden av gener, arter och ekosystem. 

• Försäkra att användningen av förnybara naturtillgångar sker med 

varsamhet, både på kortare och längre sikt, till förmån för allt 

levande på jorden. 

• Främja verksamheter som syftar till att minska föroreningar och 

slösaktigt utnyttjande och förbrukning av naturresurser och energi 

till ett minimum. 

WWFs yttersta mål är att stoppa, och helst vända, den accelererande 

förslitningen av livsmiljön på vår planet, och medverka till en framtid där 

människan lever i harmoni med naturen. 

I Sverige har WWF möjliggjort hundratals naturvårdsprojekt kring 

hotade djur, växter och naturmiljöer. Runt våra kuster och innanhav, i 

fjäll och våtmarker, i vårt svenska kultur- och skogslandskap, drivs 

räddningsarbetet vidare med hjälp av frivilliga medel. 

Du kan också hjälpa till genom att bli stödjande medlem i WWF Vänner 

eller i vår Pandaklubb för barn och ungdomar. För mer information, 

ring, skriv eller faxa till: 

~ 

WWF 

Världsnaturfonden WWF 

Ulriksdals Slott, 17071 SOLNA 

Tel.08-624 74 00 

Fax 08-85 l 3 29 

Postgiro 90 1974-6 

Bankgiro 90 1-9746

PEDAGOGISK INFORMATION AB - CloudMe

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?