Representationer i skapande praktiker: En studie av lärande och ...

Representationer i skapande praktiker: En studie av
lärande och design hos studenter i arkitektur
JONAS IVARSSON
Jonas.ivarsson@ped.gu.se
Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande
GÖTEBORGS UNIVERSITET
Tel: 031 786 2473
The general thrust of this project has been to explore the emerging fields
where creative practices meets new technologies. With an interest in the
development of competence, and, the achievement of professionally
purposeful action—as this is done by way of digital technologies—the study
has predominately followed the collaborative design/learning activities
among students of architecture. The offered analyses seek to inform the
discussion on the role of technically mediated visual reasoning for the
emerging professional vision of the to-be architects. By demonstrating the
performance of visually complex actions and events—events and actions
that could not have occurred outside the particular medium used—the
project raises some principled issues. The first issue pertains to the
problem of separating the analytical work made by the students from the
tools and other resources that enable this work. The second issue concerns
how the use of new technologies generates new ways of seeing, showing
and doing architecture.
Under de senaste tre decennierna har det funnits ett växande intresse för hur
representationella verktyg används i mänskliga aktiviteter och hur de hjälper till
att strukturera och organisera våra kunskaper. Representationer ses inte bara
som informationsförmedlare utan även som en oskiljaktig del av förståelse i sig.
Därmed har introduktionen av nya former av representationer en potential att
omskapa delar av de praktiker i vilka de används.
Projektet har utgått från tanken professionell kompetens och
representationella teknologier står i ett ömsesidigt beroendeförhållande. För
den ämnet arkitektur innebär detta att olika verktyg och tillhörande tekniker är
konstitutiva för arkitektkåren. På vilka sätt denna relation hanteras är dock en
öppen fråga, och möjligen något som undergår stora förändringar. Visserligen
har tekniker som används för att att representera arkitektoniska projekt (dvs.
planer och sektioner) förblivit de samma under en väldigt lång tidsrymd, men
däremot har antalet möjliga sätt att producera dessa ökat markant. Om
arkitekterna tidigare huvudsakligen arbetade med transparenta skiss-papper,
olika pennor och linjaler så har de under de senaste tre decennierna också
kunnat konstruera sina ritningar med hjälp av datorer. Till en början var dessa
CAD-program inte mycket mer än digitala ritbord. Under de senaste åren har
det dock skett en ökad tillgänglighet av program som också gör det möjligt att
simulera och visualisera tänkt design med hög visuell realism.
Projektet har följt studenter på arkitekturprogrammet under deras andra läsår.
Upplägget på studien har varit etnografiskt med deltagande observationer och
1

Projektredovisning Dnr. 2005-3260
ett antal kompletterande videoinspelningar. Den generella fråga som guidat
projektet är på vilka sätt användningen av nya verktyg samverkar med, och
möjligen omformar, de specifika förmågor studenterna utvecklar under sin
utbildning?
Att lära med nya redskap
Resultatet av studien visar att något nytt håller på att hända i studenternas egna
arbete. Intressant nog är det inte säkert att denna förändring är särskilt synlig
(på kort sikt) för lärarkåren. Även om resultaten av studenternas arbeten
uppvisar likheter med tidigare generationers produkter har själva
arbetsprocessen förändrats betydligt. Genom att i detalj studera hur studenter
resonerar med varandra och interagerar med olika datorprogram har projektet
gett en djupare förståelse för de villkor som idag råder.
De konkreta handlingar som uppvisas genom analyserna är av sådan art att
de inte kunde ha utförts utan en specifik teknisk infrastruktur. De använda
verktygen fungerar därmed som mer än bara visuella stöd. De möjliggör nya
sätt att producera design. För dela upp denna produktion ytterligare kan man
säga att de interaktiva teknologierna bidrar med nya sätt att ”se”, ”visa” och
”skapa” arkitektur.
Ett av många verktyg som användes kunde visualisera omedelbara tvärsnitt
(sektioner) genom de huskroppar som var under designmässig ”uppbyggnad”.
Detta är ett bra exempel på hur det professionella seendet påverkas: Man kan
säga att en aspekt av vad detta verktyg gör är att ersätta det tränade ögat på en
professionell arkitekt som tittar på en planritning och försöker avgöra var ett
sådant snitt ska anläggas. Genom att erbjuda snabba visualiseringar för större
strukturer får man en dramatisk omstrukturering av mängden arbete som måste
läggas ner för att producera denna typ av dokumentation.
Att själva ”visandet” av arkitektur förändras härrör sig till karaktären på
samarbetet mellan studenter. De digitala verktygen producerar inte omedelbart
representationer som uppfyller alla de krav som ställs på de slutgiltiga
produkterna. Men även tillfälliga och bristfälliga representationer kom i hög grad
att användas för att kommunicera tankar och idéer mellan studenter. Den
uppvisade skärmytan utnyttjades som ett tillfälligt delat objekt vars egenskaper
kunde diskuteras och utvärderas.
De nya verktygen kom också att förändra designprocessen som helhet och
därmed själva ”görandet” av arkitektur. Ett flertal steg i processen med att ta
fram ritade underlag för vidare diskussion förkortades genom olika former av
digital automatisering. Detta innebär i sin tur att det finns mera tid för
diskussion, eller för att genomföra flera cykler i designprocessen. En möjlig
problematik kopplad till detta framkom i samtal med lärarna. Nämligen att när
tiden för att producera en ritning är relativt liten minskar även den tidsmässiga
investering som tidigare krävdes. Detta kan i sin tur leda till att studenter i dag
inte reflekterar i samma utsträckning kring valet av perspektiv, snitt etc.
Att representera visuella resonemang
Ett sekundärt mål för projektet var att ta fram eller anpassa nuvarande metoder
för att kunna studera målpraktiken. Bakgrunden till detta kommer från att det i
dag finns en växande mängd videobaserade studier av social interaktion i
pedagogiska sammanhang och som bygger på ett antal analytiska problem och
antaganden hämtade från från etnometodologi och samtalsanalys. En
utveckling inom denna tradition är att intresset riktas mot domän-specifika
detaljer kopplade till det utförda arbete som studeras. Idag kan man hitta
2

flertalet studier som alla behandlar lärande, visualitet och teknik. Några av
dessa studier uppvisar en minutiöst redovisning av det visuella arbete som
pågår. Problemet med allt för mycket av detaljer är att det som läsare blir
oerhört komplicerat att rekonstruera händelseförloppet och få en känsla för
sammanhanget. Detta kan ses som ett växande analytiskt problem då allt
mycket arbete och flertalet lärandesituationer i grunden är visuellt baserade.
Projektet har adresserat detta problem genom att utveckla ett
representationssystem som lånar ett antal element från seriemediet (även känt
som sekventiell konst). Inom denna tradition återfinns en mängd kunskaper om
hur man på olika sätt kan representera tid och dynamiska händelseförlopp på
en begränsad yta. Arbetet med att ta fram detta analytiska representationsfomat
har även utmynnat i en doktorandkurs på området: ”Learning and Interaction
Illustrated” 7,5 HP, vilken har godkänts och getts vid Utbildningsvetenskapliga
fakulteten, Göteborgs Universitet. Kursen har varvat teoretiska och analytiska
problem med det praktiska och tekniska handhavandet i skapandet av visuellt
baserade analyser. Detta innehåll är numera ett återkommande inslag i de olika
metodkurser som ges inom LinCS forskarskola med deltagare från hela världen.
Publikationer
Bennerstedt, U., & Ivarsson, J. (2010). Knowing the way. Managing epistemic
topologies in a virtual game world. Computer Supported Cooperative
Work, 19(2), 201-230.
Ivarsson, J. (2007). Getting at design knowledge. The art of sequential analysis.
Paper presented at the Thirteenth Annual Conference on Language,
Interaction, and Social Organization, The University of California, Santa
Barbara
Ivarsson, J. (2008). Technology and contingent architecture. Paper presented at
the Conference Architectural Inquiries, Göteborg, Sweden.
Ivarsson, J. (2008). Changing infrastructures of prospective vision. architectural
knowledge and the tools of the trade. Paper presented at the International
Society for Cultural and Activity Research Conference, San Diego, USA.
Ivarsson, J. (2009). Visionsteknologi. In P. Gyberg & J. Hallström (Eds.),
Världens gång - teknikens utveckling. En lärobok om samspelet mellan
teknik och samhälle (pp. 341-356). Lund: Studentlitteratur.
Ivarsson, J. (2009). Balancing values in architecture. Paper presented at the
American Anthropological Association, 108th Annual Meeting,
Philadelphia, PA.
Ivarsson, J. (2010). Developing the construction sight. Architectural education
and technological change. Visual Communication, 9(2), 171-191.
Ivarsson, J., Linderoth, J., & Säljö, R. (2009). Representations in practices. A
sociocultural approach to multimodality in reasoning. In C. Jewitt (Ed.),
Handbook of multimodal analysis (pp. 201-212). London: Routledge.
3

Projektredovisning Dnr. 2005-3260
Lymer, G., Ivarsson, J., & Lindwall, O. (2011). Arkitektur, minne och lärande. In
R. Säljö (Ed.), Lärande och minnande som social praktik (pp. 407-431).
Stockholm: Norstedts.
Lymer, G., Lindwall, O., & Ivarsson, J. (2011). Space and discourse interleaved:
Intertextuality and interpretation in the education of architects. Social
Semiotics, 21(2), 197-217
Lymer, G. ; Lindwall, O. ; Ivarsson, J. (2009). Instructed and accomplished
visibilities: The relevance of ethnomethodology for the study of educational
practices. The 82nd Annual Meeting of the Japan Sociological Society.
4