Lthn05 3 - Lunds Tekniska Högskola

yggd miljö vid lth som syftar till att skapa hållbara byggmetoder
för hus i mindre utvecklade länder.
– När jag forskade i hur det använts i byggnader i
Sverige fann jag att h55-arkitekten carl-axel acking
ritat ett hus helt i materialet. Det fl yttades och gjordes om
till ett privathus efter utställningen. Detta hus är fortfarande
i gott skick, berättar Mattias Rückert.
– Det byggdes av 15 cm tjocka plattor, men efter oljekrisen
har vi helt andra krav på isolering och energiförbrukning.
Därför bygger vi idag med 40 cm tjocka element som
vi gjuter i hela sektioner istället för som tidigare i block.
Att mura med block är en relativt tidskrävande och hantverksmässig
byggmetod, så till sammans med Träullit har
Mattias tagit fram ett system med våningshöga helväggselement,
med längder upp till 6 meter, som kan gjutas på
fabriken, transporteras på lastbil och monteras upp på plats.
Materialet är så pass lätt att två hela husstommar kan tas
med på en släptransport. Ytterväggarna till en villa monteras
på mindre än en dag. Det enda energikrävande är tillverkningen
av cement. Ur ett livscykelperspektiv är fördelarna
”Det är fortfarande ett okänt
material för arkitekter
och byggsektorn är välkänt trög
för nya metoder”
många: snabb tillverkning, lätta transporter, välisolerad
konstruktion m m. Uppvärmnings behovet är cirka 20–25
procent lägre än i en mot svarande typvilla byggd i trä.
Med tanke på alla dessa fördelar och att husen passar väl
in i vår tids estetiska ideal med putsade fasader och rena,
stora ytor, kan man undra varför det inte byggs fl er än ett
20-tal hus om året.
– Det är fortfarande ett okänt material för arkitekter,
och byggsektorn är välkänt trög för nya metoder, menar
Mattias Rückert, men nu när vi startat utvecklingen av
hel väggselement tror jag att branschen får upp ögonen för
för delarna. Den nya fabriken har ju bara varit igång ett år.
Genom ett nära samarbete med Träullit ab arbetar
Mattias Rückert idag även med utbildning av säljare och
gör element- och montageritningar till småhus genom sitt
företag Nike Arkitektur. Nybyggen sker bl a på Vipeholmsområdet
i Lund i samarbete med ett mindre byggbolag och
arkitektbyrån Fojab.
– Materialet kan ta upp och avge fukt och fungerar som
en bygg teknisk luftfuktare om man använder plattor i t ex
bad rumstaket, berättar han. Samtidigt har det ett levande
utseende som är mycket mer tilltalande än en gipsskiva.
THORE SONESON
LTH-nytt nummer 3 2005
Äntligen ett
ordentligt A!
Äntligen har det gamla sönderblåsta
A:et på A-husets fasad bytts ut mot ett
nytt och fräscht i slipat aluminium. Man
må sedan se det symboliskt eller ej. Vi
tänker på att Arkitektskolan varit i en del
blåsväder i nuvarande besparingstider.
– Det har varit ett ganska långvarigt projekt
för mig och gustaf wennerberg, säger
nils-philip påhlsson, nu ordförande i
arkitektstudenternas studieråd. De två har hållit
på i nästan ett år med att planera och fi nna
sponsorer till den nya bokstaven, som liksom
den gamla mäter nära fem gånger fyra meter,
men nu är utförd i ett betydligt starkare material.
Det gamla A:et från 1988 i masonit hade
fallit samman.
Sponsorpengarna kommer från Akademiska
Hus, Tibnor (som står för materialet),
RoosNeon (som byggt det), Fojab och Wigoth
Konsult. Starkt stöd har husprefekt åsa
nilsson stått för.
Den vackra kvällen den 13 oktober hade
Nils-Philip hjälp av kristina philipson och
jenny enbuske att inviga A:et
med en liten krans, som bands
och fi rades upp över toppen.
– Det är garanterat lths
största bokstav, konstaterade de
nöjt.
En förnyelse tycker sig Nils-
Philip känna på fl era sätt. Ett
är att arkitektstudenterna ska
inleda ett nytt samarbete med
industridesign. De hör egentligen
till samma sektion men har
inte nått fram så ofta till varann
tidigare. Nu planeras både
workshops och fester.
MN
Stolta kranskullor, Jenny Enbuske
och Kristina Philipson, tillsammans
med Nils-Philip Påhlsson framför det
nya, fi na A:et.
Foto: Mats Nygren
15