Jan Ling - Svenska samfundet för musikforskning

Patricks Stockholmsrenommé
Apollo Gothenburgensis
I och med att kommerserådet deltar i riksdagens arbete befinner han sig under riksdagssäsongerna
i huvudstaden och deltar då flitigt i det musikliv som han tidigare
varit med om att stimulera och bygga upp, såväl vad beträffar kavaljerskonserterna
som Utile Dulci, Musikaliska akademien och operan. 8 Chefen för Svenska Teatern
friherren, hovmannen, memoarförfattaren m.m. Gustaf Johan Ehrensvärd (1746–
83) skriver:
Till min hjelp vid all denna ledsamma början var kommerserådet Patrick Alströmer.
Han tog en liflig del i den nya inrättningens framgång. Han gaf mig goda förslag,
han bidrog att anskaffa sångare och sångerskor, hans möda var outtröttlig. Såsom
musikus egde han bekantskap med alla virtuoser; han kände deras interessen och
behof, samt medlen att vinna dem; han skaffade dem både föda, sysslor och anseende.
Utan detta biträde skulle företaget ännu mera förfärat mig. (Citerat efter
Dahlgren 1866 s. 54.)
Breven från Ehrensvärd till Alströmer visar en nära vänskap:
I går med posten hade jag åter prof av min Com-Råd vänskap och förtroende. Nu
har vi mäst reglerat om Operan (G 6:18 nr 3702, brev av den 17 oktober 1772, bl.a.
om Uttinis ersättning), … Min egen Alströmer (nr 3703), … tack min bäste vän.
Jag arbetar nu som en träl för några nya operor som skall komma ut. Silvie är nu färdig
til kläder och decorationer, men lärer knapt bli det i anseende till sången … (nr
3704, 10 maj 1774, här också om operan Birger Jarl) … han som så älskar arbete
och ej är rädd för besvär. (nr 3705).
Även Johan Fredrik Hallardt (1726–84), amatörviolinist och medlem i LMA (nr 69)
skriver om Alströmer i sitt Biografiska lexikon att denne är en ”stor Älskare af Musik
och spelar sielf artigt Violin” (s. 62, se även s. 55).
I egenskap av Musikaliska akademiens preses fick Alströmer år 1772 till uppgift
att formulera ett brev till Gustaf III (efter ett utkast av Fredric Horn, livligt påhejad
av akademibröder), med en begäran om att Akademien skulle få till uppgift att kontrollera
de utländska musikernas kvalitet innan dessa fick ge offentliga konserter,
något som Gustaf III genast avslog med motiveringen att de ”frie konsters art ej tåla
något sådant tvång”. 9 Det är tveksamt om Alströmer själv var så entusiastisk inför
denna propå. Om han själv genomförde någon kvalitetskontroll för de musiker som
senare uppträdde i Göteborg är svårt att säga. Det förefaller inte så: snarare verkar det
som om alla var välkomna att musicera på konserter och tillsammans med kommerserådet.
Det är kanske möjligt att Patrick helt enkelt fick nöja sig med vad som bjöds.
Av hans kommentarer framgår enbart när ett framträdande är särdeles lyckat, däremot
inte motsatsen!
I den minnesskrift som utgavs med anledning av Kungl. Teaterns 150 års jubi-
8. Se Nicander 1811.
9. Se Vretblad 1918 s. 43 f.
61