Jan Ling - Svenska samfundet för musikforskning

Apollo Gothenburgensis
terad med ett NB och stora bokstäver! I sina genomgångar av tullhandlingar har
Bertil Andersson funnit att så sent som på 1780-talet inköpte Alströmer noter och
strängar från Hamburg. Men år 1785 finns inget belägg för att affären med Weber
gick i lås. Det är också en period av ekonomiska bekymmer hos familjen Alströmer,
som innebär att dyrbara notsamlingar knappast kunde betraktas som prioriterade
inköp på dagordningen. Cari Johansson menar att ”Sådan samlingen nu föreligger,
ger den ändå en rätt klar bild av den smakriktning som bröderna Alströmer företrädde”.
63 Framförallt kännetecknades den av en förkärlek för italiensk musik och
kompositioner från Mannheimskolan, medan den franska betraktas som ”horribel”.
Antalet svenska verk är anmärkningsvärt få. Enligt Cari Johanssons slutomdöme är
samlingen en av Musikaliska akademiens värdefullaste tillskott under senare år. 64
Vi kommer för närvarande inte mycket längre via notsamlingarna. Cari Johanssons
inringning av brödernas musiksmak kan ställas i relief till de diskussioner kring
musikestetiska problem som framförallt bedrevs i Stockholms-Posten, en debatt som
de flitigt tidningsläsande bröderna med all säkerhet kände till. Både Gluck och Pergolesi
tillhörde ju Patricks musikaliska husgudar och antagligen måste den livliga diskussionen
ha intresserat honom. 65
Beträffande vad som spelades i Göteborg vid denna tid kan vi skikta materialet i
olika kategorier:
1. Direkta angivelser av kompositörer och verk: Uttini, Haydn, Müller en rad franska
vaudevillkompositörer, Stenborg och några ytterligare svenska sångspelstonsättare.
2. Tonsättare som med all sannolikhet spelade egna verk: Naumann, Zellbell d.y.,
Lolli, Campioli m.fl.
3. Tillresande virtuoser som spelade egna variationsverk och liknande stycken i
Stockholm på konsert och någon tid senare uppträder i Göteborg, varvid en ny
repertoar förefaller mindre sannolikt.
4. Noter, t.ex. trios, kvartetter etc. som utlånats av Patrick till framförallt spelkamrater
som svågern Carl Ollonberg eller Uddevallavännen archiater Leyonmarck.
Detta material förefaller inte vara direkt korrelerat med den nuvarande Alströmersamlingen,
utan sambanden här är mycket komplicerade och kräver en egen utredning.
De regelbundna konserterna, hemmusicerandet, teaterföreställningar etc. ger
emellertid sammantaget en ganska imponerande bild av vad 1700-talet kunde
erbjuda av högre ståndsmusicerande och kanske också delvis medelklassmusicerande
i Göteborg såsom det återspeglas i Patricks dagbok.
63. Johansson 1961 s. 201.
64. Johansson 1961 s. 206.
65. Se Leux-Henschen 1956 och 1958.
89