Jan Ling - Svenska samfundet för musikforskning

Apollo Gothenburgensis
dier kring Patrick Alströmers musiksamling” i Studier tillägnade Carl-Allan Moberg 5
juni 1961, (STM 1961 s. 195–207) samt ”Något om de äldre samlingarna i Musikaliska
akademiens bibliotek” i Svenska musikperspektiv 1971. Ett flertal studier av
enskilda tonsättare innehåller likaså citat ur brevsamlingen vilka jag återkommer till
då de aktuella tonsättarna dyker upp i dagboken. Jag har också gjort en del egna
stickprovsstudier i brevsamlingen utifrån namn som jag mött i dagboken, vilket givit
omedelbart utbyte. Åtskilligt finns att hämta i brevväxling mellan Patrick och akademibröder:
så t.ex. finns i brev till Johan Abraham Grill (1736–92) intressanta upplysningar
både om klaver och klavernoter. (Nordiska Museet, Godegårdsarkivet. Tips
lämnat av Birgitta Dahl.)
En studie av Patrick Alströmer och hans tid har också aviserats av Eva Helenius-
Öberg.
Kort musikhistorisk reflexion
Under den tidsperiod som Patrick Alströmers dagbok omspänner, förändras konstmusikens
stil, form och villkor på ett genomgripande sätt. 5 Vi kan definiera det som
modernitetens genombrott inom musiken. Medvetenheten kring musikens olika
ursprung och funktion som vid denna tid i början tar sig uttryck i en uppdelning i
konstmusik, folkmusik och populärmusik, sker paradoxalt nog samtidigt som de tre
tycks vävas samman som en tresträngad vetelängd. Fråga är hur mycket av det nya
från Europa inkommande som sätter sin prägel på musiklivet i Göteborg? Vad
betydde det redan förefintliga musiklivet? Vi måste ha klart för oss att det skikt som
dagboken speglar kanske utgör några 100-tals, jag skulle tippa högst 1000 människor
av stadens totalt 10000 innevånare. De höga militärerna, prästerskapet och de
fåtaliga adelsfamiljerna utgjorde tillsammans med några inrotade borgarfamiljer och
inflyttade affärsmän den musikkulturella kärnan. Vad som fanns i övrigt av musik
bland hantverkare, fiskare, bönder etc. är relativt lite känt och berörs överhuvudtaget
inte av Patrick. I det hänseendet är han en aristokrat ut i fingerspetsarna. Men just
denna ensidiga syn på konstmusiken som den enda registreringsvärda och existerande,
har levt kvar ända in i vår tid och finns fortfarande i många uttalade och outtalade
sammanhang.
Patrick var enligt ett anonymt brev ”känd för större theoreticus än practicus”. 6
Ändå är det som practicus och förmedlare som han gör sina stora insatser för Göteborgs
musikliv.
Under 1700-talet inträder musikaliska och sociala förändringar av mera genomgripande
slag: centrum förskjuts från en musik i hovens och kyrkans tjänst med
5. Se Fubini 1994 och Leppert 1988.
6. Se Wallin 1945 s. 107.
59