Miniguide - Spårvägsmuseet

Miniguide
för stora och små
på Spårvägsmuseet

Miniguiden är utgiven av Spårvägsmuseet
Foto: Palle Almkvist
Text: Klas Hellström
Layout & produktion: Nockeby Tryckeri AB
Välkommen till Spårvägsmuseet!
Denna lilla guide ger vi ut för att ge förskole-, skolgrupper
och småbarnsföräldrar bättre möjligheter till ett
givande museibesök. Använd den som ett komplement
till kartan i vår museifolder.
Gör en fantasiresa i ett urval av museivagnar! Diskutera
med barnen. Hur sitter man? Var går man på och av?
Hur jobbar konduktören? Vilka färger har säten och
inredning?
Några regler
Vi vill också uppmana er att berätta för barnen om våra
förhållningsregler.
• Museet är stort och det finns saker att göra sig illa
på. För att det inte ska bli för rörigt måste barnen
hållas ihop och gå tillsammans med de vuxna.
• Öppna fordon går bra att gå in i och provsitta om
man är försiktig men stängda dörrar och luckor
liksom röda rep eller staket betyder att man inte får
röra.
• Ät gärna matsäck i museikafét men inte på andra
ställen. Lämna väskorna på anvisad plats.
• Visa hänsyn till andra besökare genom att inte låta
barnen springa eller skrika.
Vi hoppas ni får ett roligt museibesök!

Hästbuss nr 22
Berätta för barnen
Hästbussen tog man t ex för att åka till i parkerna runt
sta´n och roa sig. I den öppna sommarbussen hördes
alla ljud runtomkring; hästar gnäggade och hovar
klapprade mot gatstenen, vagnklockor ringde och
människor pratade. Två hästar drog bussen, kusken
körde och konduktören tog betalt. 10 öre kostade resan.
Handtaget längst fram är bromsen. Kusken hade
också piskan med sig. Längst fram satt en klocka att
plinga i om någon kom i vägen.
Prova
Låt två barn vara hästar, ett barn är kusk och ett
konduktör.
De övriga är passagerare. Några sitter redan i vagnen
medan andra står på gatan och väntar. De som står
och väntar vinkar till kusken som stannar. Hållplatser
fanns ännu inte. Konduktören går på det längsgående
Hästbuss nr 22 (i 1800-talsavdelningen)
steget och tar betalt. Han ringer två gånger i klockan
då det är klart att åka. Den som vill gå av ringer en
gång. Vart är ni på väg? Till Djurgården på picknick? Hitta i museet med hjälp av färgerna
För att det ska bli enklare att hitta i museet har varje
avdelning i museet en egen färg. Samma färg finns
på kartan i museifoldern och i denna barnguide.

Tunnelbaneförarhytt
Berätta
Med tunnelbanan reser människor både i sta´n och
förorten.
Ska man till landet byter man till buss eller tåg.
Motorljudet hörs och hjulen som gnisslar och slår mot
rälsens skarvar men också föraren då han ropar ut
stationerna. Lyssna på ljudet från filmen! Föraren kör
tåget ensam men förr fanns också en tågvakt som
stängde dörrarna. Det är varmt i tåget men på utomhusstationerna
kan det bli kallt då dörrarna öppnas.
Man betalar i spärren innan man går in på stationen.
Prova
Ett eller ett par barn i taget kan prova förarhytten.
Tryck ner det svarta handtaget och för det grå framåt.
Vrid det svarta mellan de tre fartlägena. Vrid det
svarta tillbaka till noll och bromsa med det grå vredet.
Mikrofonen sitter till höger: ”Se upp för dörrarna, dörrarna
stängs”. Med knapparna framför föraren tänder
man strålkastarna och bakom öppnas och stängs
dörrarna.
Tunnelbaneförarhytt

Spårvagn 573
Berätta
Denna f d hästspårvagn är lite större än de tidigaste
och drogs av två hästar. Då spårvägen elektrifierades
gick 573 som släpvagn istället. Resan kostade 20 öre.
Skylten ”Arbetartågtaxa” betyder att det (på 1910talet)
var billigare att åka i vissa tåg vars tidtabell var
anpassad till arbetarnas arbetstider. Bilismen ökar och
stadens ljud förändras.
Prova
Ett barn är konduktör och står på plattformen och tar
betalt och de övriga är passagerare. Man kan också
betala genom den lilla luckan i dörren. Ibland fick vagnen
stanna vid nästan varje port och då gick det väldigt
långsamt. Därför inrättades hållplatser för av- och
påstigning. Trafiken har elektrifierats så ingen kusk
behövs. Betalar ni arbetartågtaxa? Ni är kanske trötta
efter en lång arbetsdag på Rörstrands porslinfabrik?
Spårvagn 573 (i avdelningen 1900-1930)

Trådbuss F3
Berätta
Med trådbuss åkte man framför allt inne i sta´n men
också till Årsta. Motorljudet var tystare än i andra bussar.
Det plingade då man tryckte på stoppknappen och
det var konduktören som skulle ropa ut hållplatserna.
Konduktören satt bak och skötte bakdörrarna och tog
betalt. 45 öre kostar resan. Gröna säten blev vanliga
på 1940-talet.
Prova
Ett barn är konduktör. Passagerarna kliver på genom
bakdörren på vänster sida (vänstertrafik). Konduktören
måste vara uppmärksam så att de som står och tittar
ut genom bakfönstret också betalar.
På filmen kan man se en liten hund i en väska. Husdjur
som bars i väska behövde man inte betala biljett för.
”Nästa Stureplan”. Tryck på knappen för att stiga av.
Trådbuss A1585 (i avdelningen 1950-1967)

Lidingövagn nr 42
Berätta
I den här spårvagnen åkte lidingöborna till sta´n och
tillbaka.
De bytte till tunnelbana vid Ropsten. Föraren sitter i
förarhytten och kör och konduktören går runt och tar
betalt. 1:70 kostar resan om du inte har månadskort
(50-kort). Han byter vagn vid en hållplats för att ta
betalt i släpvagnen också.
Prova
Ett barn är konduktör. Låtsas att vagnen är fullsatt
så konduktören måste tränga sig fram för att alla ska
kunna betala. Titta på filmen och lyssna på ljuden.
Tryck på den röda knappen inne i kupén då någon vill
av. Med den stora röda knappen vid utgångsdörren
kan passagerarna själva öppna vid hållplatsen.
Lidingövagn nr 42 (i avdelningen 1967-1990)

Spårvagnsförarhytt
Berätta
Här kör man spårvagn. Veven i mitten är både ”gas” och
broms. Med handtaget strax till höger växlar man mellan fram
och back. Veven vrids till 0 innan man växlar. Ratten till höger
är handbroms. Hur styr man spårvagnen? Det behövs inte,
vagnen följer rälsen.
Prova
Spårvagnsföraren kör ensam men det finns plats för 2-3 barn
att samarbeta om man vill. Lyssna på ljudet från filmen (som
är från 1963). Det är fortfarande vänstertrafik. Vad skulle
hända om det inte fanns några regler, om bilar och bussar
körde var som helst på gatan?
Spårvagnsförarhytt (i avdelningen 1950-67)
Capitolbuss med film
Berätta
Bussen har bl a gått i Solna och på Lidingö. Spårvagnen går
på södra Lidingö och vill man till andra delar av ön åker man
buss. Det brummar om motorn, pyser om dörrar och bromsar
och man hör folk prata. Föraren ropar ut hållplatserna i
högtalarna och ibland hör man bussens kommunikationsradio.
Föraren både kör och tar betalt: 1:70 för den som inte hade
månadskort.
Prova
Ett barn är förare och övriga är passagerare som går på vid
olika hållplatser. Öppna luckan till förarplatsen med spaken på
insidan. Höger pedal är gas och vänster broms. Båda händerna
på ratten! Blinka med den lilla spaken på rattens vänstra
sida. Ta det försiktigt vid övergångsstället! Passagerarna går
in genom framdörren och ut där bak. Är det varmt i bussen så
dra ner fönstret. Dra i linan för att gå av vid nästa hållplats.
Capitolbuss (i avdelningen 1967-1990)

Spårvägsmuseet ägs och drivs av AB Storstockholms
Lokaltrafik, SL, och är öppet vardagar 10 till 17,
lördagar och söndagar 11 till 16.
Bibliotek och butik är öppna när museet är öppet.
Skolverksamheten
Vårt skolprogram finns presenterat på ett särskilt
blad, fråga i receptionen.
Buss 2 och 66 stannar utanför dörren.
Tegelviksgatan 22
116 41 Stockholm
08-462 55 31.
e-post :sparvagsmuseet@sl.se
www.sparvagsmuseet.sl.se