Jurister – utbildning och arbetsmarknad - Högskoleverket

Rapport 2006:4 R
Jurister – utbildning och
arbetsmarknad

Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholm
tfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post hsv@hsv.se • www.hsv.se
Rapportnamn
Utgiven av Högskoleverket 2006
Högskoleverkets rapportserie 2006:4 R
ISSN 1400-948X
Innehåll: Högskoleverket, utredningsavdelningen, Karin Holmvall, Maria Södling
Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning
Tryck: Högskoleverkets vaktmästeri, Stockholm, februari 2006
Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll
Sammanfattning 5
Inledning 7
Metod och avgränsningar 9
Om juristutbildningen 11
Utbildningens utformning 11
Utbildningen har expanderat 13
Om arbetsmarknaden 15
Vad arbetar juristerna med? 15
Arbetsmarknadsläget 16
Bedömningar av framtida utbud av och efterfrågan
på juridisk kompetens 19
God tillgång av jurister på kort sikt … 19
… och eventuellt ett visst överskott även på längre sikt 20
Utbildningens innehåll och funktion 21
Lärosätens perspektiv 21
Studenters perspektiv 24
Arbetsgivares perspektiv 27
Avslutande reflektioner 31
Utbildningens volym 31
Utbildningens innehåll 32
Utbildningens förändring 33
Gamla och nya utbildningar 34
En arbetsmarknadsanpassad utbildning? 35
Juridik och bildning 35
Bilaga 1: Intervjuade 37

Sammanfattning
De juridiska utbildningarna är i princip av två slag. De traditionella yrkesutbildningarna
till juris kandidat instiftades ursprungligen för att fylla samhällets
kompetensbehov till rättsväsendet. Juris kandidaterna utgör den stora
majoriteten av alla jurister. Sedan ett tiotal år finns också juristutbildningar
som siktar mot juristfunktioner även utanför rättsväsendet.
Sett i ljuset av den allmänna expansionen av högre utbildning kan man
konstatera att de juridiska utbildningarna har expanderat måttligt. År 2004
examinerades närmare 1 300 jurister och av dessa tog två tredjedelar ut en
juris kandidat-examen och en tredjedel en kandidat- eller magisterexamen i
juridik.
Det finns idag ca 27 000 yrkesverksamma jurister. Arbetsmarknadsläget
för jurister är relativt gott för gruppen som helhet. Men situationen är svårare
för nyexaminerade jurister. De korta prognoserna tyder på en fortsatt god
tillgång på jurister de närmaste åren, inte minst när det gäller de yngre. De
längre prognoserna ser en ökad efterfrågan på juridisk kompetens men räknar
med att den kommer att kunna tillgodoses och eventuellt även resultera i ett
visst överskott av arbetskraft. Situationen idag tillsammans med prognosernas
bild av framtiden ger ingen anledning att förändra dimensioneringen av
utbildningen.
Också de arbetsgivare vi talat med vittnar om att det är god tillgång på
jurister idag. De är även nöjda med den kompetens som juristerna har. Juristutbildningen
anses ge en bred och god grund för att arbeta såväl inom som
utanför det strikt juridiska området. Juristerna uppfattas ha en god akademisk
kompetens, det vill säga förmåga att identifiera, analysera och strukturera
problem/material. De beskrivs även som skickliga i att formulera sig och att
föredra ärenden samt att vara noggranna.
De intervjuade lärosätesrepresentanterna anser sig ge en akademiskt solid
utbildning som passar en bred arbetsmarknad. Att fokus till viss del ligger på
ämnen som i första hand är relevanta för rättsväsendet anser de vara funktionellt
även för andra yrken. Sammantaget vill de ge studenterna grundliga juridiska
kunskaper förenat med ett analytiskt och metodiskt tänkande.
De studenter vi har träffat med är nöjda med den utbildning de har fått
men vissa önskar mer praktik för att omsätta sina teoretiska kunskaper. Den
svåra arbetsmarknaden är dock något som oroar dem i hög grad.

Inledning
Högskoleverket har regeringens uppdrag att ”lämna underlag för lärosätenas
och regeringens planering av utbildningsutbudet i relation till arbetsmarknadens
behov”. 1 Som ett led i detta arbete har verket initierat ett antal studier om
kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad för utvalda grupper. Här
ingår föreliggande rapport, Jurister – utbildning och arbetsmarknad.
Lärosätena har uppdraget att erbjuda högre utbildning som ”skall svara
mot såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan”. 2 I Högskoleverkets
tolkning handlar denna formulering dels om kvantitet: Finns
tillräcklig juridisk kompetens på arbetsmarknaden?; dels talar uppdraget om
kvalitet: Finns rätt juridisk kompetens? Utifrån dessa två perspektiv kan man
ställa frågan huruvida utbildningen är anpassad till vad som krävs av jurister
i arbetslivet.
Denna rapport inte är en allmän utvärdering av juristutbildningarnas kvalitet,
utan en undersökning specifikt inriktad på kopplingen mellan utbildning
och arbetsmarknad. Utvärderingar sker istället i Högskoleverkets löpande
granskningar av ämnen och program. Den senaste utvärderingen av
de juridiska utbildningarna genomfördes år 2000 3 och en uppföljning av den
kommer att ske under 2006.
Vår förhoppning är att rapporten Jurister – utbildning och arbetsmarknad ska
kunna fungera som planeringsunderlag för regering och lärosäten. Vi hoppas
också att de resonemang som bygger på samtal med fältets aktörer ska kunna
inspirera till en mer ingående diskussion om utbildningarnas inriktning och
innehåll än vad denna rapport rymmer. Slutligen önskar vi att rapporten Jurister
– utbildning och arbetsmarknad ska kunna vara vägledande för presumtiva
studenter i deras val av akademisk utbildning.
1. Uppdrag till Högskoleverket att lämna underlag för regeringens utbildningsuppdrag
till universitet och högskolor och för lärosätenas planering av utbildningsutbudet.
(U2004/1426/UH)
2. Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Gemensamma bestämmelser för universitet
och högskolor m.m.
3. Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar, Högskoleverkets rapportserie
2000:1 R

Metod och avgränsningar
Rapporten består i princip av två delar: en kvantitativ och en kvalitativ. Underlaget
för den kvantitativa delen utgörs av statistik samt prognoser över
framtida behov av jurister:
• Antal sökande per antagen
• Antal antagna
• Antal examinerade
• Juristers etablering på arbetsmarknaden
• Arbetslöshet i olika utbildningsgrupper
• Framtida behov av jurister
Grunden för undersökningens kvalitativa del är samtal med representanter
från lärosäten, studenter, arbetsgivare och en facklig organisation. När det
gäller arbetsgivare har vi valt att tala med företrädare för områden som enligt
statistik och sakkunniga rekryterar jurister:
• Domstolsverket
• Andra myndigheter
• Bank
• Försäkringsbolag
• Advokatbyrå samt Advokatsamfundet
Vi har även inkluderat kommentarer och resonemang från Högskoleverkets
utvärdering Rätt juristutbildning? samt tillhörande arbetsrapport Visioner &
verklighet 4 . I viss utsträckning är även underlag från lärosätena i form av studentuppföljningar
använda.
Syftet med rapportens kvantitativa del är dels att presentera aktuell statistik
beträffande jurister inom utbildningen och på arbetsmarknaden, dels att
presentera de prognoser som finns.
Vad gäller den kvalitativa delen är syftet att lyfta fram teman, frågor och
problem som aktualiserats under arbetets gång, framförallt i våra möten med
lärosäten, studenter, arbetsgivare och fack. Samtalen har haft tydliga mål och
har följt en frågeguide som skickats i förväg. Men vi har också velat vara lyhörda;
vi har försökt fånga upp och föra vidare de frågor som våra samtalspartners
tagit upp. Ambition har alltså varit att med hjälp av fältets aktörer
”känna av” snittet mellan juristers utbildning och juristers arbetsmarknad.
Vilka ämnen uppfattas som aktuella, viktiga och relevanta? Vilka frågor finns
på agendan? Hur upplever arbetsgivarna att deras behov av juridisk kompetens
uppfylls och hur arbetar lärosätena när de utformar utbildningarna?
4. Visioner & verklighet. Idéer om juristutbildningens framtid. Intervjuer med juridikstuderande,
Arbetsrapport juni 1999, Högskoleverket.

Kriterierna för val av frågor som diskuteras under rubriken ”Utbildningens
innehåll och funktion” är således två: Vi har sett dem som angelägna, och/
eller våra samtalspartners har sett dem som angelägna. Däremot gör vi inte
anspråk på att med denna diskussion beskriva juridikens state of art, vare sig
inom utbildningen eller på arbetsmarknaden. Inte heller påstår vi att de åsikter
och uppfattningar som kommer fram är representativa eller generaliserbara i
större mening. Att frågorna uppfattas som intressanta är det viktiga, inte hur
många som uppfattar dem som intressanta.
Detta innebär dock inte att valet av samtalspartners har varit godtyckligt.
Utan att sträva efter strikt representativitet har vi ändå försökt få en rimlig fördelning
och spridning – både vad gäller geografi, storlek på utbildning/arbetsplats
och inriktning på utbildning/arbetsgivare. Vilka utbildningar, studenter,
arbetsgivare och fack som har intervjuats framgår av bilaga 1.
Landets juridiska utbildningar är av två slag. Den som leder till en juris kandidat-examen
har en 150-årig historia. De utbildningar som leder till en generell
examen i rättsvetenskap, affärsjuridik och handelsrätt har vuxit fram sedan
1980-talet. I denna rapport kommer vi tala dels om ”juris kandidat”, ”JK” eller
”traditionella juridiska utbildningar”; dels om ”rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga
utbildningar” eller ”nyare juridiska utbildningar”. Det
bör understrykas att valet av terminologi är rent pragmatiskt betingat och inte
rymmer någon värdering.
Fokus i rapporten kommer av naturliga skäl att ligga på juris kandidaterna
och deras utbildning i relation till arbetsmarknadens behov. Anledningen är
att de utgör den överväldigande majoriteten av alla jurister på dagens arbetsmarknad.
Fokus kommer även att ligga på grundutbildade jurister (minimum
120 poäng) och i mycket begränsad omfattning på forskarutbildade. Andelen
jurister som går vidare till en forskarutbildning är tämligen låg och många
av dem fortsätter sin karriär inom akademin. Diskussionen om forskarutbildningens
relevans i relation till arbetsmarknaden utanför akademin blir följaktligen
mycket begränsad.
10

Om juristutbildningen
Utbildningens utformning
I Sverige finns två slags juridiska grundutbildningar. Juris kandidat (JK) är
en yrkesexamen och utbildningen således en yrkesutbildning. 5 Den omfattar
180 poäng. Utbildning som leder till JK-examen ges vid sex lärosäten: Göteborgs
universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet,
Uppsala universitet och Örebro universitet. 6 Utbildningar i rättsvetenskap,
affärsrätt och handelsrätt leder till en generell examen på kandidat- eller
magisternivå och sträcker sig från 120 till 200 poäng. De ges exempelvis vid
Högskolan i Jönköping (handelsrätt), Linköpings universitet (affärsrätt) och
Luleå tekniska universitet (rättsvetenskap). Forskarutbildningen i juridik leder
antingen till en juris doktors-examen eller till en filosofie doktors-examen i
rättsvetenskap eller handelsrätt.
Examensordningens krav för juris kandidat-examen är flerfaldiga. För det
första styrs utbildningen av de allmänna målen i högskolelagen (1 kap. 9 §).
Den grundläggande högskoleutbildningen skall ge studenterna förmåga att
göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja,
formulera och lösa problem samt beredskap att möta förändringar i arbetslivet.
Inom det område som utbildningen avser skall studenterna, utöver kunskaper
och färdigheter, utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig
nivå, följa kunskapsutvecklingen, och utbyta kunskaper även med personer
utan specialkunskaper på området.
Utöver dessa allmänna mål styrs utbildningens innehåll av examensordningen
för juris kandidat-examen som anger att studenterna ska ha nått sådana
teoretiska kunskaper och färdigheter främst inom civilrätt, processrätt, straffrätt,
statsrätt, förvaltningsrätt, finansrätt och internationell rätt som behövs
för att kunna komma i fråga för anställning som domare och verksamhet som
advokat.
Dessa formuleringar, i kombination med de enskilda lärosätenas egna mål,
återspeglas i JK-programmens utbildningsplaner och kursplaner. Mot slutet
av utbildningen finns utrymme för fria val och studenterna kan fördjupa sig
i frågor de är särskilt intresserade av. Men de första studieåren följer en strikt
och obligatorisk ordning där kurserna i bland annat civilrätt och straff- och
processrätt är omfattande.
5. Denna examen kommer under 2006/07 antagligen att få beteckningen juristexamen.
6. Örebro fick rätt att examinera juris kandidater år 2005.
11

Utbildningarna i rättsvetenskap, handelsrätt och affärsjuridik styrs av de
krav som ställs på generella examina: målen i 1 kap. 9 § högskolelagen och de
mål som varje högskola sätter.
Således ser vi hur målbeskrivningarnas formuleringar påverkar utbildningarnas
innehåll. Men de speglar också juristernas arbetsmarknad. När den
moderna utbildningen till juris kandidat etablerades vid 1800-talets mitt stod
rättsväsendets intressen i fokus. Samhället behövde åklagare, domare och advokater
som förenade ett vetenskapligt tänkande med praktisk skicklighet.
Rättsväsendets behov av jurister ligger bakom examensordningsskrivningar
– som i sin tur styr JK-utbildningarna.
Det juridiska fältet rymmer också ett antal utbildningar som leder till en
generell examen i rättsvetenskap/affärsjuridik/handelsrätt. I bakgrunden till
dessa nyare utbildningar fanns uppfattningen att arbetsmarknaden hade behov
av jurister med annan kompetens än den som de traditionella JK-utbildningarna
bidrog med. Tanken var att skapa alternativ till den traditionella
juris kandidat-utbildningen, framfört allt med siktet inställt mot näringslivets
behov av affärsjuridisk kompetens.
För att komma i fråga för tjänst som domare och åklagare, och för att godkännas
som medlem i Advokatsamfundet, krävs en JK-examen. För blivande
domare och åklagare gäller också att studenten ska ha gjort en tvåårig notarietjänstgöring,
förlagd till tingsrätt eller länsrätt. 7 Det är alltså bara studenter
med en juris kandidat-examen som kan ansöka om notarietjänst. Ungefär
en tredjedel av varje årskull examinerade JK-studenter antas som notarier,
dvs. runt 300. Av dessa kommer ungefär 100 jurister att fortsätta på domarbanan.
Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? framhåller att det finns
en obalans mellan antalet studenter som genomgått en JK-utbildning inriktad
mot rättsväsendet (ca 900/år) och antalet personer (ca 300) som gör notarietjänst
och som sedan fortsätter som domare eller åklagare 8 . Majoriteten av
JK-studenterna kommer i stället att verka inom andra områden:
12
Enligt Högskoleverkets mening återspeglas inte den förändring som arbetsmarknaden
för jurister genomgått under det senaste decenniet i examensordningen.
Det är snarare så att målbeskrivningens första strecksats låser fast
utbildningen i den traditionella inriktningen mot det statliga rättsväsendet.
Detta stämmer dåligt med det verkliga förhållandet (s. 9).
Till denna diskussion återkommer vi senare i rapporten.
7. Begreppet ”notarietjänstgöring” ersätter numera ”tingstjänstgöring” för att även inkludera
tjänstgöring vid länsrätter.
8. Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar, Högskoleverkets rapportserie
2000:1 R.

Utbildningen har expanderat
I enlighet med den allmänna expansionen av högre utbildning har även yrkesutbildningen
till jurist, juris kandidat-utbildningen eller den tidigare juristutbildningen,
blivit större. Antalet examina har de senaste 15 åren ökat med ca
20 procent, från strax under 800 till närmare 1 000 stycken (figur 1). Under
denna period har även antalet generella examina i juridik ökat och en stor
del av dessa studenter har gått någon av de nya juridiska utbildningarna. År
2004/2005 togs 375 generella examina i juridik ut vilket sammantaget innebär
att drygt 1 300 examina inom juridik utfärdades det läsåret.
Den ökade examinationen under åren 1999–2001 förklaras av att det då var
sista chansen att ta ut en examen enligt den gamla examensordningen. Detta
innebar att många som i praktiken redan avslutat sin utbildning men inte tagit
ut en examen tog tillfället i akt innan det var för sent.
Figur 1. Antal examina inom juridik
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
0
1990/91
1991/92
1992/93
1993/94
1994/95
1995/96
1996/97
1997/98
1998/99
1999/00
Kandidatexamen – juridik Magisterexamen – juridik
Juris kandidatexamen/motsv Totalt
Källa: Högskoleverkets officiella statistik
Andelen kvinnor som tar ut en generell examen har de senaste fem åren legat
runt 60 procent och vissa år till och med närmat sig 70 procent. Andelen
kvinnor som tar ut en juris kandidat-examen har de senaste 15 åren ökat från
cirka hälften till strax över 60 procent.
… men examinationen kommer troligen att plana ut framöver
Som visas i figur 2 har antagningen till juris kandidat-utbildningen varit relativt
konstant de senaste åren vilket troligen kommer att innebära en fortsatt
stabil nivå av antalet examinerade framöver. Antagningen till de generella
juristutbildningarna har under perioden 1998 ökat från strax under 200 till
närmare 400 år 2005.
2000/01
2001/02
2002/03
2003/04
2004/05
13

Figur 2. Antal antagna studenter till utbildningsprogram i juridik
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
14
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Juris kandidatexamen Juridik och rättsvetenskap
Källa: Högskoleverkets officiella statistik
Söktrycket till båda typerna av utbildning har fluktuerat de senaste åtta åren
och är generellt sett dubbelt så högt till juris kandidat-utbildningarna som till
de rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga programmen (tabell 1).
Höstterminen 2005 var det drygt fem förstahandssökande per plats till juris
kandidat-utbildningen och motsvarande siffra för de nya utbildningarna i juridik
var drygt två förstahandssökande per plats.
Tabell 1. Antal förstahandssökande per antagen i juridik
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Juris kandidatexamen 4,3 4,3 3,6 3,5 4,0 4,6 5,2 5,2
Övr. juridik och rättsvetenskap 2,8 2,1 1,6 1,4 1,5 1,4 1,8 2,1
Källa: Högskoleverkets officiella statistik

Om arbetsmarknaden
Vad arbetar juristerna med?
Det finns idag ca 27 000 yrkesverksamma jurister. De senaste åtta åren har
antalet jurister ökat med ca 40 procent och den ökningen har skett inom alla
sektorer undantaget rättsväsendet, skatteväsendet och kommunerna 9 .
Juristernas arbetsmarknad är bred och till viss del unik. De konkurrerar delvis
även med ekonomer, samhällsvetare med flera. Den delen av arbetsmarknaden
som är tillgänglig enbart för jurister och mer specifikt då juris kandidater
är den som rör vårt rättssystem. Cirka 5 000 jurister arbetar inom rättsväsendet
som domare, åklagare och kronofogdar. Även för att bli advokat krävs en
juris kandidat-examen och det är idag ca 6 000 jurister verksamma inom detta
yrke. För att arbeta inom rättsväsendet är genomgången notarietjänstgöring
inte ett formellt krav för alla tjänster men väl en stark praxis 10 . För att arbeta
som advokat finns inget formellt krav på notarietjänstgöring men praxis har
ändå varit att del flesta är notariemeriterade. Andelen advokater som har notariemeritering
minskar dock idag enligt Advokatsamfundet. Man kan även
säga att själva notarietjänstgöringen är en del av arbetsmarknaden som enbart
är tillgänglig för juris kandidater och där finns det för närvarande omkring
600 platser årligen jämfört med 750 för fem år sedan. Detta innebär att platserna
idag räcker till ungefär en tredjedel av de examinerade.
Inom offentlig förvaltning arbetar många jurister med både juridiska arbetsuppgifter
och handläggning, utredning, förhandling m.m. I statlig förvaltning
arbetar juristerna på exempelvis departement, affärsverk, försäkringskassor
och skatteverk. Den statliga förvaltningen, undantaget rättsväsendet,
sysselsätter ca 6 000 jurister och inom kommunal förvaltning finns ca 1 500
jurister 11 .
I privat sektor arbetar en växande andel jurister med alltifrån rent juridiska
uppgifter som exempelvis bolagsjurist, till mer administrativa och ekonomiska
uppgifter. De arbetar främst inom banker, försäkringsbolag, finansbolag, organisationer
och företag. En ökande andel jurister arbetar inom information,
media och IT, och även som fastighetsmäklare eller i bevaknings- och inkassoföretag.
Arbetsuppgifterna varierar mellan branscherna. Det kan röra sig om
upprättande och granskande av rättsliga handlingar såsom kontrakt, olika typer
av förhandlingar, beredning av ärenden m.m. Några viktiga rättsområden
9. Arbetsmarknaden för jurister, Jusek, 2005.
10. För åklagare finns ett formellt krav på notariemeritering, för kronofogde finns ett formellt
krav med möjlighet till undantag, och för domare finns inget formellt krav men väl ett
starkt informellt.
11. Arbetsmarknaden för jurister, Jusek, 2005.
1

i den privata sektorn är arbetsrätt, immaterialrätt och affärsrätt. För ytterligare
information om vad jurister arbetar med hänvisas till Juseks 12 hemsida.
Arbetsmarknadsläget
Ett sätt att få en uppfattning om i vilken utsträckning arbetsmarknadens behov
av arbetskraft idag tillfredsställs ur en kvantitativ aspekt är att undersöka
arbetslösheten.
Sedan år 2001 registrerar AMS utbildningsnivån och utbildningsinriktningen
enligt svensk utbildningsnomenklatur 2000 (SUN 2000) hos alla arbetssökande.
Juristerna återfinns i utbildningsgruppen juridik och rättsvetenskap.
Figur 3 visar arbetslösheten 13 bland utvalda utbildningsgrupper som har
minst en tvåårig eftergymnasial utbildning och inkluderar allt från tvååriga
kvalificerade yrkesutbildningar (KY), högskoleutbildade och även forskarutbildade.
För juristernas del innebär det att de allra flesta inom gruppen juridik
och rättsvetenskap är jurister med en grundutbildning från högskolan. Som
jämförelse visas arbetslösheten bland samtliga med minst en tvåårig eftergymnasial
utbildning, och även grupper som delvis konkurrerar om samma arbeten
som juristerna: ekonomerna i företagsekonomi, handel och administration
och samhällsvetarna i samhälls- och beteendevetenskap.
Under perioden 2001–2004 har arbetslösheten bland jurister ökat från 3,0
till 3,9 procent. Den senare siffran är lägre än den över arbetslösheten för samtliga
individer med minst en tvåårig eftergymnasial utbildning som år 2004 var
4,6 procent. Inom företagsekonomi, handel och administration och samhälls- och
beteendevetenskap år 2004 var motsvarande siffror 6,6 respektive 5,5 procent.
Figur 3. Arbetslöshet i utvalda utbildningsgrupper med minst två års eftergymnasial utbildning
%
16
7
6
5
4
3
2
1
0
2001 2002 2003 2004
Samhälls och beteendevetenskap Företagsek, handel och administration
Juridik och rättsvetenskap Totalt arbetslöshet i befolkningen
Eftergy 2 år el längre
Källa: AMS, bearbetning Högskoleverket
12. Jusek är fackförbundet för jurister, civilekonomer, systemvetare, personalvetare och samhällsvetare.
13. Med arbetslöshet avser vi i denna rapport både öppet arbetslösa och personer i olika typer
av arbetsmarknadsprogram.

En analys av samma material uppdelat på ålder visar att arbetslösheten bland
jurister i åldersgruppen 26–30 år är något högre (5,5 procent) än för gruppen
som helhet, vilket tyder på att arbetsmarknaden är svårast för de nyexaminerade.
Svårare för nyexaminerade jurister att hitta arbete
Bilden av en svår arbetsmarknad för unga jurister konfirmeras även av Juseks
årliga uppföljning av nyexaminerade jurister, ekonomer, systemvetare med
flera 14 . Bland de nyexaminerade juristerna som svarade på enkäten var den
öppna arbetslösheten 11 procent. Detta innebär en ökad arbetslöshet jämfört
med undersökningen 2001 men en minskning jämfört med år 1994. Denna
årliga undersökning har gjorts sedan 1990 och visar på stora variationer på
arbetsmarknadssituationen för nyexaminerade jurister. Bottennoteringen var
1994 med en öppen arbetslöshet på 15 procent vilket kan jämföras med 1 procent
år 2001. Siffrorna bör dock tolkas med viss försiktighet då svarsfrekvenserna
är relativt låga (54 procent år 2005). Jusek konstaterar även generellt att
fler och fler läser vidare efter examen och det gäller även de nyexaminerade
juristerna där 5 procent valde att läsa vidare efter examen, i den senaste undersökningen.
Juseks senaste undersökning genomfördes i mars 2005 och vände
sig till personer som tagit ut en examen under perioden september 2003 till
augusti 2004 och vilket innebär att det hade gått minst ett halvår och maximalt
ett och ett halvt år sedan examen när de svarade på enkäten.
Högskoleverkets årliga studie av i vilken utsträckning olika utbildningsgrupper
har etablerat sig på arbetsmarknaden visar liknande resultat 15 . Andelen
juris kandidater som ett år efter examen hade etablerat sig på arbetsmarknaden
har minskat de senaste två mätåren, 2002 och 2003, och
var 2003, 79 procent för examinerade 2001/02. Tidigare var det en stadigt
uppåtgående trend där drygt 60 procent av juris kandidaterna examinerade
1994/94 var etablerade 1996 för att sedan öka till 82 procent etablerade
år 2001. Jurister med en generell examen finns inte särredovisade i dessa studier
utan ingår i grupperna magister- eller kandidatexaminerade i samhällsvetenskap
där de utgör ungefär en femtedel. Generellt sett är mönstret för magistrarna
i samhällsvetenskap detsamma som för juris kandidaterna, men etableringsgraden
är lägre. För de magisterexaminerade var andelen ca 10 procent
lägre, och för de kandidatexaminerade var etableringen ca 20 procent lägre,
vilket innebär att 68 procent respektive 57 procent var etablerade på arbetsmarknaden
i den senaste undersökningen. Det är strax under medelvärdet för
samtliga med en magister- eller kandidatexamen.
Även Högskoleverkets undersökning visar situationen ca ett år efter examen.
Den skiljer sig dock från Juseks undersökning genom att vara heltäck-
14. Jobb och löner för nyexaminerade 2005, en undersökning av arbetsmarknadsläget bland jurister,
civilekonomer, systemvetare, personalvetare och samhällsvetare, Jusek.
15. Etablering på arbetsmarknaden – examinerade 2001/02, Högskoleverkets rapportserie
2005:42 R.
1

ande eftersom den baseras på registerstatistik från Statistiska centralbyrån
(SCB) 16 . Ytterligare en skillnad är att den visar situationen två år tidigare; det
vill säga, den senaste rapporten visar i vilken utsträckning personer examinerade
2001/02 var etablerade på arbetsmarknaden år 2003.
Ovanstående statistik visar på en relativt god arbetsmarknad för gruppen
jurister i sin helhet. De senaste åtta åren har antalet yrkesverksamma jurister
ökat med 40 procenten med årlig examination på ca 1 200 varav de flesta
har fått arbete. Sveriges akademikers centralorganisations (SACO) månatliga
undersökning av arbetslösheten i olika utbildningsgrupper visar dessutom att
juristernas arbetslöshet i december 2005 endast var 7 procent vilket är lägre
än i december 2004 17 . Den positiva trenden har varit densamma i de senaste
månadernas undersökningar.
En intressant fråga är om juristerna i större utsträckning än tidigare går in
på den inte strikt juridiska arbetsmarknaden. Vi har ingen information om
det men konstaterar att juristerna över lag har arbeten med höga kvalifikationskrav
enligt SCB:s senaste Trender och prognoser 18 . 84 procent av männen
och 74 procent av kvinnorna har arbeten som kräver lång högskoleutbildning.
Motsvarande siffror för ekonomer är 73 respektive 62 procent och för samhällsvetare
78 respektive 69 procent.
16. SCB:s databas Louise – en longitudinell databas med uppgifter om utbildning, inkomst och
sysselsättning.
17. Akademikerarbetslösheten i december 2005, SACO
18. Trender och prognoser 2005 – befolkning, utbildning, arbetsmarknad med sikte på år 2020,
SCB.
18

Bedömningar av framtida utbud
av och efterfrågan på juridisk kompetens
Det finns ett antal arbetsmarknadsrapporter och arbetsmarknadsprognoser
från SCB, fackförbund m.fl. Att redogöra för tillgång och efterfrågan i dagsläget
är naturligtvis relativt okomplicerat. När det gäller bedömningar av utvecklingen
på lite längre sikt bör man vara medveten om att dessa är baserade
på allt ifrån rena fakta, exempelvis befolkningens ålderssammansättning, till
mer osäkra antaganden och förenklingar, exempelvis ett oförändrat utbildningsmönster.
Detta är en förutsättning för att kunna skissa en bild av framtiden
och det leder naturligtvis till en osäkerhet i bedömningarna som läsaren
bör ha i åtanke. Exempel på andra osäkerhetsfaktorer i bedömningarna
är hur eventuella obalanser på arbetsmarknaden påverkar individers val av
utbildning och utbildningarnas dimensionering. Arbetsgivarnas efterfrågan
antas vara opåverkad av tillgången på kompetens. Uppkomsten av nya yrken
och utbildningar och hur dessa påverkar arbetsmarknaden är okänt. I vilken
utsträckning skapar ett stort utbud sin egen efterfrågan? Det finns även en
stor anpassningspotential bland högskoleutbildade vilka är användbara inom
olika områden.
Sammanfattningsvis kan man säga att ingen hänsyn kan tas till det totala
systemets, och dess olika parters, förmåga till anpassningen. Den framtida
ekonomiska utvecklingen är naturligtvis ytterligare en faktor som kommer att
påverka den framtida arbetsmarknaden och som inte är möjlig att ta hänsyn
till i bedömningarna.
God tillgång av jurister på kort sikt …
Arbetskraftsbarometern ’05 19 baseras på den enkätundersökning bland ett urval
av arbetsgivare 20 som SCB gör årligen. Den ger information om det rådande
arbetsmarknadsläget och även utsikterna för olika utbildningsgrupper på ett
respektive tre års sikt. Arbetskraftsbarometern ’05 rapporterar att det under
2005 är god tillgång på yrkeserfarna jurister och mycket god tillgång på nyexaminerade.
19. Arbetskraftsbarometern ’05, utsikterna på arbetsmarknaden för 70 utbildningar,
Information om utbildning och arbetsmarknad 2005:5, SCB.
20. I urvalet ingick 7 032 arbetsställen och antalet enkäter var 10 491 (samma arbetsställe kan
ingå i urvalet för flera utbildningsgrupper). Svarsfrekvensen var 78 procent.
1

… och eventuellt ett visst överskott
även på längre sikt
Publikationen Trender och prognoser 2005 är SCB:s långa prognos, och den jämför
tillgången och efterfrågan på arbetskraft fram till år 2020 utifrån ett antal
förutsättningar och antaganden. Dessa är bland andra ett ökat antal personer
i arbetsför ålder, ökat antal förvärvsarbetande, generellt ökad sysselsättning,
oförändrad andel ungdomar som läser vidare på gymnasium och högskola
samt oförändrad fördelning på utbildningsinriktningarna. Beträffande utbildningsstrukturen
på arbetsmarknaden görs två alternativa antaganden. Den
ena är att utbildningsstrukturen ändras i samma takt som under perioden
1990–2002, och den andra att förändringstakten halveras. Författarna betonar
att det som prognoserna presenterar är en sannolik utveckling utifrån rådande
situation och befintliga trender.
Efterfrågan på eftergymnasialt utbildad arbetskraft förväntas öka inom
samtliga utbildningsinriktningar och det gäller även juristerna. Denna ökade
efterfrågan av jurister kommer dock att kunna tillgodoses och eventuellt även
resultera i ett visst överskott beroende på vilket prognosmodell som används.
Om man antar en halverad förändringstakt av utbildningssammansättningen
hos de förvärvsarbetande, och i övrigt en relativt oförändrad utveckling, skulle
det innebära ett överskott av jurister. Men om man å andra sidan förutsätter
att utbildningssammansättningen fortsätter att förändras i samma takt som
under perioden 1990–2002 så blir slutsatsen en balanserad arbetsmarknadssituation.
Det ökade behovet av jurister ligger främst inom företagstjänster och även
inom offentlig förvaltning. En förklaring till expansionen inom den statliga
förvaltningen är att Sveriges anslutning till EU har skapat ett ökat behov
av jurister. Inom rättsväsendet blir det troligen ingen ökning av antalet jurister
men väl en hel del nyrekryteringar pga. stora pensionsavgångar. En
i huvudsak åldrande manlig juristkår kommer successivt att ersättas av de nyexaminerade
juristerna varav ca 60 procent är kvinnor idag.
SACO:s årliga skrift om att välja yrke vänder sig i första hand till blivande
studenter för att ge information om utbildningar och yrken. Varje yrkesbeskrivning
innehåller – förutom information om utbildningarnas innehåll,
längd, löneläge, antal yrkesverksamma m.m. – även ett stycke om hur den
framtida arbetsmarknaden väntas se ut. Dessa scenarier baseras på arbetslöshetsstatistik,
befintliga prognoser och fackförbundens och deras medlemmars
erfarenheter. I årets rapport tror man att dagens överskott av jurister inom
fem år övergår till en balanserad arbetsmarknadssituation med en tendens till
brist på erfarna jurister 21 .
21. Välja yrke 2006, SACO
20

Utbildningens innehåll och funktion
Lärosätens perspektiv
Akademisk kvalitet är relevant för arbetslivet
Utbildning till juris kandidat ges vid sex lärosäten. Vid tre av dessa utgör den
juridiska institutionen en egen fakultet. I samtal med lärosäten har den stora
akademiska miljön i form av egen fakultet eller stor institution förts fram
som ett argument för utbildningens kvalitet. Och i sin tur även relevans för
arbetslivet. Vad gäller bredden sägs fakultetens olika delämnen belysa fenomenet
juridik ur olika perspektiv. Det ena delämnet, menar man, berikar det
andra. Beträffande djupet framhåller man den närhet till aktuell och relevant
forskning som en forskande akademisk miljö kan erbjuda. Undervisningens
forskningsanknytning sägs alltså tillgodoses – bland annat – av disputerade
och forskande lärare. Utbildningens djup garanteras också av varje delämnes
arbete med tolkning och analys – ”den juridiska metoden” – som sägs ge studenterna
en genuin förståelse för ämnet i din helhet.
Begreppet ”den juridiska metoden” har återkommit i samtalen. Utan att
göra anspråk på att ge en uttömmande definition kan man säga att den juridiska
metoden handlar om en konsensus kring hur man förstår och behandlar
juridiska problem. Inte sällan framställs den juridiska metoden som själva
essensen i juridiken, både som vetenskap och som praktisk tillämpning. Nya
lagar kommer, kunskap åldras, men den juridiska metoden består.
En kommentar till resonemangen om den juridiska metoden kommer från
Linköpings universitet. Att tala om den juridiska metoden, i bestämd form
singularis, skapar en illusion av att juridisk teori och praktik är ett homogent,
harmoniskt och okontroversiellt fenomen. Givet rätt metod skulle man alltid
kunna nå det rätta svaret. Men, snarare borde man tala om juridiska metoder,
påpekar man. En alltmer komplicerad omvärld kräver flera juridiska metoder
och ett samspel mellan olika metoder.
Tidigare såg vi att examensordningens krav skiljer sig för JK-utbildningarna
respektive de rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga utbildningarna,
vilket påverkar deras utformning. JK-utbildningarna framhåller det
kompletta – bredd, djup, forskningsanknytning – i sin undervisning. Utbildningen
beskrivs som en yrkesutbildning med hög akademisk klass. De jurister
som kommer ut, är dels grundligt förtrogna med juridikens sakfrågor, dels har
de tränats i den juridiska metoden och även fått övning i både skriftlig och
muntlig framställning. In summa menar alltså JK-utbildningarna att deras
studenter kommer ut i arbetslivet med solida juridiska kunskaper samt med
förmågan att tänka analytiskt, att göra rimliga bedömningar av komplexa
problem och att formulera sig stringent i svåra frågor. Detta är kunskaper och
21

färdigheter, menar man, som studenterna har nytta av såväl inom som utanför
rättsväsendet.
Hur möter man en breddad arbetsmarknad?
I Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? kritiserades JK-utbildningarna
för att vara alltför inriktade på rättsväsendets behov. Möjligen kan
man läsa utbildningarnas hemsidor som svar på dessa synpunkter. Samtliga
betonar nämligen spännvidden i juristens arbetsuppgifter: ”rättskipning, planering,
administration eller utredning inom offentlig förvaltning, näringsliv
eller organisationsväsende” (Umeå universitet). Vidare har flera lärosäten valt
att formulera den egna utbildningsplanens målskrivningar vidare än examensordningens.
På så vis markerar man att utbildningen leder till en bredare arbetsmarknad
än den som examensordningen beskriver. 22
Vid juridiska institutionen på Stockholms universitet, slutligen, påpekar
man att utvärderingens kritik är gammal och ger en alltför föråldrad bild.
Dagens utbildning till juris kandidat är alls inte domarbanecentrerad såsom
utvärderingen skildrar den, utan innehåller många och viktiga moment med
relevans för exempelvis affärsjuridik och förhandling. Men man menar också
att en inriktning mot rättsväsendet aldrig kan vara fel i en juridisk utbildning.
Rättsväsendet utgör både grund och norm för juridiken; ett faktum som man
omöjligt kan bortse ifrån.
Också utbildningar i rättsvetenskap/affärsjuridik/handelsrätt lyfter, å ena
sidan, fram de generella juridiska kunskaperna som studenterna får. Vid det
affärsjuridiska programmet vid Linköpings universitet understryker man vikten
av att hålla en hög akademisk nivå, till exempel genom att låta studenterna
skriva flera stora uppsatser. Å andra sidan påpekar man att utbildningen ger
en ”spetskompetens” som är direkt formad efter arbetsmarknadens intressen.
Exempelvis etablerades utbildningen vid Linköpings universitet utifrån ett
behov som nuvarande professorn Ingrid Arnesdotter tyckte sig se, nämligen
en dubbel kompetens i ekonomi och juridik. Här är formuleringen ”tyckte sig
se” viktig. För Ingrid Arnesdotter är det lärosätenas uppgift att utifrån en egen
omvärldsanalys skapa och tillhandahålla utbildningar. Dels är det varken möjligt
eller rimligt att arbetsgivarna ska kunna ”beställa” något som inte finns,
och som de därför inte kan känna till. Dels har lärosätet, och ingen annan
instans, ansvaret att garantera utbildningens akademiska lödighet. Liknande
tankegångar som dessa finns i Högskoleverkets rapport Visioner & verklighet.
En annan fråga i utvärderingen Rätt juristutbildning? gällde utbildningens
konkreta anknytning till arbetslivet. Hur förbereds studenterna för sina kommande
yrken i praktiken? Dagens JK-utbildningar förefaller hantera detta
problem på olika sätt. Inledningsvis kan man konstatera att samtliga JK-utbildningar
på sina hemsidor väljer att presentera sig med skrivningar om utbildningens
relevans för arbetsmarknaden. Överfört till utbildningens vardag
kan det handla om praktik (Umeå och Uppsala universitet), och att bjuda in
22. Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? ger exempel på sådana skrivningar.
22

föreläsare med gedigen och aktuell erfarenhet från fältet, till exempel advokater,
poliser och domare. Stockholms universitet har exempelvis en stor andel
praktiker som föreläsare. Det finns även andra exempel på samverkan mellan
utbildning och avnämare. I Linköpings universitet gör studenterna uppgifter
i kontakt med fadderföretag, och flera utbildningar har rådgivande grupper
med representanter från arbetslivet kopplat till sig. Man menar också att den
allmänna samhällsdebatten tillåts påverka innehållet i utbildningen
Ett annat sätt att träna sig praktiskt, och därmed möta arbetsmarknadens
behov, består i att låta studenterna delta i rättegångsspel eller träna sig i förhandling.
Flera utbildningar framhåller att de arbetar med problembaserad
undervisning som anses borga för en praktisk och konkret förståelse av juridiska
problem.
Flera lärosäten betonar vikten av att studenterna inte bara utbildas till skickliga
jurister i teknisk mening, utan också får möjlighet att utveckla den etiska
mognad och ansvarskänsla som de juridiska professionerna kräver. Vid Lunds
universitet vill man främja ”studenternas personliga utveckling” och ge ”insikt
i yrkesetiska problem”. Göteborgs universitet påpekar att utbildningen ska få
studenterna att ”förstå juristens olika roller och ansvar”. När Göteborgs och
Örebro universitet ringar in målet för sin JK-utbildning beskriver de också
hur det ska uppnås:
Målet för utbildningen är att ge dig goda juridiska kunskaper som du kan
tillämpa praktiskt. Detta mål nås inte bara genom studier av lagar och andra
juridiska texter utan kräver också förståelse för samhället, mänskliga relationer
och andra vetenskapliga discipliner än juridiken.
Resonemang om kommunikation och etik möter man också i de ”nyare” juridiska
utbildningarna. Linköpings universitet skriver:
Utmärkande för utbildningen är betoningen på rättens samspel med etik och
kultur. Dessutom uppmuntras du till kritiskt och självständigt tänkande. Du
lär dig också vad som krävs för en fungerande kommunikation mellan affärsjuristen
och dennes motparter i arbetslivet.
Traditionella kontra nya utbildningar
Relativt lakoniskt konstaterar lärosätena att landets JK-utbildningar respektive
rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga utbildningar skiljer sig åt. 23
Utan att resonera i termer av bra eller dåligt tycks man helt enkelt betrakta
dem som olika, med olika innehåll, inriktning och funktion. Vid några tillfällen
har dock tonfallen varit mer reserverade. Vissa menar att utbildningarna i
affärsjuridik/rättsvetenskap/handelsrätt inte innehåller tillräckligt av vare sig
juridiskt stoff eller metod för att kunna betraktas som juridiska utbildningar
23. Däremot framhåller Uppsala och Göteborgs universitet på sina hemsidor att landets JK-utbildningar
är relativt olika. Detta bör rimligen tolkas som ett försök att profilera sig gentemot
andra lärosäten.
23

i reell mening. Kunskaperna blir ytliga och sätts inte in i ett större sammanhang.
De som är skeptiska till juris kandidat-utbildningen anser å sin sida att
den är konservativ, stelbent och alltför fokuserad på rättsväsendet. 24
Sammantaget får vi en bild där arbetsmarknaden sägs påverka utbildningarnas
innehåll (kvalitet) på olika sätt. Från JK-utbildningarnas håll finns exempel
på hur man – å ena sidan – aktivt försöker bredda utbildningen, från
examensordningens fokus på en blivande domar-, åklagar- och advokatbana
till ett vidare juridiskt yrkesfält. Å andra sidan framhålls att inriktningen mot
rättsväsendet lägger utbildningen på en rimlig juridisk nivå eftersom rättsväsendet
alltid kommer att vara juridikens probersten. Från de nya utbildningarnas
håll påpekar man att upplägg och innehåll nyskapats efter krav som en
bred (också utanför rättsväsendet) och föränderlig arbetsmarknad ställer. Vad
gäller volymen (kvantitet) har utbildningarna inte lika mycket att säga; ett
faktum vi får anledning att återkomma till.
Studenters perspektiv
Följande avsnitt bygger huvudsakligen på samtal med studenter från universiteten
i Stockholm och Linköping. Studenterna befinner sig i slutet av sin
utbildning. Vid några tillfällen har vi också lyft in röster från arbetsrapporten
Visioner & verklighet och från några studentuppföljningar. Detta är texter
med några år på nacken, och de kan därmed inte uppfattas som redogörelser
för det aktuella läget vid landets lärosäten. Mycket kan ha – och har – hänt
sedan slutet av 90-talet. Skälet till att vi ändå har valt att låta detta material
komplettera studentsamtalen är att det också kan tolkas som studenters tankar
kring den juridiska utbildningen i princip. Vad är bra? Vad är dåligt? Läst
på så vis kan materialet förtydliga eller berika synpunkter som kommer fram
i studentsamtalen.
Studenter är nöjda med utbildningen men oroliga inför framtiden
När studenterna i Stockholm valde utbildning var siktet för en del långt, och
för andra kort. För någon hägrade redan från början en karriär som advokat,
och för att nå dit var en juris kandidat-examen det enda alternativet. Andra
hade ett kortare perspektiv och valde utbildning, inte så mycket som väg till
framtida yrke som för dess egen skull. Alla är överens om att de går en både
bred och djup utbildning som dessutom håller hög internationell klass. Det
är, säger någon, en ”extremt heltäckande” utbildning som ger inblick i hur alla
delar av samhället fungerar. På det viset fungerar också JK-utbildningen bra
för dem som vill ”jobba i samhället”, men som inte riktigt vet på vilket sätt.
En JK-utbildning öppnar åt många håll: ”Ingen väg är stängd.”
Också studenterna i Linköping är nöjda med sin utbildning. De sökte den
utifrån en önskan om att få arbeta med affärsjuridik och tycker att utbild-
24. Denna kritik refereras bl.a. av universitetsadjunkt Monica Burman i Visioner & verklighet,
s.11.
24

ningen givit dem de kunskaper som dessa yrken kräver. De menar att de gått
igenom en kvalificerad spetsutbildning (mot affärsjuridik) som samtidigt givit
dem en god allmän juridisk kompetens.
Vi minns att lärosätena gärna lyfter fram den juridiska metoden som central
i de juridiska utbildningarna. Studenter i slutet av utbildningen instämmer.
Förmågan att tänka metodiskt samt att formulera sig är bestående färdigheter
från JK-utbildningen. Metodläran är vad ”utbildningen går ut på”, säger
en Stockholmsstudent. Också Linköpingsstudenterna beskriver den juridiska
metoden som central i utbildningen. Uppfattningen att studietiden har givit
träning i metod och analytiskt tänkande återkommer också i Visioner & verklighet.
Detta framhålls också av studenter som i övrigt är kritiska till utbildningens
sätt att förbereda för arbetslivet.
I samtal med studenter, i rapporten Vision & verklighet och i studentuppföljningar,
möter man också en oro inför det framtida yrkeslivet. Studenterna
i Linköping är tillfreds med sin utbildning och anser att den väl matchar arbetsgivarnas
intressen. Men de upplever att arbetsmarknaden är trång överhuvudtaget
och konkurrensen hård. Jurister konkurrerar inte bara sinsemellan,
utan också med ekonomer och andra samhällsvetare. Rent allmänt är det svårt
för nyexaminerade att komma in i yrkeslivet, menar studenterna från Linköping.
Studenterna i Stockholm uttrycker liknande farhågor. För deras del hör
denna oro, vilket vi återkommer till under nästa rubrik, också samman med
frågan om notariemeritering.
Ibland kopplas oron för framtida jobb till frågan om utbildningens dimensionering.
Studentuppföljningar från Stockholms universitet ger exempel.
Åren 1994–95 var arbetslösheten bland nyexaminerade jurister över 15 procent
(Jusek). Då ter sig kommentaren från en före detta student logisk: ”Begränsa
intagningen! Arbetsmarknaden är övermättad.” (1997) Men också 2002, då
arbetslösheten låg under 5 procent, beskrev tidigare studenter en trög och svårforcerad
arbetsmarknad. ”Folk med dubbla examina konkurrerar om obetalda
praktikplatser” heter det i uppföljningen (2005). Här förmedlas alltså en bild
av hur en begränsad arbetsmarknad leder till att jurister är överkvalificerade
för sina poster.
Studenter efterlyser fler praktiska inslag
Studenters oro inför att de ska ha svårt att etablera sig yrkesmässigt återspeglas
också i deras önskemål om tätare kontakt med arbetslivet också under
utbildningens gång. Ett särskilt värde tycks både nuvarande och före
detta studenter tillmäta praktikperioder. Linköpingsstudenterna menar att
de har haft/har stor nytta av utbildningens fadderföretagssystem som ger
dem insikt och insteg i yrkeslivet. Studenterna i Stockholm påpekar att övning
i metod och retorik under utbildningen förbereder dem för arbetslivet.
Avsaknaden av praktik är dock något som bekymrar dem. Studentröster i
Visioner & verklighet föreslår mentorer och nätverk som andra konkreta
exempel för att underlätta övergången mellan utbildning och arbetsliv.
2

Vissa studenter efterlyser flera praktiska moment i seminarierummet: fallstudier,
tillämpningsövningar, muntlig framställning eller träning i att skriva dokument.
”Efter fyra års juridiska studier kan jag inte skriva ett överklagande”,
säger en student. En annan berättar hur hon engagerat sig i en ideell organisation
– bland annat för att få praktisk användning för och därmed också
fördjupa sina juridiska kunskaper.
Flera gånger återkommer formuleringar om just behovet av att rent konkret
kunna sätta upp avtal. Dessa krav kan placeras i ett större sammanhang,
nämligen i ett resonemang om vad som i Visioner & verklighet kalllas
domarperspektivet respektive partsperspektivet. Med domarperspektivet
förstås inte bara utbildningarnas rent ämnesmässiga inriktning mot rättsväsendet.
Med begreppet domarperspektiv syftar man också på ett sätt att behandla
juridiska problem: att tillämpa lagtexter på ett givet faktum eller en
given situation. Här är rättssal miljö eller modell. Partsperspektivet handlar
snarare om att parter i konflikt ska nå ett gemensamt mål. Här är förhandlingsrummet
– i näringslivet eller på advokatkontoret – miljö eller modell. En
tidigare student beskriver i Visioner & verklighet konflikten domarperspektiv
versus partsperspektiv:
26
Domareperspektivet betonar vikten av att besvara väl definierade frågeställningar
medan advokatperspektivet kräver att man ska definiera problem.
(s. 45)
Föreställningen om att utbildningen inte är tillräckligt praktisk kan också
uttryckas som att den är alltför teoretisk. Allmänt formulerat konstaterar en
tidigare student att studiemiljön var (underförstått: alltför) ”forskarvänlig”
och därmed (underförstått: alltför) teoretiskt orienterad. I andra sammanhang
kvalificeras dock resonemangen kring utbildningens teoretiska karaktär. De
intervjuade Stockholmsstudenterna förefaller å ena sidan se metodträningen
som en bra teoretisk dimension av utbildningen. Å andra sidan efterlyser de
fler praktiska inslag. I en tidigare undersökning, också från Stockholms universitet,
beskriver visserligen några studenter teorikurser som meningslösa och
tråkiga. Samtidigt efterlyser andra fler inslag av teori och metod och önskar
att utbildningen kunde hjälpa dem till ett kritiskt förhållningssätt. Med uttrycket
”alltför teoretisk” tycks dessa studenter snarare syfta på ett mekaniskt
inlärningsideal som mest går ut på att kunna ”rabbla kunskap”; en kunskapssyn
som hänger samman med den betygshets som genereras av konkurrensen
till notarietjänstgöring. 25
Orosmoment: notarietjänstgöring, betygshets,
okända utbildningar
I flera sammanhang behandlas relationen mellan juris kandidat-utbildningen
och notariemeritering. Utvärderingen Rätt juristutbildning? framhåller dels att
25. Studieavbrotts- och verksamhetsundersökning s. 38–39, 48, skriftserien nr 76, Juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet.

examensordningens inriktning på rättsväsendet riskerar att snäva in utbildningarna.
Dels argumenterar man för att den flaskhals som notarietjänstgöringen
innebär (bara en tredjedel antas) påverkar utbildningen till det sämre.
Konkurrens och betygshets blir följden.
Denna syn delas av de studenter vi träffade vid Stockholms universitet. De
förmedlar en bild där notarietjänstgöringen mer fungerar som en allmän kvalitetsstämpel
än som uttryck för ett reellt intresse för en framtid som domare
eller åklagare. ”Många sitter ting och sen gör de något annat.” Det tycks också
finnas en underförstådd men tydlig värdeskala där vissa tingsrätter/länsrätter
har högre status än andra. Att arbetsgivarna drar nytta av denna situation
är uppenbart, menar studenterna. Vid rekrytering kan de använda sig av den
sållning som Domstolsverket redan gjort: Bara högsta betyg plus andra meriter
kvalificerar för notarietjänst.
Att konkurrensen om notarieplatserna leder till en hård betygshets är välkänt,
en beskrivning som bekräftas av de intervjuade studenterna. De påpekar
det absurda i att det inte ens med högsta betyg i 4,5 år är möjligt att uppnå
det antal poäng som krävs för att antas till notarietjänstgöring på de mest eftertraktade
platserna. Studieklimat och förmåga till samarbete är naturligtvis
ingenting som främjas av denna hets, menar studenterna. Studenterna menar
också att många av dagens studenter vill avskaffa de graderade betygen, dvs.
det betygssystem som Domstolsverket använder sig av i sitt antagningsförfarande.
Detta stämmer överens med den bild som ges i Visioner & verklighet.
Samtidigt uttrycker Stockholmsstudenterna skepsis till alternativa antagningsmodeller,
exempelvis intervjuer. Det kan, menar de, leda till subjektivitet och
godtycke.
För studenterna vid rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättliga utbildningar
är frågan om notarietjänstgöring inte aktuell. Det innebär mindre
betygshets och mer samarbete, menar Linköpingsstudenterna. Däremot finns
andra problem. Om studenterna i Linköping är tillfreds med utbildningens
arbetslivsrelaterade innehåll – specialiseringen, fadderverksamhet, uppsatsskrivande
– så är de desto oroligare för hur arbetsgivarna från sitt håll ser
på deras utbildning. Studenterna menar att när man väl har kommit in på
en arbetsplats, gjort sig känd och visat vad man kan får både man själv och
utbildningen uppskattning. De upplever dock att jämfört med de traditionella
JK-utbildningarna är de nya juridiska utbildningarna relativt okända för
många arbetsgivare. Studenterna är alltså oroliga för att arbetsgivarna, i tider
av överskott på examinerade jurister, väljer det säkra före det osäkra, dvs. en
person med JK-examen.
Arbetsgivares perspektiv
Intrycket av de arbetsgivare vi talat med är att de är påtagligt nöjda med landets
juridiska utbildningar, både beträffande utbildningarnas innehåll och
även utbudet i form av tillgänglig arbetskraft. En genomgående synpunkt är
2

att juristutbildningen är en bra yrkesutbildning med hög akademisk kvalitet
som gör juristerna lämpliga att arbeta såväl inom det strikt juridiska området
som utanför.
Som beskrivs i avsnittet om var juristerna arbetar så är delar av den juridiska
arbetsmarknaden, främst inom rättsväsendet, enbart tillgänglig för juris
kandidater. Andra delar av arbetsmarknaden, utanför rättsväsendet, har stort
fokus på juridik och där kan både juris kandidater och jurister med en generell
examen vara aktuella. Utöver det finns många typer av arbeten som har både
juridiska arbetsuppgifter och allmän handläggning, ekonomi, utredning m.m.
i olika proportioner. Inom det senare området konkurrerar juristerna även med
andra utbildningsgrupper.
Arbetsgivare är nöjda med tillgången på jurister
De arbetsgivare vi har talat med anser att det i dagsläget är lätt att hitta jurister
med lämplig kompetens, framförallt när de söker nyexaminerade utan krav på
någon viss arbetslivserfarenhet. Även om det är arbetsgivarnas arbetsmarknad
så finns tecken på att det är skillnader i utbudet av arbetskraft i olika delar av
landet. Huvuddelen av juristerna arbetar inom storstadsregionerna och det är
även där som det är lättast för arbetsgivarna att hitta juridisk kompetens. Det
förefaller inte heller vara några uppenbara problem att hitta rätt personal för
arbetsgivare utanför Stockholm och Skåne men tillgången är inte lika god.
Det finns även tecken på en viss rädsla bland arbetsgivare utanför storstadsregionerna
att anställa en person som tar ett arbete enbart i väntan på att något
annat ska dyka upp på en annan ort. Att rekrytera en person och sedan lära
upp dem är en dyr investering och då vill man vara tillräckligt säker på att investeringen
ger avkastning i form av ett antal arbetade år inom företaget.
Arbetsgivares syn på juristernas kompetens
Som nämns ovan är de intervjuade arbetsgivarna nöjda med den kompetens
som juristerna har. Det faktum att juridiken är ett område som inte genomgår
så snabba förändringar, och att tillgången på jurister idag är god, underlättar
naturligtvis för arbetsgivarna vid rekrytering. Men utöver detta har flera personer
med lång erfarenhet inom juridiken poängterat att dagens unga jurister
verkligen är duktiga och ofta, utöver sin examen, har ytterligare intressanta
kurser och erfarenheter såsom språk och utlandsstudier. Antagningspoängen
till juris kandidat-utbildningen är idag betydligt högre än den var tidigare och
det ses som en tänkbar förklaring till den höga nivån på studenterna.
Graden av kännedom om hur utbildningen ser ut varierar naturligtvis bland
de intervjuade representanterna. De som anser sig insatta nog att uttala sig
om hur utbildningen matchar kraven på arbetsmarknaden anser generellt att
utbildningen ger en bred och god grund i att arbeta såväl inom som utanför
det strikt juridiska området. Juristerna anses ha generellt god akademisk
kompetens, det vill säga god förmåga att identifiera, analysera och strukturera
problem/material. De anses generellt vara duktiga på att skriva och att föredra
28

ärenden samt att vara noggranna. Å andra sidan har vissa kommentarer framkommit
om en bristande förmåga hos unga jurister att göra självständiga och
mogna utredningar. Det är oklart om det primärt handlar om en oförmåga till
analys och presentation eller en osäkerhet i att ta beslut. En av de intervjuade
menar att utbildningen fallerar här samtidigt som det naturligtvis måste råda
att stort mått av learning by doing. Det är inte möjligt för utbildningarna att
ge exakt de färdigheter som enskilda arbetsgivare efterfrågar.
Vissa av de har vi talat med efterlyser mer praktik i utbildningen och skulle
gärna se ett större samarbete mellan utbildningarna och dess avnämare. Ytterligare
någon anser att det förvisso är bra med praktik men ifrågasätter vad som
i sådana fall skulle prioriteras bort. Det kan också ifrågasättas hur mycket en
praktik i utbildningen egentligen kan ge jämfört med att arbeta på riktigt.
Utöver den formella juridiska kompetensen hos juristerna understryker flera
av de intervjuade arbetsgivarna att de personliga egenskaperna är mycket viktiga
vid rekrytering. Det är viktigt att vara smidig och kommunikativ för att
kunna arbeta i grupp inom företaget, och även att fungera väl i externa kontakter.
Ny kontra traditionell utbildning, med eller utan
notariemeritering – en osynlig hierarki?
Några av de intervjuade arbetsgivarna anställer både personer från juris kandidat-utbildningar
och andra juridiska utbildningar, och ser ingen särskild
kvalitetsskillnad dem emellan. För många är endast juris kandidater aktuella
när det är dags att rekrytera. Att så är fallet med exempelvis Domstolsverket
är inte förvånande, eftersom notarietjänstgöring och även andra tjänster
inom rättsväsendet förutsätter en juris kandidat-examen. Men också en privat
arbetsgivare som bankens huvudkontor anställer bara juris kandidater,
dessutom med notarietjänstgöring bakom sig. Vi återkommer till detta, men
kan redan här notera bevekelsegrunden: i princip, och vid konstruktionen av
texter, måste en bank ha en beredskap för att argumentera i rätten. Till detta
anser de att det krävs personer med juris kandidat-utbildning plus erfarenhet
av arbete inom rättsväsendet. Samma argumentation gäller även andra typer
av tjänster utanför rättsväsendet, exempelvis inom myndighetsvärlden. Det
stora värdet av en notarietjänstgöring är, enligt dem vi har talat med, den
praktik som tjänstgöringen ger, inblicken i och erfarenheten av rättsväsendet
samt träningen i att skriva formella juridiska texter. Utöver erfarenheter och
lärdomar fungerar notarietjänstgöringen som en kvalitetsstämpel för arbetsgivare
utanför rättsväsendet. Antagningen till notarietjänstgöring går enbart på
betyg och följaktligen antas idag endast studenter med toppbetyg, på grund
av den extremt hårda konkurrensen som råder om notarieplatserna.
Från våra samtal med olika arbetsgivare utkristalliserar sig grovt tre grupper
vid rekrytering: juris kandidater med notarietjänstgöring, juris kandidater
utan notarietjänstgöring och jurister med en generell examen. Anslående från
samtalen med olika arbetsgivare är att okunskapen om de nya utbildningarna
2

är relativt stor. En okunskap som i vissa fall kombineras med viss skepsis.
Även vissa delar av arbetsmarknaden som teoretiskt kunde vara avnämare av
de nya juridiska utbildningarna, tycks ha en preferens för de traditionella yrkesutbildningarna.
Någon uttrycker farhågor om att studenterna som läser de
nya juristutbildningarna blir lurade då de på arbetsmarknaden lätt hamnar i
skuggan av de traditionella juristutbildningarna. Studenter från de nya utbildningarna
har en fördel av att vara mer näringslivsanpassade men är trots allt
tämligen okända på en arbetsmarknad som är mycket konservativ. Flera av de
arbetsgivare vi har talat med vittnar om att de helst anställer juris kandidater
även om det formellt inte behövs eftersom de känner till de utbildningarna.
Om den rekryterande chefen själv är jurist väljer han/hon gärna någon som
har läst samma utbildning – lika väljer lika – och gärna någon med notariemeritering
om det finns att tillgå. I de fall den rekryterande personen inte är jurist
tycks det snarare vara okunskapen om vad de nya utbildningarna kan erbjuda
som kan vara till nackdel för jurister med en generell examen. Arbetsgivarna
anger att man uppskattar den akademiska höjden som de traditionella utbildningarna
ger och även den kritiska massa av ämnen och kunskap som omger
dem. Det finns inga tecken på att arbetsgivarna har särskilda preferenser vad
gäller olika lärosäten. De stora skiljelinjerna går mellan traditionell kontra ny
utbildning och med eller utan notarietjänstgöring.
Några trender till förändring
Trots att juridiken är ett ämnesområde som har en relativt låg förändringstakt
så sker en viss utveckling, enligt våra intervjuer. En allmän ”juridifiering” och
ökad specialisering är två trender som pekas ut. Mer specifikt anses en ökad
internationalisering och EU-rätt ställa delvis andra krav på juridiken framöver.
Det bör här poängteras att Högskoleverket i sin utvärdering Rätt juristutbildning?
från 2000 konstaterar att samtliga lärosäten då gav kurser i EU-rätt.
Utvärderingen rekommenderar vidare att kunskaper i detta ämne skrivs in i
examensordningen för juris kandidat-examen.
Då offentlig sektor tros ha ett ökat behov av juridisk kompetens framöver
ökar även behovet av förvaltningskunskap. Några offentliga arbetsgivare anser
att utbildningarna gärna kunde innehålla mer förvaltningsrätt och sekretess.
Den ökade specialiseringen inom juridiken kan också ställa delvis andra krav
på utbildningen framöver. Arbetsgivarna är dock generellt relativt ointresserade
av forskarutbildade jurister, de anses vara för ”smala” och för ”akademiska”.
Någon poängterar dock vikten av att forskarutbilda inom juridik för
att de så småningom ska bli universitetslärare och därmed säkra återväxten av
bra jurister i framtiden. Det kan här noteras att juridik/rättsvetenskap är ett
ämnesområde där det enligt befintlig dimensionering av forskarutbildningen
ser ut att bli lärarbrist, enligt Högskoleverkets undersökning av det framtida
lärarbehovet vid universitet och högskolor 26 .
26. Högskoleverkets redovisning av regeringsuppdraget att utreda det framtida behovet av lärare
vid universitet och högskolor, finns även redovisad i Högskoleverkets årsrapport 2004,
s. 71.
30

Avslutande reflektioner
Rapporten Jurister – utbildning och arbetsmarknad har skrivits utifrån två
perspektiv: kvantitet och kvalitet. Också våra avslutande reflektioner tar sin
utgångspunkt i denna distinktion.
Utbildningens volym
Arbetsmarknaden för jurister visar en relativ men inte total balans. Framförallt
finns anledning att notera den ökande arbetslösheten för nyexaminerade
jurister. Detta har dock inte givit lärosätena anledning att anta och examinera
färre studenter 27 .
Här kan man tänka sig flera förklaringar. För det första har inte de senaste
årens arbetslöshetssiffror givit lärosätena något entydigt budskap om vad som
är en rimlig volym. Under denna tid har statistiken svängt betydligt. Och
även om nya jurister har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden är kårens
arbetslöshet inte generellt sett hög. Båda dessa faktorer kan fungera som ickeincitament
för att justera antalet studieplatser. För det andra är de juridiska
utbildningarna – trots möjliga farhågor om en väntande arbetslöshet – fortfarande
attraktiva utbildningar med högt söktryck. På så vis kan lärosätena
hävda att de helt enkelt svarar mot studenternas intresse och efterfrågan. För
det tredje kan man anta att utbildningarna värjer sig inför tanken att laborera
med antalet studieplatser, eftersom det kan leda till sämre stabilitet och
kontinuitet i institutionens/utbildningens arbete. Slutligen ger det rådande
resurstilldelningssystemet inte heller något ekonomiskt motiv för att dra ned
utbildningens volym.
Arbetslöshetsstatistik berättar om hur situationen på arbetsmarknaden ser
ut och har sett ut. Däremot säger den inte hur framtidens efterfrågan och behov
av arbetskraft kommer att bli. Denna statistik är alltså inte ett tillräckligt
underlag när lärosätena ska planera på längre sikt. Här krävs att man också
lyfter in material som är direkt framåtblickande. Vi vet att prognosers antaganden
i viss mån alltid är osäkra. Men givet denna ovisshet ger prognoser
sådan information som är användbar för lärosätenas planering av utbildningens
volym. Här kan framhållas att Högskoleverket och SCB just nu utvecklar
en anpassad version av SCB:s långa prognoser som ett planeringsunderlag för
lärosätena.
I detta sammanhang kan man naturligtvis resonera kring lärosätenas ansvar
för utbildningens dimensionering överhuvudtaget. Vi anser att det på
kort sikt varken är nödvändigt eller bra om lärosätena låter storleken på sina
27. Det ska noteras här att exempelvis Stockholms respektive Lunds universitet har minskat
antagningen till sina juristutbildningar. Samtidigt har Örebro universitet tillkommit vilket
gör att antagningen på nationell nivå inte har gått ned.
31

studentkullar följa arbetsmarknadsläget. I synnerhet kan det sägas gälla för
ett fält som juristernas, där arbetslöshetssiffrorna för nyexaminerade gått upp
och ned ganska dramatiskt. Men om lärosätena också på längre sikt bortser
från hur eventuella obalanser ser ut och förväntas se ut framöver när de antar
studenter får detta besvärliga konsekvenser – inte minst för studenterna. Vår
bedömning är att dagens dimensionering inte behöver justeras.
Situationen på arbetsmarknaden bekymrar däremot studenterna. Dels är
de allmänt oroliga för att komma ut på en kärv arbetsmarknad där de konkurrerar
både med andra jurister och även med ekonomer och samhällsvetare.
Dels känner de ett tvång att maximera sina meriter för att överhuvudtaget bli
attraktiva på arbetsmarknaden.
Att slutligen arbetsgivarna är nöjda med tillgången på jurister är inte ägnat
att förvåna.
Utbildningens innehåll
I våra samtal med arbetsgivare och studenter har innehållet i de juridiska
utbildningarna fått gott betyg. Arbetsgivarna uppskattar de nyexaminerade
juristernas kunskaper, analytiska skicklighet och förmåga att uttrycka sig –
även om de ibland önskar sig mer av den varan. Studenterna tycker att de gått
igenom en bred utbildning som ger metodträning och utblick över samhället
i stort – även om i synnerhet JK-studenterna önskar fler praktiska moment.
Studenter vid en av de nyare utbildningarna framhåller att de förutom en allmän
juridisk kompetens fått de spetskunskaper de utlovats.
En kritisk punkt i Högskoleverket utvärdering Rätt juristutbildning? gällde
JK-utbildningars fokus. Styrda som de är av examensordningens skrivningar
riskerar utbildningarna att inrikta sig alltför exklusivt mot rättsväsendet. De
samtal vi har haft med lärosäten, arbetsgivare och studenter ger delvis en annan
och mer positiv bild av JK-utbildningarnas inriktning och innehåll. Lärosätena
argumenterar för att utbildningen är både bredare och mer anpassad
till en arbetsmarknad utanför rättsväsendet än vad kritikerna beskriver. De
tycks dessutom mena att en uppläggning efter rättsväsendets behov är både
rimlig och funktionell.
Intressant nog är detta en uppfattning som delas av flera arbetsgivare som vi
talat med. När våra samtalspartners redogör för sina förväntningar på jurister
återkommer formuleringar om bredd, analytisk förmåga och förmåga att argumentera
och formulera sig. Och detta är, menar de, egenskaper som de nuvarande
JK-utbildningarna just med sin inriktning mot rättsväsendet ger sina
studenter. Det metodiska, noggranna och precisa arbetssätt som rättsväsendet
kräver och som utbildningen strävar efter är en kompetens som också andra
arbetsgivare (till exempel myndigheter) önskar. Vi såg också hur de intervjuade
representanterna från huvudkontoret på en bank uppfattar domarperspektivet
som relevant även för en privat arbetsgivare. Allt det som skrivs i banken måste
kunna hålla i rätten. Ytterligare ett argument möter vi i resonemanget om ad-
32

vokaters kompetens. Många advokater har rättssalen som sin arbetsplats. För
att kunna företräda sin klient på ett bra sätt måste advokaten kunna bemöta
åklagarens argumentation med samma kunskap. Alltså bör domare, åklagare
och advokat ha samma utbildning.
Slutligen tycks inte heller de JK-studenter vi talat med betrakta sin utbildning
som snävt domarinriktad och att den därmed inte skulle förbereda dem
för ett yrkesliv utanför rättsväsendet. Tvärtom menar dessa studenter att de
gått igenom en bred utbildning som öppnar åt många håll på arbetsmarknaden.
Desto mer kritiska är studenterna till den effekt som konkurrensen om notarietjänsterna
får. Trycket på de eftertraktade platserna skapar ett tävlingsinriktat
klimat (historier om hur JK-studenter gömmer kursböcker för varandra
är legio) och en hård betygshets. Det för också med sig omåttliga krav på dubbel
och tredubbel meritering i form av examina, andra kurser eller statusmättad
praktik eller yrkeserfarenhet.
Uppfattningen att utbildningens betygshets leder till mekanisk kunskap,
stress, psykisk ohälsa och fusk är inte ny. Denna kritik var stark i utvärderingen
Rätt juristutbildning? För att dämpa betygshetsen föreslog utvärderingen att
JK-utbildningarna informerar mer om arbetsmarknaden utanför rättsväsendet.
Utvärderingen rekommenderade även Domstolsverket att överväga andra
urvalsinstrument till notarietjänstgöringen än enbart genomsnittsbetyg.
Under våra samtal har dock flera röster – och från olika håll – argumenterat
för det nuvarande betygssystemet. Med intervjuer eller presentationsbrev som
urvalsinstrument till notarietjänsterna riskerar man att premiera ett informellt
och socialt knowhow snarare än kunskap och prestationsförmåga. I det meritokratiska
system som betygen representerar blir däremot ett utländskt efternamn
eller bristande kontakter i branschen inte ett hinder. I ett av samtalen
påpekades att ”betygen är arbetarbarnens bästa vän”. Det finns anledning att
resonera kring i vilken utsträckning detta gäller också för kvinnor och studenter
med utländsk bakgrund.
En sista kommentar om betygshetsen som ett resultat av notariemeriteringen
gäller arbetsgivarnas inställning. Så länge arbetsgivare också utanför
det statliga rättsväsendet föredrar notariemeriterade jurister kommer presssen
på studenterna att kvarstå. Så blir det även om utbildningarna lägger sig
vinn om att informera bättre om arbetsmarknaden utanför rättsväsendet.
Utbildningens förändring
Det juridiska området, inklusive dess arbetsmarknad, framstår i våra samtal
som ganska stabilt. Det borgar å ena sidan för kvalitet och säkerhet i denna
centrala samhällsfunktion. Å andra sidan kan man tänka sig att stabiliteten
blir konserverande och hindrar utveckling inom fältet.
Arbetsmarknaden för jurister är relativt okänslig för konjunktursvängningar
och, enligt många, relativt oföränderlig till sin natur, framförallt inom
33

ättsväsendet. Det finns dock några övergripande trender till förändring som
pekas ut i våra intervjuer: en allmän juridifiering och en ökad specialisering.
Frågan är dock vilka krav dessa trender eventuellt ställer på den framtida utformningen
av juristutbildningarna. Ökad specialisering – ska det motsvaras
av en mer specialiserad utbildning med fokus på metodkunskaper? Eller snarare
en bred akademisk utbildning som ger en beredskap att anpassa sig på en
föränderlig arbetsmarknad?
Gamla och nya utbildningar
Frågan om förhållandet mellan de traditionella utbildningarna och de nyare
juridiska utbildningarna har återkommit i rapporten. I samtalen säger några
arbetsgivare, som rekryterar jurister från båda grupperna, att de inte ser någon
skillnad i kvalitet mellan utbildningarna. Andra arbetsgivare uttrycker skepsis
eller ointresse för de nyare utbildningarna. Här är dock viktigt att notera
kritikens natur. De tveksamma rösterna talar inte om konkreta och upplevda
problem, utan formulerar snarare principiella frågor om behovet av en tillräcklig
akademisk höjd och bred juridisk omgivning.
Förmodligen beror denna distanserade hållning delvis på att arbetsgivarna
är tillfreds med JK-utbildningen. Delvis handlar det säkert om det juridiska
fältets omvittnade konservatism eller skråtänkande. ”Lika anställer lika”,
seniora juris kandidater rekryterar gärna yngre juris kandidater. Slutligen är
det antagligen så att en ”jurist” i arbetsgivarens ögon oftast är en juris kandidat.
För tio år sedan var kandidat- eller magisterexamina i juridik fortfarande
ovanliga. Även om andelen generella examina ökat (år 2004 utgjorde de närmare
30 procent av samtliga examinerade jurister) utgör de fortfarande en begränsad
del av det totala antalet jurister. Givet detta kan man helt enkelt anta
att okunskapen om de nyare juridiska utbildningarna är ganska stor, något
som vi också förstått av våra samtal med arbetsgivare.
Även om det finns förklaringar till arbetsgivarnas okunskap så kvarstår faktum:
många föredrar att anställa juris kandidater, helst med notarietjänstgöring
bakom sig. Denna preferens ställer naturligtvis till problem för studenter
från de nya utbildningarna, men också för JK-studenter som inte är notariemeriterade.
Både i våra intervjuer och från annat håll har vi fått tydliga tecken
på att en sådan hierarki bland jurister finns och att den spelar stor roll.
Denna hierarki kan innebära att studenter från de nyare utbildningarna
har färre valmöjligheter än vad de kanske trodde när de valde utbildning. Att
rättsväsendet enbart anställer juris kandidater eller att advokatyrket kräver en
JK-examen är väl kända formella krav. Men att vissa företag föredrar att rekrytera
just advokater för sin affärsjuridiska verksamhet är kanske inte lika känt.
I praktiken försvårar detta en karriär inom affärsjuridiken för de nya affärsjuristerna.
Ett annat exempel på detta slags informella hinder har vi redan tagit
upp: det faktum att rekryterande chefer ofta är själva juris kandidater och vill
anställa personer med en utbildning som de känner igen.
34

Sammantaget ser vi alltså hur det kan krävas informell kunskap att för göra
ett initierat (”rätt”) val av juridisk utbildning. Det är naturligtvis något som
främjar studenter som har akademisk bakgrund eller som på andra sätt är förtrogna
med hierarkin i den juridiska världen.
En arbetsmarknadsanpassad utbildning?
Frågan om den juridiska utbildningens arbetsmarknadsanpassning har redan
berörts i avsnitten om volym och innehåll. Sammantaget kan vi konstatera
att de studenter vi talat med, särskilt i Linköping, anser att utbildningen
skolar dem på ett bra sätt för arbetslivet. De nämner fadderföretag och uppsatsskrivning
som exempel. Just konkret arbetslivsanknytning är något som
Stockholmsstudenterna önskar mer av, även om de i princip är nöjda med sin
utbildning.
Att de nyare juridiska utbildningarna har ett vaket öga för arbetsmarknadens
behov är givet. Exempelvis visar Linköpings universitet hur ett konkret
samarbete med det lokala näringslivet kan se ut. Men också röster från de traditionella
JK-utbildningarna framhåller att utbildningen är anpassad efter arbetsmarknadens
önskemål och att deras studenter både får jobb och rätt sorts
(juridiska) jobb. Här måste man dock konstatera att studentuppföljningar
förefaller vara mer undantag än regel. Redan utvärderingen Rätt juristutbildning?
rekommenderade fler systematiska uppföljningar av tidigare studenters
erfarenhet av studier och yrkesliv. Högskoleverkets styrelse har nyligen beslutat
att skicka in en skrivelse till regeringen där vikten av att lärosätena gör systematiska
uppföljningar av tidigare studenter betonas. Studentuppföljningar är
ett stöd för lärosätenas arbete med utveckling av utbildningarna och ökad kvalitet.
Även för blivande studenter kan de ge värdefull information om utbildningarna
de väljer emellan och hur arbetslivet efter utbildningen kan se ut.
Ofta tänker man sig att arbetsmarknadsanpassning av utbildningar innebär
specialisering och ”nischning”. I våra samtal med arbetsgivare har andra
synpunkter kommit fram. Det är påfallande att de egenskaper som våra samtalspartner
söker inte är expertens eller specialistens. Snarare väljer de att lyfta
fram utbildningens förmåga att utbilda analytiska och metodiska generalister.
Detta är önskemål som väl harmonierar med högskolelagens formuleringar:
att lärosätena ska ge studenterna förmågan att tänka kritiskt, självständigt och
vetenskapligt. Vad vi har mött är alltså arbetsgivare som på frågan ”Vilken
slags utbildning vill ni ha?” givit ett klassiskt akademiskt svar: ”Vi vill ha en
utbildning som är bred och djup, och som lär studenterna att tänka.”
Juridik och bildning
I rapporten Jurister – utbildning och arbetsmarknad fokuseras på tre parter:
lärosäten, studenter och arbetsgivare. Men det finns anledning att vidga perspektivet
och också betrakta samhällets förväntningar på den juridiska utbild-
3

ningen. Många vardagliga funktioner förutsätter juristers medverkan, såväl
privat (företag, bank, försäkringsbolag) som offentligt (rättsväsendet, myndigheter,
kommuner). En del av varje årskull juris kandidater går också vidare till
uppgifter med direkt betydelse för rättsäkerhet och demokrati. Som åklagare
och domare ska jurister garantera allas rätt till en korrekt rättslig behandling
och trygga medborgarnas säkerhet.
I dessa skilda sammanhang ställs höga krav på kunskap, omdöme, mognad
och integritet. På olika sätt försöker de juridiska utbildningarna möta dessa
förväntningar. Exempelvis har vi sett hur man framhåller vikten av att främja
studenternas personliga utveckling och ge dem insikt i juristers yrkesetiska
dilemman.
Sedan några år har Högskoleverket en särskild satsning på bildning som en
kvalitet i utbildningen. Bildning är ett mångfacetterat fenomen. Ingalunda
handlar det bara om att läsa viss litteratur eller lyssna till viss musik. Lika
mycket är bildning ett förhållningssätt och en handlingsberedskap, en medveten
och uppövad förmåga att fatta självständiga och omdömesgilla beslut.
Varje dag ställs människor i nya och okända situationer, ofta etiskt laddade,
där de måste lita till sin egen förmåga att handla klokt och moraliskt.
Inte minst gäller detta i arbetslivet. Aldrig så bra litteratur, föreläsningar och
seminarier kan ändå inte utrusta studenterna med en manual för hur de ska
agera i olika sammanhang. Däremot kan utbildningen förbereda sina studenter
för yrkeslivets komplikationer: öva kritisk tänkande, argumentera och dra
slutsatser, se konsekvenser och ta ansvar för sina ställningstaganden.
Avslutningsvis kan vi återvända till beskrivningen av de juridiska utbildningarna
som yrkesinriktade och med hög akademisk klass. I en sådan förståelse
ställs inte utbildningarnas yrkesförberedande och akademiska inslag mot
varandra. Vi menar att inte heller yrkesutbildning och bildning ska tolkas
som ett motsatspar. Snarare visar de juridiska utbildningarna att en god yrkesförberedelse
förutsätter en bildningsambition. På så vis blir bildning – som
förhållningssätt och handlingsberedskap – en viktig dimension av lärosätenas
uppdrag att utbilda sådana jurister som arbetsliv, medborgare och samhälle
behöver.
36

Bilaga 1: Intervjuade
Vi har träffat följande organisationer och personer:
Lärosäten: utbildningsanordnare och studenter
• Uppsala universitet – Hans Eklund, studierektor
• Linköpings universitet – Ingrid Arnesdotter, professor
och initiativtagare till det affärsrättsliga programmet
samt Johannes Lerm, utbildningsansvarig
• Stockholms universitet – Ronnie Eklund, prefekt
och Marie Sandström, stf prefekt
• Linköpings universitet – sex studenter i slutet av sin utbildning
eller nyexaminerade
• Stockholms universitet – fem studenter i slutet av sin utbildning
Arbetsgivare
• Domstolsverket – Richard Ekstrand, chef för notarieavdelningen
• Föreningssparbankens huvudkontor – Lena Gentili, chef juridik och
Hans Brolin, stf chef juridik
• Advokatfirman Delphi & Co i Linköping – Oscar Brandin,
advokat
• Advokatfirman Mannheimer Swartling – Andr Andr Andersson, advokat
• Luftfartsstyrelsen i Norrköping – Lena Byström Möller, chef för
juridiska avdelningen
• Försäkringskassan Östergötland – Elsy Söderberg Holberg,
personalchef
• Försäkringsbolaget Östgöta Brandstodsbolag – Anders Karlsson, skadechef
• Advokatsamfundet – Ragnar Palmkvist, chefsjurist
Facklig organisation
• Jusek – Göran Boldt, ansvarig för arbetsmarknads- och utbildningsfrågor
3