Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik
Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik
Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />
Ofta kom det små glasskivor med blodsutstryk <strong>på</strong>, med posten, som skulle till<br />
syster Ingeborg Dahlander och Kalle Bergkvist <strong>på</strong> blodlabbet, dessa glasskivor var<br />
ofta dåligt inpackade och där<strong>för</strong> bara glassplitter då de kom fram.<br />
Den här tiden fanns det inga datorer med skrivare till, nej minsann. Vi fick skriva<br />
stenciler <strong>för</strong> att få flera exemplar av rapporter mm. Stencilen bestod av ett grovt<br />
papper med en hopsatt tunn lite fet extrablad. Det fungerade så att man med sin<br />
gamla Halda, manuella skrivmaskin, satt in denna stencil och tryckte h<strong>år</strong>t <strong>på</strong><br />
tangenterna så att det gick hål <strong>för</strong> varje bokstav i stencilen. Skrev man fel fick man<br />
använda ett chockrosa korrekturlack, som luktade eter, <strong>för</strong> att lacka igen de<br />
felslagna hålen sen fick man vänta en lång stund medan lacket torkade, innan<br />
man kunde fortsätta. Därefter satte man denna stencil <strong>på</strong> en stencilapparats<br />
färgtrumma som pressade tjock, kladdig färg igenom hålen. Stencilapparaten hade<br />
en vev som man drog runt och <strong>på</strong> så sett matades papper fram. Om man<br />
händelsevis kom <strong>på</strong> att man behövde dra några ytterligare exemplar av stencilen<br />
då den var kastad i en stor tunna var det inte roligt att leta efter den bland alla<br />
kladdiga stenciler. (Det hände ganska ofta att professor Sievert önskade ytterligare<br />
exemplar av någon skrift).<br />
Skulle man bara skriva ett brev eller en tillståndshandling använde man<br />
karbonpapper att lägga i mellan tre blad. På så sätt fick man ett original och 2<br />
kopior. Tro att det var jobbigt då man skrev fel och skulle ta ut pappren ifrån<br />
skrivmaskinen och sudda och få det att komma <strong>på</strong> samma plats igen.<br />
Vi hade gemensamt med professor Arne Forssberg <strong>på</strong> radiobiologen en fotostatkopieringsapparat.<br />
Där fick man vara lite kemist och blanda olika vätskor i ett<br />
mörkrum <strong>för</strong> att kopiera bilder.<br />
Organisationen <strong>år</strong> 1963<br />
Denna tid var vi ca 30-40 personer <strong>på</strong> Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, men vi<br />
var också Radiofysiska institutionen vid Karolinska Institutet. Det var professor och<br />
<strong>för</strong>eståndare Rolf Maximilian Sievert och hans sekreterare Torborg Hammarberg<br />
samt Margareta Rydell. Ingenjörerna Bengt Håkansson och Christopher Wilson.<br />
Så hade vi tre avdelningar, kärnfysikaliska avdelningen, chef docent Arne<br />
Hedgran och fil.lic. Jan Olof Snihs, Carl-Gösta Rylander och Karl-Johan Vikterlöf<br />
(flyttade till Örebro strax efter), samt ingenjörerna Lars-Gustav Andersson (bytte<br />
namn till Upphed) (den andre ingenjörens namn har jag glömt). Det hörde också<br />
3
Change language