Naturalhistorikern Lars Levi Laestadius 1973 - laestadiusarkivet

nämns ej alls i sammanhanget trots att han i Loca parallela
plantarum beskrivit samma växt under namnet R. aquatilis v.
eradicatus 50 och säkerligen sänt den till Fries. I flera andra fall
har Fries beskrivit växter, som Laestadius funnit, men han har
då uppgivit varifrån de kommit. När han t. ex. i Mantissa ter-
tia under namnet Carex atrata v. nigra beskriver den starrart,
som nu heter C. nigra, skriver han: "in Lapponia rarissime.
Laestadius." 51 Flera liknande exempel kan letas fram. Vad
Laestadius då går miste om är ett (Laest.) efter artens namn i
floror och växtförteckningar, "att bli upptagen i Botanisternas
eviga hyddor." Den anklagelse som i sådana fall kan riktas
mot Fries, har denne själv formulerat i sin uppsats "Den Lin-
néanska botanikens förhållande till den nuvarande": "Hvad
jag för min del mest lider af att se, då jag läser mellan raderna,
är den småaktiga fåfänga, som uppenbarar sig i begäret att af
ringaste anledning tillsätta sin signatur till så många arter som
möjligt och bruket att uppkalla alla vexter efter personer, så
att man tror sig genom hvarje art förpassa trenne namn till
odödligheten." 52
Fries' inofficiella åsikt om Laestadius efter den brytning, som
tycks ha ägt rum på slutet av 1830-talet, kommer fram bl. a. i
brev till J. Ångström. Han tackar Ångström — vid den tiden
läkare i Lycksele — för en växtremiss han fått från denne.
I främsta rummet sätter han "den herrliga samlingen af Spar-
gania". Släktet Sparganium hade debatterats under lång tid.
Laestadius var som upptäckare och namngivare inblandad. I
brevet gör Fries troligt att den av Laestadius beskrivna och
namngivna S. hyperboreum inte är artegen utan synonym med
den av fransmannen Michaux tidigare i Canada upptäckta S.
50 A. a., 242.
51 A. a., 138, (1842).
52 Botaniska Notiser 1857, 196.
133