Naturalhistorikern Lars Levi Laestadius 1973 - laestadiusarkivet

fullt förtroende arter, som han trodde vara nya, till Wahlen-
berg och denne angav, i den mån han publicerade Laestadius'
fynd, noggrant denne som auctor. Ett exempel må relateras.
1831 berättar Laestadius för Wahlenberg att han på sommar-
resan till Torneå kring Hietaniemi funnit ett stort och präktigt
gräs, som han trodde vara nytt för Skandinavien. 25 Han skic-
kade det sedan till Uppsala i november 1831. I brev till Fries
berättar han om det stora gräset, bestämt varken till genus
eller species, men låter det inte följa med i någon växtremiss. 26
Fries blev intresserad och har tydligen velat ha ett exemplar,
ty två år senare skriver Laestadius att han sänt gräset till Wah-
lenberg, men då han själv inte haft någon stadgad uppfattning
om dess arttillhörighet, hade han inte vågat sända det till någon
annan "af fruktan för antecipation". Wahlenberg hade inte
lämnat något bestämt besked, men Laestadius kallade sitt nya
gräs Glyceria pendulina. 27 Vid den tidpunkten fanns emellertid
gräset beskrivet under detta namn i den nya upplagan av Wah-
lenbergs flora. 28 I denna uppger författaren för övrigt Laesta-
dius som upptäckare och auctor i ytterligare två fall: Serratula
alpina v. angustifolia och Juncus v. biceps et uniceps. 29
Hartman tog upp Laestadius' gräs under namnet Molinia pen-
dulina och anger sig själv som auctor men tillägger ett Glyceria
Laestad. 30 Rimligtvis bör detta ha förargat upptäckaren. Fries
följde inte Hartman. Hos honom heter gräset G. pendulina
Laestad. 31 I våra dagar anses det vara en varietet och hittas
25 Juli 1831.
26 13/3 1832.
27 28/4 1834.
28 Wahlenberg, G. Flora suecica ed. 2, Pars post. 1088 (1833).
29 A. a. 520 resp. 1090. Serratula alp. nu Saussurea a. Laestadius' varietet
inte upptagen. Juncus nodulosus v. nu underarter till J. alpinus.
30 Handbok i Skandinaviens flora 3:e uppl. 24.
31 Fries, E. Summa veget. Scand. 244.
148