Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser för rennäringen ... - O2

Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser för rennäringen inom Laevas och Gabna samebyar 

2008-06-02

Organisation 

Samebyarnas deltagare under 

samrådsmöten 

Lars-Erik Kuhmunen, Gabna sameby 

Erik-Anders Niia, Gabna sameby 

Johan Pingi, Gabna sameby 

Jan-Olof Svonni, Gabna sameby 

Lars Svonni, Gabna sameby 

Tor-Erik Huuva, Laevas sameby 

Rolf Inga, Laevas sameby 

Per-Erik Stenberg, Laevas sameby 

Projektledning 

Vindkompaniet 

Peter Kalla 

Enetjärn Natur AB (konsult) 

Maria Bergstén 

Niklas Lindberg 

Anders Enetjärn 

Titel: Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser 

för rennäringen inom Laevas och Gabna samebyar 

Omslagsbild: Niklas Pingi, Laevas sameby

Innehåll 

0 Sammanfattning ......................... 4 

1 Inledning.................................... 6 

2 Vindkraftprojektet på 

Luongastunturi ............................ 7 

3 Rennäringens övergripande 

förutsättningar .......................... 10 

4. Rennäringen i Kiruna kommun .... 13 

4.1 En historisk tillbakablick 13 

4.2 Samebyarnas situation idag 14 

4.3 Laevas sameby 17 

4.4 Gabna sameby 21 

4.5 Markanvändningen i området vid 

Luongastunturi 25 

5 Konsekvenser ........................... 33 

5.1 Metodik 33 

5.2 Laevas sameby 38 

5.3 Gabna sameby 43 

6 Skadelindrande åtgärder .......... 47 

7 Fortsatt arbete .......................... 47 

8 Referenser................................ 48

0 Sammanfattning 

Nedan följer en sammanfattning av rapporten. Samebyarnas 

syn på projektet presenteras i två textrutor till höger. 

• Vindkompaniet avser söka tillstånd för att bygga 

en vindkraftanläggning vid Luongastunturi, ett 

lågfjällsområde öster om Svappavaara inom Kiruna 

kommun. Anläggningen planeras till maximalt 70 

verk. 

• Denna rapport kommer att utgöra underlag för den 

miljökonsekvensbeskrivning som Vindkompaniet 

kommer att ta fram under 2008. 

• Den planerade vindkraftsanläggningen ligger mitt 

emellan Laevas och Gabnas samebyars vinterbetesmarker. 

Gränsen mellan samebyarna är inte 

fastställd utan markerna nyttjas med stöd av sedvanerätten. 

• Området som är aktuellt för vindkraft är inte utpekat 

som riksintresse för rennäringen men betraktas 

av samebyarna som ett kärnområde eftersom det 

utgör en mycket viktig naturlig uppsamlingsplats 

för renarna inför vårflytten och under sommaren/ 

hösten. 

• Det finns flera svårigheter i bedömningen av 

konsekvenserna, framförallt vad gäller vinterbetesområdenas 

fortsatta funktion samt hur de beörda 

vinterbetesgrupperna kommer att påverkas efter 

anläggningen tagits i drift. Det är därför mycket 

viktigt att dessa svårigheter tas med i det fortsatta 

arbetet och att konsekvenserna följs upp efter 

anläggningen tagits i drift. 

Sammanfattningen fortsätter på nästa sida 

Laevas sameby om vindkraftprojektet 

Samebyn anser att en utbyggnad i området skulle 

kraftigt försvåra uppsamlingen av renarna både 

under våren och under hösten. Uppsamlingen kommer 

att bli mycket tidsödande och därmed orsaka 

ekonomiska förluster för samebyn. Kalfjällsområdena 

vid Luongastunturi ersätter tallhedarnas funktion som 

naturligt uppsamlingsområde. 

Förlorad möjlighet till höstuppsamling medför förluster 

av både slaktinkomster och omärkta kalvar. 

Vem törs vara kvar i området? Den vinterbetesgrupp 

som brukar använda området måste kanske använda 

andra angränsande områden istället vilket kan orsaka 

överbete och konflikter. 

Vad ska samebyn göra om det inte finns betesområden 

som kan ersätta bortfallet vid Luongastunturi? 

Stödutfodra, stanna till fjälls eller skära ner på 

renantalet? 

Detta intrång är allvarligt eftersom samebyn redan nu 

är hårt trängd av skogsbruket i vinterbetesområdet. 

Vinterbetet är flaskhalsen - den styr hela årets produktion 

och verksamhet i renskötselföretaget. 

Konsekvenserna för samebyn och det enskilda renskötselföretagets 

årscykel blir stora: Sammanblandning av 

renar innebär att renskötarna tappar kontrollen på sitt 

eget renskötselföretag och blir styrda av när de andra 

samebyarna genomför samling, skiljning, slakt etc. 

Intrång som detta bidrar till att de psykosociala 

förhållandena i samebyn försämras; oro för renarna, 

förlorad framtidstro, oro för att ev. behöva flytta etc. 

Sådant kan resultera i interna konfliker och t.o.m. utslagning 

av enskilda renskötare och renskötselföretag. 

De olika negativa effekterna som anläggningen 

medför (förlust av vinterbete, störningar, förlorade 

uppsamlingsmöjligheter etc.) samverkar. 

Samebyn tror inte att renstängsel skulle lindra skadan 

vid en eventuell vindkraftsutbyggnad. Stängsel mellan 

samebyarna riskerar att störa renarnas naturliga 

beteende och försvagade renar kan dö när de inte 

kan röra sig dit de vill. Samebygränserna är heller 

inte fastställda. 

Gabna sameby om vindkraftprojektet 

Samebyn tror inte att området kommer att gå att 

använda under byggskedet p.g.a. de omfattande 

störningarna. 

Under driftsskedet kommer bortfall av vinterbete, störningar 

och vägnät att kraftigt försvåra uppsamlingen 

av renar. Plogade vintervägar kommer att medföra 

särskilt stora problem. 

Markförstöringen runt vägar och verk kommer att bli 

allvarlig. Vägdragningarna kommer att förstöra gammelskog 

med hänglavsbete. 

Samebyn befarar att endast få renar kommer att vilja 

beta i området runt verken framöver. De studier som 

finns har inte gjorts vid liknande förhållanden. 

Hur påverkas renar och människor av bullret från 

verken? Under vinterbetesperioden är dagarna korta. 

Buller och lampor kan särskilt skrämma renarna i 

mörker. 

Vilken är störningszonen runt verken? Vet man något 

om detta? 

Bortfallet av vinterbete kan göra att stödutfodring måste 

ske och att samebyn måste skära ner på renantalet. 

Nya intrång måste ses mot bakgrund av alla de som 

redan sker. Detta område är ett av få där samebyns 

renar fortfarande har någorlunda lugn och ro. 

Samebyn är redan nu hårt trängda av skogsbruket i 

vinterbetesområdet. Högkonjunkturen för skogsbruket 

har ökat avverkningstakten markant. 

Samebyn är mycket orolig för de framtida generationernas 

möjlighet att bedriva renskötsel. Ungdomarna 

är oroliga för framtiden och är pessimistiska p.g.a. 

alla intrång och svårigheter. De är tveksamma till att 

våga starta eget. 

Stängsel skulle förhindra ihopblandning av renar men 

för att det ska fungera måste det kontinuerligt underhållas 

och kontrolleras. 

Vindkompaniet måste ge samebyn ersättning för de 

eventuella renar som kan komma att skadas eller 

dödas vid nedfallande is eller iskast.

• Kunskapsunderlaget om vindkraftverkens konsekvenser 

för rennäringen är begränsat. Dessutom 

skiljer sig studierna i flera väsentliga avseenden från 

de förhållanden som råder i området vid Luongstunturi. 

En viss osäkerhet finns därför i bedömningen. 

• Det är framförallt vägarna och den ökade mänskliga 

aktiviteten som bedöms ha störst påverkan på 

renarna. Åtgärder kan vidtas för att begränsa framkomligheten 

för allmänheten och därmed minska 

påverkan på renarna. 

• Den direkta markförlusten (som tas i anspråk för 

verk och vägar) blir liten i förhållande till hela det 

berörda vinterbetesområdet. Den totala betesförlusten 

blir dock större till följd av kanteffekter och 

störd betesro. 

• Berörda vinterbetesgrupper kan i ökad grad 

komma att behöva alternera nyttjandet med andra 

betesmarker, särskilt under anläggningsskedet. 

• Områdets funktion som naturligt uppsamlingsområde 

kommer att förändras vid en vindkraftsetablering. 

Helikopter kommer inte längre kunna nyttjas 

vid samling av renarna. 

• Bedömningen av konsekvenserna bygger på relationen 

mellan befintliga värden och omfattningen av 

den förväntade förändringen. Bedömningen görs 

i en skala Inga/Små/Måttliga/Stora konsekvenser 

och utgår från samebyns möjlighet att fortsatt 

nyttja och under flyttning passera markerna. 

• Sammantaget bedöms konsekvensernan bli måttliga 

för Laevas sameby och måttliga för Gabna 

sameby. 

• Både Laevas och Gabna samebyar är hårt trängda 

av exploateringar i andra delar av beteslandet och 

under andra delar av årscykeln och mycket känsliga 

för ytterligare störningar.

1 Inledning 

Inledningen beskriver syftet och bakgrunden till utredningen. 

Vindkompaniet planerar att bygga en vindkraftsanläggning 

i området kring Luongastunturi, ett lågfjällsområde 

öster om Svappavaara inom Kiruna kommun. 

Vindkraftanläggningen som planeras till maximalt 70 

vindkraftverk ligger inom Laevas och Gabna samebyars 

vinterbetesmarker. 

Svenska samernas riksförbund (SSR) har i ett 

yttrande till Vindkompaniet över den preliminära miljökonsekvensbeskrivningen 

(MKB) som tagits fram 

i november 2007 velat att bolaget utvecklar analysen 

och beskrivningen avseende rennäringen. 

Med utgångspunkt från SSR:s yttrande har en 

djupare studie av Laevas och Gabna samebyars förutsättningar, 

årscykel och markanvändning genomförts 

vilket har resulterat i denna rapport. Beskrivningen 

fokuserar på nyttjandet av vinterbetesmarkerna och 

området kring Luongastunturi. Konsekvenserna av 

vindkraftsanläggningen beskrivs med hänsyn till de 

svårigheter och intrång som finns under andra delar av 

årscykeln. Rapporten avslutas med en beskrivning av 

de åtgärder som kan vidtas för att minska skadorna på 

rennäringen vid en vindkraftsetablering i Luongastunturi-området. 

Utredningen har genomförts av konsulterna på 

Enetjärn Natur AB på uppdrag av Vindkompaniet. 

Beskrivningarna och analyserna är baserade på de 

samrådsmöten som hållits med samebyarna. 

Rapporten kommer att utgöra underlag för den 

MKB som Vindkompaniet troligen kommer att färdigställa 

under 2008. 

Denna rapport beskriver förutsättningarna och konsekvensrna för Laevas och Gabna samebyars vid en vindkraftsetablering i Luongastunturi-området, 

inom Kiruna kommun. Foto Sofia Svonni, Gabna sameby

2 Vindkraftprojektet på 

Luongastunturi 

Vindkompaniet vill etablera en vindkraftsanläggning i 

Luongastunturi-området i Kiruna kommun. Området 

anses som lämpat för vindbruk eftersom det har goda 

vindförhållanden, stora avstånd till bebyggelse samt 

närhet till el- och vägnät. Vindmätningar påbörjades 

i januari 2007. Denna utredning om konsekvenser för 

rennäringen i området görs inom arbetet för att ta fram en 

ansökan om tillstånd till länsstyrelsen enligt 9:e kap MB. 

Kort om Vindkompaniet 

Vindkompaniet AB är ett privatägt oberoende bolag 

som är specialiserat på projektering, finansiering 

och försäljning av vindkraftprojekt. 

Vindkompaniet har de senaste 10 åren tillhört de 

ledande vindkraftföretagen i Sverige och uppfört 

cirka 200 vindkraftverk varav 10 är havsbaserade. 

Vindkompaniet arbetar med projektutveckling över 

hela landet. Kontor finns i: 

- Mörbylånga 

- Stockholm 

- Frösön 

- Kiruna 

2.1 Området 

Utredningsområdet för vindkraftsanläggningen ligger 

strax öster om Svappavaara och omges av byarna 

Svappavaara, Piilijärvi, Parakka och Vittangi. Området 

är i stort sett helt obebyggt, och närmaste bebyggelse 

utifrån det gällande förslaget finns på drygt 5.5 km avstånd 

vid Parakka i sydost samt vid Piilijärvi i sydväst. 

Områdets högsta punkt, toppen Ylinenlaki, ligger 

659 m.ö.h. och marken i området ägs av Sveaskog. 

Etableringsområdet berörs inte av riksintressen eller 

andra skydd enligt miljöbalken. Dock är vattendrag i 

området skyddade inom nätverket Natura 2000. 

2.2 Projektbeskrivning 

Anläggningens utformning 

Vindkraftsanläggningen planeras till maximalt 70 

vindkraftverk och kommer att få en total installerad 

effekt om maximalt 250 MW. Vindkraftverkens totalhöjd 

beräknas bli upp till 160 m från mark till rotorns 

högsta punkt. Verkens antal, modell och storlek beror 

dock av bl.a. teknikutveckling, vindförhållanden och 

anslutning till elnätet och är därför ännu inte fastställt. 

Avstånden mellan verken är i normalfallet 300-600 

m. Vindmätningar på fler platser, särskilt i de östra 

delarna, behövs innan verkens exakta placering inom 

området kan bestämmas. Dessutom kommer förekommande 

natur- och kulturvärden samt synpunkter från 

samrådet att beaktas. 

Verken kopplas normalt in vid en vindhastighet på ca 

3 m/s, når sin maxeffekt kring 12-13 m/s och slås av 

om det blåser mer än 25 m/s. 

Etableringsområdets totala areal uppgår till ca 7880 

ha. Av denna yta kommer maximalt 67 ha att tas i 

anspråk av vindkraftanläggningen, nyanlagda vägar 

och röjda ytor för väg inom projekteringsområdet 

samt arbetsytor invid varje vindkraftverk. Det innebär 

en andel av ca 0.85 % av etableringsområdets totala 

areal. Den bearbetade ytan där vegetationstäcket 

kommer att avlägsnas, d.v.s. vägen samt arbetsytorna 

invid vindkraftverken, kommer att uppgå till 27 ha. 

Anläggningsperiodens längd och eventuella planerade 

byggstopp under denna tid är i nuläget inte fastställt. 

Vägnätet 

Det allmänna vägnätet fram till enskild väg har tillräcklig 

bärighet och det finns inga kända hinder för de 

transporter som krävs. Transporter ska kunna bedrivas 

även under tjällossningstid. Under etableringsskedet 

nyttjas befintliga skogsbilvägar varifrån nya vägar dras 

till vindkraftverken. Cirka 40 km ny väg beräknas 

behöva anläggas vid en maximal utbyggnad. De nyanlagda 

vägarna kommer att ha en krönbredd av ca 5 m 

(exklusive eventuella diken) med erforderlig breddning 

i kurvor, och i anslutning till varje vindkraftverk krävs 

en hårdgjord arbetsyta av maximalt ca 1000 m2. Vägnätets 

utformning kan bestämmas först när verkens 

lägen har fastställs. Vindkompaniet bedömer dock att 

det finnas goda möjligheter att anpassa vägdragningarna 

så att de undviker känsliga miljöer i skogsmark och 

vattendrag samt rennäringens viktiga betesområden. 

Snöröjning av vägarna under vintern kan komma att 

krävas för att klara servicebehovet, men detta avgörs i 

ett senare skede. 

Nätanslutningar 

Huvudanslutningen till kraftnätet samt ledningarna 

mellan huvudgrupperna av vindkraftverk planeras bli 

luftburna. Elledningar mellan vindkraftverken inom 

anläggningen kommer att markförläggas i anslutning 

till transportvägarna. Samtliga kablar inom anläggningen 

dras till en eller två transformatorstationer.

Utredningsområdet Luongastunturi 

Föreslagen verklokalisering 

Föreslagen transformatorstation 

Föreslagen kopplingskiosk 

Föreslagen elkabel 36 kV 

Föreslagen luftledning 130 kV 

Föreslagen väg 

Utredningsområde 

0 1 2 km 

K 

Figur 2.1. Vindkompaniet projekterar för en vindkraftsanläggning i Luongastunturi-området i Kiruna kommun. Anläggningen planeras till maximalt 70 vindkraftverk och kommer 

att få en total installerad effekt om maximalt 250 MW. Verkens antal, modell, storlek och läge beror bl.a. av teknikutveckling, vindförhållanden och anslutning till elnätet 

och är ännu inte fastställt. 

Rautasjaure 

Paittasjärvi 

Stora Lulevatten 

GironKiruna 

Vittangijärvi 

Malmberget 

Gällivare 

Svappavaara 

Puoltikasvaara 

Skaulo 

Nedre Soppero 

Vittangi 

Översiktskarta 

 

 

Junosuando 

K 

Pajala

Placeringen av dessa är i nuläget inte bestämd. 

Den luftburna anslutningen av anläggningen sker till 

Vattenfalls 130 kV-nät väster om väg E10, på ca 8 km 

avstånd från närmaste vindkraftverk. 

Transporter 

Transporter under byggtiden sker med lastbil, grävlastare 

och mobilkran. Maximalt beräknas ca 4000 

lastbilstransporter behövas vid uppförandet av 70 

vindkraftverk och tillhörande vägnät. 

I närområdet kommer en servicebyggnad att uppföras. 

Servicepersonal kommer att besöka verken 

rutinmässigt. Personbilar kommer att nyttjas för servicetransporter 

och vintertid kommer även skoter att 

användas. Normalt utförs service av vindkraftverken 

fyra gånger per år. Utöver detta besöks anläggningen 

då det uppstår fel som inte kan avhjälpas på distans. 

Med en så stor anläggning kommer det troligen att 

krävas servicebesök flera dagar i veckan under hela 

året. Vid större reparationer krävs insats med mobilkran. 

Ljudnivåer 

Ljudet som alstras består dels av maskinljud, som i 

detta fall är mycket begränsat, samt det aerodynamiska 

ljud som uppstår då rotorn snurrar. I marknivå invid 

vindkraftverket är ljudnivån ca 55dB(A) vilket innebär 

att man kan konversera i normal samtalston under ett 

vindkraftverk i drift. Vid vindhastigheter över 8 m/s 

dränks ljudet från kraftverken av bakgrundsljuden från 

sus i träd, prassel i löv etc. 

Under byggtiden kommer buller att uppstå från både 

transporter och anläggningsarbeten. Inga beräkningar 

av detta har gjorts p.g.a. dess avgränsning i tid. Vissa 

perioder kommer arbetet att ske mer intensivt, men 

inga anläggningsarbeten förekommer normalt sett 

nattetid. 

Nedisning 

Vindkompaniet bedömer att platsen är utsatt för 

nedisningsrisk. Avisningssystem är i nuläget inte helt 

utvecklade när det gäller funktionalitet. Olika tekniker 

och system prövas av leverantörerna och det pågår för 

närvarande forskning och uppföljningstudier kring 

riskerna för iskast. 

Det är i nuläget osäkert om och vilket avisningssystem 

som kan komma att användas eftersom det beror 

på vad som finnas tillgängligt på marknaden. 

Området kommer att skyltas tydligt med ”Varning 

för nedfallande is” såsom brukligt kring större master. 

2.3 Riksintressen för vindkraft 

Området har av länsstyrelsen redovisats som underlag 

till Energimyndighetens fortsatta arbete i form av 

utredningsområden för riksintresse vindkraft, se figur 

2.2. Beslut angående riksintresseområden för vindkraft 

i Sverige väntas tas under 2008. 

Norrbottens län 

Utredingsområden för riksintresse vindkraft 

Teckenförklaring 

0-37 Utredningsområden 

Se bilaga 4: 

PM, områdesbeskrivningar 

19 

1 

2 

3 

4 

31 

5 

7 

36 

20 

21 

8 9 10 

11 

12 

29 

13 

14 34 18 22 

24 26 

15 35 

17 

23 

16 25 27 

28 30 

0 25 50 100 kilometer 

"Copyright Lantmäteriet 2007. Ur Gsd-produkter 106-2004/188BD" 

0 

6 

33 

32 

Karta 4 

Figur 2.2. Utredningsområden för vindkraft i Norrbottens 

län. Nr 1 är området kring Luongastunturi 

37 

E

3 Rennäringens övergripande 

förutsättningar 

I detta kapitel beskrivs rennäringens förutsättningar i allmänhet. 

Renskötseln är en arealkrävande, extensiv form 

av marknyttjande som följer en tydlig årstidsrytm och som 

har stora mellanårsvariationer i marknyttjandet. 

Rennäring som basnäring 

Rennäringen är en uråldrig näring i Norrbotten, Västerbotten, 

Jämtland och norra Dalarna. Den betraktas 

av tradition som en basnäring även om den inte har 

en omfattning som kan jämföras med t.ex. de stora 

basnäringarna jord- och skogsbruk. 

Årscykel 

Under olika årstider använder renarna olika delar av 

landskapet för bete, kalvning och flytt. De ytor som 

används under olika årstider kallas årstidsland. Varje 

årstidsland har sin egen betydelse i samebyns och 

renskötselns årscykel, se figur 3.1. 

Den praktiska renskötseln bedrivs mellan vinterbetesland 

via vår- och höstland till sommarlanden. 

Renskötarna driver djuren mellan olika betesområden, 

men renen har också en inneboende drift att under 

året flytta mellan de olika delarna av renskötselområdet. 

Vajorna (hondjuren) kalvar under vårvintern i maj. 

Kalvningen är en mycket känslig del av renskötselåret. 

Renhjorden samlas i särskilda hagar/rengärden vid 

10 

olika tillfällen under året. Under sommaren samlar 

renskötarna hjorden för märkning av kalvarna. Under 

hösten sker slaktuttag i form av både kalvar och vuxna 

djur. Under vintern är renarna till stor del beroende av 

mark- och hänglavar. 

Tillgången till vinterbete är den huvudsakliga 

begränsande faktorn vad avser antalet renar som kan 

hållas inom renskötselområdena. Vinterbetet styr helt 

hur stort antal kalvar som kan produceras under året. 

VINTERLAND 

Flytt ner till vinterlandet. 

Slakt och skiljning till mindre vintergrupper 

Förvinter (nov-dec): lavbete och 

bete på myrar viktigt tillskott 

Brunstperioden (slutet av september) 

HÖSTLAND 

Flytt till vårland (april) 

Bete: främst i barrskogsområden (olika marklavar) 

Vinterbetesmarker mycket känsliga för ingrepp 

- rennäringens flaskhalsar 

Sarvslakt (början av sept) 

(sarv = renhane) 

Hänglavsbete nödvändigt 

Figur 3.1 Schematisk skiss över rennäringens årscykel. 

VÅRLAND 

Vajorna föder sina kalvar (maj), 

mycket känsliga för störning 

Bete: blandning av lavar, fjolårets rester 

av gräs, örter och löv samt tillskott av 

färsk grönska 

Försommaren (juni): bete i skog, på myrmarker 

och vid bäckdrag 

Högsommaren (juni-juli): spridda över 

olika kalfjällsområden (fjällsameby) och 

skogs- och myrmarker (skogssameby) 

Kalvmärkning (juli) 

Sensommaren (aug): skogs- och myrmarker, 

betar gräs, örter och framförallt svamp 

SOMMARLAND 

Kalvningen är en mycket 

känslig period under 

renskötselåret. Foto Niklas 

Pingi, Laevas sameby

Samernas och rennäringens status 

Samerna i Sverige har, enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket 

regeringsformen, ett grundlagsskydd i egenskap av 

etnisk minoritet, som i sin egenskap av ursprunglig 

befolkning i sitt eget land intar en särskild ställning. 

Detta ger också rennäringen en särskild status. 

Lagstiftning 

Renskötsel får bedrivas på statlig, kommunal och 

enskild mark. De rättigheter som tillkommer samerna 

har i rennäringslagen (1971:437) fått den sammanfattande 

beteckningen renskötselrätt. Renskötselrätten 

beskrivs i lagstiftningen som en rätt för samer att 

begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina 

renar. 

Sametinget har sitt säte i Kiruna. Foto Anders Enetjärn 

Styrning och förvaltning av 

rennäringen 

I Sverige sker den offentliga förvaltningen av rennäringen 

av Sametinget och Länstyrelserna. Rollen som 

central förvaltningsmyndighet för rennäring övergick i 

januari 2007 till Sametinget. 

Samebyarna är ”juridiska” personer som är ansvariga 

för renskötseln inom sina områden. Varje sameby har 

en egen styrelse med uppgiften att företräda samt 

förvalta samebyns inre angelägenheter. Styrelsen utses 

av samebyns medlemmar. 

I samebyarnas åretruntmarker får renskötsel bedrivas 

året runt och samebyns medlemmar har rätt till jakt 

och fiske för husbehov och avsalu. Under vår, sommar 

och höst bedriver samebyarna renskötsel inom 

åretruntmarkerna. Utanför åretruntmarkerna finns 

vinterbetesmarkerna. Där får renskötsel bedrivas under 

tiden 1 oktober-30 april. 

Samernas sedvanerätt lades fast i samband med 

att den första så kallade renbeteslagen antogs 1886. 

Justitieministern menade då att även de marker som 

samerna enligt sina gamla sedvänjor alltid besökt 

under vintern var en verklig rätt och inte enbart ett av 

befolkningen tålt intrång. 

Rennäringens riksintressen 

I 3 kap 5 § miljöbalken anges att: 

”Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen 

... ... skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder 

som kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. 

Områden som är av riksintresse för rennäringen ... ... skall 

skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.” 

Rennäringens riksintressen beslutades av Statens 

Jordbruksverk den 15 december 2005. Riksintressen 

redovisas som kärnområden och strategiska platser 

(flyttleder, rastbeten och svåra passager). Därutöver 

finns funktionskrav som utgörs av områden som inte 

är lika enkla att peka ut men som fyller viktiga funktioner 

i det praktiska renskötselarbetet och som därmed 

också har högt skyddsvärde. Kärnområden avser 

de viktigaste områdena där renarna hålls stationärt för 

bete och reproduktion medan strategiska platser avser 

områden som är viktiga för att renarna ska kunna röra 

sig mellan samebyns olika betesområden. 

11

Rennäringen mer än bara ett arbete 

För många renskötare är renäringen en livsstil. De 

sociala och kulturella aspekterna är mycket viktiga och 

kan vara svåra värdesätta. 

Rennäringen är betydelsefull för hela familjen, ung 

som gammal. Vid större händelser som vid kalvmärkningen, 

vårflytten eller slaken samlas familjerna och 

barnen får möjlighet att lära sig om renskötseln. 

Planerade verksamheter som konkurrerar med rennäringen 

innebär inte bara direkta konsekvenser i form 

av markförluster utan kan även medföra konsekvenser 

på det sociala planet för både den enskilda renskötarfamiljen 

och för samebyn, t.ex. i det fall intrången 

blir så stora att människor lämnar rennäringen för 

helt andra sysselsättningar. Givetvis kan detta i sin tur 

medföra ekonomiska konsekvenser för enskilda och 

för samebyn. 

12 

Den sociala dimensionen inom renskötseln är mycket viktig för såväl unga som gamla. På bilden medlemmar i Laevas sameby vid 

sommarvistet i Allesjaur. Foto: Niklas Pingi, Laevas sameby

4 Rennäringen i Kiruna 

kommun 

Kapitlet inleds med en historisk tillbakablick kring de 

förändringar som skett i Kiruna komun och hur dessa har 

påverkat samebyarna. Därefter följer en beskrivning av de 

berörda samebyarnas årscykel, med fokus på nyttjandet av 

vinterbetsmarkerna. 

4.1 En historisk tillbakablick 

Rennäringen i Kiruna kommun har under det sista 

seklet genomgått stora förändringar. Vid sidan om 

den rationalisering som skett inom renskötseln har 

samebyarna påverkats mycket påtagligt av att Kiruna 

vuxit upp till landets största gruvort. För 100 år sedan 

räknades befolkningen i några hundratal, idag är Kiruna 

en kommun med ca 24 000 invånare. 

Malmfynd 

I slutet av 1600-talet hittades järnmalm vid Luossavaara 

och Kirunavaara. Brytningen startade som ett 

dragbrott i början på 1900-talet. Kiruna stad etablerades 

på väst-sluttningarna av lågfjället Haukivaara med 

utsikt över det stora fjället Kirunavaara i väster och 

Luossavaara i norr. Direkt väster om den nya gruvstaden 

låg den vackra sjön Loussajärvi. 

Återblick på renbetesfjället Kirunavaara som det en gång för 

länge sedan såg ut. Illustration: Roland Enoksson 

Lappbyar 

Lappbyarna Kaalasvuoma (nuvarande Laevas sameby) 

och Rautasvuoma (nuvarande Gabna sameby) hade 

länge använt detta område i skärningen mellan skogsland 

och fjäll som ett av sina betes- och kalvningsområden. 

Regelbundet gick flyttningen av renarna över 

bl.a. Luossajärvi. 

Trång ”midja” vid Kiruna 

Sedan gruvan etablerades och Kiruna stad började 

växa har samebyarna vid återkommade tillfällen fått 

förändra sin verksamhet och sina samband av flyttleder 

mellan skogslandet i öster och fjällen i väster. 

Passagen förbi Kiruna har allt mer börjat likna en 

trång ”midja”. Trängseln i denna midja har förstärkts 

av den expansion som skett i Kiruna under 100 år. 

Båda samebyarna har mer ostörda marker både öster 

och väster om Kiruna. 

Ekonomisk kompensation 

De sentida intrång som skett i samebyarnas markutnyttjande 

har vid ett tillfälle varit föremål för en viss 

ekonomisk kompensation. Detta inträffade vid anläggningen 

av Norge-vägen (E10). 

13

4.2 Samebyarnas situation idag 

Inom Kiruna kommun finns från söder till norr sex 

fjällsamebyar; Laevas, Gabna, Talma, Saarivuoma, 

Lainiovuoma och Könkämä samt skogssamebyn Vittangi. 

Laevas och Gabna samebyar är de som kommer att 

bli direkt påverkade av den planerade vindkraftsanläggningen 

på Luongastunturi. Talma, Saarivuoma 

och Girjas samebyar är de närmast angränsande 

samebyarna. 

För att ge ett perspektiv på betydelsen av de markanvändningskonflikter 

som kan uppstå för de berörda 

samebyarna presenteras som en bakgrund en bild av 

samebyarnas markanvändning under hela renskötselåret. 

Rennäringens betydelse för Kiruna kommun 

Renskötseln är den äldsta av Kiruna kommuns näringar 

och fortfarande en viktig del av kommunens näringsliv. 

Även om rennäringen idag är sysselsättningsmässigt 

förhållandevis liten så producerar rennäringen 

mervärden som det är svårt att sätta siffror på. 

Av landets ca 17-20 000 samer bor ca 2 500 i Kiruna 

kommun (källa: Kiruna kommuns översiktsplan). 

Ungefär 1 100 av dessa är renägare, varav ca 268 är 

aktiva renskötare. Rennäringen och även den samiska 

kulturen är en viktig del av Kirunas identitet. På 

landsbygden i Kiruna kommun har rennäringen en 

avgörande betydelse för sysselsättningen. 

Exploatering av renbetesmark till annat ändamål 

försvårar rennäringens överlevnad i nuvarande form. 

Det är viktigt att de funktionella samband som måste 

finnas mellan olika delområden i varje samebys betesområden 

säkerställs för att renskötseln ska vara möjlig 

och samekulturens fortbestånd därmed garanteras. 

1 

Girjas Laevas Gabna Talma Saarivuoma 

Total areal (km 2 ) 5319 3658 3557 3228 2272 

Areal kärnområde av 

riksintresse (km 2 ) 

Hösta antalet tillåtna 

renar* 

Åretruntmarker finns 

inom 

Vinterbetesmarker 

inom 

1593 1093 1004 1060 688 

12000 8000 6500 8000 11400 

Gällivare k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Kiruna k:n Kiruna k:n 

Gällivare k:n Kiruna, 

Gällivare och 

Pajala k:n 

Påverkan och störning i orörda marker 

Samebyarna hävdar ofta att de inte verkar i orörda 

marker. Dels utgör deras renbetesland de samiska kulturmarker 

som använts under århundraden, dels utgör 

fjällen idag en viktig målpunkt för de som söker rekreation 

till fot, på skidor, på skoter, med hundspann, 

helikopter eller flygplan - något som kan påverka 

möjligheten att ostört bedriva rennäring. 

Kiruna k:n Kiruna k:n Kiruna k:n 

Figur 4.1 Laevas och Gabna samebyar har betesområden inom det aktuella vindkraftssområdet. Girjas, Talma och Saarivuoma 

samebyar är de närmast angränsande samebyarna. (*) Högsta antalet tillåtna renar avser vinterstam, alla djur räknade (källa: länsstyrelsen) 

Rennäringen i Sverige och i Kiruna 

51 samebyar i Sverige (från Idre till Karesuando) 

276 400 renar i Sverige varav 56 000 i Kiruna 

268 aktiva renskötare i Kiruna

Rautasjaure 

Paittasjärvi 

Sirkas 

Sörkaitum 

Stora Lulevatten 

GironKiruna 

Baste 

Vittangijärvi 

Talma 

Girjas 

Gabna 

Laevas 

Malmberget 

Gällivare 

Gällivare 

Saarivuoma 

Lainiovuoma 

Vittangi 

Ängeså 

Översiktskarta - berörda samebyar 

Könkämä 

Tärendö 

 

 

 

 

Figur 4.2 Laevas och Gabna samebyar är de som kommer att bli direkt påverkade av den planerade vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. Girjas, Talma och Saarivuoma 

samebyar är de närmast angränsande samebyarna 

Muonio 

Sattajärvi 

Korju 

K 

Pajala 

1

Skotertrafik och skoterspår ett gemensamt 

problem för samebyarna 

Skotertrafiken är ett av de största problem som rennäringsföretagen 

har att bemöta. Idag är i synnerhet 

markerna kring Kiruna genomkorsade av skoterspår 

som genereras av det rörliga friluftslivet som allmänheten 

bedriver med utgångspunkt från Kiruna. 

Skotern är också ett arbetsredskap inom renskötseln. 

Samebyarna började använda snöskotern år 1961, från 

början enbart för att nå ut till vinterbetesmarkerna. 

Väl där spändes skidorna på. 

Ingen kunde förutspå den utveckling som skedde 

därefter. Från att ha varit enbart ett arbetsredskap för 

renägare, skogsägare m fl så är livet med skotern idag 

en viktig del av friluftslivet i Norrbottens fjällvärld. 

Skoterspåren kanaliseras ofta till ledlinjer i landskapet, 

gärna den typ av linjer som även renarna använder 

för sin fria strövning. Hit räknas t.ex. stråk av öppna 

myrar, dalgångar, sjöar etc. Skotertrafiken har också 

en tydlig tendens att följa andra icke naturliga linjer 

i landskapet som t.ex. kraftledningar eller oplogade - 

vägar. En stor andel av skotertrafiken sker inom denna 

typ av stråk och således ofta vid sidan om markerade 

skoterleder. 

1 

Skotertrafikens påverkan 

Pågående planering kring Kiruna 

Den fria skotertrafiken är ett mycket stort problem för rennäringen. Det finns två anledningar: 

Eftersom Kiruna stad är en svår passage för Laevas 

och Gabna samebyar är det viktigt för helhetsbilden av 

samebyarnas situation att översiktligt belysa pågående 

stora förändringar i Kiruna. 

Kiruna stad står inför stora förändringar då gruvdriften 

medför att en deformationszon med sprickbildning 

av marken närmar sig järnvägen, väg E10, 

centralorten Kiruna, ställverk och kraftledningar. 

Detta innebär att delar av Kiruna stad inklusive dess 

infrastruktur måste flyttas och/eller omstruktureras. 

Stadens utbyggnad i nordväst 

Stadsomvandlingen kommer att ske i flera etapper. 

Under de närmaste 10-20 åren kommer staden att 

expandera med ny bostadsbebyggelse främst mot 

nordväst. Utbyggnaden påverkar framförallt Gabna 

sameby. 

Ny järnväg 

Järnvägen kommer att dras i ett nytt läge förbi Kiruna. 

Den nya dragningen kommer att gå väster om Kiirunavaara, 

mellan gruvområdet och LKABs dammar. 

En planskild passage har föreslagits söder om Kiruna 

som skadelindrande åtgärd för rennäringen. Den nya 

järnvägen påverkar framförallt Laevas sameby. 

Skotertrafik innebär en störning på betande och flyttande renar. Inte sällan händer det att renägarna under flyttning av en 

hjord möter skoterförare som inte iakttar försiktighet och hänsyn och därmed stör flyttningen eller t.o.m. skingrar hjorden. 

Spåren som skotertrafiken genererar sprider renarna i ofta oönskade riktningar. Renarna väljer helt enkelt att röra sig utmed 

de frusna, hårda skoterspåren. Detta är ett stort problem både inom rastbetena och vid flyttningen. 

Nya vägar 

Det allmänna vägnätet kommer successivt i olika 

etapper genom ombyggnadsåtgärder anpassas till den 

framtida utvecklingen av stadsomvandlingen. 

Delar av väg E10 och Nikkaluoktavägen förbi Kiruna 

kommer att ersättas med nya sträckningar. Dessutom 

planeras en ny infart från Nikkaluoktavägen (den s.k. 

”Södra infarten”) till LKABs industriområde. 

Både Gabna och Laevas samebyar påverkas av de nya 

vägarna. 

Utvidgning av slamdammar 

LKAB studerar alternativa lokaliseringar för anläggning 

av en ny slamdamm. Ett av alternativen skulle 

innebära stora negativa konsekvenser för Laevas sameby. 

En av samebyns huvudflyttleder skulle inte längre 

gå att använda och delar av rastbetesområden skulle 

förlora sin funktion. Enligt samebyn skulle alternativet 

stänga av samebyns flytt förbi Kiruna. 

Nytt utlopp från Luossajärvi 

Idag sker avrinningen från Luossajärvi (sjön i Kiruna) 

åt sydost. På grund av sprickbildning och ny säkerhetsklassning 

av damm planerar LKAB att istället leda 

avrinningen norrut från Luossajärvi. Flera alternativ 

studeras, dessa påverkar framförallt Gabna sameby. 

Nya kraftledningar 

För att försäkra kraftförsörjningen kommer delar 

av kraftnätet kring Kiruna att byggas om med nya 

kraftledningar och ställverk. Både Gabna och Laevas 

samebyar påverkas. 

Nystart av gruvor 

På grund av stigande världsmarknadspriser på järn kan 

den gamla gruvan i Svappavaara komma att öppnas 

igen. LKAB har i februari 2008 lämnat in ansökan 

om att få påbörja provbrytning av järnmalm. Laevas 

sameby kan komma att påverkas av detta. 

Även den nedlagda koppargruvan i Viscaria kan 

komma att öppnas.

4.3 Laevas sameby 

Om samebyn 

Laevas sameby är den sydligaste samebyn inom Kiruna 

kommun. Den gränsar i norr till Gabna sameby 

och i söder till Girjas sameby. Laevas samebys betesområde 

sträcker sig från högfjällen kring Kebnekaise 

och riksgränsen i väster till Tärendö i öster, en sträcka 

på ca 25 mil. Kalixälven utgör betesområdets sydliga 

gräns förutom i den mest östliga delen där vinterbeteslandet 

finns på ömse sidor om Kalixälven. 

Samebyns marker omfattar totalt 3658 km 2 varav ca 

30 % utgörs av kärnområden av riksintresse. 

25 aktiva renskötande medlemmar 

Laevas sameby består av 25 aktiva renskötande 

medlemmar. Högsta tillåtna antalet renar vintertid är 

fastställt till 8000. 

Vadställe för renarna i sommarlandet. Foto Niklas Pingi, 

Laevas sameby 

Markanvändning, årscykel och svårigheter 

För att ge en förståelse för Laevas situation vid 

Luongastunturi är det av betydelse att i ett bredare 

perspektiv beskriva samebyns hela årscykel både vad 

gäller markanvändningen och de svårigheter som 

samebyn möter. 

Kalvning 

Samebyns vårland sammanfaller i stort sett med 

kalvningslanden. Kalvningen sker från början av maj 

till början av juni inom kalvningslanden långt i väster 

inom samebyns betesområde. Det viktigaste kalvningslandet 

är ett stort lågfjällsområde mellan Rautasjaure 

och Paittasjärvi. Tre mindre kalvningsland finns 

i högfjällen nära och på andra sidan av riksgränsen. 

Skotertrafik 

Skoterlederna från Riksgränsen och Abisko till 

stugorna vid Unna Allagas samt skoterlederna från 

Årosjokk genererar en hel del trafik som är störande 

för samebyns rendrift under vårvintern. 

För att freda kalvningslanden ansöker samebyn hos 

Kiruna kommun i regel varje år om skoterförbud inom 

de viktigaste delarna av kalvningslandet, oftast från 

sista veckan i mars/början av april. 

Kommunens syn är att det är viktigt med en dialog 

och kunskapsspridning om frågorna kring rennäring 

och skotertrafik och att information är ett bättre sätt 

att hantera frågan än förbud. 

Husbonde/renskötande medlem 

Husbonde/renskötande medlem är en renägare 

som aktivt deltar i renskötselarbetet. 

Rautasfisket 

Fisket i den stora fjällsjön Rautas utgör en svårighet 

för samebyn under kalvningstiden. Då är det gott 

om människor vid denna gränssjö mellan Gabna och 

Laevas samebyar. 

Sommarland och kalvmärkning 

Under juni betar renarna inom samebyns vårland tills 

det blir dags för flytt upp i sommarlandet väster om 

Vistasvaggi där också kalvmärkningen genomförs 

under juli månad. 

Samebyn har sitt sommarviste vid Alisjávri och förfogar 

över flera kalvmärkningshagar i sommarlandet. 

Skjomen i Norge 

På norsk sida av riksgränsen använder samebyn betesmarker 

inom det norska reinbeitesdistriktets Skjomens 

marker för sommarbete. 

Kungsleden och turistanläggningar 

Kungsleden går genom samebyns sommarland och 

många turister vandrar genom sommarbetesmarkerna. 

Även Kebnekaise och Nikkaluokta fjällstation genererar 

många turister in i hjärtat av samebyns sommarland. 

Flyttning till höstlandet 

Under augusti påbörjas flytten till höstlandet som 

sedan används under augusti - oktober. Höstlandet 

ligger i lågfjällsområdet och utgörs av fjällhedar, fjällskog 

och myrar. Här fyller renen på sina reserver för 

att klara vintern. 

Slakt 

I september genomförs sarvslakten inom höstlandet. 

Samebyn har en anläggning för slakt vid Áitejohka 

utmed Nikkaluoktavägen. 

Slaktuttag sker även inom vinterbetesgrupperna 

direkt efter skiljningen i november, vid olika anläggningar. 

1

1 

Skoterleder till 

Unna Allagas 

Kebnekaise 

fjällstation 

Laevas samebys markanvändning 

Laevas sameby, gränsbestämt område 

Laevas sameby, ej gränsbestämt område 

Sommarbete i Norge, tidigare konventionområde 

Sommarland 

Vårland 

Höstland 

Vinterland 

Kärnområde av riksintresse 

Spärrstängsel 

Odlingsgränsen 

Lappmarksgränsen 

Alisjävri sommarviste 

Utredningsområdet Lungastunturi 

0 20 km 

Nikkaluokta 

turistanläggning 

Fritidshus utmed 

Nikkaluoktavägen 

Viktigaste kalvningslandet 

Rautas-fisket, störning 

under kalvning 

Buollánorda 

skiljningshage 

Skoterled från 

Årosjokk 

Slakteri vid 

Áitejohka 


Kiruna 

Kalixfors skjutfält 

Rörligt friluftsliv bl.a. 

skotertrafik och hundar 

Huvudflyttled vår 

Förändringarna i Kiruna med 

ny järnväg, väg, kraftnät, damm 

och utbyggnaden av staden 

Åretruntmarker 

Kalixälven 

Svår passage väg 

och järnväg 

Mertainen 

Svea skog planerar 

avverka granskogsområden 

med hänglav 

Kiruna flygplats 

Gällivare 

Renpåkörningar 

Huvudflyttled höst 

Ev. nystart 

av gruvan 

Svappavaara 


Betesomrade, tillägg från Laevas 


(ej gränsbestämt område, 

bete 1 oktober - 30 april) 

Vittangi 

Ronasvaara Koskenvuoma 

Karta markanvändningen 

kring Luongastunturi, se sid 27 

Nilivaara 


Området nedan lappmarksgränsen 

används varje år av 

Tärendö koncessionssameby 

Junosuando 

Figur 4.3. Laevas samebys markanvändning. Kartan ger en översiktlig bild av renarnas rörelsemönster, viktiga funktionella områden och hur renhjordarna nyttjar landskapet under olika tider på året. Dessutom 

markeras några av de viktigaste störningsmoment som påverkar renskötseln under året. 

Tärendö

Skiljningsanläggningen Buollanorda 

Under november sker inom höstlandet ett omfattande 

samlingsarbete av samebyns hela renhjord 

inför skiljning och flyttning till vinterbetesmarkerna. 

Skiljningen sker huvudsakligen i samebyns anläggning 

vid Buollanorda ca 20 km väster om Kiruna. Här delas 

hjorden i 6-7 vinterbetesgrupper som sedan var och en 

påbörjar flyttningen till vinterbetesmarkerna. Flyttningen 

till vinterbetesmarkerna brukar ta 3-7 dagar i 

anspråk. 

En av samebyns vintergrupper genomför i regel höstflyttningen 

med lastbil från Aitijokk i väster till Vettasjärvi 

i öster. I övrigt förekommer flytt med lastbil i 

liten utsträckning. 


Höstlandet avgränsas i öster av ett spärrstängsel som 

sträcker sig från Rautas/Rávtas till Nikkaluokta (se 

karta i figur 4.3). Spärrstänglets funktion är att förhindra 

renarna att för tidigt på förvintern vandra vidare 

mot vinterbeteslandet. 

I spärrstängslet som avgränsar höstlandet åt öster finns en 

trång passage (grind) vid en punkt kallad Bouddumuhkki 

strax sydväst om Kiruna. Från den punkten flyttar renarna 

vidare mot vinterbetesmarkerna. Foto Anders Enetjärn 

Svårigheter kring Kiruna 

Passagen förbi Kiruna innebär en hel del svårigheter 

och en hög grad av störningar, bland annat: 

• Passagen av järnvägen och Nikkaluoktavägen 

• Kalixfors flygfält med skjutbanor och nyanlagd väg 

• Kiruna flygfält 

• Skotertrafik, rörligt friluftsliv, hundar mm. 

Vinterbete 

Efter passagen förbi Kiruna flyttas renarna efter den 

gemensamma flyttleden som delas med Gabna sameby 

fram till Mertainen, se figur 4.3. Samebyn kan även 

flytta längs efter Kalixälven eller efter flyttleden som 

går norr om denna. 

De olika vinterbetesgrupperna fördelar sig inom 

vinterlandet i olika vinterbetesområden, från Kiruna i 

väster till Tärendö i öster. Nyttjandet av vinterbetesområdena 

kan dock variera från år till år beroende på 

betesförhållandena. 

Sex basområden inom vinterlandet 

Laevas samebys vinterland kan grovt delas in i sex 

basområden. Det västligaste området ligger mellan 

Kiruna och Svappavaara och nyttjas vanligtvis av en 

eller två vinterbetesgrupper. 

Söder om Svappavaara och öster om väg E10 finns 

ytterligare fem vinterbetesområden, varav ett berörs av 

vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. Markanvändningen 

vid Luongastunturi beskrivs närmare 

under avsnitt 4.5. 

Vid ”normala” vintrar med goda betesförhållanden 

flyttar i regel samtliga vinterbetesgrupper ner sina renar 

till vinterlandet. Var och en av de olika grupperna 

nyttjar ofta samma vinterbetesområde år efter år. Vanligtvis 

håller grupperna sig skiljda åt från varandra. 

Vinterbetesgrupperna släpper i regel renarna i de 

östra delarna av vinterbetesområdena eftersom renarna 

naturligt dras västerut mot åretruntmarkerna. 

Tärendö koncessionssameby 

Området från lappmarksgränsen ner till Tärendö 

används varje år av Tärendö koncessionssameby och 

enbart vissa vintrar av Laevas sameby eftersom det 

ofta redan är uppbetat. Enligt Laevas sameby skulle 

området kunna använda oftare om inte Tärendö koncessionssameby 

nyttjade det varje år. 

Spärrstängsel längs lappmarksgränsen 

Längs lappmarksgränsen mot Tärendö i öster löper ett 

spärrstängsel från Kalixälven i norr till Pempelijärvi 

i söder (se karta i figur 4.3) för att hindra sammanblandning 

av samebyarnas renar. 

Variation i markanvändning 

Under de senaste åren har några av samebyns vintergrupper 

behållit sina renar långt västerut inom 

åretruntmarkerna eftersom betesförhållandena nere i 

vinterbeteslandet varit mycket dåliga redan i samband 

med att det varit dags att påbörja flyttningen efter 

slakten. Dessa vinterbetesgrupper har då hållit sina 

renar under hela vintern spridda inom stora delar av 

lågfjällen i åretruntmarkerna (från Eatnamvarri i öster 

och västerut till Ravtasjavri). Någon vinter kan upp till 

hälften av renarna ha hållits kvar i åretruntmarkerna 

och under dessa vintrar har hänglavsbetet varit mycket 

viktigt. 

Dåliga vintrar 

Om vinterbetesförhållandena är dåliga söker renarna 

fläckar eller områden där inte betet är låst. Vinterbetesområdena 

blir snabbare uppbetade och upptrampade 

och räcker inte lika länge som vid ett gott betesår. 

Skogsavverkning i vinterlandet 

Skogsbruket har inneburit stora intrång i samebyns 

vinterbetesmarker. Det har bl.a. medfört förluster av 

lavbete och anläggning av nya skogsbilvägar. Dessutom 

ligger många skogsskiften i nord-sydlig riktning 

varför avverkningarna många gånger styr renarna in på 

1

andra samebyars marker något som medför större risk 

för sammanblandning av renarna. 

Ytterligare skogsavverkningar planeras inom samebyns 

vinterbetesmarker. 

I övrigt är intrången i vinterbeteslandet relativt få. 

Vårflyttning 

Under mars månad påbörjas samlingsarbetet inför 

flyttningen till fjälls under april månad. Renarna dras 

naturligt mot de låglänta områdena nära Kalixälven. 

Under slutskedet av vinterbetet händer det att flera 

vinterbetesgrupper slås samman om grupperna ska 

flytta till samma områden. 

Samtliga vinterbetesgrupper gör i regel samlade 

flyttningar till fots under våren. Grupperna följer 

Kalixälvens dalgång fram till Kiruna och sedan vidare 

mot passagen vid Bouddumuhkki. Med en samlad 

vårflyttning tar det vanligen 4-7 dagar att nå vårbeteslanden 

till fots. Rastbeten och övernattningsställen är 

viktiga strategiska platser. 

Flytten till fjälls har under de sista åren tenderat att 

ske allt tidigare under våren p.g.a. dåliga vinterbetesförhållanden. 

Uppsamling av ”skogsrenar” 

Flera renar, s.k. skogsrenar, blir kvar i vinterlandet 

under sommaren. Skogsrenarna samlas ihop och 

slaktas under sensommaren och hösten. I vinterlandet 

finns uppsamlingsplatser dit skogsrenarna söker sig 

naturligt. 

Helikopter 

Samebyn använder ofta helikopter för att driva och 

samla ihop skogsrenarna, se vidare sid 29. I övrigt 

använder samebyn inte helikopter i någon större 

omfattning. 

20 

Renens betesro är mycket viktig. Foto Niklas Pingi, Laevas sameby

4.4 Gabna sameby 

Om samebyn 

Gabna sameby gränsar i nordöst mot samebyn Talma 

och i sydväst mot Laevas sameby. Samebyn bedriver 

renskötsel från riksgränsen i väster till Tärendöälvens 

bifurkation i öster. Den nordliga gränsen följer Torneträsk 

och vidare Torneälven till i höjd med Tärendöälvens 

utflöde till Torneälven. 

Samebyns marker omfattar totalt 3557 km 2 varav ca 

30 % utgörs av kärnområden av riksintresse. 

12 husbönder 

Gabna sameby består av 12 aktiva husbönder. Högsta 

tillåtna antalet renar vintertid är fastställt till 6500. 

Exploatering 

Gabna sameby är den sameby inom Kiruna kommun 

som påverkats mest av exploatering och störning från 

bl.a. tätorter, vägar, järnvägar, gruvor, flygplats, turism, 

skoterkörning och fritidsbebyggelse. 

Vid kalvmärkningen används ofta långa s.k. snarkäppar 

istället för lasson. Foto Magnus Svonni, Gabna sameby 

Markanvändning, årscykel och svårigheter 

För att ge en förståelse för Gabnas situation vid 

Luongastunturi är det av betydelse att i ett bredare 

perspektiv beskriva samebyns hela årscykel både vad 

gäller markanvändningen och de svårigheter som 

samebyn möter. 

Vår och kalvning 

Under våren och kalvningen används framförallt kärnområdet 

Sarvajohka som ligger mellan Torneträsk i 

norr, Rautasjare i söder, Nagirjávri i öster och Cuonjácohkka 

i väster. Området erbjuder goda betesmöjligheter 

med betesro och fungerar som naturligt uppsamlingsställe. 

Förutom några fasta anläggningar finns 

där ett antal kalvmärkningshagar. Området väster om 

Abiskodalen används också som kalvningsland. Även 

kärnområdet Rautas som ligger längs E10 från Njuohcanjávri 

norrut till Bergfors används under våren. 

Kalvningen pågår under vårvintern men är som 

intensivast under perioden 15-20 maj. 

Skotertrafik 

Ett av de problem som samebyn ställs inför är skotertrafiken 

inom kalvningslandet. Norska skoterturister 

utgör en stor andel av dem som attraheras av den fria 

skoterkörningen i de svenska fjällen och Katterjåkk 

är för dem den kanske viktigaste utgångspunkten för 

trafik in i Gabna samebys vårvinterland även om hela 

sträckan Torneträsk - Riksgränsen genrerar skotertrafik 

in på Gabnas område. 

För att något freda kalvningslanden ansöker samebyn 

i regel därför varje år hos Kiruna kommun om skoterförbud 

inom de viktigaste delarna av kalvningslandet, 

oftast från sista veckan i mars. 

Kommunens syn är att det är viktigt med en dialog 

och kunskapsspridning om frågorna kring rennäring 

och skotertrafik och att information är ett bättre sätt 

att hantera frågan än förbud. 

Rautasfisket 

Fisket i den stora fjällsjön Rautas som varje år har 

premiär kring den 10 mars innebär också en störning i 

inledningen av kalvningstiden eftersom evenemanget 

attraherar många att ge sig ut på fjället. 

Sommaren 

Närmare sommaren flyttas renarna norrut och hålls 

i Abiskoområdet där betet är bra och flera fasta renskötselanläggningar 

är förlagda. Fem kalvmärkningshagar 

finns i området. Även kärnområdet Riksgränsen 

erbjuder goda betesmöjligheter under sommaren. 

Under någon dryg månad om sommaren bor många 

av samebyns medlemmar i Rovvidievva. 

Sommarbete i Norge 

Gabna nyttjar en liten del av det norska reinbeitesdistriktet 

Skjomens marker för sommarbete. Detta är en 

viktig del av Gabnas sommarland. 

Turistanläggningar utmed väg E10 

Flera turistanläggningar utmed väg E10 och Malmbanan 

genererar under sommaren betydande turistströmmar 

in i Gabnas samebys sommarland. Hit 

räknas turistanläggningarna vid Abisko, Björkliden, 

Vassijaure och Riksgränsen. 

Hösten 

Under hösten används sydöstra delen av kärnområdet 

Abisko liksom Sarvajohka och Rautas. 

Slakteriet i Rensjön 

Under höstmånaderna samlas renarna för att drivas 

till Rensjön (utmed E10 några mil norr om Kiruna) 

och den årliga höstslakten. Rensjön utgör samebyns 

produktionscentrum med anläggningar för renskiljning 

och kontrollslakteri. All slakt inom samebyn sker 

här. Slakteriet används också för legoslaktning. Flera 

medlemmar inom samebyn bor också i Rensjön. 

21

Figur 4,4. Gabna samebys markanvändning. Kartan ger en översiktlig bild av renarnas rörelsemönster, viktiga funktionella områden och hur renhjordarna nyttjar landskapet under olika tider på året. Dessutom 

markeras några av de viktigaste störningsmoment som påverkar renskötseln under året. 

22 

Riksgränsen 


Katterjåkk, entré för 

norsk skoterturism 

Vassijaure 


Rovvidievva sommarviste 

Störning från skoter 

vår/vinter 

Björkliden 


Abisko 


Kalvning 

Rautas-fisket, störning 

under kalvning 

Kebnekaise Huvudflyttled höst Kiruna 

Rörligt friluftsliv bl.a. 

skotertrafik, skid- och 

hundspår 

Rensjön, slakteri och 

produktionscentrum 

Förändringarna i Kiruna med 

ny järnväg, väg, kraftnät, damm 

och utbyggnaden av staden 

Renpåkörningar 

utefter järnväg 

och väg E10 

Kiruna flygplats 

Svår passage 

väg E10 

Kauppinen, hundar och slädhundspår 

Jukkasjärvi turistanläggning 

Huvudflyttled vår 

Mertainen 

Svappavaara 

Åretruntmarker 


Gabna samebys markanvändning 

Gabna sameby, gränsbestämt område 

Gabna sameby, ej gränsbestämt område 

Sommarbete i Norge, tidigare konventionområde 

Sommarland 

Vårland och höstland överlappande 

Vinterland 


Lucka i spärrstängsel mellan Gabna och 

Saarivuoma/Vittangi samebyar 




Övre 0 Soppero 20 km 

Spärrstängsel mellan 

Gabna och Talma samebyar 


(ej gränsbestämt område, 

bete 1 oktober - 30 april) 

Vittangi 

Karta markanvändningen 

kring Luongastunturi, se sid 27 

Junosuando

Fem-sex vinterbetesgrupper 

Renhjorden delas i fem-sex vinterbetesgrupper som 

sedan var och en påbörjar flyttningen till vinterbetesmarkerna. 

Ibland används lastbil men oftast flyttas 

renarna till fots. 

Svårigheter kring Kiruna 

Passagen förbi Kiruna innebär en hel del svårigheter 

och en hög grad av störningar, bland annat: 

• Passagen av väg E10 

• Skotertrafik, rörligt friluftsliv, skid- och hundspår 

kring Kiruna 

• Kiruna flygfält 

• Passagen förbi Jukkasjärvi (turistaktiviteter) 

• Hundar och hundspår vid Kauppinen 

Olyckor med tåg och bil 

Eftersom Malmbanan går genom samebyns marker 

är olyckor med tåg en vanlig företeelse. Ca 200-300 

renar körs årligen på av tåget. Idag finns rutiner för att 

mota bort renar från järnvägen, men bl.a. vintertid kan 

detta generera mycket merarbete. Spärrstängsel bidrar 

också till att hålla olycksantalen nere. 

Trafiken på E10 innebär ca 50-100 olycksdödade 

renar per år inom Gabnas marker. 

Flytt med helikopter 

Sedan det rörliga friluftslivets omfattning öster om 

Kiruna vuxit betydligt flyttar Gabna numera med 

helikopter hela sträckan förbi Kiruna. Helikoptern 

används för att driva renarna längs flyttlederna och för 

att försäkra att renhjorden inte skingras. 

Metoden är dyr men Gabna sameby ser det som 

enda möjligheten att hålla hjordarna samlade och passera 

Kiruna under en och samma dag. 

Helikopter kan ibland också användas under höstsamlingen 

av skogsrenarna. 

Vinterbete 

Efter passagen förbi Kiruna flyttar samebyn renarna 

efter den gemensamma flyttleden som delas med Laevas 

sameby fram till Mertainen, se figur 4.4. 

De olika vinterbetesgrupperna fördelar sig sedan 

inom vinterlandet i olika vinterbetesområden, från 

Kiruna i väster till Junosuando i öster, se figur 4.5. 

Nyttjandet av vinterbetesområdena kan dock variera 

från år till år beroende på betesförhållandena. 

Gabna sameby använder i regel helikopter vid flytten förbi svåra järnvägspassager. Bilden är tagen vid Rensjön. Foto Sofia Svonni, 

Gabna sameby 

23

Fem basområden inom vinterlandet 

Gabna samebys vinterland kan grovt delas in i fem 

basområden, se figur 4.5. Det västligaste området närmast 

Kiruna betraktas av samebyn som ett område för 

genomströvningsbete. Vintern 2007/08 använde dock 

en av vinterbetesgrupperna området norr om Kiruna 

för vinterbete. Området är till viss del avgränsat av 

stängsel. 

Öster om Svappavaara finns tre vinterbetesområden, 

varav ett berörs av vindkraftsanläggningen på Luongastunturi. 

Markanvändningen vid Luongastunturi 

beskrivs närmare under avsnitt 4.5. 

Vid ”normala” vintrar med goda betesförhållanden 

flyttar i regel samtliga vinterbetesgrupper ner sina 

bnekaise Kiruna 

2 

Genomströvningsbete 

Svappavaara 

renar till vinterlandet. Var och en av grupperna nyttjar 

ofta samma vinterbetesområde år efter år. Vanligtvis 

håller grupperna sig skilda åt från varandra. 

Vinterbetesgrupperna släpper i regel renarna i de 

östra delarna av vinterbetesområdena eftersom renarna 

naturligt dras västerut mot åretruntmarkerna. 

Variation i markanvändning 

Vissa vintrar har en del renar behållits inom åretruntmarkerna 

långt västerut eftersom betesförhållandena 

nere i vinterbeteslandet varit så dåliga. På grund av 

bl.a. de rovdjursförekomster som vintertid finns västerut 

är dock detta något samebyn bara gör när förhållandena 

i vinterlandet är mycket svåra. 

Torneälven 

Övre Soppero Vinterbetesområden (ungefärliga) 

Vittangi 

Vårland och höstland överlappande 

Vinterland 




Vinterbetesområde som berörs av 

utredningsområdet för vindkraft 

Gabna samebys markanvändning 

Gabna sameby, gränsbestämt område 

Gabna sameby, ej gränsbestämt område 


0 20 km 

Junosuando 

Figur 4.5. Under vintern är renarna på bete vintergruppvis. Kartan ger en grov bild av samebyns fem basområden. Antalet vinterbetesgrupper 

samt nyttjandet av områdena varierar med betesförhållandena. 

K 


Om vinterbetesförhållandena är dåliga söker renarna 

fläckar eller områden där inte betet är låst. Vinterbetesområdena 

blir snabbare uppbetade och upptrampade 

och räcker inte lika länge som vid ett gott betesår. 

Skogsavverkning i vinterlandet 

Skogsbruket har inneburit stora intrång i samebyns 

vinterbetesmarker. Det har bl.a. medfört förluster av 

lavbete och anläggning av nya skogsbilvägar. Ytterligare 

skogsavverkningar planeras men i övrigt är 

intrången i vinterbeteslandet relativt få. 

Vårflytten 

Under mars månad påbörjas samlingsarbetet inför 

flyttningen till fjälls under april månad. Renskötarna 

har ofta sparat betesområden i de låglänta delarna nära 

Torneälven där samling brukar ske. Renarna söker sig 

naturligt till dessa uppsamlingsområden. 

Under vårflyttningen används i huvudsak den 

isbelagda Torneälven. Samtliga vinterbetesgrupper 

genomför samlad flyttning till fots. Längs efter Torneälven 

finns flera renvaktarstugor som renskötarna kan 

använda. 

Spärrstängsel mellan samebyarna 

Mellan Jukkasjärvi och Vittangi finns ett spärrstängsel 

mellan Gabna och Talma samebyar för att hindra 

sammanblandning av samebyarnas renar. 

Uppsamling av ”skogsrenar” 

Flera renar, s.k. skogsrenar, blir kvar i vinterlandet 

under sommaren. Skogsrenarna samlas ihop och 

slaktas under sensommaren och hösten. I vinterlandet 

finns uppsamlingsplatser dit skogsrenarna söker sig 

naturligt.

4.5 Markanvändningen i området 

vid Luongastunturi 

Översiktlig beskrivning av området 

Utredningsområdet för vindkraft vid Luongastunturi 

är ett utpräglat skogslandskap men avviker från 

omgivande låglänta topografi genom sina många 

höjdryggar. Tre toppar, Ylinenlaki, Keskinenlaki och 

Alanenlaki, har utpräglade kalfjällsområden medan 

resten av topparna är skogsklädda. Sluttningarna är 

dock mestadels flacka och samtliga toppar är relativt 

mjukt rundade. 

Under vintern är snötäcket som tjockast i granskogen 

i områdets höjdlägen medan det är tunnare på 

låglandet åt söder och norr, närmare Kalixälven och 

Torneälven. Området vindutsatta höjdryggar har bara 

ett tunnare snötäcke. 

Påverkansgrad 

Utredningsområdet utgör ett stort sammanhängande 

område med höga landskapsvärden och trots 

att det inte har något starkt naturskydd har området 

en mycket liten synlig påverkan av mänskliga aktiviteter. 

En stor andel av området har identifierats och 

beskrivits inom regeringsuppdraget om inventering 

av skyddsvärd statlig skog (områdena Luongastunturi 

och Palolaki). 

Det finns nästan inga vägar, hus eller annan infrastruktur 

i området. Två master med anslutningsväg 

finns dock på Ylinenlaki i väster. 

På Ylinenlaki har det tidigare funnits en militär 

anläggning. Idag dock finns endast några spår kvar i 

form av ett stationhus med kraftledningar. 

Naturmiljöer 

Naturtyperna består mestadels av grandominerade 

brandsuccessioner med rika inslag av klen björk. 

Tallhedar saknas helt på höjdområdena men finns i 

söder närmare Kalixälven och i norr längs väg E45 och 

Torneälven. 

Skogarna är ofta glesa och luckiga och naturvärdena 

består främst i frånvaron av mänskliga ingrepp samt 

ett stort inslag av klen död lövved och torrgranar. 

Partier med gammal granskog finns insprängda här 

och där. Hänglavar förkommer allmänt i hela området 

i äldre granskog och på gamla brännor. Därigenom är 

dessa miljöer mycket viktiga för renarna när snötäcket 

är djupt och snön bär renarna. 

Den stora masten på Ylinenlaki. Foto Niklas Lindberg 

Fjällbjörkskog täcker några av topparna och kalfjällsområdena 

på Ylinenlaki, Keskinenlaki och Alanenlaki 

domineras av hedmarker med dvärgbjörk. Björkdominerade 

brännor med markskikt av renlavar återfinns på 

Alanenlakis östsluttning. Det är dock i huvudsak det 

rika hänglavsbetet som är av störst värde ur betessynpunkt. 

Skogsbruk 

Skogsbruket har hittills endast haft begränsad inverkan 

i höjdlägena (mestadels uttag av lövved samt 

dimensionsavverkning). De delar av området som 

pekats ut som skyddsvärd statlig skog behandlas som 

större hänsynsområden av Sveaskog. Mindre delområden 

utreds fortfarande. Spår efter modernt skogsbruk 

återfinns mest i områdets utkanter. På lägre nivåer 

runtom utredningsområdet är dock landskapet ganska 

skogsbrukspräglat. 

Friluftsliv 

Friluftslivet är mycket begränsat under barmarksperioden. 

En del skotertrafik förkommer i området, i synnerhet 

på vårvintern, men någon markerad skoterled 

finns inte. Närmaste riktiga skoterled passerar i söder, 

mellan Piilijärvi och Parakka, d.v.s. utanför utredningsområdet. 

Jakt och fiske 

Jakten arrenderas av Sveaskog och det är mest lokala 

jägare från närområdet som jagar i området (älg). Viss 

skogsfågeljakt förekommer, men är troligen av begränsad 

betydelse. Något värdefullt fiske finns inte inom 

utredningsområdet. 

2

Figur 4.6. Vegetationskarta från 1989 över utredningsrområdet vid Luongastunturi. De tre kalfjällsområdena är markerade med ljusrosa, lövdominerad skog med 

olivgrönt och rished med dvärgbjörk med ljusrött. Gamla hyggen är snedstreckade. Lantmäteriets karta beserad på uppgifter t.o.m. 1989. Nya vägar och hyggen har 

tillkommit sedan kartan producerades. 

2

Rennäring 

- gemensamt för båda samebyarna 

Området som är aktuellt för vindkraft ligger mitt mellan 

Laevas och Gabna samebyar. Ungefär halva utredningsområdet 

ligger inom Laevas marker och andra 

halvan inom Gabnas marker. Gränsen mellan samebyarna 

inom utredningsområdet är inte fastställd utan 

markerna nyttjas med stöd av sedvanerätten. Höjdryggarnas 

kalfjällsmiljöer nyttjas av båda samebyarna. 

Området används av Laevas och Gabna samebyar för 

vinterbete, från oktober/november fram till mars/april. 

Även om området inte är utpekat som riksintresse för 

rennäringen betraktas det som ett kärnområde och ett 

naturligt uppsamlingsområde av samebyarna. 

Unikt område i vinterlandet 

Området vid Luongastunturi är det enda området 

med kalfjällstoppar inom Laevas och Gabna samebyars 

vinterland. Topparna och de sammanhängande 

hänlavsrika granskogarna fungerar som s.k. uppsamlingsområden 

för renarna naturligt söker sig till dessa 

områden. Topparnas tunna snötäcke gör att renarna 

kan hitta markbete här. Särskilt under vårvintern när 

solen börjar värma och skaren börjar bära blir nytt 

mark- och hänglavsbete åtkomligt. 

Utredningsområdet saknar till största delen tallhedar. 

I andra delar av samebyarnas vinterbetesmarker 

fungerar tallhedarna som naturliga uppsamlingsområden 

eftersom snötäcket där är tunnare. Luongastunturi 

betraktas av samebyarna som unikt eftersom det är det 

enda granskogsområdet i vinterlandet som fungerar 

Uppsamlingsområde 

Uppsamlingsområden är marker dit renarna naturligt 

beger sig vid viss vindriktning och väderlek och 

där de sedan har en benägenhet att stanna upp. 

Renvaktarstuga och Saivogärdet 

Svår passage vid Lappeasuanto 

Torneälven 

Gabna sameby 

Laevas sameby 

Rengärde 

E10 

E45 

Ylinenlaki 

Äijälompolo 

Keskinenlaki 

Kärnområdet Lappeasuanto 

Figur 4.7. Rennäringens markanvändningen i området aktuellt för vindkraft. 

Äijäjärvi 

Alanenlaki 

Kärnområdet Mikkelirova 

Mettä Sattajärvi 

Kalixälven 

Koiravaara 

Markanvändning Luongastunturi 


Flyttled av riksintresse 

Flyttled, ej av riksintresse 

Rastbete av riksintresse 

Rastbete, ej av riksintresse 

Svår passage av riksintresse 

Samlingsområde 

Naturligt uppsamlingsområde 

enligt samebyarna 

Anläggning 

Stängsel 

Sameby, gränsbestämt område 

Sameby, ej gränsbestämt område 



0 2 km 

Karhuvaara 

Lehtivaara 

Kärnområdet Pahtavaara 

Palolaki 

Koskenvuoma 

2

som naturligt uppsamlingsområde. 

Hänglavsbete 

Eftersom tallhedar saknas inom utredningsområdet 

för vindkraft blir istället hänglavsrika granskogar av 

stor betydelse. Sådana finns inom utredningsområdet. 

Detta hänglavsbete är av särskilt stor betydelse, speciellt 

under snörika vintrar eller då betet på lägre höjder 

blivit låst till följd av mildväder med efterföljande 

isskorpa. Luongastunturis funktion som naturligt 

uppsamlingsområde blir då än viktigare. 

Utredningsområdets granskogar nyttjas även under 

vinterns inledande skede, innan snön blivit alltför 

djup. Renarna betar då gärna fräken. 

Kantbevakning 

Under vinterbetet måste renarna i området vid Luongastunturi 

dagligen bevakas för att undvika sammanblandning 

av Gabna och Laevas samebyars renar. 

Gränsen mellan Laevas och Gabna samebyar går rakt 

genom området och det krävs många timmars jobb på 

skoter varje dag för att kantbevaka och vända renarna 

åt rätt håll så att de inte blandar sig. Trots detta kan 

Granskog på Ylinenlakis nordvästsluttning. Foto Niklas 

Lindberg 

2 

hundratals renar ibland ändå ströva in i ”fel” område, 

något som genererar stort merarbete för renskötarna. 

Varje år blandas ca 800 av Gabnas renar med Laevas 

renar och ca 500 av Laevas samebys renar med Gabnas 

renar. 

Genom återkommande samlingar och skiljningar kan 

samebyarna separera byarnas renar från varandra. 

Naturligt uppsamlingsområde inför vårflyttningen 

Kalfjällsområdena på Luongastunturi utgör naturliga 

uppsamlingsplatser för renskötarna inför vårflyttningen. 

Under våren då snön smälter undan och bete 

”öppnar sig” drar sig en stor andel av renarna upp 

genom granskogen mot kalfjället. Driften västerut är 

stark och det är snöförhållandena som styr var huvudstråket 

går. Är det mycket snö, vilket oftast varit fallet 

under senare år, går renarnas huvudstråk genom den 

hänglavsrika granskogen uppe i höjdlägena där snön 

är packad och är lättare att gå på. Är det lite snö följer 

många renar istället låglandet längs älvarna eftersom 

snön smälter undan tidigt där också. 

Naturligt uppsamlingsområde under sommaren och hösten 

Under sensommaren och hösten är Luongastunturi 

en viktig uppsamlingsplats för renar som blivit kvar i 

vinterlandet under sommaren (de s.k. skogsrenarna). 

Sarvar och ungdjur blir oftare kvar och framåt brunsten 

drar de sig upp mot höjdryggarna. 

Renskötarna samlar in skogsrenarna, slaktar dem 

eller lastar och transporterar dem på lastbil. 

Det är angeläget för samebyarna att samla ihop så 

många skogsrenar som möjligt dels eftersom de kan 

förstöra förutsättningarna för den kommande säsongens 

vinterbete, dels för att få ut slaktuttaget och dels 

för att märka de kalvar som fötts i skogslandet. 

Skogsrenar finns även spridda i andra miljöer, både 

i skogs- och myrmark. Spridda renar som går kvar 

i skogsområdena nere vid älvarna lämnas ofta kvar 

eftersom det är mycket svårt och kostsamt att samla in 

dem där. 

Övrig kulturell betydelse 

Området används i huvudsak för renskötsel och är 

inte av annan kulturell betydelse för samebyarna idag. 

Inom området återfinns dock troligen spridda s.k. 

lavstubbar som vittnar om att träd fällts för att renarna 

skulle få åtkomst till hänglav under vintrar med dåligt 

bete. Detta förekom t.ex under svåra vintrar på 1930och 

40-talen. 

Renskötarna känner inte till några andra gamla samiska 

lämningar i området, men det kan inte uteslutas 

att sådana finns. 

Utpekandet av riksintressen 

Samebyarna betraktar området vid Luongastunturi 

som ett kärnområde. Trots detta är inte området utpekat 

som riksintresse för rennäringen. 

I enighet med Jordbruksverkets direktiv får den 

sammanlagda nettoarealandelen (den areal som kan 

nyttjas för bete och andra funktioner) för riksintresseområdena 

inte överstiga 30 % av samebyns totala netto 

arealandel. 

Med hänsyn till detta har samebyarna inte kunnat 

peka ut alla viktiga områden som riksintresse för rennäringen. 

Riksintressena inom Laevas sameby har en 

tyngdpunkt i de västra delarna av samebyns marker 

medan Gabna sameby pekat ut flera områden av riksintresse 

nära Kiruna. 

Samebyarna har även viktiga marker i vinterlandet 

men har med hänsyn till ”30 %-direktivet” inte fått 

peka ut alla marker. Riksintresse-verktyget har använts 

i de områden där trycket från motstående intressen varit 

som störst. I Luongastunturiområdet har försvarets 

intressen funnits som ett potentiellt hot. Samebyarna 

har dock inte kunnat förutse att vindkraft skulle kunna 

bli aktuellt i området.

Laevas samebys markanvändning vid Luongastunturi 

Utredningsområdet för vindkraft ligger inom ett av 

Laevas samebys vinterbetesområden. 

Vinterbetesområdet är ca 22 000 ha och sträcker sig 

från väg E10/45 i väster till Parakka i öster. Området 

används vanligtvis av en vinterbetesgrupp (år 2007/08 

bestod gruppen av fyra aktiva renskötare) och gränsar i 

norr mot Gabna sameby och i söder mot Kalixälven. 

Vinterbetesgruppen kommer ner till området under 

perioden november-december. Ofta använder gruppen 

flyttleden närmast söder om Svappavaara och utredningsområdet 

eller flyttleden som går närmast söder 

om Piilijärvi under höstflytten, se figur 4.7. 

Nyttjandet av vinterbetesområdet varierar en del från 

år till år men vanligtvis släpps renarna i den sydöstra 

delen, ofta i området nordväst om Parakka. Renarna 

söker sig sedan vidare västerut upp mot Lehtivaaras 

och Karhuvaaras sluttningar varav den sistnämnda 

höjdryggen ingår i utredningsområdet. Området närmast 

Kalixälven samt kalfjällsområdet vid Ylinenlaki 

sparas inför våren och vårflytten som vanligtvis sker 

under mars/april. 

Naturligt uppsamlingsområde inför vårflyttningen 

Vinterbetesgruppen använder fjällryggen (framförallt 

Ylinenlaki) som ett naturligt uppsamlingsområde 

inför vårflyttningen i mars-april. Större och mindre 

renskockar samlas ihop och flyttas längs mindre flyttleder 

västerut för att passera väg E10 eller söderut mot 

Kalixälven där gruppen samlar renarna inför vårflytten. 

Från Ylinenlaki och även från sjösystemen norr om 

Rengärdet på Ylinenlaki används i huvudsak under höstuppsamlingen av renar som blivit kvar i vinterlandet under sommaren. Foto Maria Bergstén 

Mettä Sattajärvi går flyttleder i nord-sydlig riktning 

från höjdryggarna ner mot Kalixälven, se figur 4.7. 

Kärnområdena Pahtavaara och Lappeasuanto (riksintresse-områden) 

Pahtavaara kärnområde ligger som en smal remsa 

mellan Ronasvaara och Koskenvuoma på norra sidan 

om Kalixälven men utanför utredningsområdet för 

vindkraft, se kartorna 4.3 och 4.7. Området präglas 

av sammanhängande lavrika barrskogar, i huvudsak 

tallhedar. Detta område har normalt sett alltid varit 

mycket viktigt men senare års milda och snörika 

vintrar har försämrat renarnas möjligheter att beta på 

tallhedarna i området. 

Lappeasuanto kärnområde är klassat som riksintresse 

p.g.a. sina lavrika barrskogar. 

2

Saivogärdet och vårflytten 

Inför vårflytten samlas renarna i större grupper för 

övernattningsbete i Saivogärdet som ligger norr om 

Lappesuanto. Därefter flyttas renarna samlat över väg 

E10 som utgör en svår passage. Mindre renskockar 

kan dock flyttas över vägen på andra ställen utefter 

väg E10. Vårflytten upp mot åretruntmarkerna sker 

därefter vanligtvis längs med Kalixälven. 


Vid dåliga betesförhållanden kan Luongastunturi 

utgöra ett naturligt uppsamlingsområde för flera av 

samebyns vinterbetesgrupper. Under dessa vintrar är 

hänglavsbetet i granskogen som mest avgörande. 

Renarna som befinner sig i Luongastunturiområdet 

drar sig naturligt åt väster när de följer hänglavsbetet. 

Särskilt många renar samlas på höjdsluttningarna 

under snörika vårvintrar eftersom de då lätt kan ta 

sig fram på den hårt packade snön och komma åt 

hänglaven. 

Mönstret förstärks av att många renar söder om 

höjdryggarna följer hyggenas kantzoner mot norr. 

Mycket av hänglavsbetet har förlorats söder om 

Luongastunturis höjdryggar genom sentida skogsavverkningar. 

Fler avverkningar i hänglavsrika granskogsmiljöer 

planeras för närvarande inom samebyns 

vinterbetesmarker, söder om Svappavaara, se figur 4.3. 

Små renskockar kan även stanna och beta på 

höjdryggarnas kallfjällsområden under senvintern men 

endast under kortare perioder eftersom mycket av 

betet där redan är slut då. 

Trång flyttning förbi Luongastunturi 

Förutom de renar som nyttjar området för vinterbete 

passerar en stor andel av samebyns renar genom och 

förbi vinterbetesområdets södra delar. Som mest kan 

fyra olika vinterbetsgrupper passera genom området 

under höst- och vårflyttningen. Samebyn upplever 

passagen över väg E10 och förbi Luongastunturiområdets 

höjdryggar som relativt trång. 

30 

Rengärdet på Ylinenlaki 

Det lilla rengärdet på Ylinenlaki tillhör Laevas sameby. 

Gärdet används i huvudsak för uppsamling av 

skogsrenarna under sommaren och hösten. Topografin 

och läget precis vid trädgränsen gör att gärdet ligger 

mycket gynnsamt placerat för att möjliggöra en effektiv 

uppsamling. 

Enligt samebyn är det ca 200-300 renar som samlas 

in på Ylinenlaki under hösten. Ibland sker det i 

flera omgångar, både före och efter brunsten. Oftast 

används helikopterdrivning vilket är en effektiv metod 

att nyttja i slutfasen av ihopsamlingen. I övrigt sker 

höstuppsamlingen till fots och med hjälp av fyrhjulingar 

och hundar.

Gabna samebys markanvändning vid Luongastunturi 

Utredningsområdet för vindkraft ligger inom ett av 

Gabnas samebys vinterbetesområden. 

Vinterbetesområdet är ca 26 000 ha och sträcker sig 

från Svappavaara i väster till vägen mellan Parakka 

och Vittangi i öster. Området används vanligtvis av 

en vinterbetesgrupp (ofta bestående av fyra-sex aktiva 

renskötare). Torneälven utgör vinterbetesområdets 

norra gräns. 

Området har en låg inverkan av skogsbruk och 

mänskliga störningar vilket är värdefullt eftersom samebyn 

är utsatt för intrång och störningar på så många 

andra håll inom årscykeln. 

Gruppen kommer i regel ner till området under 

perioden oktober-januari. Renskötarna använder 

vanligtvis den flyttled som passerar norr om Svappavaara 

och fortsätter åt sydost via sjöarna Äijälompolo 

och Äijäjärvi ner mot Palolaki, se figur 4.7. Som regel 

inleds vinterbetet i de höglänta delarna av området i 

öster, vid Koiravaara och Karhuvaara. Renarna betar 

därefter vidare norrut och västerut. 

Nyttjandet av området kan dock variera från år till 

år. Vissa år kan det vara andra grupper eller renskötare 

som använder området. 

Koiravaara och Palolaki 

Området från toppen Koiravaara österut mot Palolaki, 

i östra delen av utredningsområdet för vindkraft, 

är skogklätt och har partier med växelvis gran- och 

talldominerade marker där lavbetet är bra. Särskilt vid 

Palolaki finns yngre talldominerade marker med bra 

bete på f.d. hyggesbrända marker. 

Betesområdena vid Koiravaara och Palolaki sträcker 

sig från fjällsluttningarna norrut ner i låglandet mot 

Mikkelirova och Torneälven. 

Kantbevakning under vintern och våren 

För att undvika sammanblandning av renarna måste 

renskötarna under hela vintern och våren bevaka och 

vända renarna så att de inte fortsätter in på de andra 

samebyarnas marker, främst Laevas samebys marker i 

söder. Detta sker med hjälp av daglig kantbevakning 

med skoter. 

Samling inför vårflytten 

Framåt våren dras renar västerut mot de låglänta tallhedarna 

nära Torneälven. 

Renskötarna samlar ihop renarna som befinner sig i 

höjdområdena. Ofta används öppna delar av området, 

t.ex. fjällsluttningar, myrar och sjöisar, för att samla 

ihop renskockarna. Det är svårt att samla renar i områden 

med tätare skog. Renarna flyttas sedan ner mot 

Höjdlägenas lavrika granskogar erbjuder gott vinterbete. Utsikt söderifrån mot Hopukka, strax NV om Ylinenlaki, i Luongastunturiområdets 

nordvästra del. Foto Niklas Lindberg 

31

de låglänta områdena och över väg E45 mot samlingsområdena 

vid Tornälven. 

Vinterbetesgrupperna sparar i regel vissa betesområden 

nära Torneälven som renarna kan nyttja efter 

uppsamlingen. Renskötarna kan på så vis hålla renarna 

samlade inför vårflytten. 

Kärnområdet Mikkelirova (riksintresse) 

Kärnområdet Mikkelirova är klassat som riksintresse 

p.g.a. sina sammanhängande lavrika barrskogar. Både 

norra och södra kanten berörs av viktiga flyttleder 

mellan årstidslanden. 

Kalfjällsområdena på Luongastunturi 

Under den tidiga våren då snön sjunker ihop och 

börjar smälta drar sig många renar upp längs fjällsluttningarna 

mot kalfjället. Kalfjällsområdena på Luongastunturi 

(Ylinenlaki och Keskinenlaki) utgör naturliga 

uppsamlingsområden inför vårflytten särkilt under 

vintrar med dåliga betesförhållanden. I den hänglavsrika 

granskogen är betet bra och snön är packad och 

lätt att gå på. 

Vårflytten 

I april flyttas renarna samlat längs med Torneälven 

västerut mot åretruntmarkerna. På våren tinar snön 

snabbast längs älvarna vilket gör att renarna här kan 

hitta bete under flytten. 

Uppsamling av skogsrenarna under hösten 

Cirka 10-100 renar blir varje år kvar i vinterlandet 

under sommaren. Samebyn samlar skogsrenarna med 

skoter, fyrhjuling eller till fots med hundar. Ibland 

används även helikopter för att driva ihop renarna. 

32

5 Konsekvenser 

Beskrivningen av konsekvenserna för Laevas och Gabna 

samebyar görs i tabell på sidorna 39 och 44. Därefter 

följer en beskrivning av den samlade intrångsbilden för 

de båda samebyarna. Konsekvensbedömningen förutsätter 

att anläggningens lokalisering och omfattning överensstämmer 

med beskrivningen i kap 2 och karta i figur 

2.1. En osäkerhetsfaktor är att gränsdragningen mellan 

samebyarna i dagsläget inte är fastställd i detalj inom 

utredningsområdet. 

5.1 Metodik 

Någon enhetlig vägledning för konsekvensanalys och 

konsekvensbeskrivning med avseende på rennäringen 

finns inte. En enkel vägledning finns dock i form av 

länsstyrelsens i Västerbotten checklista över vad som 

ska vägas in i MKB med avseende på rennäring (se 

textruta här intill). 

Utöver det har konsulten Enetjärn Natur AB:s tidigare 

erfarenheter använts som utgångspunkt för hur 

markanvändningen och konsekvenserna kan beskrivas. 

De utredningar som har legat till grund för metoduppbyggnaden 

är framförallt följande: 

• Kirunaprojektet - Hur påverkas rennäringen av förändringarna 

i Kiruna? 

• Konsekvensanalys för rennäringen längs Norrbotniabanan, 

Umeå-Luleå 

• Vindkraftsutbyggnad på Gabrielsberget i Nordmalings 

kommun – miljökonsekvensbeskrivning 

• Vindkraft i Markbygden - förstudie 

Vad bör en MKB innehålla avseende 

rennäring? 

1. Hur, när och var bedrivs renskötsel i det aktuella 

området, inklusive dess omland? 

2. Vilka är effekterna – negativa och positiva för 

renskötseln – av planerad verksamhet? 

3. Vilka är effekterna – negativa och positiva – för 

planerad verksamhet av att renskötsel bedrivs i området, 

och kan detta innebära framtida konflikter? 

4. Berörs något område av riksintresse för rennäringen 

och vilka konsekvenser kan det i så fall leda 

till? 

5. Vilka skadelindrande åtgärder är möjliga att 

sätta in, och hur stor bedöms den återstående 

skadan bli? 

6. Hur ser den samlade intrångsbilden ut för berörd 

sameby (tidigare markintrång från konkurrerande 

intressen som inte hunnit läka ut, aktuella markkonfliketr 

på andra håll etc.)? 

Källa: Länsstyrelsen i Västerbottens län 

Studiebesök i Luongastunturiområdet. Här spanar en av 

renskötarna efter renar från Ylinenlakis topp. Foto Niklas 

Lindberg 

Erfarenheter från forskning och studier vid 

andra anläggningar 

Konsulten har genom nära dialog med svenska och 

norska forskare tagit del av den aktuella kunskap och 

erfarenhet som finns kring konsekvenserna för rennäringen 

vid vindkraftsetablering, se faktaruta nästa sida. 

Samråd med samebyn 

Inom samebyarna finns praktisk förankring och erfarenhet 

kring hur rennäringen tidigare har påverkats av 

olika verksamheter. Utan den erfarenheten är det inte 

möjligt att beskriva konsekvenserna för rennäringen. 

Därför har dialog med samebyarna varit viktiga delar 

av den här utredningen. Samebyarna har också haft 

möjlighet att vid några tillfällen granska det som tagits 

fram under utredningen. 

Fältbesök i området 

Området har under vintern 2008 besökts av konsulten, 

samebyarna och projektören. 

Kartläggning av markanvändningen 

• Gabna och Laevas samebyars markanvändning har 

på ett övergripande sätt beskrivits i det aktörsgemensamma 

Kirunaprojektet - hur påverkas rennäringen 

av förändringarna i Kiruna? Rapporten har 

legat till grund för den beskrivning som gjorts i 

denna utredning. 

• Portalen Ren2000 som är utarbetad i samarbete 

mellan samebyarna och länsstyrelserna i Norrbottens, 

Västerbottens och Jämtlands län har används 

för beskrivningen av Gabna och Laevas samebyars 

markanvändning och riksintressen i området kring 

Luongastunturi samt för kartframställningarna. 

33

3 

Kunskapsläget 

Kunskapsunderlaget om vindkraftsverkens konsekvenser 

för rennäringen är begränsat. Dels har samebyarna inte 

i dagsläget någon erfarenhet av vindkraftsutbyggnad i 

större skala, dels är kunskapsunderlaget från forskning 

angående vindkraftverk och dess konsekvenser för rennäringen 

fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Dessutom 

skiljer sig de vetenskapliga studierna i flera väsentliga 

avseenden från de förhållanden som råder i området 

inom och kring Luongastunturi. 

Den forskning som finns att tillgå som underlag för analys 

av effekterna av en vindkraftsetablering i Luongastunturi 

är främst s.k. störningsstudier. Dessa fokuserar på 

störningseffekter som kan uppstå till följd av mänsklig aktivitet. 

Störningsstudierna gällande renar har genomförts 

i bl.a. Alaska, Kanada och Norge och omfattar studier 

av renar med varierande tamhetsgrad, från tama till vilda 

renar. Studierna gäller störningar från kraftledningar, 

pipelines, vägar, turistanläggningar och rekreationsutnyttjande, 

mer sällan till vindkraftverk. 

Resultat av lokala studier 

Lokala studier fokuserar oftast på enskilda djur, inte sällan 

i inhägnader. Studierna belyser kortvariga effekter 

som förhöjd hjärtfrekvens, förekomst av oroligt beteende, 

flyktavstånd hos enskilda individer samt hur ofta djuren 

korsar en linjär störning som t.ex. en kraftledning eller 

väg. 

Några resultat från studierna: 

• Ljudet från vindkraftverk och kraftledningar uppfattas 

av renar, men behöver inte vara störande. 

• Renens beteende uppvisade inga klara tecken på 

störning vid varierande ljudstyrka och därmed högre 

störande ljud från rotorbladen. 

• Konstruktioner som kraftledningar och vindkraftverk 

har i sig liten effekt på renens beteende vid direkt exponering. 

Resultat av undvikelsestudier 

Vid undvikelsestudier undersöks fritt gående flockar 

eller populationer av djur över ett större område. Med 

undvikelse menas minskad eller ändrad användning av 

ett område p.g.a. mänsklig störning som t.ex. tekniska 

konstruktioner eller aktiviteter. 

De undvikelsestudier som är genomförda gäller för vildrenar 

i Nordamerika eller renar på Finnmarken i Norge 

och är svåra att applicera på Luongastunturi eftersom 

renarna är vana vid mer ostörda miljöer. Några resultat 

från studierna redovisas ändå här: 

• Både tam- och vildrenar undviker kraftledningar på 

flera kilometers avstånd, och då särskilt kraftledningar 

i kombination med vägar och fritidsbebyggelse. Undvikelseeffekten 

kunde inte förklaras av betesförhållanden, 

snömängd eller förhållanden i terrängen. 

• Turistaktiviteter indikerar undvikelseeffekt och ändrat 

beteendemönster hos både tam- och vildrenar. 

• Vildrenar uppvisade samma flyttmönster och föredrog 

samma betesområden innan som efter en vattenkraftsuppbyggnad. 

Förändrat flyttmönster uppstod under konstruktionsfasen. 

Särskilt om vindkraft 

En studie från Mitthögskolan i Östersund som bygger på 

litteratursammanställning och intervjuer med samebyar 

visar att störningar från vindkraftverken är små. Vad 

som kan vara problemet är främst att vägar kan ge ökad 

mänsklig aktivitet. De intervjuade vill inte ha stängsel som 

stänger djuren ute från vindkraftparken, men däremot 

bom för anslutningsvägar. 

Även norska studier stöder hypotesen att vindkraftsparker 

har liten eller ingen negativ påverkan på renar. De 

flesta forskare är eniga om att det är nivån av mänsklig 

aktivitet efter utbyggnad som är den faktor som har störst 

betydelse. Kritiska moment vid en utbyggnad kan vara 

om verken eller vägarna placeras på ”fel” plats så de 

blir ett hinder för renens flyttning eller att betesområden 

fragmenteras och splittras upp i mindre sammanhängande 

områden. 

Seminarium om vindkraft och rennäring 

Svenska samernas riksförbund 

ordnade i augusti 2007 ett seminarium 

om vindkraft och rennäring. 

Seminariet syftade till att myndigheter, 

vindkraftsbolag och samebyar 

skulle få en bättre förståelse för de 

förutsättningar som gäller rennäring 

och vindkraft. Frågorna och svaren 

som togs up under seminariet sammanställdes 

därefter i ett dokument. 

Pågående forskning och 

uppföljning vid andra anläggningar 

I Norge pågår forskningsprojektet Vind-Rein. Projektet 

startade år 2005 och finansieras av de norska vindkraftsutövarna. 

Syftet med projektet är att studera hur 

vindkraftsanläggningar påverkar renarnas markanvändning 

och beteende samt vilka konsekvenser vindkraftanläggningar 

har på de lokala renskötarna. Projektet 

omfattar både biologiska och socioekonomiska uppföljningsstudier. 

Uppföljning och kontrollprogram av konsekvenserna för 

rennäringen pågår vid flera anläggningar som kommer 

att generera erfarenheter inför kommande projekteringar.

Vad kan påverkas? 

Vindkraftanläggningen påverkar en betydelsefull del 

av årscykeln under vintern för Laevas och Gabna samebyar. 

I det perspektivet kan följande företeelser inom 

samebyarnas rendrift komma att påverkas: 

Tillgången till vinterbete 

Området används varje år för vinterbete av samebyarna, 

förutsatt att betesförhållandena är goda. 

Renens betesro 

Området betraktas av samebyarna som trivselland där 

renarna kan stanna under en längre period för bete. 


Området vid Luongastunturi är ett naturligt uppsamlingsområde 

inför vårflytten och under sommaren/ 

hösten. 

Flyttled 

Flyttlederna är stråk i terrängen ofta över öppna 

landskap som myrar och sjöar. Ibland går flyttlederna 

genom skog och då bitvis utmed röjda stråk som 

underlättar framkomligheten och bidrar till att hålla 

hjorden samlad. 

Vem och vad planeras? 

En vindkraftanläggning 

(max 70 verk) med vägar 

kraftledningar och servicehus 

Berörd sameby 

• Gabna sameby 

• Laevas sameby 

Vad kan påverkas? 

Fria strövningen 

Vid sidan om den ordnade flytten förbi Luongastunturi 

passerar en del av samebyarnas renar i s.k. fri 

strövning. De strövar fritt mellan vinterbetesmarker 

och åretruntmarker och nyttjar då ofta de naturliga 

stråk i terrängen där flyttlederna ligger. Den fria strövningen 

är ett invant beteende hos renen. 

Rengärde 

Rengärdet vid Ylinenlaki används för att samla och 

lasta skogrenarna som blivit kvar under sommaren. 

Flexibiliteten i rendriften 

Besluten om vilka marker som ska nyttjas för vinterbete 

eller vilka flyttleder man ska använda tas ofta med 

utgångspunkt från väder- och snöförhållanden. 

På grund av de stora variationerna i förutsättningar 

är rendriften beroende av en stor flexibilitet när det 

gäller t.ex. val av betesmarker och flyttleder. 

Driftsformerna 

Helikopter används idag inom området framförallt 

under höstuppsamlingen. 

Säkerhet för renskötarna och renarna 

Under vintern vistas renskötarna och renarna ofta 

• Tillgången till bete 

• Renens betesro 

• Naturligt uppsamlingsområde 

• Samlade flytten 

• Anläggning 

• Flexibiliteten i renskötseln 

• Driftsformerna 

• Säkerhet för renskötarna och 

renarna 

Figur 5.1. Konsekvensbeskrivningen sker enligt en stegvis modell och presenteras i form av en matris 

Exempel på möjliga 

typer av påverkan 

• Markförlust 

• Störning från ökad 

mänsklig aktivitet 

• Renens invanda beteende 

• Förändrade driftsformer 

Effekt 

Vilken kvalitetsändring 

inom området. Med hänsyn till de höga vindkraftverken 

och risken för nedisning kan renskötarnas 

säkerhet påverkas (det gäller även renarna). 

Möjliga typer av påverkan 

De företeelser som beskrivs ovan kan påverkas på flera 

olika sätt. I fallet med Luongastunturi är de möjliga 

typerna av påverkan följande: 

• Markförlust till följd av vindkraftanläggningens 

och vägnätets markanspråk. Det nya vägnätet 

fragmenterar (styckar sönder) det idag obrutna 

skogs- och lågfjällslandskapet och reducerar andelen 

väglöst land. Vägarna och trafiken på dessa 

genererar kanteffekter i form av störning från trafik 

på vägarna. 

• Störning från ökad mänsklig aktvitet påverkar 

renens betesro. Vägar och kraftledningar ökar tillgängligheten 

för skoter och övrigt rörligt friluftsliv. 

• Naturligt uppsamlingsområde kan förloras och 

renens invanda beteende kan påverkas. 

• Hinder och störning vid den samlade flytten samt 

under den fria strövningen. 

• Rengärdets användbarhet kan reduceras vid upp- 

Konsekvensbedömning 

• Inga konsekvenser 

• Små konsekvenser 

• Måttliga konsekvenser 

• Stora konsekvenser 

Skadelindrande 

åtgärder 

3

3 

samlingen av skogsrenarna under sommaren/hösten. 

• Förändrade förutsättningar i ett av samebyns vinterbetesområden. 

• Förändrade driftformer (helikopter kan inte användas 

i vindkraftsområdet). 

• Om vindkraftverken innebär risker för t.ex. nedfallande 

is eller iskast kan det påverka renskötarnas 

säkerhet vid vistelse i området. Även renarna kan 

riskeras att träffas av iskast. Eventuella regelstyrda 

säkerhetsavstånd från verken kan också påverka 

renskötarnas användning av området. 

Effekter 

De olika typerna av påverkan kan bland annat leda till 

följande effekter på rennäringen: 

• Minskat eller uppsplittrat bete, vinterbetesområdet 

räcker inte lika länge. 

• Störd betesro och stressade renar. 

• Försvårad uppsamlingen under våren och sommaren/hösten. 

• Försvårad användning av flyttleder och försämrad 

möjlighet att hålla renhjorden samlad (splittring av 

hjordar). 

• Färre alternativa vinterbetesmarker och mindre 

flexibel renskötsel vad gäller val av marker. 

• Renskötarna kan p.g.a. risker och regelstyrda säkerhetsavstånd 

bli utestängda från de delar av området 

som ligger närmast verken. 

Konsekvenser, exempel på olika följder 

De effekter som uppstår kan ge följder med t.ex. nedanstående 

betydelse för samebyn. 

• Färre alternativa marker kan leda till överbetning 

av de områden som kan nyttjas (antingen nere i 

vinterbetesområdet eller i åretruntmarkerna om 

samebyn tvingas stanna där under vintern). 

• Förlust eller partiell förlust av vinterbete kan 

tvinga samebyn att ta till stödutfodring för att klara 

djuren, något som är mycket kostsamt och inte 

långsiktigt hållbart. På sikt kan det också tvinga 

fram en reducering av renantalet. 

• Stressade djur eller fler renar på mindre yta kan 

leda till sämre hälsa för renar p.g.a. ökad smittorisk 

som i sin tur kan leda till sämre tillväxt hos renarna 

som då får färre eller svagare kalvar. Svagare djur 

gör att färre djur överlever rovdjur, trafik, parasiter 

vilket i slutänden påverkar renskötselföretagets 

ekonomi. 

• Renarnas kondition påverkar även renskötarnas 

hälsa. Om renarna mår dåligt, mår också renskötarna 

dåligt. 

• Renhjorden blir mer utspridd i ett uppsplittrat 

betesområde vilket ger merarbete för renskötarna, 

med sämre driftekonomi som följd. 

• Risk för fler konflikter med andra samebyar och 

med markägare om renar flyttas eller stöts undan 

till nya betesområden. 

• Förlust av naturligt uppsamlingsområde innebär 

minskat slaktuttag och förlorade kalvar som inte 

märks under höstuppsamlingen. Det innebär även 

ökad sammanblandning med grannsamebyarnas 

renar. 

Direkta och indirekta effekter 

Bland de konsekvenser som beskrivs finns såväl direkta 

som indirekta effekter. Det finns ingen glasklar gräns 

mellan dessa två huvudtyper av effekter utan övergången 

är flytande. 

Till direkta effekter räknas t.ex. förlust av betesmark 

eller hel eller partiell utslagning av ett rengärde. Till 

indirekta effekter räknas sådant som överbetning i andra 

vinterbetesområden eller konflikter inom samebyn 

eller med andra samebyar till följd av undanstötning 

av renarna från det påverkade området.

Bedömningsgrunder 

Värderingarna av de möjliga konsekvenserna av vindkraftsanläggningens 

intrång bygger i stor utsträckning 

på analyser som gjorts under utredningen i samarbete 

mellan konsulten och samebyarna. Dessutom har den 

samlade erfarenheten från konsultens tidigare erfarenheter 

från MKB avseende rennäring legat till grund 

för värderingarna. 

Konsekvensbedömningen kan göras med olika grad 

av säkerhet. Detta har i bedömningen beskrivits som 

stor, måttlig eller liten säkerhet. 

Bedömningen av konsekvenserna bygger på relationen 

mellan befintliga värden och omfattningen av den 

förväntade förändringen. 

Inga konsekvenser 

Ingen eller marginell påverkan på samebyns möjlighet 

att passera och nyttja marker. 

Små konsekvenser 

Liten påverkan på samebyns möjlighet att passera 

och nyttja för samebyn viktiga marker. 

Måttliga konsekvenser 

Begränsad påverkan på kärnområde eller flyttled 

av riksintresse, eller begränsad påverkan på samebyns 

möjlighet att passera och nyttja för samebyn 

viktiga marker. 

Påverkan bedöms orskaka betydande effekter för 

någon vinterbetesgrupp. 

Stora konsekvenser 

Betydande påverkan på kärnområde eller flyttled 

av riksintresse, eller betydande påverkan på samebyns 

möjlighet att passera och nyttja för samebyn 

viktiga marker. 

Påverkan bedöms så omfattande att den har effekter 

på fundamentala delar av samebyns årscykel. 

3

5.2 Konsekvenser Laevas sameby 

Läsanvisning 

I detta avsnitt beskrivs konsekvenserna för Laevas 

sameby vid en vindkraftsetablering i Luongastunturiområdet. 

Beskrivningen är en kvalitativ bedömning av 

konsekvenserna. Samebyns bedömning av konsekvenserna 

beskrivs i textruta på sidan 40 och samebyns syn 

på vindkraftprojektet beskrivs i textruta till höger. 

Det finns flera svårigheter och osäkerheter i bedömningen 

av konsekvenserna, framförallt vad gäller 

3 

Gabna sameby 

Figur 5.2 Planerad vindkraftsetablering inom Laevas samebys vinterlbetesområde 

vinterbetesområdets fortsatta funktion samt hur den 

beörda vinterbetesgruppen kommer att påverkas efter 

anläggningen tagits i drift. Det är därför mycket viktigt 

att dessa osäkerheter tas med i det fortsatta arbetet 

och att konsekvenserna följs upp efter anläggningen 

tagits i drift. 

Det bör betonas att Laevas sameby står inte bakom 

denna bedömning. 




Anläggning 





0 1 2 km 

K 

Laevas sameby 

Laevas sameby om vindkraftprojektet 

Samebyn anser att en utbyggnad i området skulle 

kraftigt försvåra uppsamlingen av renarna både 

under våren och under hösten. Uppsamlingen kommer 

att bli mycket tidsödande och därmed orsaka 

ekonomiska förluster för samebyn. Kalfjällsområdena 

vid Luongastunturi ersätter tallhedarnas funktion som 

naturligt uppsamlingsområde. 

Förlorad möjlighet till höstuppsamling medför förluster 

av både slaktinkomster och omärkta kalvar. 

Vem törs vara kvar i området? Den vinterbetesgrupp 

som brukar använda området måste kanske använda 

andra angränsande områden istället vilket kan orsaka 

överbete och konflikter. 

Vad ska samebyn göra om det inte finns betesområden 

som kan ersätta bortfallet vid Luongastunturi? 

Stödutfodra, stanna till fjälls eller skära ner på 

renantalet? 

Detta intrång är allvarligt eftersom samebyn redan nu 

är hårt trängd av skogsbruket i vinterbetesområdet. 

Vinterbetet är flaskhalsen - den styr hela årets produktion 

och verksamhet i renskötselföretaget. 

Konsekvenserna för samebyn och det enskilda renskötselföretagets 

årscykel blir stora: Sammanblandning av 

renar innebär att renskötarna tappar kontrollen på sitt 

eget renskötselföretag och blir styrda av när de andra 

samebyarna genomför samling, skiljning, slakt etc. 

Intrång som detta bidrar till att de psykosociala 

förhållandena i samebyn försämras; oro för renarna, 

förlorad framtidstro, oro för att ev. behöva flytta etc. 

Sådant kan resultera i interna konfliker och t.o.m. utslagning 

av enskilda renskötare och renskötselföretag. 

De olika negativa effekterna som anläggningen 

medför (förlust av vinterbete, störningar, förlorade 

uppsamlingsmöjligheter etc.) samverkar. 

Samebyn tror inte att renstängsel skulle lindra skadan 

vid en eventuell vindkraftsutbyggnad. Stängsel mellan 

samebyarna riskerar att störa renarnas naturliga 

beteende och försvagade renar kan dö när de inte 

kan röra sig dit de vill. Samebygränserna är heller 

inte fastställda.

Vad påverkas Typ av påverkan Effekt Konsekvens Säkerhet i 

bedömningen 

Tillgången till 

vinterbete, 

renens betesro 

och den fria 

strövningen 

Flexibiliteten i 

rendriften 


Störning från ökad mänsklig aktivitet 

under bygg- och driftsskede 

inom ett av samebyns vinterbetesområden 

Fragmentering av det obrutna 

skogs- och lågfjällsområdet. Andelen 

väglöst land reduceras 

Kanteffekter kring de störda 

ytorna 

Markförlust till följd av anläggning 

av verk och vägar (ca 40 

ha) 

Förändrade förutsättningar i ett 

av samebyns vinterbetesområden 

Störning från ökad mänsklig 

aktivitet 


förloras och renens invanda 

beteende påverkas 

Driftsformerna Förändrade driftsformer 

Rengärdet på 

Ylinenlaki 

Flyttleden från 

Ylinenlaki 

Säkerheten för 

renskötarna och 

renarna 

Ej längre möjligt att göra samlingar 

med helikopter i det berörda 

området 

Rengärdet kan inte användas 

eller kan bara användas i 

begränsad omfattning under 

höstuppsamlingen 

Hinder och störning vid den samlade 

flytten (av större och mindre 

renskockar) 

Olyckor vid nedfallande is och 

vid iskast 

Säkerhetsavstånd 

Störd betesro och ökad stress hos 

renarna inom utredningsområdet 

(ca 4300 ha) 

Minskat och uppsplittrat bete 

Vinterbetesområdets användbarhet 

reduceras, betet räcker inte under 

vintern lika länge som idag 

Färre alternativa vinterbetesmarker 

och mindre flexibel renskötsel 

vad gäller val av marker 

Försvårad uppsamling under våren 

och sommaren/hösten 

Försvårad uppsamling under sommaren/hösten 

Om problem uppstår under 

uppsamlingen kan inte helikopter 

användas för att ”rädda situationen” 

Försvårad uppsamling under sommaren/hösten 

Försvårad användning av flyttled 

och försämrad möjlighet att hålla 

renhjorden samlad 

Renskötarna kan under förhållanden 

med risk för nedisning ej vistas 

under verken 

Säkerhetsavstånd med hänsyn till 

ev iskast 

Mer utspridd renhjord, merarbete och sämre 

driftsekonomi 

Den direkta markförlusten (som tas i anspråk 

för verk och vägar) blir liten i förhållande till 

hela det berörda vinterbetesområdet. Den 

totala betesförlusten blir dock större till följd 

av kanteffekter och störd betesro 

Betesförlusten sker inom viktiga betesmarker 

Tillsammans med övriga påverkansfaktorer 

kan detta medföra att en av vinterbetesgrupperna 

kan komma att behöva komplettera 

med användning av alternativa områden 

Överbetning i angränsande områden 

Ökad risk för konflikter inom samebyn men 

också gentemot angränsande samebyar 

Merarbete och sämre driftsekonomi 

Ekonomisk förlust till följd av förlorad slaktinkomst 

och att kalvar förblir omärkta 

Ökad risk för sammanblandning av samebyarnas 

renar 

Merarbete och därmed försämrad driftsekonomi 

vid samling 

Merarbete vid samling, eventuellt omöjligjord 

samling 

Flyttleden bedöms kunna användas framöver, 

men merarbete kan uppstå till följd av 

att det blir svårt att hålla renhjorden på 

flyttleden när den passerar verk och vägar 

Merarbete 

Sociala konsekvenser i form av oro 

Möjliga åtgäder 

Måttlig säkerhet Byggstopp under vinterbetesperioden november-mars 

Liten säkerhet - 

Måttlig säkerhet 

under byggskedet 

Liten säkerhet 

under driftskedet 

Flexibilitet gentemot samebyn ang tidpunkt för underhåll 

och reparationer 

Begränsad framkomlighet för allmänheten, ej vinterplogade 

vägar. Undvika att anlägga genomgående vägar i 

området som lockar till sig t.ex. skotrar och hundspann 

Anpassning av vägar i samråd med samebyn för att 

undvika påverkan på viktiga betesområden. Försiktighet 

vid projektering i syfte att begränsa påverkan i form av 

avverkning och påverkan på markskiktet. Insådd av kruståtel 

(sia) för snabb återvegetering på bearbetade ytor 

Markförläggning av kraftledningar 


vägar 

Stor säkerhet Resurser tillställs samebyn för att kompensera för ökat 

merarbete 

Måttlig säkerhet Etablering av nytt rengärde på plats utanför vindkraftparken 

Stor säkerhet Anpassning av vägdragning och placering av verk i 

syfte att flyttledens funktion inte ska påverkas 

Liten säkerhet System för att förhindra och förutsäga nedisning av 

verken. Varningslampor vid risk för nedisning 

Etablera kontaktnät för snabb information mellan vindkraftsföretaget 

och samebyn 

Figur 5.3 Sammanställning av påverkan-effekt-konsekvens samt möjliga åtgärder för Laevas sameby vid en vindkraftsetablering. Graden av säkerhet i bedömningen beskrivs som liten, måttlig 

eller stor 

3

Samlad bedömning för Laevas sameby 

Sammanfattningsvis bedöms konsekvenserna för 

Laevas sameby bli måttliga eftersom ett mycket viktigt 

naturligt uppsamlingsområde inom samebyns vinterbetesmarker 

påverkas. I bedömningen finns svårigheter 

och osäkerheter kring det berörda vinterbetesområdets 

fortsatta funktion och bedömningen skiljer sig 

från samebyns bedömning (se textruta). Det är därför 

viktigt att konsekvenserna följs upp efter anläggningen 


Bedömningen är i huvudsak baserad på den forskning 

som gjorts vid andra vindkraftsetableringar, se 

sid 34. Kunskapsunderlaget är dock begränsat och de 

vetenskapliga studierna skiljer sig i flera väsentliga avseenden 

från de förhållanden som råder vid Luongastunturi. 

En viss osäkerhet finns därför i bedömningen. 

Konsekvenserna bedöms inte bli så omfattande att de 

uppfyller kriterierna för stora konsekvenser, se textruta 

med bedömningsgrunder på sid 37, eftersom Luongastunturiområdet 

bedöms kunna fortsätta användas 

även om funktionen kommer att reduceras något. Det 

berörda vinterbetesområdets kvalitet och funktion kan 

således till stor del ändå behållas och kommer inte att 

slås ut. Påverkan bedöms inte bli så omfattande att 

den har effekter på fundamentala delar av samebyns 

årscykel. 

Nedan följer en beskrivning av den samlade bedömningen 

(en detaljerad redovisning återfinns också i tabellen 

på sida 39). Avsnittet avslutas med en beskrivning 

av konsekvenserna vid ett par ”värsta scenarion”. 

Ökad mänsklig aktivitet 

Den ökade mänskliga aktiviteten är den aspekt som 

enskilt bedöms ha störst påverkan på renarna. Driften 

av anläggningen innebär att personal kommer att röra 

sig i området. Vägarna och kraftledningsgatorna kan 

också komma att genera ökad skotertrafik i jämförelse 

med de förhållanden som råder idag. 

0 

Laevas sameby om konsekvensbedömningen 

Laevas sameby bedömer att det inte kommer att 

vara möjligt att använda utredningsområdet efter 

en vindkraftsetablering vid Luongastunturi. Eftersom 

Luongastuntriområdet utgör själva ”hjärtat” kommer 

betet inom hela det berörda vinterbetesområdet 

att förloras. Vinterbetesgrupperna kommer i och 

med detta att behöva skära ned på renantalet och 

någon vinterbetesgrupp kan komma att behöva avveckla 

sin verksamhet. Samebyn kommer att kunna 

fortsätta bedriva renskötsel men i mindre skala. 

De studier som finns om vindkraft och andra anläggningars 

inverkan på renar pekar på att den största 

delen av området kommer att kunna betas även i fortsättningen. 

Detta förutsätter dock att åtgärder vidtas 

för att begränsa framkomligheten för allmänheten. 

Störningarna från vindkraften kommer att vara störst 

under anläggningsskedet. 

Mark- och betesförlust 

Betesmarkerna inom samebyns vinterland skiljer sig åt 

i kvalitet. Enligt samebyn är betet inom utredningsområdet 

av mycket hög kvalitet och Luongastunturiområdet 

utgör själva ”hjärtat” i det berörda vinterbetesområdet. 

Den direkta markförlusten (som tas i anspråk för 

verk och vägar) blir liten i förhållande till hela det 

berörda vinterbetesområdet, se figur till höger. Den 

totala betesförlusten blir dock större till följd av kanteffekter 

och störd betesro. 

Betesförlusten sker inom för samebyn mycket viktiga 

betesmarker. 

Förändrade förutsättningar i ett av samebyns vinterbetesområden 

Området är idag i hög grad opåverkat vilket förklarar 

att området är av stort värde för samebyn. Det är 

framförallt en av samebyns sex-sju vinterbetesgrup- 

Arealer inom samebyns marker 

Areal (ha) 

Laevas samebys vinterland ca 220 000 

Området som används av den 

berörda vinterbetesgruppen 

Utredningsområdet för vindkraft 

inom Laevas samebys marker där 

renens betesro förloras 

Mark som tas i anspråk för vindkraft 

och vägar 

Bearbetad yta där marktäcket 

avlägsnas 

ca 22 000 

ca 4 300 

ca 40 

ca 14 

• Arealen för Laevas samebys vinterland inkluderar 

all yta, d.v.s även vattendrag och bebyggelse. 

Beteskvaliteten inom området varierar. 

• Arealen för det berörda vinterbetesområdet 

inkluderar all yta, d.v.s även vattendrag och bebyggelse. 


• Arealen för utredningsområdet inkluderar även 

vattendrag. Beteskvaliteten är enligt samebyn 

mycket god. Inom utredningsområdet förloras 

renens betesro 

• Arealen mark som tas i anspråk för vindkraft och 

vägar inkluderar enbart betesmark. Beteskvaliteten 

är enligt samebyn mycket god. 

• Arealen bearbetad yta där marktäcket avlägsnas 

inkluderar enbart betesmark. Beteskvaliteten är 

enligt samebyn mycket god

per som återkommande brukar använda området för 

vinterbete. Området som är aktuellt för vindkraft 

utgör delar av vintergruppens betesområde. Vinterbetesgruppen 

kan i ökad grad komma att behöva 

alternera nyttjandet med andra betesmarker, särskilt 

under anläggningsskedet. Detta kan leda till ökad risk 

för konflikter med andra vinterbetesgrupper inom 

samebyn men också gentemot angränsande samebyar. 

För övriga vinterbetesgrupper är området särskilt 

viktigt under vintrar med dåliga betesförhållanden. 

Vinterbetesgrupperna använder området som naturligt 

uppsamlingsområde inför vårflytten. Området 

fungerar även som naturligt uppsamlingsområde 

under sommaren/hösten för de renar som blivit kvar 

i vinterlandet. Kalfjällsområdenas funktion som 

naturligt uppsamlingsområde kommer att förändras 

vid en vindkraftsetablering. Störst konsekvenser i det 

avseendet uppstår i den västra delen av utredningsområdet 

vid Ylinenlaki, Keskinenlaki och Alanenlaki. 

Här kommer vägnätet att försvåra uppsamlingen av 

renar och medföra ökade arbetsinsatser. 

Samebyn kommer inte att ha möjlighet att använda 

helikopter i området. Detta innebär en förändring 

av driftsformerna genom att ihopsamlingen blir mer 

tidsödande och kostsam. 

Säkerhetsriskerna för renskötarna 

Det är i dagsläget svårt att bedöma om möjligheten 

för renskötarna att vistas i närheten av vindkraftverken 

Fotomontage från Pilijärvi, avstånd till anläggningen ca 6 km. Observera att vindkraftverken gjorts svarta för att tydligare framträda i 

bilden 

kommer att påverkas. Detta beror på vilket avisningssystem 

som kommer att användas samt i vilken grad 

regler om säkerhetsavstånd kommer att gälla. 

Värsta scenariot 

Kunskaperna kring storskalig vindkraftsutbyggnad 

inom renbetesområden är fortfarande i ett uppbyggnadsskede. 

Det är därför svårt att förutse vad 

som kommer att ske med avseende på de risker och 

restriktioner som kan komma att föreligga inom en 

vindkraftspark. 

Ett värsta scenario ur rennäringsperspektiv skulle 

vara om området av säkerhetsskäl spärras av. Stora 

betesområden skulle då försvinna för samebyn och den 

berörda vinterbetesgruppen. 

Scenariot bedöms inte vara troligt men bör dock 

ändå beaktas i det fortsatta arbetet. 

Ett annat värsta scenario skulle vara om hela det 

berörda vinterbetesområdet förloras till följd av vindkraftsanläggningen 

och om någon eller några vinterbetesgrupper 

måste avveckla sin verksamhet. 

Inte heller detta scenario bedöms som troligt men 

bör beaktas i det fortsatta arbetet. 

1

Kumulativa effekter på Laevas sameby 

Laevas sameby är hårt trängd av exploateringar i andra 

delar av årscykeln. Gruvan i Kiruna och gruvdammarna, 

järnvägen, väg E10, turistanläggningar och 

skotertrafiken utgör de största intrången och har gjort 

att samebyn är känslig för ytterligare störningar. Varje 

ny störning kan enskild verka liten men kan i ett större 

perspektiv innebära stora konsekvenser för samebyn. 

Vinterbetesmarkerna har hittills klarat sig relativt bra 

från exploateringar med undantag från skogsbrukets 

inverkan i form av avverkningar, markberedningar och 

skogsbilvägar. 

Den planerade vindkraftanläggningen på Luongastunturi 

påverkar ett av samebyns vinterbetesområden. 

Luongastunturiområdet och även hela det berörda 

vinterbetsområdet bedöms dock kunna fortsätta 

användas även om funktionen kommer att reduceras 

något. Detta förutsätter att föreslagna skadelindrande 

åtgärder vidtas och att inte området av säkerhetsskäl 

spärras av. 

Även om vindkraftsetableringen inte bedöms 

påverka fundamentala delar av samebyns årscykel 

innebär det dock: 

• ett ytterligare intrång där tillgången till vinterbete 

minskar, 

• färre alternativa betesmarker, 

• mindre flexibel renskötsel vad gäller val av marker 

• samt försvårad uppsamling under våren och sommaren/hösten. 

Varje ytterligare intrång minskar utrymmet för renskötsel. 

2 

Vindkraftetableringen bidrar härmed till att späda 

på de kumulativa negativa effekterna på samebyn 

och måste ses i det perspektivet. Totalt sett bedöms 

dock inte vindkraftetableringens konsekvenser vara 

av den omfattningen att de blir en avgörande faktor 

för samebyns framtida renbruk. Samebyn bedöms 

kunna fortsätta bedriva sin renskötsel även efter det att 

anläggningen tagits i drift.

5.3 Konsekvenser Gabna sameby 

Läsanvisning 

I detta avsnitt beskrivs konsekvenserna för Gabna 

sameby vid en vindkraftsetablering i Luongastunturiområdet. 

Beskrivningen är en kvalitativ bedömning av 

konsekvenserna. Samebyns syn på vindkraftprojektet 

Gabna sameby 

Figur 5.4. Planerad vindkraftsetablering inom Gabna samebys vinterbetesområde 

beskrivs i textruta till höger. 

Det finns flera svårigheter och osäkerheter i bedömningen 

av konsekvenserna, framförallt vad gäller 

vinterbetesområdets fortsatta funktion samt hur den 

beörda vinterbetesgruppen kommer att påverkas efter 

anläggningen tagits i drift. Det är därför mycket viktigt 

att dessa osäkerheter tas med i det fortsatta arbetet 

och att konsekvenserna följs upp efter anläggningen 






Anläggning 





0 1 2 km 

Laevas sameby 

K 

Gabna sameby om vindkraftprojektet 

Samebyn tror inte att området kommer att gå att 

använda under byggskedet p.g.a. de omfattande 

störningarna. 

Under driftsskedet kommer bortfall av vinterbete, 

störningar och vägnät att kraftigt försvåra uppsamlingen 

av renar. Plogade vintervägar kommer att 

medföra särskilt stora problem. 

Markförstöringen runt vägar och verk kommer att 

bli allvarlig. Vägdragningarna kommer att förstöra 

gammelskog med hänglavsbete. 

Samebyn befarar att endast få renar kommer att 

vilja beta i området runt verken framöver. De studier 

som finns har inte gjorts vid liknande förhållanden. 

Hur påverkas renar och människor av bullret från 

verken? Under vinterbetesperioden är dagarna 

korta. Buller och lampor kan särskilt skrämma 

renarna i mörker. 

Vilken är störningszonen runt verken? Vet man 

något om detta? 

Bortfallet av vinterbete kan göra att stödutfodring 

måste ske och att samebyn måste skära ner på 

renantalet. 

Nya intrång måste ses mot bakgrund av alla de som 

redan sker. Detta område är ett av få där samebyns 

renar fortfarande har någorlunda lugn och ro. 

Samebyn är redan nu hårt trängda av skogsbruket i 

vinterbetesområdet. Högkonjunkturen för skogsbruket 

har ökat avverkningstakten markant. 

Samebyn är mycket orolig för de framtida generationernas 

möjlighet att bedriva renskötsel. Ungdomarna 

är oroliga för framtiden och är pessimistiska 

p.g.a. alla intrång och svårigheter. De är tveksamma 

till att våga starta eget. 

Stängsel skulle förhindra ihopblandning av renar 

men för att det ska fungera måste det kontinuerligt 

underhållas och kontrolleras. 

Vindkompaniet måste ge samebyn ersättning för de 

eventuella renar som kan komma att skadas eller 

dödas vid nedfallande is eller iskast. 

3

Vad påverkas Typ av påverkan Effekt Konsekvens Säkerhet i 

bedömningen 

Tillgången till 

vinterbete, renens 

betesro och den 

fria strövningen 

Flexibiliteten i 

rendriften 



aktivitet under bygg- och 

driftsskede inom ett av samebyns 

vinterbetesområden 

Fragmentering av det obrutna 

skogs- och lågfjällsområdet. 

Andelen väglöst land reduceras 

Kanteffekter kring de störda 

ytorna 

Markförlust till följd av 

anläggning av verk och vägar 

(ca 30 ha) 

Förändrade förutsättningar i 

ett av samebyns vinterbetesområden 


aktivitet 


förloras och renens invanda 

beteende påverkas 

Driftsformerna Förändrade driftsformer 

Säkerheten för 

renskötarna och 

renarna 

Ej längre möjligt att göra 

samlingar med helikopter i det 

berörda området 

Olyckor vid nedfallande is och 

vid iskast 

Säkerhetsavstånd 

Störd betesro och ökad stress hos 

renarna inom utredningsområdet 

(ca 3600 ha) 

Minskat och uppsplittrat bete 

Vinterbetesområdets användbarhet 

reduceras, betet räcker inte 

under vintern lika länge som idag 

Färre alternativa vinterbetesmarker 

och mindre flexibel renskötsel 

vad gäller val av marker 

Försvårad uppsamling under 

våren och sommaren/hösten 

Försvårad uppsamling under 

sommaren/hösten 

Om problem uppstår under 

uppsamlingen kan inte helikopter 

användas för att ”rädda 

situationen” 

Renskötarna kan under förhållanden 

med risk för nedisning ej 

vistas under verken 

Säkerhetsavstånd med hänsyn till 

ev iskast 

Mer utspridd renhjord, merarbete och 

sämre driftsekonomi 

Den direkta markförlusten (som tas i 

anspråk för verk och vägar) blir liten 

i förhållande till hela det berörda 

vinterbetesområdet. Den totala betesförlusten 

blir dock större till följd av 

kanteffekter och störd betesro 

Betesförlusten sker inom viktiga 

betesmarker 

Tillsammans med övriga påverkansfaktorer 

kan detta medföra att en av 

vinterbetesgrupperna kan komma att 

behöva komplettera med användning 

av alternativa områden 

Överbetning i angränsande områden 

Ökad risk för konflikter inom samebyn 

men också gentemot angränsande 

samebyar 

Merarbete och sämre driftsekonomi 

Ekonomisk förlust till följd av förlorad 

slaktinkomst och att kalvar förblir 

omärkta 

Ökad risk för sammanblandning av 

samebyarnas renar 

Merarbete och därmed försämrad 

driftsekonomi vid samling 

Merarbete 

Sociala konsekvenser i form av oro 

Möjliga åtgäder 

Måttlig säkerhet Byggstopp under vinterbetesperioden november-mars 

Liten säkerhet - 

Måttlig säkerhet 

under byggskedet 

Liten säkerhet 

under driftskedet 

Flexibilitet gentemot samebyn ang tidpunkt för underhåll och 

reparationer 


vägar. Undvika att anlägga genomgående vägar i området som 

lockar till sig t.ex. skotrar och hundspann 

Anpassning av vägar i samråd med samebyn för att undvika 

påverkan på viktiga betesområden. Försiktighet vid projektering 

i syfte att begränsa påverkan i form av avverkning och påverkan 

på markskiktet. Insådd av kruståtel (sia) för snabb återvegetering 

på bearbetade ytor 

Markförläggning av kraftledningar 

Stängsel mellan Gabna och Laevas samebyar för att förhindra 

sammanblandning 

Spärrstängsel norrut mot Saarivuoma/Vittangi sameby för att 

förhindra sammanblandning 


vägar 

Stor säkerhet Resurser tillställs samebyn för att kompensera för ökat merarbete 

Liten säkerhet System för att förhindra och förutsäga nedisning av verken. 

Varningslampor vid risk för nedisning 

Etablera kontaktnät för snabb information mellan vindkraftsföretaget 

och samebyn 

Figur 5.5 Sammanställning av påverkan-effekt-konsekvens samt möjliga åtgärder för Gabna sameby vid en vindkraftsetablering. Graden av säkerhet i bedömningen beskrivs som liten, måttlig 

eller stor

Samlad bedömning för Gabna sameby 

Sammanfattningsvis bedöms konsekvenserna för 

Gabna sameby bli måttliga eftersom ett viktigt naturligt 

uppsamlingsområde inom samebyns vinterbetesmarker 

påverkas. 

I bedömningen finns svårigheter och osäkerheter 

kring det berörda vinterbetesområdets fortsatta funktion. 

Det är därför viktigt att konsekvenserna följs upp 

efter anläggningen tagits i drift. 

Bedömningen är baserad på den forskning som gjorts 

vid andra vindkraftsetableringar, se sid 34. Kunskapsunderlaget 

är dock begränsat och de vetenskapliga 

studierna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från de 

förhållanden som råder vid Luongastunturi. En viss 

osäkerhet finns därför i bedömningen. 

Konsekvenserna bedöms inte bli så omfattande att de 

uppfyller kriterierna för stora konsekvenser, se textruta 

med bedömningsgrunder på sid 37, eftersom Luongastunturiområdet 

bedöms kunna fortsätta användas 

även om funktionen kommer att reduceras något. Det 

berörda vinterbetesområdets kvalitet och funktion kan 

således till stor del ändå behållas och kommer inte att 

slås ut. Påverkan bedöms inte bli så omfattande att 

den har effekter på fundamentala delar av samebyns 

årscykel. 

Nedan följer en beskrivning av den samlade bedömningen 

(en detaljerad redovisning återfinns också i tabellen 

på sida 44). Avsnittet avslutas med en beskrivning 

av konsekvenserna vid ett par ”värsta scenarion”. 

Ökad mänsklig aktivitet 

Den ökade mänskliga aktiviteten är den aspekt som 

enskilt bedöms ha störst påverkan på renarna. Driften 

av anläggningen innebär att personal kommer att röra 

sig i området. Vägarna och kraftledningsgatorna kan 

också komma att genera ökad skotertrafik i jämförelse 

med de förhållanden som råder idag. 

De studier som finns om vindkraft och andra an- 

läggningars inverkan på renar pekar på att den största 

delen av området kommer att kunna betas även i fortsättningen. 

Detta förutsätter dock att åtgärder vidtas 

för att begränsa framkomligheten för allmänheten. 

Störningarna från vindkraften kommer att vara störst 

under anläggningsskedet. 

Under byggskedet bedömer samebyn att konsekvenserna 

blir måttliga-stora. 

Mark- och betesförlust 

Betesmarkerna inom samebyns vinterland skiljer sig 

åt i kvalitet. Den direkta markförlusten (som tas i 

anspråk för verk och vägar) blir liten i förhållande till 

hela det berörda vinterbetesområdet, se figur till höger. 

Den totala betesförlusten blir dock större till följd av 

kanteffekter och störd betesro. 

Förändrade förutsättningar i ett av samebyns vinterbetesområden 

Området är idag i hög grad opåverkat vilket förklarar 

att området är av stort värde för samebyn. Det är 

framförallt en av samebyns fem-sex vinterbetesgrupper 

som återkommande brukar använda området för 

vinterbete. Området som är aktuellt för vindkraft 

utgör delar av vintergruppens betesområde. Vinterbetesgruppen 

kan i ökad grad komma att behöva 

alternera nyttjandet med andra betesmarker, särskilt 

under anläggningsskedet. Detta kan leda till ökad risk 

för konflikter med andra vinterbetesgrupper inom 

samebyn men också gentemot angränsande samebyar. 

För övriga vinterbetesgrupper är området särskilt 

viktigt under vintrar med dåliga betesförhållanden. 

Vinterbetesgrupperna använder området som naturligt 

uppsamlingsområde inför vårflytten. Området 

fungerar även som naturligt uppsamlingsområde 

under sommaren/hösten för de renar som blivit kvar 

i vinterlandet. Kalfjällsområdenas funktion som 

naturligt uppsamlingsområde kommer att förändras 

vid en vindkraftsetablering. Här kommer vägnätet att 

försvåra uppsamlingen av renar och medföra ökade 

arbetsinsatser. 

Samebyn kommer inte att ha möjlighet att använda 

helikopter i området. Eftersom användningen av 

helikopter i dagsläget är begränsad bedöms dock inte 

detta påverka samebyn påtagligt. 

Arealer inom samebyns marker 

Areal (ha) 

Gabna samebys vinterland ca 170 000 

Området som används av den 

berörda vinterbetesgruppen 

Utredningsområdet för vindkraft 

inom Gabna samebys marker där 

renens betesro förloras 

Mark som tas i anspråk för vindkraft 

och vägar 

Bearbetad yta där marktäcket 

avlägsnas 

ca 26 000 

ca 3 600 

ca 30 

ca 12 

• Arealen för Gabna samebys vinterland inkluderar 

all yta, d.v.s även vattendrag och bebyggelse. 


• Arealen för det berörda vinterbetesområdet 

inkluderar all yta, d.v.s även vattendrag och bebyggelse. 


• Arealen för utredningsområdet inkluderar även 

vattendrag. Inom utredningsområdet förloras renens 

betesro. 

• Arealen mark som tas i anspråk för vindkraft och 

vägar inkluderar enbart betesmark. 

• Arealen bearbetad yta där marktäcket avlägsnas 

inkluderar enbart betesmark.

Säkerhetsriskerna för renskötarna 

Det är i dagsläget svårt att bedöma om möjligheten 

för renskötarna att vistas i närheten av vindkraftverken 

kommer att påverkas. Detta beror på vilket avisningssystem 

som kommer att användas samt i vilken grad 

regler om säkerhetsavstånd kommer att gälla. 

Värsta scenariot 

Kunskaperna kring storskalig vindkraftsutbyggnad 

inom renbetesområden är fortfarande i ett uppbyggnadsskede. 

Det är därför svårt att förutse vad 

som kommer att ske med avseende på de risker och 

restriktioner som kan komma att föreligga inom en 

vindkraftspark. 

Ett värsta scenario ur rennäringsperspektiv skulle 

vara om området av säkerhetsskäl spärras av. Stora 

betesområden skulle då försvinna för samebyn och den 

beörda vinterbetesgruppen. 

Scenariot bedöms inte vara troligt men bör dock 

ändå beaktas i det fortsatta arbetet. 

Ett annat värsta scenario skulle vara om hela det 

berörda vinterbetesområdet förloras till följd av vindkraftsanläggningen 

och om någon eller några vinterbetesgrupper 

måste avveckla sin verksamhet. 

Inte heller detta scenario bedöms som troligt men 

bör beaktas i det fortsatta arbetet. 

Kumulativa effekter för Gabna sameby 

Gabna sameby är mycket hårt trängd av exploateringar 

i andra delar av årscykeln. Gruvan i Kiruna, 

utvidgningen av Kiruna stad, Malmbanan, väg E10 

(samt den bebyggelse och friluftsliv som vuxit upp 

i anslutning till vägen), turistanläggningarna och 

skotertrafiken utgör de största intrången och har gjort 

att samebyn är mycket känslig för ytterligare störningar. 

Enligt samebyn är smärtgränsen nära. Varje ny 

störning kan enskild verka liten men kan i ett större 

perspektiv innebära stora konsekvenser för samebyn. 

Vinterbetesmarkerna har hittills klarat sig relativt bra 

från exploateringar med undantag från skogsbrukets 

inverkan i form av avverkningar, markberedningar och 

skogsbilvägar. 

Den planerade vindkraftanläggningen på Luongastunturi 

påverkar ett av samebyns vinterbetesområden. 

Luongastunturiområdet och även hela det berörda 

vinterbetsområdet bedöms dock kunna fortsätta 

användas även om funktionen kommer att reduceras 

något. Detta förutsätter att föreslagna skadelindrande 

åtgärder vidtas och att inte området av säkerhetsskäl 

spärras av. 

Även om vindkraftsetableringen inte bedöms 

påverka fundamentala delar av samebyns årscykel 

innebär det dock: 

• ett ytterligare intrång där tillgången till vinterbete 

minskar, 

• färre alternativa betesmarker, 

• mindre flexibel renskötsel vad gäller val av marker 

• samt försvårad uppsamling under våren och sommaren/hösten. 

Varje ytterligare intrång minskar utrymmet för renskötsel. 

Vindkraftetableringen bidrar härmed till att späda 

på de kumulativa negativa effekterna på samebyn 

och måste ses i det perspektivet. Totalt sett bedöms 

dock inte vindkraftetableringens konsekvenser vara 

av den omfattningen att de blir en avgörande faktor 

för samebyns framtida renbruk. Samebyn bedöms 

kunna fortsätta bedriva sin renskötsel även efter det att 

anläggningen tagits i drift.

6 Skadelindrande åtgärder 

I detta kapitel beskrivs kortfattat de skadelindrande 

åtgärder som kan vidtas för att minska de negativa konsekvenserna. 

Åtgärderna bör inte betraktas som definitiva 

lösningar utan kommer att utvecklas vidare i samråd med 

de berörda samebyarna. Innan åtgärderna kan beslutas är 

det viktigt att gränserna mellan samebyarna fastställs. 

Följande åtgärder föreslås: 

• Projektering av vägar, anläggningsytor och servicehus 

bör göras med samebyarnas insyn för att 

undvika viktiga betesområden och flyttleder. Samebyarna 

bör ha en viss möjlighet att påverka val av 

lokalisering. 

• Försiktighet vid projektering av vägar och anläggningsytor 

i syfte att begränsa påverkan i form av 

avverkning och påverkan på markskiktet. 

• Anpassning av dragning av kraftledningar. Eftersträva 

markförläggning av ledningar. 

• Insådd av kruståtel, s.k. sia, för att snabbare få 

markbetet att återkomma på bearbetade ytor. 

• Byggstopp under vinterbetesperioden novembermars. 

• Flexibilitet gentemot samebyarna angående tidpunkt 

för underhåll och reparationer. 

• Begränsad framkomlighet för allmänheten m.h.a. 

vägbommar, ej vinterplogade vägar. 

• Undvika att göra genomgående vägar i området 

som lockar till sig t.ex. skotrar och hundspann. 

• Spärrstängsel mellan Laevas och Gabna samebyar 

för att förhindra sammanblandning. Om stängsel 

sätts upp bör tydlig förordning kring vad som gäl- 

ler med kontroll, underhåll m.m. upprättas. 

• Spärrstängsel norrut mot Vittangi sameby för att 

förhindra sammanblandning med Gabna samebys 

renar. 

• System för att förhindra och förutsäga nedisning av 

verken. 

• Varningslampor vid risk för nedisning. 

• Etablera kontaktnät mellan vindkraftsföretaget och 

samebyarna för snabb information om nedisningsrisk. 

7 Fortsatt arbete 

I det fortsatta arbetet är det viktigt att Vindkompaniet 

har tät kontakt med samebyana. Årliga möten 

bör hållas. Dessutom kan en kontaktperson utses från 

Vindkompaniet och en kontaktperson från respektive 

sameby som håller tätare kontakt med varandra. 

Både Laevas och Gabna önskar att en socio-ekonomisk 

konsekvensanalys upprättas för den planerade 

vindkraftsanläggningen. 

För att följa upp effekterna av vindkraftsetableringen 

föreslås att en utvärdering görs efter att anläggningen 

tagits i drift.

8 Referenser 

Skriftliga 

Banverket m.fl. 2006. Hur påverkas rennäringen av 

förändringarna i Kiruna. En studie av rennäringens 

förutsättningar kring Kiruna och en analys av kumulativa 

effekter. Rapport BRNT 2006:12. 

Banverket 2007. Norrbotniabanan, konsekvensanalys 

för rennäringen längs Norrbotniabanan, Umeå-Luleå. 

Rapport BRNT 2007:12. 

Eftestøl, S., Colman, J. & Reimers, E. Skräms renar 

av människor till fots eller på skidor? 2000. Översatt 

artikel i Boazodiehtu. Nr 1-00 (6). Ursprunglig källa: 

Rangifer report nr 4, 1999. 

Flydal, K., Reimers, E., Enger, P. S., Eftestøl, S., Hermansen, 

A., Johansen, F. B., Korslund, L. & Colman, 

J. 2000. Effekter av kraftlinjer og vindmøller på reinens 

atferd og arealbruk. Reindriftsnytt. Nr 2/3, sept. 

Gabna sameby. 2001. Utvecklingsplan Gabna sameby. 

Jordbruksverket. 2005. MKB för renskötseln vid gruvetableringar. 

Bättre integrerad markanvändning. ISBN 

91 88 264-31-9. 

Jordbruksverket. 2005. Rennäringen i Sverige. 5e 

upplagan. 

Kiruna kommun. 2006. Fördjupad översiktsplan för 

Kiruna centralort. Samrådshandling. Upplaga 1:1. 

Kiruna kommun. 2006. Miljökonsekvensbeskrivning 

för fördjupad översiktsplan Kiruna centralort. Samrådshandling. 

Upplaga 1:1. 

Lantmäteriet. Vegetationskartan, 29K Vittangi SO, 

skala 1:50 000. 

Laevas sameby. 2003. Markanvändningsplan Laevas 

sameby. Version 1. 

Larsen, M. 2002. Konsekvenser av vindkraft för rennäringen 

i Jämtlands län – en pilotstudie. 

Länsstyrelsen. Checklista för MKB arbete inom renskötselområdet 

(enl. R:22 1994). 

Länsstyrelsen i Norrbottens län. 2003. Redovisning av 

rennäringens riksintressen för Norrbottens samebyar. 

Metria Ao GIS (Kiruna och Luleå) och länsstyrelserna 

i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. 2000. 

Renskötselns databas. Ren_2000. Version 2.0. 

Mörner, Elisabeth. 2004. Rennäringen i Miljökonsekvensbeskrivningar 

– Hur rennäringen kan behandlas 

i MKB:er för nya verksamheter och exploateringar. 

Examensarbete. MKB-centrum. Institution för landskapsplanering 

Ultuna. 

Markbygden Vind AB. Vindkraft i Markbygden. 

Förstudie. 6 juli 2007. 

Naturvårdsverket. 2005. Vindkraft på land. Utgåva 1. 

Naturvårdsverkets förlag. ISBN 91-620-8197-7. 

Nelleman, C. & Cameron, R.D. 1998. Cumulative 

impacts of an evolving oil-field complex on the distribution 

of calving caribou. Can. J. Zool. 76: 1425-1430. 

Nelleman, C., Vistnes, I., Jordhøy, P. & Strand, O. 

2001. Winter distribution of wild reindeer in relation 

to power lines, roads and resorts. Biological Conservation 

101, 351-360. 

Norges forskningsråd, 2002. Rapport fra REIN-prosjektet. 

Proposition om insatser för samerna. Prop. 

1976/77:80, 

bet. 1976/77:KrU43, rskr. 1976/77:289. 

Regeringen. Upphörande av 1972 års svensk-norska 

renbeteskonvention. Skr. 2004/05:79. 

Reindriftsförvaltningen Nordland. 2004. Vindkraft og 

reindrift. Bjørkmanns, Alta. ISSN 1503-0318. 

Svenska samernas riksförbund. 2007. Frågor och svar 

om rennäring och vindkraft, seminarium Malå den 

28-29 aug 2007. 

Svensk-norska Renbeteskommissionen. 1997. 

Svevind AB. Vindkraftsutbyggnad på Gabrielsberget i 

Nordmalings kommun. Miljökonsekvensbeskrivning. 

17 januari 2006. 

Vistnes, I., Nellemann, C. 1999. Tap av kalvingsland 

som følge av forstyrrelse fra hyttefelt og kraftlinjer. 

Reindriftsnytt. Nr 2, nov. 

Vistnes, I., Nellemann, C. 2000. När människor stör 

djur – en systematisering av störningseffekter. Översatt 

artikel i Boazodiehtu. Nr 3-00 (8). Ursprunglig 

källa: Reindriftsnytt. Nr 2, 1999.

Vistnes, I., Nellemann, C. 2001. Avoidance of cabins 

and power transmission lines by semi-domesticated 

reindeer during calving. Journal of Wildlife Management 

65, 915-925. 

Elektroniska källor 

Rennäringens markanvändning: 

http://www.ren2000.se. 

Hämtat i feb 2008. 

Samernas riksförbund: 

http://www.sapmi.se

Vindkraft på Luongastunturi - konsekvenser för rennäringen ... - O2

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?