Dricka Jul”

”Dricka Jul”
av Eva Hessel. HS Halland
Redan på 800-talet förekom uttrycket
”dricka jul” här i Norden. Vid midvinterblotet
drack vikingarna ljust starkt julöl
till Odens, Tors och Frejas ära, för döda
fränders minne och för varandra.
Kristendomens införande under 1100-talet
innebar ingen förändring vad gällde julölet.
Bägaren fortsatte att lyftas, men nu till Faderns,
Sonens och Jungfru Marias ära. Ännu idag är
det rituella skålandet kring julbordet viktigt för
oss svenskar.
Julöl sägs vara tradition
Men numera tycks det kunna smaka lite hur som
helst. Tomtar och granar på etiketten är kanske
viktigast. Att en ljus lager, gärna en besk pils,
passar bra till julmaten tycker många. Vi tycks
också få stöd av Systembolagets hemsida. Där
finns en drycknyckel där konsumenterna får
hjälp med att välja rätt dryck till olika maträtter.
En sökning under rubriken Julmat ger följande
resultat:
Gravad lax: ljust lageröl med medelstor beska.
Inlagd sill: ljus eller mörk lager.
Janssons frestelse: ljus lager, minst medelbesk.
Julskinka: ljus eller mörk lager.
Kalvsylta: ljust öl med liten eller medelstor
beska.
Dryckesarvet från bondesamhället, då det
bryggdes ett mörkare, sötare och starkare öl
än vanligt, har ofta åberopats av bryggerierna.
Men smakpreferenserna har förändrats. Många
konsumenter föredrar torrare öl, och eftersom
det traditionella julbordet numera kan ha inslag
av ofta kryddstark mat från världens alla
hörn, spelar det mindre roll om ölet är ljust eller
mörkt. Bara det är gott.
32 Konsument
Mumma
Mumma är en gammal juldricka som är populär
att bjuda på till julbordet. Mumman ska blandas
precis innan den serveras, så att den blir skummig
och fin.
Till ca 2 liter Mumma behövs:
• 3 flaskor porter à 33 cl
• 2 flaskor mellanöl/folköl à 33 cl
• 1 flaska sockerdricka à 33 cl
• 2 dl vitt portvin
• 2 dl färskpressad apelsinjuice
Blanda ingredienserna (kylda) i en stor tillbringare
just före serveringen.
Häll upp med lång stråle, så att det skummar
väl.
Varför dricker tomten glögg?
Glödgat vin har druckits sedan 1600-talet men
det var först under 1890-talet som glöggen blev
en svensk jultradition med spridning i allt vidare
kretsar. Varje vinhandlare med självaktning
hade sin egen blandning som såldes på butelj
med fantasifulla etiketter, ofta med tomtemotiv.
I dag dricker vi svenskar ca 5 miljoner liter
glögg varje jul. På systembolaget kommer
det varje år nya sorter att prova. Men så skrev
också doktor Hagdahl i sin kokbok redan 1879:
”Intet lyckadt slädparti kan undvara denna angenäma
dryck, som af mången blifvit befunnen
meget tilltalande.”

Vinhandlarens glögg
Detta är ett glöggrecept i fri tolkning ur en
okänd vinhandelsfirmas ”Recept o- och förskärningsbok
år 1897”. Receptet är typiskt för
den glögg vinhandlarna tillredde och buteljerade
under 1800-talets slut och i början av 1900talet.
Receptet finns i Vin & Sprithistoriska
Museets samlingar.
1 flaska fylligt rött spanskt vin
3 dl halvsöt sherry
3 1/2 dl cognac
3 dl socker
1 vaniljstång
2 bittermandlar
1 dl russin
6–8 kardemummakärnor
1 kanelstång
Ta kärnorna ur kardemummans frökapslar och
skär vaniljstången. Lägg kryddor och russin i
1/2 dl cognac och låt dra övertäckt i två dygn.
Smält sockret i lite kokande vatten. Blanda vin
och cognac och tillsätt sockret och kryddblandningen.
Värm glöggen och sila ifrån kryddorna.
Om du vill kan du bränna av blandningen med
en tändsticka. Servera glöggen het.
Julgemenskap
Sedan det gamla bondesamhällets tid har olika
ritualer och symboler kring julbordet speglat
både lekamlig njutning och religiös tro.
I grunden handlar julen precis som de flesta
andra riter, om en enda sak – relationer. Hemmet
blir med sitt pynt och sina umgängesregler
ett rituellt rum. Där det som till vardags
uppfattas som motsatser för en stund kan föras
samman – dåtid och framtid, nu och evighet,
individen och kollektivet,
människan
och hennes gudar.
Och tittar man
noga så är många av
julens hopsamlade
inslag just sammanbindande
– från den
obligatoriska skinkan
till Karl-Bertil
Jonssons spruckna
pubertetsstämma.
Teckning: Lena Elmlund
Låt oss börja med julbordet, dignande av mat,
som i sig vittnar om tidens gång. Sill, rödkål,
lutfisk, gröt – inte direkt en modern meny. Här
finns spår av den fattigdom som vi alla kommer
ur. Syltan gjord på rester från slakt, grönkål den
som kan odlas sent, lutfisken som kan ha varit
en del av den fasta man tror föregick julfestandet.
Och hasselnötterna, de man kunde plocka
och spara.
Skinkan är festmaten, en gång i tiden kopplad
till guden Frej, fruktbarhetens herre. Grisen
som sparats, götts, men som också genom att
slaktas skapar möjligheter för ett gott år, rik
skörd och många barn. Mandeln, äktenskapsmäklaren,
mitt i den hopplösa gröten.
Åtminstone en gång om året tvingas vi av julriten
att tänka på de andra. Jag glömmer mig,
till förmån för dig. Om man ser det så, blir det
djupt betydelsefullt att fundera ut vad vi ska ge
varann, och vad vi ska bjuda på. Det är därför vi
gillar både julmat och julklappar. Åtminstone
en gång om året tvingas vi av julriten att tänka
på de andra.
Konsument
33