Alla dessa män som pdf fil - thore soneson media

ALLA DESSA MÄN
ETT SPELFILMMANUS AV
THORE SONESON
© 2001 THORE SONESON

SCEN 1
Vattnet i ett tvättställ färgas rött. Ett par manliga händer tvättar sig. Vi ser ett stort rum bakom honom,
silhuetter av stora inramade dukar, spretiga träkonstruktioner.
En naken kvinna ligger utslängs på ett podium, blek och livlös.
Mannen studerar sin skäggstubb, sina håliga ögon i spegeln. Han är fortfarande ung, men sliten,
markerade rynkor kring ögonen.
Häller upp två fingrar whisky i ett glas och gurglar sig.
SCEN 2
På golvet i en hall sitter en tioåring och slipar en kniv. Hans händer rör sig lätt fram och tillbaka över
eggen med slipstenen. Runt honom en stor väska med sportmärken. En hög med träningskläder och ett
antal gympadojor. En kvinnlig röst hörs.
KVINNORÖST:
Pär du måste packa nu, tiden rinner iväg.
Hon får inget svar. Först när kniven är färdig, kastar pojken ned alla kläder och skor i väskan,
huller om buller.
PÄR:
Jag skulle få veckopengar i förskott. Jag behöver nya
träningsskor.
Sist i packningen åker en basketboll ned. Kvinnan som kommit fram är blond, kortklippt och
mycket vältränad.
KVINNORÖST:
PÄR ! Du ska ut i naturen och gräset, där finns ingen asfalt.
Pär bara skrattar. Hon ger honom tre hundralappar. Han går in i sitt rum, hämtar sin
bergsprängare med cd. Testar batterierna, volymen. Det pumpar och dunkar.
SCEN 3
Vi träffar honom på ett sjukhem. Han sitter där med en liten transistorradio som skräller fram
dansbandsmusik. Det gnisslar om hjulen i rullstolen när han vrider dem framåt. Vi ser hans
gammelmanshänder, seniga, starka.
Han stannar i ett allrum, han är liten och hopsjunken, i åttioårsåldern. Han har ett något förvirrat
samtal med en annan äldre man.
2

ÄLDRE MAN 1:
Tänk att det aldrig blir fredag...
ÄLDRE MAN 2:
Tiden bara flyger, det är dags att fånga aborrar...
ÄLDRE MAN 1:
Hästarna måste bli skodda...
SCEN 4
Det röda kommer från en färgspäckad duk där konturer av en kvinnokropp syns i de djupa färgfårorna.
Mannen följer spåren med blicken, följer kvinnans konturer. Han ger henne en cigarett, tänder en åt sig
själv.
MAN:
Tiden flyger fram, men står samtidigt still, jag behöver nya
perspektiv...
Han laddar en småbildskamera med film. Han tar en färdigpackad trunk över axeln.Han
försvinner ut.
SCEN 5
Mannen i rullstol får ett brev av sköterska, hon kallar honom Nils. Han läser med läsglasögonen på
nästippen.
Packar ned några nya strumpor och kalsonger från en byrå i en plastkasse, sätter en väderbiten
rutig keps på huvudet, och stoppar ned en tjock tummad bok i läder där en massa papper sticker ut.
Sist lyckas han fånga upp en halvflaska Grönstedts ur en ficka i en vinterrock.
Rullar ut stolen i vårsolen utanför entren. Och väntar.
SCEN 6
I en elegant och luftig våning med flera stora skrivbord och datorer, hörs ljudet av en dusch. På golvet
syns stora trunkar med packning. Ett par grova kängor står bredvid.
En kvinna klädd i manligt skuren vit skjorta står på balkong och röker.
Mannen är i femtioårsåldern, slätsnaggad, gråhårig. Med vass, vaken blick. Han väljer ut två
gevär ur ett vapenskåp, en hagelbössa, en studsare.
Den unga kvinnan står utmanande framför honom, hon har en effektiv min, trots den lätta klädseln
har hon tydlig integritet och pondus.
3

KVINNA:
Du glömmer inte avtalet, Gustav. Det skall undertecknas den
siste juli.
GUSTAV:
Du får inte ringa på mobilen, samla istället ihop alla fakta och
faxa. Den står på.
Hon ogillar tydligt det som planeras. Han ger henne en lång kyss, bär iväg väskorna.
SCEN 7
En rödfläckad hand lägger sig på en basketboll. Det är mannen från ateljen.
Peder söker sin sons blick, Pär lägger upp ett skratt och fångar den.
De sitter mittemot varann i en tågkupe, deras bollande får andra passagerare att kasta svarta
blickar. De fortsätter som om inget hänt.
SCEN 8
En svart skugga, en modern låg skåpbil, glider fram längs en motorväg. Bakom ratten den kortsnaggade
mannen, han lyssnar på en roman i bilstereon.
Vägen är full av sommartrafik.
Det blinkar till på hans mobila fax. Han gör inget åt det.
SCEN 9
Mannen i rullstolen sitter kvar utanför sjukhemmet. Tar en klunk konjak i smyg. Lyssnar på sin radio
som nu berättar någon slags historia om gamla tider. Det är berättelse som i bilen.
SCEN 10
Smala fingrar river ut en mänsklig silhuett ur tidningspapper. Flera blad samtidigt. De fladdrar i vinden
och flyger iväg över en gata utanför en station.
Ett av bladen hamnar på en vindruta. Det är den svarta skåpbilen.
Den kortsnaggade Gustav stannar, stiger ur och tar silhuetten.
Den rödskäggige Peder bär sina och pojkens trunkar mot bilen.
SCEN 11
Radioberättelsen fortsätter inne i bilen, de två männen och Pär är tysta, lyssnar. De åker fort genom
landskapet på mindre vägar. Det börjar bli kväll, skymningen tilltar i skogarna de passerar.
4

SCEN 12
Den gamle mannen i rullstol sitter och sover med huvudet mot bröstet. Transistorn skräller fram
dansbandsmusik när den svarta vanen rullar upp på parkeringen.
Peder går fram till rullstolen, tar några bilder av den gamle mannen. Vrider av musiken. Då vaknar
han och tittar upp.
NILS:
Det är stora aborrtiden nu.
Peder svarar inte. En sköterska kommer ut med en påse, lyfter på den gamle mannens kavaj och byter
raskt en full påse på magen mot en tom.
Gustav och Pär har under tiden samlats kring rullstolen, Peder ger kameran till sköterskan. Hon
knäpper av ett kort på de fyra kring stolen.
SCEN 13
Vi ser hur Peder spikar ihop breda plank, lägger dem från en stentrappa.
Innanför dörren sitter den gamle Nils i rullstolen och tittar på. Han är yrvaken, håret står åt alla
håll, kläderna skrynkliga. I knäet ligger den tummade boken.
Den provisoriska rampen byggs på en glasveranda på ett äldre hus. Peder rullar ned den gamle
när han är klar. På grusgången står Gustav och tittar ut över den vildvuxna tomten.
GUSTAV:
Jag har aldrig sett det så vanvårdat.
NILS:
Snart slår rosorna ut. Kalvarna ska ut, potatisen sättas.
Pär försöker starta en gräsklippare. Drar och sliter i startkabeln. Till slut vrålar den till och han börjar
köra över gårdsplanen så det höga svajande gräset flyger.
Det kraschar till av metall mot metall. Klipparen har kört på ett galler som ligger på marken. Han
lyfter på det och där finns en trälucka. Han drar upp luckan och ser ned i ett svart hål.
Himlen speglar sig i en cirkel i botten på det svarta. Det är en brunn. Han lägger på trälocket igen.
Gustav plockar ut åror och öskar ur en vedbod. I en spann ligger ett fiskenät.
Den gamle i rullstolen ser på, Peder rullar in honom i den svarta bilen.
Pär bär in fiskeredskapen.
5

SCEN 14
Peder ser dem försvinna i bilen från ett fönster. Han spikar för en skiva, en naken glödlampa lyser från
taket. Det är ett gammalt skafferi. På en bänk står framkallningsapparat och plastkar.
SCEN 15
Pär och Gustav vänder med gemensamma krafter en träbåt vid en liten insjö. De knuffar ut den i vattnet.
Sätter i åror och lägger i redskapen. Den gamle ser på från sin rullstol. Gustav lyfter ur honom ur stolen,
sätter honom vid årorna, sjunker ihop på sittbrädan och flämtar.
Den gamle ser lycklig och stolt ut.
NILS:
Vi måste ut till aborrdjupet vid stenen, där leker dom. Om
vintrarna fick jag borra hål i halvmeter tjock is där. Men det
var alltid napp...
Under berättelsen glider de ut på vattnet. Den gamle Nils ror med långa, kraftfulla årtag.
SCEN 16
Peder är uppe på en dammig vind, fylld med skåp, papplådor och travar med tidningar. Han har sin
kamera om halsen. Han rotar genom ett stort klädskåp. Hittar flera inplastade kostymer, just när han
skall ta dem och stänga dörren, ser han några sommarkostymer längst in. Det är två stycken lika stora
sjömansdräkter.
Han hänger dem längst fram. Knäpper en ruta av kläderna.
Peder klättrar uppför en stege. Längst upp vid taknocken på en bjälke sitter ett gammalt torkat
getingbo, modell större.
Han balanserar på stegen, siktar på getingboet med kameran, knäpper av. Stegen börjar glida
längs bjälken och han faller långsamt under ett tjut.
Han hamnar i en tidningshög, dammet ryker. Han rullar in i en järnkamin, stapplar upp på fötterna
och snubblar över en sparkcykel. Sitter på golvet och masserar sitt högra knä. lyfter kameran igen och
tar bild av cykeln.
SCEN 17
Den gamle sitter lutat över årorna. Gustav och Pär håller i varsitt kastspö och vevar. Det är lugnt på
vattnet kring båten, ett flöte guppar lätt.
NILS:
Jag vill dö här med aborrarna.
6

Gustav lyssnar, men säger inget. Pär tittar frågande på honom.
PÄR:
Menar du allvar...
NILS:
Självklart...
GUSTAV:
Pappa ska inte snacka strunt, i den här släkten lever vi länge...
NILS:
En man vet när tiden är inne.
Då vevar Pär in en stor aborre som spretar med fenorna, sprattlar och har sig.
SCEN 18
Ett pappersark guppar omkring i ett vattenbad, rödfärgat av ljuset. Långsamt framträder en bild av fyra
män, en i rullstol. En hand lyfter över fotografiet i en annan skål.
Peders ansikte ser plufsigt ut i det röda ljuset, han tar en klunk whisky ur en fickflaska. Han
tänder en lampa, studerar bilden i det skarpa ljuset. Placerar fotografiet på en glasskiva som han ställer i
ett fönster.
SCEN 19
Det ryker och bolmar under gallret där två stora aborrar ligger och halstras. Den gamle Nils sitter i sin
rullstol och kisar med ögonen genom röken. Genom dimmorna syns Peder och Gustav. De talar om att
ladan måste byggas om, att gården skall leva vidare.
PEDER:
En ateljé. En frizon, ett släktparadis.
GUSTAV:
Stallet kan bli en ny länga, vi kan tillomed hyra ut.
Än så länge äger du inget, än så länge gör inte jag det heller.
Det ligger en massa laddning under orden. Skiljaktigheter.
Nils blick ser igenom dem. Han har lyssnat, men inte deltagit i samtalet.
7

SCEN 20
På gårdsplanen håller Pär på att spika ihop ett basketmål. Han använder en gammal flätad korg som
han skurit ut bottnen ur. Fäster den på en kvadratisk plankkonstruktion.
Klättrar upp på en stege vid ladans gavelvägg och balanserar sitt bygge överst på stegens ände
samtidigt som han spikar fast den.
SCEN 21
Vid aborrgrillen sträcker sig Nils plötsligt fram ur stolen, tar ett glödande kol mellan fingrarna och kastar
det med ett tjut mot sin son Gustav. Harangen ur hans mun är laddad med eder och förolämpningar.
Gustav tittar på Peder som tittar på Nils.
NILS:
Ni är värre än Mammon och hans efterföljare. Djävular. Liket
måste stelna först. Om Hanna hade hört er...Jäkla
dödgrävare...
NILS:
Hon föddes här på gården, gården ska leva vidare, länge.
Som för att sätta tyngd bakom orden, klappar han på sin tummade bok.
Gustav försvinner skamsen och tyst. Peder plockar bort de svartbrända aborrarna och sträcker
en till Pär som satt sig vid bordet.
Raskt skinnar Peder aborren med en slidkniv och stoppar det vita köttet i munnen, spottar ut
benen på marken.
Pär försöker göra likadant med sin kniv. Men misslyckas och fisken blir en sörja av spretande
ben och fenor.
SCEN 22
Inne i vardagsrummet sitter den gamle vid telefonen, han har skruvat sönder den och sliter av trådarna.
Han sätter snabbt ihop den igen, fäller ihop sin schweiziska fällkniv och rullar ut i köket.
Peder håller på och bryter upp tröskeln mellan köket och hallen, han har redan klarat av den till
badrummet.
PEDER:
Nu kan farfar Nils själv ta sig överallt...
8

SCEN 23
Gustav sitter i sin bil, öppnar en medicinburk, sväljer några små vita piller med en klunk öl. Samtidigt
knattrar faxen fram flera papper. Han river av dem, tittar hastigt på dem och lägger dem i handskfacket.
SCEN 24
I storstugan sitter Pär och bläddrar i gamla fotoalbum. Den gamle Nils rullar fram till honom och ser vad
han gör. Ser att han är nyfiken. Ser att han tittar på en bild med ett finklätt par, kvinnan har
bröllopsbukett i handen.
Han tar bryskt albumet från Pär, stoppar det bakom ryggen, säger inget, kan inte förmå sig att
berätta.
Nils nickar till svar. Pär frågar inget mera.
PÄR:
Är det min farmor ?
SCEN 25
Peder kommer med det stora svartvita fotografiet av de fyra männen i handen. Bilden är dov och det
hänger mörka moln på himlen ovanför sjukhemmets tak.
Peder sätter sig på yttertrappan och dricker whisky ur flaskan. Betraktar skymningen och de lätta
dimsjoken som lägger sig över åkrarna.
SCEN 26
Det dånar från Pärs hörlurar. Volymen måste vara hög därinnanför. Pär ligger i en säng och läser en
serietidning, en gammal Fantomen. Det ligger en hel trave bredvid honom.
SCEN 27
Peder hittar den gamle Nils sovande i sin stol. Han lyfter över honom i en utdragssoffa. Den gamle
muttrar och stretar emot.
I stolen hittar han fotoalbumet. Bläddrar i det och fastnar på ett uppslag. Det är bröllopsbilden
med en ung Gustav och en mörk kvinna som ser skygg och frånvarande ut.
SCEN 28
Morgonljuset tränger sig in över köksbordet. Vid en fylld askkopp och med en tom whiskyflaska sitter
Peder och stirrar ut. Han är blek, påsar under ögonen.
Han har inte sovit. Han sätter på kaffekokaren.
9

Ett dunkande ljud hörs genom huset. Som om någon hamrade. Peder följer ljudet in i storstugan där den
gamle Nils ligger i en utdragssoffa. Han hamrar på väggen med träfoten på en liten lampa. Pekar med
den andra handen mot sin mage.
NILS:
Det är genomblött, jag stinker.
Peder lyfter på filten och ser den spruckna platspåsen. Ser den fuktiga fläcken som blött ned allting.
NILS:
Jävla skit, jävla förbannade skit att man inte kan sköta sig själv.
SCEN 29
Den gamle Nils sitter utanför huset. Hans ögon ser långt bort. Han har sin bok i knäet. Peder sitter
bredvid honom, röker en cigarett. Inåtvänd.
Gustav kommer ut fylld av energi. En lång natts sömn har förvandlat honom.
GUSTAV:
Morgonstund har guld i mun...
Ingen svarar eller kommenterar. Vid ladan springer Pär i cirklar och kastar sin basketboll i målet. Han
träffar varannan gång. Gustav kommer fram och tittar på.
GUSTAV:
På min tid som sportande ungdom, sprang vi längs
grusvägarna, vi hoppade höjdhopp...
SCEN 30
Peder står inne i skafferiet och fotograferar av en bild ur fotoalbumet. Han har en kraftig fotolampa som
belysning. Han koncentrerar sig på bröllopsbilden. När han är klar, tar han ut fotografiet ur albumet,
sätter in bilden i en ram.
SCEN 31
På vinden står Gustav och gräver i en gammal papplåda. Han får fram några inramade diplom, ett par
vita gymnastikskor modell äldre och en lufttom boll.
Han stannar upp framför ett klädskåp, öppnar dörren, men stänger snabbt när de två
sjömanskostymerna syns. På väg nedför vindstrappan med sakerna passerar han ett fotografi, taget från
luften. Det visar gården som den såg ut när allt var välskött och nymålat. Han tar med sig bilden.
10

SCEN 32
Den gamle Nils håller bilden av gården i knäet.
NILS:
Det togs när vi installerat det elektriska systemet, djuren kunde
mjölkas i sina spiltor i stallet på vintern. Man måste underhålla
allting.
PEDER:
Ladan då, den har ingen funktion längre. Om jag byter ut alla
murkna bräder, kan jag ha den som atelje.
GUSTAV:
Och jag ordnar så att stallet går att hyra ut, folk behöver plats
för sina hästar. Gården får liv igen.
Nils tittar på dem anklagande på dem. Håller upp fotografiet mot ljuset så att han kan se.
NILS:
Någon av oss borde bo i huset, ett hus ska ha människor i sig
för att må bra. Man och kvinna. Men Gustavs kvinna dog och
Peders försvann...
Peder tar fram bröllopsbilden i sin ram och ställer den på bordet.
Gustav bleknar. Tittar tvivlande på bilden, tittar bort.
GUSTAV:
Det ska inte finnas några bilder...
Gustav rycker till sig fotografiet. Stoppar det innanför skjortan.
Gustav tar fram det igen, ger det till Nils.
NILS:
Det är mitt. Du kan inte ta mitt foto...
SCEN 33
Gustav hoppar in i den svarta vanen. I bilen sitter redan Pär och väntar.
På gårdsplanen sitter Nils i sin rullstol och tittar efter bilen.
11

NILS:
Du vet hur han är, Anna är förbjudet ämne...
PEDER:
Han har aldrig berättat.
NILS:
Han berättar aldrig något.
SCEN 34
Peder är inne i ladan. Lyfter en trave bräder i gammal hästkärra. Släpar ut lasset. Ställer sig i centrum av
ladan. Låter blicken vandra uppåt, runt träbjälkarna. Längs de glesa väggarna där solen bryter in.
Han tar några steg åt sidan, böjer sig framåt, ritar ett kors i dammet med sin ena sko. Går sedan i
en vid cirkel kring korset och ritar en linje med en pinne.
SCEN 35
Vi köksbordet sitter Nils med en kaffekopp framför sig. Peder tar en kaffekask med en klunk whisky,
håller frågande flaskan över Nils kopp. Den gamle skakar på huvudet.
NILS:
Jag är förbannad, du tog albumet. Det är mina minnen. Vår
historia...
Peder hämtar albumet ur skafferiet. Håller upp en sida med bilderna av de två blonda pojkarna. Ser
uppfordrande på Nils.
NILS:
Dom var tvillingar men den lille dog.
Orden sviker honom. Peder har en mängd frågor, men pressar inte den gamle.
SCEN 36
På gårdsplanen sitter den gamle i sin stol, han har en grov pinne i handen. Söker efter något i gräset.
Peder går och hamrar med en hammare på ladans väggar. Ritar ibland ett kors på de murkna bräderna.
Plötsligt har Nils hittat gallret och brunnslocket. Han lyckas pressa bort övertäckningen och ser
att brunnen fortfarande finns kvar.
Han kikar ned i bottnen, drar snabbt tillbaka huvudet.
12

NILS:
Vi hittade honom för sent, med ansiktet nere i vattnet.
Peder hör den gamle tala, men kan inte urskilja vad han säger. Kommer närmre och hör orden
upprepas - för sent, för sent...
SCEN 37
Det mullrar utifrån grusvägen och gårdsplanen invaderas av fordon, först kommer Gustav i den svarta
vanen. Efter honom flera pickup-bilar. Sist en schaktmaskin.
Den gamle Nils tittar förbluffad upp på den fyrhjuliga armén.
En affärsmässig Gustav hoppar ut och visar männen som kommer ur sina fordon mot ladugården.
De följer honom med anteckningsblock och miniräknare i händerna.
Pär och Peder rullar bort den gamle Nils mot huset. Han är svart i ögonen.
PÄR:
Gustav har lovat fixa planen, det ska bli asfalt.
NILS:
Tror han det är nån jävla motorväg !
Han blir högröd i ansiktet och Peder säger lugnande ord till honom.
PEDER:
Han har ingen rätt, gården är allas..
SCEN 38
På en bergsknalle med utsikt över gården och nejden sitter Peder och Pär. De ser hur männen i sina
pickup-bilar samtalar med Gustav på gårdsplanen.
PEDER:
När jag var din ålder fanns det barn i granngården och vi
kunde sova ute på sommarnätterna. Det var ett fritt liv. Nils tog
hand om mig.
PÄR:
Var Gustav med, var ni tillsammans som du och jag...
utan din mamma...
13

PEDER:
Han arbetade, alltid.
Den andra delen av Pärs fråga lämnar han hängande i luften. Han skakar eftertänksamt på huvudet. Det
går inte att berätta mera.
SCEN 39
Den gamle drar sig upp i rullstolen inne i boningshuset. Han rullar ut i köket. Han har något bestämt i
ögonen när han drar ut en låda, tar fram en liten yxa.
Han rullar vidare, fram till ett elskåp. Med ett raskt hugg kapar han kablarna. Det blixtrar till om
ledningarna. Han ser belåtet på sitt verk.
SCEN 40
På gården försvinner pickup-bilarna bort. Gustav visar mannen med schaktmaskinen runt gården.
GUSTAV:
Plana ut allt.
Utan att märka det kommer han nära brunnshålet, och försvinner med ett rop. Mannen rusar fram och
kikar ned. I bottnen står Gustav med vatten upp till bröstet och skriker desperat
GUSTAV:
DRA UPP MIG FÖR FAN.
SCEN 41
Peder ser vad som händer uppifrån kullen och rusar iväg ned mot gården. Pär följer efter honom. De
snavar och halkar, men de kommer snabbt ner.
SCEN 42
Mannen med schaktmaskinen har ett grovt rep i handen, kastar ned en ände i brunnen när Peder
kommer fram. Flämtande stirrar han ner på sin far som greppar repet. De drar.
GUSTAV:
FORTARE. FORTARE.
Hans röst är pressad, vi ser hur han försöker få spjärn mot brunnens kanter men hela tiden halkar.
Peders och mannens fäste med skorna är dåligt, de glider mot hålet och plötsligt släpper de taget.
Nedifrån hörs ett plask och svordomar. , Gustav vrålar så det ekar från djupet.
14

GUSTAV:
JÄVLA KLÅPARE.
Då backar mannen runt schaktmaskinen, knyter fast repet i en dragkrok och kör långsamt framåt.
Repet är spänt.
PEDER:
HÅLL I.
När Gustavs huvud kommer upp är han likblek. Flämtar fram:
GUSTAV:
Medicinen...i handskfacket...
Peder drar upp honom i axlarna och Pär kommer rusande med en burk. Den blöte, lerige, utmattade
Gustav får två tabletter och ligger på rygg och flämtar.
SCEN 43
Den gamle Nils har lyckats öppna ett fönster i glasverandan och ropar ut över gården:
NILS:
NI MÅSTE HUGGA VED TILL SPISEN !
Peder tittar bort mot rösten. Nils ler ett stort leende och fortsätter tala för sig själv:
NILS:
Nu ska dom få känna hur det är att leva utan moderniteter,
som det var förr...haha...soffliggare...ha...
SCEN 44
Mannen med schaktmaskinen ser frågande på Gustav som fått tillbaka lite färg i ansiktet. Han skakar på
huvudet.
Peder och Pär håller på att dra över trälocket för hålet. Gustav vinkar dom till sig.
GUSTAV:
Jag måste tänka om...
15

SCEN 45
Peder stoppar in vedträn i spisen och tänder tidningspapper. Det ryker in, han drar i spjället, det ryker
ännu mer. Den gamle i sin rullstol ser arg ut, talar befallande.
NILS:
Upp på taket, det är säkert ett skatbo, ingen har eldat på flera
år...
SCEN 46
Peder balanserar på taknocken, tittar ned i skorstenen. En härva av grenar och mossa täpper igen
rökgången. Han drar upp härvan och kastar ut den, ser efter fågelboet och får svindel, marken tycks
rusa mot honom. Han svajar och svajar och sjunker ihop med benen och armarna runt skorstenen.
Pär som står där nere klättrar upp för stegarna. Kommer långsamt fram till sin far, sträcker
honom en hand. De kasar längs nocken, Peder blundar och muttrar.
PEDER:
Förbannade skator, vilka jävla ideer...
SCEN 47
Med whiskyflaskan i ena handen och cigaretten i andra, ligger Peder på gräset och stirrar upp i himlen.
Molnen rör sig snabbt. I hans synfält kommer Pär in.
PÄR:
Det är trist här, ingen teve.
PEDER:
För fan, kolla molnen det är som en jävla film. Gå ner och
fiska, det är mer spänning än en deckare...
SCEN 48
Gustav kommer in i badrummet med två spannar vatten, häller i handfatet. Stoppar ned hela ansiktet.
Frustar och tjoar.
Torkar sig frenetiskt över snaggen.
SCEN 49
Fotoalbumet ligger på köksbordet när Gustav ställer ned sin kaffekopp. Han öppnar det och hamnar på
uppslaget med de två pojkarna. Hans blick fastnar på bilderna.
16

Peder ser att han ser, men säger inget.
Den gamle Nils kommer rullande från badrummet med vattenkammat hår. Han bromsar stolen framför
bordet.
NILS:
Det är dags. Hämta Pär.
Pär kommer in med basketbollen under armen.
NILS:
Det var en svår tid. Vi skulle orka med arbetet på jorden,
reverserna, pojkarna och allt extra. Jag var tvungen att hitta
säljare till hästmarknaden, cyklade runt gårdarna, steg upp när
det forfarande var mörkt.
Gustav och Gunnar fick sköta sig själv. Det var nästan alltid
bråk, utslagna tänder och blåmärken. Gustav var äldst, men
inte tog han hand om lillebror inte...
Under den gamles berättelse sitter Gustav tyst. Pär är den som lyssnar intensivast.
Peder tittar i smyg på sin far.
NILS:
Nu får du berätta vad som hände med brunnen...
GUSTAV:
Ett bråk om fotbollen, Gunnar hotade att kasta i den. Jag
försökte ta den ifrån honom. Han snubblade. Ingen var
hemma.
NILS:
Varför drog ni av brunnslocket ?
GUSTAV:
Jag minns inte, säger Gustav, en lek kanske...
NILS:
Så förbenat dumt...
Hans fingertoppar rör för ett ögonblick vid de kostymklädda pojkarna på bilden.
17

Alla är tysta. Den gamle Nils slår ihop albumet.
NILS:
Under trettio år var det förbjudet att tala om Gunnar. Först när
hon låg för döden...
SCEN 50
Natten är mörk utanför ladan, Peder står och röker. Allt är tyst. Inifrån huset syns ett ensamt ljus genom
köksfönstret.
En skugga rör sig därinne. Man urskiljer Gustavs snaggade huvud.
Peder vänder om och vandrar bortåt vägen. Glöden från hans cigarett är allt som syns.
SCEN 51
Gustav kommer ut ur huset. Han har grova kängor på fötterna. Han öppnar en dörr i sin van, i ljuset
från bilens innerlampa ser vi honom plocka fram ett av gevären. Stoppa ner patroner i fickan. Han
hänger geväret över axeln och försvinner bort i mörkret.
SCEN 52
Pär ligger i sängen och vrider sig. Han tänder lampan, går upp.
Hör ett rullande ljud utifrån stora rummet. Det är den gamle Nils som snurrar runt, runt, runt med
sin stol. Pär tittar på honom. Han stannar.
NILS:
Kom.
De rullar in till den gamles säng. På bordet ligger albumet. Nils pratar på, delvis till Pär, delvis till
sig själv.
NILS:
Livet slår krokben för en del, det är som med grisar, en av
tretton brukar alltid gå åt, får ingen plats vid spenarna. Döden
följer sin egen väg...Gud är hård, men rättvis.
Pär lyssnar med spetsade öron på allt.
När den gamle Nils kravlar sig över i utdragssoffan, ger Pär honom en stödjande hand. Sedan
släcker han stearinljuset.
18

SCEN 53
Dimman ligger över nejden, på en sten sitter Gustav med geväret i knäet. Han spanar ut över markerna.
Allting är tyst, stilla. Morgonljuset skingrar dimslöjorna, något rör sig.
Gustav lyfter geväret, spanar mot en liten rörlig prick. Ett skott går av.
SCEN 54
En liten flämtande gasollåga lyckas knappt lysa upp den stora ladan. Som en skuggfigur ser vi Peder
bland några påklädda gestalter. Han stannar upp vid det avlägsna ljudet av ett skott.
Framför honom står två gamla fågelskrämmor, klädda i kostym och finklänning. Exakt samma
kläder som på bröllopsfotografiet. De båda står på ett fundament i centrum av ringen han ritat.
I cirkelns linje ligger olika föremål, en gammal sparkcykel, en lufttom boll, ett par utslitna
gymnastikskor. Bakom parets ryggar hänger två seglarkostymer, tomma, likt svävande väsen.
SCEN 55
Gustav kommer gående mot gården, i ena handen håller han en skjuten hare i de långa öronen, det
droppar blod från skottsåret i huvudet.
Han hänger djurkroppen på en krok vid köksdörren. Skär ett snitt med en kniv över harens
strupe, blod rinner ned på marken.
Han ser Peder komma ut ur ladan. Han har sin kamera runt halsen.
SCEN 56
Gustav kommer in i ladan. Ser Peders installation. Ser sin egen uppväxt framför ögonen.
Ser minnena av kvinnan han gifte sig med.
Han backar ut på gården, håller geväret i handen.
Borta vid boningshuset står Peder och fotograferar haren. Gustav är för ett ögonblick på väg dit,
men ändrar sig. Hämtar en dunk bensin från sin bil, häller den längs cirkeln och över fågelskrämmorna.
Tar den lilla gasolbrännaren i handen, betraktar för en sekund föremålen.Sätter sedan eld på
bensinen som brinner hetsigt och lyser upp ladan. Elden sprider sig över plankgolvet. Gustav står som
förstenad.
Peder kommer in genom dörren med fyllda vattenspannar som han häller ut.
Gustav springer iväg till vanen och kommer tillbaka med en eldsläckare. Han täcker golvet med
ett lager skum. Till slut är bara glödande trasor och det rostiga cykelskelettet kvar.
SCEN 57
Gustav kommer ut från ladan. Hans blick möter Peders i det kyliga morgonljuset.
PEDER:
Det går inte att utplåna minnen...
19

Det blir tyst, en envig mellan far och son.
GUSTAV:
Jag behöver ingen hjälp med att minnas.
PEDER:
Min mor, du har aldrig berättat vad som verkligen hände
henne. Det kanske var något annat än en olycka...precis som
med Gunnar...
Peder avbryts av en kraftig örfil. Han tappar balansen.Gustav står över honom.
GUSTAV:
Du din jävla lilla målarkludd, du har alltid varit som din
mamma...vetat så mycket, tänkt och grubblat...det irriterar
mig...
Peder slår sig fri med en spark mot ett av Gustavs knän. Reser sig, försvinner bort.
Gustav ligger kvar och svär långa eder.
SCEN 58
Det är fortfarande tyst på gården. Ljuset är kallt, avslöjar allt. Ett rop hörs inifrån ett av rummen, en
gestalt kommer gående som en skugga därinne. Ropet blir mer och mer utdraget, tills det avbryts, tvärt.
SCEN 59
På bergknallen kvicknar Peder till från sin dvala. Han ligger hopkurad direkt på marken.
Han lyssnar som om han hör något därnerifrån.
Skakar av sig granbarr och stelhet i lederna, går ned mot gården.
Då öppnas köksdörren där nere och Pär ropar:
PÄR:
FARSAN ! DET ÄR GUSTAV !
SCEN 60
I sin säng ligger Gustav, blå om läpparna. Han stirrar rakt upp i taket. Peder kastar sig över honom och
ger hjärtmassage. Slår med båda knytnävarna på Gustavs bröst. Pär står och darrar bredvid. Inifrån
storstugan hörs den gamle Nils ropa, VAD HÄNDER ?
Peder känner på Gustavs puls, han får svar. Ansiktsfärgen återvänder, det rosslar i strupen.
20

PEDER:
Hämta Nils stol, vi måste till sjukhuset.
Pär gör som han säger, de lyfter över en flämtande Gustav i stolen.
SCEN 61
Slangar är kopplade till Gustavs mun. Vita rockar står lutade över honom.
Utanför en glasruta syns Peders och Pärs ansikten. En läkare kommer ut till dom.
LÄKARE:
Jag tror det var en kraftig attack av kärlkramp, har han haft
infarkt tidigare ?
PEDER:
Vet inte, men han har medicin för hjärtat.
Tar fram en burk ur fickan. Läkaren läser snabbt på den.
LÄKARE:
Kramplösande, mmm, han kommer att behöva ligga här ett tag...
SCEN 62
Den gamle Nils rullar ut på gården. Han ser på Peder och Pär. Deras ansikten är nollställda.
NILS:
Det var straffet. Han kommer aldrig undan Gunnar...hur länge
kan han...
PEDER:
Om allt är okey, skrivs han ut om en vecka. Men det kan
hända igen ...
PÄR:
Dör han då ?
Peder nickar. Den gamle Nils skakar på huvudet.
NILS:
Ont krut förgås inte så lätt.
21

SCEN 63
På en kyrkogård kommer de tre rullande längs gravarna. Den gamle Nils har en blomkvast i handen. De
stannar vid en grå sten, Hanna Olsson står textat i guld på stenen. I gruset ligger en liten svart sten med
namnet Gunnar i guld.
NILS:
Han var aldrig här efter han flyttade. Hanna gråter fortfarande
där nere över sina olyckliga söner...
SCEN 64
Vid Gustavs sjuksäng sitter den gamle Nils. Bakom honom står Peder och Pär.
GUSTAV:
Ett minnesmärke, över brunnen...i sten, en skulptur...Peder...
Orken tryter men alla tre har förstått vad han menar. Den gamle Nils ser på den sängliggande sonen och
hans ögon tåras.
NILS:
Det blir bra.
SCEN 65
De tre sitter i båten. Det är lugnt, grått. Den gamle Nils ror, låter båten glida. Vilar sig mot årorna.
NILS:
Lova mig en sak, lämna mig inte ensam som en grönsak i en
sjukhussäng...
PEDER:
Det är långt dit.
NILS:
Man vet aldrig...
Peder sträcker fram sin whiskyflaska, den gamle tar en lång klunk. Pär som halvligger över främre
kanten stirrar ned i vattnet.
PÄR:
Jag ser nätet, det är fullt med fisk...
22

SCEN 66
En traktor står framför ett stort stenblock i skogen. Stora kättingar ligger virade runt stenen, en man i
overall häktar dom i traktorns skopa. Peder går en bit bort.
Traktorns motor vrålar, stenen dras med och lämnar ett stort hål i mossan. Vi ser att stenens våta
underdel gnistrar i rött. Traktorns skopa tar tag under stenen och lyfter den upp.
SCEN 67
På gårdsplanen står Peder framför stenblocket med en kvast och vatten. Han skrubbar stenen. Vi ser
att blocket är placerat på brunnens topp, likt en plugg.
SCEN 68
Den gamle Nils sitter utanför huset och flår haren. En vass kniv skär längs senorna under pälsen.
Harkroppen är nästan blottad. Pär sitter framför honom och ser på.
NILS:
Det är gott kött, bra tuggmotstånd.
PÄR:
Jag har aldrig ätit hare.
NILS:
Du har aldrig bott här, det är mycket du missat. Mycket Peder
inte kan.
PÄR:
Vem har lärt dig ?
NILS:
Min far, före honom hans far och jag antar hans far...
Haren är färdigflådd. Pär tar den i benen, lägger den på grillgallret.
SCEN 69
Den gamle Nils sitter i sin stol och betraktar Peder arbeta vidare med att rengöra stenen. Längre bort
håller Pär på och kastar i sitt basketmål.
Nils rullar dit, Pär kastar bollen till honom. Han siktar och försöker träffa. Pär skrattar, ger honom
bollen igen, visar hur han skall göra ett en-hands-kast. Den gamle träffar, han jublar.
NILS:
Att du skulle gilla sport trodde vi aldrig, Peder...
23

PÄR:
Pappa har inte uppfostrat mig.
NILS:
Är det kanske så, äpplena faller långt från träden...
SCEN 70
Vid köksbordet sitter de tre med den svarthalstrade haren framför sig. Grova köttskivor ligger på
tallriken. Nils äter från ett ben med fingrarna.
PEDER:
Jag har visst uppmuntrat Pär, jag har satsat mycket tid på honom
och hans sportintressen...ingen gjorde det med mig...
PÄR:
Gustav då...
PEDER:
Han sysslade med karriären, till mig hade han en barnflicka.
Den gamle Nils ser fundersam ut. Plockar ut några ben ur munnen.
NILS:
Varför klarar ni inte av kvinnor? Det är en olycka. Gustav har
aldrig hittat någon ny. Och du Peder, du skilde dig...hade det
inte varit bättre...
PEDER:
Det gick inte.
Det är tydligt att vissa ämnen inte går att tala om. Pär ser svart på sin far.
NILS:
Vi hade inte alltid det så bra, Hanna och jag. Vi grälade och hade
olika tankar. Men aldrig vi skulle delat oss, man gjorde inte det...
PEDER:
Tiden förändras, vi har frihet att byta liv, det är bra...
PÄR:
För alla utom barnen.
24

SCEN 71
Peder har fått tag på en stor slägga och ger sig på stenblocket, flisorna ryker, slagen ekar. Han tar ut sin
frustration på stenen. Svetten lackar i pannan.
Stenen är hård, men man anar vad han håller på med. Den rundas mer och mer av. Får en
klotform.
SCEN 72
Pär skjuter rullstolen längs grusvägen. Nils är i berättartaget. Det är som om marken, åkrarna och
skogen sätter igång minnena.
NILS:
När jag var barn var det äventyr. Vi fiskade kräftor med håvar
i märgelgroparna, de hängde utanför kanterna, kryllade
omkring i gräset... Vi plockade stora skördar kantareller som
vi sålde på torget...
PÄR:
Finns det kräftor kvar ?
NILS:
Minken kom, jag fick tillverka fällor, men dom räckte inte. Han
vann...
SCEN 73
Peder sitter och dricker en burköl. Han är svettig. T-shirten är genomblöt. Han ser ut att ta ett beslut.
Pär kommer rullande med Nils.
NILS:
Aldrig mer.
Peder funderar, tittar på den beslutsamme gamle mannen.
PEDER:
Jag måste fixa en kompressor och verktyg för att fortsätta.
Och ström...
PEDER:
Det finns dieseldrivna, men det bullrar...
NILS:
Strunt samma.
25

SCEN 74
Peder sitter bakom ratten i Gustavs van. Faxen blinkar för fullt. Han trycker på en knapp och under
tiden han kör från gården, rasslar papper efter papper ur faxen.
SCEN 75
Gustav halvligger i sin sjukhussäng. Han bläddrar genom faxutskrifterna. Han tittar upp på Peder som
sitter bredvid.
GUSTAV:
Saker händer, jag behöver en telefon.
PEDER:
Orkar du ?
GUSTAV:
Jag måste, det är min framtid det handlar om.
PEDER:
Om du fixar kredit hos nån stenfirma, jag behöver redskap.
GUSTAV:
Pengar, pengar...
PEDER:
Det är din sten, din idé, ditt ansvar.
Gustavs blick talar sitt tydliga språk. Han vet vad som krävs av honom.
SCEN 76
På en skogsstig står den gamle Nils rullstol. Övergiven. En bit bort vid en sten sitter han och stirrar ut i
skogen. Han är ensam. Vid hans fötter syns märken från skorna, han har släpat sig dit själv.
SCEN 77
Pär kommer springande på en stig. Han flämtar. Han har sprungit länge. I händerna har han plastkassar
med svamp. Han ser hela tiden sig omkring, ropar NILS !
Sätter sig på en sten. Utmattad, röd i ansiktet, ilsken. Vid hans fötter kassarna med svamp. Det
börjar skymma. Mörkret kryper fram under lövskogen och granarna.
26

SCEN 78
Peder hoppar ur den svarta vanen på gården. Det är tyst och tomt överallt.
Han går in i huset, ropar. Ingen svarar.
Sätter sig på gårdsplanen och röker en cigarett.
Reser sig snart, rastlöst vandrar han runt stenblocket.
SCEN 79
Likt en spårhund går Peder på grusvägen. Han följer hjulspår på marken. Svänger in på en skogsväg,
ser snart inte spåren längre, det är skumt och mörkt.
Han stannar, har tappat riktningen. Lyssnar ut i skogen. Tystnaden i skymningen ligger tät.
Han fortsätter i rask takt på stigen. När han kommer över ett krön på en backe, ser han rullstolen
och Nils vid stenen. Den gamle tittar på honom, som om han ser ett spöke.
NILS:
Du har inte lärt honom hitta i skogen.
PEDER:
Vart gick han ?
Den gamle pekar bort längs stigen. Peder hjälper honom upp i rullstolen. Rullar iväg.
PEDER:
PÄÄÄÄÄR !! PÄÄÄÄR !!
SCEN 80
Stigen tar slut vid ett kärr. Det är omöjligt att rulla stolen vidare.
PEDER:
Fan, fan fan fan...
NILS:
Det där hjälper inte.
Peder börjar rulla stolen tillbaka samma väg de kom. Snart har mörkret slukat dem. Peders rop på
PÄR försvinner bort.
SCEN 81
Pär sitter på stenen, tuggar försiktigt på en svamp, det är en kantarell. Han plockar ut så många han
hittar ur kassarna. Äter. Det är mörkt och tyst.
27

SCEN 82
Peder rullar in den gamle Nils i huset, uppför plankbygget. Månen lyser upp scenen.
Huset ruvar på sin historia och sina minnen. Det flämtar till av stearinljus inifrån.
SCEN 83
Peder får fart på elden i vedspisen, sätter en kastrull vatten på plattan. Vänder sig till Nils och säger
anklagande:
PEDER:
Du måste va galen, han är uppväxt i stan...
NILS:
Han hittar i morgon, när ljuset kommer. Hur mådde Gustav...
PEDER:
Han vill arbeta igen, men han får vara kvar...minst en vecka...
Peder tar en klunk whisky ur ett dricksglas. Han är svart under ögonen. Grå i hyn.
PEDER:
Jag har inte fått en blund i ögonen på fyra dygn, snart blir jag
galen...
NILS:
Hanna var likadan...
SCEN 84
Pär står lutad över stenen i skogen. Han spyr. Han gråter. Han ser sig omkring i morgonljuset som strilar
fram. Det är tyst, ödsligt.
SCEN 85
Peder ligger med ansiktet i armarna på köksbordet. Han snarkar. Plötsligt hoppar han till. Ser sig
omkring. Det är morgon. Det är tyst.
Han går in till den sovande Nils och purrar honom.
PEDER:
Jag går ut och letar.
Nils nickar och sluter ögonen igen.
28

SCEN 86
Pär pulsar genom lövhögar. Han är trött, utmattad, han skriker inte längre på hjälp.
Han hittar en stig, ser åt båda hållen på den. Går några meter, stannar. Sätter sig rakt ned på
marken och stirrar.
SCEN 87
Peder tar snabba steg längs stigen Pär försvann på. Han följer den och tittar hela tiden åt sidorna, håller
utkik. Ibland ropar han PÄÄÄR !
SCEN 88
Bakom Pärs rygg ser vi en man med en hund i koppel komma. Han har ett gevär över axeln. Hunden
sniffar och skäller till.
Pär hoppar upp, han är livrädd, hans första impuls är att springa. Mannen ser lugnande på
honom.
JÄGARE:
Var kommer du ifrån ?
Pär svarar inte först, tittar på hunden, en liten stövare.
PÄR:
Vad heter han ?
JÄGARE:
Hon heter Stjärna, hon är en sån. Du är vilse va...
Jag vet var du bor, du är gamle Nils barnbarn.
Han tar upp ett paket smörgåsar ur sin ryggsäck. Pär tar emot en, äter glupskt.
SCEN 89
Peder sitter och röker en cigarett vid sjökanten. Han är svart i ögonen, utmattad. Han reser sig och
kastar vatten i ansiktet. Frustande fortsätter han upp i skogen igen.
SCEN 90
Pär kommer in i glasverandan där Nils sitter i sin rullstol. Nedanför trappan står mannen med hunden.
Hälsar med hatten. Nils nickar tillbaka.
29

Den gamle Nils skakar på huvudet.
NILS:
Så du sov ute i skogen, för första gången...
PÄR:
Det var hemskt, jag tänkte på troll och älgar och monster och ...
NILS:
När jag var liten fanns det ännu flera otyg i skogen. Det fanns en
naken kvinna med hål i ryggen, i skymningen lurade bäckahästen
på oss...alla visste vem han var, att man skulle sätta ut mat till
honom... annars döden...
PÄR:
Tror Peder på sånt ?
NILS:
Han är modern, han tror inte på något.
SCEN 91
Ute på gården kommer en lastbil med en stor kompressor och flera trälådor. En man hoppar ur vid
stenblocket, hissar ned lasten med en kran.
Från grusvägen och skogen kommer Peder. Han ser uppriven och trött ut. Tar emot ett papper
från mannen med lastbilen, skriver på. Öppnar en låda, ser mejslar och verktyg, öppnar den andra, ser
slangar.
SCEN 92
Pär kastar sig över Peder när han kommer in i köket. Slår på honom med knytnävarna.
NILS:
Allt är okey, en jägare hittade honom.
PÄR:
Jag vill härifrån !
Peder håller fast honom, tvingar honom att sluta.Pär sätter sig ned vid bordet, den gamle Nils sträcker
honom en näsduk. Han snyter sig. Peder tar fram whiskyflaskan, häller upp ett glas, dricker.
30

PEDER:
Jag ska sova. Vill inte bli störd. Inte för något.
SCEN 93
Pär har fotoalbumet framför sig. Han skriver en massa siffror, vi ser att bilderna är numrerade. Nils sitter
bredvid honom.
Han bläddrar bland papperslapparna ur den tummade boken.
NILS:
Vi börjar från början, allt skall nedtecknas, det blir ett slags arv
att föra vidare. Du ska veta var du kommer ifrån.
SCEN 94
Det är morgon. Peder sitter med en skruvmejsel vid telefonen som är sönderplockad. Han trycker fast
sladdar vid olika skruvar, provar.
Till slut låter en ton. Han skruvar fast alla sladdar igen. Slår ett nummer. Väntar. En telefonsvarare
går igång. En kvinnoröst.
PEDER:
Ring mig på landet.
SCEN 95
Pär sitter och gäspar vid köksbordet. Den gamle Nils kommer rullande in i stolen, tar en kaffekopp i
disken. Pär reser sig och häller upp till honom.
Peder kommer in med en man i blå overall som bär på en stor verktygslåda.
Nils säger ingenting. Stirrar bara ut i luften.
PEDER:
Vi ska få ström nu, annars funkar ingenting...
PÄR:
Schysst, nu behöver jag inte snåla på batterierna mer...
SCEN 96
Peder står med ögonskydd och tunga handskar och mejslar bort flis från stenen. Kompressorn dånar,
det hamrar och slår gnistor. Stendammet ryker. Stenen blir alltmer rund. En sträv yta.
31

SCEN 97
Pär och Peder står på en brygga i badbyxor. Pär huttrar, Peders hår är grått av damm.
På land sitter Nils i stolen och tittar på. Ett två tre, räknar Peder och hoppar. Pär står kvar.
Peder stänker vatten och frustar. Till slut hoppar Pär också i. Den gamle skrattar när han kommer
upp med vasstrån i håret. Arg som ett bi.
SCEN 98
Peder står vid stenblocket, det är kvällsljus. Han tittar på den gamle. Blicken är svart.
NILS:
Varför kan du inte vara med en kvinna ? Pär behöver det för
att känna sig hemma hos dig...
PEDER:
Alltså, han har klarat sig bra hittills, kvinnor kan jag bara ha om
dom delar mitt liv, på alla sätt...
NILS:
Kvinnor lugnar ner alla stormar, kvinnor har fötterna på jorden.
PEDER:
Jag vet, jag vet...
SCEN 99
Vid köksbordet sitter Pär med flera fullskrivna ark framför sig. Rader med siffror.
Han sträcker arken till den gamle som tittar på dem.
NILS:
Stiligt, du är duktig på att skriva Pär.
PÄR:
Jag är trött på att vara ensam.
NILS:
Peder är snart klar med stenen.
Utifrån gården hörs mullrandet från kompressorn.
32

SCEN 100
Skogens stora trädkronor snurrar runt. Bilden är suddig, drömlik.
Rör sig fladdrande.
PEDERS RÖST:
PÄÄÄÄÄR !! PÄÄÄÄR !!
Det knakar av brutna grenar, rasslar av torra löv. Nedanför en kulle kommer Pärs kalufs komma fram.
Hela han kommer närmre.
PÄR:
Allt ser likadant ut, alla träd och stigar...
I lövhögar ligger en naken kvinnokropp. Den ligger utkastad, blek.
Ansiktet är samma som från den svartvita bilden.
Men istället för ögon är det svarta hål.
Gustav står med geväret framför sig. Han skrattar och skjuter av. Skrattet ekar fram.
SCEN 101
Med ett ryck vaknar Peder där han ligger påklädd i sängen. Mörkret har lagt sig. Han skakar på
huvudet, skakar i hela kroppen som om han behöver göra sig av med något obehagligt. Han sträcker på
sig. Stiger upp.
Han går in och tittar på den gamle Nils som ligger och snarkar i utdragssoffan.
På bordet bredvid sängen ligger hans tummade bok.
Peder går in till Pär, hans nattlampa är tänd. Pojken ligger och sover med hörlurarna på. Han tar
av dem, släcker lampan.
Han sätter sig vid telefonen. Slår ett nummer. Kommer åter till en telefonsvarare. Slänger på luren.
SCEN 102
I det trånga skafferiet står Peder och framkallar bilder. Vi ser i det röda ljuset i skålen ett kvinnoansikte.
Han tar en hel hög av kopiorna och lägger dem i badkaret. Häller en spann vatten över dem, de
skvalpar runt.
SCEN 103
Peder sitter vid köksbordet. Det är mörkt utanför fönstren. Han tar den sista droppen ur whiskyflaskan.
Släcker cigaretten.
33

SCEN 104
I skumrasket i ladan lägger Peder ut de fuktiga svartvita kopior över plankgolvet. Alla visar samma
motiv. Ett kvinnoansikte, en delförstoring av bröllopsbilden.
Till slut ligger kopiorna i cirkelform kring de svartbrända skeletten och tygresterna. Han tittar upp
på taket, mot den ensamma glödlampan som tränger undan skuggorna. Blicken snurrar runt.
Bilden växlar och vi ser Peder där nere gå in i cirkeln, lägga sig på rygg i centrum av cirkeln.
Bilden sänker sig, kommer nära hans ansikte. Han blundar.
Bilden rör sig åter uppåt samtidigt som ljuset blir starkare och starkare. Peder somnar in och
ljuset sänks långsamt i cirkeln.
Dörren till ladan öppnas med ett knarrande och en vass solstråle träffar Peder i ansiktet. Pär står
framför honom. Säger ingenting, tittar storögt runt cirkeln med bilder. Peder reser sig på armbågen.
PÄR:
Gustav ringde, han vill bli hämtad...
PEDER:
Jasååå, lät han pigg eller...
PÄR:
Vet inte, han lät väl som vanligt...varför ligger alla fotografierna
så där...
Peder reser sig och tar sin son över axlarna. Leder honom ut ur ladan.
PEDER:
Det är svårt att förklara. Det var något jag måste göra bara.
Peder klättrar uppför en stege som står mot ladans vägg. Pär står nedanför och håller. Han fortsätter
klättra uppåt på den järnstege som ligger utlagd på plåttaket. När han nått taknocken, tar han upp en
kofot ur byxorna och bänder upp ett hörn av en plåt.
Tar fram sin kamera. Vi hör hur han knäpper av flera exponeringar.
SCEN 105
Peder när han hjälper den gamle in i vanen. Han sätter sig bakom ratten. Pär sitter i passagerarsätet,
den svarta vanen glider iväg.
PEDER:
Jag ville inte lämna dig här Nils
34

NILS:
Du litar inte på mig, du tror jag ska kapa strömmen och
telefonen...
SCEN 106
Gustavs sjukhussäng är tom. Peder rullar Nils ut i korridoren och ser sig omkring i den gråa ödsligheten.
I en soffa sitter Pär och läser serietidning. Gustav kommer gående med sin mobiltelefon klistrad vid örat.
Han är full påklädd och beredd att åka. Hans blick är matt, men han går ändå samlat och energiskt.
GUSTAV:
Vi måste avsluta det vi börjat. Vi har två dagar kvar...
NILS:
Vad jag vet har vi knappt börjat.
Gustav svarar inte, tar rullstolen från Peder och rullar iväg sin far.
SCEN 107
I bilen tillbaka till gården är alla tysta. Gustav är den som kör. Han stirrar hela tiden rakt framför sig.
När bilen svänger in på småvägar, försöker Peder säga något.
Tystnaden är åter fundamental.
PEDER:
Vi kan väl försöka bli överens om framtiden...
GUSTAV:
Det går inte. Var och en tänker till syvende och sist bara på
sitt...mitt liv är för kort...jag måste ta hand om det...
NILS:
Du har aldrig kunnat visa respekt !
SCEN 108
När de kliver ur vanen på gården är Gustav tyst. Han kretsar runt stenen som närmar sig sin form. Han
är rörd. Han kommer fram till Peder och trycker hans händer. Ger honom en björnkram. Han tittar långt
mot ladan, men går inte dit.
Istället tar han på sig kängorna, hämtar en hacka och en spade, går mot skogen. Den gamle Nils
ser hur Peder tänker fråga något, hyssjar ned honom.
35

SCEN 109
Pär står och finhugger klotet. Det är små flisor som ska av, knackar lätt med ett järn och hammare. Nils
sitter i sin stol och betraktar arbetet. Han rullar fram, Peder sträcker honom verktyg. Han knackar lätt
där han når.
SCEN 110
I skogen står Gustav och gräver på en kulle. Han har blottat en del av berget från mossa och grenar och
jord. Det är ett tungt arbete, han gör paus och studerar verket. Känner på berget, putsar rent ett stycke
med tröjärmen. Ser nöjd ut.
SCEN 111
Gustav kommer direkt från skogen, in i köket. Han ser utarbetad ut, blek och smutsig. Den gamle Nils
sitter vid bordet och läser i sin tummade bok. Gustav tar en bit bröd, dricker vatten ur spannen på
diskbänken. Nils följer hans rörelser, säger inget.
Den gamle Nils säger fortfarande inget. Väntar på Gustav.
GUSTAV:
Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar, jag vill inte att det ska
ta slut så här. Jag har sårat dig länge, men mina sår är också
djupa.
GUSTAV:
Jag lämnar vidare gården till Peder. Allt jag vill ha är din
förståelse...
NILS:
Det är bra, det blir det bästa...
SCEN 112
Peder röker en cigarett. Tar bilder på den klotformade stenen. Gustav kommer fram och tittar på
hantverket, känner på den skrovliga ytan. Lyfter upp verktygen.
GUSTAV:
Är det tungt att hugga ?
Peder skakar på huvudet, ser Gustavs allvarliga min. Han tänker något. Vänder sig om och tar
hammaren och en mejsel.
36

SCEN 113
I skogsbacken sitter Gustav vid stenen, han provar en vass mejsel mot ytan. Den ger med sig och bildar
ett spår. Han skapar en bokstav, ett A.
I bakgrunden ser vi Peder. Han stannar på avstånd.
Gustav stannar upp, känner närvaron av någon annan. Ser Peder och vinkar till sig honom. Han
fortsätter hugga, talar samtidigt med Peder .
Peder reser sig och går bort genom skogen.
GUSTAV:
Den här hällen vill jag alltid ska vara kal, det är min och Annas
plats. Här satt vi när vi hade gift oss. Här påbörjades du...
Nej, vi älskade inte här. Först på kvällen. Det var andra tider
då...men det är en plats för dig att gå till när du är på gården.
PEDER:
Jag minns aldrig att du kallat henne Anna, skjuter Peder
fundersamt in.
GUSTAV:
Jag har saknat henne hela mitt liv. Det har varit ett tomt hål.
Det kan aldrig fyllas av någon annan. Jag måste avsluta det
här...
SCEN 114
En taxi rullar upp på gården. Passagerardörren öppnas och ut kommer en medelålders kvinna klädd i
jeans och skinnjacka. Efter henne två gängliga grabbar i stora bylsiga kläder. Peder lägger ned
verktygen. Har ett halvt leende på läpparna.
KVINNA:
Vad fint här är, och ett basketmål för grabbarna. Toppen.
Pär kommer ut ur huset för att undersöka vem som kommit. Ser sin far och pojkarna. Vänder tvärt och
går in.
SCEN 115
Peder öppnar dörren till Pärs rum. Sätter sig på hans säng. Lyfter av hörlurarna från honom. Pär blundar
och låtsas sova.
37

Pär stönar och reser sig.
PEDER:
Dom ska vara här över helgen, det är min gallerist och hennes
söner. Dom älskar spela basket...gå ut till dom...
SCEN 116
Peder rullar fram den gamle Nils till uteplatsen. Kvinnan sitter och dricker öl, röker en smal cigarill. Nils
har fått på sig en kavaj, har vattenkammat hår.
I bakgrunden syns och hörs de tre pojkarna spela basket vid målet.
KVINNA:
Det är en fin gård, bor du här fortfarande...
NILS:
Jag sitter på hemmet, det går inte med den här...
Han slår till rullstolen och skrattar. Han vill inte visa sig svag eller bitter.
KVINNA:
Och du har blivit skulptör Peder. Du förvånar mig. Du har alltid
varit så rädd om dina fingrar...
Hennes skratt är dovt och laddat. Peder skakar på axlarna. Skrattar han också.
PEDER:
Den är inte till salu. Det är bra för kroppen. Jag har tillomed
börjat sova...
SCEN 117
De tre grabbarna går genom skogsbacken ovanför huset.
Klättrar upp i en stor ek, högt upp ovanför marken.
Likt spanande rovfåglar klänger de på grenarna.
Men de studerar inte levande byten, de öppnar var sin herrtidning. Pär sitter emellan de två
bröderna, alla bläddrar och fnissar och visar varann någon extra intressant detaljbild.
Pär tittar plötsligt bort genom lövverket.
Ser Gustav sitta på sin kala häll. Ser honom resa sig och komma gående mot dem. Han hyssjar
på de andra.
Gustav kommer under den stora eken. Han går i sin egen värld.
38

Pär som suttit spänd på sin gren, tappar taget, släpper tidningen han hållit för att ta nytt tag. De
färgmättade sidorna fladdrar ned.
Långsamt ramlar Pär efter. Singlar genom luften. Ser Gustavs rygg försvinna mot gården.
Ur en driva av gamla löv kommer Pär upp. Reser sig och skrattar.
SCEN 118
Gustav sitter tyst framför grillen och vänder på aborrarna. Den gamle Nils, Peder och kvinnan sitter runt
bordet och väntar på maten. Det är skymning, på väg att bli kväll.
KVINNA:
Tänk att jag inte hade en aning om att ni var far och son. Två
olika män ur två olika delar av mitt liv...
PEDER:
Vi är väldigt olika...
KVINNA:
Mycket mer lika än du tror, om man ser till insidan, till
känslorna...
Gustav säger ingenting. Hela situationen verkar främmande för honom. Han är i en annan värld,
långt från sitt professionella charmerande jag.
Han tar aborrar från grillen och placerar på tallrikarna.
PEDER:
Jag tar in de andra till pojkarna...
GUSTAV:
Vi känner inte varann, Peder och jag, vi har aldrig haft tid...
KVINNA:
Ni har samma sorts kvinnotycke. Det är speciellt.
NILS:
Det har dom efter mig.
Han är lätt lullig, Gustav tar hans stol och rullar in honom.
GUSTAV:
Tack för ikväll...
39

SCEN 118
Det är mörkt. Peder och den kvinnliga galleristen sitter kvar och dricker öl, insvepta i tjocka
överrockar. De har suttit där ett tag.
PEDER:
Jag måste göra det här. Det är den manliga resan vi alla måste
göra. Bakåt i tiden. In i oss och våra rötter. Söka nån slags
klarhet. Och det är brått...
KVINNAN:
Du är full. Du är ensam.
PEDER:
Bli inte kladdig nu. Det är verkligen sant. Min far har inte långt
kvar.
KVINNAN:
Du förstår att vi var ett par. Ett litet tag, men han lånade mig
pengar och jag kunde starta galleriet...
Kvinnan släcker sin cigarill. Ger honom en kindpuss. Försvinner.
Peder hostar dovt och skrälligt. Sitter kvar.
SCEN 119
Det är morgon och Peder står vid ett klädstreck och hänger upp en rad svartvita fotografier. De blänker
våta. Det är en samling porträtt, på en del ser man ramar, på andra bara ansikten. En mängd människor
som alla tittar in i kameran.
Bakom Peder kommer Gustav ut ur huset. Ser vad sin son gör. Kommer fram.
Peder börjar fotografera klädstrecket.
GUSTAV:
Jag tar tillbaka allt jag sagt om ditt yrke, det är ditt liv. En del
av det kan jag förstå, inte annat...
PEDER:
Du har på sätt och vis betalat min karriär, jag försGUSTAV:
Jag hade ingen aning om det. Ingen som helst...
40

SCEN 120
Gustav kommer rullande med Nils fram till sin svarta van. Han lyfter in den gamle i passagerarsätet. Tar
Nils tummade bok, kassen med kläder. Sätter sig bakom ratten. Trycker på faxens blinkande knapp.
Bilen svänger iväg. På gårdsplanen står Peder och Pär och kvinnan och hennes pojkar och tittar
efter dem.
GUSTAV:
Jag håller alltid vad jag lovat. Vi måste bara göra allt lagligt.
Bilen rullar vidare under männens tystnad.
Gustav stannar i en backe. Drar fram faxen och börjar skriva.
NILS:
Behöver det inte bevittnas ?
GUSTAV:
Det fixar min assistent. Hon lämnar in allt till advokaten.
SCEN 121
Kvinnan står i ladan och betraktar golvet med fotografierna och de svartbrända skeletten av en cykel,
klädhängare och tygresterna.
KVINNAN:
Det är starkt. Men ditt problem är att du inte har några pengar,
det här går inte att sälja...
Peder säger inget. Väntar på fortsättningen. Kvinnan ser på honom. En man i sina bästa år, en konstnär
som kan producera länge än.
KVINNAN:
Men det är fruktansvärt bra...
PEDER:
Jag tror att vi alla har samma botten, samma behov, samma...
SCEN 122
Vid stranden på den lilla sjön står rullstolen övergiven. Långt ut på vattnet ser vi den lilla ekan. Vi kan
inte urskilja hur många personer som sitter i den. Vattnet är blankt, inga krusningar.
41

SCEN 123
På den kala hällen är inhugget en grov ros, namnen Gustav och Anna slingrar sig kring blomman.
Gustav kommer gående ensam från sjön, den glimmar genom grenverket. Han lägger sig med ansiktet
vänt upp mot himlen. Hans ögon är öppna. Han andas inte.
SCEN 124
Det är kväll på gården. Peder sitter i en stol och ser undrande ut över gården, ut på grusvägen. Kvinnan
sitter bredvid honom.
KVINNAN:
Du är orolig. Du undrar vad som hänt.
GUSTAV:
Han var så lågmäld. Så olik sig. Han hade ett möte. Ett avtal
att underteckna, sedan skulle han komma tillbaka...
KVINNAN:
Det blev väl komplikationer av nån sort, vi får se imorgon...
SCEN 125
I den lilla båten sitter de tre pojkarna med metspön och stirrar på flöten i vattenytan. Ingen säger något.
Pär ger sitt spö till en av de andra, ror närmre en vasskant.
Plötligt fastnar åran i något tungt.
Det är ett klädesplagg, det är en människa. Ansiktet kommer fram när kroppen vänds.
Det är den gamle Nils. Pär bleknar och bara stirrar.
SCEN 126
I skogen kommer Peder fram till hällen. Gustav ligger kvar i samma ställning. Han ser sin son i blickfältet
och pekar mot vanen. Peders blick är allvarlig. Men han ser samtidigt lugn ut. Han förstår att det är
något speciellt Gustav vill berätta.
Han går bort till den svarta vanen som står vid vägkanten. Öppnar dörren och ser att faxen
blinkar. Han trycker på knappen. Ut kommer ett meddelande, i stora bokstäver står: SÄTT PÅ
BANDSPELAREN.
Peder trycker på Play-knappen och Gustavs röst börjar berätta.
GUSTAVS RÖST:
“Vi var ute och cyklade Anna och jag. Vi hade packning på
pakethållaren. Vi hade en försenad smekmånad... “
42

Peder lyssnar intensivt. Hans ansikte lever med i berättelsen. Gustavs röst låter samlad och nära
men samtidigt metallisk och långt bort.
GUSTAVS RÖST:
“...vi var väldigt lyckliga, men jag hade bråttom. Vi skulle nå
fram till målet, ett värdshus. Jag tog hennes arm under min och
trampade iväg nedför en backe. Hon började skrika och vi
tappade balansen. Hon flög rakt ut i diket, landade med
huvudet mot en sten...Det var mitt fel, allt var mitt fel...”
SCEN 127
Gustav har rest sig, ser ned mot sjön. Ser pojkarna komma roende in till land.
Pär hoppar i och springer genom vattnet.
Gustav börjar springa mot honom. Peder kommer efter.
Pär ser dem komma uppifrån backen. Sätter sig ned på marken.
Peder vänder sig mot Gustav.
PÄR:
Det är Nils. Han ligger och flyter i vassen...
PEDER:
Hur gick det till. Du skulle ju...
Han förstår vad som hänt. Gustav ser att han vet.
SCEN 128
En svartklädd Peder står vid en grav tillsammans med Pär. Det ligger blommor överallt, men alla andra
begravningsgäster är borta.
Peder blick är långt bort. Han böjer sig ned och tar en krans från mängden av blommor.
Pär tar en kvast vita liljor.
När de går därifrån kommer Gustav gående från kyrkan.
SCEN 129
I skogen står Gustav framför hällen. Han lägger en blomkrans på stenen.
Han vandrar genom skogen ned mot vattnet. Vid sjön kastar Pär i sina vita liljor. Peder kastar i
kransen. De guppar lite lätt på vattnet.
43

GUSTAV:
Nils var trött, hans krafter var slut...
PEDER:
Han älskade den här sjön.
PÄR:
Det blir tomt...
Peder nickar och lägger armen om sin son.
Gustav ser de på de båda och kliar sig på det kortsnaggade håret.
De står där vid vattnet och blickar ut. Finklädda och allvarliga.
S L U T
© 2001 THORE SONESON
44