Tusentals gäss hade fått sitta ostört på det nyupptagna betfältet i en ...

Tiden för en bra jakt på kanadagås var inne.
Flyttgässen fyllde på norrifrån för varje dag som gick.
De hade suttit på ett av de nyupptagna betfälten i
tusental i en hel vecka. Fältet som är beläget på en
svag höjd är en bra strategisk punkt i terrängen.
Höjden ligger öppet och bjuder på bra utsikt för de
varska gässen. Där korsas flera flygstråk och varje år
så vill gässen slå där. Detta år odlades det sockerbetor
på höjden. Sockerbetor är gässens favoritgröda i
början på säsongen. Låter man bli att plöja ner
betresterna efter skörden så blir fältet oemotståndligt
för gässen. Fältets strategiska läge och den för gässen
attraktiva födan gjorde att vi visste att fältet skulle
bjuda på flera bra jakter. Så fort betorna var upptagna
hade vi därför rullat ut med en minigrävmaskin och
grävt hål till gömslena. Runt hålen placerade vi låga
stålställningar som kläddes med camouflagenät.
Resultatet var djupa bekväma hål som erbjöd både
förutsättningar för bra skytte och ett bra skydd mot
gässens varska ögon. Även om man gör låga och
diskreta gömslen så kan de störa gässen. Om gässen
regelbundet besöker ett fält är de vana vid ett visst
synintryck och störs av förändringar. Eftersom vi hade
grävt hålen i god tid innan gässen började slå där så
var det vana vid gömslena.
Att lantbrukaren har ett intresse att låta betfältet ligga
oplöjt, ligger i att man då vet var gässen sitter.
Lantbrukaren kan styra gässen från höstsådda grödor
där de annars kan göra stor skada.
Vi hade redan haft en bra jakt på höjden där vi skulle
jaga men gässen hade fått sitta i lugn och ro i en hel
vecka. För varje dag som gick så blev de fler och fler.
Gässen satt i ett antal av ett par tusen men var långt
ifrån de mer extrema gångerna i mitteln av december
då flera stora grupper kan gå ihop. Då kan man få se
tiotusen gäss på samma fält.
Höjden ligger på en strategisk punkt i terrängen. Gässen kunde inte stå emot sin favoritgröda
sockerbetan. Inte ens när traktorn med betupptagaren körde där.
Det kan upplevas oetiskt för vissa ickejägare och även
andra jägare när man skjuter väldigt många gäss vid
ett tillfälle. Man ska då betänka det stora antalet gäss
som samlas på en liten yta under en kort tid av året.
Det är tack vare detta vi kan kontrollera tillväxten på
stammen. I södra Sverige är det bara tillåtet att jaga
fram till klockan 11.00 på förmiddagen. Denna tid är
väl uttänkt och en hörnpelare i en etisk jakt på gäss.
Efter klockan elva så kan gässen röra sig fritt utan risk
att bli stressade av att jägare skjuter på dem. De har då
tid att fylla krävan och tillgodogöra sig den energin de
behöver innan det är dags att flyga tillbaka till havet
vid skymningen. Vill man öka avskjutningen på
stammen så är därför slopandet av ”elvaregeln” inget
vettigt alternativ. Ska vi i Sverige öka avskjutningen
på just kanadagås så är det betydligt mer jägarmässigt
att behålla ”elvaregeln” och istället tillåta jakt i en del
av eller hela januari månad. Att åberopa ”skyddsjakt” i
januari leder bara till en degradering av statusen på
viltet och att ”elvaregeln” inte längre gäller.
I och med att gässen bara blev fler och fler på fältet på
höjden. Så gällde det att ”pricka” in rätt dag. Även om
där sitter mycket gäss ena dagen så kan ett häftigt
väderomslag göra att gässen skiftar fält. Sjunker
temperaturen hastigt och det blir många minusgrader
går gässen över på höstvetefälten.
Efter att ha följt väderrapporterna bestämde vi oss för
att ta risken och vänta med att jaga till den kommande
helgen. Temperaturen började sjunka och gässen
började alternera mellan betfältet och ett närliggande
vetefält. Gässen kunde sitta på vetefältet halva dagen
och sen flyga och sätta sig på betfältet andra halvan.
De närmaste dagarna innan jakten bevakades höjden
med stor nervositet. Jag hade drabbats av ”gåsfebern”.
I början på säsongen använde vi en minigrävare till att
gräva hålen med.