tillgång till stadens rum - Tryggare Mänskligare Göteborg

Trygghetsvandringen är kanske här för att stanna. Den har kanske många fler
bottnar och betydelser än vi anade från början.
När jag på 1990-talet började ta med boende i några göteborgska förorter ut
på vandringar i de nära miljöerna kunde jag aldrig i min vilda fantasi ana vart det
skulle leda. Men jag hörde då att de flesta på ett eller annat sätt pratade om
trygghet oavsett om de hade sitt ursprung i Sverige eller Kurdistan eller Somalia.
Och jag började själv intressera mej för vilken betydelse den fysiska miljön har
för hur trygg man känner sig.
Jag förstod också att det finns en magisk dimension i vandringen och samtalet.
Man blir på gott humör! Det är kul att prata med andra om hur det ser ut, känns
och fungerar där man bor.
Efter att den första lilla enkla manualen för trygghetsvandringar kom i tryck
2002 har den omarbetats två gånger och spridits till hela Sverige och även till
utlandet.
Det har under de senaste 6–7 åren gjorts många trygghetsvandringar i de
flesta av Göteborgs stadsdelar och i många andra kommuner i Sverige. Konceptet
har också kritiskt diskuterats i några vetenskapliga sammanhang. Det har dock
inte gjorts någon utvärdering förrän Mia Andersson-Ek nappade på idén i sökandet
efter ämne till sin magisteruppsats i kulturgeografi vid Göteborgs universitet
våren 2008.
Demokrati- och genusaspekterna är kanske de mest centrala i trygghetsvandringskonceptet
och de teoretiska ramar som Mia använder sig av. Hon visar
med hjälp av dessa att det är en bit kvar att gå tills trygghetsvandringskonceptet
blir ett så inkluderande och demokratiskt redskap som det är tänkt från Tryggare
och Mänskligare Göteborgs horisont.
Skriften ni håller i handen är en nerbantad version av Mias magisteruppsats.
Skulle ni vilja läsa den som helhet är det bara att kontakta Tryggare och Mänskligare
Göteborg.
Det har varit ett stort nöje att vara bollplank åt Mia under hennes uppsatsarbete
och sedan under omarbetningen. Det ger gott hopp åt framtiden med sådan klokskap
och demokratisk insikt hos en ung människa.
Tack Karin Alsén, Ulrika Barkman, Lillvi Egerbladh, Siamac Fallah, Margareta
Sjöholm, och Malin Uller för att ni ställt upp med er erfarenhet och tid för Mias
arbete.
Gerd Cruse Sondén,
arkitekt på Tryggare och Mänskligare Göteborg,
april 2009
6
2
inledning