Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade ... - Regional Red List

NATURVÅRDSVERKET
Rapport 5609 • Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggsvampar
BLÅFOTAD TAGGSVAMP – SÁRCODON GLÁUCOPUS
Svampens fruktkroppar är små-medelstora, ofta knubbiga och kompakta. Hatten
är 5-10 (-15) cm bred, ojämnt buktad, med svagt nedtryckt mitt. Kanten är
till en början inrullad och ljusare. Hatten är vanligtvis brunflammig (eller
smutsgul-gyllenbrun) med ljust gulbruna-beigebruna eller gråaktiga inslag, som
äldre mörkare med mer eller mindre kastanjebrun-purpurbrun ton (ofta med
vinröda inslag). Som ung kan det finnas ett ljust rosa inslag, särskilt i hattkanten.
Hattytan är först slät och glatt eller mycket fint filtad, men ytan blir tidigt
rutformigt söndersprucken med början i hattens centrum, så att det ljusare
hattköttet lyser igenom i sprickorna, vilket gör att hattytan ser ut att ha
tilltryckta fjäll (dock ej trådiga fjäll!). Taggarna är först ljusa, senare mörkbruna,
ca 5 mm långa och nedlöpande på foten. Foten är ganska kort och kraftig,
nedåt avsmalnande, 3-8 cm lång och upp till 4 cm tjock, av hattens färg, fint filtad
med vitt mycel vid basen. Köttet är gulvitt, vid fotbasen blågrönt-gråblåttblåsvart.
Svampen har mjölaktig doft och smakar något besk eller är nästan
mild med svagt besk eftersmak. Hyferna saknar söljor och sporerna är i formen
relativt runda eller något ovala, med många små, knoglikt rundade utskott.
OBS! Arten förväxlas ofta med talltaggsvamp Bankera fuligineoalba som har
vita sporer (taggar), ofta inväxta förnarester på hatten och speciell doft.
Svampen växer med tall, främst i brandpräglade torra tallskogar på sand.
Den är någon gång påträffad i blockig tallskog och tallskog på svallad
morän. Arten tycks ha miljökrav som i stort överensstämmer med skrovlig
taggsvamp S.scabrósus och båda arterna växer ofta på samma lokaler. Arten
förefaller vara något kalkgynnad, åtminstone i Syd- och Mellansverige där
den främst påträffas på kalkhaltig sand. Skogsbestånd där svampen växer är
så gott som alltid äldre och av kontinuitetsskogskaraktär. I Skottland där
arten systematiskt eftersökts har den bara påträffats i resterande naturliga
tallskogar och aldrig i planterade bestånd.
[Avvikande växtmiljö: Uppgifter om fynd från örtrika granskogar och skogar av betespräglad
bondskogskaraktär avser sannolikt Sarcodon cfr ”modéstum” (se nedan). På norra
Öland (Böda) är arten funnen i ”lövskog med bok”. Det är oklart om det i området även förekommer
tall med vilken arten bildar mykorrhiza. Materialet bör kontrollbestämmas. ]. Referenser:
Newton m.fl. (2002 a, b).
22
FOTO: JOHAN NITARE