Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade ... - Regional Red List

NATURVÅRDSVERKET
Rapport 5609 • Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggsvampar
Tabell 5. Fjälltaggsvamparnas förmodade krav på kalkrik eller basisk mark.
Huvudsaklig förekomst (+++), viss förekomst (++), enstaka förekomst (+),
* = Gäller förekomster i BD/AC-län nedanför fjällregionen.
Extremt Tydlig kalk- Viss kalk- Kalkfattig Kalkfattig
kalkrik påverkan påverkan men något och starkt
näringsrik oligotrof
lilaköttig taggsvamp S. fuligíneovioláceus +++ ++
lundtaggsvamp S. joeídes +++
- S.lépidus +++
sammetstaggsvamp S. martioflávus ++ +++ +
slät taggsvamp S. léucopus ++ +++ +
brödtaggsvamp S. versipéllis + ++ ++ +
bitter taggsvamp S. fénnicus ++ +++ +
skrovlig taggsvamp S. scabrósus + ++ +++ ++ (+?)*
blåfotad taggsvamp S. gláucopus + ++ +++ ++ (+?)*
taggsvamp S. cfr ”modéstum” ++ +++ +
koppartaggsvamp S. lundéllii ++ +++ +
Naturtyper (biotoper) för fjälltaggsvampar Sárcodon
De flesta rödlistade fjälltaggsvampar växer i äldre barrskogar tillsammans
med gran och tall. Många arter är kalkgynnade och påträffas främst i örtrika
kalkbarrskogar, gärna i betespräglade mossiga barrskogar av lågörtstyp. I
vegetationen finns ofta inslag av blåsippor eller andra kalkgynnade växter.
Det är inte troligt att fjälltaggsvamparna är direkt beroende av kalk (kalciumkarbonat),
utan snarare gynnade av en mineralrik mark där kalcium eller
andra basiska ämnen ger indirekta effekter på marken, t.ex. högt pH, brunjordsbildning,
tunna humuslager med snabb nedbrytning av förnan, låga fosforvärden
(p.g.a. att växttillgängligt fosfor blir hårt kemiskt bundet i marken)
o.s.v. Några arter av fjälltaggsvampar förekommer på sandig och mager
mark, t.ex. åsskogar, tallhedar och andra brandpräglade eller renbetespräglade
tallskogsmiljöer. Vinterbete med ren i norrländska tallskogar har sannolikt
haft en mycket stor betydelse genom att det motverkat allt för kraftig igenväxning
av fält- och bottenskikt. Just tunna humuslager med fläckvis blottad
mineraljord tycks vara en viktig faktor för många taggsvampar.
Under artbeskrivningarna (ovan) ges kortfattade beskrivningar av de
enskilda arternas växtmiljöer. Nedan beskrivs de viktigaste miljöerna (biotoperna)
för fjälltaggsvampar, vilka är viktiga för arbetet med åtgärdsprogrammet.
Under respektive miljöbeskrivning anges ”följearter” bland andra rödlistade
svampar samt kopplingar till övriga planerade åtgärdsprogram. I tabell
7 sammanfattas fjälltaggsvamparnas viktigaste växtmiljöer enligt nedanstående
indelning. Under följearter anges främst andra rödlistade marksvampar
som kan påträffas i dessa miljöer. Åtgärdsprogrammet bör främst inriktas på
naturtyp 3, 4 och 6. Övriga naturtyper berörs mer marginellt.
30