SNT 2/2006 - Svenska Numismatiska Föreningen
SNT 2/2006 - Svenska Numismatiska Föreningen
SNT 2/2006 - Svenska Numismatiska Föreningen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
håll. Nya industrier anlades, hamnen<br />
utbyggdes o.s.v.<br />
På den skånska landsbygden pågick<br />
en verklig omdaning av stora<br />
mått. Ägor skiftades eller lades samman<br />
och bytte innehavare, byggnader<br />
revs och nya uppfördes. Under<br />
dessa expansiva år behövde såväl<br />
köpmannen som lantbrukaren mycket<br />
kapital, och diskonten gynnade<br />
åtminstone under de första åren,<br />
båda parterna i lika mån. Att enskiftet<br />
så snabbt kunde genomföras i<br />
Skåne, berodde nog till stor del på<br />
den goda hjälp som diskonten lämnade.<br />
Den nyinrättade banken blev<br />
en synnerligen anlitad institution av<br />
såväl hög som låg och den åtnjöt det<br />
bästa anseende hos allmänheten.<br />
Malmödiskonten gav ut egna sedlar<br />
eller, mer korrekt, assignationer.<br />
Detta skedde fr.o.m. 1803 t.o.m.<br />
1817 och i valörerna 100, 50, 20, 10<br />
och 5 riksdaler specie.<br />
Malmödiskontens fall<br />
Omkring 1812 hade högkonjunkturen<br />
upphört och i stället spred sig en<br />
alltmer märkbar depression. Ett allmänt<br />
prisfall drabbade hela Europa<br />
och berörde självfallet även handeln<br />
i Malmö. Följden blev en stor kapitalbrist,<br />
som förde med sig konkurser<br />
och exekutiva auktioner.<br />
Tyvärr missbrukade diskontens styrelse<br />
det förtroende som den hade<br />
fått. I det här läget borde Malmödiskonten<br />
ha fattat beslut om större försiktighet.<br />
Men i stället forsatte man<br />
som tidigare med att bevilja frikostiga<br />
lån. I många fall kom den att<br />
finansiera rena spekulationsaffärer.<br />
Det värsta var att diskontens styrelse<br />
beviljade sig själva och sina bekanta<br />
betydande lån mot ringa eller ingen<br />
säkerhet. Resultatet av den okloka<br />
och delvis oredliga förvaltningen<br />
blev att Malmödiskonten kom på<br />
obestånd. Den 4 oktober 1817 stängdes<br />
diskonten – ett år före oktrojtidens<br />
utgång. Styrelsens ledamöter<br />
häktades och deras egendom belades<br />
med kvarstad.<br />
Malmödiskontens fall blev upptakten<br />
till en omfattande penningkris.<br />
Många enskilda personer i Malmö<br />
och Skåne ruinerades. Den sammanlagda<br />
förlusten på diskonten<br />
uppgick till 430.000 riksdaler specie<br />
och det blev Riksens Ständers Bank<br />
som fick träda emellan för att rädda<br />
diskontens affärer.<br />
Kraschen vållade stora problem för<br />
befolkningen i södra Sverige. En olägenhet<br />
var att de som behövde lån nu<br />
måste vända sig till Riksens Ständers<br />
Banks huvudkontor i Stockholm.<br />
Detta försvårades ytterligare<br />
därav att det på den tiden inte gick att<br />
korrespondera med Riksens Ständers<br />
Bank direkt i ett låneärende utan att<br />
en kommissionär måste anlitas som<br />
mellanhand. Detta kunde bli både<br />
dyrt och riskfyllt. Från såväl Malmö<br />
som Göteborg, som också förlorat<br />
sin diskont, gjordes därför upprepade<br />
framställningar om att de i stället<br />
skulle få avdelningskontor till Riksens<br />
Ständers Bank.<br />
Malmö Låne Contoir<br />
Efter grundliga utredningar beslöt<br />
riksdagen 1823 att nya lånekontor,<br />
filialer till banken i Stockholm, skulle<br />
få inrättas i Göteborg och Malmö.<br />
Bondeståndet önskade emellertid, att<br />
lånekontoret för södra Sverige inte<br />
skulle förläggas till Malmö utan till<br />
Kristianstad.<br />
Den 6 april 1824 började Malmö<br />
Låne Contoir sin verksamhet i kvarteret<br />
Jörgen Kock vid Västergatan,<br />
samma hus som senare skulle kallas<br />
Kramers annex. IW<br />
54 <strong>SNT</strong> 2 • <strong>2006</strong>
Change language