Lasta ned en läsvänlig PDF - JAHN® PIANO

Något om JAHN Piano
Sent en lördag kväll i mars 1952 stod det första JAHN
pianot så pass färdigt att det kunde avprovas. Det
hade ditintills mest varit lördagar och lediga stunder
som använts för pianobygget. Att det överhuvud taget
kommit så långt var egentligen Olle Huss förtjänst.
Både min kompanjon. Arne Janson och jag, gifte oss
1946, och hade köpt våra möbler hos Bröderna Huss
i Älgå. Arne Janson hade redan som 15-åring 1936,
börjat vid Östlund & Almqvist i Arvika, där både hans
far och farfar varit anställda och hade således arbetat
i yrket i närmare 15 år då vi började tillverkningen.
Han hade också hunnit med en kortare tidsanställning
vid Svenska Pianofabriken i Stockholm under
40-talet. Olle Huss hade växt opp med möbler, snickerier
och maskiner. Själv hade jag lärt pianostämning i
Stockholm år 1945, privat för läraren i pianostämning
vid Akademien. Einar Östlund. Därefter arbetat en
kort på Löfbergs pianofabrik i Stockholm, och även
vid Östlund & Almqvist i Arvika, där Arne Janson och
jag blev arbetskamrater.
Olle Huss, som var intresserad av det mesta, hade med
oss båda, var för sig, talat om att ”det vore roligt att
försöka göra ett piano”. Så långt var det bara tal om
ett piano. Efter giftermålet 1946, blev det för min del
Stockholm igen, nu med anställning vid
Lundholms pianomagasin. Lundholms var generalagent
för Steinway & Son, vilket betydde stämning och
skötsel av konserthusets flyglar. De hade även stämning
och översyn av Operans instrument, vilket arbete
efter kort tid föll på min lott. De hade c:a 15 flyglar
och pianon
JAHN PIANO
Andréasson & Co HB
Phone: +46 (0)570-404 62
E-mail: bengt@jahnpiano.se
som skulle ses över varje vecka under spelsäsongen.
En intressant tid, då man verkligen fick se Operahuset
från insidan.
En parentes: Sverige hade under 40-talet ingen drot
tning, så drottningens foaje användes som repetitíonsrum
med en flygel placerad där. En fantastisk arbetsplats
ett par timmar varje vecka.
Åren efter kriget var det nära nog omöjligt att skaffa
bostad i Stockholm. Vi hade bara lyckats få bostad
i andra hand och tröttnade och flyttade tillbaka till
Värmland 1947. Sommaren 1951 höll jag på med
husbygget då Arne Janson kom på motorcykel från
Högerud, där han höll på att bygga en sommarstuga.
www.signumdesign.se

Han klev av motorcykeln och utan någon större
inledning sa han:” ska vi sätta igång å göre piano”.
”Ja sa jag, det kan vi göre”. Nu var det inte längre
frågan om ett, utan en regelrätt tillverkning.
Därefter följde en tid av mycket planerande, timslånga
diskussioner, ritningar och beräkningar. Tillverkning
av gjutmodell för järnram m.m. Ingen av oss hade
några större språkkunskaper, och mekanik, klaviatur
och många andra detaljer var antingen tyska, franska
eller engelska. Mekanik och klaviatur är heller inga
standardvanor, utan måste måttbeställas efter pianots
konstruktion och strängindelning. Senare fick vi också
reda på att en viss fabrik försökt stoppa leveransen
av den pianomekanik vi från början tänkt använda,
och också lyckats, men sedan vi fått leverans från
en fransk mekanikfabrik levererade också den först
påtänkta i alla år våra mekaniker. Vi hade heller inte
från början tillgång för tillverkning av bassträngar,
som skulle tillverkas av stålkärnor och översumpa
med koppartråd.
Till det första pianot fick vi en sats tillverkade vid
Nylund & Son pianofabrik i Uppsala, som inte var så
avogt inställda som förut nämnda fabrik.
I namnfrågan fanns från början, en hel del förslag,
men vi enades så småningom om initialerna i
efternamnen, Janson, Andreasson och Huss, mot ett
N på slutet för att få ett namn. Ett kort namn som vi
också eftersträvat. Enda nackdelen att som ringde då
och då och frågade efter ”Herr Jahn”.
Åter till lördagskvällen i mars 1952. vi hade arbetat
hårt hela dagen för att få se resultatet och var
glattöverraskade men vågade inte helt lita på att vi
hört rätt. Så kl.8 på söndag morgon var vi alla åter på
plats för att kolla opp detta. Problemen var inte slut,
mycket återstod att göra för att underlätta de olika
arbetsmomenten, bl a fick vi borrgiggar, för
borrni-ngen av järnramen, tillverkade av kanonstål
vid Bofors.
Tre nya mindre pianomodeller tillkom också under
årens lopp. Vi började 1952 i mycket liten skala, i en
tid då Sveriges pianoindustri började få stora problem.
1952 räknade jag ur minnet till 28 st större och mindre
pianotillverkare i Sverige. Under 30-talet hade
kanske antalet varit de dubbla. Dir.Lundblom sa en
gång, att på 30-talet gjorde varenda snickare i
Stockholm pianon. Det var säkert en överdrift, men
inte bara Stockholm, utan även Göteborg, Malmö och
många fler orter hade många pianotillverkare.
När vi sålde av vår tillverkning efter 30 år, 1982,
var vi praktiskt taget landets sista tillverkare. Då hade
flera fabriker hunnit med både två och tre konkurser.
Vi hade förmodligen inte heller klarat av någon längre
tid om vi inte redan från början fått ett så gott
erkännande från musiker både Paul Badora- Skoda,
som skrev ett intyg om våra pianon, satt en halv dag
och repeterade in en pianokonsert på ett av våra
pianon.
Olle Huss lämnade företaget 1960. Arne Janson och
jag fortsatte till att börja med i Älgå, men hade samtidigt
lokaler i Auto-Clemerts fastighet i Arvika. I
April 1964 brann fabriken i Älgå ner. Det var ett svårt
avbräck. Vi hade hunnit sänka brandförsäkringen
kraftigt, då vi ju skulle flytta tillverkningen, och även
branddagen överfört ett billass trädetaljer som skulle
maskinbearbetas då vi ju hade alla maskinerna kvar
i Älgå.
www.signumdesign.se

Vi fick även en brand i Arvika på 70-talet, men den
lyckades brandkåren släcka.
Under våra 30 år hann vi tillverka c:a 7000 pianon,
varav något 100-tal av Nyström, Östlind & Almqvist
och Malmsjö modeller. Om vi kunnat ställa dem i rad,
en sträcka från Glava kyrka till Älgå kyrka.
Som jämförelse kan nämnas att Aug. Hoffman, Sthlm
kom till c:a 9000, Löfbergs, Sthlm till c:a 3500,
Standard Arvika (1904-1940) till c:a 1300. Att vi ändå
kom till ett så pass stort antal berodde till stor del på
att vi redan från början fick möbeln tillverkad i delar
för sammansättning, från möbelfabriker med goda
resurser. Bröd.Jakobsson i Säffle blev den första.
Säffle möbelfabrik fortsatte i några år tills företaget
såldes till String Möbler. Då vi övergick till Nord.
Möbelfabriken i Ödeshög. De senaste åren fick vi
möblerna från Majbölle i Lolland i Danmark och Als
Industrier vid tyska gränsen, vilka också tillverkade
möbler till tyska pianofabriker. Vi kunde på detta sätt
hålla kvalite på möbeln som vi knappast kunde ha
åstadkommit själva och samtidigt besparade det oss
stora investeringar i maskiner och personal.
Malmsjö Piano inköpte vi efter bolagets sista konkurs
1977, både bolagsnamnet och restlagret. Vi färdigställde
vad som gick av lagret och behöll de maskiner
och verktyg som vi behövde och gjorde sedan en
auktion på det övriga.
1982 sålde vi Malmsjö AB och vår tillverkning till
Ernst Dieroff, Hammarö, som fortsatte tillverkningen
1 ½ år i Malmsjös namn, varefter han sålde det hela
till Kina, till en redan igång varande fabrik med en
tillverkning av 5000 pianon pr år. Min kompanjon
Arne Janson, hade vid överlåtelse åtagit sig att bistå
den nye ägaren och var vid ett par tillfällen med till
Kina för att hjälpa dem igång.
JAHN-Piano AB omvandlades 1982 till handelsbolag,
varefter vi några år fortsatte sälja pianon. Bengt
Andreasson med fru Marie-Louise driver idag firman
vidare under namnet JAHN PIANO, Andreasson &
Co Hb, med verksamhet: pianostämning, reparation
och försäljning av pianon och flyglar. Från sommaren
1997 med lager i Glava.
Som mest sysselsatte vi ett drygt 20-tal personer, och
vi hade lyckats få bra medhjälpare. Vi måste också
själva söka pianohandlare i hela landet.
Att få vara med att skapa ett instrument som kanske
ännu om hundra år gör sin tjänst på något ställe, är
man tacksam för. Problemen var många, inte minst
ekonomiska, men jag tycker nog ändå efter alla år, att
det allt vägs opp av att då och då få höra och se ett
JAHN Piano, kanske i någon kyrka, ibland också i Tv,
eller av alla de intressanta musiker och andra man
träffat under åren.
Gösta Andreasson
www.signumdesign.se