Varför jag inte får spilla rödvin i sommar - Ålands Lyceum

Antligen
FREDAG
Varför jag inte får
spilla rödvin i sommar
Det kommer bara sluta i tårar det här, det är jag nästan säker
på.
Jag minns precis var jag befann mig första gången jag såg dig.
Klockor slutade ticka, fl ugor slutade surra, bruset från gatan
utanför dämpades betydligt.
Din uppenbarelse var som ett hårt slag i skallen och darrigt,
nästan febrigt svettigt började jag fumla mig framåt mot dig.
Utan att komma en meter närmre.
Tungan hängde slappt som på en rabiessmittad Sankt Bernhard,
kroppen ville inte lyda riktigt.
Å herregud. Jag måste ha dig.
Efter den där första skymten blev jag som besatt. Hur skulle
jag hitta dig? Var hängde du?
”Ska du inte dricka upp ditt kaffe först?” undrade bekymrade
vänner medan jag stressat började samla ihop mina kassar
och svamlade om att jag
brådstörtat måste lämna
fi ket. NU!
För jag tyckte mig se din
skugga skymta i fjärran.
Så kom äntligen stunden
då jag med svettiga händer
kunde gripa tag i dig och
konstatera att jo, förbanna,
du var PRECIS så snygg
och len och väldoftande och
underbar som jag trodde. Du
verkade inte ha något emot
Tungan
hängde
slappt
som på
en rabiessmittad
Sankt Bernhard,
kroppen ville inte
lyda riktigt.
det, så yr av lycka kunde jag vråla över hustaken att du var
min, MIIIIN!
”Kom med mig”, babblade jag. ”Kom! Kom med mig ut och
dansa!”
Jag såg framför mig hur vi skulle gå ut, hur jag stolt skulle
visa upp dig för alla och envar. Vi skulle dansa och virvla omkring
i vimlet tillsammans och jag skulle försöka att inte ha så
roligt att ett helt glas rödvin skulle frustas över dig av misstag.
Fast pessimistiskt lagd som jag är tror jag inte den här romansen
kommer vara särskilt länge. Antagligen kommer jag stå
där i hällregnet en dag och skrika.
Vara arg på dig för att du är så känslig och tar åt dig allt.
Men kanske mest vara arg på mig själv för att jag inte tagit
hand om dig ordentligt. Arg för att jag tagit dig för given.
Ja, stämningen kommer att förändras. Sammanbitet kommer
jag låta dig följa med ut fast jag börjat skämmas för dig. Jag
kommer att ha dåligt samvete för att du, som jag tyckte var så
snygg, fått en allt mer eländig uppsyn.
”Kom med då”, kommer jag att väsa med
långa tänder och önska innerligt att vi inte
stöter ihop med någon jag känner att jag måste
imponera på.
Irriterat kommer jag fösa dig lite åt sidan,
låtsas lite som jag inte känner dig och
bli arg på mig själv för att jag är så
taskig mot den jag en gång inte
kunde leva utan.
Det kommer bara att sluta i tårar,
det här. Vår romans kommer att
krympa ihop till nästan ingenting och en
dag kommer jag antagligen att dumpa dig
ute i regnet och vara tröstlös eftersom
vi i TEORIN passar utmärkt ihop, men
rent praktiskt inte funkar. Jag är vild
och oförsiktig, du är känslig och suger
åt dig allt som en svamp.
Inte tål du vatten heller, så söt som
du är.
Hoppas verkligen att uppbrottet dröjer,
för än så länge är vi nykära.
Än kan vi drömma om ett fl äckfritt
förhållande, lilla mockakjol.
FRIMAN
OFTAST GULA ÖRONFLÄCKAR Snoken har rund pupill, några få stora hornplåtar på huvudet och gula öronfläckar som dock kan saknas.
Foto: Ralf Carlsson
Har du ormskräck? Väldigt
många på Åland har det och
går miste om fina naturupplevelser
på grund av det.
Nyans naturskribent Ralf
Carlsson lär oss i dag att se
skillnad på orm, snokar och
hasselsnokar. Ett tips är att
se dem i ögonen – den som
vågar.
Ålands svar på Nefertiti.
Så benämner landskapsantikvarie
Viveka Löndahl sitt
favoritföremål på Ålands
museum. Det handlar om
ett benfragment som aldrig
tidigare visats offentligt.
Karin Erlandsson har tillbringat
en hel del tid i köket.
I veckans matruta bjuder
hon på tårta med havtornsmousse.
Trevlig helg,
redaktionen

FREDAGEN DEN 17 MAJ 2013 NYA ÅLAND 17
KAN TAS FÖR HUGGORM Hasselsnoken liknar vid första ögonkastet en huggorm men få hornplåtaar och rund pupill visar att den är en snok.
Varför denna ormskräck?
Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar.
Många har någon form av ormskräck och vill
helst att ormarna inte blir närgångna.
Vissa personer tycks till och med vara så
skeptiska till ormar, så att de tror att ormar
till och med kan hämnas andra ormars död,
vilket naturligtvis är rent nonsens!
I Finland är både vanlig snok och
huggorm allmänt förekommande
och på Åland lever dessutom
hasselsnoken, som visat sig vara
allmännare än vad man tidigare
har trott.
Huggormen (Vipera berus)
känns igen på det mörka zickzackbandet
som löper längs
ryggen mot en ljusare bakgrund
i grått (som kan bli nästan vitt)
hos hannarna eller brunaktigt
hos honorna. Snoken (Natrix
natrix) är i regel gråsvart
– gröngrå med gula fl äckar i
nackpartiet men fl äckarna kan
saknas.
Det som krånglar till artbestämningen
utgående från ovannämnda
karaktärer är att det fi nns helsvarta
exemplar av både snok och
huggorm.
Vissa snokar kan till och med
ha ett zickzackliknande mönster
på ryggen. Då får man ta hjälp av
formen på kroppen och huvudet.
Huggormen smalnar av mer
plötsligt i bakkroppen och har ett
mera väl avsatt, mer eller mindre
SE DEM I ÖGONEN En huggorm har alltid lodrät pupill och ovansidan
av huvudet är uppbyggt av många små hornplåtar.
trekantigt huvud, medan snoken
smalnar av långsamt och ger ett
slankare intryck samtidigt som
huvudet fl yter mera ihop med resten
av kroppen.
Så har vi hasselsnoken (Coronella
austriaca), som vid ett första påseende
påminner om en ljusbrun
huggorm som dock ger ett slankare
intryck och som i regel är
mindre.
Dessutom saknas zickzackbandet
och är i stället ersatt av två
rader med mörka fl äckar. Hasselsnokens
glansiga utseende beror
på att fjällen är släta och saknar
köl, som fi nns hos de andra arterna
och gör att skinnet ser mer
matt ut – därför kallas hasselsnoken
också slät snok.
Betraktar man ormarna på nära
håll ser vi dessutom att de båda
snokarna har rund pupill medan
huggormens pupill är en lodrät
springa, nästan som hos en katt.
Typiskt för hasselsnoken är
dessutom den mörka ”baskern”
på huvudet och det vågräta mörka
strecket som löper över kinden
genom ögat. Säkert är det i alla
fall många hasselsnokar som tagits
som huggorm och dödats av
den orsaken.
Titta också på hornplåtarna på
Den
räddare
parten
vid ett
möte mellan orm
och människa är
alltid ormen och
den flyr alltid om
den bara kan!
huvudet, så ser man att snokarna
har få men stora plåtar medan
huggormen har många små.
En orm hugger inte, såvida den
inte känner sig mycket trängd, vil-
NYVAKNA Ormar övervintrar ofta många tillsammans i stora nystan.
Här några snokar som nyligen vaknat.
ket den knappast gör om den inte
befi nner sig i livsfara och allra
minst jagar de människor för att
hugga dem.
Den räddare parten vid ett möte
mellan orm och människa är alltid
ormen och den fl yr alltid om den
bara kan!
Huggormen är den enda av våra
ormar som är giftig. Giftet innehåller
vävnadsnedbrytande enzymer
precis som hos skallerormar.
Rent allmänt kan man dela in
ormgifterna i två huvudgrupper;
vävnadsnedbrytande gifter och
nervgifter, och huvudregeln är att
huggormarna (Viperidae) har den
förstnämnda typen och kobrorna
(Elapidae) den senare.
Det är en myt att ungarna är
giftigare än de vuxna ormarna.
Eftersom ungarna har mindre
giftkörtlar producerar de rimligtvis
en mindre mängd gift än de
vuxna ormarna.
Å andra sidan hävdas det att
ungarnas bett är minst lika farligt
som de fullvuxnas eftersom de
tömmer sitt giftförråd helt då de
hugger och saknar de vuxnas förmåga
att dosera mindre giftmängder
eller bara injicera gift från den
ena gifttanden.
Det är inte heller ovanligt att
sammansättningen hos giftet på
ormar förändras i takt med att de
blir större.
Detta har man iakttagit bland
annat hos vissa skallerormar och
det skulle kunna förklaras som en
anpassning till att ha ett effektivt
gift kopplat till ett förändrat bytesval
när de blir större.
Ralf
Carlsson
NATURLIGTVIS
redaktion@nyan.ax
OFTAST GULA ÖRONFLÄCKAR Snoken har rund pupill, några få stora
hornplåtar på huvudet och gula öronfläckar som dock kan saknas.