Ladda ner - Fas

FORSKNINGSÖVERSIKT
Forskning om elöverkänslighet
och andra effekter av
elektromagnetiska fält
Fjärde årsrapporten
2007

Forskning om elöverkänslighet
och andra effekter av
elektromagnetiska fält
Fjärde årsrapporten från en projektgrupp som tillsatts med anledning
av ett regeringsuppdrag till FAS
Anders Ahlbom, ordförande
Maria Feychting
Yngve Hamnerius
Lena Hillert
cçêëâåáåÖëêÇÉí=Ñ∏ê=~êÄÉíëäáî=
çÅÜ=ëçÅá~äîÉíÉåëâ~é=

Innehåll
Förord ................................................................................................................................. 3
Inledning ............................................................................................................................. 4
Epidemiologiska studier av symptom och psykomotoriska funktioner........................ 5
Experimentella studier av symptom och psykomotoriska funktioner.......................... 6
WHO ................................................................................................................................... 10
Sammanfattning av rapport från WHO:s workshop om elöverkänslighet........................... 10
WHO:s Faktablad................................................................................................................. 11
EU kommissionen, Scientific Committee on Emerging and Newly Identified
Health Risks (SCENIHR).................................................................................................. 12
Sammanfattning av SSI:s EMF-rapport 2006 ................................................................ 12
Extremt lågfrekventa elektromagnetiska fält (ELF) ............................................................ 12
Radiofrekventa elektromagnetiska fält (RF)........................................................................ 13
Avslutande diskussion ....................................................................................................... 14
Appendix............................................................................................................................. 16
Referenser........................................................................................................................... 18
2

Förord
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har av regeringen i uppdrag
att bevaka frågor som rör forskning om elöverkänslighet. Uppdraget innebär att FAS,
i samråd med forskningsaktörer och andra som FAS finner lämpligt dokumentera och
informera om kunskapsläget.
Till detta uppdrag har en särskild arbetsgrupp under ledning av professor Anders
Ahlbom anlitats. Arbetsgruppen har, förutom Anders Ahlbom bestått av professor
Maria Feychting, överläkare, medicine doktor Lena Hillert och biträdande professor
Yngve Hamnerius.
FAS vill tacka arbetsgruppen för nedlagt arbete med att ta fram årets rapport.
FAS har valt att sedan 2003 årligen publicera en ny rapport. Avsikten är att varje år
identifiera och diskutera aktuella och relevanta vetenskapliga framsteg och uppmärksammade
rapporter, varför fokus varierar från år till år. Årets rapport har en inriktning
mot radiofrekventa fält som används för mobiltelefoni och självrapporterade besvär
och psykomotoriska funktioner. Vidare innehåller rapporten sammanfattningar av
slutsatserna i årsrapporten från Statens strålskyddsinstituts internationella expertgrupp,
från en rapport från WHO samt från de avsnitt om elöverkänslighet som finns i
en rapport från EU.
Stockholm januari 2007
Rune Åberg
Huvudsekreterare
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
3

Inledning
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har genom beslut av
regeringen fått i uppdrag att bevaka frågor som rör forskning om elöverkänslighet och
att regelbundet dokumentera och rapportera om kunskapsläget. För att genomföra
detta uppdrag har FAS uppdragit åt professor Anders Ahlbom att leda en projektgrupp
med uppgift att årligen framställa en rapport över den vetenskapliga utvecklingen
inom området. I projektgruppen ingår även professor Maria Feychting, IMM,
Karolinska Institutet; överläkare, medicine doktor Lena Hillert, Centrum för
folkhälsa, Stockholms läns landsting; samt biträdande professor Yngve Hamnerius,
Chalmers Tekniska Högskola. Utgångspunkten för arbetet är två grundliga översiktsrapporter
som presenterades år 2000, nämligen den svenska RALF-rapporten
(Bergqvist et al., 2000) och den engelska Stewartrapporten (IEGMP, 2000). Avsikten
är att varje år identifiera och diskutera väsentliga aktuella och relevanta vetenskapliga
framsteg och uppmärksammade rapporter. Fokus kommer att variera från ett år till ett
annat beroende på aktualitet.
Projektgruppens första rapport utkom för tre år sedan och var inriktad på forskning
om radiofrekventa elektromagnetiska fält i relation till symtom (FAS, 2004). I den
rapporten fanns också en sammanfattning av slutsatserna i SSI:s expertgrupps årsrapport
för 2003 (IEGEMF, 2005). Följande års rapport fokuserade på kraftfrekventa
fält i relation till symtom (FAS, 2005). Denna rapport innehöll också kommentarer
med anledning av vissa nypublicerade resultat inom andra områden, nämligen de
första resultatredovisningarna från den så kallade Interphone-studien. Tredje årets
rapport hade en inriktning mot elektromagnetiska fält kring mobiltelefoni och
redovisade både vissa resultat från WHO:s EMF-program och aktuella epidemiologiska
och experimentella studier (FAS, 2006). I den rapporten sammanfattades
också relevanta delar av en rapport från SSI:s vetenskapliga råd för EMF frågor
(IEGEMF, 2006a).
Publicerade studier under 2006 visar att det tidigare observerade skiftet av fokus mot
radiofrekventa fält består. Årets rapport har därför en inriktning mot radiofrekventa
fält som används för mobiltelefoni och självrapporterade besvär och psykomotoriska
funktioner. Liksom i tidigare rapporter finns också en sammanfattning av slutsatserna
i årsrapporten från Statens strålskyddsinstituts internationella expertgrupp (IEGEMF,
2006b). Rapporten innehåller också sammanfattningar av en rapport från WHO
(WHO, 2006b) och av avsnitten om elöverkänslighet ur rapport från EU (SCENIHR,
2006).
Det bör noteras att i föreliggande rapport används, på samma sätt som i tidigare
rapporter, termen elöverkänslighet för att beskriva den tolkning av orsaken till
upplevda besvär som en del personer gjort. Projektgruppen använder således termen
utan att ta ställning till om ett samband föreligger mellan elektromagnetiska fält och
symptom.
4

Epidemiologiska studier av symptom och psykomotoriska
funktioner
En epidemiologisk studie i Österrike (Hutter et al., 2006) har studerat samband mellan
rapporterade symptom, sömnproblem samt resultat i psykomotoriska tester och
exponeringsnivåer för radiofrekventa fält från basstation i närområdet. Med hjälp av
operatörer valdes tio basstationer ut, fem i Wien och fem på landsbygden i Kärnten
(Carinthia). Basstationerna skulle ha varit i bruk i minst 2 år och inga ”protestaktioner”
skulle ha förekommit i området. Önskemål var också att inga andra
basstationer fanns i närheten, vilket enbart kunde uppfyllas på landsbygden, och att
sändning var begränsad till GSM 900 bandet.
För varje basstation valdes 36 bostäder ut. I Wien valdes bostäderna slumpmässigt
från telefonkatalogen och personer i dessa bostäder kontaktades per telefon.
Deltagarna skulle vara äldre än 18 år, ha bott i huset i minst ett år och vistas i
bostaden i minst åtta timmar om dygnet. 40% avböjde främst pga. tidsproblem. I
Kärnten gjordes urvalet från kartor, och personerna kontaktades direkt i sina hem
(pga. att husens nummer inte speglar det geografiska läget). Bortfallet var här något
mindre, 32%.
Deltagarna informerades om att studien avsåg att undersöka miljöfaktorer och hälsa,
mobiltelefoni nämndes inte specifikt. Data avseende utfall och exponering kunde
inhämtas för 336 personer i åldern 18 till 91 år. Avstånd från basstation var 20–250 m
i Wien och 24–600 m på landsbygden.
Enkät och tester på dator utfördes i deltagarnas hem. Psykomotoriska tester
inkluderade minnestest, test av reaktionstid och sökhastighet (memory task, choice
reaction task, perceptual speed). Symptomgrad rapporterades på en skala från 0 (inte
alls) till 3 (starka). I analyserna omvandlades dessa data till en tvådelad variabel
(symptom ja eller nej). Det framgår inte i artikeln vilket tidsperiod som frågan avsågs
att belysa.
En spektral radiofrekvensmätning utfördes i personernas sovrum efter att enkät och
tester genomförts. Då basstationens medeluteffekt beror på trafikbelastningen har man
i studien valt att räkna om data till det teoretiska maximala värdet för den utvalda
basstationen (dvs. om basstationen utnyttjar sin kapacitet till 100%). Utvärdering görs
mot denna framräknande maximala exponering vid basstationens frekvenser och
deltagarna delas in i tre grupper, 0,5 mW/m 2
(medelvärden 0,04, 0,23 respektive 1,3 mW/m 2 ). Medelexponeringen var något högre
på landsbygden än i staden. Författarna anger att man från början avsåg att indela
materialet i fyra grupper men pga. de låga uppmätta nivåerna valde man att kombinera
de två lägsta grupperna.
Tre av 14 symptom (huvudvärk, kalla händer eller fötter och koncentrationssvårigheter)
uppvisade signifikant samband mellan förekomst av symptom och
exponering. Resultaten är justerade för ålder, kön, region, mobiltelefonerande och
rädsla för skadliga hälsoeffekter från basstationer. Man fann inte något signifikant
samband mellan exponering och rapporterad sömnkvalitet. Däremot var oro för
hälsoeffekter från basstationer associerat med sänkt sömnkvalitet.
5

I de psykomotoriska testerna observerades en snabbare reaktion i test av sökhastighet
(perceptual speed) vid högre exponering. Sambandet var signifikant efter att de tre
covariaterna som inte var signifikanta (oro för hälsoeffekter från basstationer, kön och
mobiltelefonanvändning) tagits bort från modellen.
Det finns en del obesvarade frågor, bl.a. avseende exponeringsklassificeringen. Den
sammanlagda exponeringen för radiofrekventa fält (där även andra basstationer och
andra eventuella exponeringar för radiofrekventa fält ingår) redovisas inte. Uppgift
finns inte om deltagarnas egen användning av mobiltelefon, en exponering som är
betydligt högre än den från basstationer. Rekryteringsförfarandet kan innebära att
personer med hälsoproblem blir överrepresenterade pga. att de är lättare att få kontakt
med i hemmet samt har större motivation att delta i en studie om miljörelaterade
hälsoeffekter. Resultaten kan dock inte avfärdas trots studiens svagheter, men
frågeställningarna behöver belysas i ytterligare studier innan säkra slutsatser kan dras.
Provokationsstudier kan också bidra till vår kunskap om eventuella hälsoeffekter av
exponering för radiofrekventa fält från basstationer. Man bör dock notera att i de
epidemiologiska studierna är frågeställningen något annorlunda, dvs. avseende ett
samband mellan långvarig exponering och mer stadigvarande besvär. I den
österrikiska studien var ett av inklusionskriterierna att deltagarna skulle ha bott i
bostaden i minst ett år.
Experimentella studier av symptom och psykomotoriska funktioner
För tre år sedan rapporterades en holländsk provokationsstudie, den s.k. TNO studien,
av radiofrekvensexponering motsvarande de från basstationer för GSM 900, 1800 och
UMTS 2100 (tredje generationens mobiltelefoni) (Zwamborn et al., 2003, se även
FAS, 2004). I studien ingick dels personer som uppgav att de fick olika typer av
besvär i samband med exponering för radiofrekventa fält, dels personer som inte hade
några besvär. I TNO studien uppvisade såväl besvärsgruppen som kontrollgruppen
ökade symptom under exponering för UMTS basstation, men inga samband mellan
symptom och GSM 900 respektive 1800. Det fanns även sprida resultat i de psykomotoriska
testerna, men utan uppenbar konsekvens avseende grupp, utfall och
exponering. En ny studie har nu genomförts i Schweiz för att testa om resultaten i
TNO studien kan upprepas (Regel et al., 2006). I den schweiziska studien inkluderades
förutom blindexponering (0 V/m) och 1 V/m (motsvarande TNO) även en
högre fältstyrka 10 V/m för att ge möjlighet att studera en eventuell dos-respons
effekt. Samma signal som i TNO studien användes men en annan antennmodell.
Motiveringen till det senare var att man önskade en jämnare fältstyrkefördelning.
Helkropps SAR var 6,2 µW/kg och 620 µW/kg för 1 resp 10 V/m. Maximalt lokalt 10
g SAR var 45 respektive 4500 µW/kg. Dessa nivåer är långt under exponeringsnivåer
under samtal med mobiltelefon men ungefär i samma storleksordning som i studien av
Hutter och medarbetare refererad ovan (Hutter et al., 2006).
Studiegruppen bestod av 33 personer i besvärsgruppen (14 män och 19 kvinnor med
självrapporterad känslighet för radiofrekventa fält från mobiltelefoner, trådlösa
telefoner eller antenner) och 84 personer utan besvär (41 män och 43 kvinnor). Det
finns inte uppgift om personer i besvärsgruppen även reagerade för andra typer av
elektrisk utrustning.
6

Exponeringstiden var 45 minuter med en vecka mellan exponeringstillfällena.
Exponeringen genomfördes dubbelblint, dvs. varken försöksledare eller försökspersoner
kände till de faktiska exponeringsförhållandena.
Två symptomformulär användes för att studera effekt av exponering, varav det ena
var detsamma som i TNO studien. Ytterligare ett formulär, framtaget för att
dokumentera andra orsaker till nedsatt välbefinnande som t.ex. förkylning,
sömnkvalitet föregående natt m.m., var inkluderat. Deltagarna ombads även att
rapportera upplevd grad av exponering på en VAS skala (0-100 mm). Psykometriska
tester för minne, reaktionstid och uppmärksamhet genomfördes under exponeringarna
(testserier startade vid början av exponering respektive efter 22 minuter). En test för
uppmärksamhet var identisk med en av testerna i TNO studien (visual selective
attention task, VSAT). Denna test uppvisade i TNO studien signifikant förändring i
såväl besvärsgrupp som kontrollgrupp (förbättrad uppmärksamhet) efter exponering
för UMTS.
Resultaten i den nya studien kunde inte bekräfta resultaten i TNO studien. Man fann
ingen effekt av exponering på välbefinnande (symptom) i något av de två formulären,
inklusive det som uppvisat signifikanta resultat i TNO studien. Inte heller resultaten i
det test, VSAT, som båda grupperna i TNO studien uppvisat en påverkan av UMTS i,
skiljde sig mellan blindexponering och de båda aktiva exponeringarna. Det fanns inte
något samband mellan uppskattade och faktiska exponeringsnivåer i någon av
grupperna. Gruppen som rekryterats utifrån rapporterade besvär av radiofrekventa fält
rapporterade mer symptom och skattade exponeringen som högre än kontrollgruppen
gjorde.
De övriga testerna uppvisade inte heller någon säker påverkan av radiofrekvensexponering.
I besvärsgruppen noterades en interaktionseffekt mellan exponering och
session i en av sex uppgifter avseende reaktionshastighet (2-Choice Reaction Time
Task), resultaten för 10 V/m avvek något från 0 och 1 V/m. I kontrollgruppen fanns
under session ett en liten skillnad mellan de olika exponeringarna avseende precision i
en uppgift (1-back task). Dessa båda resultat var dock inte signifikanta efter justering
för multipla tester.
Den schweiziska studien kunde således inte bekräfta fynden i TNO studien. En större
studiegrupp och väl dokumenterad exponering och dosimetri i den schweiziska
studien jämfört med TNO gör att stödet för en negativ hälsopåverkan av UMTS för
närvarande får anses mycket svagt. Ytterligare upprepningsstudier pågår.
Tre ytterligare provokationsstudier har publicerats under 2006, samtliga avseende
exponering som vid mobiltelefonerande. Studierna har haft delvis olika inriktning,
besvär eller fysiologiska reaktioner hos personer med mobiltelefonrelaterade besvär
respektive påverkan på kognitiva funktioner hos friska personer.
Rubin och medarbetare inkluderade 60 personer (delvis rekryterade genom en
förening för elöverkänsliga) som rapporterat huvudvärk inom 20 minuter vid bruk av
GSM 900 mobiltelefon, och 60 besvärsfria kontrollpersoner (Rubin et al., 2006). Som
exponeringskälla användes en testtelefon av den typ som tagits fram inom ramen för
det brittiska statliga forskningsprogrammet (The Mobile Telecommunication and
Health Research Programme). Telefonen var fäst vid försökspersonens huvud med ett
7

pannband. Exponeringen var antingen blindexponering, GSM 900 eller exponering för
en kontinuerlig signal vid 900 MHz (CW 900). Lokalt SAR var 1,4 W/kg för både
GSM och CW. Exponeringens längd var 50 min och det var minst 24 timmar mellan
sessionerna.
Symptom registrerades på en VAS skala 0–100 mm och inkluderade huvudvärk samt
sex övriga symptom (trötthet, yrsel, illamående, klåda/stickningar/sveda i huden,
hetta/ brännande känsla i huden, smärta/torrhetskänsla i ögon).
Rapporterad huvudvärk ökade under exponeringssessionerna, men det fanns inte
något säkert samband med exponering för radiofrekventa fält och symptom eller
skillnad i reaktioner mellan grupperna. Även blindexponeringarna gav upphov till
symptomökning. I den besvärsgruppen rapporterade 60% att de trodde att exponering
var aktiv under GSM exponering och 63% under blindexponering.
Antalet allvarliga reaktioner (avbrytande av studien eller av enskild exponering pga.
besvär) studeras också. Deltagarna kunde be att få avbryta tidigare än efter 50 min.
Detta inträffade vid 17 tillfällen för personer i besvärsgruppen. Fem personer i
besvärsgruppen avbröt helt medverkan i studien med motiveringen att de fått svåra
besvärsreaktioner (ytterligare fyra personer avbröt medverkan men i dessa fall var
orsaken till detta beslut okänd). Dessa 22 fall av svåra reaktioner (avbruten
exponering eller medverkan i studien) inträffade vid fem tillfällen med GSM, nio med
CW och åtta med blindexponering. Författarna diskuterar att det faktum att symptom
utlöstes under blindexponering tyder på att psykologiska faktorer kan spela en viktig
roll vid mobiltelefonrelaterade symptom.
Studien stöder således slutsatsen att den utpekade besvärsutlösande exponeringen
(radiofrekventa fält) inte är en nödvändig faktor för att utlösa besvär som tolkas som
beroende av dessa fält, dvs. samma besvärsreaktioner kan utlösas utan att exponering
för radiofrekventa fält föreligger. Det går däremot inte utifrån resultaten att utesluta
att radiofrekventa fält under vissa betingelser kan utlösa symptom. Gruppen som
rekryterats utifrån rapporterade besvär var troligen relativt heterogen. Tretton
personer uppgav att de reagerade på mobiltelefoner på mer än en meters avstånd och
lika många rapporterade att de var elöverkänsliga. Antal samtal per vecka respektive
samtalslängd vid ett typiskt mobiltelefonsamtal skilde sig inte märkbart mellan
besvärs- och kontrollgrupp. Det senare tyder på att de flesta i besvärsgruppen inte
hade så svåra besvär att de ändrat sin mobiltelefonanvändning i någon större
omfattning, men samtidigt förekom fall där exponering eller medverkan avbröts pga.
svåra besvärsreaktioner.
I den andra brittiska studien (Russo et al., 2006) medverkade 168 universitetsstuderande
(99 kvinnor och 69 män, 17 till 41 år gamla) i en dubbelblind provokationsstudie
för att studera eventuella effekter av radiofrekventa fält på kognitiva
funktioner. Samma typ av testtelefon och exponeringar som i studien ovan (Rubin et
al., 2006) användes. Hälften av deltagarna exponerades för GSM och hälften för CW
som aktiv exponering. Inom dessa två exponeringsgrupper fästes telefonen på höger
sida för hälften av deltagarna och på vänster sida för den andra hälften. Exponeringstiden
var 35–40 minuter med en vecka mellan blind och aktiv exponering.
8

De psykomotoriska testerna inkluderade tester för reaktionstid, matematisk förmåga
och uppmärksamhet (Simple reaction time, 10-choice reaction time, subtraction task
och Vigilant task). Exponeringen avbröts då deltagarna var färdiga med testerna. De
fick då fylla i samma symptomformulär som före exponeringen. Ingen effekt av GSM
eller CW kunde upptäckas oavsett om försökspersonen haft telefonen på vänster eller
höger sida.
En svensk studie fokuserade på besvär och fysiologiska reaktioner vid exponering
motsvarande GSM 900 mobiltelefoner (Wilén et al., 2006). För att exponeringen
skulle täcka in de delvis skilda områden som exponeras av olika modeller av
mobiltelefoner använde man en exponeringsmodell med en antenn placerad på 8,5 cm
avstånd från huvudet (en på varje sida men enbart höger sida aktiv exponering).
Lokalt SAR 1 g var 1 W/kg (10 g 0,8 W/kg). Exponering under 30 minuter skedde vid
två tillfällen under två skilda dagar, vid det ena tillfället med aktiv exponering och vid
det andra utan aktiv exponering. Blind- och aktiv exponering skedde i slumpmässig
ordning. Det var inte möjligt att genomföra studien dubbelblint då exponeringen
delvis påverkade mätutrustningen för fysiologiska reaktioner. Försöksdeltagarna var
dock helt ovetande om exponeringsförhållandena och det förekom inga visuella,
auditiva eller andra indikationer på aktiv exponering.
Tjugo personer med mobiltelefonrelaterade besvär (16 män och 4 kvinnor) och 20
kontrollpersoner, matchade mot besvärsgruppen avseende ålder, kön och typ av yrke,
medverkade i studien. Personer som uppgav att även annan elektrisk utrustning än
mobiltelefoner utlöste besvär eller att de var elöverkänsliga exkluderades. Man kan
notera att besvärsgruppen använde mobiltelefon mer (fler samtal och längre samtalstid
per dag) och även hade använt mobiltelefon längre tid än kontrollgruppen. Några fler i
besvärsgruppen använde handsfree. Besvärsgruppen rapporterade mer symptom inte
bara i relation till mobiltelefonanvändning utan även i allmänhet.
Registrering av fysiologiska reaktioner inkluderade hjärtfrekvensvariabilitet, lokalt
blodflöde (blodtryck i ringfinger), elektrodermal aktivitet (konduktans i huden) och
andningsfrekvens. Kritiska Flimmer Frekvensen (Critical flicker fusion threshold)
undersöktes för 25–75 Hz. Arbetsminne och reaktionstid testades. Tester utförda före
start av exponering dag ett användes som utgångsvärden. En andra omgång tester
utfördes efter avslutad exponering. Fysiologiska variabler registrerades under hela
försöket.
18 personer i besvärsgruppen rapporterade besvär i samband med exponeringar (aktiv
eller blind) jämfört med ingen person i kontrollgruppen. Resultaten kunde inte påvisa
några effekter av radiofrekventa fält på de undersökta variablerna. Kontrollerna
presterade signifikant bättre än besvärsgruppen i minnestester i utgångstesterna (fler
korrekta svar och kortare reaktionstid i Short term memory functions). Denna skillnad
fanns dock inte vid de senare testtillfällena.
Som i tidigare studier på elöverkänsliga observerades fysiologiska skillnader mellan
besvärsgruppen och kontrollgruppen. Dessa skillnader var dock inte relaterade till
exponering för radiofrekventa fält. I motsats till studierna på elöverkänsliga, där
skillnader noterats redan i vila, uppvisade gruppen med enbart mobiltelefonrelaterade
besvär avvikande resultat enbart i samband med viss mental belastning (dvs. under
minnestest eller test av kritisk flimmerfrekvens). Resultaten visar samma tendens till
9

ökad sympatisk aktivering i besvärsgruppen som tidigare noterats. Bland annat
uppvisade besvärsgruppen högre aktivitet i det lågfrekventa bandet och lägre i det
högfrekventa vid analys av hjärtfrekvensvariabilitet. Ytterligare studier är motiverade
för att undersöka likheter och skillnader mellan grupper som rapporterar allmän
elöverkänslighet respektive enbart mobiltelefonrelaterade besvär. Eventuella könsskillnader
behöver också belysas. Detta var inte möjligt i denna studie pga. det låga
antalet kvinnliga försökspersoner.
Sammanfattningsvis kunde inte heller denna studie upptäcka några effekter av radiofrekventa
fält, medan däremot vissa skillnader i fysiologiska reaktioner noterades
mellan grupperna med respektive utan mobiltelefonrelaterade besvär.
WHO
Sammanfattning av rapport från WHO:s workshop om elöverkänslighet
En rapport från WHO:s workshop om elöverkänslighet i Prag, Tjeckien, 2004 har
publicerats under 2006 (WHO, 2006b). Rapporten ger en bred översikt över den
besvärsbild som kommit att benämnas elöverkänslighet, inklusive definition,
diskuterade orsaksfaktorer, forskning och rekommendationer för utredning och
behandling (för slutsatser se även WHO:s Faktablad Elöverkänslighet, som beskrivs
nedan). Inbjudna föredragshållare har skrivit om sina respektive ämnen. I ett separat
kapitel redovisas slutsatserna från mötet i arbetsgruppen Characterization, Diagnosis
and Treatment under workshopen.
I rapportens sammanfattning konstateras att elöverkänslighet inte är ett erkänt
syndrom samt att elöverkänslighet är dåligt definierat och används i olika betydelser.
Elöverkänslighet kan dels avse ett medicinskt tillstånd baserat på den drabbades egna
tolkningar av orsaken till ohälsan och dels användas för att beskriva en förmåga hos
vissa individer att förnimma eller reagera på elektromagnetiska fält vid signifikant
lägre nivåer än de flesta andra människor. Eftersom termen elöverkänslighet kan
uppfattas som att ett samband mellan ohälsa och elektromagnetiska fält har påvisats
föreslogs vid mötet i Prag ett alternativt arbetsnamn, Idiopathic Environmental
Intolerance (IEI) with attribution to EMF. Arbetsdefinitionen för IEI beskrivs enligt
följande:
• ett förvärvat tillstånd med multipla återkommande symptom
• associerat med olika miljöfaktorer som tolereras av de flesta människor
• utan förklaring genom känt medicinskt, psykiatriskt eller psykologiskt tillstånd.
I rapporten framhålls att vetenskapliga studier av god kvalitet har visat att symptom
inte förefaller att vara korrelerade till exponering för elektromagnetiska fält.
Majoriteten av studierna indikerar också att elöverkänsliga inte kan detektera
elektromagnetiska fält bättre än personer utan denna besvärsbild. Det finns fynd som
tyder på att psykiatriska tillstånd och stress till följd av oro för skadliga effekter av
elektromagnetiska fält, snarare än fälten i sig, skulle kunna orsaka besvären. Det finns
ett behov att fokusera forskningen på att karakterisera fysiologiska reaktioner hos
elöverkänsliga.
10

WHO rapporten poängterar att elöverkänsliga har reella symptom och ohälsa, men
vetenskapligt stöd saknas för att besvären orsakas av elektromagnetiska fält och det
finns inte stöd för att minskad exponering för elektromagnetiska fält skulle innebära
en minskning av symptom attribuerade till elektromagnetiska fält. En ”best practice”
för utredning och behandling av elöverkänsliga individer skulle kunna tas fram av en
internationell grupp läkare inom ramen för WHO:s EMF projekt. Myndigheter bör
vara proaktiva och förebygga problem med nya teknologier genom att utveckla
strategier för riskkommunikation samt tillhandahålla balanserad information och
uppmuntra till dialog i närbesläktade frågor.
WHO:s Faktablad
Elektromagnetiska fält och folkhälsan, Elöverkänslighet
WHO Faktablad 296 december 2005
WHO:s faktablad om elöverkänslighet (WHO, 2005) baseras på WHO:s workshop om
elöverkänslighet, se ovan (WHO, 2006b), en tidigare internationell konferens om
EMF och ospecifika hälsosymptom (COST244(bis), 1998), en europeisk
kommissionsrapport (Bergqvist et al., 1998) samt nyare genomgångar av litteraturen.
I faktabladets slutsats framhålls att ”Oavsett orsaken kan elöverkänslighet vara
handikappande för den som drabbas. Elöverkänslighet har inga tydliga diagnoskriterier
och det finns inga vetenskapliga fakta som binder symptomen för elöverkänslighet
till EMF-exponering. Dessutom är elöverkänslighet ingen medicinsk
diagnos och det är inte heller säkert att störningen utgör ett enskilt medicinskt
problem”.
För läkare påpekas i faktabladet att behandling av drabbade personer ska inriktas på
symptomen och den kliniska bilden, inte på åtgärder inriktade på att reducera eller
eliminera elektromagnetiska fält på arbetsplatsen eller i hemmet. Detta kräver en bred
utredning med såväl medicinsk och psykologisk utvärdering som, i relevanta fall,
bedömning av arbetsplatsen (t.ex. avseende luftföroreningar, belysning och
ergonomi). Självhjälpsgrupper kan, utöver behandling av professionella, vara en
värdefull resurs för elöverkänsliga personer.
WHO rekommenderar att balanserad och riktad information tas fram av myndigheter
och görs tillgänglig för elöverkänsliga personer, vårdpersonal och arbetsgivare.
Forskningen bör följa upp de fynd som i en del studier indikerat en obalans i det
autonoma nervsystemet hos elöverkänsliga.
Elektromagnetiska fält och folkhälsa, Basstationer och trådlös teknik
WHO Faktablad 304 maj 2006
Faktabladet (WHO, 2006a) diskuterar den oro för hälsorisker som förekommit i
samband med utbyggnaden av trådlös teknik, men konstaterar att insamlade data
hittills inte kunnat visa att radiofrekventa fält från basstationer skulle orsaka korteller
långsiktiga hälsoeffekter. Trådlösa nätverk som i allmänhet använder svagare
signaler bedöms följaktligen inte heller kunna förväntas ge negativa hälsoeffekter.
11

Slutsatsen i faktabladet är följande:
”Med tanke på de mycket låga exponeringsnivåerna och de forskningsresultat som
samlats in hittills finns det inget övertygande vetenskapligt bevis för att svaga RFsignaler
från basstationer och trådlösa nät orsakar negativa hälsoeffekter.”
Ovanstående gäller nivåer under internationella riktlinjer för exponering. I områden
där dessa kan överskridas och det kan finnas risk för skadliga exponeringsnivåer bör
myndigheterna begränsa tillträdet.
EU kommissionen, Scientific Committee on Emerging and Newly
Identified Health Risks (SCENIHR)
En expertgrupp har tillsatts för att ta fram en förnyad bedömning av möjliga effekter
av elektromagnetiska fält på människors hälsa. En tidigare bedömning presenterades
2001 av The Scientific Committee on Toxicity, Ecotoxicity and the Environment
(CSTEE), ”Possible effects of Electromagnetic Fields (EMF), Radio Frequency Fields
(RF) and Microwave Radiation on Human Health” (CSTEE, 2001). Den nya
rapporten, Preliminary Opinion on Possible Effects of Electromagnetic Fields (EMF)
on Human Health, finns nu tillgänglig på internet för kommentarer (SCENIHR,
2006).
Även elöverkänslighet behandlas i rapporten. Avseende extremt lågfrekventa fält
(ELF) noteras att det inte finns några vetenskapliga bevis för ett samband mellan
symptom och elektriska eller magnetiska fält. Dagens kunskap visar att ELF varken är
en nödvändig eller tillräcklig faktor för att utlösa ohälsa i form av besvär hos individer
som rapporterar elöverkänslighet. Om ELF utgör en bidragande faktor återstår ännu
att visa. Antalet studier som undersökt ett samband mellan radiofrekventa fält och
symptom är mer begränsat än för ELF. De resultat som föreligger tyder på att radiofrekventa
fält inte påverkar symptombilden. Exponeringsnivåerna från basstationer är
betydligt lägre än de nivåer som en person exponeras för under samtal med mobiltelefon.
Forskning avseende symptom och exponering från basstationer motiveras
framförallt av den oro som uttrycks i den allmänna befolkningen.
Sammanfattning av SSI:s EMF-rapport 2006
Rapporten kommer att överlämnas till Statens strålskyddsintitut för kommande
publicering (IEGEMF, 2006b)
Extremt lågfrekventa elektromagnetiska fält (ELF)
Genotoxicitet
Huvuddelen av tidigare djurförsök och cellförsök har inte funnit att ELF fält har
genotoxisk påverkan vid sådana fältstyrkor som befolkningen exponeras för. Aktuella
studier har inte förändrat den bilden. Det finns dock indikationer på att ELF fält skulle
kunna ha biologisk påverkan tillsammans med andra kemiska eller fysikaliska
exponeringar, men dessa resultat kan inte bidra till att förklara de resultat som ses vid
exponeringar under 100 mikrotesla, dvs. vid exponeringar som förekommer i den
allmänna miljön.
12

Mekanismer
De effekter som ligger till grund för nu gällande riktvärden för ELF magnetfält utlöses
bara vid fält av sådan styrka att de förekommer ytterst sällan i den allmänna miljön.
Det finns mekanismer som diskuterats och som potentiellt skulle kunna ha effekt vid
låga exponeringsnivåer, t.ex. mekanismer vid smala bandbredder som involverar
resonansfenomen och ”radical pair” mekanismer. Inte för någon av dessa har man
dock kunnat påvisa att de har någon koppling till barnleukemirisk, som är den hälsoeffekt
som har störst vetenskapligt stöd. ”Radical pair” mekanismen är sannolikt den
för närvarande mest sannolika.
Epidemiologi
En nyligen publicerad studie av leukemi hos barn i relation till ELF magnetfält tyder
på att ett samband finns och stödjer därmed resultaten från tidigare forskning. En
undersökning har studerat överlevnad hos barn med leukemi och relationen till ELF
magnetfält och funnit ett samband. Detta är en ny ansats och därmed av intresse även
om storleken på denna studie var liten. Inget av dessa resultat påverkar slutsatsen i
IARC:s utvärdering, nämligen att ELF magnetfält är ”possibly carcinogenic to
humans”.
Radiofrekventa elektromagnetiska fält (RF)
Genotoxicitet
Ett antal olika genotoxistiska studier har genomförts både i djurförsök och i cellförsök
och med olika exponeringar. Huvuddelen av dessa studier har inte sett några genotoxiska
effekter. Resultaten från den så kallade REFLEX studien (del i ett EUprogram)
indikerar dock att vissa effekter på DNA skulle kunna förekomma.
Resultaten är dock svårtolkade och en bättre förståelse av utfallen och oberoende
upprepningar krävs innan slutsatser kan dras.
Experimentella studier på människa
Resultaten från forskningen om kognitiva effekter är motsägelsefulla men ingen
enskild tydlig effekt har kunna urskiljas. Många väl genomförda större studier har inte
lyckats upprepa resultat från mindre studier som tidigare rapporterat samband. En
upprepning av den så kallade TNO undersökningen som rapporterade ökade symtom
vid exponering av UMTS (3G)-lika signaler har inte funnit några samband med
symtom och har alltså inte kunnat upprepa TNO resultaten. Skillnader mellan ”RF
känsliga” personer och personer som inte är ”RF känsliga” har påvisats i ett flertal
studier bland annat på parametrar som är relaterade till det autonoma nervsystemet,
men någon koppling till RF exponering har inte kunnat ses. Personer som är ”RFkänsliga”
har dessutom oftare symtom t.ex. huvudvärk, illamående, yrsel, än andra,
men dubbelt blinda försök tyder på att förekomsten av dessa symtom är oberoende av
exponering för RF fält.
Mekanismer
Aktuella gränsvärden baseras på effekter från temperaturstegring. Det finns några
hypoteser om effekter också vid lägre exponeringar, så kallade ”icke-termiska
effekter”. En sådan hypotes innebär att effekter uppstår via aktivering av temperaturreceptorer
som finns på många ställen i kroppen. En annan hypotes innebär att vissa
13

RF signaler demoduleras och därmed får en förstärkt påverkan till exempel på
cellmembran.
Epidemiologi
Nyare epidemiologiska studier om mobiltelefoni och cancer ändrar inte tidigare
slutsatser att det för hjärntumörer hos vuxna inte tycks finnas något samband med
användning av mobiltelefoni upp till omkring tio år. För längre tids användning talar
också forskningen emot en sådan riskökning, men det finns än så länge bara ett fåtal
studier tillgängliga. För tumörer i hörselnerven tycks inte heller korttidsanvändning av
mobiltelefoni ha något samband, men för längre tids användning finns en del data som
tyder på att ett samband skulle kunna finnas. En nyligen publicerad undersökning från
Danmark påverkar inte denna bedömning. En undersökning av symtom hos en
befolkning bosatt nära basstationer har visat på samband mellan symtom och
exponering för RF fält.
Avslutande diskussion
Det finns en förhållandevis omfattande forskning kring möjliga hälsoeffekter av
mobiltelefonanvändning, som har diskuterats i föregående rapporter till FAS. Däremot
har forskningen kring basstationer en mycket begränsad omfattning. Det beror
antagligen på att exponeringsnivåerna är mycket låga jämfört med nivåerna från
telefonerna, en tusendel eller lägre. Icke desto mindre finns en betydande oro för
strålning från basstationerna hos delar av befolkningen och bland annat WHO har
rekommenderat forskning kring möjliga hälsorisker.
I detta års rapport diskuteras två sådana rapporter. Den ena är en epidemiologisk
studie av symtom hos bosatta kring ett antal basstationer där författarna finner ett
samband mellan exponering och symtomförekomst (Hutter et al., 2006). Även om
artikeln väcker ett antal frågor som diskuterats ovan, så kan oklarheterna inte utan
vidare förklara resultaten. Å andra sidan måste naturligtvis resultaten kunna upprepas
i uppföljande forskning innan de kan tas för givna. Vi har i en föregående rapport
diskuterat två tidigare delvis liknande studier, men funnit sådana metodologiska
brister att de inte kan bidra i detta sammanhang. Den andra rapporten är en
experimentell studie som är gjord som en uppföljning av den tidigare presenterade så
kallade TNO studien (Zwamborn et al., 2003), som diskuterades i föregående års
rapport. I denna uppföljning (Regel et al., 2006) finner man inga samband mellan
exponering och symtom eller kognitiva effekter och man lyckas alltså inte bekräfta
resultaten i TNO studien.
Det är värt att notera att det finns en skillnad vad gäller underliggande frågeställning
mellan studierna av symtom vid telefonanvändning och studierna av symtom hos
boende kring basstationer. När det gäller telefonerna är det väsentligen fråga om
korttidsexponering och akuta effekter medan det för basstationerna är frågan om
långvarig exponering och om långvariga besvär.
Vi har i vår granskning av den aktuella forskningen inte funnit några nya resultat som
föranleder att riktlinjer eller gränsvärden för elektromagnetiska fält justeras. ICNIRP
(International Commission for Non-Ionizing Radiation Protection) arbetar för
närvarande med revisioner av guidelines både för statiska magnetiska fält, som
14

förekommer bland annat vid magnetröntgen, och ELF (Extremely low frequency
fields), som förekommer i samband med elanvändning.
15

Appendix
FAS har fått regeringens uppdrag att följa forskningen inom området elektromagnetiska
fält (EMF) och hälsorisker med särskild betoning på elöverkänslighet och
har därför tillsatt en arbetsgrupp som årligen rapporterar om den vetenskapliga
utvecklingen till FAS. Avsikten med detta appendix är att redogöra för de metoder
som arbetsgruppen använder.
Den aktuella forskningen kan indelas i huvudområdena epidemiologi, experimentell
forskning på människa, djurförsök och in vitro forskning. Forskning om biofysikaliska
mekanismer, dosimetri och exponeringsuppskattningar har också
betydelse.
Vid bedömningen av forskningsläget utvärderas först dessa huvudområden vart och
ett för sig. Därefter vägs slutsatserna från de olika forskningsområdena samman till en
sammanfattande bedömning. Huvudfrågeställningen i denna sammanfattande
bedömning är om exponering för EMF orsakar hälsoeffekter. Svaret på denna frågeställning
är inte nödvändigtvis ett klart ja eller nej, utan kan uttrycka den vetenskapliga
osäkerheten. Ett spektrum av olika sjukdomar eller annan ohälsa förekommer
i diskussionerna och dessa behandlas var för sig eller i närliggande grupper. Olika
slag av elektromagnetiska fält behandlas också var för sig. Den huvudsakliga
uppdelningen är i extremt lågfrekventa fält (ELF) som förekommer i samband med
distribution och användning av elektricitet och radiofrekventa fält (RF) som förekommer
vid mobiltelefoni.
Epidemiologisk forskning och experimentell forskning utvärderas i princip på samma
sätt. I allmänhet beaktas bara den forskning som är presenterad i engelskspråkiga
vetenskapliga tidskrifter med sakkunniggranskning. Detta innebär dock inte att alla
sådana artiklar tillmäts samma tyngd och relevans. I själva verket är det en huvuduppgift
för expertgruppen att evaluera de vetenskapliga rapporterna och bedöma
vilken vikt som ska ges till var och en. En viktig princip är att studier som tyder på
samband mellan EMF och hälsorisker och studier som inte tyder på sådana samband
bedöms lika noggrant.
När det gäller den första gruppen, där resultaten tyder på hälsorisker, fokuseras
utvärderingen på möjligheten av alternativ till kausalitet som förklaring till de positiva
resultaten: Med vilken grad av säkerhet kan man utesluta att resultaten förklaras av
systematiska fel, t.ex. confounding, selektiva urval eller av slumpen. När det gäller
studier som inte funnit samband är huvudfrågeställningen om det kan finnas
systematiska fel som döljer en eventuell reell risk, t.ex. negativ confounding eller för
liten exponeringskontrast mellan exponerade och oexponerade; man måste också
överväga om avsaknaden av samband kan vara ett utslag av slumpen, en möjlighet
som är särskilt aktuell vid studier med låg power (dvs. väsentligen små studier).
Uppenbarligen är frågan om så kallad statistisk signifikans av underordnad betydelse i
dessa bedömningar. I stället baseras granskningen på ett antal faktorer som vägs
samman till en sammanfattande bedömning av den enskilda undersökningen. För en
fördjupad diskussion hänvisas t.ex. till Preamblen i IARCs Monografi serie (IARC
2002).
När de aktuella enskilda undersökningarna har bedömts sammanfattas forskningsresultaten
inom vart och ett av de olika huvudområdena för olika aktuella
16

exponeringarna och hälsoutfall. Det innebär att resultaten av de olika undersökningar
inom ett område (epidemiologi, experimentella studier på människa, etc.) integreras
till en sammanfattande bedömning. Därvid beaktas både de enskilda studiernas
metodologiska kvalitet och styrkan i de observerade sambanden mellan exponering
och hälsoutfall. För att denna sammanvägning ska bli meningsfull måste både positiva
och negativa studier vägas in på samma sätt oberoende av resultaten.
I det slutliga steget integreras forskningsresultaten från de olika vetenskapliga huvudområdena.
Härvid kombineras följaktligen för varje enskilt hälsoutfall all relevant
vetenskaplig information från studier på människa, studier på djur etc. Det är
följaktligen i detta steg som till exempel resultat från epidemiologisk forskning vägs
samman med kunskap om eventuella biologiska eller biofysikaliska mekanismer.
Eftersom epidemiologiska studier direkt undersöker hälsoeffekter hos människa är de
av särskilt hög relevans och epidemiologiska resultat ges stor vikt vid denna sammanvägning.
17

Referenser
Bergqvist U and Vogel E (eds). 1998 Possible health implications of subjective symptoms and
electromagnetic field. A report prepared by a European group of experts for the European
Commission, DGV. Arbete och Hälsa 1997:19. Stockholm, Sweden: Swedish Institute for
Working Life.
Bergqvist U, Hillert L, Birke E. 2000 Elöverkänslighet och hälsorisker av elektriska och
magnetiska fält. Forskningsöversikt och utvärdering. Stockholm: Rådet för
arbetslivsforskning.
COST244(bis). 1998 Proceedings from COST 244bis International Workshop on
Electromagnetic Fields and Non-Specific Health Symptoms. Graz, Austria, Sept 19-20,
1998.
CSTEE 2001 (Scientific Committee on Toxicity, Ecotoxicity and the Environment). Possible
effects of electromagnetic fields (EMF), radio frequency fields (RF) and microwave
radiation on human health. Brussels: Scientific Committee on Toxicity, Ecotoxicity and the
Environment (CSTEE). (http://www.mityc.es/NR/rdonlyres/FDCD3C06-363B-46CE-
96EE-403451120852/0/ccue_oct.pdf)
FAS. 2004 Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält.
Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
FAS. 2005 Elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält. Andra årsrapporten.
Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
FAS. 2006 Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält.
Tredje årsrapporten. Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Hutter H-P, Moshammer H, Wallner P, Kundi M. 2006 Subjective symptoms, sleeping
problems, and cognitive performance in subjects living near mobile phone base stations.
Occup Environ Med 63:307-316.
IEGEMF 2005 (SSI’s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields). Reports from
SSI:s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields 2003 and 2004. Stockholm:
Statens strålskyddsinstitut. (SSI Rapport 2005:1)
IEGEMF 2006a (SSI’s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields). Recent
Research on EMF and Health Risks. Third annual report from SSI:s Independent Expert
Group on Electromagnetic Fields 2005. Stockholm: Statens strålskyddsinstitut. (SSI
Rapport 2006:2)
IEGEMF 2006b (SSI’s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields). Recent
Research on EMF and Health Risks. Fourth annual report from SSI:s Independent Expert
Group on Electromagnetic Fields 2006. (Kommande publikation).
IEGMP. 2000 Independent Expert Group on Mobile Phones (Chairman: Sir William Stewart).
Mobile phones and health. Chilton, Didcot: Independent Expert Group On Mobile Phones.
(http://www.iegmp.org.uk/)
Regal SJ, Negovetic S, Röösli M, Berdinas V, Schuderer J, Huss A, Lott U, Kuster N,
Achermann P. 2006 UMTS base station-like exposure, well being and cognitive
performance. Environ Health Perspect 114:1270-1275.
Rubin GJ, Hahn G, Everitt BS, Cleare AJ, Wessely S. 2006 Are some people sensitive to
mobile phone signals? Within participants double blind randomised provocation study. BMJ
15:886-891.
18

Russo R, Fox E, Cinel C, Boldini A, Defeyter MA, Mirshekar-Syahkal D, Mehta A. 2006
Does acute exposure to mobile phones affect human attention? Bioelectromagnetics 27:215-
220.
SCENIHR (Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks).
Preliminary Opinion on Possible Effects of Electromagnetic Fields (EMF) on Human
Health. (http://ec.europa.eu/health/ph_risk/committees/04_scenihr/docs/scenihr_o_006.pdf
accessed December 9, 2006 )
WHO. 2005 Faktablad N o 296 December 2005. Elektromagnetiska fält och folkhälsan,
Elöverkänslighet. (http://www.who.int/peh-emf/en/)
WHO. 2006a Faktablad 304 Maj 2006. Elektromagnetiska fält och folkhälsa., Basstationer
och trådlös teknik. World Health Organization. (http://www.who.int/peh-emf/en/).
WHO. 2006b Proceedings of the WHO International Seminar and Working Group meeting on
EMF Hypersensitivity - Prague, Czech Republic, 25-27 October 2004. Mild KH, Repacholi
M, van Deventer E, Ravazzani P (eds.) Milan: World Health Organization.
Wilén J, Johansson A, Kalezic N, Lyskov E, Sandström M. 2006 Psychophysiological tests
and provocation of subjects with mobile phone related symptoms. Bioelectromagnetics
27:204-214.
Zwamborn APM, Vossen SHJA, van Leersum BJAM, Ouwens MA, Mäkel WN. 2003 Effects
of global communication system radio-frequency fields on well being and cognitive
functions of human subjects with and without subjective complaints. The Hague,
Netherlands; TNO Physics and Electronics Laboratory (TNO-report FEL-03-C148).
(http://www.ez.nl/dsc?c=getobject&s=obj&objectid=143298&!dsname=EZInternet)
19

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
initierar och finansierar grundläggande och
behovsstyrd forskning för att främja
människors arbetsliv, trygghet och välfärd.
Communication
Prospect 2007-001.
POSTADRESS Box 2220, 103 15 Stockholm BESÖKSADRESS Westmanska Palatset, Wallingatan 2
TELEFON 08-775 40 70 TELEFAX 08-775 40 75
E-POST fas@fas.se INTERNET www.fas.se ORG.NUMMER 202100-5240 Best.nr.