PROJEKTRAPPORT NR 3 - Stiftelsen Svensk Torvforskning

Geologi
De bergarter som underlagrar området utgörs främst av salisk (plagioklasrik) järngnejs (Magnusson
& Sandegren, 1933). Flakmossen ligger på distalsidan av ett stort randdelta, benämnt
Sörmon. Efter isavsmältningen för ca 9800 år sedan utgjorde Sörmon ett åsnätliknande landskap,
beläget på 70-80 meters djup under havsytan (Blomqvist, 1969). När området höjdes ur
havet, för ca 7 000 - 9 000 år sedan, omformade havsvågorna åsnätet till en platåartad avlagring.
På Sörmons distalsida omformades ytlagret av vinden till 0.5 - 2 meter höga vallformiga flygsandsdyner
i ost-västlig riktning. Under torven på Flakmossen kan liknande mindre bildningar
påträffas. Den dominerande kornstorleken i den underlagrande mineraljorden växlar mellan
grovmo (0.06-0.2 mm) och mellansand (0.2-0.6 mm).
Flakmossen kan betecknas som ett kärr, eftersom området har ett utströmmande grundvatten.
Grundvattnet och torven har därför en relativt god näringsstatus. Myrområdet har ett tämligen
tunt lager av främst vasstorv med inslag av starrtorv.
Torven på Flakmossen bildades troligen som en följd av primär torvmarksbildning och försumpning.
Under de perioder, efter inlandsisens avsmältning, då klimatet var kallt och nederbördsrikt
höjdes grundvattenytan i de sandmassor där Flakmossen nu ligger. Sänkorna mellan
flygsandsdynerna försumpades och kärrtorv bredde efter hand ut sig över dynerna och en torvmark
bildades. Klimatet möjliggjorde så småningom att en högmosse bildades på den sydvästra
delen av myren. Magnusson & Sandegren (1933) betecknade Flakmossen som en starrmosse
med starrmosstorv i det översta skiktet (0 - 0.6 m), starrtorv i skiktet 0.6 - 1.0 m och kärrdy med
sand i skiktet 1.0 -1.7 m.
På den västra delen av Flakmossen, där ej någon torvtäktsverksamhet genomförts, gjordes 1940
en undersökning för bränntorvberedning. Av undersökningen framgick att högmosseplanet bestod
av följande lagerföljd:
0 - 2.5 m vitmosstorv, humifieringsgrad H2 - H3 enligt von Post's skala (von Post, 1922)
2.5 - 3.5 m vitmosstorv med enstaka Phragmites-rester, H8 - H9
3.5 - 4.0 m Carex-Phragmites-torv, H4 - H5
4.0 - 4.1 m grov detritusgyttja
4.2 m + sand, grå färg på grund av reducerande förhållanden
I kärrpartierna som omgav högmossen var torvtäcket ca 1.5 - 2.5 m mäktigt och inslaget av
starrtorv var mer betydande. Högmosseplanet på Flakmossen är till största delen orört, frånsett
en del gamla dräneringsdiken.
Huvuddelen av det utströmmande grundvattnet på Flakmossen härrör från nederbörd som infiltrerat
i Sörmons randdelta. En del av grundvattnet härrör dock från konstgjord infiltration på
Sörmon. Karlstads kommun anlade nämligen 1953-56 ett markinfiltrationsverk på Sörmon.
Torvtäktsytan
Torvbrytning bedrevs på den östra delen av Flakmossen under första hälften av 1900-talet.
Cirka 50 hektar av myren dikades och torvbrytning pågick här på 34 hektar fram till 1945.
Större delen av täktytan lämnades obehandlad fram till början av 1980-talet. Vegetationskolo-
12