Fåglar i Södra Vätterbygden 4-2008 - Jönköpings Fågelklubb

Fåglar i Södra Vätterbygden
4-2008
Jönköpings Fågelklubb

Tidskrift utgiven av:
Jönköpings Fågelklubb
Ansvarig utgivare:
Anders Söderlund
Redaktion:
Björn Merkell, Anders Söderlund
Redaktionsadress:
Öland, 563 93 Gränna, tel 0390/510 34
e-post anders@khs.se
Distributör:
Sven V Johansson
Klubbadress:
Jönköpings Fågelklubb
Lyckås 15
561 92 Huskvarna
Hemsida:
www.jonkopingsfagelklubb.se
Styrelse i Jönköpings Fågelklubb
Sekreterare:
Gunnar Rosqvist, tel. 036/162406
e-post ejermorosqvist@yahoo.com
Kassör:
Jan Blomquist, tel. 036/138142
e-post fureholm@telia.com
Övriga:
Andreas Joakimsson, tel. 036/340149
e-post andreas@ungtro.com
Olof Karlsson, tel. 036/142111
e-post olof.karlsson@ette.com
Per Sjöstrand, tel. 036/76539
e-post per.sjostrand.jkp@telia.com
Thomas Ekberg tel: 0392/12449
e-post bt.ekberg@telia.com
2
Jönköpings Fågelklubb är en ideell
förening med ett övergripande mål att
främja kunskapen om fågelfaunan och
skyddet av dess livsmiljöer i södra Vätterbygden.
Klubben är ansluten till Riksföreningen
Sveriges Ornitologiska Förening.
Klubben förverkligar detta genom att
anordna sammankomster, exkursioner
och kurser
verka för att väcka och underhålla
intresse för fågelfaunan och fåglarnas
livsbetingelser hos allmänheten.
arbeta med ornitologiska undersökningar
och dokumentation av fågelfaunan.
bistå myndigheter, organisationer och
enskilda i ornitologiska frågor.
sprida information till medlemmar och
allmänheten om fåglar och deras livs
miljöer.
Klubbens verksamhetsområde omfattar
Jönköping, Habo och Mullsjö kommun.
Medlemsavgifter 2008:
Ungdom t.o.m. 25 år 100:-
Äldre än 25 år 150:-
Hela familjen 200:-
Insättes på Jönköpings Fågelklubbs bankgiro
5253-4757, glöm inte att ange avsändare.

Med denna tidning börjar en artikelserie om mer eller mindre kända fågelskådare här
i Södra Vätterbygden. Tanken är att vi under resten av detta år och under nästa år ska
få lära känna några av skådarna i trakten lite bättre. Först ut är troligen vår äldste
och vår yngste aktiva fågelskådare. Trevlig läsning!
K-G Persson
Karl-Gösta Persson, eller K-G som vi
kallar honom, är en av våra äldsta aktiva
medlemmar i klubben med sina 82 år.
K-G växte upp på Strömsbergs gård där
det fanns fasaner, rapphöns och påfågel
runt husknuten. På ägorna hördes kornknarrarna
spela under försommarkvällarna.
På den tiden började man inte bärga
höskörden förrän vid midsommartid så
kornknarrarna hade bättre möjligheter att
överleva och föröka sig. K-G:s intresse
för naturen gjorde så småningom att han
började orientera, vilket tog mycket av
hans tid i anspråk.
I mitten av 1950-talet väcktes på nytt intresset
för fåglar då några arbetskompisar
matade fåglar utanför fönstret på arbetsplatsen.
Det var många för K-G ovanliga
arter som besökte matningen och fåglar
som grönfi nk, stenknäck, talgoxe m.fl . lärde
han sig snart känna igen. Så småningom
kom han i kontakt med bröderna Max
och Gösta Dahlgren samt Olle Johansson
som var några av de mer kända skådarna
i trakten.
Idag hittar man oftast K-G ute vid Landsjön
där ringmärkning upptar mycket av
hans skådartid. Men han gillar även att
sträckskåda vid Vista kulle och tar gärna
en tur till Öland när tiden och hälsan medger.
I början hjälpte K-G Max och sedan
Gösta Dahlgren med ringmärkningsverksamheten,
men 1972 fi ck han egna ringar
att ansvara för.
Favoritfågeln är blåhake eftersom att han
som nybörjare hittade en på egen hand ute
K-G Persson vid Landsjöns vassar.
Foto: Björn Merkell
vid Rocksjön. Sedan dess ligger den arten
alltid honom varmt om hjärtat.
Hans bästa fågelobs är den lappuggla som
han tillsammans med ett gäng andra skådare
hittade på Bondberget 1959.
Karl-Gösta gillar mest att skåda i hemmamarkerna
och gillar inte att fara land och
rike runt för att samla på arter. Det har resulterat
i att han sett lite drygt 300 arter
under årens lopp.
Förutom fågelskådning och orientering
är K-G idrottsintresserad vilket verkligen
kommit fram nu när det varit OS. Dessutom
gillar han att resa och har varit iväg
till bl.a. Seychellerna och Thailand.
3

Martin Widén
Marin Widén är en av våra yngsta aktiva
skådare i klubben och troligen den som
sliter mest av oss alla ute i fält. Martin är
född och uppvuxen i Tokeryd väster om
Ölmstad och jobbar idag som golvläggare.
Martin kan nog klassas till en av kryssarna
som gärna åker land och rike runt
för att titta på nya arter. Han gillar även
olika typer av tävlingar vilket resulterat
i att han ofta ligger högt upp i våra kommunkryssartävlingar.
Siktet i år är att slå
det gamla kommunrekordet på 218 arter
under ett år som han själv innehar sedan
2005. Idag 20 september ligger Martin på
215 arter.
Ett annat bevis på hans tävlingsinstinkt är
förra året då han satte upp som mål att se
300 arter i Sverige under ett och samma
år. Han hade hört att det skulle vara en
nästan omöjlig uppgift. Efter att ha be-
4
sökt alla landskap i Sverige utom Gotland
(vilket han besökt i år) och lagt 4000 mil
bakom sig kunde Martin summera året
med att ha sett hela 319 olika arter. Med
en sådan ansträngning lyckades han få
ihop 29 nya arter under 2007, vilket är
ovanligt många när man redan sett över
300 arter innan. Idag har Martin sett 367
arter i Sverige.
Intresset för fåglar startade genom att
han och hans bror Rickard följde med
föräldrarna ut till bl.a. Landsjön. Olle
Johansson (numera avliden) var i början
en stor idol och för övrigt en god vän till
föräldrarna. Genom Olle fi ck Martin upp
ögonen för att Club 300 hade ett larmsystem
där ovanliga fåglar larmades ut och
snart låg en liten dosa i Martins fi cka som
surrade med jämna mellanrum då någon
raritet setts.
I början av skådarkarriären var det mest
rovfåglar och ugglor som intresserade
Martin och förutom att leta efter rovfågelbon
samlade han på rovfågelfjädrar.
Ringmärkningsverksamheten ute vid
Landsjön fångade så småningom hans intresse
och han hjälpte gärna till att plocka
ut fåglar ur näten. Det resulterade även
till att han tillbringade en tid på Ottenby
fågelstation.
Martin har som ni förstår länge varit
fascinerad av rariteter och gillar att hitta
ovanliga fåglar. Det är den drivkraften
som får honom att fortsätta gå upp tidigt
på morgnarna och tillbringa fl era timmar
vid Landsjön eller ute på Visingsö, som
f.ö. är hans favoritlokal. Någon tid till
andra intressen fi nns inte, menar Martin.

Hans idoga spanande har glatt många
skådare de senaste åren eller vad sägs
om hans upptäckt av rödhuvad dykand
oktober 2006, rosenstare oktober 2007,
prärielöpare oktober 2007 eller citronärla
juli 2008.
Vad är det då som gör att en skådare hittar
många ovanliga arter? Enligt Martin
måste man vara ute mycket, spana på
allt som rör sig, titta noga på alla fåglar
och så fort man hittar något ovanligt i
fjäderdräkten bör man gå igenom fågeln
grundligt och titta på alla dräktkaraktärer.
Dessutom är det alltid en fördel att vara
på rätt ställe vid rätt tidpunkt – vilket
Visingsö visat sig vara, tycker Martin.
Martin har väl inte någon speciell favoritfågel
men rovfåglar har alltid fascinerat
honom. Den bästa observationen är utan
tvekan den blåstjärt han hade sjungande
i midnattssolen uppe i Lappland förra
sommaren. Den minst uppskattade observationen
är nog den häcksparv som häcklade
honom i Blekinge, även det förra
året. Martin hade stått och försökt vänta
ut sparven i 6 timmar och endast hört den
sjunga sporadisk vid några enstaka tillfällen.
När han hade lämnat platsen och
var på väg hemåt larmades att fågel var
synlig så det var bara för Martin att vända
om. Tyvärr fi ck han ändå inte se fågeln.
Det är sådana tillfällen som fortfarande
grämer honom ibland.
Fågeskådningens dag 11 maj
Denna underbara majdag var många
av klubbens medlemmar ute vid
Landsjön och hjälpte till med arrangemanget
av fågelskådningens dag.
Denna dag brukar locka många
”ickeskådare” ut till Landsjön och
totalt kunde vi nog räkna in ca 120
personer.
Det var olika fågelvandringar i vanlig
ordning och och där Jan-Olof Berlin
tillsammans med Bengt Olsson körde
den långa vandringen precis som
vanligt, med den äran. Cirka 40 deltagare
var med på denna vandring.
Fågeltornet var bemannat hela förmiddagen
så att alla kunde få veta vad
det var som rörde sig vid sjön.
Vidare var Erik från Rosens foto i
Huskvarna och visade ett axplock av
olika kikare samt gav tips och råd.
Vi hade även visning av litteratur och
fågelskivor och gav tips till besökarna.
Även medlemsvärvning ingick här på
detta bord. Någon enstaka ny medlem
betalade kontant och några andra ville
betala via Internet.
Fika erbjöds förstås samt visning av
ringmärkning på två platser. Dessutom
visade P-E Svahn ett fi nt bildgalleri
om fåglar på sin dator. Även lokal TV
från TV4 var ute och fi lmade.
Peter Berglin
5

6
Vadarhelgen
Så kan ännu en vadarträff på Visingsö läggas till handlingarna. Årets upplaga borde gå
under namnet ”Tärnhelgen”, då tärnorna blev helt dominerande. Peter och PerJonas
välkomnade mig upp i fågeltornet på fredag eftermiddag med att visa en rastande
adult vitvingad tärna som Peter hittat en stund tidigare. Den mesta spaningen på
fredagskvällen gick åt att hålla reda på tärnans förehavanden tills övriga tillresande
dök upp. Grillningen på kvällen/natten blev minnesvärd i den varma natten.
Lördagens vadartillgång hade inte blivit särskilt mycket bättre, så tärnspanaren Peters
upptäckt av en rastande adult småtärna var välkommen. Det gavs fi na tillfällen att
jämföra fi sktärnans och småtärnans olika födosöksvanor.
Under helgen såg deltagarna 20 olika vadararter. Vanligast var grönbenor troligen
ca 50, kärrsnäppor ca 40, nämnas kan att ingen juvenil kärrsnäppa sågs. Det ska
bli intressant att se om dom dyker upp senare eller om häckningen kraschat för de
arktiska vadarna. Lågtrycket som passerade under lördagsförmiddagen gav inget
nämnvärt tillskott av fågel i kärret. Några andra arter som kan nämnas var ett 20-tal
dvärgmås, en vattenrall, fem tornfalkar och en lärkfalk
Lördagens grillning avlöpte även den under gemytliga former. Dock saknades
Lennart B och Anebyskådarnas närvaro. Ett 10-tal skådare var med mer eller mindre
länge under helgen
Jan Blomquist

Kryssa smaker av olika whiskeysorter,
alla med fåglar på etiketten
Varför inte följa med på en resa till Skottland
och kryssa whiskey. Jag kan bjuda på
sexton sorter av singel malt och tre sorters
blend. De fl esta av destillerierna ligger i
området Speyside, grupperade runt fl oden
Spey som rinner norrut med bifl oderna
Livet och Dullan som utgör områdets
axlar. Whiskyns smak och karaktär har sitt
ursprung i markens omväxlande geologiska
ursprung. Maltwhiskeyn innehåller ett fåtal
ingredienser, korn, torv, vatten och jäst.
Många av destillerierna har en fl ora- och
faunaserie på sina etiketter. Skottland har
i dag åttiofyra destillerier igång, så det
kan bli många stopp på vår resa. Tag med
mycket pengar och en chaufför.
Resan börjar i Elgin som ligger långt
norrut och inte allt för långt från kusten.
På huvudgatan fi nns en butik som sedan
över 100 år tillbaka är ett Mecka för alla
whiskeyälskare, halva butiken är fylld av
delikatesser och andra halvan med förstklassiga
whiskeysorter. Resan går vidare
några mil söderut till
Linkwood (Knölsvan på etiketten) ligger
vid ån Linkwood Burn där destilleriet
hämtar sitt vatten. Färg; halm. Smaken är
medelfyllig och medelsöt med toner av
frukt, blommor, honung och malt samt
kryddighet. Resan går ytterligare ett antal
mil öster ut till
Inchgower (Strandskata) ligger inte så
långt från den plats där fl oden Spey rinner
Jan Asp
ut i havet vid en fi skestad Buckie som tidigare
var ökänd för sitt hembränneri. Färg;
halm. Lätt medelsöt, lite torv med blommig
maltiga toner och en touch av fruktighet,
kryddighet och honung. Vi fortsätter några
mil sydväst ut till
Mannochmore (Större hackspett) som hörs
från Millbusies skogar som fi nns i närheten.
Färg; guld. Lätt aromatisk med touch av
rök. Liten eller ingen torvsmak, men med
fruktiga, blommiga, maltiga, toner och en
touch av nötighet. Ytterligare någon mil
söderut ligger
Glenlossie (Hornuggla) som påminner oss
om skogarnas ugglebestånd. Färg; ljust
guld. Lätt medelsöt, lite torv och blommiga
maltiga toner och en touch av fruktighet,
kryddighet och honung. Vi fortsätter några
mil öster ut till
Glen Elgin (Hussvala) som häckar och
föder upp sina ungar runt destilleriet. Färg;
fyllig som guld. Har en honungsarom och
en touch av rök. Är aromatisk, frisk och
fuktig med gräsig sötma. Medelsöt och
touch av kryddighet. Sydost ut ligger
Auhroisk (Tornseglare) Som föder upp
sina ungar på destilleriets takskägg. Färg;
guld som är bärnstensglimmat. Den är
doftrik med honung och en touch av rök.
Medelfyllig, sherryton, med inslag av
nötter, höstbär och vanilj. Eftersmaken är
mjuk. Vidare väster ut ligger
7

Strathmill (Engelsk sädesärla) som ligger
i staden Keith och har en sällsynt singelmalt
som är oljig. Staden är en gammal
kreatursstad sedan 1100-talet. Färg; guld.
Är medelfyllig och söt med smak av äpplen
och citrusfrukt, ganska nötig och kryddig.
Smakar som torkade bananer på müsli och
theblad och valnötter. Har en mjuk eftersmak.
Resan går vidare sydväst ut till
Glen Spey (Kungsfågel) som kan höras
sjunga invid Castle Rothers. Färg; ljust
guld. Är aromatiskt maltig och blommig.
Medelfyllig och har en touch av torvrök,
sherry och krydda av ängsmyskgräs. Eftersmaken
är kort och nötlik. Ytteligare ett
tiotal mil sydväst ut till
Bennrinnes (Orrtupp) som fi nns på de
omkringliggande mossarna. Ligger centralt
i en dalgång vid berget Ben Rinnes
ca 200 meter uppför sluttningen. Färg;
Bowmore med havsula (?) på etiketten, foto Jan Blomquist
8
gulbrun med röda stänk. Mjuk medeltorr
med lite smak av torv och säd. Medelsöt,
mjuk, lätt rökig med gräsiga, blommiga
och fuktiga toner. Färden fortsätter några
mil mot sydost.
Glendullan (Häger) som ligger i centrala
distriktet Speysides. Färg; mycket blek. Är
fuktig, maltig med honung och en touch av
sherry och vanilj/ek. Blommig eftersmak
och är mjuk och vänlig. Färden fortsätter
några mil mot söder.
Skall vi inte stanna och äta lunch snart?
Lunch?? Du fi ck ju whisky nyss!
Mortlach (Storskrake) som häckar vid
fl oden Dullan. Färg; polerad valnöt. Fyllig
med påtagliga toner av sherry och jordig
honung. Välbalanserad, fruktig eftersmak.
Nötig och rökig touch. Liknar Dalmore
(mycket god).Ett stenkast därifrån ligger

Dufftown (Kungsfi skare) Destilleriet är
inrymd i en gammal kvarn, belägen invid
River Dullan en biflod till Spey. Färg;
ljust guld. Den är medelfyllig med doft av
blommor, frukt och malt .Eftersmaken är
nötaktig med en fi n längd.Nästa mål ligger
långt västerut vid kusten i närheten av öarna
Scarba och Luing och inte så långt från den
större ön Mull.
Ska vi inte stanna vid nästa pub och ta en
öl? Känner mig lite torr i halsen.
Oban (trut) som är svårbestämd avbildad
på långt håll. Destilleriet grundades 1794.
Färg; klart guld. Salt, maltig och söt med
märkbar rökighet. Torvig med tydliga toner
av syrlig frukt, honung och kryddor. Eftersmaken
är lång och söt och stimulerande. Vi
fortsätter rakt söderut till ön Islay’s låglänta
del med torvmossar på båda sidorna.
Bowmore. (Havssula) (svårbedömt) Är en
whiskysort som har fått många internationella
utmärkelser. Färg; ljust guld. Gräsig
rökig och med toner av citron och en touch
av sherry och havstång. Medelfyllig med
toner av kryddor och honung, nötighet
och blommighet. Har en eftersmak av nöt
och doftig rökt sill. Nästa tillverkare fi nns
långt norrut söder om staden Nairn som
nästan ligger vid den västliga kustvägen
till Elgin.
Royal Brackla (Grönsiska) lever bl.a av
kottefrön från Cawdors barrträd i västra
Speyside. Frisk blommig och en touch
av rök. Söt och gräddig med massor av
frukt, malt och ek/ vanilj samt kryddig
eftersmak.
Black Grouse (Orre). En blended whiskey
med balanserad smak med inslag av malt,
halm och tjärpastiller. Tjärpastiller?? Det
är nog de som orsakar huvudvärken dan
efter.
Famouse Grouse (Moripa) är en blended
whiskey. Torr men med en fi n vikt av smält
choklad och hö. Smakar kokta sviskon och
karameller.
The Dundee (Kungsörn). En blended whiskey
med en ung, rå och eldig smak och en
viss rökighet. I detta fall är nog etiketten
det bästa med hela fl askan, med andra ord
ett dyrköpt kryss.
Wild Turkey (Vildkalkon). Om vi nödvändigtvis
ska ha med sista arten på arltistan
får vi åka till USA eller göra ett besök i
systembutiken En blended whiskey från
USA med smak av vanilj, karamell, persikor
och en peprighet och läder. Eftersmak
av rostad ek och frukt. Jag antar att det
är flera whiskyälskare liksom jag som
har de tre V-na som måtto.” Våga Vägra
Vildkalkonen.”
Drick och njut, lukta och smaka, låt alla
sinnen bidra till njutningen. Var inte rädd att
tillsätta några droppar vatten för att känna
hur smaken utvecklar sig. Själv avslutar jag
resan med en god middag som jag avrundar
med ett glas av min favoritwhisky en artonårig
Talisker från ön Skye. Den har en doft
av brinnande ljung, gammalt magasin, söt
tobak och en utbrunnen brasa. Under ytan
fi nns mandelmassa, nougatkakor och lätta
toner av örter och mycket rök. Smaken ger
en långsam start, därefter peppar, lättrökt
fi sk, fruktsirap. Smaken byggs vidare upp i
olika steg mot en explosiv avslutning, med
en eftersmak av rödpepparkorn. Smaken är
ju som baken.
9

Tanken var att jag skulle ta det lugnt den
här lördagen, 24:e maj 2008.
Men jag hade varit bortrest under veckan
och ville gärna kolla hur det stod till med
tornfalksparet i Tovrida.
Det verkade tyvärr som de ratat kråkboet
de verkat förtjusta i veckan innan. Det
låg i en gran som kunde ha gett mig fi na
fotolägen.
Efter detta konstaterande lät jag som vanligt
kikaren svepa över fälten och luftrummet
ovanför, utan några direkta förväntningar.
Markerna var ordentligt torra, och det
brukar oftast betyda klent med rastande
fåglar på lokalen. Jag såg heller inget särskilt
på avstånd, men fi ck ändå en ingivelse
att gå ut till kullen och spana av de plöjda
och sådda fälten. Kanske kunde det fi nnas
en blåhake i en dikeskant, eller några rastande
gulärlor åtminstone.
Väl uppe vid tallen på kullen var klockan ca
7:45 och jag började tubtråla mot det plöjda
fältet i väster. Jag började från fältets högra
sida. Efter en handfull sekunder och ett par
tofsvipor fi ck jag in en fågel i synfältet som
är så pass säregen att någon tvekan i fråga
om arttillhörighet knappast infi nner sig om
man ser den så pass bra som jag nu gjorde.
Det behövdes således inte många synapser
i hjärnan innan jag förstod att en bit bort
spatserar min första tjockfot. Och på min
hemmalokal dessutom!
10
Tjockfotslördag
Toni Hermansson
Pulsen gick upp en aning, förstås. Det
första jag gjorde var att fi xa dokumentationsbilder.
Sedan ringde jag Jan Blomquist som hjälpte
mig att få fågeln larmad (tack Blomma!).
Därefter var det bara att hålla tjockisen
under uppsikt tills de första tillresta var
på plats. Det dröjde inte alltför länge, och
jag kunde andas ut när jag inte längre var
ensam observatör (känns ju alltid mycket
bättre).
Med fl er personer på plats fanns nu möjlighet
att gå bort och informera närmast
berörda markägare om vad som pågick
och var parkering kunde ske. Det var
inga bekymmer där, och de sa senare att
de tyckte det var trevligt folk som hade
kommit.
Tillbaka på kullen fi ck jag det oväntade
beskedet att tjockfoten hade fl ugit! ”Den
drog i trädtoppshöjd söderut och försvann
bakom lagårn..”
Det såg mörkt ut, men rutinerade tjockfotsskådare
på plats kunde ge lugnande
besked att just tjockfötter sällan lämnar den
rastplats de valt för dagen. En stund senare
återfanns också fågeln av Martin Widén på
det nysådda fältet intill det första. Där höll
den sig sedan i stort sett kvar förutom en
utfl ykt vid något tillfälle. Ibland var den
lite svårsedd då den tryckte i en dikeskant
bakom strängar av gräs.

Tjockfot vid Tovrida, foto Toni Hermansson
Många skådare passade på att dra till Tovridafälten
under dagen. Sällan har jag fått
så många samtal på mobilen på så kort tid.
Jag förstod att många passade på att ta en
omväg på väg till eller från Öland eller, i
ett fall, Skåne. Stundtals var det fullt med
bilar på gårdsplan vid Tovrida. Somliga
parkerade också vid Nygård och tittade
därifrån.
Roligt var också att en boende i området
som gått en fågelkurs hade planerat in en
tur på fälten tillsammans med kurskamrater
på eftermiddagen. De fi ck med sig minst ett
nytt kryss hem…
Klockan 18:57 rapporterades tjockfoten
fl yga iväg, för att ej ses igen.
11

Rocksjöguidningarna
Vårens fågelguidningar vid Rocksjön
måste väl ändå betraktas av något av en
succé. Totalt har det varit 155 personer
som deltagit vid de sju guidningstillfällena,
vilket gett ett snitt på 22 personer per
guidning. Det är helt klart att fågelintresset
bland Jönköpings invånare är stort. När vi
som förening erbjöd möjlighet att tillsammans
med erfarna skådare få lära sig mer
om fågelfaunan runt Rocksjön har gensvaret
inte låtit vänta på sig. Roligt också att
några personer återkom gång efter gång på
dessa vandringar.
Framför allt har vi kunnat visa på de mest
vanliga fågelarterna vid Rocksjön och det
har getts fi na tillfällen att lära sig skillnaden
mellan rörsångarens och sävsångarens
sång. Av de mer ovanliga arterna som vattenrall
och rörhöna har även ett par mindre
strandpipare setts vid några av guidningarna.
Den bruna kärrhöken har vid några
tillfällen visat upp sig och i början maj sågs
några gulärlor. Den mindre hackspetten
som hållit till i John Bauerparken under
våren visade snällt upp sig på den första
vandringen 24 april.
Vi kommer nu att utvärdera fågelguidningarna
vid Rocksjön under våren, men med
stor sannolikhet återkommer vi med nya
fågelvandringar till våren.
Nedan följer en kort berättelse om vad som
hände vid Rocksjön den 29 maj.
Björn Merkell
Rocksjön, 29 maj
Denna varma försommarkväll samlades
18 personer vid paviljongen i John Bauerparken
för att göra den numera nästan traditionella
torsdagsvandringen vid Rocksjön.
12
Vädret var verkligen med oss – en strålande
sol från en klarblå himmel och relativt
vindstilla… alltså en idealisk kväll för att
lyssna och titta på fågellivet vid sjön!
Vid paviljongen inledde vi med att lyssna
på sjungande grönfi nk, ärtsångare och lövsångare.
En fasan ropade i fjärran. Vi gick
långsamt mot sjön och noterade svartvit
fl ugsnappare, rödhake, pilfi nk och några
blåmesar, bland annat ett par som höll på att
mata ungar i ett ihåligt träd vid sjökanten.
Vid den första utsiktspunkten sjöng en
rörsångare och en sävsparv. En hane
av brun kärrhök drog förbi söderut på
ganska hög höjd. I sjön kunde vi studera
fi skmås, skrattmås, skäggdopping, knipa
och en honfärgad storskrake. Vid nästa
utsiktspunkt fi ck vi utöver detta se fl era
fi sktärnor (inklusive fi na detaljstudier av
svarta näbbspetsar i tuben för den som
ville), några överfl ygande ringduvor och
en ladusvala.
Ett stopp med utkik över de bearbetade
ytorna gav en gräsandhona med åtminstone
3 ungar, en överfl ygande enkelbeckasin och
ytterligare sävsparvar. Några skymtade en
strandpipare (som väl inte blev fullständigt
identifi erad, även om sannolikheten för
”mindre strandpipare” känns väldigt stor)
springande mellan tuvorna.
Via en vackert sjungande koltrasthane
och en lövsångare som vackert visade
upp sig sjungande i en björktopp nådde vi
så småningom spångens södra ände. Där
pladdrade en trädgårdssångare oavbrutet,
och några korta lockläten från en sävsångare
kunde urskiljas.
Klockan var nu kvart över åtta och vi fann
det lämpligast att vända och gå samma väg
tillbaka och ta ett snabbt strandpiparstopp
för att försöka se den igen, fast bättre. Det
lyckades nu inte, men en backsvala kom i

alla fall och fl ög förbi ganska nära oss. Vid
halvniotiden var vi tillbaka vid paviljongen,
och jag tror att vi alla var rätt nöjda med
vår lilla kvällstur!
Ulf Gotthardsson
Visingsö 26/4 2008
Vi var 9 som samlades i Grännahamn
för att åka över med första färjan 6.55.
Nere vid hamnen hade de första svalorna
kommit, två ladusvalor och en hussvala.
Under färjeturen upptäcktes 2 alfåglar som
blev skrämda av färjan och precis utanför
Visingsö hamn låg 1 alfågel och 1 par småskrake.
På Visingsö stannade vi till i skogen
på vägen upp till norra delen av ön. Där
hörde vi bl.a. lövsångare, gärdsmyg och
svartmes. I en grantopp förde småfåglarna
ett fasligt liv. När vi tittade lite noggrannare
kunde vi se en kattuggla som satt orörlig
längs stammen.
Väl uppe vid Erstadkärret sågs bl.a. snatterand
1 par, myrspov 2, brushane 5, skedand
3 hanar, kricka 8 och många skrattmåsar.
Fikartarmen började suga och vi åkte till
flygfältet där medhavd fika intogs i lä
bakom fl ygfältsstugan. Efter fi kat delade
gruppen upp sig då några hade bokat en
tidigare färja. Vi som hade mera tid gick
den klassiska norraudden turen. Utdelningen
var mager med några sävsparvar
ute på norr. Vid Ed satt lövsångare och
gransångare och sjöng. Tillbaka vid fl ygfältet
sågs några hussvalor som jagade
över husen. Nu var vi fi kasugna igen. Vi
tog oss till Sandudden där vi satte oss och
fi kade i solgasset. Några kungsfåglar och
en gärdsmyg högt uppe i tallen samt en
fjällvråk som sträckte mot NV var det som
noterades. En sista titt i kärret innan vi åkte
hem. Tillskott i artlistan blev mindre strand-
pipare och rödbena. Vi kom ner till hamnen
i god tid och hann med en tidigare färja en
vi bokat. Tillbaka på fastlandet bestämde vi
oss för att göra ett försök på gulhämpling
i Gränna kyrkogård. Tyvärr blev det resultatlöst
men trots det hade vi haft en trevlig
lördag förmiddag med vackert väder och
en hel del fågel.
Magnus Blom
Ryforsdagen 18 maj
Det var småkallt och det småduggade hela
tiden under Ryforsdagen. Den tidigare goa
sommarvärmen hade dragit sin kos. Trots
det hade Thomas Ekberg och undertecknad
bullat upp med klubbmaterialet på ett par
bord vi ställt under takskägget till kvarnen
nära gammelskogen. Vi hade ett forsärlepar
som närmaste granne. Gunnar Johansson
från Naturskyddsföreningen hade gjort en
fi n tipspromenad genom gammelskogen
som också passerade förbi oss. Folk stannade
till som hastigast hos oss och tittade
lite i Fågelvännen och vi berättade lite om
bästa CD för fågelsång osv. Några lokala
skådare kom och muntrade upp Thomas
och mig. Folk var i allmänhet för tunt
klädda i den nykomna kylan så de stannade
inte så länge vid vår station. Klockan
13 plockade vi ihop. Numera vet cirka 75
Mullsjöbor lite mer om vår klubb.
Gunnar Rosqvist
13

Nattsångare i försommarnatten
Vi var 16 deltagare som hade dykt upp till
nattsångarlyssningen vid Landsjön och som
vandrade längs sjöns norra stränder mellan
22 och 01 den 30 maj. Det var en stilla och
ljum kväll/natt med goda förutsättningar för
nattsångare. Vid åutloppet kunde vi jämföra
sången från gräshoppsångare och fl odsångare.
En näktergal sjöng också i närheten.
Två skogssnäppor spelade över stränderna.
Efter lyssning och fi ka i fågeltornet kunde
vi lyssna in sävsångare tillsammans med
kärrsångare vid ”Obskullen”. Vi avslutade
med en kärrsångare som sjöng ihärdigt
bakom ladugården vid Lyckås.
Anders Berlin
14
Munkaskog, 8 juni
Det var redan 22 grader varmt när vi, 8
deltagare, startade vår fågelvandring upp
mot Habo bokskog. Där fi ck vi med en
gång höra den mindre fl ugsnapparen som
har hållit till där ett par veckor. Även grönsångare
och svarthätta sjöng. Några arga
koltrastar varnade för någon inkräktare som
vi dock inte lyckades hitta.
Vi fortsatte att gå genom Munkaskogen bort
till dagvattendammen där ett par bivråkar
kretsade på låg höjd över oss. Ett par hägrar
lyfte från dammen och efter ytterligare
några hundra meter kom vi till sedimentdammarna
där fi kat smakade utmärkt och
där både rörhöna och sothöna var i full färd
med att mata sina ungar. En lärkfalk lockade
på andra sidan dammarna och till slut
lyckades en i gänget, exkursionsledaren var
det visst, få syn på smådoppingen en kort
stund. Troligen är den inne i ett känsligt
skede i häckningen och ville inte visa sig.
Under spillkråkans trummande och trädpiplärkans
sång började vi vår återvandring
till bokskogen och våra åkdon.
Sven V Johansson
Kommande aktiviteter (fl er aktviteter hittar du på sista sidan)
Klubbmöte, 11 november
Nu när fågellivet lugnat ner sig lite kan det vara skönt att krypa in i stugvärmen och
träffa andra fågelintresserade för lite gemenskap och diskussion. Någon av klubben
medlemmar visar lite bilder och vi fi kar tillsammans.Välkommen till Huskvarna
fotoklubbs lokal på Erik Dahlbergsgatan 8b i Huskvarna torsdagen den 11 november
kl 18.30.
Klubbmöte, 4 december
Innan julstressen tar över alltför mycket kan det vara trevligt att träffas och summera
fågelåret 2008. Det blir säkert lite bilder också så här i vintermörkret.
Välkommen till Huskvarna fotoklubbs lokal på Erik Dahlbergsgatan 8b i Huskvarna
torsdagen den 4 december kl 18.30.

Av någon anledning så föll Sven V Johanssons namn bort i förra numret av vår
medlemstidning då artikeln om en ringmärkt sångsvan presenterades. Eftersom
artikeln är skriven i jag-form så kommer den här igen i sin helhet med rätt namn
på författaren till artikeln. Redaktionen ber om ursäkt för det inträffade.
Ringmärkt sångsvan rastade i Habo
Under november - december 2007 rastade en fl ock sångsvanar, som mest 38 ex, på
Tumbäcks gärden strax norr om Habo. Det var både adulta och juvenila fåglar som
käkade spillsäd på stubbåkrarna. En av de adulta fåglarna hade en gul halsring med
nr 2R84. Halsringen var lätt att läsa av och jag skrev, som sig bör, till Ringmärkningscentralen
i Stockholm och rapporterade mitt fynd.
Efter bara några dagar kom ett svar från Ringmärkningscentralen där de meddelade
att de hade skickat min rapport vidare till ett projekt som färgmärker sångsvanar i
Tyskland. Redan dagen därpå kom ett tacksamt mail från Axel Degen i Tyskland
som meddelade att den märkta svanen fi ck sin ring som juvenil fågel i februari 1999
i Besitz Ludvigslust i nordöstra Tyskland. Axel skickade med ett pdf-dokument vari
framgick att denna sångsvan har rapporterats ett 50-tal gånger från både häcknings-
och vinterkvarter sedan 1999. Av rapporteringarna framgår att hon (enligt Axel är det
en ”hon”) varje sommar uppehållit sig i Finland och sedan börjat häcka där fr.o.m.
2004. Troligen är hon därför född i Finland 1998. De första vintrarna övervintrade
hon tillsammans med sina föräldrar i Tyskland, oftast på ringmärkningsplatsen, men
de senaste vintrarna har hon rapporterats från både Sverige och Danmark.
Axel har lovat att underrätta mig om fågelns vidare livsöden. Spännande! Det kan
ju pågå i många år till, för en sångsvan brukar ju bli mycket äldre än så här.
Sven V Johansson
15

16
Vad händer närmast?
World birdwatch, Vista kulle, 4 oktober
Under World Birdwatch day ger sig fågelintresserade runt hela världen ut i markerna för
att skåda fågel. Vi ger oss av till Vista kulle för att följa fl yttfågelsträcket, med chans att
få se pilgrimsfalk och trädlärka förutom mängder med fi nk, piplärkor och annat smått
och gott.
Vid Vista kulle är det öppet hus lördagen den 4 oktober mellan kl. 07-12 där det fi nns
folk på plats för att berätta om vad som passerar. Glöm inte att ta med fi ka och kikare.
Ansvarig är K-G Persson, tfn 036-135815.
World birdwatch, Tranebo, 5 oktober
Denna dag ger vi oss av till Tranebo för att se hur långt hösten kommit. Här fi nns också
chans att se en del fl yttande fåglar, tranor brukar passera och en del rovfåglar tar höjd
över mossen. Fågelkunniga personer fi nns på plats söndagen den 5 oktober mellan kl.
07-12.
Ta med fi ka och kikare om du har någon.
Ansvarig är Per Sjöstrand, tfn 036-76539
.
Gäss vid Tåkern, 19 oktober
Under höstarna rastar stora mängder gäss på åkrarna runt Tåkern. Här fi nns chans att se
både bläsgås och fjällgås samt förstås otroliga mängder sädgås. I sjön rastar fortfarande
mycket änder och havsörn och andra rovfåglar rör sig ofta i området. Det kommer säkert
att bli en spännande dag med mycket olika fåglar.
Samling vid ONOFF:s parkering söndagen den 19 oktober kl 07.00 för vidare färd mot
Östergötland. Anmälan till Monica Engstrand 036-69429, 0730-984507 senast 16 oktober.
Tag med kikare, fi ka för en hel dag och ditt glada humör och häng med på en spännande
dag.
Smålandsrally, 1-2 november
Nu är det åter dags att tävla mot de andra klubbarna i Småland genom att hitta så många
arter som möjligt inom vårt verksamhetsområde. Förra året roffade vi åt oss en andraplats
med 106 arter, slagna endast av Kalmarklubben. Är det dags att kliva upp ett steg
i år?
Du rapporterar dina obsar via Svalan eller Anslagstavlan på klubbens hemsida eller
genom att ringa direkt till Eric Öhman tfn 036-378494.
Du kan följa utvecklingen på klubbens hemsida där Eric kontinuerligt kommer att lägga
ut vilka arter som setts och vilka som saknas. På så vis kan få reda på vad du bör kolla
efter då du ger dig ut och skådar