Nattens hjältar - Nattvandrare i Sverige Riksnätverket

Recommendations

Info

FOTO: JANE MORÉN Teater Att överleva livet 14 år är Zebraflickan när hon första gången stiger in på psyket för sitt självskadebeteende. Det är en skimrande vårkväll och vad som möter henne där är förtvivlan och avstängdhet och personal som inte verkar veta vad de ska göra, annat än att låsa in. Zebraflickan berättar om tjejen som slog sig blodig mot teven i dag - rummet, hur de andra bara satt och såg på medan hon blev övermannad och bortförd, hur de torkade av teven och fortsatte glo på något meningslöst program. Sofia Åkermans uppmärksammade självbiografiska bok Zebraflickan har satts upp av Teater Fryshuset i regi av Ulf Sten- berg och spelades på Bryggan på Stadsteatern under fyra kvällar i april. Teater Fryshuset sätter fokus på destruktivt utanförskap och Zebraflickan är en berättelse om självskadebeteende. Rakblad som skär djupa ärr, självhat och slutligen självmordsförsök. Om det där inre fängelset av självpåtagen isolation som blir ett yttre när farligt beteende blir föremål för tvångsvård på låsta avdelningar under lång tid tillsammans brottslingar. De tysta tjejerna som skär sig Det är en resa i våld och tung tystnad, vanmakt och avsaknad av bra vård. Det är de tysta tjejerna som skadar sig. De som ofta visar upp en annan fasad utåt än kaoset på insidan. De som gör allt för att ingen ska se hur misslyckade de känner sig, men också att ingen någonsin får tro att de tycker om sig själva. De som slår, skär och bränner sig och kallar sig själva idioter, feta, fula, äckliga. Zebraflickan spelas av Hanna Ahl - ström. När vi kommer in i salongen sitter hon på en stol och betraktar oss i ett tomt och svart rum. När vi alla sitter på plats bär hon bort stolen och börjar berätta om hur allt började. Hon är tunn, klädd i tajta jeans och en mycket långärmad grå t-tröja som ska dölja ärren vi föreställer oss att hon har på armarna. Zebraflickans ton är redan i inledningen uppgiven och hård, besvikelsen stor. På dem som inte såg, på alla konstiga kommentarer och handlingar hon utsattes för, på att ingen förstod. Hur det börjat tidigt: hur hon som tioåring skrev sitt första avskedsbrev och såg på den blod - röda rosen i trädgården och tänkte att just den skulle ligga på hennes kista snart. Kritiken är hård mot alla som borde brytt sig, borde förstått, borde sagt och handlat annorlunda. Men lika hårt - 24 • nattvandrarmagasinet 2-2012 www.nattvandring.se
»Det är en resa i våld och tung tystnad, vanmakt och avsaknad av bra vård. Det är de tysta tjejerna som skadar sig. De som ofta visar upp en annan fasad utåt än kaoset på insidan.« dömer hon sig själv. Hon måste klara allt, men det gör hon inte så klart. De hårda kraven, det perfektionistiska tänkandet. »Om alla män i hela världen skulle fria till mig, först då skulle jag kunna tro på att jag var älskad«. En omöjlig situation. Är ökningen av självskadebeteende konsekvensen av ett alltmer hårt och krävande samhälle? Stor ungdomsarbetslöshet, det tunga ansvaret att alla ska vara sin egen lyckas smed i ett samhälle där förlorarna knuffas ut. Konkurrensen på marknaden kräver offer. Vanmakten som kan uttryckas utåt eller inåt. Uppgiven och utan tillit Den avskalade scenografin speglar tomheten och ensamheten. Monologen förd mot publiken känns tidvis som en anklagande föreläsning. Zebraflickan uppgiven och utan tillit till någon. Det svarta golvet som Zebraflickan utkämpar ångestkramper och utbrott på blir hennes värld, den våldsamma koreografin och musiken blir välkomna avbrott i det annars så skrämmande avskalade berättandet. Brutala händelser presenteras som det gällde någon annans liv. Ambulansfärder, operationer, självhat, hur hon stoltserar med att vara den skickligaste av zebraflickorna på avdelningen i att kunna balansera mellan liv och död. »Det handlar om att hitta en tillhörighet, var den än finns«. Det är mer skrämmande med Zebraflickans distanserande berättande än vad hon berättar. Man vill att hon ska visa känslor, gråta, slå, vråla. En gång bryter känslorna igenom, när hon berättar om hur hon utsätts för övergrepp på mage i en sjukhussäng. »Jag var bara en liten flicka som var så rädd för allt att jag måste försöka överleva genom att besegra döden«. Vi får se hur maktlös Zebraflickan är inför sina sjuka tankar. Hur handfallna de vuxna runt henne är. Ärren på hennes armar, zebraränderna, kan stå som symbol för gallren i hennes inre fängelse. »Jag ville så gärna komma ut ur det där fängelset, leva livet. Men jag visste inte hur«. En som såg henne Rakblad och blod. Piller och am bulans - fär der. Inlåsningar på obestämd tid. Och så frisläppanden utan att få med några verktyg med vilka hon skulle kunna förändra sitt tänkande, förstå sina känslor. Ända till den där dagen då ängeln kom. Kuratorn som såg Zebraflickan i ögonen och sa: Här ska du inte vara inlåst, vi ska få dig fri. All kraft Zebraflickan hade inom sig var det nu dags att ta fram och visa upp. Hur hon uppmuntrade henne att söka sig till den fria teatergruppen, bryta isoleringen, få chansen att bli en i gänget, få vara med. Hur Zebraflickan slutligen knäpper händerna och ber om kraft att våga vara med, att besegra sjukdomen, att ge vännerna i teatergruppen något annat i gengäld än oro, för all kärlek hon mött hos dem. Där slutar den 50 minuter långa teaterföreställningen och där börjar Zebraflickans resa mot att bli frisk. Hon har överlevt. Någon har sett och förstått och hon har vågat be om hjälp, vågat börja tro en aning på att hon ska få vara med, vara accepterad som hon är. Rädsla att inte välja rätt Efteråt är det samtal med inbjudna gäster. Nationalekonomen Ingemar Nilsson kan berätta vad alla dessa ofta livs långa utanförskap kostar samhället. Regissören Ulf Stenberg berättar att han hämtat mycket till uppsättningen ur de egna erfarenheter av utåtriktat våld. Han menar att det är två sätt att uttrycka samma vanmakt och rädsla att inte klara av att välja rätt vid den där stora horisonten av valmöjligheter som ungdomar i dag har. Sjuksköterskan Camilla Karlsson på DBT-teamet som lär de unga tjejerna känna sina känslor ser hoppfullt på framtiden och slutligen Amanda som själv varit en Zebraflicka. Hon menar att hon inte är lika positiv, det finns för mycket utanförskap idag och för lite av kollektiv gemenskap. »I det här individualiserade samhället är man sitt eget varumärke och lyckas man inte, är man inte som de andra och hamnar i utanförskap«. JANE MORÉN FAKTA: Varje år hamnar 13 000 gymnasieungdomar i livslångt utanförskap som kostar samhället 210 miljarder per årskull. DIALEKTISK BETEENDETERAPI, dBT är utvecklad för självmordsnära och destruktiva personer med Borderline/Emotionellt instabil personlighetsstörning, IPS. Terapin går ut på att hjälpa patienten att hitta en balans mellan sitt inre och den yttre omgivningen. den handlar också om att lära sig acceptera verkligheten och sig själv så som man är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva meningsfullt. Till dBT-teamet kommer ungdomar upp till 17 års ålder som har eller har haft ett upprepat självskadebeteende, eventuellt har gjort självmordsförsök och har flera symptom på emotionell instabilitet. TJEJZONEN är en ideell förening för att stärka varje tjejs positiva kraft. På webbsidan kan tjejer få en storasyster att chatta med, och läsa massor om skadebeteenden, medberoende och dela sina erfarenheter med andra. www.tjejzonen.se TEATER FRYSHUSET är en rikstäckande teater med fokus på destruktiva utanförskap som skapar dialog med ungdomar på deras villkor och använder teater som verktyg för social problemlösning. de utbildar vuxenvärlden i ungdomsproblematik, gör det oförståeliga förståligt. http://www.fryshuset.se/teater/ ZEBRAFLICKAN kommer att spelas på Forum för eldsjälar i september, mer information på sidan 26. www.nattvandring.se nattvandrarmagasinet 2-2012 • 25
Page 1 and 2: FOTO: INGRID SILLÉN Nr 2 - juni 20
Page 3 and 4: Zlatan inspirerar pappor och deras
Page 5 and 6: Banar Rezas sommarprogram är välf
Page 7 and 8: Bryggan är en förening för barn
Page 9 and 10: annonser sid 1 www.nattvandring.se
Page 13 and 14: 5 6 7 2 4 1 3 1. Norra Sverige Ann-
Page 15 and 16: Och i Kinda höll Pelle Lundström
Page 17 and 18: »Likaväl som att sitta hemma och
Page 19 and 20: Ny grupp i Östberga Ibland räcker
Page 21 and 22: svårt att vara självständig som
Page 23: Kärsögården ligger strax utanfö
Page 29 and 30: staltslivet innebär, det är knapp
Page 31: Ung 08 och Kulturkalaset gratis! 14

Nattens hjältar - Nattvandrare i Sverige Riksnätverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?