Balladen om Maria Stuart - fritenkaren.se

en röst Men än älskar skottarna sin enda drottning.
Maria Vem är ni?
Douglas Lord Douglas, till er tjänst.
Maria Vad vill ni?
Douglas Blott hjälpa er fly.
Maria Fly? Men vart?
Douglas Någonstans. Ut i vildmarken, till den jungfruliga skotska naturen,
där kronhjorten väntar på er i sitt rike, till bergen som sjunger ert lov,
eller kanske till havet. Från havsstranden kan ni bege er till vänner i utlandet.
Maria Spanien och Frankrike känns icke vid mig nu mera.
Douglas Men ni har en syster i England som aldrig har varit fientlig mot er.
Hon är er egen andliga syster. Hos henne kan ni finna trygghet och hjälp,
ty hon är själv en drottning och avskyr den tanken att en annan drottning har avsatts
trots alla monarkiska heliga lagar om okränkbarhet, och det till och med på samma ö
som hon själv härskar över. Det kan hon ej tåla.
Så fly, amazondrottning! Rid ner till kusten i sporrsträck och rädda er över till England!
Där kan ni fullborda er sällsamma saga och fullkomna den! Det är endast en tre dagars ritt dit.
Det klarar ni som ingenting. Ni är ju själv naturen, ni är den naturliga friheten
som ingenting kan förtrötta och instänga, ni är den friaste skotska kallt vinande snålblåsten,
som blåser bort över vidderna för att försvinna men alltid samtidigt kvar dröja
men utan att någonsin låta sig fångas. Min drottning, rid ut! Ni är fri!
Skottland kallar er till sig, till vildmarken, bergen och havet! Var ensam och fri nu!
Er världs politik har ej något med er mer att göra, den lämnar er härmed i fred
för sin skändliga oro och smutsiga närgångenhet, ni är fri från var träl i förnuftets stats tjänst
som kan göra er illa. Rid ut nu och rädda ert liv, er legend och er ära!
Ty dem kan ni rädda ännu, och dem måste ni rädda.
Maria Nåväl, ädle lord, jag skall följa ert råd. Alltid har alla älskat mig,
och det har varit min olycka. Kanske er räddning av mig även blott slungar mig
i en djupare olycka, men jag tar chansen. Jag har aldrig tvekat ta chanser, och det är min lycka.
Jag lämnar er här för att slutgiltigt ge mig åt frihetens ensamhet. Jag rider bort,
jag vet själv icke vart, men Gud give att jag aldrig mer kommer åter till rätta.
Må havet ta hand om mig i sina skummande böljor, må blåsten tillvarata mig i sin vind,
må min älskade vildmark med alla dess björnar och hjortar förena mig med sig,
om blott jag får dö såsom fri. Ty så länge jag ännu är fri,
just så länge står det ännu mig fritt att älska. Och det vill jag göra.
Det var alltid det enda jag kunde göra och dög till. Min själ översvallade alltid av kärlek
och särskilt i den skotska vildmarkens vård. Aldrig skall jag upphöra att älska.
Det är nu mitt avskedsord och testamente till världens historia.
Det ordet skall gottgöra allt och förlåta mig allt.
Douglas Det skall även förlåta er fiende.
Maria Vem var min fiende? Världspolitiken. Och den är nu sådan
att den aldrig någonsin mer skall förlåta sig själv, även om alla andra förlåter den.
Min tappre riddare och kavaljer, tack för hjälpen! Farväl.
Douglas Att få vara med i er ballad på ett hörn var mitt livs högsta glädje.
Maria Jag lovar er: ni skall ej glömmas så länge det ännu finns barder som sjunger om mig.
Douglas Jag skall själv alltid sjunga om er.
Maria Min ballad kan blott sjungas av kärlek. Om er kärlek icke är falsk kan ni sjunga.
Douglas Om er skall ej någon bard någonsin kunna uppstämma en enda falsk ton.
Maria Ni tar ton.
Douglas Ni är anledningen.
40