Årsberättelsen i sin helhet

More documents

Recommendations

Info

Tickor intresserar skalbaggar – och skalbaggarna forskare H ar sällsynta tickor ett eget insektartbestånd? deras skalbaggar från materialet ifråga. Flera av de Ifall det är fallet – hur hittar insekter sina egna undersökta svamparna är sådana som det inte tidi- sällsynta svampar? Hur påverkar insekter och gare fi nns insektobservationer från. Vi har nu hittat larver som äter svamparnas sporangier svamparnas skalbaggar från cirka 100 arter av tickor. sporproduktion – blir sporangierna uppätna innan Endel skalbaggsarter är så gott som all ätare största delen av sporerna hinner mogna? Finns det beträffande tickor. Andra igen är kompetenta kanske sådana arter i skalbaggsartbeståndet som ”taxonomer” för vilka enbart ett fåtal svampar eller sprider tickarter från en plats till en annan? svampsläkten duger. Ibland ser det ut att gå så att ett År 2001 ordnades ett internationellt sympo- svampsläkte med många arter delas i två i och med sium om Nordeuropas tickor vid Lammi biolo- att vissa skalbaggsarter godkänner vissa arter i släkgiska station arragerat av Botaniska museet. Även tet som sin föda, medan andra skalbaggar utnyttjar några entomologer, som undersökte koexistensen andra arter i svampsläktet. Då är det skäl för svamp- mellan tickor och skalbaggar, deltog. En av entotaxonomen att fundera lite över sina släktgränser mologerna, Dmitry Schigel, blev kvar för att reda ut och kontrollera dem. denna existens. Man känner till cirka 200 arter av tickor i Finland. Forskningen kring skalbaggar som lever i dem har koncentrerats till klibbtickan (Fomitopsis pinicola), rosentickan (F. rosea), fnösktickan (Fomes fomentarius) och björktickan (Piptoporus betulinus) och några andra stora och lätt igenkännbara arter. Forskningen kring insekter hos ovanligare arter har blivit åsidosatt. Det är svårt att hitta dessa svampar och artbestämningen av ett fl ertal kräver till och med taxonomiska utredningar. Årligen beskrivs för vetenskapen nya arter från vårt land. Största delen av sällsynta tickor lever i gamla naturskogar, vilket gör att den som samlar in material måste vandra i nationalparker, på Naturaområden och i urskogar. Här fi ck Botaniska museet hjälp av Forststyrelsen och miljöministeriet. Den förstnämnda erbjöd mark att arbeta på, den senare pengar. Dmitry Schigel inledde 2003 arbetet på sin doktorsavhandling fi nansierad av miljöministeriet. Kallad och fi nansierad av Forststyrelsens naturservice har Botaniska museets ”tickgrupp” sedan 1998 inventerat vårt lands gamla skogar: Luostofjällen (en del av den nya Pyhä-Luostonationalparken), Korouoma, Ylläs-Aakenusfjällhöglandet och Naturaområdet vid Koitajoki. 2003 inventerade vi arterna i Pisavaara naturpark och 2004 fortsätter arbetet i östra Finland. Som bäst fås data om sällsynta tickor och Forskare på matpaus, Dmitry Schigel inventerar Naturaområdet vid Koitajoki. Naturhistoriska centralmuseet 10 Tuomo Niemelä Doftticka Dofttickan (Haploporus odorus) har en romantisk betydelse för mykologer. Redan Linné berättar om svampen i boken om sin Lapplandsresa. Ynglingar på friarstråt hade som vana att hänga tickan, som doftar starkt av anis, på sitt bälte, lite på samma sätt som man idag hänger en mobiltelefon, eller som man hängde en sexskjutare i Vilda västern. I Ryssland gjorde man rökelse av den medan man i norr förvarade den i linneskåpet för att sprida frisk doft. I Nordamerika gjorde man ett hängsmycke i stil med insignier åt indianhövdingar av svampen. Dofttickan som endast växer på gamla sälgar är idag utrotningshotad hos oss. Dess sporangier är fl eråriga, växer långsamt och är till att börja med vita (A). Efterhand som sporangierna blir äldre börjar de locka till sig skalbaggar (B). När sporangiet börjar dö förändras urvalet av skalbaggar och artantalet är som störst (C). I likhet med tickor i allmänhet äter vissa skalbaggar sporer, medan andra är rovdjur som letar efter andra insekter som lever i tickan och vissa (t ex familjen Ciidae) lägger ägg i sporangierna, som sedan äts av larverna. Tickans doft är som bäst när den är ung, vit och med människoögon sedd vacker. Vi vet dock inte hur frestande dess dofter är med skalbaggssinnen när tickan är gammal och redan till hälften rutten. Vit aspticka Till skillnad från dofttickan är vita asptickan (Polyporus pseudobetulinus) sporangier efemära, snabbt växande och snabbt döende. Vissa av dem faller på hösten ner till marken, blir blöta och får ett skalbaggsartbestånd (t ex familjen Staphylinidae). Andra hålls kvar på trädet över vintern och mögelsvampsaktiga ofullständiga svampar börjar växa i dessa döda sporangier. Skalbaggsfaunan i ”mögliga” sporangier är helt annorlunda än den i sporangierna som föll till marken. Ett fl ertal av insekterna kommer tydligen för att äta det sekundära svampmycelet (t ex familjen Corylophidae). Vita asptickan är ovanlig, vilket gör att den troligen inte utgör en värdsvamp för en skalbaggsart
som skulle ha specialiserat sig på den. Rariteter kan knappast upprätthålla ett eget artbestånd. Det är dock möjligt att någon av de här arterna av tickor var allmän och riklig tills människan började påverka skogsnaturen och att det som fi nns kvar är de sista populationerna vilka kämpar på utrotningens gräns. Vita asptickan är i Eurasien en nordisk storraritet. Arten har hos oss hittats bara på ett tjugotal ställen från Nordbotten till Kajanaland. Den växer på kraftiga aspar i frodiga naturskogar. Nyligen hittades arten otroligt nog i strand- A B C D Dmitry Schigel Doftticka som ung, gammal, döende och död. 11 videsnår i Stockholms omgivning. Ett gammalt fynd från Gotska Sandön från 1958 som har väckt förvåning fi ck därmed sin förklaring: det är de facto fråga om ett tidigare okänt, sydligt utbredningsområde. Forskning om arten och hela ämnesområdet pågår nu vid Botaniska museet. En bild av vit aspticka fi nns på årsberättelsens pärm. Tuomo Niemelä Botaniska museet Naturhistoriska centralmuseet
Page 1 and 2: Naturhistoriska centralmuseet 2003
Page 3 and 4: V Naturhistoriska centralmuseet 200
Page 5 and 6: Personalen Antalet anställda vid d
Page 7 and 8: Betydande partier av sampel till fa
Page 9 and 10: kännetecken, utbredning och ekolog
Page 11: Å r 2003 var för det Geologiska m
Page 15 and 16: Madagaskar - ”hot spot” för bi
Page 17 and 18: Pekka Kivimäki Allmän vy över Mi
Page 19 and 20: En skiss av jättehjorten och mysko

Årsberättelsen i sin helhet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?