Storvretabladet - Storvreta IK

Jamaica farewell
innebandy Den senaste upplagan
av Storvretacupen hade Storfrämmande
från Jamaica. Stefan Forsman och
Staffan Jacobsson berättar för Thomas
Norrby hur det kom sig och om planerna
framöver.
Det startade med att Jason Daye,
den nuvarande presidenten för det
Jamaicanska innebandyförbundet
bodde en period i Uppsala. Han
blev tänd på innebandy efter att ha
gått på några av Storvretas matcher.
Jason och ordföranden Mats Åkerlund
började diskutera hur man
skulle kunna utveckla innebandy på
Jamaica, och på den vägen är det!
Han är motorn för utvecklingen av
innebandyn i Jamaica - och maken
till motor får man leta efter!
Vi var en trupp som med pengar
från Storvreta innebandy och
Uppsala kommun åkte dit och höll
en träningscamp för ett tjej- och ett
kill-lag i somras. Vi hade med en
sarg och några småmål, men de större
målen byggde vi på plats. Målet är
att få igång sporten på bredden, inte
att sikta in sig på det övre skiktet
utan försöka etablera det mer som en
folksport, som här i Sverige.
Från resan till Jamaica minns både
Stefan och Staffan mest den dagen
då det var OS-final på 100 meter.
Hela Jamaica stannade upp, man
fick gåshud, det var ju som vid värsta
Stenmarkeran, hela landet fastnade
30 Storvretabladet
framför tv och radio, bussarna stannade,
folk hoppade av och gick in på
barer och annat för att kunna följa
loppen. Allt annat stod stilla! Det var
magiskt att få vara med om!
När Jamaica drabbades av en svår
orkan höll deras resa hit på att bli avblåst.
På drygt en vecka lyckades vi
i Storvreta med hjälp av bidrag från
sponsorer, spelare och ungdomslag
få fram tillräckligt med pengar för
att få hit dom. Dessutom lyckades vi
fixa kläder, mat och boende. Dessa
bidragsgivare är verkligen värda en
stor eloge. Ingen av dessa ungdomar
hade varit utomlands förut!
Resultatet i cupen var ju inte det
viktigaste utan möjligheten att få se
och lära. Killarna lärde sig massor
match för match, t ex att de utifrån
sina förutsättningar måste försvara
sig en hel del. En match förlorade de
med bara 8-0 vilket var jättestarkt.
Tjejerna hade det jobbigt, de ham-
nade i en alltför svår grupp, men var
ändå jätteglada.
Det starkaste minnet från deras
vistelse här är garanterat när killarna
gjorde sitt första mål! Då fick man
verkligen gåshud över hela kroppen!
Det var underbart att se grabbarnas
glädje, de gick helt bananas, det var
helt underbart, de blev så glada så
det finns inte, det var jättehärliga
känslor i omlopp i hela hallen.
Lagen siktar nu på att kvala in till U19
VM. På Jamaica har man fått klartecken
att köra innebandy i skolorna.
Nu behövs material så de kan börja
på bredden, och så får de här unga
spelarna agera lite av instruktörer och
domare på skolorna. Nästa steg i samarbetet
är att försöka få till en summercamp
för hela Karibien i sommar.
Det känns som en enorm bonus att ha
fått vara del i detta projekt!
Deras bidrag till oss? Glädjen! Deras
sätt att vara som människor, de är så
varma. Med det lilla de har delar de
med sig hur mycket som helst. Att se
hur de dansar på uppvärmningarna,
otroligt spontana. De är ju inte lika
strukturerade som vi. Vi är noga
med att allt ska vara rätt, det viktiga
för dem är inte att det blir rätt när
man sjunger utan att man sjunger!
Där kan vi lära en hel del!
Text: Thomas Norrby