Samband mellan mark, gröda och gödsling

Gödsling, markens bördighet och grödornas egenskaper
Skörd relativt försöksmedel
160
140
120
100
80
60
40
1958 1962 1966 1970 1974 1978 1982 1986
1960 1964 1968 1972 1976 1980 1984 1988
ÅR
Figur 1 Relativa skördenivåer i led K1, K3, K4, K5 och K8 från 1958- 1989.
Medelvärdet för hela försöksperioden = 100
K1 = kompost, K3 = färsk stallgödsel, K4 = blandgödsel, K5 = ogödslat,
K8 = mineralgödsel
6
LED
Markens egenskaper
Vid försöksstarten var det inga större skillnader i markens egenskaper mellan de olika leden.
Tre större markundersökningar genomfördes 1976, 1985 och 1989. Dessutom utfördes
vanligen årliga karteringar av växtäringsinnehåll och pH.
Inte ens efter 32 försöksår var det så stor skillnad mellan försöksleden när det gäller markens
struktur, porvolym och vattenhållande förmåga. Det fanns en svag tendens att de organiskt
gödslade leden skulle ha fått en något bättre vattenhushållande förmåga, men skillnaderna var
små.
Markens pH-värde steg till att börja med i alla gödslade led. Denna stegring var kraftigast och
pågick längst i det kompostgödslade ledet. Efter 1965 började pH att sjunka antagligen som
ett resultat av den allmänna försurningen. Marken i det ogödslade ledet hade svårast att
upprätthålla pH-värdet. Under perioden 1958 – 1981 sjönk där pH från 6,5 till 5,7. Det led
som bäst kunde hålla sitt pH-värde uppe var det kompostgödslade. I de blandgödslade,
stallgödslade och mineralgödslade leden sjönk pH relativt kraftigt. Gödsling med kompost
tycks alltså förbättra marken buffrande förmåga, dvs. dess möjlighet att utjämna till exempel
försurande påverkan utifrån.
K1
K3
K4
K5
K8