BRUNo BENGTSSoN - Tjustbygdens sparbank

Recommendations

Info

PoRTRäTTET » Vad tycker du om börsbolagens bonusar? – Många är alldeles för stora och ges dessutom ofta till fel personer. Vad ska man göra åt saken, tycker du? – Det är världens enklaste. Jag är gråsosse, och kommer aldrig att bli något annat. Det är bara det att det inte finns så många gråsossar längre folk som till exempel varit snickare eller vårdbiträden och sedan blivit politiker. Nu är det nästan bara broilers. Politikerna måste skapa ett regelverk som fungerar när det handlar om dessa bonusmiljoner. Det kan inte vara så svårt. Beskatta till exempel alla bonusar som överstiger sex månadslöner med 90 procent. Det är hur enkelt som helst. Och vill direktörerna så himla gärna tjäna mer pengar än de redan gör får de väl köpa aktier i det bolag de leder, som alla andra. Visar de sig sedan vara så duktiga som de tror, och aktierna stiger i värde, får de ju sin bonus, precis som alla andra som köper aktier i bolaget. Har det inte hänt att du också roffat åt dig när du fått chansen? – Om mitt mål varit att ha många miljoner på kontot skulle jag ha haft det i dag. Men då hade jag förmodligen även haft en hel del ovänner, och om inte alla inblandade tjänar på en affär så är den totalt värdelös. Det kanske är sådant många bara säger, men för mig är det så! Vad är fint folk för dig? – För mig har det inget med samhällsklass att göra. Men man måste exempelvis alltid hålla det man lovar om man vill göra anspråk på att vara fint folk. Min bäste vän skulle hellre begå harakiri än att inte stå vid sitt ord. Hur ser du på din roll i det lokala näringslivet? – Jag är en kugge bland de andra företagarna. Har du ingen kollega du umgås med? – Nej, det har jag inte, i hästuppfödarbranschen, men i övrigt har jag några få som jag träffar ganska regelbundet och vi har mycket trevligt tillsammans. I jobbsammanhang sköter du dig själv och skiter i andra? – Det där är inget jag tänker på. Jag tänker inte på att nu ska jag synas eller höras eller vara med. Det är ingen strategi, utan det blir som det blir. Jag bara är sån. Är det bra eller är det dåligt? Det har jag inte funderat över. Samtidigt vill jag förstås att folk ska må bra när de är i min närhet, och jag har mycket känslor i kroppen. Jag kan ställa mig upp och sjunga när som helst. Lite märkligt, eller hur? För att du mår bra av det eller för att du vill att andra ska må bra i ditt sällskap? – Det har jag inte heller tänkt på. Det bara blir så. Jag är en transparent person. Mår jag bra så mår jag bra, och det smittar av sig på min omgivning, och mår jag dåligt så visar jag det inte, och det gör jag väldigt sällan. Folk brukar tycka om att umgås med mig för jag är alltid positiv och glad, men jag jobbar alldeles för mycket så det blir inte så himlans mycket tid över för sådant. Du gick från att vara Skandinaviens största pälshandlare till att bli Sveriges främste hästuppfödare; etta fyra år på raken, och ett år till och med trea i hela Europa. Hur kom det sig? – Det första jag gjorde när jag köpte Horns gård var att ta reda på vad marken var lämplig för, och det visade sig vara potatis eller hästuppfödning. Jag bestämde mig för hästar och började utan att göra en kalkyl eller någonting. Det har jag nästan aldrig gjort, och jag är medveten om att det är helt fel. Så du hade lika gärna kunnat bli potatisodlare? – Ja, det hade varit bättre. Fyra, fem månaders jobb varje år och resten av tiden hade det varit som ett självspelande piano. Hästarna innebär otroligt mycket jobb. Och har kostat ofantligt mycket pengar. Hur lyder ditt framgångsrecept? – Av någonting blir någonting, av ingenting blir ingenting. Eftersom jag bara har sjuårig folkskola, har jag inte haft någon utbildning att falla tillbaka på. I början var det en belastning, men inte nu. De få som har förlöjligat mig på grund av min ringa skolgång, har också varit dumma nog att underkatta mig i affärer, vilket jag naturligtvis varit mycket tacksam för. Har du stött på några motgångar genom åren? – Ja, herregud, jag har lånat ut pengar och varit med och stöttat folk och företag till höger och vänster, jag vet inte hur många gånger. Många tycker att jag är godtrogen, men jag föredrar att leva det här livet, att tro gott om folk. Jag mår bättre av det. Sedan kan jag väl säga att när det händer att jag blir lurad, är det klart att jag blir ledsen, men det går snabbt 14 PENGAR I TJUST
över. Jag har bra läkkött när det gäller sådana saker. Hur trivs du i Västervik? – Mycket bra. Bland annat av det skälet att när jag flyttade hit för 28 år sedan bestämde jag mig för att gå in i så få föreningar som möjligt och inte uttala mig i tidningar, för när jag bodde i pälsstaden Tranås var jag så illa tvungen att uttala mig i tidningar nästan varje vecka. Det blir väldigt tröttsamt med tiden, och det kvittade hur mycket möda jag lade ner på att uttrycka mig så omsorgsfullt som möjligt för att inte såra någon. Det fanns ändå elaka typer som läste mina intervjuer som fan läser bibeln. Här vill jag vara i fred, och det tycker jag att jag lyckats bra med. Jag är sällan i tidningen, går nästan aldrig ut på restaurang, men om det händer någon gång kan jag sitta bland gästerna och höra: ”PälsBruno har sagt det och gjort det…”, och det stämmer nästan aldrig med verkligheten. Men ibland kan det vara riktigt underhållande att höra. Skvallret? – Nej, att de inte känner mig. Jag tar ju för mig annars och är inte rädd för att träffa folk, men om du tänker dig att jag i 20 års tid haft runt 125 resdagar utomlands, då är man väldigt glad när man får vara hemma. Jag skulle inte byta, till exempel frugans älgabullar mot en oxfilé på Grand Hotel i Stockholm. Om de så bjuder mig på en femrättersmeny och hämtar mig med taxi så åker jag inte. – Du vet, när Hornline hade fött upp Europas bästa häst, Huxtable Hornline, var jag erbjuden att åka ner till Frankrike på Prix d’Amerique och sitta bredvid alla höjdarna i någon viploge där, men jag åkte inte. Hornlinehästar har sprungit in mer än 125 miljoner i vinstpengar och vunnit mer än 2 000 lopp, men jag har inte varit i vinnarcirkeln och tagit emot pris en enda gång. För att det bara är business för dig? – Nej, och jag räknar inte med att bli trodd, men jag har aldrig reflekterat över det. Aldrig, och vad skulle jag i vinnarcirkeln att göra? Ingen av min personal har heller gjort det, vilket jag tycker skulle vara, minst sagt, lika berättigat. Du håller dig hellre hemma på Horns gård? – Ja, det gör jag. Men jag är inte ointresserad av hästar och travsport. Varje lördag spelar jag PENGAR I TJUST och min fru för kanske en hundring på V75. Spelar du på dina egna hästar? – Jaa, att göra en V75:a och förlora på att inte spela på min egen häst, det kommer inte att hända kan jag säga dig, haha! – Varje lördagsftermiddag häller jag upp en whiskey klockan sex, och gör en liten drink till frugan och sedan tittar vi på V75 på tv ihop. Innan dess har jag förberett kvällsmåltiden – det är oftast jag som gör den eftersom min fru inte alltid ska behöva laga maten. Jag är gammal smörgåsnisse och källarmästare och tycker att det är viktigt att förbereda måltiden väl. Jag dukar och fixar, så att allt är klart efter V75tävlingen. Vi låser ytterdörren, svarar inte i telefonen, så att vi kan äta i lugn och ro, och om en Hornlinehäst vunnit ett lopp får jag tio procent av vinstsumman i uppfödarpengar, och det händer rätt ofta, så firar vi lite extra. Hur är du som arbetsgivare? – Jag lämnar alltid hundraprocentigt förtroende till mina medarbetare. Aldrig nittionio. Det kan jag inte. Fel och misstag har jag lätt att förlåta eftersom jag inte är felfri själv, däremot om medarbetaren kommer med påståenden som visar sig vara medvetet lögnaktiga, då försvinner mitt förtroende för den personen för alltid. Som tur är har jag en mycket lojal och kunnig personal. Det har börjat skymma. Vinden har mojnat och fjärden ligger spegelblank utanför fönstret. Allt ser oerhört välvårdat ut. På väg ut i hallen frågar jag vad han tycker om den uteblivna Holiday Clubetableringen till Västervik. Han svarar att det gladde honom när en enig kommunfullmäktige beslutade att satsa, för en sådan chans får man inte missa, även om den inte blev av. Vad har du för tankar inför… – Döden, avbryter han mig. – Det här skulle fordra en lång förklaring, men det har vi inte tid till nu. Jag tror på gud, och för mig räcker det att kunna ett budord, för då kan man alla. Och det är så lätt och alla förstår det: Gör inte mot andra det du inte vill att andra ska göra mot dig. Kör den linjen, då behöver du inte fundera så mycket på livet och döden. Så lätt. J TExT: ALBiN wiBERG FOTO: jOhNNy FRANzéN PoRTRäTTET 15
Page 1 and 2: PENGAR PENGAR I TJUST TJUST En tidn
Page 3 and 4: PENGAR I TJUST 6 12 18 22 4 lEDAREN
Page 5 and 6: Ny omgång av Sparbankens Idépris
Page 7 and 8: Basförsäkringen har allt som du m
Page 9 and 10: PENGAR I TJUST fRåGA PRIvATRådGIv
Page 11 and 12: För fjärde året i rad arrangerad
Page 13: PENGAR I TJUST ”Värdet av att ha
Page 17 and 18: Jonathan på träningsläger i Kali
Page 19 and 20: ”Föreningen är våra medlemmar
Page 21 and 22: FRåGA: Sedan 1999 kan du själv be
Page 23 and 24: ”Paradoxalt nog är det värsta s
Page 25 and 26: PENGAR I TJUST fRåGA föRETAGSRåd
Page 27 and 28: sett ensamma på marknaden, det har
Page 29 and 30: PENGAR I TJUST mER-koNCEPTET Har du
Page 31 and 32: Sparbanken har främjat sparsamhete
Page 33 and 34: Lyckoslanten nominerad i internatio
Page 35 and 36: Du har väl inte missat detta: 18.0

BRUNo BENGTSSoN - Tjustbygdens sparbank

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?