BRUNo BENGTSSoN - Tjustbygdens sparbank

föRETAGSPRofIlEN
Äntligen hemma!
Roberth landers befinner sig i det
man i sportsammanhang brukar kalla
”the zone” – ett läge då allting bara
flyter på och man får känslan av att
ingenting kan gå fel. På bara två år har
hans gevärskolvkammar vuxit från en
kul bisyssla till en försäljningssuccé
som gör att han i dag tvingas tacka
nej till kunder. men det är inte bara
därför Roberth landers ler så brett
att mungiporna nästan vidrör örsnibbarna
när Pengar i Tjust kommer på
besök. För det första är han en glad
skit, för det andra har han hittat hem,
både professionellt och privat.
INDIANSommARSolEN pumpar ut de sista
värmande strålarna och skickar dem rakt in
genom fönstren på det före detta bankhuset
i Ankarsrum. Den gula enplansbyggnaden
i tegel som stått tom ett tag har fått en ny
hyresgäst. En aningen udda entreprenör som
helst vill vara i skogen, men jobbar mer än
de flesta. En ensamvarg som trivs bäst för sig
själv, men pratar så att man knappt får en syl i
vädret. En opportunist som tagit varje chans
till nya erfarenheter i livet, men som nu, med
Tjustbygdens Sparbanks hjälp, hittat en fast
punkt i tillvaron och skapat en ljus framtid
för sitt företag.
– Tidigare hade vi alla våra affärer i en
konkurrerande bank, men när vi kom dit och
sa att vi hade för små lokaler och obegränsat
med kunder och bad om hjälp skrattade de
bara och sa att vi hade tagit oss vatten över
huvudet. Då blev jag riktigt jäkla besviken.
– Vi hade ju tänkt bilda aktiebolag, dra på
oss lite lån, bygga och sedan göra en storsatsning,
men de dömde ut det totalt och tyckte
det var jättedumt.
KlocKRENT BEmÖTANDE FRåN BANKEN
I samma veva fick Roberth nys om att Tjustbygdens
Sparbanks gamla lokaler i Ankarsrum
stod tomma.
– Vi fick ett jäkligt bra bemötande direkt.
Blev tilldelade en personlig bankman, Nils
på företagssidan, och Lennart som har hand
om bankens hyresfastigheter hjälpte oss med
lokalen, så idag är vi helt i Tjustbygdens
Sparbanks våld, haha! Jag har ringt Nils
mängder av gånger, ofta med ganska banala
frågor, men jag har alltid fått svar. Bemötandet
från banken har varit klockrent så vi är
supernöjda!
På bankens inrådan och efter Roberths
egna önskemål kommer han att få fram till
årsskiftet på sig att landa i de nya lokalerna,
sedan ska den enskilda firman bli aktiebolag
är det tänkt.
Han visar mig runt i det som sedan bara
några dagar tillbaka är hans arbetsplats. Det
går snabbt. Entrén är öde sånär som på en
trave tomma flyttkartonger i ett hörn. Rummet
intill är i princip tomt det med. Detsamma
gäller för det som numera är fikarum
för ensamföretagaren Roberth Landers. Det
forna bankvalvet står på vid gavel och i det
sista rummet står några skyltar med företagets
logga på. Han ursäktar sig med att han
inte hunnit komma i ordning.
lJUSA mINNEN FRåN ANKARSRUm
Historien tar faktiskt delvis sin början just
här, i Ankarsrum. Roberth är uppvuxen i Trehörna
utanför Ödeshög, men under hela sin
uppväxt tillbringade han mycket tid hos sin
farmor och farfar, som bodde i Ankarsum.
– Farfar var jägmästare här på bruket under
60­ och 70­talet, och ett av hans stora projekt
var att anlägga det dov­ och kronhjortshägn
som fanns här. Hela kronviltsbeståndet i
området härstammar från det hägnet.
Till Ankarsrum åkte man vid olika familjehögtider
och stora delar av somrarna spenderade
familjen Landers i farmor och farfars
stuga på Gränsö i Västervik.
– Det är ljusa minnen. Hos farmor och
farfar träffade jag mina kusiner vid jul och
på sommarloven, och när mamma och pappa
sedan tog över stugan på Gränsö blev det
ännu mer tid i Västervik.
Men det var först 1994, efter en sällsynt
lyckad påskmiddag, som Roberth Landers
bestämde sig för att prova på Västervik på
allvar.
– Jag träffade den tjej som sedermera blev
min fru, och sedan gick det undan. Jag fick
jobb med att köra och programmera CNCstyrda
svarvar på Resinit och flyttade ner från
Stockholm.
ToG TAG I SITT FÖRETAG
Från svarvandet gick han så småningom
över till att jobba med kundkvalitet, och
runt 2001 började Roberth jobba kvällar och
helger med att förse sina egna och kompisars
gevär med en tillsats som gör att kolven blir
justerbar.
– Men någonstans kring 2003, när jag hade
så mycket beställningar att jag stod där varje
kväll kände väl både jag och företaget att det
fick vara nog. Det hade blivit så pass stort att
jag registrerat företag och bestämde mig för
att inte hållas mer på Resinit utan bara jobba
med kolvarna hemma, i en liten friggebod
vi hade på tomten. Från att ha varit nästan
manisk och jobbat över som satan gled jag
mer och mer ifrån Resinit, och jobbade mindre
och mindre. Så efter ett samtal med produktionschefen,
där vi kom fram till att »
22 PENGAR I TJUST