Ofta ställda frågor FAQ till maskindirektivet - mpsa.se

Ofta ställda frågor
Faq 0
FAQ
till maskindirektivet

Svar från kommissionens enheter på frågor om direktivets genomförande efter
samråd med den kommitté som upprättats enligt direktivet
Läsanvisning: F (x) utgör frågan. S (x) är det tillhörande svaret från kommissionen. K (x) är
vid vissa tillfällen förtydligande av svarstexten - i allmänhet återges här lagtexten som svaret
hänvisar till.
F 1 Definitionen av maskin i direktivet slutar med dessa ord "...för ett särskilt ändamål, speciellt
för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material". Justerbara
lastningsramper är alltså inte maskiner.
S 1 Ordet "speciellt" inleder exemplen, men de viktiga orden är "ett särskilt ändamål", Att hantera
gods mellan en lastbrygga och en lastbil eller en järnvägsvagn är "ett särskilt ändamål".
Justerbara lastningsramper har ingen
annan användning. De omfattas av direktivet om maskiner.
K 1 1 § Dessa föreskrifter gäller följande slag av maskiner och andra tekniska anordningar, i
fortsättningen kallade maskiner.
a) En grupp inbördes förbundna delar eller komponenter, varav minst en är rörlig, samt
tillhörande drivorgan, styr och driftkretsar m.m., vilka förenats för ett särskilt
ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av
material.
F 2 Omfattas lagertruckar av direktivets första eller andra ändringsförslag ?
S 2 Ändringsförslagen är endast tillägg till direktivet och efter lagstiftningsarbetet med direktivet
89/392 kommer det att finnas en sammanhållen enhet av grundläggande krav. Genom en
fullständig riskanalys bör konstruktören kunna hitta de krav som berör hans maskin och följa
dem.
F 3 [Denna fråga har hänvisats till dokumentet "provisoriska frågor/svar" för att ses över].
F 4 Vissa maskiners har rörliga delar som är helt inneslutna och således inte utgör någon risk
(exempel: vågar, kylutrustning-, forskningsutrustningar för vakuumpumpar ... ). Hör de till
direktivet ?
S 4 Om en maskin motsvarar den definition som anges i 1§ (a, b eller c) i maskindirektivet och
inte ingår i uteslutningslistan i 3 § skall den omfattas av direktivets bestämmelser. Dessutom
kan dessa maskiner utgöra en risk även om de är totalt inneslutna, speciellt vad gäller
hållbarhet hos skydd och skyddsanordningar eller vid underhåll och reparationer, och
direktivets grundläggande krav är åtminstone i sådant fall berättigade. Avslutningsvis vill vi
påminna om den första punkten i inledningen till bilaga 1.
K 4 1. De åligganden som slås fast i de grundläggande hälso- och säkerhetskraven skall endast
gälla när den ifrågavarande risken föreligger då maskinen används under sådana betingelser
som tillverkaren förutser. Kraven i punkterna 1.1.2, 1.7.3 och 1.7.4 skall under alla
förhållanden gälla för maskiner som omfattas av dessa föreskrifter.
F 5 Vi skulle vilja få bekräftat att verktygsleverantörer skall följa harmoniserade standarder även
om de inte i egentlig mening omfattas av direktivets krav.
S 5 De harmoniserade standarderna är inte obligatoriska och man kan inte tvinga någon och
speciellt inte verktygsleverantörer att följa dem. Dessutom är verktyg uttryckligen uteslutna ur
Faq 1

direktivet och kan alltså inte bli föremål för några harmoniserade standarder, vilket inte
hindrar Europeiska organisationen för standardisering (CEN) från att skapa en
Europastandard. För övrigt skall harmoniserade standarder för maskiner exakt ange vilka
specifika egenskaper för verktygen som skall specificeras i bruksanvisningen.
F 6 Kan ett organ anmälas för bara en del av direktivet ?
S 6 Ett anmält organ har ansvar för alla etapper i certifieringsförfarandet för de maskiner för vilka
det anmäls. Det kan anmälas för endast en grupp av maskiner i bilaga 4, till exempel
träbearbetnings- eller lyftmaskiner. Inom den verksamhet för vilken det anmäls kan organet
lägga ut speciella uppdrag (som att utföra särskilda provningar) på underleverantörer, men det
har ansvar för den totala utvärderingen av överensstämmelsen.
F 7 Ämnar kommissionen föreslå en uppdelning av ett direktiv för att underlätta samarbetet
mellan anmälda organ och nationella myndigheters kontroll ?
S.7 Kommissionen varken ämnar, kan eller har behörighet att föreslå uppdelningar av direktiv och
att säga att organen skall anmälas per del. Detta är helt och hållet de nationella
myndigheternas område.
F 8 De nationella myndigheternas kriterier för urval av anmälda organ är minimikriterier. Kan
medlemsstaterna använda andra kriterier som tillägg till eller i stället för EN 45000 ?
S.8 De nationella myndigheterna är behöriga att sätta upp de kriterier som skall användas för urval
av anmälda organ på villkor att kraven i bilaga VII direktivet följs. Om EN 45000-normerna
skall användas med eller utan andra kriterier bestäms av de nationella myndigheterna.
Emellertid klargör rådets beslut 90/68/EEG av den 13 december 1990, punkt 1 m i bilagan
följande:
"De medlemsstater som har anmält organ som inte kan bevisa att de arbetar i
överensstämmelse med den harmoniserade standarden (serie EN 45000) kan anmodas att till
kommissionen inlämna de bevis som ligger till grund för anmälan".
F 9 Är det nödvändigt att kommittén klargör att det i standarderna som utarbetats inom ramen rör
direktiv utfärdade enligt artikel 100 a kan finnas gränsvärden speciellt rör ljud och
vibrationer?
S 9 I princip INTE. Om man vill bestämma en teknisk situation, där vissa värden gäller idag,
gäller de kanske inte om ett år. Hur skulle man för övrigt kunna ta hänsyn till maskinernas
storlek och olika tekniktyper ? Detta skulle också kunna få till resultat att tillverkare som
använder en tystare teknik än konkurrentens inte kommer att göra någon extra ansträngning
för att minska bullernivåerna då de har nått gränsvärdet. Om en teknisk kommitté anser att
vägledande värden kan vara tillverkaren till hjälp, skall standarden klargöra att det inte handlar
om gränsvärden och skall också anvisa vilken metod som kan användas för att kontrollera
dessa värden.
F 10 Kan bruksanvisningen avfattas endast på tillverkarens språk genom överenskommelse mellan
tillverkaren (eller säljaren) och användaren?
S 10 En separat överenskommelse mellan tillverkaren och användaren kan inte ersätta lagen. Om
en olycka sker eller operatörens förståelse är ifrågasatt, ligger ansvaret hos tillverkaren eller
hans ombud.
K 10 1.7.4 b) Bruksanvisningen skall avfattas av tillverkaren eller av den som representerar honom
inom EES på något av språken inom EES. När maskinen tas i bruk måste den åtföljas dels av
Faq 2

en översättning av bruksanvisningen till svenska och dels av bruksanvisningen på original
språket. Denna översättning skall ha gjorts antingen av tillverkaren
F 11 Vad betyder "anvisningar som föraren och/eller operatören behöver" i punkt 3.2.1, fjärde
stycket i bilaga 1 ?
S 11 Det gäller nödvändiga anvisningar för att använda maskinen i drift. Anvisningar för underhåll
krävs inte i förarhytten utan kan finnas på underhållsavdelningens kontor.
K 11 Förarplatsen för åkande förare skall vara konstruerad och tillverkad på ett sådant sätt att en
förarhytt kan monteras i mån av utrymme. I sådana fall skall det i hytten finnas plats för de
anvisningar som föraren och/eller operatören behöver. Om det föreligger risker på grund av
farlig omgivning skall förarplatsen vara utrustad med en lämplig hytt.
F 12 När en tillverkare säljer en delmängd till en tillverkare, vet han inte för vilket land
delmängden är avsedd, särskilt när delmängderna lagerhålls. På vilket språk skall
bruksanvisningen vara?
S 12 Det är sällsynt att en delmängd som skall byggas in i en sammansatt enhet anses vara en
maskin, det vill säga att den uppfyller följande två kriterier:
- enligt artikel 1.2 "för ett särskilt ändamål..."
- och enligt artikel 4.2 ”kan fungera självständigt".
Det nämnda fallet omfattas av artikel 4.2 och det är inte nödvändigt att följa proceduren för
utvärdering av överensstämmelse. Bruksanvisningen utformas av den som levererar enheter
till slutanvändaren. Nödvändiga informationer ges av delmängdens tillverkare till leverantören
på ett språk som de ömsesidigt enats om.
K 12 Lydelsen i artikel 1.2 finns i AFS1994:48, 1§ a. En grupp inbördes förbundna delar eller
komponenter, varav minst en är rörlig, samt tillhörande drivorgan, styr och driftkretsar m.m.,
vilka förenats för ett särskilt ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller
förpackning av material.
För artikel 4.2 finns texten i AFS199:48, 5§ andra stycket. En maskin som inte uppfyller
kraven i första och andra stycket får dock släppas ut på marknaden, om tillverkaren eller den
som representerar honom inom EES i enlighet med bilaga 2 avsnitt B uppger att maskinen
skall ingå i en annan maskin eller byggas ihop med en annan maskin för att utgöra en maskin
som omfattas av dessa föreskrifter. Detta undantag gäller dock inte om maskinen kan fungera
självständigt.
F 13 Är det nödvändigt att bruksanvisningen är översatt till alla gemenskapsspråk innan en maskin
släpps ut på marknaden, även om tillverkaren har beslutat att inte sälja i vissa länder?
S 13 Den nya formuleringen av punkt 1.7.4 bilaga 1, som föreslås av rådet i den andra ändringen
av direktiv 89/392/EEG besvarar frågan: det räcker med att bruksanvisningen avfattas på ett
av gemenskapens språk, för att den skall få släppas ut på marknaden. Översättningen. kan
göras av ett auktoriserat ombud eller till och med av den som importerar maskinen. Detta gör
det möjligt att vid lagerbrist i en medlemsstat hämta en maskin i grannmedlemsstaten, varvid
det enda kravet är att översätta bruksanvisningen, om det inte redan är gjort.
F 14 Den elfte beaktandemeningen i direktivet lyder som följer:
"Med beaktande av ... : Dessa krav skall tillämpas med omdöme, så att hänsyn tas till den
tekniska utvecklingsnivån - och till tekniska och ekonomiska krav." En medlemsstat begär att
kommittén antecknar att beaktandemeningen skall tillämpas på alla grundläggande krav och
på de inledande anmärkningarna i bilaga 1 och speciellt att ekonomiska krav skall tillämpas på
Faq 3

varje beaktande om "teknisk utvecklingsnivå".
S 14 Så som beaktandemeningen är formulerad skall den tillämpas på alla grundläggande krav.
F 15 Kan man tillåta att arbetsprocessen startas genom stängning av skydd ?
S 15 I princip nej, på grund av punkt 1.2.3 i bilaga 1. En C-standard skulle dock kunna tillåta att
processen startas genom stängning av skyddet, om de åtföljande risker som då uppstår
elimineras med lämpliga åtgärder.
K 15 1.2.3 Start Maskiner skall kunna startas endast genom avsiktlig påverkan på ett för detta
ändamål särskilt avsett manöverdon.
Anm: Det finns emellertid tekniska lösningar som är vedertagna. Tillverkaren kan välja andra,
motsvarande villkor för att uppfylla kraven på säkerhet.
F 16 Vissa motorbromsar fungerar vid anslutning av likström eller genom polomkastning. Vid
strömavbrott fungerar alltså inte bromsarna och man kan inte uppfylla kraven i punkterna 2.3
c och 1.2.6 i bilaga 1
S 16 Man måste skilja mellan ett kommenderat stopp som i allmänhet följs av en åtgärd som
påverkar den del eller det verktyg (punkt 2.3 c i bilaga 1) för vilka det är nödvändigt att snabbt
stoppa verktyget, och stopp på grund av avbrott i strömförsörjningen (punkt 1.2.6 i bilaga 1)
där tiden före totalt stillastående inte är den viktigaste säkerhetsfaktorn.
Motorbromsar som aktiveras vid strömtillförsel eller polomkastning kan bara godkännas om
det avbrott i strömtillförseln och den hastighetssänkning av verktyget som följer inte utgör en
risk eller om andra åtgärder sätts in för att motverka eventuella risker standarderna bör omfatta
dessa fall.
K 16 2.3.c) Maskinen skall vara försedd med automatisk broms som stoppar verktyget på tillräckligt
kort tid om det finns risk för kontakt med verktyget medan det löper ut.
1.2.6 Fel i kraftförsörjningen. Avbrott, återställning efter avbrott eller variationer i
kraftförsörjningen till maskinen får inte leda till farliga situationer. Särskilt skall följande
beaktas:
• Maskinen får inte starta oväntat.
• Maskinen får inte vara förhindrad att stoppa om stoppkommando har givits.
• Ingen rörlig del i maskinen eller del som hålls av maskinen får falla eller kastas ut.
• Automatiskt eller manuellt stopp av någon av de rörliga delarna får inte förhindras.
• Skyddsanordningarna måste förbli fullständigt effektiva.
F 17 Kan fasta skydd vara rörliga utan att vara låsta? (bilaga 1 punkt 1.4.2.1).
S 17 I princip INTE eftersom direktivet säger att utan förankringsanordningar "skall skydden inte
kunna förbli på plats” och alltså inte längre vara monterade vid maskinen. Kravet tillägger
emellertid "där så är möjligt" och en standard kan vara grundad på dessa ord för att göra ett
undantag men skall då motivera det.
K 17 1.4.2.1 Fasta skydd - Fasta skydd skall vara ordentligt fästade - De skall vara fästade så att de
inte kan öppnas utan verktyg - Där så är möjligt skall skydden inte kunna förbli på plats utan
att vara fästade.
F 18 I punkt 3.3.2 sjätte stycket och 3.3.4 första stycket i bilaga 1 gäller "förflyttning av
självgående maskiner" en kraftdriven sträcka.
S 18 Om man ser på alla språkversioner är det inget tvivel, för på franska och tyska till exempel
används följande två olika ord:
Faq 4

• déplacement eller Verfahrbewegung.
• mouvement eller Bewegung.
I detta krav är det alltså inte fråga om verktygets rörelse utan om förflyttning av maskinen.
F 19 Den sista stycket i 3.3.4 i bilaga 1 borde inte tillämpas på gräsklippare.
S 19 Kraven tillämpas bara om det finns en risk. Det finns för närvarande ett förslag till
Europastandard som verkar bemöta det berörda kravet korrekt
F 20 Punkterna 1.4.2.1 och 1.4.2.2.b i bilaga 1 talar om "med ett verktyg". Kan kommittén klargöra
detta begrepp?
S 20 Nödvändigheten att använda ett verktyg för att öppna eller ställa in skydd ger denna uppgift en
avsiktlig karaktär. Det gäller alltså en nedmontering där operatören vet vad han gör (att
använda en låsnyckel är enligt lagtexten att använda ett verktyg).
K 20 1.4.2.2 b Öppningsbara skydd - Öppningsbara skydd av typ B skall vara konstruerade och
inkopplade i styrsystemet så att:
• rörliga delar inte kan starta när de kan nås av operatören,
• utsatta personer inte kan nå rörliga delar när dessa har startat,
• de kan ställas in endast genom avsiktlig påverkan, t.ex. med ett verktyg, en nyckel
eller dyl.,
• avsaknad av eller fel på någon av komponenterna stoppar rörliga delar eller förhindrar
att de startar och
• skydd mot risk för utkast är säkerställt med hjälp av lämpligt hinder.
F 21 Punkt 1.3.8.A i bilaga 1 klargör att skydd rör transmissionsdelar skall:
- vara fasta och uppfylla kraven i 1.4.1 och 1.4.2.1 eller
- vara öppningsbara och uppfylla kraven i 1.4.1 och 1.4.2.2.A
Betyder detta att varje transmissionsdel skall vara skyddad även om den skulle kunna skyddas
på annat sätt genom en anordning som används mot andra risker. Kan till exempel en
skyddsanordning som används inom det område som avses i 1.3.8.B anses skydda även
transmissionsdelar?
S 21 Kravet framställs i de första raderna i punkt 1.3.8. Därefter ger stycke A och B anvisningar.
Stycke A skall tillämpas om transmissionsorganen är isolerade. Om de finns intill rörliga delar
som ingår i arbetsprocessen och man kan göra en enda skyddsanordning, skall stycke B
tillämpas under förutsättning att det allmänna kravet i punkt 1.3.8 uppfylls. Stycke A ger för
övrigt enklare lösningar än stycke B.
F 22 Punkt 3.3.3 i bilaga 1 kräver att det skall finnas en nödbromsanordning, med helt oberoende
reglage. Vissa vägarbetsmaskiner har ett enda manöverdon för huvudreglage och nödstopp.
S 22 Man kan godkänna att ett enda manöverdon, till exempel en pedal, styr bromsens
huvudreglagesystem och nödstoppssystemet. Huvudreglagesystemen skall vara självständiga
och information om ett eventuellt fel i huvudsystemet skall, i sådant fall ges till operatören.
F 23 I punkt 2.3 d i bilaga 1 talar den tyska versionen av direktivet om hyvelspånens tjocklek,
medan de andra versionerna talar om skärdjupet. Det verkar för oss som att den tyska
formuleringen är mindre tvetydig, fastän det inte handlar om ett krav utan om ett exempel.
S 23 Kommissionen instämmer i tolkningen. Det handlade mycket riktigt om att som exempel ge
begränsning av spåntjockleken och inte begränsning av skärdjupet.
F 24 Skall en maskin som inte nämns i bilaga 4 men som medför liknande risker undergå
typkontroll av ett anmält organ?
Faq 5

S 24 NEJ. Den förteckning som ges i bilaga 4 är en uttömmande och inte en vägledande
förteckning. Om tillverkaren tvivlar på sin egen riskanalys, kan han rådfråga ett anmält eller
icke anmält organ. Direktivet är inte tvingande.
F 25 Vilket förfarande kommer kommissionen att använda för att hålla förteckningen i bilaga 4
aktuell ?
S 25 Bilaga 4 är en del av direktivet. Endast rådet kan ändra det. Kommissionen kan ge förslag till
rådet, eventuellt på förslag av medlemsstaterna. De skall vara vederbörligen motiverade, till
exempel med olycksstatistik.
F 26 Ger artikel 2.1 i direktivet de nationella myndigheterna möjlighet att påverka maskiner för
icke yrkesmässig användning ?
Kan de "lämpliga åtgärder" som nämns sättas in under tillverkningen ?
S 26 Direktivet gör ingen skillnad mellan maskiner för yrkesmässig användning eller inte. Alla
maskiner skall följa direktivets bestämmelser oavsett vem som är slutanvändare.
Medlemsstaterna vidtar "lämpliga åtgärder" för försäljning och användning. De har inte
möjlighet att direkt påverka under tillverkningsprocessen.
F 27 Kan en tillverkare märka sin maskin "made in Europe" ?
S 27 Det finns ingen motsättning mot detta i direktivet. Det finns dock inget i gemenskapsrätten
som hindrar att vissa medlemsstater begränsar användningen av denna benämning.
F 30 Kan man sätta ut CE-märket på förpackningen för att utnyttja övergångsperioden trots att man
tillverkar enligt gamla nationella bestämmelser?
S 30 NEJ.
F 31 Räcker det med att sätta CE-märket på maskinens förpackning eller på dess åtföljande
dokument?
S 31 NEJ. CE-märket skall sitta på själva maskinen. Det är bara på vissa lyftredskap som direktivet
accepterar att märket sätts på förpackningen om en direkt märkning är svår eller rentav
omöjlig.
F 32 Vilket är minimiinnehållet i en bruksanvisning ?
S 32 Kravet 1.7.4 1 direktivets bilaga 1 är tydligt. Det är svårt att ge mera detaljerade allmänna
anvisningar.
K 32 1.7.4 Anvisningar a) Alla maskiner skall åtföljas av bruksanvisningar som innehåller minst
följande information:
En upprepning av de uppgifter som maskinen är märkt med, utom serienumret (se 1.7.3), samt
eventuell annan relevant information för att underlätta underhåll (t.ex. adress till importören,
reparatörer osv.).
Förutsedd användning av maskinen, enligt definition i 1.1.2 c. (funktionsbeskrivning)
Arbetsstation(er) som sannolikt bemannas av operatörer
Säkerhetsanvisningar för:
• idrifttagande,
• användning,
• hantering, med angivande av maskinens och de ingående delarnas massa om dessa
regelbundet kommer att transporteras separat,
• installation,
Faq 6

• montering, demontering,
• inställning,
• underhåll (service och reparationer),
• vid behov, utbildningsinstruktioner samt om det behövs, de grundläggande genskaperna
hos verktyg som får monteras på maskinen. Bruksanvisningen skall, om så är nödvändigt,
ange på vilka sätt maskinen inte bör användas.
F 33 Vi drar slutsatsen att oavsett om linor som används eller inte används som en del av en maskin
omfattas av direktivet, kräver inte punkt 4.3.1 i bilaga 1 CE-märket när linan säljs utan
redskap eller ändbeslag.
S 33 Beträffande handel med och fri rörlighet för linor måste vi skilja på följande två fall:
- Linan levereras för att ingå i andra maskiner eller användas för att bilda slingar. I sådant
fall levereras de ofta i rullar. Det är det fall som avses i 4.3.1. CE-märket är inte
nödvändigt.
- Den levererade linan är en del av en enhet såsom en vinsch eller en sång. Det är det fall
som avses i punkt 4.3.2 och det är enheten som bär CE-märket.
K 33 4.3.1 Varje kätting-, lin- eller vävbandslängd som inte ingår som en del i en kombination skall
vara försedd med ett märke eller, om detta inte är möjligt, en skylt eller en icke borttagbar
ring. På detta märke, denna skylt eller ring skall anges tillverkarens eller dennes representants
inom EES namn och adress samt relevant intygs identifikationsnummer. Intyget bör innehålla
den information som krävs enligt de harmoniserade standarderna eller, om sådana saknas,
åtminstone följande information:
- Namn på tillverkaren eller dennes representant inom EES.
- Adress inom EES till tillverkaren eller dennes representant, vilket som är lämpligt.
- En beskrivning av kätting eller linan som omfattar
- dess nominella storlek,
- dess konstruktion,
- det material den är tillverkad av.
- Eventuell speciell metallurgisk behandling som materialet undergått.
- Om provning skett, den standard som tillämpats.
- Den högsta lasten (maximallasten) som kätting eller linan får utsättas för
under drift. En serie värden får anges för specificerade tillämpningar.
4.3.2 Lyftredskap. Alla lyftredskap skall vara försedda med följande uppgifter:
- Uppgift om tillverkaren.
- Uppgift om material (t.ex. internationell klassificering), när sådan information behövs
för dimensionsförenlighet.
- Uppgift om högsta last (maximallast).
- CE-märkning.
När det gäller redskap inklusive komponenter såsom kablar eller linor, som rent fysiskt inte
går att förse med märkning, skall de uppgifter som åsyftas i första stycket anges på en skylt
eller på något annat sätt och vara säkert anbringade på redskapet. Uppgifterna skall vara
läsliga och placerade på ett ställe där de inte riskerar att försvinna under arbete med maskinen,
genom slitage etc., eller där de äventyrar redskapets
F 34 Arbetsgruppen TC 188/WG3 "drivremmar för transportband" frågar om transportband
omfattas av direktivet och om man skall ta hänsyn till drivremmar.
S 34 Med tanke på den definition av maskiner som ges i artikel 1.2 i direktivet ingår transportband i
dess tillämpningsområde. Frågeställaren gör en riktig jämförelse mellan drivremmar och
slipskivan på slipmaskiner. Varken slipskivor eller drivremmar omfattas av direktivet men
slipmaskiner och remtransportband omfattas av det. Deras väsentliga delar måste alltså
Faq 7

uppfylla de grundläggande kraven.
F 35 Vad är en maskin för bearbetning av trä med manuell inläggning speciellt när det finns en
matningsanordning ?
S 35 En matningsanordning sägs vara maskinell när den:
-hämtar arbetsmaterialet i en hög vid sidan om maskinen och för det maskinellt till maskinens
verktyg,
-är förreglad genom låsning från maskinens manöversystern så att inmatning av ett
arbetsstycke inte kan utföras av operatören oavsett om matningsanordningen är trasig eller
med vilja satt ur funktion.
Alla andra matningssystern anses vara manuella.
F 36 Stabilitetsprovet som krävs enligt punkt 4.1.2.1 i bilaga 1 är inte längre möjligt för mycket
stora maskiner på grund av att det inte finns lämpliga installationer för provning. Man kan
beräkna att från 15 ton används beräkningar i stället för provning. Men om man accepterar
detta borde man även acceptera det för mindre maskiner. Betyder uttrycket "liknande prov"
detta ?
S 36 Svaret är nej, anvisningen ”liknande prov" har lagts till för att beakta om det är tekniskt
omöjligt att utföra ett stabilitetsprov speciellt för mycket stora truckar. Gränsen 15 ton som i
allmänhet nämns är grundad på provplattformarnas kapacitet. Det är ingen fast gräns och om
det finns plattformar som gör det möjligt att utföra provningar med större kapacitet skall
provning utföras i stället för beräkningar.
F 37 Omfattas hissar i gruvor av direktiv 89/392/EEG och dess ändring 91/368/EEG ?
S 37 Det andra ändringsförslaget i direktivet om maskiner utesluter hissar i gruvschakt.
F 38 Vid import av maskiner
a) vem skall underteckna försäkran om överensstämmelse?
b) var skall den tekniska tillverkningsdokumentationen som åsyftas i bilaga 5 förvaras?
S 38 Endast tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen kan underteckna försäkran
om överensstämmelse. Den möjlighet som erbjuds i artikel 8.6 täcker ett specialfall som
behandlas på annan plats. Direktivet kräver att det finns en teknisk illverkningsdokumentation
men kräver ingenting beträffande den plats där den skall förvaras. Det finns många fall där det
är svårt att tänka sig att den skall förvaras på annan plats än hos tillverkaren även om denne
finns utanför gemenskapen. Försäkran om överensstämmelse skall vara tillräckligt detaljerad
för att ge en tillräcklig första bild om maskinens överensstämmelse med direktivet.
K 38 Anm: Den dokumentation som åsyftas ovan behöver inte ständigt finnas fysiskt tillgänglig,
men skall kunna sammanställas och göras tillgänglig inom en tidsperiod som står i rimligt
förhållande till dess betydelse. Den behöver inte innehålla detaljritningar eller annan specifik
information om de komponenter som sammansätts vid tillverkningen av maskinen, såvida inte
kännedom om dessa är av väsentlig betydelse för att överensstämmelse med de grundläggande
säkerhetskraven skall kunna verifieras.
F 39 Vilket samband (och eventuellt vilka överlappningar) finns mellan direktiv 89/392/EEG och
direktiv 86/594/EEG om bullermärkning av hushållsapparater?
S 39 I direktiv 86/594/EEG finns inga krav på information om buller (direktiv m frivillig
tillämpning) men om upplysningar krävs av en medlemsstat, krävs i direktivet vissa åtgärder
(artikel 6). Direktiv 89/392/EEG kräver information om ljudeffekt när ekvivalent kontinuerlig
Faq 8

A-vägd ljudeffektsnivå överstiger 85 dB vid arbetsstationen (i det särskilt nämnda fallet: där
den person normalt befinner sig som använder hushållsapparaten). Alltså skall upplysning om
buller ges för hushållsapparater vars ljud effekt överstiger 85 dB (vilket är mycket sällsynt om
inte obefintligt) enligt villkoren i artikel 1.4 i direktiv 86/594/EEG (om ett särdirektiv skall
tillämpas på ett grundläggande krav i maskindirektivet 89/392/EEG upphör det senare
direktivet att gälla för den aktuella risken).
F 40 Vissa maskiner kräver ett regelbundet underhåll med periodiskt utbyte av vissa
förslitningsdelar för att behålla en god säkerhetsnivå. Vissa användare använder tjänster av
småföretag som inte alltid har löpande kontakter med tillverkaren och som ersätter de utslitna
delarna med liknande delar som inte är identiska med de delar som rekommenderas av
tillverkaren i bruksanvisningen. Om skada uppstår, vilket ansvar har tillverkaren?
40 Skador som skulle uppstå på grund av defekta komponenter som sätts in vid underhåll
omfattas inte av direktiv 89/392/EEG utan av direktiv 85/374/EEG (produktansvarslagen) om
skadestånds för produkter med säkerhetsbrister.
K 40 Anm: De frågande talar inte om ”defekta komponenter” utan om liknande (funktionsmässig
likvärdiga) sådana. Principiellt gäller att den som utför ett arbete (förändring) även står för
konsekvenserna. Detta kan leda till att en maskin inte längre uppfyller kraven i
maskindirektivets bilaga 1 och sålunda ej får användas.
F 41 Är sedelautomater maskiner ?
S 41 De omfattas av direktivet om de drivs av annan kraft än den mänskliga och om de medför de
risker som åsyftas i bilaga 1. De är alltså maskiner.
F 42 Om tillverkaren följer förfarandet i artikel 8.2 c första strecksatsen, skall det anmälda organet
erkänna mottagandet av den dokumentation som tillverkaren överlämnar. Skall det också
försäkra sig om att dokumentationen är fullständig?
S 42 Organet behöver inte göra någon insats, inte heller har det ansvar att försäkra sig om annat än
att behålla den mottagna dokumentationen. Det skall alltså inte försäkra sig om
dokumentationens innehåll.
K 42 Med artikel 8.2 c menar den frågande 8§ punkt 2c i AFS1994:48
F 43 Omfattas formningsmaskiner för plast med reaktionsformsprutning, ibland kallade RIM, av
punkt 10 i bilaga 5 ?
S 43 Formningsmaskiner för plast med reaktionsforinsprutning, ibland kallade RIM omfattas inte
av bilaga 4. Förteckningen i bilaga 4 skall läsas restriktivt och berör alltså bara
formsprutmaskiner eller formpressar för plast.
F 44 Vi tolkar krav 4.2.4 "lämplighet för avsett användningsändamål" som:
- att låta varje prototyp genomgå en statisk provning med koefficient 1,5,
- att låta ett eller flera prov genomgå en dynamisk provning med koefficient 1,1,
- om ingen permanent formförändring eller tydlig brist framträder efter dessa prövningar, kan
tillverkaren intyga att utrustningen uppfyller kraven i artiklarna 4.1.2.3 och 4.2.4.
S 44 Det finns en sammanblandning i frågan mellan de båda nämnda kraven. Punkt 4.1.2.3 ), som
behandlar mekanisk hållfasthet, tar upp de provningar som maskinen skall genomgå under
hela dess livslängd, och speciellt de provningar som avses i punkt 4.2.4 så att konstruktören
tar hänsyn till dem i sina kalkyler.
Däremot berör punkt 4.2.4 alla maskiner som används för lyftoperationer: varje maskin skall
Faq 9

före utsläppandet på marknaden och ibruktagande genomgå de för maskinen gällande statiska
och dynamiska provningar som visar tillverkaren att den har tillverkats på rätt sätt och att han
kan certifiera den. För övrigt, som det anges i direktivet, är de värden som nämns i frågan
vägledande ("i allmänhet") och tillverkaren kan välja andra, antingen därför att den
harmoniserade standarden för hans maskin ger andra (högre eller lägre) värden eller därför att
han intygar att en motsvarande säkerhetsnivå har uppnåtts med andra värden och kanske
tillsammans med andra åtgärder. Provningar som görs på en prototyp är tillräckliga för att
uppfylla punkt 4.1.2.3 i bilaga 1 men de räcker inte för att uppfylla punkt 4.2.4.
F 45 Ingår giljotinskärmaskiner och hålstansar i punkt 9 i bilaga 4 ?
S 45 Giljotinskärmaskiner och hålstansar omfattas inte av bilaga IV. Punkt 9 i bilaga 4 talar om
"pressar" och klargör att kantpressar ingår. Om lagstiftaren hade velat inräkna de maskiner
som nämns ovan, skulle det ha klargjorts såsom är fallet med kantpressarna.
F 46 Är krav 1.5.10 också tillämpligt på joniserad strålning, eller omfattas inte joniserad strålning
av direktivet vilket innebär att punkt 1.5.10 inte är tillämpligt på detta ?
S 46 Direktivet utesluter i artikel l.3 "radioaktiva källor som utgör en del av en maskin" men inte de
maskiner som använder dessa källor. Dessa maskiner skall uppfylla krav 1.5.10 och skall
konstrueras med skydd under drift, inställning, underhåll eller när maskinen inte används så
att personer eller utsatta konstruktioner inte löper någon risk.
F 47 Skall varje försäkran om överensstämmelse vara undertecknad för hand när det gäller
serietillverkning av maskiner?
S 47 Direktivet kräver inte att man undertecknar för hand utan anger endast att försäkran om
överensstämmelse skall undertecknas av en person anställd av tillverkaren eller dennes
representant inom gemenskapen. Försäkran om överensstämmelse är ett mycket viktigt
dokument eftersom det juridiskt binder tillverkaren eller dennes representant inom
gemenskapen. Det är alltså i hans intresse att se till att försäkran inte lätt kan kopieras. Vi
avråder från att använda kopior, eftersom det är tillverkaren som skall bevisa att ett bedrägeri
har begåtts, vilket i praktiken blir omöjligt om han själv använder kopior.
F 48 Det sista stycket i punkt 1.7.3 i bilaga 1 anger att den utbytbara utrustning som åsyftas i § 1
skall vara försedd med samma information. Hänvisar detta till föregående stycke, det vill säga
endast till märkning av maskinens massa eller till den totala märkningen ?
S 48 1§ maskindirektivet likställer utbytbar utrustning med en maskin. Den skall alltså uppfylla alla
krav i direktivet och speciellt hela punkt 1.7.3 i bilaga 1.
F 49 Skall en maskin som bär CE-märket kunna användas under alla befintliga klimatförhållanden i
Europa (stark kyla i norr och stark värme i söder) och är det alltid möjligt ?
S 49 Tillverkaren skall med exakthet fastställa maskinens användningsförhållanden i
bruksanvisningen (han har konstruerat, kalkylerat och valt material i enlighet med detta). Han
har alltså möjlighet att utesluta vissa klimatförhållanden eller ange de förhållanden han har
tagit hänsyn till. Det är inte nödvändigt att sätta in en stark hyttvärmare i rörliga maskiner
avsedda för Sydeuropa, men det skall anges i de dokument som medföljer maskinen. Det är på
användarens ansvar (direktiv 89/655/EEG) att välja en maskin som kan användas under lokala
förhållanden.
K 49 Anm: Direktiven 89/655 samt 95/63 finns i svensk version som AFS 1998:4
F 50 Krävs en säkerhetsventil för att kravet i femte stycket i punkt 1.3.2 skall vara uppfyllt ?
Faq 10

S 50 De risker som åsyftas i punkt 1.3.2 är tydligt angivna det gäller risker med anknytning till det
böjliga röret i sig själv (plötslig rörelse och högtrycksstråle). En ventil är inte det enda medlet
för att uppfylla detta krav och kan alltså inte krävas. Det finns t.ex. skydd som skulle förhindra
de materiella effekterna av en plötslig rörelse eller en stråle mot utsatta personer. Under alla
omständigheter kräver punkt 3.4.1 en backventil på kopplingen men endast om ett tryckfall på
grund av slangbrott kan medföra att maskinen gör en farlig rörelse. Den risk som åsyftas i
punkt 1.3.2 kvarstår.
F 51 Är det nödvändigt att sätta CE-märke på elektrisk utrustning ?
S 51 Om varan omfattas av direktiv 73/23/EEG var det från och med den 1 januari 1995 möjligt att
använda CE-märke. Det är obligatoriskt efter den 1 januari 1997. Om frågan berör en maskin
enligt direktiv 89/392/EEG och den är eldriven, skall den omfattas av direktivet om maskiner
och bära CE-märke utom om det gäller maskiner som åsyftas i punkt 4.2 som är avsedda att
utgöra delar av en mera sammansatt maskin.
F 52 Kan detaljerna i anvisningen om problem med installation, montering och demontering
förbigås och ersättas med en anvisning om att dessa operationer skall utföras av tillverkaren ?
S 52 Svaret bör vara nyanserat. I samtliga fall skall riskerna i samband med demontering och sättet
att förhindra dem beskrivas i de dokument som medföljer maskinen. Demonteringen kan ju
försiggå långt efter det att alla kontakter mellan tillverkaren och användaren har upphört. Om
installation, inklusive montering, och igångsättande kan medföra risker för outbildad personal
eller kräver kunskaper som bara tillverkaren har, skulle man kunna acceptera att detaljerna
inte anges i anvisningen om det finns en tydlig anvisning att tillverkaren åtar sig dessa
operationer. Anvisningen skall emellertid innehålla all nödvändig information för kundens del
och för allt förberedelsearbete innan tillverkarens arbetslag anländer. Ingen instruktion får
överföras enbart muntligt mellan tillverkarens personal och de framtida operatörerna.
F 53 Är direktivet om maskiner tillämpligt på andrahandsmaskiner ? Hur skall man betrakta
andrahandsmaskiner som kommer från ett EFTA-land efter EES:s ikraftträdande?
S 53 Direktiv 89/392/EEG tillämpas bara när maskinen släpps ut på marknaden eller tas i bruk för
första gången inom EES. Följaktligen tillämpas det om andrahandsmaskinerna kommer från
ett land utanför EES. Eftersom de båda direktiven 89/392/EEG och 89/655/EEG som styr
frågorna om andrahandsmaskiner gäller i de länder som undertecknat EES-avtalet har
dessa maskiners ursprung i EES ingen betydelse när det gäller hur dessa maskiner skall
behandlas. Anmärkning: Schweiz är visserligen medlem i EFTA, men har inte undertecknat
EES-avtalet och andrahandsmaskiner som kommer från Schweiz anses alltså ha sitt ursprung
utanför EES.
F 54 Om ett ROPS- eller FOPS-skydd levereras separat av maskinens ursprungstillverkare, skall
den inte anses som en komponent som åsyftas i bilaga 4 utan som en reservdel.
S 54 Flera fall kan vara aktuella, speciellt följande:
1. Om en tillverkare säljer en maskin utrustad med ROPS- eller FOPS-skydd, skall detta
nämnas i beskrivningen av maskinen. (och i försäkran om överensstämmelse). Skyddet ses
inte som en separat del av maskinens helhet och skall inte genomgå ett särskilt
certifieringsförfarande.
2. Om maskinen levereras utan ROPS- eller FOPS-skydd och detta skydd levereras separat -.
även om den levereras av tillverkaren av den grundläggande maskinen - är den inom det
område för ”säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat" som åsyftas i
direktiv 93/44/EEG (andra ändringen av direktiv 89/392/EEG). Den skall alltså omfattas av
direktivet och eftersom den är åsyftad. i bilaga 4, skall den antingen omfattas av harmoniserad
Faq 11

standard eller ha undergått en EG-typkontroll och vara åtföljd av en EG-försäkran om
överensstämmelse och försedd med en skylt av tillverkaren utan CE-märke.
F 55 Innehåller direktivet krav rörande miljöskydd (buller, vibrationer, ångor, damm, ... ?
S 55 Direktivets grundläggande krav har inte utformats med målsättning att skydda miljön mot
olägenheten som förorsakas av användningen av maskinerna. Direktivet kräver emellertid att
konstruktören skall, om det behövs, lägga ner ansträngningar för att minska de risker som tas
upp i frågan men fastställer inte några gränsvärden. (punkterna 1.5.8, 1.5.9, 1.7.4 f och 3.6.3 i
bilaga 1 för buller och vibrationer). Punkt 1.5.13 i bilaga 1 behandlar uppfångande av ångor,
damm, för att skydda utsatta personer men innehåller inte någon anvisning om effekterna av
ångor, damm, på miljön.
F 56 Innehavare av varumärken är de företag som köper varor av tillverkare, förser dem med sitt
eget namn och säljer dem som egna produkter. Det finns tillverkare av komponenter, så
kallade OEM (original equipment manufacturer), som fastän de tillverkar viktiga maskindelar
inte märker sina varor med sitt namn av avtalsmässiga skäl. Detta står i motsättning till krav
1.7.3. Direktivet om maskiner kräver att tillverkarens namn tillkännages. Kan man inte
acceptera det sätt som innehavare av varumärken går tillväga på med reservation för att de tar
fullt ansvar för att följa direktivet ? I motsatt fall skulle dessa affärsmän vara missgynnade.
Inom maskinområdet är detta fall vanligt, speciellt för maskiner som är delar av en
installation.
S 56 Direktivet kräver tillverkarens namn och adress bara på kompletta maskiner som är färdiga att
användas. Problemet existerar alltså inte för tillverkare av OEM-komponenter det är den som
har gjort certifieringsförfarandet (tillverkaren av maskinen eller av den sammansatta helheten)
som skall sätta ut sitt namn. Det finns ingen annan förpliktelse i direktivet. Innehavare av
varumärken som avser färdiga maskiner skall ta på sig ansvaret för alla förpliktelser som
direktivet ålägger tillverkaren de skall speciellt upprätta och underteckna EG-försäkran om
överensstämmelse, förses med CE-märke, upprätta bruksanvisning och inneha den tekniska
tillverkningsdokumentation som åsyftas i bilaga 5. Detta förfarande nödvändiggör att den
verkliga tillverkaren ger innehavaren av varumärket alla nödvändiga detaljer för att upprätta
dokumentationen
F 57 I direktiv 917368/EEG sägs det att jordfräs (rotorkultivatorer) och motordrivna harvar
(rotorharvar) skall genomgå motsvarande provningar för varje typ.
Vilka maskiner gäller det exakt och vilka är följderna av att dessa maskiner uttryckligen
nämns ?
Ingår också traktordragna plogar?
S 57 De åsyftade maskinerna är traktormonterade maskiner (ett litet antal är dock avsedda att dras):
rotorkultivatorer är utrustade med verktyg som roterar i det vertikala planet (verktygsaxeln är
horisontell), rotorharvare är utrustade med verktyg som roterar i det horisontella planet (axeln
är vertikal). Lagstiftaren tvekade länge om han skulle skriva in de båda maskinerna som
nämns i frågan i förteckningen i bilaga 4. Den slutliga kompromissen att inte föra in dem i
bilaga 4 uppnåddes genom att hänvisa till dem i bilaga 1. Det faktum att de nämns speciellt
understryker att de måste testas, vilket anges i de grundläggande säkerhetskraven 3. Maskiner
som är fästade vid en traktor åsyftas inte speciellt, trots vad som sägs i första stycket av
ovanstående.
F 58 Balanseringsdon (balancers) är anordningar på vilka man hänger en arbetsutrustning vars höjd
således kan regleras. Omfattas de av direktivet om maskiner?
S 58 Balanseringsdon (balancers) omfattas av direktivet, vare sig de är utrustade med rörliga delar
eller inte, antingen i det första fallet som maskiner eller som lyfttillbehör i det andra fallet
enligt punkt 4. 1.1 a i bilaga 1.
Faq 12

F 59 Artikel 5 säger att i avsaknad av harmoniserad standard har medlemsstaterna möjlighet att
uppmärksamma de berörda parterna på nationella tekniska standarder och specifikationer.
Skall man förstå ordet "uppmärksamma" som en förpliktelse att offentliggöra referensnumren
till dessa tekniska standarder och specifikationer i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning ?
S 59 NEJ. Dessa standarder har ingen effekt på tillämpningen av direktivet. De kan endast hjälpa en
tillverkare i hans sökande efter lösningar. Deras referensnummer ingår inte i den information
om alla relevanta beslut som nämns i artikel 12.
K 59 Anm: F 59 och S 59 refererar till originallydelsen i maskindirektivet 89/392 – (se helst eng
upplagan)
F 60 En kompressorfabrik tvingas byta ut elmotorn på en ny kompressor mot en turbin på
användarens begäran. Skall användaren göra en ny teknisk tillverkningsdokumentation vid
utbytet ?
S 60 Det blir en ny maskin. Tillverkaren skall åtminstone göra en ny riskanalys av helheten och
skriva ner resultatet i den ursprungliga tekniska dokumentationen. Om analysen upptäcker nya
risker på grund av utbytet av drivenhet, skall lösningarna för att undanröja dem bli ett tillägg
till den ursprungliga tekniska tillverkningsdokumentationen. Tillverkaren skall även
komplettera eller omarbeta den bruksanvisning som medföljer maskinen så att hänsyn tas till
den nya konfigurationen. På samma sätt skall försäkran om överensstämmelse kompletteras
och göras om för att motsvara den nya maskinen.
F 61 Är det nödvändigt att sätta CE-märke på maskindelar ?
S 61 På den punkten är direktivet tydligt: Det omfattar endast färdiga maskiner och de olika
maskindelarna skall alltså inte ha CE-märke. Vissa maskindelar omfattas emellertid av ett
speciellt direktiv som kräver CE-märket. Så är det i synnerhet för entrycksbehållare (direktiv
87/404/EEG) eller anordningar som använder gas (direktiv 90/396/EEG) och kan monteras i
en maskin. Respektive tillverkare skall utföra det som anges i tillämpliga direktiv och märka
varorna. Tillverkaren av maskinen skall i maskinens bruksanvisning ange vilka märken som
anbringats på grund av andra direktiv med de eventuella förpliktelser som det medför (såsom
regelbundna kontroller, inspektioner eller obligatoriska utbyten). Den utbytbara utrustning
som beskrivs i § 1 tredje stycket behandlas som en maskin och skall uppfylla kraven i
direktivet, inklusive CE-märke och EG-försäkran om överensstämmelse. De
säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat och som beskrivs i § 1 i direktivet
(ändring i och med direktiv 93/44/EEG) kan inte bära CE-märket enligt direktivet om
maskiner utan skall åtföljas av EG-försäkran om överensstämmelse (§ 8 a).
F 62 Är det normalt att Europastandard, som ger en metod att mäta maskinbuller, medger ett
godtyckligt tillägg på flera dB till det uppmätta värdet för att, som det verkar, ta hänsyn till
osäkra faktorer ?
S 62 Krav 1.7.4 f i bilaga 1 säger.- "bruksanvisningen skall ge följande information om utsläpp av
luftburet buller från maskinen, antingen det faktiska värdet eller ett värde som baseras på
mätningar utförda på identiska maskiner Tillverkaren skall i bruksanvisningen ange det
faktiska buller som han har uppmätt inklusive de osäkra mätningsfaktorer (plus eller minus)
relaterade till den använda mätningsmetoden. Det är ju viktigt att det angivna värdet i
bruksanvisningen är detsamma som värdet i den tekniska tillverkningsdokumentationen.
Faq 13

Emellertid finner man i den tekniska tillverkningsdokumentationen ofta ingenting annat än en
kopia av mätningsprotokollet med det faktiska värde som registrerats vid provningstillfället.
För övrigt vill vi påminna om att en standard, även om den är harmoniserad, inte är
obligatorisk och att "tillägget" relaterat till osäkra faktorer alltså defacto bestäms av
tillverkaren. En Europastandard, som upprättats för att hjälpa tillverkarna, bör i texten kunna
ange de osäkra mätningsfaktorer, repeterbarhetssvärden, reproducerbarhetsvärden, ... som
finns inbyggda i själva mätningen. De värden som krävs i punkt 1.7.4 f i bilaga 1 har som
enda målsättning att göra det möjligt för köparen att välja den minst bullersamma maskinen
med tanke på övriga karakteristika och belastningar på installationen. Det är för övrigt därför
som dessa värden skall återges i all försäljningsdokumentation som beskriver maskinen (punkt
1.7.4 d i bilaga 1).
F 63 Den tekniska tillverkningsdokumentationen skall vara i följande två delar:
En allmän del som innehåller all information som gör det möjligt för de berörda
myndigheterna att skapa sig en bild av om maskinen överensstämmer med direktivet.
En mera detaljerad del som innehåller exakt information såsom beräkningar, resultat från icke
obligatoriska prövningar, ursprungscertifikat för vissa komponenter eller material, etc. Denna
del behöver inte vara avfattad på ett gemenskapsspråk.
S 63 Direktivet kräver inte att den tekniska tillverkningsdokumentationen skall vara i två delar.
Misstolkningen beror troligen på en feltolkning vid läsning av den allmänna handboken om
den nya tillnärmningen, men denna har skapats för att underlätta tillämpningen av direktiv
som är vaga på en eller annan punkt, vilket inte är fallet med direktivet om maskiner,
åtminstone inte vad gäller den tekniska tillverkningsdokumentationen. Kommissionens
enheter anser för närvarande följande: - Bilaga 2 till direktivet anger vilka detaljer som
försäkran om överensstämmelse skall innehålla. Detta skall göra det möjligt för behöriga
myndigheter att skapa sig en tillräcklig bild av maskinens överensstämmelse. Försäkran skall
avfattas på samma gemenskapsspråk som den ursprungliga bruksanvisningen (ett av språken i
de länder som har undertecknat avtalet om EES sedan avtalet trädde i kraft). När maskinen tas
i bruk för första gången skall användaren emellertid förfoga över en översättning av
anvisningen på sitt språk. - Den tekniska tillverkningsdokurnentationen skall endast
tillhandahållas på motiverad begäran. Detta innebär att tillverkaren endast behöver
tillhandahålla de delar som motiveringen gäller! Bilaga 5 anger att dokumentationen skall
avfattas på ett av gemenskapsspråken (ett av språken i de länder som har undertecknat
EES-avtalet sedan ikraftträdandet).
F 64 Vilken åsikt har kommittén om nivån på hälso- och säkerhetskraven i direktivet om maskiner
vad gäller vindkraftverk ?
S 64 Vid utarbetandet av direktivet om maskiner bad alla berörda parter att de grundläggande
hälso- och säkerhetskraven skulle vara på en hög nivå och de har förklarat att detta mål har
uppnåtts. Rådet har också förklarat i sina diskussioner att vindkraftverken omfattas av
direktivets tillämpningsområde.
F 65 Anses förbränningsmotorer och turbiner som används för att producera mekanisk kraft ur
flytande eller gashaltigt bränsle som maskiner ?
S 65 Vi måste skilja på följande:
1) Motorer som levereras för att kopplas till en annan komponent (kompressor,
elgenerator, propellerdrivning för flytande maskiner, ... ) för att skapa en "funktion" såsom att
producera tryckluft, elektricitet eller driva en flytande maskin (motorer som är permanent
installerade i maskinen). Dessa motorer räknas som maskiner enligt artikel 4.2. De skall inte
vara CE-märkta utan skall åtföljas av tillverkarens försäkran enligt modellen i bilaga 2 B för
att få fri rörlighet. Den kompletta maskinen skall ha CE-märke och åtföljas av dokumentation
från tillverkaren.
Faq 14

2) Motorer som är klara för användning när de släpps ut på marknaden och inköpta av
slutanvändaren såsom utombordsmotorer för båtar. De omfattas av direktivet, skall ha
CE-märke och åtföljas av en försäkran om överensstämmelse.
F 66 Bilaga 2 A anger att försäkran om överensstämmelse skall innehålla en beskrivning av
maskinen och information om alla relevanta bestämmelser som uppfylls av maskinen. Måste
man då:
a) ange maskinens serienummer och,
b) lämna en uttömmande lista över de direktiv som respekteras av maskinens konstruktion?
S 66 a) Certifieringsförfarandena, skall göras för varje maskin (§ 8), anvisningarna på märkskyltar
(punkt 1.7.3 ) i bilaga 1) skall upprepas fullständigt i försäkran om överensstämmelse.
Sambandet mellan försäkran om överensstämmelse och den berörda maskinen far inte ge
upphov till något missförstånd. Vid serietillverkning skulle försäkran till exempel kunna ha en
generell anvisning: serienummer från X till Y. Serien skall vara tillverkad inom ett kalenderår
så att det tillverkningsdatum som krävs i direktivet skall kunna motsvara perioden för
serietillverkningen (för maskiner som konstrueras styckvis är det den beskrivning av maskinen
som krävs i bilaga 2 A som gör det möjligt att identifiera den).
b) Det är absolut nödvändigt att i försäkran om överensstämmelse lämna en uttömmande
förteckning över de direktiv som iakttagits vid maskinens konstruktion, ty det gör det möjligt
att få reda på: under övergångsperioderna, vilket val tillverkaren har gjort (det nya direktivet
eller de gamla reglerna), efter övergångsperioderna. om tillverkaren har följt hela
gemenskapslagstiftningen på rätt sätt. Denna anvisning skall göras (direktiv 93/68/EEG om
CE-märke) med användande av de direktivnummer som publicerats i de Europeiska
gemenskapernas officiella tidning och inte med referens till den nationella lagstiftning som har
överfört dessa direktiv. Vissa har velat se att "relevanta bestämmelser" i försäkran om
överensstämmelse (bilaga 2) åsyftade de grundläggande krav som uppfylldes av maskinen.
Även om det skulle vara intressant att nämna dem i försäkran om överensstämmelse, krävs
denna "lista" inte av direktivet.
F 67 Vilken är situationen för:
• bult- (eller brytnings-) pistoler för sprängämnen
• ammunition för dessa pistoler ?
S 67 Låt oss först behandla frågan om ammunition. Direktiv 93/15/EEG om sprängämnen för civil
användning behandlar uttryckligen ammunition för bultpistoler. Direktivet anger (artikel 10)
en förpliktelse att ha genomgått en kontroll i enlighet med konventionen av den 1 juli 1969 om
ömsesidigt erkännande av kontrollstämplar för handeldvapen" (CIP). Direktivet trädde i kraft
den 1 januari 1995 med en övergångsperiod på 8 år (till och med 31 december 2002). För
pistolerna själva är situationen mera förvirrad. De uteslöts ur direktivet vid den första
ändringen (91/368),
- 7 medlemsstater är anslutna till CIP: B, DE, ES, FIN, FR, IT, UK
- de övriga medlemsstaterna har nationella regler.
Den fria rörligheten för dessa apparater gäller alltså faktiskt endast i CIP anslutna stater. I de
övriga medlemsstaterna fortsätter man att tillämpa gällande nationella regler (artikel 36 i
Romfördraget kan åberopas eftersom det inte finns någon teknisk harmonisering).
F 68 Om en tillverkare installerar en maskin i en potentiell ”kunds lokaler” för att denne skall
kunna bedöma maskinen men den blir inte såld och förblir tillverkarens egendom. Skall den
ha CE-märke och uppfylla övriga krav som ställs på maskinen ?
S 68 Det är ett skolexempel, för så länge som maskinen står under tillverkarens kontroll och så
länge som operatörerna är tillverkarens operatörer har ju faktiskt inte maskinen släppts ut på
marknaden. Vi befinner oss i det fall som åsyftas i artikel 2.3. I alla händelser måste den, från
och med att den nöjda köparen har tagit emot leveransen, överensstämma med direktivet, ha
Faq 15

CE märke, etc. För övrigt skall tillverkaren försäkra sig om att det finns ett anslag i närheten
av maskinen som anger att maskinen inte är i överensstämmelse med direktivet (artikel 2.3).
Om tillverkaren har levererat maskinen för att den potentiella kunden skall kunna bedöma den
och den används av den framtida kundens operatörer, skall maskinen anses ha släppts ut på
marknaden (tillfälligt överlåten. men ändå överlåten), tagits i bruk enligt artikel 2.1 och skall
vara helt i överensstämmelse med direktivet. För maskiner som är utformade för "tillverkarens
egen användning" gäller bestämmelserna i artikel 8.6.
K 68 Anm: Betr artikelhänvisning se originaltext i maskindirektivet
F 69 Provning av buller från borstmaskiner. Maskinerna i fråga används för tvätt av grönsaker och
potatis. De tillverkas i allmänhet efter användarens specifikationer och används antingen
enskilt eller integrerade i ett tillverkningsled. Det är omöjligt att mäta buller hos tillverkaren
eftersom han inte förfogar över anordningar som gör det möjligt att använda dem i drift
(mycket vatten, grönsaker, ånga. Om maskinen ingår i ett tillverkningsled, kan man anse den
som en komponent enligt artikel.4.2 och göra en generell bullermätning hos användaren? Om
maskinen används separat, är lösningen ovan inte möjlig. Kan tillverkaren låta bli att beakta
vissa aspekter i direktivet och hur skall han då förfara ?
S 69 Svaret på den sista frågan är nej. En tillverkare kan inte certifiera en maskin utan att ta hänsyn
till alla grundläggande krav och direktivets bestämmelser. Det finns givetvis fall med mycket
stora maskiner (en tillverkningslinje för plastsprutning, pappersmaskiner, valsning) för vilka
mätning inte kan utföras i tillverkarens lokaler. Det kan också gälla för mindre maskiner,
såsom de som nämns i frågan, fastän omöjligheten inte är så tydlig. Direktivet föreskriver inte
någon mätningsmetod. Det finns standardiserade metoder (ISO 3746) eller icke
standardiserade mätmetoder (bullermätare) på plats som tillverkaren kan genomföra vid
ibruktagandet. Om tillverkaren står inom ramen för artikel 4 och anser att hans leverans bara
berör en del av en sammansatt maskin, är det tillverkaren av den kompletta enheten som skall
uppfylla direktivets bestämmelser (CE-märke, försäkran om överensstämmelse,
bruksanvisning med bulleruppgift, teknisk tillverkningsdokumentation etc.).
F 70 Är flytande lyftkranar transportmedel eller maskiner ?
S 70 Flytande lyftkranar har inte som huvudfunktion att transportera varor eller personer.
De anges inte i uteslutningsförteckningen i § 3.
De är maskiner.
F 71 Vad gäller utfällbara väggar som manövreras för hand, t.ex. de som lastbilar för försäljning på
marknader är utrustade med, räknas de som maskiner ?
S 71 De räknas som tillbehör till lastbilen som i sig själv är utesluten från direktivet. Eftersom de är
handmanövrerade, är de uteslutna från direktivet (§ 3).
F 72 Hur skall man tolka krav 1.7.4 d ?
Betyder det att alla broschyrer och kataloger skall ange bullernivå och, för bärbara maskiner,
vibrationsnivå ?
S 72 Direktivet kräver inte sådan information i broschyrer och kataloger. Det enda som krävs är att
om tillverkaren lämnar sådan information skall den vara identisk med den som lämnas i den
tekniska tillverkningsdokumentation som åtföljer maskinen. Däremot skall en teknisk
tillverkningsdokumentation som beskriver maskinens prestanda ange de uppgifter om buller
och, i förekommande fall, vibrationer som krävs i direktivet.
F 73 Om man uppfyller C-standard, behöver man inte göra den analys som åsyftas i det tredje
inledande påståendet ?
Faq 16

S 73 Tillverkaren skall alltid göra en riskanalys av sin maskin. Därefter kan tillverkaren använda
C-standard när den finns för vissa av dessa risker (eller alla). Detta ger honom
överensstämmelse med direktivet vad gäller grundläggande krav och underlättar utformningen
av den tekniska tillverkningsdokumentationen.
K 73 Tillverkaren är skyldig att bedöma riskerna för att identifiera alla de som är aktuella för hans
maskin. Han skall sedan konstruera och tillverka maskinen med hänsyn till den bedömningen.
F 74 Punkt 3.6.3 a borde ändras. De uppmätta vibrationerna beror inte på tillverkaren utan på
operatörens sätt att använda maskinen. Det borde tilläggas "vibrationerna skall mätas när
maskinen används på en påtagligt plan yta".
S 74 Detta tillägg i direktivet är onödigt, eftersom tillverkaren "skall ange maskinens
arbetsförhållanden under mätningarna" vilket betyder att han kan välja dessa förhållanden. Om
det finns en Europastandard, är det den som fastställer förhållandena.
F 75 Är provbänkar för motorcyklar, bilar, etc. inom direktivets tillämpningsområde ?
Ja. Denna utrustning består av flera delar, varav vissa är rörliga och monterade i ett visst syfte.
Fastän de inte har någon egen kraftkälla, får de kraft av det testade fordonet och utgör på
grund av detta en påtaglig mekanisk risk.
F 76 1. Vad händer om direktivet inte har överförts till nationell rätt i tid ?
2. Kan en tillverkare sätta CE-märket på sin maskin, om direktivet inte har överförts till den
medlemsstats lagstiftning där han verkar?
S 76 1. Direktivet träder i kraft det datum som fastställs av rådet. Direktivet ger förpliktelser åt
medlemsstaterna (speciellt att ändra sina gamla regler) men om en medlemsstat inte har
överfört direktivet, skall de gällande reglerna för utsläppande på marknaden i den staten vara
enligt de gamla reglerna. Men det räcker med att direktivet har överförts i en enda
medlemsstats lagstiftning för att en tillverkare som verkar i en annan medlemsstat eller i
utlandet skall kunna använda det. Han kan göra ett eventuellt fiktivt "utsläppande på
marknaden" i den medlemsstat som har överfört direktivet och har sedan "fri rörlighet" till alla
andra medlemsstater. I så fall har tillverkaren rätt att vägra att anpassa sig till de gamla
reglerna i en medlemsstat som ännu inte har upphävt dem
2. Om direktivet har trätt i kraft och har överförts i en eller flera av de andra medlemsstaternas
lagstiftning, kan en tillverkare som handlar enligt föregående stycken förse sin maskin med
CE-märke.
K 76 Anm: När ett direktiv som en är europeisk rättsakt vunnit laga kraft (godkänts av rådet) och
trätt ikraft gäller direktivet även om en enskild medlemsstat ännu ej hunnit överföra detta
direktiv till en nationell (harmoniserad) lag. Präcedensfall: Förbunbdsrep. Tyskland fick
ersätta sina medborgare för kostnader som uppkommit genom en sådan situation. ”Tyskarna”
hade inte hunnit ”harmonisera” rättsregeln om resebyråers skyldighet att ha försäkringar i fall
att de gör konkurs så att de resande som vid tillfället befinner sig utomlands ”fraktas” hem.
Förbundsrep.
F 77 Säkerhetskomponenter.
Det finns många och varierande frågor på den punkten. De avser ofta den allmänna
definitionen och ibland särskilda komponenter. Här följer ett första utkast till sammanfattning.
S.77 1. Grundbegrepp
1. 1. "Säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat" har inbegripits i
tillämpningsområdet speciellt för att de maskinanvändare, som skall förbättra säkerheten
Faq 17

EXEMPEL:
EXEMPEL:
(direktiv 89/655/EEG) och vars tekniska kompetens att välja komponenter i allmänhet är
svagare än maskinkonstruktörernas. skall kunna skaffa sig anordningar som tillfredsställer
dem. Förutom komponenterna i förteckningen i bilaga 4 är det tillverkaren av komponenten
som - på grundval av definitionen i direktivet - försäkrar att det år en säkerhetskomponent
enligt direktivet (tionde beaktandemeningen) genom att ange dess användning. Tillverkaren
skall även informera om komponentens funktion.
1.2. "Utsläppande på marknaden" definieras (vägledning för ny tillnärmning) som det första
tillhandahållandet, mot betalning eller gratis, över en åsyftad vara på gemenskapsmarknaden
för distribution eller användning på gemenskapsmarknaden. Tillhandahållandet täcker
överlåtelsen av varan - det vill säga egendomsöverlåtelse av varan eller den fysiska
överlåtelsen av tillverkarens vara till - antingen den som skall göra distribuera varan på
marknaden, - eller slutanvändaren (privat eller yrkesmässigt)-
1.3 En säkerhetskomponent skall vara en komplett enhet som kan köpas färdig för att byggas
in i en maskin och som, då den är installerad, uppfyller en säkerhetsfunktion. Direktivet anger
att en felaktighet i en säkerhetskomponent "är en fara för utsatta personers säkerhet och hälsa".
Det finns många säkerhetskomponenter (kallade positiv säkerhet) vars felaktiga funktioner
inte är en fara för utsatta personer. Man måste alltså förstå dessa termer som "vars felaktighet
skulle äventyra maskinens säkerhetsfunktioner".
1.4 Förklaring i rådets protokoll av den 14 juni 1993: det är klart att nuvarande direktiv
(93/44/EEG) inte påverkar den fria rörligheten, vilket redan säkras i direktiv 89/3 ) 92/EEG
för maskiner i vilka det ingår säkerhetskomponenter.
1.5 Europeiska organisationen för standardisering (CEN) har bildat en arbetsgrupp TGSC för
att ta reda på vad som måste standardiseras. Denna föreslår att standarderna behandlar
"komponenter som valts ut bland dem som enbart är avsedda för en direkt säkerhetsfunktion
enligt punkt 3 ). 13.1 i standarden EN 292-1 i syfte att uppfylla följande grundläggande krav
som anvisas i direktivets bilaga 1 punkt 1.1.2 b andra strecksatsen:
Direkta säkerhetsfunktioner.
En maskins funktioner där en ändring omedelbart skulle medföra skaderisk eller hälsofara.
Det finns följande två kategorier direkta säkerhetsfunktioner:
a) Egentliga säkerhetsfunktioner, som ar direkta säkerhetsfunktioner speciellt avsedda att
skydda säkerheten.
• funktion som förhindrar oavsiktlig igångsättning (låsningsanordning
• funktion som förhindrar - att ett förlopp upprepas,
• funktion med tvåhandsmanöverdon etc.
b) Funktioner som påverkar säkerheten, som är andra direkta säkerhetsfunktioner än egentliga
säkerhetsfunktioner.
• manuell manövrering av en farlig mekanism under inställningsfaser då
skyddsanordningarna är satta ur funktion,
• reglering av fart och temperatur som bibehåller maskinen inom gränserna för en säker
drift.
Ett ytterligare kriterium skulle kunna vara att säkerhetskomponenten inte spelar någon roll för
Faq 18

maskinens funktion. En del har anfört som motskäl till denna tolkning eftersom vissa
säkerhetskomponenter både spelar roll för driften och en roll för säkerheten såsom till
exempel strömfördelare för manövrering av pressar. Man kan knappast föreställa sig en
användare av en press, som utan extern rådgivning själv ändrar sin press genom att anbringa
en sådan anordning och denna invändning har alltså ingen grund i praktiken. TGSC anför som
exempel:
• skyddsanordningar,
• låsta skyddsanordningar,
• låsningsanordningar,
• system för att avlägsna rök eller giftigt damm. fästade vid maskinerna,
• bullerskydd,
• fallskyddsanordningar för taljor,
• anordningar för lastkontroll på lyftredskap,
• system för nödstopp eller deras förreglingar,
• självstängande ventil för hydrauliska system,
2, Konsekvenser
2.1 Ett pulvriseringssystem i en installation för ytbehandling är inte en säkerhetskomponent.
Det är själva maskinens funktion som förhindras om systemet tas bort.
2.2
• en nödstoppsanordning,
• skydd som åsyftas i punkt 1.4... i bilaga 1
• skyddsanordningar som åsyftas i punkt 1.4.3 i bilaga 1
• säkerhetsbälten som åsyftas i punkt 3.2.2.
• anordning för lastkontroll som åsyftas i punkt 4.2.1.4
• dödmansreglage i punkt 5.5
• fallskyddsanordningar som åsyftas i punkt 6.4.1
2.3 Det finns mindre tydliga fall för vissa komponenter som inte alltid är specialkonstruerade
endast för säkerhetsfunktioner såsom:
• dörr- eller ventillås,
• anordning för rörelsebegränsning,
• anordningar som förhindrar urspårning som åsyftas i punkt 4.1.2.2,
• etc. och det är komponenttillverkaren som ger dessa komponenter en
säkerhetsfunktion.
2.4 Andra förreglingar än tvåhandsmanöverdon (bilaga 4) avsedda att uppfylla en
säkerhetsfunktion är säkerhetskomponenter om de släpps ut på marknaden separat, men de
behöver inte genomgå typkontroll.
2.5 Den förteckning som anges mellan parenteserna i punkt B 1 i bilaga 4 är inte en
uttömmande förteckning utan en exempelförteckning,
2.6 Lyftlinor är inte säkerhetskomponenter, för utan Ena har inte maskinen någon funktion. Vi
skall emellertid inte glömma att lyftlinor omfattas av 6ven i punkterna 4.1.2.4 och 4.3. 1.
2.7 När en säkerhetskomponent i bilaga 4levereras direkt till användaren för utbyte av en
identisk komponent på ursprungsmaskinen av tillverkaren av ursprungsmaskinen eller på hans
instruktion skall den inte genomgå förfarandena i direktivet, Det gäller en reservdel som inte
omfattas av artikel 1.2.3. Däremot om maskinen har levererats utan säkerhetskomponent eller
Faq 19

med en annan komponent och komponenten levereras separat, omfattas den av direktiv
93/44/EEG (andra ändringen av direktiv 89/392/EEG). Den skall alltså överensstämma med
direktivet och eftersom den är åsyftad i bilaga 4 skall den antingen överensstämma med
harmoniserad standard eller ha genomgått en EG-typkontroll och skall åtföljas av en
EG-försäkran om överensstämmelse.
F 78 Vilka är de material som likställs med trä eller kött som åsyftas i bilaga 4 ?
S 78 Beträffande trä är det grundläggande kravet 2.3 1 bilaga 1 tydligt: "material med fysiska och
tekniska egenskaper liknande de hos trä, t.ex. kork, ben, hårdgummi, hårdplast. Beträffande
kött är det fisk och djupfrysta livsmedel.
F 79 Skall överfräsmaskiner omfattas av punkt 7 i bilaga 4 "bordfräsmaskiner med vertikal spindel
S 79 Förteckningen i bilaga 4 är uttömmande och skall inte tolkas. Följaktligen omfattas inte
överfräsmaskiner inklusive handmatade överfräsmaskiner av bilaga 4.
F 80 Bilaga 4 punkt 4 åsyftar bandsågar. Det finns sågar med rak klinga men inte med "ändlöst"
band. Omfattas de av punkt 4 ?
S 80 Förteckningen i bilaga 4 skall tas i sin strikta bemärkelse bandsågar är sågar med ändlöst
band.
F 81 Vilken exakt begränsning har punkt 15 i bilaga 4, lyftbryggor ?
S 81 Man menar med lyftbrygga en fast anordning som konstrueras för att lyfta fordon så att
reparationer och underhåll under fordonen underlättas. Följande anordningar, bland annat,
ingår ej:
• gaffeltruckar som används för att lämna av fordon på högt belägna fasta
arbetsstationer,
• hissverk i parkeringshus.
• domkrafter,
• tippningsanordningar för fordon.
F 82 Det finns bultpistoler som använder kraften från en explosion av en blandning av luft och
propangas. Denna explosion utlöses av en gnista. Omfattas dessa pistoler av direktivet och om
så är fallet vilken certifieringsprocedur skall de genomgå ?
S 82 Pistolerna omfattas av direktivet om maskiner och den krävda certifieringsproceduren är en
certifiering av tillverkaren själv utan typkontroll (modul A).
F 83 Är det krav på teknisk tillverkningsdokumentation för lyfttillbehör ?
Å andra sidan kan krav 4.4.1 ställa till med allvarliga praktiska problem. Vad gäller schacklar
? behövs till exempel 6 sidor rör en bruksanvisning som överensstämmer med standarden och
med tanke på de administrativa kostnaderna för tryckning, kostar dessa mera än schackeln!
Aktuell praxis är att hänvisa till katalogen och vi anser att kravet är uppfyllt om tillverkaren
har infört den totala anvisningen i sin katalog eller varje annat dokument som överlämnas till
användaren på samma gång som tillbehören levereras.
S. 83 Lyfttillbehör omfattas av direktivet och det skall finnas en teknisk tillverkningsdokumentation
om dem hos tillverkaren (låt oss påminna om att det finns mycket få grundläggande krav
rörande tillbehör och att standardiseringen är mycket genomgripande inom denna sektor,
vilket gör det möjligt i de flesta fall att dra ner dokumentationen till ett minimum).
Beträffande den anvisning som skall åtfölja vare kommersiell leverans av delar, verkar det
överdrivet att säga att det behövs 6 sidor för att uppfylla krav 4.4.1 i fråga om schacklar:
Faq 20

standarden är inte obligatorisk och det verkar som att en sida i A4-format skulle räcka för att
ge schackelns användningsklass (och eventuella överensstämmelser med en annan klass) samt
anvisningar om användningsmiljö och för de periodiska omprovningarna. Om det är billigare
att samla dessa uppgifter i en katalog på arbetsplatsen, måste katalogen vara översatt och det
får inte finnas någon möjlighet till misstag mellan katalogens varor och det använda
tillbehöret.
F 84 En maskin som är tillverkad i en medlemsstat används i en annan medlemsstat. De lokala
myndigheterna tvivlar på överensstämmelsen med vissa grundläggande krav. Hellre än att
omedelbart förbjuda att maskinen används, kan de emellertid inom ramen för direktivet om
maskiner be tillverkaren att få tillgång till den tekniska tillverkningsdokumentationen rörande
de grundläggande kraven. Är det riktigt ?
S 84 Denna möjlighet är helt visst att föredra framför ett omedelbart anförande av skyddsklausulen.
Medlemsstaten måste emellertid motivera sin begäran (se bilaga 5) med noga angivna tvivel
på att en eller flera väl identifierade grundläggande krav inte uppfyllts.Om den inte blir
tillfredsställd (tillverkaren svarar inte) kan medlemsstaten i fråga tillämpa skyddsklausulen
och informera kommissionen.
F 85 Direktivet utesluter fartyg, rörliga offshore enheter samt utrustningen ombord på dessa fartyg
eller enheter. Hur är det med flytande Produktionsfartyg och ändra enheter som är fast
utplacerade ?
S 85 Direktivet om maskiner utesluter fartyg och rörliga offshore enheter därför att de täcks av
IMO konventionerna om säkerhet. Beträffande produktionsfartyg offshore är frågan om de är
fast utplacerade (i så fall skall direktivet tillämpas) eller inte. Eftersom dessa enheter, under
drift, är fast utplacerade och IMO:s regelverk inte täcker borrnings - och
produktionsutrustning, föreslås att produkter som enbart är avsedda för borrning och
tillverkning och som inte har något att göra med normal verksamhet på ett fartyg, skall
omfattas av maskindirektivet.
F 86 Fartyg samt utrustning ombord på dessa fartyg är uteslutna från direktivets
tillämpningsområde. Hur är det med lyftslinga av vävda textilband avsedda för på - och
avlastning av fartyg ?
S 86 Lyftslinga av vävda textilband är varor som serietillverkas avsedda att användas allmänt och
fortlöpande. De är inte konstruerade för fartyg, Produkten kan vara rederiets egendom och
följer med fartyget, men ur säkerhetshänseende kan den inte sättas på samma plan som en
slinga som tillhör ett stuveribolag. Engångsslinga som omgärdar lasten från avgångsplatsen till
slutmålet är en del av lasten. Det underlättar lyft och är inte begränsat till lastning av och på
fartyg. Man kan följaktligen anse det som lyfttillbehör och ta med det i direktivet (kraven om
dessa produkter finns i kapitel 4 i bilaga 1). Det händer emellertid att en slinga i textilmaterial
är speciellt tillverkat för att användas enbart på havsgående fartyg, till exempel för på - och
avlastning av fartyg. Dessa produkter kan uteslutas så länge som man har klara anvisningar
om deras användning,
F 87 Hur tolkar kommissionen artikel 8.6 ?
S 87 Enligt artikel 8.1 måste tillverkaren (eller dennes representant inom verkställa de förfaranden
som fastställs i direktivet. I artikel 8.6 fastställs att om varken tillverkaren eller dennes
representant uppfyller kraven i föregående stycken, faller dessa krav på den som släpper ut
maskinen eller säkerhetskomponenten på marknaden. Av verbet "måste" i artikel 8.1 och av de
olika punktemas ordningsföljd framgår att det måste finnas ett tungt vägande skäl för
tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen att inte uppfylla kraven. Vilka skäl
kan det röra sig om? Det är inte möjligt att tillhandahålla en uttömmande lista. En tillverkare
Faq 21

inom gemenskapen eller dennes representant inom gemenskapen kan inte åberopa artikel 8.6
för att undvika åligganden genom att överföra ansvaret för godkännandeförfarandet till
användaren. Det är bara ansvaret för översättning av instruktionerna och av olika märkningar
på maskinen som kan delegeras till den person som släpper ut maskinen på marknaden i det
språkområde som är aktuellt.
K 87 Anm: Se originallydelse i 89/392 betr rubricerade artikel 8.
F 88 Hur påverkar gemenskapens lagstiftning laboratorieutrustning ?
S 88 Man bör inte fästa någon vikt vid benämningen laboratorium, eftersom ett sådant inte kan
definieras precist. Med laboratorieutrustning avses mekanisk och/eller elektrisk utrustning
som är utformad för yrkesmässig bruk vid analyser, mätningar, kontroller eller tester och
annan tillbehörsutrustning. Detta omfattar utrustning för laboratorier för maskinteknik,
värmelaboratorier, vetenskapliga instrument, testmaskiner, etc. Om en sådan maskin eller
sådan utrustning motsvarar en definition i direktivet (samling av komponenter varav minst en
är rörlig, närmare angiven funktion) och om den levereras av tillverkaren färdig för
användning, måste den certifieras som överensstämmande med maskindirektivet och i
tillämpliga fall med andra direktiv.
Även följande fall kan förekomma: Maskiner med tillbehör, dvs. standardmaskiner som måste
utrustas med sensorer, kameror etc. När sådana tillbehör monteras, måste skydden eller andra
säkerhetsanordningar demonteras. Sådan användning som tillverkaren inte förutsett omfattas
av direktiv 89/655/EEG. Provbänkar som tillverkas i ett laboratorium eller ett forskningscenter
och som används för mycket varierande repetitiva tester, eller enskilda tester, och som
demonteras när testerna är klara. Sådana provbänkar tillverkas med de medel som laboratoriet
förfogar över.
Faq 22