Vs 1-17 - Riksantikvarieämbetet

2 VÄSTMANLAND. ÅKERBO HD.
I Johannes Bureus' samlingar, alltså i våra äldsta uppteckningar av runinskrifter, ingå sex ristningar
från Västmanland: Vs 9, 13, 14, 16, 17 och 29. Alla dessa ha upptecknats av Bureus själv. En av dem, nämligen
den ståtliga runstenen Vs 13, finns upptagen redan på Bureus' runtavla 1599. I följande Bureushandskrifter
förekomma västmanländska runinskrifter: Fa 6, Fa 5, Fa 10:1 och Fa 10:2. Handskrifterna förvaras
på Kungl. Biblioteket.
I Ransakningarna omtalas ytterligare 11 ristningar från Västmanland: Vs 3, 5, 10, 15, 19, 22, 23, 24, 27,
28 och 30. Sammanlagt 17 västmanländska ristningar ha sålunda varit kända på 1600-talet. Endast 8 av dem
äro avbildade i Bautil (på 6 träsnitt). 1 Alla träsnitten äro signerade av tecknaren P. Helgonius, som åtföljde
Hadorph på hans resa i Västmanland år 1685. I Peringskiölds Monumenta avbildas dessutom Vs 6 och 7.
På 1700-talet påträffades tre runstenar: Vs 11, 20 och 25. Dessa redovisades av Olof Celsius. Hans arbete
Svenska runstenar förvaras på Kungl. Biblioteket under signum F m 60.
Liljegren upptager i Runurkunder (1833) 32 runristningar från Västmanland (L 995-1023, L 1902,
1980, 2002). Nära hälften av dessa, under egna nummer anförda västmanländska ristningar, bör emellertid
utgå, eftersom de uppgifter, som Liljegren i dessa fall stöder sig på, antingen ha visat sig oriktiga eller ha
missuppfattats av Liljegren. De nummer i Runurkunder som böra utgå äro 997, 999, 1001, 1008, 1011, 1012,
1013, 1018, 1019, 1022, 1023 och 1980. Dessutom åsyfta L 998 och 999 samma, på två sidor ristade runsten
(Vs 15). Baksidans inskrift har alltså av Liljegren upptagits under eget nummer. På samma sätt har Liljegren
uppfattat den kluvna Hassmyra-stenen (Vs 24) som två olika runstenar (L 1005 och 1006). Däremot har
Vs 27 och 28 av Liljegren sammanförts under ett nummer, L 1010. Slutligen kan anmärkas, att Liljegren
felaktigt har upptagit en västmanländsk runsten, Vs 16 Tortuna kyrka, bland uppländska inskrifter (L 771).
Under 1800-talet påträffades Vs 4, 18, 26, 31 och 33; under 1900-talet ha 6 ristningar tillkommit: Vs 1,
2, 8, 12, 21 och 32.
Runristningar, som härröra från modern tid, ha i klargörande syfte omnämnts. Vid behandlingen av
dessa sentida inskrifter, som i Västmanland äro påfallande talrika, har mindre stilsort använts.
Arbetet med Västmanlands runinskrifter inleddes år 1947 med min inventering av runinskriftsmaterialet.
Under de närmast följande åren vidtogos många för undersökningen nödvändiga fornvårdsåtgärder. Till
det omfattande restaureringsarbetet på Anundshögsområdet år 1960-61 har Kulturnämnden i Västerås
lämnat ett frikostigt bidrag.
1 B 242, 1081—1086. På grund av ett misstag av Bautils utgivare har träsnittet av Vs 13 återgivits två gånger (B 242
och 1081). Vs 9 och 10 äro sammanförda på ett träsnitt (B 1082). Detsamma är fallet med Vs 27 och 28 (B 1086).