Tidning 9501 U Atalante - Niklas Rydén

24
FRAGMENT
av Tomas Haglund
Redaktionen fick ett brev med en
dramatisk text. Den heter »Fragment«.
Scen: Höger och vänster hörn är
identiskt inredda; ett bord med
tillhörande stol. Borden är små,
runda och prydda med vita
dukar. På vardera bord finns en
vinkaraff och ett halvfullt glas.
Tända stearinljus. Mannen sitter
på vänster sida; kvinnan på
höger. Åldern är i högsta grad irrelevant.
Mannen är klädd i kostym.
Kvinnan är klädd i kavaj
och kjol. De sitter snett med ryggarna
mot varandra. Får aldrig
ögonkontakt. Läger inte märke
till varandra. Det får aldrig ske
replikväxlingar!
KVINNAN:
Vad jag menar är att det liksom är så
svårt att själv veta vad det är man har
tänkt sig. Vad det är man vill. Jag
menar med andra människor och så.
[Paus] Det är ju det att man hela tiden
måste ha något att tro på. Och har
man inte det så tappar man allt. Hela
bilden av sig själv går upp i rök. Det är
så svårt att säga vad det ena och det
andra går ut på. Det vet man många
gånger inte förrän många år senare. I
vissa fall vet man det aldrig. Det känns
som om allt man någonsin trott på
bara rinner ur händerna på en. Man
försöker ju något så in i helvetet att
upprätthålla en tro. Något att klänga
sig fast vid. Något som kan ge en bild
av vem man egentligen är. Man letar
efter, vad ska jag säga, varaktighet.
Man vill så gärna få grepp om något
som består. Men man ser inte saker
som de egentligen ser ut. Det är den
ständigt närvarande rädslan. [Paus]
Rädsla kastrerar ögonen.
MANNEN:
Ibland kan man vakna och helt plöts-