Phlingan nr 2 2002 - Gymnastik- och idrottshögskolan

Recommendations

Info

IH- kampen "Jaha, men hur många OS har ni haft då?" IH-kampen är avgjord. Vi kanske inte kom segrande därifrån, men efter ett helt dygn med tävlingar och fest är man ganska nöjd ändå när man kryper ner i sängen och ser tillbaka på dagen. Här är berättelsen från den femtonde maj 2002. BUSS 4 VID FRIDHEMSPLAN, klockan 05.30, onsdagen den femtonde maj. Vid varje hållplats fylls bussen på med trötta, men laddade, studenter som ska ta sig de arton milen till Örebro. Klockan närmade sig sex när lämmeltågen från tunnelbanan, bussar och cyklar samlades vid Stadion för vidare transport till Örebro och den ärofyllda IH-kampen. De flesta hade fått med sig sina träningskläder, skor, innebandyklubbor och den obligatoriska kylboxen med "sportdryck", men vissa lyckades lämna sina orienteringsskor hemmavid. Som tur var är IH: s studenter ett hjälpsamt folk och skor skakades fram. (Sen gick vi ju och vann orienteringen också)! Vid denna arla morgonstunden var stämningen redan på topp och även om det inte var full aktivitet i de tre bussarna, då många försökte ta igen förlorad sömn, så var det några tappra personer som försökte få igång hejarklacken redan innan vi var framme i Örebro. Det är lagkänsla det! VID ANKOMSTEN så fick vi se väldigt fina löparbanor och med en stor gräsplan och örebroarna var snabba med att påpeka (skryta med) att ifjol hade de fått spela fotboll på en j-la grusplan, men i år skulle det minsann bli match på en riktig gräsplan. Svarsrepliken kom blixtsnabbt från Jonas i I2: "Jaha, men hur många OS har ni haft då?" Där fick de allt bita i sitt gräs. Väl inne i ankomsthallen såg vi alla fram mot de utlovade frukostpåsarna, som vi hoppades skulle innehålla yoghurt, juice, flera smörgåsar och kanske en frukt. Sedan visade det sig att de beräknande örebroarna redan tidigt försökte skaffa sig fördelar genom att svälta ut oss. En stackars inplastad fralla och utspätt vatten (saft) i glasflaska blev starten på dagen. Taktiken med att bara dela ut tröjor till några få utvalda, förstog vi inte alls. Vi fick systerligt och broderligt dela 12 PHLingan “Här behöver vi väl inte gå närmare in på slutresultatet, för som vi alla vet: det viktigaste är inte att vinna utan att ha roligast på festen.” på svettiga t-shirts. Än idag har vi inte sett röken av den undanstoppade ransonen av röda tröjor. Vi blev välkomnade av en kille som tydligen nyss studerat pedagogik, eftersom han körde efter principen: talar-jag-så-tyst-att-man-kan-höra-en-nål-falla-på-golveti-den-stora-sporthallen så är jag en jättecool kille. Efter det att ungefär två procent hade hört vad som sagts, startade dagens tävlingar. Här behöver vi väl inte gå närmare in på slutresultatet, för som vi alla vet: det viktigaste är inte att vinna utan att ha roligast på festen. UNDER DAGEN AVHANDLADES många klassiska grenar som fotboll, volleyboll, handboll, innebandy och några mindre klassiska grenar som bryta ryggen på en planka, hålla andan i stulen barnbassäng och vispa grädde på tid. Trots att örebroarna in i det sista hade mörkat med vilka grenar som skulle vara med i IH-kampen och vägrat att ge oss regler och beskrivningar i förtid så bjöd vi på starkt motstånd. Och fastän det till min stora besvikelse varken var gymnastik eller brännboll med på schemat (fegisar), så tycker jag ändå att vi ska vara nöjda med tävlingarna. Hejarklacken från Stockholm var både bättre och mer högljudd än örebros, en megafon som hjälp var en bra idé och Mattias i T2 har en blivande karriär som sportkommentator. Turen var tyvärr på motståndarnas sida i år med knappa segrar i många grenar men Örebro kommer aldrig att kunna utklassa oss som vi gör på hemmaplan. För med segrar i bl.a orientering, pärk, damvolley och damfotboll, längdhopp och säkert någon mer gren som jag glömt så visar vi ju att det inte går att krossa oss på IH! (även om de försökte, då det gick åt en tand, en fot och ett lår under killarnas fotbollsmatch). Viktigaste segern kom nog ändå i dragkamp där IH: s tjejer och killar vann med två raka! Där visade vi minsann var plinten skulle stå!
ÖREBROARNA VAR TANDLÖSA MOT IH:S DRAGKAMPSLAG FOTO: JOHANNA GUSTAFSON BUSSARNA TILL KVÄLLENS FEST avgick från tävlingsområdet med nyduschade och uppsnofsade studenter som såg fram mot en kväll med mat, dryck, dryck, dryck, kanske lite dans och ett och annat hångel. Säga vad man vill om tävlingarna under dagen, men grenen Mest Fest vann vi med hästlängder. Det var fullt med glada IH-elever men några örebroare såg man knappast till. Hade de någon egen, privat, fest som vi inte kände till eller är det bara så att det är mer fart på oss stockholmsstudenter? Själv vill jag tro på det senare alternativet. För att säga något positivt om våra motståndare så hade de verkligen hittat ett klockrent ställe att ha festen på. Stort, mysigt, sanslöst billiga drinkar och med en uteplats som hette duga. Dit kommer jag gärna tillbaka. (Man får väl se till att läsa någon extra kurs om något år eller så, så att man får vara med på ännu en IH-kamp i Örebro). En fråga som dök upp under middagen var om de inte hade riktiga potatisar i Örebro eller om de är för lata för att skala den, för den något smaklösa potatisgratängen var gjord på burkpotatis. Nåväl, maten gick åt med blixtens hastighet även om några stackare fick äta fläskfilé utan sås. Troligtvis täckte de upp vätskebristen på tallriken med vätska i glasen, för det var inga sura miner där inte. FREDRIK G I L2B blev av örebroarna utsedd till "dagens stockholmare" för sin bedrift i Irländsk julafton (eller norsk fylla som det ibland uttalas). Hade han snurrat snabbare hade det blivit borrhål i marken. Han fick ta mot ett pris av tävlingsledaren på den lilla scenen. Trots långa och svettiga tävlingar under dagen så hade många krafter kvar till att virvla ut på dansgolvet och dansa så att svetten lackade! Som tur var inbjöd den vackra vårkvällen till utomhusmingel och svalka när man började känna sig överhettad. Vissa som var besvikna över den inställda grenen apnea (hålla andan för de oinsatta), ville ändå göra ett försök och funderade på att använda den lilla fontänen på uteserveringen som bassäng. Historien förtäljer inte om detta försök genomfördes, men i så fall vann vi ju den grenen också! Antingen var det dåligt med hångel på festen eller så var undertecknad för ouppmärksam (läs onykter) för att upptäcka något smaskigt skvaller. Men såhär i efterhand har jag hört från säkra källor att det i alla fall var några som roade sig under kvällen. EFTER EN HEL DAGS TÄVLANDE och festande var det så småningom dags att bege sig mot bussarna och en tvåtimmars färd hem till Stockholm. Av någon mystisk anledning dog feststämningen precis när bussarna startade sina motorer, några blev lite åksjuka på vägen hem men de flesta slutade dagen på samma sätt som den börjat, med att sova på bussen och med ett leende på läpparna, redan drömmande om nästa år, för då minsann……… BUSS 1 VID CENTRALEN, klockan 04.30, torsdagen den sextonde maj. Vid varje hållplats töms bussen på trötta, men laddade, studenter som ska ta sig de arton metrarna till sängen. JOHANNA VAN DER MAATEN PHLingan 13
Page 1 and 2: PHLingan IDROTTSHÖGSKOLANS KÅRTID
Page 3 and 4: Ledare JOHANNA VAN DER MAATEN CHEFR
Page 5 and 6: SE UPP SÅ ATT DU INTE HOPPAS FÖR
Page 7 and 8: Sommaren närmar sig med stormsteg,
Page 9 and 10: golvet. Som kastare gällde det att
Page 11: HÄR SPRUTAR DET FRISKT! FOTO: JACO
Page 15 and 16: Övergångsställen LIV OCH DÖD VI
Page 17 and 18: Tage nämner några olika svårighe
Page 19 and 20: Fråga Tessan Tessan, din räddare

Phlingan nr 2 2002 - Gymnastik- och idrottshögskolan

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?