Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun
Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun
Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
PROFILEN<br />
Familj: Lars, Anna, Tove och<br />
Henning<br />
Vad gör dig glad? Vara med min<br />
familj och att vi alla är friska.<br />
Motto i livet? Rättvisa är<br />
viktigt för mig.<br />
Vad gör dig arg? Orättvisa i alla<br />
former.<br />
Person som du beundrar? Nelson<br />
Mandela.<br />
Senaste lästa bok? En bok om<br />
slaveriet i sydstaterna.<br />
Favoritmusik? Tidig blues,<br />
afrikansk, irländsk och svensk<br />
folkmusik.<br />
Favoritmat? Hamburgare eller<br />
värmlandskôrv Hamburgare<br />
(om jag får göra den själv).<br />
Foto: Lars Gabrielsson<br />
Från Västbanken till lugnet i Lungsund<br />
Med världen som arbetsplats och <strong>Storfors</strong> i sitt hjärta, ja så kan man kortfattat beskriva Lars Boström,<br />
storforskillen som till vardags är chef för utrikeskorrespondenterna på Dagens Nyheter. När …i frêske<br />
lufta besöker honom så finns han i sitt röda sommartorp i Lungsund där Lars njuter av sin ledighet i<br />
Värmländsk stillhet, långt från de stora världshändelserna som annars är en del av hans vardag.<br />
– <strong>Storfors</strong> var ju något av en idyll, tryggt och en liten värld för<br />
sig, minns Lars. Det var till och med stort att åka till Kristinehamn,<br />
något som man inte gjorde varje dag. När jag började i första<br />
klass så gick jag i Smedby lågstadieskola och först i tvåan kom<br />
jag upp i ”storskolan”, den så kallade Centralskolan. Jag tyckte<br />
om skolan och jag trivdes verkligen, mycket tack vare bra lärare<br />
och en bra stämning. Under min tid på högstadiet hade vi Torgny<br />
Lindgren i bland annat historia. Han brukade hoppa upp på<br />
katedern, lägga benen i kors sedan började han berätta. Vi satt<br />
som trollbundna och lyssnade till hur han förvandlade historiska<br />
händelser till riktiga äventyr. Lärarnas stora förtjänst var att de<br />
öppnade ett fönster ut i vida världen för mig och många andra<br />
och fick oss intresserade av det som fanns bortom horisonten.<br />
Skolan stod både för utbildning och bildning och var som en<br />
trampolin ut i livet.<br />
Lära för livet, simning och gitarr<br />
– Familjen Bodinger spelade en central roll i mitt liv. Under<br />
somrarna var det simskola i Badsta. Simfröken då hette Dorothea<br />
Bodinger och hon lyckades nästan med konststycket att lära<br />
mig simma trots iskallt vatten och viss rädsla. Starkt jobbat! Han<br />
som slutgiltigt lyckades att få mig att simma var vår ”gympa<br />
lärare” Erik Karlsson, minns Lars.<br />
– Enklare var det för Dorotheas kusin Herbert. Att lära sig spela<br />
gitarr var ju något som låg i tiden, alla ville ju vara gitarrhjälte på<br />
60 talet. Det ville jag också, så där fick Herbert draghjälp och<br />
snart hade vi bildat ett band tillsammans, ”Langes”. Två gitarrer,<br />
en bas och en trummis. Där spelade Herbert Bodinger, George<br />
Nordin, Lennart Johansson, Roger Monfeldt och jag. Namnet<br />
Langes fick vi efter en grupp som hette Tages, som vi trodde<br />
hade tagit sitt namn efter dåvarande statsministerns förnamn. Vi<br />
ville inte vara sämre utan tog handelsminister Gunnar Langes<br />
efternamn. Repertoaren, ja den bestod av Stones- och Beatleslåtar<br />
och vi spelade på skoldanser och fester i <strong>Storfors</strong>.<br />
– Senare blev det lite byten i bandet och Göran Hassel kom in<br />
och vi bytte namn. Jag var med något år till och när jag slutade<br />
kom Lars Monfeldt in i bandet. Efter högstadiet upplöstes bandet,<br />
men för min del fortsatte musiken i andra former.<br />
Studier, journalistjobb och gatumusikant<br />
– Jag började gymnasiet i Kristinehamn och då på naturvetenskapliga<br />
linjen. Efter två år fick jag ett stipendium och for<br />
över till USA i ett år. När jag så kom hem igen hade samhällsfrågorna<br />
tagit över mitt intresse och jag bytte linje till<br />
samhällsprogrammet. Då hade det journalistiska kommit in i<br />
bilden lite tidigare och då via skolan i <strong>Storfors</strong>. Där hade någon<br />
av lärarna Ingalill Järner och Stina Lindgren, minns inte vem,<br />
kontakt med Filipstads Tidning, som behövde radskrivare under<br />
sommaren. Jag tog jobbet, fick tio öre raden och skrev så pennan<br />
glödde. Tanken på att bli journalist var väckt. Men dit var vägen<br />
krokig. Efter gymnasiet läste jag statsvetenskap, national<br />
ekonomi och historia. Jag till och med skrev en 60 poängs uppsats<br />
om utvandringen från Kroppa socken under 1800-talet. Kanske<br />
en föregångare till ”De sålde sina hemman” (som Bjurtjärns teater<br />
sätter upp). 1977 kom jag in på journalisthögskolan där jag läste<br />
till 1979.<br />
– Ja, sedan vikarierade jag som lärare, var ett tag på Karlskoga<br />
Tidning som då hade lokalkontor i <strong>Storfors</strong>, skrev lite för VF och<br />
ströjobbade i allmänhet. Men en sommar i början på 80-talet<br />
köpte jag och en kompis en gammal folkvagnsbuss och drog ut<br />
i Europa som gatu musikanter. Vi spelade och sjöng på gator<br />
och torg och hamnade till slut i Spanien.<br />
– Några år tidigare hade jag träffat musikern och konstnären<br />
Lennart Gybrandt som köpt den gamla skolan i Bjurbäcken, och<br />
- 15 -