06.09.2013 Views

Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun

Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun

Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

PROFILEN<br />

Familj: Lars, Anna, Tove och<br />

Henning<br />

Vad gör dig glad? Vara med min<br />

familj och att vi alla är friska.<br />

Motto i livet? Rättvisa är<br />

viktigt för mig.<br />

Vad gör dig arg? Orättvisa i alla<br />

former.<br />

Person som du beundrar? Nelson<br />

Mandela.<br />

Senaste lästa bok? En bok om<br />

slaveriet i sydstaterna.<br />

Favoritmusik? Tidig blues,<br />

afrikansk, irländsk och svensk<br />

folkmusik.<br />

Favoritmat? Hamburgare eller<br />

värmlandskôrv Hamburgare<br />

(om jag får göra den själv).<br />

Foto: Lars Gabrielsson<br />

Från Västbanken till lugnet i Lungsund<br />

Med världen som arbetsplats och <strong>Storfors</strong> i sitt hjärta, ja så kan man kortfattat beskriva Lars Boström,<br />

storforskillen som till vardags är chef för utrikeskorrespondenterna på Dagens Nyheter. När …i frêske<br />

lufta besöker honom så finns han i sitt röda sommartorp i Lungsund där Lars njuter av sin ledighet i<br />

Värmländsk stillhet, långt från de stora världshändelserna som annars är en del av hans vardag.<br />

– <strong>Storfors</strong> var ju något av en idyll, tryggt och en liten värld för<br />

sig, minns Lars. Det var till och med stort att åka till Kristinehamn,<br />

något som man inte gjorde varje dag. När jag började i första<br />

klass så gick jag i Smedby lågstadieskola och först i tvåan kom<br />

jag upp i ”storskolan”, den så kallade Centralskolan. Jag tyckte<br />

om skolan och jag trivdes verkligen, mycket tack vare bra lärare<br />

och en bra stämning. Under min tid på högstadiet hade vi Torgny<br />

Lindgren i bland annat historia. Han brukade hoppa upp på<br />

katedern, lägga benen i kors sedan började han berätta. Vi satt<br />

som trollbundna och lyssnade till hur han förvandlade historiska<br />

händelser till riktiga äventyr. Lärarnas stora förtjänst var att de<br />

öppnade ett fönster ut i vida världen för mig och många andra<br />

och fick oss intresserade av det som fanns bortom horisonten.<br />

Skolan stod både för utbildning och bildning och var som en<br />

trampolin ut i livet.<br />

Lära för livet, simning och gitarr<br />

– Familjen Bodinger spelade en central roll i mitt liv. Under<br />

somrarna var det simskola i Badsta. Simfröken då hette Dorothea<br />

Bodinger och hon lyckades nästan med konststycket att lära<br />

mig simma trots iskallt vatten och viss rädsla. Starkt jobbat! Han<br />

som slutgiltigt lyckades att få mig att simma var vår ”gympa<br />

lärare” Erik Karlsson, minns Lars.<br />

– Enklare var det för Dorotheas kusin Herbert. Att lära sig spela<br />

gitarr var ju något som låg i tiden, alla ville ju vara gitarrhjälte på<br />

60 talet. Det ville jag också, så där fick Herbert draghjälp och<br />

snart hade vi bildat ett band tillsammans, ”Langes”. Två gitarrer,<br />

en bas och en trummis. Där spelade Herbert Bodinger, George<br />

Nordin, Lennart Johansson, Roger Monfeldt och jag. Namnet<br />

Langes fick vi efter en grupp som hette Tages, som vi trodde<br />

hade tagit sitt namn efter dåvarande statsministerns förnamn. Vi<br />

ville inte vara sämre utan tog handelsminister Gunnar Langes<br />

efternamn. Repertoaren, ja den bestod av Stones- och Beatleslåtar<br />

och vi spelade på skoldanser och fester i <strong>Storfors</strong>.<br />

– Senare blev det lite byten i bandet och Göran Hassel kom in<br />

och vi bytte namn. Jag var med något år till och när jag slutade<br />

kom Lars Monfeldt in i bandet. Efter högstadiet upplöstes bandet,<br />

men för min del fortsatte musiken i andra former.<br />

Studier, journalistjobb och gatumusikant<br />

– Jag började gymnasiet i Kristinehamn och då på naturvetenskapliga<br />

linjen. Efter två år fick jag ett stipendium och for<br />

över till USA i ett år. När jag så kom hem igen hade samhällsfrågorna<br />

tagit över mitt intresse och jag bytte linje till<br />

samhällsprogrammet. Då hade det journalistiska kommit in i<br />

bilden lite tidigare och då via skolan i <strong>Storfors</strong>. Där hade någon<br />

av lärarna Ingalill Järner och Stina Lindgren, minns inte vem,<br />

kontakt med Filipstads Tidning, som behövde radskrivare under<br />

sommaren. Jag tog jobbet, fick tio öre raden och skrev så pennan<br />

glödde. Tanken på att bli journalist var väckt. Men dit var vägen<br />

krokig. Efter gymnasiet läste jag statsvetenskap, national<br />

ekonomi och historia. Jag till och med skrev en 60 poängs uppsats<br />

om utvandringen från Kroppa socken under 1800-talet. Kanske<br />

en föregångare till ”De sålde sina hemman” (som Bjurtjärns teater<br />

sätter upp). 1977 kom jag in på journalisthögskolan där jag läste<br />

till 1979.<br />

– Ja, sedan vikarierade jag som lärare, var ett tag på Karlskoga<br />

Tidning som då hade lokalkontor i <strong>Storfors</strong>, skrev lite för VF och<br />

ströjobbade i allmänhet. Men en sommar i början på 80-talet<br />

köpte jag och en kompis en gammal folkvagnsbuss och drog ut<br />

i Europa som gatu musikanter. Vi spelade och sjöng på gator<br />

och torg och hamnade till slut i Spanien.<br />

– Några år tidigare hade jag träffat musikern och konstnären<br />

Lennart Gybrandt som köpt den gamla skolan i Bjurbäcken, och<br />

- 15 -

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!