Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun
Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun
Freske 4-05.32.netvers.pmd - Storfors kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
där var det drag när det gällde folkmusik och fiol. Jag drogs ju<br />
dit som flugan till en sockerbit och snart hade jag kommit igång<br />
med fiolspelet på allvar. Lennart hade under flera år sysslat med<br />
att samla ihop en stor låtskatt från Östra Värmland. Det blev<br />
väldigt mycket spel och ibland hade vi med oss både bas och<br />
dragspel. Vi kallade oss för ”Mellan Visnum och Gustava”<br />
eftersom de låtar som vi spelade kom från detta område.<br />
– Men det var inte bara fiol, utan bluesen var hela tiden aktuell<br />
för mig och tillsammans med Bert Deivert, en i Karlstad boende<br />
amerikan spelade vi en hel del under ett par år framåt.<br />
Journalist i storstaden<br />
– Efter allt spelande så kände jag att jag ville ta mig upp till<br />
Stockholm och prova mina journalistiska talanger. Tog då kontakt<br />
med DN och Aftonbladet. DN var rappa och de svarade att jag<br />
kunde börja direkt som redigerare på nattredaktionen, och jag<br />
fick en provanställning på tre månader. Nu har jag varit på DN i<br />
23 år!<br />
– Efter en tid på nattredaktionen sökte jag över till utrikes redaktionen<br />
och fick möjlighet att komma ut i världen. Under åren<br />
91 till 94 bodde jag i Nicosia på Cypern och hade hela<br />
mellanöstern som arbetsfält. Mina grannar i Nicosia var Titti<br />
Nylander och Cecilia Udén, båda på Sveriges Radio, så det blev<br />
en hel del informationsutbyte oss emellan.<br />
– Situationen i Mellanöstern var ju väldigt<br />
spänd just då, eftersom Kuwaitkriget just var<br />
slut och Oslouppgörelsen mellan Israel och<br />
Egypten höll på att bli till. Det var inte utan<br />
att man kände en viss spänning under<br />
framförallt besöken i de stora Palestinska<br />
flyktinglägren, där israeliska soldater sköt<br />
gummikulor och använde tårgas mot sten<br />
kastande palestinier.<br />
Floddeltat i södra Irak<br />
– En lite ovanlig händelse som jag funderat<br />
mycket över hände under min tid som utrikeskorrespondent. En<br />
fotograf, Sven-Erik Sjöberg, och jag åkte till Irak och skulle göra<br />
ett reportage om deltalandet i södra Irak. De stora floderna Eufrat<br />
och Tigris bildar där ett stort deltaområde med mängder av små<br />
öar där det bor människor som lever i en gammal flodkultur.<br />
Detta var under Saddams tid och han hotade att helt ödelägga<br />
dessa människors kultur Vi kom till Bagdad, fick med oss en<br />
Irakisk tevefotograf och några Saddamtrogna tjänstemän, satte<br />
oss i en bil och drog iväg. När vi kom fram så hamnade vi<br />
naturligtvis i en noga utvald by där alla var Saddamtrogna. Det<br />
som var så konstigt var att vi hörde knallar i luften under hela<br />
dagen och vi undrade ju vad det var som small hela tiden. Vi<br />
stuvade in oss i en kanot och paddlade omkring i deltalandet<br />
hela dagen. Innan vi skulle åka tillbaka till Bagdad kom det barn<br />
fram till oss och berättade att knallarna vi hörde var Irakisk militär<br />
som sköt på civilbefolkningen i deltat. När vi två dagar senare<br />
titta på Irakisk teve så fick till vår förvåning se Sven-Erik och<br />
mig idylliskt paddlande omkring på floddeltat kommenterat av<br />
en irakisk speakerröst. Jag undrar än idag vad denne speaker<br />
egentligen sa.<br />
Chef och tidningarnas framtid<br />
– När jag kom hem från Cypern sökte jag och fick tjänsten som<br />
chef för vår utrikesredaktion. Som chef har jag ganska blandade<br />
arbetsuppgifter, en del journalistik, lite ekonomi och administration.<br />
Ibland blir det att jag åker ut till ”korrarna” för planering<br />
- 16 -<br />
PROFILEN<br />
och för att på plats informera mig om läget på deras arbetsplatser<br />
runt om i världen. DN har folk i hela världen som antingen är<br />
anställda eller har någon form av kontrakt med oss.<br />
– Ibland undrar jag vad som kommer att hända med den gamla<br />
hederliga papperstidningen, nu när elektroniska tar över allt mer.<br />
Att göra en tidning på traditionellt sätt är mycket dyrt. Hugga<br />
ner skog, via pappersbruk till att bli tidningspapper, skrivas,<br />
tryckas och distri bueras ut till läsaren. Då är det ju så mycket<br />
enklare att tanka hem sin tidning via nätet. En fråga måste lösas<br />
och det är hur man får ekonomi i den elektroniska tidningen. När<br />
det är löst, ja då tror jag att vi kommer att se många varianter på<br />
nät tidningar och formen för hur vi får dem till oss kommer att<br />
variera. Efterfrågan på ny heter kommer alltid att finnas kvar,<br />
men sättet på vilket de distribueras kommer att bli mer digitalt i<br />
framtiden.<br />
<strong>Storfors</strong> och Degerfors i mitt hjärta<br />
– Bollsporter har alltid fascinerat mig och <strong>Storfors</strong> FF finns för<br />
alltid i mitt hjärta, men mitt stora lag är Degerfors, förstås! Där är<br />
jag nog en nästan fanatisk supporter och följer noga med på<br />
sportsidorna om vad som händer det röd-vita laget. Som<br />
huvudstadsbo så är det mest Hammarby som får min upp<br />
märksamhet nu.<br />
– Men när det gäller ishockey så har jag lyckats övertala alla i<br />
familjen om att hålla på Färjestad. Trots hård konkurrens av<br />
både AIK och Djurgården så har Värmlandslaget<br />
fått våra sympatier. När jag talar om<br />
Stor fors så säger jag alltid att jag åker hem,<br />
och efter alla år i Stockholm så är det ju så<br />
att jag har två hem, där och här. Värmland<br />
och <strong>Storfors</strong> är som en balans mellan stad<br />
och land. Ibland vet jag inte om myten om<br />
idyllen <strong>Storfors</strong> och Värmland är bara en<br />
myt eller verklighet. Det är alltid lätt att bara<br />
komma ihåg det som var positivt och<br />
förstärka det. Men hur det nu än är så har<br />
jag mycket positivt med mig i bagaget från<br />
<strong>Storfors</strong>. Det känns så bra när jag är ute i <strong>Storfors</strong> och människor<br />
kommer fram och säger: ”Jasså, du är hemma igen Lars!”<br />
Foto: Lars Gabrielsson<br />
Lars Boström trivs i lugnet i Lungsund<br />
Uppdaterad om vad som händer i <strong>Storfors</strong><br />
– Jag har alltid varit intresserad av vad som händer i <strong>kommun</strong>en.<br />
När jag träffar mina gamla barn- och ungdomskamrater så blir<br />
det att uppdatera sig på vad som hänt eller vad som är på gång.<br />
Jag förstår att <strong>Storfors</strong> liksom många andra <strong>kommun</strong>er brottas<br />
med problem med utflyttning, tillgång på jobb och med sin<br />
ekonomi. Men jag är mycket imponerad över det sätt som man i<br />
<strong>Storfors</strong> lyckats med att på ett småskaligt sätt behålla en bra<br />
service och ha ett väl fungerande näringsliv. Jag tycker<br />
småskaligheten här är underbar, och ur demokratisynpunkt måste<br />
det vara jättebra. Tänk bara att få träffa ledande politiker och<br />
prata, det gör man inte i en storstad. Det är också intressant och<br />
roligt att det händer så mycket i Lungsund, inte minst med<br />
satsningen på sporthotellet och att man satsar på framtiden.<br />
Har varit med på möten och följer det med stort intresse.<br />
Lars sträcker på sig, tar en tår kaffe till och mumsar på<br />
rabarberpajen. Så tar han fram gitarren och låter bluestonerna<br />
försiktigt strömma ut i den skira värmländska grönskan.<br />
– Semester när den är som bäst, säger han och ler, och vi på …i<br />
frêske lufta kan bara hålla med.<br />
Lars Gabrielsson