Tvärvillkor – Odlingssätt och miljövillkor
Tvärvillkor – Odlingssätt och miljövillkor
Tvärvillkor – Odlingssätt och miljövillkor
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Stammen av ortolansparv reduceras <strong>och</strong> hotas i synnerhet av<br />
det intensivare jordbruket, de allt ensidigare åkrarna <strong>och</strong> det<br />
minskade antalet grupper av träd <strong>och</strong> buskar.<br />
Odlingsåtgärder för skydd av ortolansparven<br />
<strong>–</strong> Använd bekämpningsmedel med urskillning.<br />
<strong>–</strong> Lämna tillräckliga skyddsremsor vid åkerkanterna <strong>och</strong><br />
beakta också i övrigt villkoren för miljöstöd.<br />
<strong>–</strong> Undvik att störa under häckningstiden.<br />
<strong>–</strong> Lämna i mån av möjlighet buskar vid dikeskanterna.<br />
<strong>–</strong> Underhåll vårdbiotoperna.<br />
Törnskata<br />
Törnskatan (Lanius collurio) trivs på olika slags öppna marker<br />
där det växer buskage <strong>och</strong> omgivningen är lämplig för<br />
bytesjakt. Enbuskmarker, buskholmar <strong>och</strong> kanter på öppna<br />
fält, holmar med sparsam växtlighet <strong>och</strong> kalhyggen är de<br />
bästa miljöerna för törnskatan. På en för törnskatan lämplig<br />
plats växer det rikligt med blommor som upprätthåller en<br />
mångsidig bytesfauna. Uppenbarligen har avverkningsområdenas<br />
betydelse som häckningsplatser ökat på grund av<br />
jordbruksmiljöns omvandling.<br />
Foto Markus Varesvuo<br />
Den faktor som mest begränsar törnskatornas population är<br />
bristen på lämpliga livsmiljöer. Arten har blivit lidande av<br />
att landsbygdsmiljön, i synnerhet odlingsmarken, har övergått<br />
till att vara allt ensidigare. Skogsbruket har ändå skapat<br />
en ny livsmiljö på kalhyggena.<br />
Odlingsåtgärder för skydd av törnskatan<br />
<strong>–</strong> Underhåll vårdbiotoperna.<br />
<strong>–</strong> Utveckla den andra verksamheten som bedrivs i jordbruksmiljö<br />
så att den allt bättre beaktar kraven på mångsidig<br />
natur.<br />
högnordisk gräsfjäril<br />
I Finland förekommer den högnordiska gräsfjärilen (Erebia<br />
polaris) närmast på sandiga strandängar längs Tana älv <strong>och</strong><br />
dess sidofåror. Dessutom vistas arten i miljöer som åstadkommits<br />
av människan, som betesängar <strong>och</strong> ängar längs<br />
vägkanterna i norra Finland.<br />
Högnordisk gräsfjäril är en medelstor dagfjäril som hör till<br />
familjen gräsfjärilar. Vingarna är brunsvartfärgade. På ovansidan<br />
av såväl fram- som bakvingarna finns 2<strong>–</strong>5 rödaktiga<br />
kantfläckar med svart mitt. Honan har fler kantfläckar än<br />
hanen. Hanens vingbredd är 33<strong>–</strong>41 millimeter <strong>och</strong> honans<br />
34<strong>–</strong>42 millimeter. Fjärilen flyger från juli månads början till<br />
mitt. Larven lever på fårsvingel <strong>och</strong> övervintrar två gånger.<br />
ärenprisnätfjäril<br />
I Finland förekommer ärenprisnätfjärilen (Euphydryas<br />
aurinia) främst i sydöstra Finland.<br />
Ärenprisnätfjärilen är en knappt medelstor dagfjäril. Typiskt<br />
för familjen nätfjärilar är att vingarna har ett mörkt<br />
nätmönster som avgränsas av orange <strong>och</strong> ljusgula fläckar. På<br />
bakvingens nedre kant finns en rad svarta prickar som gör<br />
att arten kan särskiljas från sina släktingar, i synnerhet boknätfjärilen.<br />
Fjärilen har en vingbredd på 35<strong>–</strong>42 millimeter.<br />
Den flyger i slutet av maj <strong>och</strong> i juni.<br />
Foto Olli Vesikko<br />
31