Tvärvillkor – Odlingssätt och miljövillkor

32
Larven lever på ängsvädd och övervintrar gruppvis i en säck
av spinntrådar vid ängsväddens bas. Den mest typiska livsmiljön
är skogsängar där det växer ängsvädd. De för arten
lämpliga skogsängarna har nuförtiden i huvudsak uppkommit
genom avverkningar.
violett gullvinge
Violett gullvinge (Lycaena helle) påträffas numera så gott
som uteslutande i norra Finland.
Violett guldvinge är den minsta arten av guldvingar i Finland.
Hanens vingar skimrar i violett på ovansidan medan
honans vingar har en brun grundfärg med en aning rött
mönster. Under de senaste decennierna har arten gått kraftigt
tillbaka i Finland. Det är inte enkelt att få syn på den
lilla fjärilen som trivs på fuktiga ängar och översvämmade
älvstränder. En typisk förekomstplats är smörblommor som
växer på gamla fuktiga ängar. Hanens vingbredd är 22–26
Foto Olli Vesikko
millimeter och honans 22–27 millimeter. Fjärilen flyger i
juni. Larven lever på ormrot. Den övervintrar som puppa.
rysk småborre
I Finland förekommer rysk småborre (Agrimonia pilosa) på
ett begränsat område huvudsakligen i Södra Tavastland.
Rysk småborre är en storvuxen, flerårig och långlivad växt på
vårdbiotoper. Den går lätt att upptäcka under blomningstiden.
Växten förekommer på ängar, betesmarker, i soliga
skogsbryn och längs körstigar. För att populationerna av
rysk småborre skall kunna förnya sig krävs rikligt med ljus
och att markytan söndras t.ex. av betande boskap. Då igenväxningen
framskrider kan gamla exemplar ändå fortleva
tiotals år på sina växtplatser. En population av rysk småborre
som inte är kapabel till förnyelse på grund av igenväxning
kan återhämta sig med hjälp av skötselåtgärder som till exempel
slåtter och söndring av markytan.
Foto Eija Kemppainen
Foto Olli Vesikko