DIS Syd önskar alla medlemmar en trevlig sommar - Föreningen DIS ...

More documents

Recommendations

Info

Här är mitt liv År 2001 intervjuades Karl Hansson, född 1913, vid Gerontologiskt Centrum i Lund. Han har också skrivit ner minnen från sitt liv. Denna artikel är en sammanställning av intervjun samt av hans egna nedteckningar. Karl och hans hustru Svea bor fortfarande i sin lägenhet på Tullgatan i Lund. Här börjar Karl Johan Hanssons levnadshistoria nedtecknad av sonen Bengt Hansson och den fortsätter i kommande nummer av DISkutabelt. Jag är född den 25 juni 1913. Det var dagen efter midsommardagen. Det var fullt på lasarettet, men jag är nog den enda av oss syskon som blev född på lasarettet. Vi bodde då på Trädgårdsgatan i Lund. Min mor gick och hjälpte en fru som hette Zander. Hon var lärarinna. När jag blev född, så kom hon upp med en dopklänning till mor. Och det var ju lite märkvärdigt, för det var ju ingen annan som kunde få en sådan av arbetarfolket. Hon blev min gudmor och höll mig vid dopet, och hon blev senare min lärarinna i småskolan. Vi var sex syskon. Elsa föddes 1904. Hon blev bara 2 månader gammal. Hon dog av kikhosta. Mor sörjde henne mycket, har jag förstått efteråt. Signe föddes 1905, Ella 1908, Hilma 1910 och lillebror Gösta 1916. Min barndom Min far var i sin ungdom trumslagare vid I 25 på Revingehed. Jag vet inte när han började, det var nog som 14-åring. Han blev då uttagen till trumslagare. Mor har talat om att fars familj hade så dåligt ställt, att han inte hade kläder till konfirmationen. Så han värvade sig som trumslagare. Han var mycket musikalisk och blev antagen, och då fick han kostym, uni- Aktiebrev Svenska Bindgarnsfabriken 4 Karl-Johan Hansson 2002 form alltså, och han blev konfirmerad i uniformen, så slapp de köpa konfirmationskläder. Det var fattigt på den tiden. Mor kom från Västra Karaby. Jag ångrar att jag inte har tagit reda på när hon kom till stan, och vad hon gjorde då. Jag tror att mor jobbade på Bindgarnsfabriken. Den låg nere vid Prennegatan. Antagligen träffades mor och far där. Jag tror det var så. En av mina systrar har pratat om det lite. Jag skulle ju ha frågat mor lite mer när hon levde. Hon dog 1961. Men det blev aldrig av. Man hade så mycket för sig och försörja familjen. Och vi hade det inte så gott ställt heller. Det blev liksom aldrig tillfälle att fråga mor varför de kom till stan. Carl Holmbergs gjuteri i Lund Far dog i Spanska sjukan Far var född i Lund, men jag vet inte varför farmor flyttade in från Sandby. Far var även någon tid murarehantlangare, bl. a. när Universitetsbiblioteket byggdes. Det var omkring 1905. Sedan fick han jobb som gjutare på Carl Holm- bergs gjuteri, som låg vid Bangatan. Vi var fem syskon, när far blev sjuk i Spanska sjukan 1918. Han dog den 1 oktober 1918 kl. 12 på dagen. Det var under första världskriget. Det blev besvärligt för mor. Hon började jobba på Järnvägs- hotellet som städerska och diskerska. Min äldsta syster var inte mer än 13 år när far dog, så det var inte mycket hon kunde hjälpa till med i försörjningen. Då bodde vi på Hospitalsgatan 10. Sen flyttade vi flera gånger. Vi flyttade upp till gamla Seminariet, norr om Allhelgonakyrkan, sen till Smörlyckan, där vi bodde ett tag. Därifrån flyttade vi ner till Mariagatan. Mor blev ensam Mor blev ensam med oss barn, och det var ju besvärligt. Jag var inte mer än 5 år, och min bror var 3 år. Mor gick och städade på morgonen, och vi blev lämnade ensamma. Vi fick klara oss bäst vi kunde. Ibland så var det någon i huset som kanske kunde ge oss en smörgås, men det var inte ofta. Folk var inte så givmilda på den tiden. En morgon hade mor ingenting att ge oss. Jag fick följa med henne till Järnvägshotellet, men där var allting inlåst. Mor värmde lite kaffe till mig. På eftermiddagen träffade jag henne på Krafts torg. Då hade hon en flaska med choklad och en smörgås med sig, som jag gick bort vid Domkyrkan och åt upp. Mor kunde nog fått matrester med sig hem. Det kastades säkert mycket mat på hotellet. En gång kommer jag ihåg att hon hade en påse med sig hem med alla sorters ostskalkar. Det var både starka och milda ostar. När vi bodde på Hospitalsgatan brukade min lillebror Gösta och jag sitta i fönstret och vänta på att mor skulle komma hem över gården sent på kvällen. Hade hon då en påse i handen tänkte vi, att hon kanske hade något ätbart med hem. Ibland gick vi ut på gatan för att möta mor, men då blev hon arg och sa till oss att vara inne. ”Gå inte här ute och visa upp er”. Vi hade nog inte så hela och rena kläder på oss. Vi var säkert lite mörkrädda också. När fotogenen var slut i lampan, hade vi inget ljus. Våra stora systrar var mest hos sina skolkamrater. Vår äldsta syster, Signe jobbade som servitris på Stadsparkskaféet. Detta var 1921. Hon hade en fästman som sen åkte till Amerika.
Han ville att hon skulle resa dit och skickade dollar till henne. Men hon ville inte resa. Jag kommer ihåg att det bodde mycket judar, där vi bodde. Det var tre judefamiljer i vårt hus på Hospitalsgatan 10. De var inte tyska judar, utan de kom förmodligen från Polen. De hette Blumenau, Robinsson och Nachmansson. De fick inte släcka ljuset på kvällen på deras helgdagar. Då kom alltid B l u m e n a u , en stor kraftig kille, och knackade på dörren till oss, och så frågade han om vi inte kunde komma in och släcka. Jag fick gå in där och släcka till dem. Då Elna Hansson Kron, Karls mor 1905 fick jag bröd. Det kallades för ”stickerali”. Det var en bra bit bröd, och det var tacksamt, för man var ju alltid hungrig. Spela topp på Esplanaden Vi lekte också och hade roligt. Jag lekte ofta med en pojke, som bodde på samma gård som vi. Han hette Kjell. Han var i min ålder. Han bodde hos sin mormor. Vi läste Allers. Där var en serie som handlade om tre som bodde under en upp- och nedvänd båt. Det lekte vi på gården. Vi spelade också topp på Esplanaden. Den var belagd med makadam på den tiden. Gatuförvaltningen vattnade där, när det var torrt, så där var ganska jämnt. Jag var på Mårtenstorget och tiggde ålaskinn av fiskgummorna till piskorna, när vi skulle spela topp. Vi lekte också kurragömma, när det var mörkt. Vi sjöng också. Vi satt på gatutrappan in till husen. Vi samlades några stycken och satt och sjöng och spelade munspel. Så vi hade egentligen ganska mycket musik, men det var bara munspel, inga andra instrument. Vi var många barn i Nöden på den tiden. Till och med judarna fick vara med. Där gjordes ingen skillnad. Jag gick i skolan tillsammans med en jude, som bodde på samma på samma gård som vi och Grynmalargatan i Nöden 1915 hette Viktor. Vi var lite avundsjuka på honom, för han fick inte gå i skolan på lördagarna. Då var det judarnas helgdag. Fosterbarn När jag var 6 år kom några tanter från fattigvården och frågade om jag ville bli fosterbarn, bara för ett år. Jag tyckte att det skulle vara skoj. Jag var ju inte mer än 6 år och det var året efter far hade dött. Så kom jag till ett lantbrukarpar som hette Nils och Anna Månsson. De hade ett litet ställe i Fogdaröd vid Höör. De hade en son, som hette Yngve, och han var i samma ålder som jag. Det var ett litet lantbruk med häst, ett par kor, kalvar, höns och hund. Här fick jag äta mig mätt. Mor Anna kärnade själv smöret och bakade stora brödkakor. När brödet var färdiggräddat fick vi vars en ”runtenomskiva” med nykärnat smör på brödet. Det var himla gott! Det var sommar och varmt när jag kom dit. Jag kommer ihåg att det var mycket sträng åska den sommaren. Vi såg många gårdar som brann. Mor Anna var mycket rädd för åskan. När det åskade, gömde hon sig i garderoben. Yngve och jag hade mycket hyss för oss. En bit från huset rann en liten bäck. Där fiskade vi små spigg, som vi hade i burkar. En gång tog vi Nils små verktyg och kastade i bäcken, men då fick vi nog stryk. I skolan 1920 skulle jag börja skolan. Då kom mor och hämtade mig. Jag tyckte inte om det. Jag ville hellre gå i skolan tillsammans med Yngve. När mor kom för att hämta mig, hade jag inga hela byxor. Jag kommer så väl ihåg det. De satt och sydde ett par byxor till mig av gammalt tyg, så jag kunde komma hem. Jag ville egentligen inte hem. Jag ville vara kvar, för jag visste hur dåligt det var hemma. När jag fyllde år det året, kom dom alla från Fogdaröd och gratulerade mej. Jag fick en hel krona i present. Den tog mor hand om. Hon behövde den nog till bröd. Mor hade ingenting att bjuda på, så hon fick gå till en grannfru och låna något ätbart. Det var svåra tider i städerna. Så började jag i småskolan hos fröken Zander. Jag var inget läshuvud, det får jag säga, men jag blev flyttad i alla fall. När jag började i tredje klass, kom jag till Vårfruskolan. Där fick jag en lärare som hette Gustavsson, en sträng lärare, särskilt mot mej som var dåligt klädd. Han skickade mej till överläraren för att jag hade så trasiga byxor. Jag hade svårt att följa med i skolan. Jag var hungrig nästan jämt. Jag var en av de sämsta eleverna, men det är inte så lätt att lära sig någonting om man är hungrig. Men det gick ju. Jag tyckte om att läsa. Det har jag alltid gjort. På lördagarna gick vi till klockan 10. När det var tid att gå hem, var det uppradat en massa böcker i fönsterkarmen, låneböcker som vi skulle få låna hem över helgen. Men eftersom jag var sämst, fick jag komma och välja sist, så jag fick aldrig de böcker jag ville ha. Men jag tog det jag fick, och så läste jag dem. Det var när vi bodde på Seminariet. Skolkegubben Jag kommer så väl ihåg att jag skolkade från skolan, och ”skolkegubben” kom och hämtade mig. Det var en extra vaktmästare. Så fort man inte hade varit i skolan ett par dar, och inte hade något intyg, kom han och hämtade dem som skolkade. Jag hade varit hemma två eller tre dagar. Det var inte så lätt för mor att hålla reda på oss, och jag blev mobbad av läraren. Så när skolkegubben kom och hämtade mig, så fick jag springa ner till skolan. När jag kom dit, så frågade läraren varför jag varit hemma. Dumt nog sa jag inte hur det var. Mor sa alltid till oss: ”Ni får inte säga hur vi har det hemma.” Hon var rädd för myndigheterna. Vi berättade aldrig för någon hur vi hade det. Jag skulle ha 5
Page 1 and 2: DIS- kutabelt Medlemsblad DIS Syd
Page 3: Redaktörens spalt Våren har varit
Page 7 and 8: Macspalten Binda släktböcker och
Page 9 and 10: Årsmötet 2009 Föreningen DIS Syd
Page 11 and 12: HÖSTMÖTE DIS Syd 2009-10-25 Plats

DIS Syd önskar alla medlemmar en trevlig sommar - Föreningen DIS ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?