11 februari - Malmö Symfoniorkester

nalleKOnserT med MalMö
syMfOniOrKesTer
Den klassiska Melodifestivalen
lördag den 13 februari
kl 12, 14 & 16
Nu är det dags att rösta fram
årets bästa klassiska melodi.
Orkestern tävlar med varandra
i en storslagen symfonisk
duell. Publiken röstar och
Nalle sitter i juryn. Katti Hoflin
är programledare.
P-O Johansson, dirigent
Onsdag 17 februari, Mozart efter jobbet
CarOline före MOZarT
I foajén till buffén kl 17.00 liten releasekonsert
med Caroline Leander och musikervännerna
Bosse Håkansson, slagverk MSO,
Anders Lorentzi, bas. Låtar från hennes nya
CD - ”Under my Heart”.
Kl 18.00 Malmö SymfoniOrkester
Vassily Sinaisky dirigent
Brit Halvorsen, flöjt
MOZART Flöjtkonsert nr 1
MOZART Symfoni nr 39
PS
Konsertens specialinbjudna instrument är klarinett
Biljettkassan 040-34 35 00/Köp direkt på www.mso.se
Caroline Leander Foto: Michael Tegnér
Malmö Konserthus
Torsdag 11 februari 2010 kl 19.30
Rachmaninov
Malmö SymfoniOrkester
Daniel Raiskin dirigent
Sergio Tiempo piano
marika Fältskog, konsertmästare
Pjotr Tjajkovskij (1840-1893)
vojevoden, symfonisk ballad op 78 / 13 min
Sergej Rachmaninov (1873-1943)
Rapsodi över ett tema av Paganini i a-moll op 43 / 25 min
Introduktion och 24 variationer
PAUS
Jörgen Dafgård (f 1964)
mosaïque vibrante,
premiär av reviderad version / 12 min
Igor Stravinskij (1882-1971)
Eldfågeln, balettsvit (1945) / 30 min
Introduktion
Eldfågelns förspel och dans
Variationer
Pantomim I
Pas de deux (Eldfågeln och Ivan Tsarevitj)
Pantomim II
Scherzo (Prinsessans dans)
Pantomim III
Rondo (Flickornas ringdans)
Helvetesdans
Vaggsång
Sluthymn

DaniEL RaiSKin dirigent
Sedan 2005 är Daniel Raiskin chefdirigent för
tyska Staatsorchester Rheinische Philharmonie,
nyligen förlängdes kontraktet till 2013. Från och
med säsongen 2008/2009 är han dessutom chefdirigent
för Arthur Rubinsteins filharmoniska orkester
i Lodz, Polen. Raiskin rankas som en av de
mest mångsidiga musikerna i sin generation och
hade hunnit etablera sig som en framstående altviolinist
innan han beslutade sig för att satsa på
en ny karriär som dirigent.
Raiskin föddes 1970 i S:t Petersburg och är utbildad
i den främsta rysk-europeiska traditionen.
Han studerade viola i S:t Petersburg, Amsterdam
och Freiburg. Samtidigt studerade han orkesterdirigering
för Lev Savitj i S:t Petersburg och tog
mästarklasser för bl a Neeme Järvi, Mariss Jansons,
Milan Horvat och Jorma Panula. Raiskin
har dirigerat i några av världens mest prestigefyllda
konsertsalar, däribland Musikverein i
Wien, Berlin Philharmonie, Berlin Konzerthaus,
Concertgebouw i Amsterdam, Tonhalle Zürich,
Foto: M Borggreve
Köln Philharmonie, S:t Petersburgs filharmoni,
Victoria Hall i Genève, Sala Verdi del Concervatorio
Milano, Mozarteum i Salzburg och Lincoln
Center i New York. År 2002 utsågs Daniel Raiskin
till förste gästdirigent för Wroclaws filharmoniska
orkester W Lutoslawski. Med denna orkester
har han varit på en rad hyllade turnéer runtom
i Polen, Tyskland, Österrike, Schweiz, Belgien
och Holland. Daniel Raiskin har samarbetat med
solister som Natalia Gutman, Shlomo Mintz, Benjamin
Schmid, Peter Jablonski, Alexej Ljubimov
m fl. Han tar sig gärna an nyskriven musik och
har framfört musik av bl a Alfred Schnittke, Arvo
Pärt, Mark Anthony Turnage, Peteris Vasks, Aulis
Sallinen, Anders Hillborg och Sofia Gubajdulina.
Aktuella och framtida engagemang inkluderar
konserter med bl a S:t Petersburgs filharmoniker,
Hong Kong Sinfonietta, Stuttgarts Kammarorkester,
Stavangers Symfoniorkester och Sveriges Radios
Symfoniorkester.
SERGio TiEmPo piano
”A colourist in love with
the infinite variety a piano
can produce.” (Gramophone
Magazine)
Som en av de stora pianovirtuoserna i sin generation
har den argentinsk-venezuelanske Sergio
Tiempo snabbt blivit aktad och omtyckt över
hela världen. Hans mamma, pianisten Lyl Tiempo,
satte honom vid pianot redan innan han var
tre och snart därefter gjorde han sitt första framträdande.
Därpå följde TV-medverkan samt konserter
i London och vid Menton-festivalen. När
han var 14 år, 1986, debuterade han i serien Great
Pianists i Concertgebouw, Amsterdam. Konserten
spelades in och var den första i raden av
många skivutgivningar, de flesta producerade av
skivbolaget JVC Victor. Sergio har också spelat in
en rad hyllade skivor på EMI:s ”Martha Argerich
presenterar”-serie och på Deutsche Grammophon
bl a musik av Rachmaninov som fick fem
stjärnor av Classic FM och BBC Music Magazine.
Foto: My Gillberg MSO
De stora scenerna i Europa och övriga världen
har alla haft besök av Sergio Tiempo. I december
2009 debuterade han med recitaler i Wigmore
Hall, London och i Konserthuset i Wien. Han har
återvänt flera gånger till Japan där han genomfört
inte mindre än sju turnéer. Han har dessutom
givit flera dubbelkonserter med sin syster
Karin Lechner. Syskonparet har också turnerat
i Sydamerika och Europa i sällskap av sin mamma.
Sergio har genom åren vunnit flera priser,
lovordats av press och publik och är omgiven av
många av världens absoluta toppmusiker och inflytelserika
orkestrar. Den argentinska stjärnpianisten
Martha Argerich är en av hans mentorer
och största inspirationskällor.

PJoTR TJaJKovSKiJ
vojevoden, Symfonisk ballad
Namnet Pjotr Tjajkovskij leder gärna tankarna
till verk som Nötknäpparen, Romeo och Julia,
de fyra symfonierna, violinkonserten och första
pianokonserten, men mer sällan till den mindre
kända symfoniska balladen Vojevoden. Hans
opus 3 från 1869, en ofullbordad opera, bär visserligen
också detta namn, men det är ett av hans
sista verk, Vojevoden för orkester opus 78, komponerad
två år före hans död, som nu ska framföras.
Verket är endast till namnet kopplat till hans
tidiga operaförsök. Det korta tonpoemet har en
dramatisk handling som bygger på en novell av
Adam Mikiewicz. Vojevoden, en polsk patriotisk
lantbrukare, sluter upp i polska armén för att gå i
krig och försvara sitt fosterlands frihet. Väl hemkommen
finner han frun i famnen på sin tidigare
älskare. Vojevoden beslutar sig för att ta livet av
dem båda, men faller i stridens hetta olyckligtvis
offer för en kula från sitt eget vapen. Verket
inleds med ett svagt ostinato, dramatiken stiger
efterhand mot det olycksbådande och dramatiska
slutet.
Tjajkovskijs romantiska orkestermusik har nått
en enorm popularitet och placerar honom i
främsta ledet av ryska tonsättare. Hans verk tillhör
med sina fängslande melodier och teman
musikhistoriens mest spelade inom genrer som
balett, solokonsert och symfoni.
© Rolf Martinsson
Tjajkovskij ca 1890 i Odessa
SERGEJ Rachmaninov
Rapsodi över ett tema av Paganini
Temat som behandlas är hämtat från ett av Paganinis
capricci. Det hade redan visat sig slitstarkt
och användbart hos Schumann, Liszt och Brahms
och har ständigt återvänt hos senare tonsättare
som Szymanowski och Lutoslawski. Temat har t
o m vandrat ner i knatteligan och varierats av Andrew
Lloyd-Webber. Rachmaninov kallar sitt verk
rapsodi trots att det är frågan om tema och 24
variationer. Förmodligen ville han betona en viss
frihet i förhållande till den åldersstigna formen.
Han inleder inte heller med temat utan med en
variation. Temat dyker upp först i avsnitt två.
Förutom Paganini-temat användes det likaledes
slitstarka Dies irae-temat ur den gregorianska
dödsmässan. Detta tema blev nästan till en signaturmelodi
hos Rachmaninov. Det har också blivit
standard i film- och TV-musik då man vill antyda
kosmisk skräck. Utan att ha hört en enda mässa
vet de flesta TV-tittare att då temat tutar är det
riktigt illa (dies illa för att vara lite papistiskt
vitsig). I en balett som Fokine koreograferade
1937, berättas historien om Paganini som sålde
sin själ till djävulen (det trodde många under
hans livstid). Variation 11-18 skildrar en rad kärleksepisoder
(betalningen för själen, förutom att
bli en jävel på violin). Djävulen får representeras
av Dies irae-temat. Detta är naturligtvis religiöst
nonsens. Dies irae syftar på Guds vredes dag -
den dag då djävulen rimligtvis ligger och skakar
Rachmaninov 1910
i ett hörn av helvetets isigt djupaste kretsar. Men
det gav väl både Rachmaninov och Fokine fasen
i. Verket skrevs 1934.
© Tore Eriksson

JÖRGEn DaFGÅRD
mosaïque vibrante
Mer om Jörgen på www.jorgendafgard.com
”I Mosaïque Vibrante (1999-2000) har jag tagit
fasta på polariteten mellan musikens modellkaraktär
och dess fysiskt konkreta sida. Små fragment
avlöser varandra. Ordningen kastas om
och spänningsfält uppstår här och där mellan
det faktiskt inträffade och det förväntade. Det
är en lek med minnet och syntaxen - nu känner
jag igen mig, men vänta, hur var det nu? - där
förbiflimrande pusselbitar ger ledtrådar till ett
större sammanhang.” Verkkommentaren är tonsättarens
egen om verket som uruppfördes år
2000 på Musikhögskolan i Malmö av Helsingborgs
Symfoniorkester och som här får premiär
i en reviderad version. Redan i öppningstakterna
slås man av den delikata, franskinspirerade och
luftiga instrumentationen och det sparsmakade
tonmaterialet. Som lyssnare kommer man rakt in
i verket redan från början. Musiken är sökande
och, som titeln antyder, mosaikartad. Ord som
brottstycken, igenkänning och variationer passar
väl in på det man hör. Klarinetten har en ledande
roll, stråkarna accentuerar med svällande
ackord och crescendi, brasset är dämpat och de
djupa stråkarna spelar pizzicato. De dynamiska
höjdpunkterna blir allt påtagligare och snart kulminerar
det korta verket i intensitet och är borta
lika plötsligt som det började.
Jörgen Dafgård tillhör sin generations mest framgångsrika
tonsättare och han blev redan kort efter
sin kompositionsutbildning vid Musikhögskolan
i Malmö representerad i flera stora sammanhang
nationellt såväl som internationellt. Hans briljanta
orkesterverk Slöjor belönades år 2000 med
första pris i Berwaldhallens kompositionstävling,
vilket ledde till flera framföranden med Sveriges
Radios Symfoniorkester. Även MSO, Göteborgssymfonikerna
och Kungliga Filharmonikerna
har framfört verket sedan dess. Slöjor blev också
uttaget som ett av tio finalverk i London till den
välrenommerade internationella kompositionstävlingen
Masterprize och verket fick därigenom
en omfattande spridning i etern i Storbritannien
och USA. Slöjor följdes av ett flertal verk som till
exempel Sinfonia nr 1, beställt och uruppfört av
Nordiska Kammarorkestern med Christian Lindberg
som dirigent och stråkorkesterverket Volo
uruppfört av Musica Vitae under ledning av Petter
Sundkvist.
© Rolf Martinsson
iGoR STRavinSKiJ
Eldfågeln
Stravinskij ca 1930
Eldfågeln var den första av de tre stora baletter
Stravinskij komponerade för Djagilevs Ryska balett.
Premiären 1910 blev en stor succé och Stravinskij
förfärdigade direkt (1911) en svit. Denna
använder samma jätteorkester som baletten och
visade sig svårgenomförbar för normala symfoniorkestrar
på grund av alla extramusiker. Av
denna anledning omarbetade Stravinskij materialet
till en ny svit, 1919, för en betydligt mindre
besättning. För säkerhets skull gjorde han ytterligare
en version 1945. Medan orkestreringen har
något av en meskalindrogad Rimskij-Korsakov
över sig, står harmoniken och balanserar mellan
Den nya ryska skolan, Richard Strauss och Debussy,
med glimtar av de grepp som senare skulle
komma att dominera Stravinskijs musik.
Eftersom sviterna tagit över en del av balettens
nästan konkreta illustrationer av handlingen,
kan det vara en fördel att i stora drag känna till
vad det hela handlar om: En natt förirrar sig den
unge prins Ivan in i trollkarlen Kastsjejs förtrollade
trädgård på jakt efter en eldfågel, som han
upptäckt fladdrande kring ett träd med guldäpplen.
Han lyckas fånga fågeln, men släpper den
igen. Dessförinnan tar han emellertid en av dess
fjädrar som pant. Därefter möter han tretton
jungfrur och blir förälskad i en av dem, bara för
att upptäcka att hon och de andra tolv är förtrollade
(på ett ospecificerat sätt) av den osympatiske
och till synes odödlige trollkarlen. När gryningen
kommer måste prinsessorna återvända
till trollkarlens slott. Prinsen slår ner slottsgrindarna
och följer efter, men infångas genast av
Kastsjejs vaktmonsterstyrka. Trollkarlen har den
irriterande vanan att förvandla alla prinsar som
kommer in i hans trädgård till sten och ska just
till att granitförklara även Ivan, när denne kommer
ihåg att han har ”den magiska fjädern”. Med
hjälp av denna framkallar han Eldfågeln, som berättar
att hemligheten med Kastsjejs odödlighet
är att han förvarar sitt hjärta i ett ägg som ligger
i ett skrin. Ivan får tag på skrinet och krossar ägget.
Trollkarlen dör klädsamt nog, alla hans förtrollningar
upplöses, alla förstenade prinsar blir
åter till organisk materia och alla gifter sig.
© Tore Eriksson