Ära, dygd och manlighet
Ära, dygd och manlighet
Ära, dygd och manlighet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
äran <strong>och</strong> <strong>manlighet</strong>en för nya <strong>och</strong> förment högre syften. Huvudaktörer i<br />
denna process var statsmakten <strong>och</strong> prästerskapet men även nya sociala<br />
grupper med anspråk på att få sin sociala ställning erkänd.<br />
Kritiken av duellerna som utslag av egennytta <strong>och</strong> falsk ära<br />
Duellerandet hade försvarats av Castiglione <strong>och</strong> andra renässansförfattare<br />
som nödvändiga övningar inför kriget. Uppfattningen att duellerna<br />
var fostrande <strong>och</strong> hindrade män från att bli ”kujoner” tycks ha varit spridd<br />
även i Sverige. 41 Men under 1600-talet utsattes duellerna för en växande<br />
offentlig kritik <strong>och</strong> belades med hårda straff i särskilda så kallade duellplakat.<br />
42 Kritiken kom både från kungamakten <strong>och</strong> från grupper utanför<br />
adelsståndet. 43 I denna kritik kom <strong>dygd</strong>ebegreppet att spela en central roll.<br />
Begreppet <strong>dygd</strong> kom att vinna i det närmaste hegemoni som term för<br />
social prestige i 1600- <strong>och</strong> 1700-talens offentlighet. Alla gjorde anspråk<br />
på Dygden. Att det sanna adelskapet grundades på <strong>dygd</strong> var en central<br />
lärosats i det tidiga 1600-talets uppfostringsskrifter riktade till furstar <strong>och</strong><br />
unga adelsmän – endast ”i <strong>dygd</strong>en adlig ära står” som det heter i Aegidius<br />
Girs traktat om Sann ädelhet från 1627. 44 Men begreppet <strong>dygd</strong> kom<br />
att på bred front genomsyra samhället i allt från det ekonomiska tänkandet<br />
till den katekesiska undervisningen. 45 Med avfärdandet av egennyttan<br />
<strong>och</strong> de okontrollerade affekterna som minsta gemensamma nämnare,<br />
kunde begreppet anpassas för olika syften med lämpliga hänvisningar till<br />
antika <strong>och</strong> kristna auktoriteter.<br />
Ur kungamaktens perspektiv innebar duellerandet inte bara en utmaning<br />
av det statliga våldsmonopolet, utan också att kungen riskerade att<br />
mista många av sina dugligaste officerare till ingen nytta. För kungamakten<br />
fanns det alltså ett intresse av att misskreditera duellerna <strong>och</strong> det<br />
gjordes enklast genom att ifrågasätta deras ärofulla <strong>och</strong> manliga karaktär.<br />
Med <strong>dygd</strong>en som retoriskt vapen kunde duellerna till en början stämplas<br />
som ”egenvilliga excesser” sprungna ur ett ”vanartigt kynne” snarare än<br />
som ett uttryck för den ”rätta adliga prydnaden” som istället borde bestå<br />
i ”<strong>dygd</strong> <strong>och</strong> redlighet”. 46 Det futtiga <strong>och</strong> obetydliga i duellernas föregivna<br />
anledningar lyftes fram av kritikerna – ett förfluget ord i kortspel <strong>och</strong><br />
dryckenskap, ett ”stulet” ynnestbevis från en uppvaktad dam, att någon<br />
i ett sällskap gått före en annan av högre rang. Den ära som vanns genom<br />
att utmana <strong>och</strong> förorsaka en ”nästas <strong>och</strong> landsmans, väns <strong>och</strong> broders<br />
okristliga undergång” betecknades som ”falsk <strong>och</strong> fåfäng”. Det gällde<br />
också för den som antog en utmaning. Försmädelser <strong>och</strong> skällsord utskämmer<br />
bespottaren mer än den bespottade, skriver hovpredikanten Simon<br />
Isogaeus, <strong>och</strong> att frukta en vanryktad människas förtal är inget annat än<br />
dårskap. Istället länder det till större heder att överse med bespottarens<br />
galenskap <strong>och</strong> visa sitt förakt för den gjorda injurien genom att ignorera<br />
provokationen. Duellen som prov på verklig tapperhet ifrågasattes också.<br />
<strong>Ära</strong>, <strong>dygd</strong> <strong>och</strong> <strong>manlighet</strong> 127
Change language