här! - Utrikespolitiska Föreningen Södertörn

Ny redaktion. Ny design. Samma tidning.
Ni som troget läst Söderut under er tid på Södertörns högskola kommer säkert att märka några förändringar
i det här numret. Den redaktion som under lång tid jobbat med tidningen har nu gått vidare
till nya utmaningar. Så först vill jag därför passa på att säga tacka till alla som jobbat med Söderut.
Stafettpinnen har nu gått vidare, så att säga. Därmed ser tidningen också lite annorlunda ut mot
föregående nummer. Söderut har fått en ny logo, ny design och nytt innehåll. Bland annat har vi valt
att satsa på en engelsk text. Detta för att öka bredden på tidningen och förhoppningsvis också locka
utbytesstudenter att upptäcka Söderut. Men trots att lite har förändrats är inriktningen på tidningen
fortfarande densamma, internationella frågor av liten och stor karaktär. Kort och gott: Ny redaktion,
ny design men samma tidning.
Medarbetare
Chefsredaktör
Jesper Hagel
Layout
Emma Lundborg
Tomi Joutsen
Korrekturläsare
Janna Ekbrant
Skribenter
Natasha Ryan
Mariola Stanio
Johanna Skagerberg
Freja Andersson
Jenny Sonesson
Vill du vara med att skapa?
Känner du att du vill vara med och skapa
framtidens tidning. Vi söker alltid skribenter,
redigerare, fotografer, korrekturläsare
och andra medarbetare. Arbetet är ideellt
men räknas självfallet mot att bygga upp
en portfolio eller cv. Inga förkunskaper
krävs. Så har du en fråga du brinner för, en
historia att berätta, eller bara är nyfiken på
vad det innebär att jobba med en tidning
så hör av dig till:
Redaktion@soderut.org
Detta material är helt eller delvis finansierat
av Sida, styrelsen för internationellt
utvecklingsarbete. Sida delar
inte nödvändigtvis de åsikter som
här framförs. ansvaret för innehållet
är uteslutande skribentens
iOmslagsbild
Tomi Joutsen
Upptryckt av
Trydells
I sammarbete med
Utrikespolitiska föreningen
Södertörn
Kontakt:
Soderut@ufsodertorn.org
Källa omslagsbild: www.sxc.hu

Våran jord är inte stor
När Lejonkungen hade premiär 1994 blev jag helt tagen. Speciellt var det en scen som
fastnade i mitt minne. Den rödnäbbade fågeln Zazu sitter fast i en bur och sjunger ”våran
jord är inte stor”. Trots att Zazu aldrig fick sjunga klart låten så etsade den sig fast i mitt minne.
Nu när 2012 går mot sitt slut och nästa nummer av Söderut ligger färdigt känns refrängen aktuell
igen. Men på ett nytt sätt.
GLOBALISERINGEN lämnar tydliga spår i det svenska samhället. Händelser på andra sidan jorden
påverkar oss i dag i högre grad än tidigare. Flyktingar från krigets Syrien söker sig desperat till
Sverige. Den ekonomiska krisen i Europa lämnar spår i vår ekonomi. Utgången av det Amerikanska
valet skickar kanske inte svallvågor i svensk politik, men att det berör oss är uppenbart. Vi
blir mer och mer påverkade av globala händelser. Därför är det också extra viktigt att hålla sig
uppdaterad med omvärlden. Det går inte längre att endast följa lokalpolitikerna i Huddinge och
tro att det räcker. För att förstå den värld vi lever i krävs ett bredare engagemang. En samlad
bild, så att säga.
I DET HÄR NUMRET av Söderut har vi därför valt att titta närmare på några viktiga politiska val runt
om i världen. Valet i Syrien under maj månad, valet i Katalonien och förstås giganternas kamp
på andra sidan Atlanten, det Amerikanska presidentvalet. Alla är de val som i allra högsta grad
påverkar det egna landets medborgare, men också världen i stort. Så förhoppningsvis kan vi
på redaktionen bjuda er på upplyftande och underhållande läsning i vintermörkret. Kom ihåg,
”våran jord är inte stor”.
Jesper Hagel, Chefsredaktör

FOTO: SXC:HU

NR.
42012 Söderut, UF, Södertörn
6 Dollar, lögner och politik
- Det Amerikanske presidentvalet
9 ”Allt i USA blir politik”
-Intervju med Leigh Scudder
10 Valet som splittrar Spanien
-Parlamentsval i Katalonien
12 Val i krigets skugga
-Syriens första flerpartival
14 Sudan’s vote: the hope for peace
-Söderut in english
16 Abort i en delad värld
- Fokus på abortfrågan
18 Abortkamp till sjöss
- Women on Waves
19 Med fokus på kvinnan
-Natasha Ryan diskuterar jämställdhet
20 10 viktigas utrikespolitiska händelser
-Johan Eriksson listar de gånga året
21 Kalendarium & nyheter
-Södertörns information
22 Varför är du med i UF?
-Presentation av UFs styrelse
23 FN, UD & Amerikanska valet
-Föreläsningar anordnade av UF

Dollar, lögner
Det Amerikanska presidentvalet var dyrare, smutsigare
och mer intensivt än någonsin. Söderut har
tittat närmare på 2012 års valkampanj och framtiden
för president Obama.
NÄR DEN HÄR texten trycks har det gått
en månad sedan valet. Det val där
sex miljarder dollar pumpades in på
tre månader för TV-reklam och annan
PR som gick ut på att smutskasta
den andra kandidaten. Det amerikanska
valet 2012 mellan presidenten
Barack Obama och guvernören Mitt
Romney är det dyraste valet någonsin
i amerikansk historia. Obama har
även varit med om det val som slog
rekord innan detta, valet 2008 mellan
honom och McCain. Då stod landet inför
den största krisen det sett sedan
1929. Obama som den första svarta
presidenten och slagordet ”Change”
fick många svarta, latinos och andra
minoriteter att rösta och fick många
som annars hade ignorerat valet att
donera pengar. Trots krisen landet
var på väg att möta slog valspende-
ringarna rekord.
Nu har landet fyra år senare fortfarande
inte kommit ur krisen och trots
att arbetslösheten ligger på åtta procent,
slår detta val rekordet för det
dyraste valet någonsin. Frågan är hur
många liv dessa sex miljarder dollar
hade kunnat hjälpa i en tid av sorg
och hopplöshet? Båda kandidaterna
sade sig vilja hjälpa medelklassen att
uppnå ”the American dream”, men
spenderar en absurd summa pengar
landet egentligen inte har på en valkampanj.
Många amerikaner är själva
väldigt besvikna på valet, även om deras
kandidat vann.
– På slutet var jag så himla trött på
att se kandidaterna på TV att jag inte
ville ha något med valet att göra. Båda
två var otroligt småsinta och vi fick
aldrig höra något av värde, säger Ja-
cob Presson, 22, forskningsanalytiker
vid Cutting Edge Information i Durham,
North Carolina.
Som tidigare student inom ekonomi,
juridik och internationell politik
vid North Carolina State University, är
han otroligt missnöjd med detta val.
– Att båda kandidaterna ljög väldigt
mycket, kanske mest Romney,
hjälpte inte, säger han uppgivet.
DENNA TREND, att båda kandidaterna
ljuger, smutskastar och skyller landets
brister på den andre, är kanske
inte specifik för just detta val, men
är ändå något som hänt mer och mer
sedan millennieskiftet. Mellan 2004-
2008 utsattes Bush för omfattande
kritik från demokraterna, vilket republikanerna
använt som anledning att
hata tillbaka. Idag skjuts båda parti-

och politik
erna konstant mot sina extremer, med
en oerhört polariserad kongress som
resultat. Att en kandidat skulle vinna
som Ronald Reagan gjorde 1984, där
den enda staten han inte vann var
Minnesota, är idag otänkbart. Men
Presson, en liberal som för det mesta
associerar sig med demokraterna i
USA, ser en större utveckling:
– Alla växande befolkningsgrupper
i det amerikanska samhället går mer
mot det demokratiska partiet och det
kan vara så att vi ser en eller flera
demokratiska kandidater vinna som
Reagan gjorde om tio eller tjugo år,
förklarar han.
ROMNEY STÄMPLADES under valet som
någon som bara sa det han trodde
åhöraren ville höra, även om han sagt
något helt annat till en annan publik
dagen innan. Abortfrågan var populär
bland journalister och det var svårt
att få någon entydig ståndpunkt från
Romney. Obama kanske var klarare
med vad han tyckte i olika frågor, men
efter en hemsk prestation i den första
debatten och några försiktiga, ganska
omodiga tal frågade sig många demokrater
om han överhuvudtaget förtjänade
deras röst. Genom ”October Surprise”,
den förödande orkanen Sandy,
fick han chansen att visa vad han går
för som president medan Romney
framstod som maktlös.
– Han trädde fram som en president
och det hjälpte att Chris Christie,
guvernören för New Jersey, var så
pass positiv mot Obama. Det skadade
i alla fall inte och hade kunnat sluta
illa om han inte skött sig, funderar
Presson.
FOTO: SXC.HU/ NICOLAS RAYMOND
FRÅGAN ÄR JU VAD för skillnad det gör
om det är en republikansk eller demokratisk
president för den genomsnittliga
amerikanen. Presidenter gör
ofta inte det de lovar och det kan vara
en anledning till varför valdeltagandet
ofta inte är särskilt högt.
– Obama hade redan tappat mitt
förtroende när han inte stängde Guantanamo,
verkställde en färglös
sjukvårdslag och misslyckades med
att minska underskottet i ekonomin.
Men när jag kollade på Romney blev
jag vettskrämd och det kändes som
att jag inte hade något annat val än
att rösta på Obama, avslutar Presson
resignerat.
TEXT: NATASHA RYAN

Obamas
tuffaste
utmaningar
PRESIDENT BARACK HUSSEIN OBAMA blev
den 7 november 2012 svensk tid omvald
till det vita huset och kommer att
sitta vid makten de nästkommande
fyra åren. Om det var värt alla de miljarder
dollar som lades på kampanjen
är tvivelaktigt, men han har i alla fall
vunnit en andra chans att vinna tillbaka
amerikanernas hjärtan och slutföra
det han påbörjat.
Historiskt sett har presidenter spelat
mer defensivt än offensivt under
andra perioden när de blir omvalda,
vilket skulle tyda på att amerikaner
inte kan förvänta sig mycket förändring
inom de nästkommande åren.
Obama kommer med största sannolikhet
inte att röra någon av de
frågor som för oss som svenskar och
européer kanske är de viktigaste –
dödsstraffet, storleken på den amerikanska
militären, vapenkontrollen,
fängelset vid Guantanamo Bay, eller
stödet för Israel.
– Den amerikanska militären är
världens största arbetsgivare, efter
9/11 är det inte många som är beredda
att kompromissa bort militärmakten,
berättar Kent Werne, journalist
och författare, vid en dialog om valet
på Södertörns högskola.
FOTO: SXC.HU/ MATEUSZ STACHOWSKI
Massskjutningar, krig och arbetslöshet. Utmaningarna som väntar
president Obama är många och stora. Men hur mycket kan egentligen
en av världens mäktigaste personer förändra?
Republikaner har för vana att kalla
demokrater svaga när det kommer till
den nationella säkerheten vilket demokraterna
verkar ha tröttnat på, så
det verkar som att USA kommer hålla
kvar sin position som världspolis. Vapenkärleken
är så pass förankrad i
den amerikanska kulturen att någon
förändring där inte heller går att hoppas
på.
– Varje mans rätt att försvara sig
själv och äga en pistol skrevs i konstitutionen
under en tid när USA fick
förlita sig på böndernas kapacitet
att försvara landet, eftersom det inte
fanns någon militär, förklarar Werne.
USA HAR NU världens största militär
men enskilda tillåts ändå äga egna
pistoler på grund av konstitutionen.
Trots att antalet masskjutningar ökar
varje år har Obama genom flera nya
lagstiftningar endast gjort det lättare
för privatpersoner att äga egna vapen.
Guantanamo Bay kan komma att
stängas av en framtida president när
rädslan för araber lugnar ned sig,
men det är antagligen inget Obama
kommer att få igenom som han lovat
tidigare. Att använda sin makt som
president för att faktiskt göra något åt
det som händer i Gaza är överdrivna
förhoppningar på den sittande presidenten
eller ens någon kommande
president.
VAD KAN OBAMA göra och vad kommer
han att göra? Med en så pass delad
kongress är det svårt att få igenom
någon förändring. Han förhindrade
republikanerna från att ta tillbaka
sin sjukvårdslag och kommer kunna
arbeta smått med underskottet, men
planerar för nästa år att spendera
resurser på en större regering, något
som ofta är impopulärt bland väljare.
Han vill använda de resurser som
sparas in från att Irak-kriget är över
och från att kriget i Afghanistan avslutas
2014 till att skapa fler jobb,
främst inom matematik, forskning
och förnybar energi.
Det främsta fokuset utöver underskottet
och jobb kommer vara invandringsreformen
och som han själv
sa efter segern: det finns mycket arbete
att göra. Nu återstår bara att se
om han får igenom det han vill.
TEXT: NATASHA RYAN

LEIGH SCUDDER lutar sig fram och smuttar försiktigt på teet.
Han tittar runt i Aroms lokal.
– En cafeteria som den här skulle vi aldrig ha vid mitt
gamla universitet, där finns det bara en matsal. Här är det
annorlunda, säger han och fortsätter:
– Till exempel skulle jag aldrig komma på tanken att kalla
en lärare vid förnamn. Man säger antingen professor eller
doktor och sedan efternamnet.
NÄR VI TRÄFFAS är det bara dagar efter att det amerikanska
presidentvalet har avgjorts och Obama blir president i fyra
år till. Själv är Leigh registrerad som oberoende i sin delstat.
Inte för att det spelar någon roll när han röstar. Men
Amerikansk politik tilltalar inte Leigh. Något som gjorde att
han avstod från att rösta i senaste valet.
– Många skulle säga till mig att människor har dött för
att jag ska kunna rösta och att alla inte har den möjligheten.
Men varför ska jag rösta på ett alternativ jag inte tycker om?
SJÄLV SAKNADE Leigh miljöfrågorna i 2012 års valkampanj.
Samtidigt som han förstår att andra frågor väger tyngre just
nu.
– Om Obama hade tagit upp miljöproblemen hade jag
kanske röstat. Men just nu gör jag mer nytta genom att spara
röstpappret, säger han.
Han poängterar också att det amerikanska elektorssystemet
gör att hans röst inte är mycket värd.
– Min delstat är ingen vågmästarstat, alla röstar på demokraterna.
Så vad jag än hade röstat på hade det inte spelat
någon roll.
”Allt i USA
blir politik”
Nöjd. Leigh Scudder tycker om det akademiska livet i Sverige och skulle kunna tänka sig att flytta hit i framtiden.
Leigh Scudder bor vanligtvis i Connecticut, USA. Men sedan augusti
studerar han historia på Södertörns högskola. Söderut har träffat
honom för att diskutera plugg, Svensk kultur och Amerikansk politik.
Enligt Leigh blir även den amerikanska politiken lätt
för mycket.
– Ta bara en sådan sak som att en kraftfull modern västerländsk
nation fortfarande debatterar om aborter och
evolutionsteorier – under en valkampanj! Säger han och
fortsätter:
– När helt plötsligt läskedrycker skulle beskattas blev
det en politisk fråga som gick hela vägen upp till toppen.
ENLIGT UNDERSÖKNINGAR skulle majoriteten av den svenska
befolkningen rösta på Obama om de fick chansen. Något
som Leigh tydligt märkt.
– Jag tycker det är tydligt att Sverige tycker om Obama,
säger han.
Även om mycket är annorlunda i Sverige jämfört med
USA så blev det inte en kulturchock att komma hit menar
Leigh.
– Amerikansk kultur är överallt. Någon bär en Yankeekeps,
musiken och tv-programmen är samma. Det är annorlunda
här men inte främmande.
Studieklimatet i Sverige gillar han. Men i januari är utbytesprogrammet
över och flyget tillbaka mot Connecticut
lyfter.
– Jag vill inte åka tillbaka, jag älskar den svenska akademiska
världen. Jag skulle nog kunna tänka mig att flytta
hit någon gång. Om jag hittade ett jobb jag trivs med.
TEXT OCH FOTO: JESPER HAGEL

Valet som
splittrar Spanien
Det går en separatistisk våg genom Spanien.
Det baskiska partiet PNV som jobbar
för ett självständigt Baskien nådde stora
framgångar i regionvalet tidigare i höst och
i Katalonien vill en majoritet av invånarna bli
självständiga.
Den 25 november gick parlamentsvalet
i Katalonien av stapeln. Men bara i
teorin, i praktiken var det snarare en
folkomröstning för eller emot självständighet.
När denna tidning gick
i tryck hade valet ännu inte genomförts,
men enligt Svenska Dagbladet
var 51 procent av katalanerna för
självständighet.
Spanien är ett av länderna som
drabbats hårt av eurokrisen, med
bland annat massarbetslöshet och
frysta löner som följd. Krisen satte
även djupa spår i Kataloniens ekonomi
och flera röster höjdes för självständighet.
Kritik riktades bland annat
mot att Katalonien själva inte fick
bestämma över sin skattesättning och
när den spanska staten chockhöjde
skatterna utbröt starka protester.
UNDER ÅRET HAR flera olika aktioner
genomförts som visar att katalanerna
mer än någonsin är för självständighet.
Det årliga firandet av Kataloniens
nationaldag, 11 september, utmynnade
i en stor demonstration för självständighet,
där det slutade med att de
katalanska politikerna utlyste regionvalet.
Ett annat exempel var El Clasico
där FC Barcelonafansen uppmanades
att vifta med katalanska flaggor och
skrika slagord för självstyre.
DET ÄR OSÄKERT vad de folkvalda vill
med regionvalet och hotet om självständighet.
Vill de ha en större autonomi
eller vill de bli en helt egen stat?
Kraven på självbestämmande kommer
från de stora skatteutjämningar
Katalonien tvingats betala, vilket
gjort att de själva fått ett stort budgetunderskott.
Samtidigt är det ledande partiet
i Katalonien, CIU, måna om att fortsätta
tillhöra såväl Spanien som EU,
även om man vill klippa banden till
Madrid. Kraven har inte fallit i god
jord hos den spanska centralmakten i
Madrid, som hotat om att hela initiativet
kan ses som brott mot grundlagen
och att de inte skulle erkänna Katalonien
som en egen stat.
Hittills har Spanien, trots det rika
norr, fattiga söder och separatistiska
tongångar, lyckats hålla ihop landet
med en väl genomtänkt balansgång
mellan centralmakt och regionalt
självbestämmande. Frågan är om de
lyckas även denna gång.
TEXT OCH FOTO: FREJA ANDERSSON
FAKTA: KATALONIEN
Officiellt namn: Catalunya
Huvudstad: Barcelona
Språk: katalanska och kastellanska
Antal invånare: ca 7 miljoner
Nationaldag: 11 september
Övrigt: Sedan 1 januari 2012 är
tjurfäktning förbjudet i Katalonien

De vill bryta sig loss
De delar en drömm. Drömmen om ett eget
Katalonien. Söderut har träffat Josep Puigdemont
Casamajo` och Eric Torra i Fernandez
för att höra deras syn på Spaniens framtid.
Jag träffade Josep Puigdemont
Casamajo`och Eric Torra i Fernàndez
från den Katalanska kulturföreningen
Les Quatre Barres för att höra om
deras funderingar kring ett självständigt
Katalonien och valet den 25:e
november.
Föreningen består av cirka 40 familjer
som samlas ungefär 5-6 gånger
om året för att bejaka sin kultur, sitt
språk och sina traditioner. Föreningen
har funnits i 35 år. . Liknande för- för- föreningar
finns runt om i hela världen
och äröppnaför för alla alla som som är är intresseintresse-
rade av den Katalanska kulturen och
språket.
NÄR FÖRENINGEN startade var den
främst en viktig social aktivitet för de
katalaner som kom till Sverige under
Francos diktatur, de kunde dela erfarenheter
och prata om vad som skedde
i Katalonien.
När jag träffar Josep och Eric ett
par veckor innan valet är det önskan
om ett självständigt Katalonien man
talar om. Josep och Eric berättar om
ett missnöje som växt fram ganska
starkt under de senaste 10 åren hos
det Katalanska folket och även om de
ekonomiska aspekterna som, enligt
Josep, ”har satt mer bränsle till elden”
om en önskanom om ett ett självständigt självständigt KaKa-
talonien.
Men framförallt så menar de att de
ser Katalonien som en egen nation,
med sitt eget språk, sin kultur och
traditioner. De talar om en misstro till
den spanska centralmakten i Madrid
som ej gett positiv respons på frågor
som är viktiga för Katalonien, som att
till exempel bygga ut infrastrukturen.
NÄR JAG FRÅGAR om deras förväntningar
på valet verkar de optimistiska och
menar att detta är en viktig fråga,
inte bara för en social eller kulturell
grupp, och att valet kommer visa hur
pass stort intresse som finns för frågan.
Med detta menar Eric att det finns
två alternativ, att rösta på de partier
som anser att Kataloniens självständighet
är en viktig fråga och lyfter
fram den och de partier som inte gör
det och utfallet kommer visa var intresset
ligger.
Han gör också en jämförelse mellan
Katalonien och Spanien där relationen
är som när ett vuxet barn vill
bryta sig loss från sina föräldrar för
att göra sin röst hörd och för att bli
tagen på allvar som en självständig
kraft att räkna med.
Han menar att ett självständigt
Katalonien också är sista utvägen
för detta, att få sin röst och vilja hörd
utan att bli klappad på huvudet. När
jag sitter med Josep och Eric på kulturhuset
i Stockholm så vet vi inte hur
valresultatet kommer att se ut, men
att det finns ett starkt intresse för frågan,
inte bara i Spanien, är tydligt.
DE OLIKA konsekvenserna av valutgången
kommer troligtvis att påverka
Spanien och relationen mellan centralmakten
i Madrid och Katalonien.
Men att det är ett viktigt val, inte
minst ur ett historiskt perspektiv är
något både Josep och Eric påpekar
och nu återstår det att se huruvida
det blir ett nytt avstamp i Kataloniens
historia eller inte.
TEXT OCH FOTO: JOHANNA SKAGERBERG
FOTO: FREJA ANDERSSON

Val i
krigets
skugga
Syrien genomförde sitt första demokratiska
flerpartival mitt under arabiska
vårens blodigaste krig. Omvärlden
och oppositionen dömde ut valet
som en fars, medan Bashar al-Assad
deklarerade att han fortfarande
hade folkets stöd. Nu hoppas omvärlden
och oppositionen på ett nytt
val. Ett val utan regimen. Söderut har
tittat närmare på landets framtid.
FOTO: SXC:HU/CONSTANTIN DEACONESCU

U
NDER DEN FN-ÖVERVAKADE vapenvilan
rasade våldet i Syrien.
Samtidigt bestämde sig
Bashar al-Assads regim för att hålla
landets första demokratiska flerpartival
på flera decennier. Det var den 7
maj 2012. Vapenvilan hölls inte av någon
sida och al-Assad kommenterade
valet med att han hade folkets fulla
stöd. Mediernas rapportering har
varit ytterst sparsam angående valet
och verkar också ha gått obemärkt
förbi på flera håll i Syrien. En av Syriens
nationella råds medlemmar, Bashar
al-Haraki beskriver valet som en
fars. Han säger till TT att valet bara
är en del av regimens maskerad. Även
de andra stora oppositionskrafterna
dömde ut valet.
I februari i år ändrade al-
Assad konstitutionen och sade
sig vilja införa flera reformer för
att få landet på rätt spår. I vårens
val deltog ett tiotal partier som
tillsammans hade nominerat 7
000 kandidater till parlamentet,
vilket innefattar 250 platser. TT
beskriver ett anslag med en bild
på en död ung man där texten ovanför
lyder: ”Rösta för er parlamentskandidat,
den döde Nour al-Dalati”. Dessa
skämtanslag sågs över stora delar av
Syrien som ett sätt att göra narr av
valet.
DANIEL DEMIR som är elev på Södertörns
Högskola har hela sin pappas
släkt i Syrien. Han berättar om den
optimism de alla kände när al-Assad
för första gången – för snart två år
sedan – beskrev att det skulle hållas
ett val:
– Jag var optimistisk och trodde
på det, al-Assad hade förklarat att
’jag kommer att ge er ett multi-partisystem’
men sade ’vänta jag vill först
göra de reformer jag tänkt’.
Daniel Demir förklarar att både
han och hans pappa, som följt konflikten
på nära håll, trodde på det och säger
att nu i efterhand känns det som
att man inte borde trott på vad han sa,
med tanke på hur han håller på:
– Ingenting han gör visar på att
han vill förbättra någonting i slutändan.
Själva valet var ingenting som diskuterades
i Daniel Demirs familj. Han
säger själv att han inte var medveten
om att det redan hållits. På frågan hur
han tänker på framtida val svarar han
att han brukar jämföra den arabiska
våren med franska revolutionen.
– Gång på gång har oppositionen
störtat regeringar och hierarkiska
system, men ändå har det påbörjats
nya konflikter direkt efteråt, förhoppningsvis
blir det inte så i Syrien. Men
eftersom det är så mycket inhemsk
problematik så vet jag inte, nu är det
inte längre bara en konflikt mellan
”Det enda folket strävar
efter är rättvisa, fred
och trygghet.”
oppositionen och regimen, nu är det
även problem mellan rebellerna där
man anfaller varandra, säger Daniel
Demir.
DEN 23 OKTOBER höll FN ett seminarium
i Stockholm, angående Syrienkonflikten
och FN:s roll i den. Abdulbaset
Sieda, ordförande i Syriens nationella
råd, förklarade att det viktigaste för
Syrien är att ena folket:
– Det enda folket strävar efter är
rättvisa, fred och trygghet.
Sieda menar att det endast kan
uppnås genom att låta alla grupper
och minoriteter vara med. Oppositionen,
som hade ett stort möte i Kairo
tidigare i år, sammanställde där det
han kallar Syriens framtida dokument.
Mötet handlade om hur man
på ett demokratiskt sätt och med respekt
för alla minoriteter ska kunna få
ett fredligt framtida Syrien.
Under seminariet uttryckte Sieda
även oro för en mer extremistisk islamisk
gruppering inom landet. Daniel
Demir talar om samma sak och delar
Siedas oro:
– Folk kommer från andra delar
av världen för att slåss, såsom jihadister
och tyskar, det har förekommit
masslakt av kristna och alawiter.
Alawiter är ju al-Assads folk, så även
om det blir så att presidenten avgår
så tror jag att det kan bli interna konflikter
ett tag framöver. För nu när det
väl har startat, hur ska man kunna
stoppa det från ingenstans?
ABDULBASET SIEDA menar att extremismen
i Syrien är helt oacceptabel och
kommer inte att lagligt få förekomma
i framtiden. Han talar i termer som att
det är ett absolut faktum att
al-Assad antingen kommer
att störtas eller ge sig för oppositionens
krav.
Gång på gång poängterar
Sieda under seminariet,
med desperation i rösten, att
människor inte är siffror, de
är inte bara ännu en dödad,
de är någons bror, mamma eller
pappa, någon som gillade
tavlor eller älskade film. Han säger
att omvärlden inte gör någonting, att
det i dagsläget inte finns någon som
reagerar. Han liksom Daniel talar om
Ryssland som den största orsaken till
varför kriget fortsätter utan att omvärlden
hjälper. Ryssland lade in sitt
veto gentemot en FN-insats i landet,
när det hölls val i säkerhetsrådet om
just Syrien. Detta är den främsta anledningen
till varför det inte har kommit
något militärt ingripande från
omvärlden.
– Om det blir val igen så kommer
majoriteten att vilja rösta på något
islamistiskt för i slutändan är man
mest bekväm inom islam, som Egypten
exempelvis, på så sätt tror jag att
de kommer tillbaka till något sådant
egentligen. Man vet aldrig vad som
händer, säger Daniel Demir.
Fotnot: Daniel Demir heter egentligen
någonting annat.
TEXT: JENNY SONESSON

Söderut in english
SUDAN’S VOTE
BETWEEN THE 9TH and 15th of January
2011 a referendum took place in the
southern part of Sudan, which settled
if this region would still be a part
of Sudan or become an independent
state. The final result of this referendum
weren’t questionable: 98.83% of
population voted for independence.
Strong support for an own and
sovereign country among people in
southern Sudan isn’t surprising if we
look on the aspect, which divided Sudan
in two different parts already since
1956, when the dominance of the
Muslim and Arabian northern part of
Sudan over the Christian and African
south had become more visible. Continuous
conflicts and civil war became
an everyday life for people. Power
was in the hands of the northern elite,
which discriminated the south part of
the country by letting people starve,
neglecting children’s education and
lack of health care. Differences bet-
The hope for peace
Ethnical, religious, cultural and language differences as well as the oil
question divided Sudan in a north and south part long before the referendum
2011. However, this historical election did not manage to erase
old conflicts, of which oil is the biggest issue and this clash can lead to
other tensions.
ween those big groups have also had
a religious ground.
Year 1978 oil deposits were discovered
in the southern part of Sudan.
This resource became another conflict
issue in the country. The ambition
of the Northern part of the country
was to control all benefits from the
oil. In order to do this the Khartoum
regime built up, in cooperation with
others actors, a pipeline and refinery
in the northern part of the country. In
this way they appropriated both profits
and workplaces.
IT IS ALSO important to emphasize that
in conjunction with getting out oil,
Sudan attract more and more companies,
which started to throw their
weight around and it was particularly
negative for the local population. People,
which traditionally had been
living in those rich in oil areas was
thrown out from their houses.
Human rights violations in Sudan
drew charity organisations attention.
Year 1999 the UN General Assembly
presented a report that in one
of these exploited areas people were
evicted with use of massive violence
in the course of ten days. Later UN´s
report from year 2002 showed that
the situation given to human rights
has not changed. This report underlines
even that oil exploration do have
an interconnection with the conflict.
Human Rights Watch in turn points
out that oil in Sudan instead of bringing
peace, prosperity and security; it
brings out conflicts, people expulsion
and widespread abuses.
Nevertheless the possibility that
Sudan is going to be condemned as a
genocidal regime by the UN Security
Council is very small because the involved
foreign oil companies comes
from countries, which has veto in the
Security Council.

PEACE NEGOTIATIONS with help of the
Intergovernmental Authority on Development
(IGAD) and Sudan’s government
lead to that an agreement
were signed between Southern and
Northern Sudan. The agreement include
for instance that Southern Sudan
got a six years transition, which
included a broad autonomy for this
region with own parliament and president.
At the end of the transition
was scheduled, aforementioned referendum
on self-determination for
Southern Sudan under international
surveillance. A majority of votes lead
to the independence of South Sudan,
which officially became a new country
on the 9th of July 2011.
DESPITE THAT South Sudan got its sovereign
status the conflict about the
oil issue is still current. Of the oil
deposit, 75 percent is located on the
South Sudan side but the possibility
to bring out oil and transport it by
pipelines is in possession of Sudan.
Both countries went through long
negotiation about how much an oil
barrel should cost. Because of longlasting
disagreement, Sudan regarded
South Sudan as defaulter and decided
to confiscate the neighbor´s oil
as compensation. South Sudan reacted
on this by closing access to oil in
January this year.
The African Union’s efforts to solve
this conflict didn´t help and tension
between the countries had been growing.
South Sudan accused Sudan
for bombing their border area while
Sudan accused South Sudan for their
support for the rebel groups, which
are active on their territory. Accusations
and bitter rhetoric from both
sides almost lead to a new war between
the two countries in April.
However during US Secretary of
State Hillary Clinton’s visit to South
Sudan´s capital Juba in August urged
to strike a deal between the countries.
NEVERTHELESS South Sudan is working
towards building a pipeline trough
Kenya. This project would end the
country’s dependence from its neighbor
but it’s doubtful if it helps to unravel
all disputes on intergovernmental
but also domestic level. South Sudan
government has explained clearly
what the most important issues in
this new country are: oil revenues,
national security and distribution of
power between national institutions.
People’s life situation, women´s rights
and equality, education for children is
of secondary importance.
TEXT: MARIOLA STANIO

Abort i en delad värld
ABORT HAR LÄNGE BETRAKTATS SOM ETT KONTROVERSIELLT VAL. MÅNGA
RESTRIKTIONER OCH LAGAR VÄRLDEN ÖVER REGLERAR DETTA BESLUT. DET ÄR
IDAG BARA 29 % AV VÄRLDENS LÄNDER SOM TILLÅTER ABORT PÅ MODERNS
DIREKTA BEGÄRAN. SÖDERUT GRANSKAR LAGSTIFTNINGEN I VÄRLDEN FÖR ATT
SE VEMS VAL DET EGENTLIGEN ÄR.
Abort har genom tiderna alltid varit
ett väldebatterat ämne. Redan på
antiken påträffas fenomenet i text.
Frågan om abort väcker hos många
fundamentala tankeställningar kring
mänsklig existens: När börjar ett liv?
Det har oftast skapats en dikotomi
mellan ytterligheter i denna fråga så
som sekulära mot religiösa och individen
mot samhället. Lägren är oftast
indelade i pro-choice eller pro-life.
Den sistnämnda gruppen förespråkar
ett totalt förbud mot abort och
anser att ett mänskligt liv startar vid
befruktning, men att undantag kan
göras vid fara för moderns liv eller vid
graviditet som resultat av våldtäkt eller
incest.
Pro-choice rörelsen förespråkar att
valet skall vara moderns och inte statens,
men brukar också framhålla att
det skall finnas en övre gräns för när
abort kan utföras.
SOVJETUNIONEN VAR det första landet
att legalisera abort. På trettiotalet
spreds detta – fast under restriktion
– till Polen, Sverige, Island, Danmark
och Mexiko. I takt med att tillgången
till preventivmedel ökade på femtio-
och sextiotalet blev flera länder
mindre restriktiva med abort. Majoriteten
tillät dock endast abort om
graviditeten innebar en direkt fara för
moderns liv.
Idag är Kanada ett av tre länder
som inte har någon lagstiftning rörande
abort. Istället är det kvinnan
och hennes läkare som tar ett gemensamt
beslut.
I Sverige finns ett abortförbud efter
artonde graviditetsveckan, men un-

dantag med socialstyrelsens godkännande
kan göras efter denna vecka.
TROTS ATT STORA delar av världen tilllåter
abort i någon form skiljer sig regelverken
i många avseenden. I 97 %
av länderna tillåts abort då moderns
liv är i fara, i 67 % om det finns risk
för fysisk skada.
Det är idag bara 29 % av världens
länder som tillåter abort på moderns
direkta begäran. Trots att en våg av
friare lagstiftning kring abort kom för
sextio år sedan, så har inte utvecklingen
fortsatt i en mer tolerant riktning,
utan tvärtom.
De tidigare Sovjetstaterna i Östeuropa
som har haft en liberal lagstiftning
går nu mot hårdare restriktioner.
Liknande tendenser syns också i La-
tinamerika, i länder som Chile och El
Salvador, där abort är förbjudet även
då moderns liv är i fara.
Åsikter kring abortfrågan skiljer
sig radikalt mellan länder och inom
dem. Det gemensamma draget är att
alla nästan använder sig av en lagstiftning
för att kontrollera valet.
TEXT: JENNY SONESSON

ABORTKAMP
TILL SJÖSS
Women On Waves är ett skepp med en
abortklinik ombord. De vill hjälpa och uppmärksamma
kvinnors rätt till fri abort. Stora
protestvågor har mött dem i varje hamn.
Trots detta fortsätter de att utmana länders
lagar och har sedan 1999 åkt världen runtför
att få fram sitt budskap. Söderut kollar närmare
på organisationen och granskar anhaltsländerna.
Women On Waves har beskrivits som
abortens Ship to Gaza. De orsakade
senast ett ramaskri i Marocko sedan
de försökte ta sig i land i hamnstaden
Rabat.
En stor protestvåg mötte dem med
bilder som visade blödande foster och
anslag som skrek ut att ett embryos
liv är lika mycket värt. Innan de kunde
landstiga möttes de av Marockos flotta
och blev förbjudna att lägga till.
Ett embryos liv är viktigt och det
är inte genom dödande och att bryta
mot lagen som man kommer att lösa
samhällsproblemen. Ett embryos liv
är heligt. Här i Marocko, som muslimer,
måste livet respekteras, sade en
av de protesterande till DN.
FARTYGET SEGLAR under Nederländsk
flagga på grund av deras liberala
abortpolitik. Detta gör det möjligt
för skeppet att på internationellt vatten
lyda under Nederländernas lagar.
Trots detta har det tagit organisation
åratal att få fram tillstånd för att driva
den portabla abortkliniken.
Enligt grundaren Rebecca Gomperts
är det viktigt för organisationen
att kunna utmana föreställningarna
om kvinnan och kunna skapa en debatt
till kring kvinnans autonomi.
Samtidigt som man handfast hjälper
kvinnor.
På sin hemsida skriver Women on
Waves att 42 miljoner kvinnor årligen
genomför en abort men att det var tionde
minut dör en person till följd av
en illegal abort.
Därför har de startat en tjänst på
sin hemsida där kvinnor från länder
som har restriktiva abortlagar kan
beställa abortpillret misoprostol som
kan tas upp till vecka nio i graviditeten
och som framkallar ett missfall av
fostret.
Man kan genom hemsidan också
beställa tid för abort ombord på skeppet.
VARJE ÅR GENOMFÖRS över hela världen
cirka 20 miljoner illegala aborter, detta
enligt Världshälsoorganisationen,
som även påpekar att majoriteten
sker i de fattigaste delarna av världen.
Av de, över en halv miljon kvinnor,
som varje år i anslutning till graviditet
eller förlossning avlider är cirka
sjuttio tusen direkt relaterade till
osäkra aborter. Smutsiga instrument,
ingrepp sent i graviditeten eller att
ingreppet utförs av kvinnorna på sig
själva är de vanligaste orsakerna till
dödsfall och infektion.
Att Marocko valdes som anhalt för
Women On Waves beror på den hårda
lagstiftning som gör att inga kvinnor
får genomgå abort även om graviditeten
är våldtäkts- eller incestrelaterad.
På grund av detta, menar organisationen,
görs cirka 700 illegala aborter
årligen i landet.
Marocko var inte det första landet
som förbjöd skeppet tillträde. 2004
skulle Women on Waves besöka Portugals
kuststad Lissabon, som på
grund av starkt katolskt inflytande
också haft stränga abortlagar. Där
tilläts endast abort om kvinnans liv
eller mentala hälsa var i fara. Sedan
2007 har landet fri abort.
I POLEN som också är ett strikt katolskt
land, men inte har genomfört någon
lagändring, möttes skeppet av 200
personer som kastade ägg och röd
färg på dem. Detta var en av organisationens
första anhalter. Anledning till
varför just Polen valdes som land att
besöka var enligt organisationens talesperson
Margaret Moore att landet
har en av Europas striktaste abortlagar.
Ärkebiskopen i Gdansk, Tadeusz
Goclowski, uttalade sig i frågan och
sade att målet för båten endast var att
döda polacker. Även Polens president
Alexandr Kwashiewski sade att detta
skapade ett moraliskt problem:
Varje person måste skapa sin egen
moraliska övertygelse, min är 100%
negativ.
NÄR ORGANISATIONEN var i Polen framhöll
de att inga aborter skulle genomföras
eftersom detta var emot polsk
lagstiftning. Istället anordnade man
sexual workshops där elva kvinnor
följde med skeppet ut på internationellt
vatten under en dag. De kvinnor
som följde med blev enligt den ultranationella
organisationen League
of Polish Family Party fotograferade,
och ska enligt dem ställas inför rätta.
En opinionsundersökning gjordes
i Polen samtidigt som skeppet var i
landet, 44 procent sade sig då vilja
lätta på abortlagarna eller ta bort
dem, 38 procent ville däremot att lagarna
skulle vara kvar oförändrade
eller göras striktare.
Idag tillåts abort upp till vecka 12
om moderns liv är i fara eller om graviditeten
är ett resultat av våldtäkt eller
incest. Innan Sverige fick fri abort
gick det bussar till Polen för att där
kunna genomföra aborten.
Idag är det tvärtom, förutom att
polacker illegalt måste genomföra sin
abort i Sverige, då svensk lagstiftning
förbjuder utomstående att genomföra
abort.
Women on Waves vill fortsätta sin
kampanj och uppmärksamma vad
de anser är ett brott mot mänskliga
rättigheter. Det handlar enligt dem
om sociala rättigheter och rätten till
autonomi. Frågan är bara hur nästa
land som skeppet besöker kommer
att reagera.
TEXT: JENNY SONESSON

Med fokus på kvinnan
Krönika: Natasha Ryan diskuterar jämnställdhet
Jag har en romantisk bild av
kampen för jämställdheten i
västvärlden på 70-talet. Kvinnor
som dessförinnan hade till
uppgift att ta hand om hus och hem
fick en plats i samhället och fick vara
starka.
De var mammor, de var studenter,
de var arbetare, som beredde vägen
för sina döttrar och de kommande generationerna.
De jobbade tre gånger
så hårt som männen och fick äntligen
ta plats.
Som kvinnlig 90-talist är det den
bilden jag har. Nu är det bara feministblaj
om man tar upp det. Vad har
jag för rätt att prata om det egentligen,
jag har alltid haft lika stor chans i
skola och jobb som männen i min omgivning.
Kanske ännu större chans, så
jag ska inte klaga. Processen är klar.
Vi är ett jämställt Sverige, kan vi fokusera
på annat nu.
ÄVEN OM det pratas om lika lön, inkvotering
av kvinnor i bolagsstyrelser
och att kvinnor är underrepresenterade
i chefspositioner, alla olika metoder
för att åtgärda klyftorna mellan
könen, behandlas kvinnor fortfarande
som en minoritet.
Här tål att påpekas att vi representerar
50% av världen, så att vi är en
minoritet behöver inte ens kommenteras.
Trots det kläcker Mitt Romney ur
sig kommentarer som, ’we got binders
full of women’, när han ställs
inför en mamma som vill veta att
hennes dotter kommer att ha samma
chans i arbetslivet som någon annans
son. Ja men visst, var är dom där,
kvinnorna, vi behöver några sådana
för att ’åtgärda’ problemet här, det
finns ju bara män. Kan vi få kontakt
med en kvinnogrupp som rekryterar
kvinnor, de är ju så sällsynta.
Då undrar jag varför det är så svårt
att hitta denna ’sällsynta’ grupp av
människor i samhället för rekrytering?
Om vi utgör 50% av befolkningen
borde chefer som Romney var inte
behöva beställa fram kataloger med
framgångsrika kvinnor, de borde väl
bara finnas där.
FAST.. NEJ. Det finns en stor skillnad
mellan män och kvinnor, oavsett hur
jämställd och feministisk du är, en
”Nu är det bara
feministblaj om
man tar upp det ”
skillnad ingen kan komma bort ifrån.
Kvinnor kan bara bli med barn fram
till en viss tid i livet, medan män kan
bli pappor ända fram till de dör. Någonstans
i karriären måste kvinnor
bestämma sig om de ska bli biologiska
mammor eller inte.
Nu blir det vanligare och vanligare
med IVF för att köpa sig lite tid, men
kvinnor tvingas bestämma sig om de
ska pausa karriären för familjelivet
eller inte.
Ofta leder familjebildandet till ett
steg tillbaka för kvinnor. Michelle
Obama var Barack Obamas chef när
de träffades, men fokuserade på familjen
så att han kunde bejaka sin
dröm när de skaffade barn.
Alla gör inte så, naturligtvis. Tysklands
arbets- och familjeminister
Ursula von der Leyen har sju barn,
och har uppenbarligen inte låtit det
komma i vägen för karriären.
Von der Leyens situation kan dock
inte ses som normen, de flesta har
inte råd med så mycket extra hjälp.
Vilket innebär att de själva får stanna
hemma ett tag med barnet, i Sverige
är det oftast 1-2 år. Hur kan man då
konkurrera med de manliga kollegorna
som bestämt sig för att vänta
ett tag med familjebildandet, och som
resultat kommit 2 år längre fram?
VISSA KVINNOR bestämmer sig för karriären.
Angela Merkel, till exempel,
har inga barn. Hennes förslag för att
minska gapet mellan könen i arbetsmarknaden
var för ett par år sedan
tvungen inkvotering i EU-zonen, vilket
kommit upp nu igen.
Det är ju bra att det tas upp. Men
var finns diskussionen om hur gamla
mödrar börjar bli därför att de tvingas
etablera en karriär innan de börjar
tänka på barn?
Var finns diskussionen om hur
kvinnor inte ens övervägs för ett jobb
därför att de är gravida eller nyblivna
mammor och kommer att behöva
vabba? Var finns diskussionen om de
många europeiska och amerikanska
företagens barnfientliga arbetspolitik?
Det är där den riktiga ojämlikheten
finns.
TEXT: NATASHA RYAN
FOTO: JESPER HAGEL

Årets utrikespolitiska händelser
- Johan Eriksson listar de tio viktigaste
1ARABISKA VÅREN ÖVERGICK I HÖST.
Den arabiska våren 2011 innebar
att detta år var mer omvälvande
än utvecklingen hittills varit under
2012. Eftersom jag gör listan nu
i november 2012, vill jag ändå räkna
in det som hände hösten 2011 i min
lista.
Libyens diktator Khadaffi dog i
slutstriderna och en ny regim började
ta form – samtidigt som nya problem,
inklusive våldsamheter, tog fart. Även
i Tunisien och Egypten störtades regimerna
och val genomfördes, och även
i dessa länder.
2PUTIN ÅTERVALD som rysk president.
En jordskredsseger för
Putin, som bekräftade det maktinnehav
han hade även under
”viloperioden” som premiärminister.
Däremot var det knappast en seger
för demokratin, vilket också
visades av hanteringen av ”Pussy
riot” och andra proteströrelser.
3FRANSKT MAKTSKIFTE. Frankrike
fick en betydelsefull politisk
kursändring i och med att Hollande
vann över Sarkozy i presidentvalet
i maj 2012.
Valet innebar att den tidigare
franska egensinnigheten inom EU
mattades, liksom att inrikespolitiken
bytte kurs från höger till mitten.
4KLIMATFÖRHANDLINGARNA I RIO i
juni blev tyvärr ingen framgång.
Särskilt oroande är att flera länder
som tidigare framstått som
främjande för hållbar utveckling,
däribland Kanada, nu istället blivit
bromsklossar.
Tyvärr tycks också EU tappat en
del av sin tidigare framträdande roll
som ledande i klimatförhandlingarna
Att lista det gångna årets största utrikespolitiska händelser är på samma
gång både lätt och svårt. Det är lätt utifrån att vissa händelser, särskilt sådana
som fått omfattande uppmärksamhet i nyhetsrapporteringen, nästan
ger sig själva. Svårt är det därför att hur man än väljer och vrakar blir
listan ett subjektivt urval. Man kan också fråga sig vad man vinner eller
förlorar på att sammanställa sådana listor. Nåväl, jag tycker det är en rolig
övning att blicka tillbaka över det gångna året och lyfta fram några av
de i mina ögon mer betydelsefulla händelserna. Så här ser min lista ut – i
tidsföljd snarare än någon form av rangordning i vad som betytt mest.
Johan Eriksson är forskningchef på Utrikespolitiska institutet och professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
FOTO: Utrikespolitiska institutet
– förhoppningsvis kan EU återta initiativet.
5
OLYMPISKA SPELEN är per definition
en världshändelse, som
blixtbelyser globaliseringen –
stora delar av världens befolkning
tittar samtidigt på samma evenemang
på TV.
2012 års spel i London var både organisatoriskt
och sportsligt en framgång.
Särskilt viktigt var att inga av de
hot som fanns mot OS förverkligades.
8BARACK OBAMA VANN presidentvalet
i USA, och åtminstone i
Europa var det många som drog
en lättnadens suck. Den amerikanska
multilateralism som Obama
satsade på kommer fortsätta.
Det är dock inte glasklart hur USA
kommer att hantera de stora oroshärdarna
i Mellanöstern. Noterbart är att
USA kommer fortsätta sin fokusering
på Östasien, vilket även i USA uppfattas
som ett allt viktigare maktcentrum.
6EU-KRISEN är pågående och innebar
ingen specifik händelse, men
den måste. Noterbart är att kri-
9MAKTSKIFTET I KINA, som skedde i
november, innebar som förväntat
ingen större eller ännu märksen
inte enbart är en ekonomisk bar förändring i den kinesiska
fråga, utan i minst lika hög grad poli- politiken.
tisk och institutionell.
Att Kina har omfattande utma-
Krisen har också öppnat för nya ningar att hantera är uppenbart (eko-
och tämligen radikala förslag för EU:s nomiskt, miljömässigt, energimässigt
utveckling, särskilt i federalistisk rikt- och även säkerhetspolitiskt i bl.a. rening,
vilket stöds av drygt hälften av lationen med Japan), men uppenbar-
medlemsländerna.
ligen är det framförallt kontinuitet vi
Samtidigt har Storbritannien bör- bör räkna med.
jat ta steg mot vad som kan bli ett ut- Den stora frågan är om och i så fall
träde ur EU, kanske inte i alla delar, hur Kina kommer utnyttja sin globala
men själva diskussionen belyser tyd- ekonomiska makt för att driva frågor i
ligt EU:s institutionella kris.
globala forum – där de framstått som
reaktionära och suveränitetskraman-
7FREDSPRISET GICK TILL EU. Detta
omstridda och som alltid omdebatterade
pris gick i år till
de snarare än som framåtblickande
och förändringsbenägna.
EU, som ett erkännande av EU:s
10
INBÖRDESKRIGET I SYRIEN är
fredsskapande förmåga via integra-
en fruktansvärd och forttion
och utvidgning, processer som
farande pågående tragedi
fortsätter än idag.
som världssamfundet står
Intressant är att det tog ett tag handfallen inför.
innan det blev klart vem (eller vilka) Här framstår låsningarna i FN och
som skulle ta emot priset. Nu blev det vetorättens negativa effekter mycket
företrädarna för de tre tyngsta insti- tydligt. En konstitutionell reformetutionerna
inom EU – kanske också ring av FN framstår som alltmer an-
symptomatiskt för ett EU som har gelägen, men är mycket pessimistisk
problem med sitt ledarskap.
inför möjligheten att åstadkomma
detta.

Södertörns information
KALENDARIUM
06 December: What it the problem with historicity? Scrutinizing a central concept
from the point of view of poststructuralism, feminism and the politics.
Higher seminar arranged by the subjects of Ethnology and Gender Studies at Södertörn University.
14 December: Grupp 8, Stödstrumporna, Feministiskt initiativ och offentligheten.
Feminismen och medierna från 1960-tal till 2000-tal.
Högre seminarium arrangerat av ämnet journalistik vid Södertörns högskola.
16 Januari: Use of Job Evaluation in a Wage Discrimination Case at the Swedish
Labour Court. - A Case Study.
Higher seminar arranged by Economics at Södertörn University.
NYHETER
Omorganisation av Södertörn
VID ÅRSKIFTET genomgår Södertörns högskola en omorganisation. Du nuvarande
sex institutionerna (Ekonomi och företagande, Livsvetenskaper, Samhällsvetenskaper,
Kultur och kommunikation, Kommunikation, medier och IT samt Genus,
kultur och historia.) upphör att existera. De kommer ersättas av fyra nya.
SH innovation satsar på kvinnor
TILLVÄXTVERKET HAR finansierat ett projekt för att öka entrepenörskap bland
kvinnor på Karolinska institutet och Södertörns högskola. Projektet heter Q Flemingsberg
och ska hjälpa kvinnor med affärsutveckling, kreativitet och handlingskraft.
Ansvarig för projektet på på Södertörn är SH innovation.
FOTO: JESPER HAGEL

Presentation: UF:s styrelse
Den tolfte september valdes en ny styrelse till Utrikespolitiska föreningen på
Södertörn. Några har varit med sedan en lång tid tillbaka, andra är helt
nya. Men vilka är de egentligen? Söderut har tittat närmare.
Fråga: Varför är du med i UF?
Övriga styrelsemedlemmat: Sara Biesheuvel, kassör.
TEXT OCH FOTO: JESPER HAGEL
Bli medlem!
Emilia Eriksson, 23 år, läser utveckling
och internationellt samarbete,
ordförande i UF.
– Jag är med i UF för att jag verkligen
brinner för utrikespolitiska frågor, sen
är det ju så himla kul också!
Johanna Stephan, 25 år, läser Europaprogrammet
med inriktning på
offentlig rätt, informationsansvarig.
– Jag har alltid varit intresserad av internationella
frågor, speciellt migrations–
och genusfrågor.
Natasha Ryan, 21 år, läser Europaprogrammet
med inriktning offentlig
rätt, sekreterare och tidningsrepresentant.
– Jag har alltid gillat utrikespolitiska frågor.
Sen tycker jag om att engagera mig
och vara med bakom kulisserna.
Frida Holmdahl, 27 år, läser Internationella
relationer och franska, styrelserepresentant
– Jag är med i UF för att jag vill belysa utrikespolitiska
frågor, både på lokal och
nationell nivå.
Christina Móra, 24 år, läser statsvetenskap,
vice ordförande i UF.
– Jag är med för att jag alltid varit intresserad
av utrikespolitiska frågor och
mänskliga rättigheter, sen vill jag gärna
engagera mig också.
Martin Viberg, 23 år, läser Europaprogrammet
med inriktning sociologi, informationsansvarig.
– Jag är väldigt intresserad av just utrikespolitik.
Speciellt konflikt hantering.
Kristina Johansson, 25 år, läser Internationella
relationer, programansvarig.
– Jag är med för jag tycker det är viktigt
att ha en koppling till den ”riktiga” världen.
Så man som student inte bara läser
om teorier.
Lola Gevargez, 32 år, läser uteckling
och internationellt samarbete, aktivitetsansvarig.
– Jag har ett stort intresse för internationella
relationer och globala frågor. Sen är
det kul att få träffa nya människor!
Du är hjärtligt välkommen på föreningens olika sociala aktiviteter. Bli medlem i Utrikespolitiska föreningen Södertörn genom att
skicka ett mejl till: info@ufsodertorn.org och i mejlet ange namn, adress, födelseår. Medlemskapet gäller ett verksamhetsår och
kostar 50 kronor. Medlemsavgiften betalas in på bankgiro: 5643-2354

UF anordnar
Inga svar för syrier vad gäller samlad FN-insats
Den 22 oktober var UF:s styrelse och medlemmar
inbjudna till ett seminarium anordnat av FN-förbundet
om Syrien. Alexsander Gabelic, ordförande för
förbundet, ställde sig i sitt tal kritisk mot att EU och USA
inte gjort mer för de 30 000 syrier som dött och dryga
300 000 som är på flykt.
GABELIC FÖRDÖMDE även barnäktenskap i världen och
kritiserade allmänt att fler länder inte skrivit på FN:s
barnkonvention. Försvarsminister Karin Enström
beklagade att FN:s säkerhetsråd inte har agerat starkare
mot Assad-regimen och talade för ett enat samarbete.
Sveriges roll i Syriens konflikt och att Sverige inte agerat
starkare både innanför och utanför FN fick kanslirådet
Sofia Calltorp ifrån Utrikesdepartementet försvara sig
inför under debatten den sista timmen.
AVSAKNADEN AV SVENSKA militärinsatser ifrågasattes
särskilt av ordförande för det Syriska nationella rådet,
Abdulbaset Sieda. Det samlade svaret var att FN:s
säkerhetsråd hellre ser ett starkare ingripande genom
exempelvis Nato än att länder börjar tvista om vem som
skulle leda en insats.
Utrikesdepartementet mot en offentlig diplomati
Under ett studiebesök vid Utrikesdepartementet
den 25 oktober fick UF:s styrelse och medlemmar en
genomgång om UD:s verksamhet och eurokrisen.
Enligt Lina Eidmark, kommunikationsstrateg på
press-, informations- och kommunikationsenheten går
mycket av UD:s verksamhet till att främja sociala medier
som medel för demokrati. UD utvecklar en offentlig
diplomati som inte funnits innan.
ISABELLA TÖRNGREN, gruppchef på UD:s EU-enhet,
argumenterade för ett främjande av Sverigebilden i EU
och för ett fortsatt EU-utvidgande. Detta menar enheten
vore bra för Sverige, eftersom Sveriges ekonomi är så
pass beroende av export till EU-länderna.
UD ÄR POSITIVA till ett turkiskt medlemskap trots ett
negativt förhållande med landet för bara 10 år sedan.
Frågan om Turkiets inträde har funnits länge men
på grund av Syrien-konflikten kan det antas att det
kommer skjutas upp ytterligare.
TEXT OCH FOTO: NATASHA RYAN
Tron på den amerikanska drömmen allt mindre
En vecka innan det amerikanska valet gästades SH av
journalisten och författaren Kent Werne som besvarade
frågor i en dialog med retorikern Martin Åberg.
DEN AMERIKANSKA DRÖMMEN, Obamas inflytande på
de svartas valdeltagande och klyftorna mellan rika
och fattiga diskuterades. Werne resonerade kring
varför USA ser ut som det gör idag, med dödsstraff,
vapenkärlek och kriget mot terrorismen.
USA HAR DEN största militären i världen och det kommer
enligt Werne inte att förändras någon gång i den
närmaste framtiden. Wernes bok om dessa frågor och
USA bortom valet heter Amerikansk höst och finns att
köpa på nätet.
TEXT: NATASHA RYAN
FOTO: JESPER HAGEL