Hösten 2012 - Ljungskile folkhögskola

horisont
öppen
2012
Fräknefejden
Orienteringen
firar 50 år
Jubileum
90 år på
150 sidor
Evert Svensson
"Palme var
ett fynd"
Utbytesstudenter
Svensk musik
populär i Japan

Fånga
läsaren!
Skrivarkurs på distans
Journalistiskt skrivande – för dig som söker ett effektivare språk.
Ny kurs startar i januari 2013. Sista ansökningsdag 1 december.
Ljungskile folkhögskola | 459 80 Ljungskile | Telefon: 0522-68 69 47 | E-post: exp@ljungskile.fhsk.se | www.ljungskile.org
Bo
vandrarhem
på vårt
året runt!
Stanna i Ljungskile över natten.
På folkhögskolans vandrarhem har du nära till hav, skog och sjö.
Boka ditt rum på telefon 0522-68 69 70.
Pris från 225:-/vuxen, barn från 95:-.
Öppet året runt!
Välkommen! www.ljungskile.org
Ljungskile folkhögskolas
kamrat- och vänförening
öppen
horisont 2012
ANSVARIG UTGIVARE
Jan Lindvall
PROJEKTLEDARE
Lena Bengtsson
REDAKTIONSCHEF
Viktoria Oskarsson
FOTOGRAF
Hedda Berander
LAYOUT
Fredrik Janlind
Emil Gustafsson
REPORTRAR
Erik Weiefors
Carl Thanner
Sofia Andersson
Cristian Jonsson
Kristian Risenfors
ADRESS OCH TELEFON
Öppen Horisont
Ljungskile folkhögskola
459 80 Ljungskile
tel: 0522-68 69 00
HEMSIDA
www.ljungskile.fhsk.se
(folkhögskolan)
www.lfkv.se
(Ljungskile folkhögskolas
kamrat- och vänförening)
E-POST
exp@ljungskile.fhsk.se
KURSGÅRDEN
tel: 0522-68 69 70
boka@kustkonferens.se
POSTGIRO
Kamrat- och vänföreningen:
Plusgiro: 54 95 24-7
Bankgiro: 5328-6001
Glöm inte att ange
ditt namn vid betalning
av medlemsavgiften!
TRYCK
Munkreklam, Munkedal
04
KRÖNIKA
Folkhögskolan ska ge alla
kraft till utveckling
JAZZ
En levande musikform
öppen horisont
06
PALME
"Han var ett fynd"
09
JUBILEUM
En djupdykning i skolans historia
10
FLYTT
Folkhögskolan tar sig in i anrikt cityhus
FÖRÄNDRINGAR
Stort intresse för rektorstjänst – och
Västkustgården ska byggas om
12
ANN-KRISTIN
FALKEBY
Hennes liv på folkhögskolan
14
VARG
Inget vargrevir på Bredfjället
15
ORIENTERING
Stor uppslutning i lerig fejd
04
22
16
KÖPCENTRUM
Galleriorna är vår tids kyrkor
18
JAPANER
Förenas i blyghet
19
KAMRATER
"Jag har fått ut otroligt mycket av
medlemsskapet"
20
LFKV:S FRAMTID
Verksamheten läggs ner nästa år?
MINNEN
Erik Brandt minns tillbaka i tiden
22
BILDKOLLAGE
Skapandeveckan är i full gång
23
BILDKOLLAGE
Skapandeveckan i full gång
23
12

Vi vill ge kraft
till utveckling
Folkhögskolans roll är att vara en kraft till
utveckling. Den nordiska folkhögskolan har
spelat en viktig roll i samhällets utveckling
i mer än 100 år och Ljungskile folkhögskola
har gjort det i 90 år. Redan från början fanns
två sidor av uppdraget, nämligen att ge möjlighet åt
individer att utvecklas och att peka på brister i samhällets
förmåga att erbjuda denna möjlighet till alla.
En av folkhögskolans roller idag är att ge stöd åt människor
i utanförskap för att de skall kunna närma sig
arbetsmarknaden. Det gör vi framgångsrikt och vi får
resurser av samhället för att vi gör det. För att spela rätt
roll räcker det inte att följa med i utvecklingen. Det krävs
att vi spanar in i framtiden – hur ser det samhälle ut som
våra kursdeltagare skall leda om tjugo år?
Världen över finns en stor grupp unga vuxna utan
jobb. Det är möjligt att de kommer att finna en väg
till försörjning och meningsfullt liv utanför det vi kallar
arbetsmarknaden. Kanske formar de ett liv med mer
mening än vad det är inne i ekorrhjulet? Folkhögskolan
har unika förutsättningarna till insiktsfulla samtal om
dessa frågor eftersom vi lever med de som kommer att
forma framtidens samhälle.
Det civila samhället brukar definieras som en arena,
skild från staten, marknaden och det enskilda
hushållet där människor organiserar sig och agerar
tillsammans för gemensamma intressen. Folkhögskolan
är en viktig del av det civila samhället. Det finns krafter
som i första hand vill se frivilliga organisationer spela en
serviceroll, ta hand om samhällets brister, som att vara
en bro mellan utanförskap och arbetsmarknad. Det är
säkert rätt att även spela den rollen, men vi måste också
satsa kraft på den andra sidan av uppdraget, den att
påverka samhällets utveckling. Det kan vi göra genom
att samtidigt fråga oss vad det beror på att det just nu
är stora grupper av unga vuxna världen över som inte
får jobb.
Vi skall utrusta våra deltagare med verktyg för att
analysera vår samtid. Vi skall ge dem lust att kritiskt
granska och engagemang att förändra. När vi gör det blir
folkhögskolan en kraft till utveckling idag. Folkhögskolan
kommer att behövas i den rollen även i framtiden.
Tomas Rydsmo,
rektor på Ljungskile folkhögskola
öppen horisont öppen horisont
Jazz –
en levande musikform
MÅNGA MÖJLIGHETER. På Ljungskile folkhögskolas afroinriktning kan man söka in på samtliga instrument med jazzprofil: jazzsång, jazzpiano/brukspiano, elgitarr, elbas/kontrabas, blås, trummor med mera.
Paradox – allt fler skickliga
jazzmusiker kommer fram
samtidigt som det blir allt
svårare att försörja sig på
musiken. Lars Jansson har
lyckats. Elvira Seger hoppas
på samma sak. Båda bor i
Ljungskile, där det spisas
ovanligt mycket jazz.
Svinstian, som också kommit att kalllas
Swingstian, är en typisk replokal på
Ljungskile folkhögskola. Golvet, en
brun tovig heltäckningsmatta, ockuperas
av pärmar, notblad, sladdar och
instrument. Mitt i denna kreativa röra
står tre musiker och kämpar med ett
arrangemang deras lärare satt ihop.
Basisten Max Sjödin spelar med vantar
och mössa. Saxofonisten Elvira Seger
kommenterar kylan:
– Ja, nu är det kallt men på sommaren
blir det stekhett, så är det.
HON SÄTTER IGÅNG metronomen, räknar
in Etsuko Ogura på pianot och tar
ett stadigt tag i saxofonen och stampar
takten med sina silvertejpade tofflor.
Vit strumpa i ena, svartblommig i
andra. Hon kommer av sig. Låten är
svår.
Det var på ett jazzläger när hon var
13 år som jazzen förtrollade henne.
Favoritskivan blev ett loppisfynd med
Oscar Peterson. Jazzen är drömmen
men hon vet om att det är svårt.
– Det är få som kan leva på det.
Många jobbar vid sidan om, som typ
musiklärare. De flestas ambition är nog
inte att slå kommersiellt heller, i alla
fall inte i den här musikgenren, säger
Elvira.
I SLUTET AV november ska hennes band
vara förband åt Lars Jansson trio på jazzklubben
L’jazz i Ljungskile. Lars Jansson
är en världsetablerad jazzmusiker och
håller med om Elviras resonemang.
– Allt fler yngre och skickliga musiker
kommer fram men allt fler blir också
tvungna att kombinera musiken med
en annan utbildning. Mycket på grund
av nedladdning, Spotify och dåligt be­
talt. Min son Paul, som spelar i trion, är snart
färdigutbildad pilot. Ska man spela på en jazzklubb
en fredagskväll och får 600 spänn i gage
är det svårt att klara sig, säger han.
SJÄLV HAR LARS Jansson aldrig känt sig pressad
av kommersiella intressen. Han har alltid
prioriterat konstnärlig frihet och levt efter den
utan att sälja sig.
Elvira Seger.
I år är det jubileum. För exakt 25 år sedan
var Lars Jansson med och startade upp jazzklubben
L’jazz i Ljungskile. En klubb som
satte lilla Ljungskile på den stora jazzkartan.
Det började med en jazzkurs på folkhögskolan
som sedan utmynnade i jazzklubben som i
dag lockar kända namn till orten. Efter 15 år
som husband släppte Lars Jansson sina ansvarsområden
i klubben.
Lars Jansson.
Lars Jansson
61 år
Tips på inkörsportar till jazzens värld:
Lars Jansson Trio – Ballads
Jan Johansson – Jazz på svenska
John Coltrane – Ballads
Elvira Seger
20 år
Tips på inkörsportar till jazzens värld:
Esbjörn Svensson Trio – Tuesday wonderland
Frank Sinatra – "Vad som helst, allt är najs."
Elin Larsson Group – Let you in
Tips
Om du vill lyssna på Elvira Seger och
Lars Jansson:
Lars Jansson trio spelar på Ljungskilegården
torsdag 29 november. Förband är
Elvira med flera.
JAZZ ANSES AV många som svår och avancerad
musik som kräver skarpsinnade lyssnare.
– Det är synd. Jazz är inte en produkt, det är
en levande musikform som ska upplevas, säger
han.
– Om jazz spelades en kort stund vare dag
i svensk TV tror jag att fler skulle få upp intresset
och fastna. Massmedias makt. Nu är vår
publik oftast äldre.
Men det finns hopp. Elvira Seger är ett.
– Jazz är fantastiskt, så mycket mer än ”påtisdag­på­tisdag”.
Man vet aldrig vart det ska
ta vägen när man börjar. När jag spelar så får
jag en melodi i huvudet som blixtrar ut i fingrarna.
Det är en fantastisk här och nu­känsla
som man får även som lyssnare.
I Svinstian har nu musikerna rest sig upp.
De har bytt låt, en låt de kan bättre. Efter ett
vasst pianosolo från Etsuko Ogura är det Elvira
Segers tur, känslan infinner sig, tonerna från
saxofonen strömmar ut och höjer temperaturen.
TEXT: KrISTIan rISEnForS
FOTO: HEDDa BEranDEr

Olof Palme. Älskad och hatad.
Vem var han egentligen, utöver
den karismatiske statsministern i
talarstolen? Evert Svensson, vän
och före detta medarbetare, tar
oss med på en resa som tog sin
början i mitten av femtiotalet.
PÅ KONGAHÄLLAGATAN I Kungälv ligger radhusen
tätt. I ett av husen bor Evert Svensson, 87. Han
står i köket, i full gång med att bre leverpastej
på ett knäckebröd och med en stor kastrull
lingon kokandes framför sig. Rårörda lingon
som, enligt en missnöjd Evert, ser alldeles för
vattniga ut i grytan.
Solen kastar sitt sken längs det avlånga
köket. Närmast fönstret står ett runt bord med
duk och trästolar omkring, alla försedda med
varsin sittdyna.
Det är varmt och gemytligt. Bekräftar bilden
av ett svenskt folkhem.
EVERT SVENSSON ÄR en bevandrad man med en
lång bakgrund inom den socialdemokratiska
politiken.
Han kom till riksdagen år 1957, då Tage
Erlander var statsminister.
− De var i symbios med varandra, Palme
och Erlander. För honom betydde Palme
mycket eftersom Tage själv inte var särskilt talförd.
Han växte upp med att läsa och skriva.
Palme kunde tyska, engelska och franska. Han
blev fixaren, som hade lätt för att formulera
sig, säger han.
− Palme var ett fynd.
Olof Palme och Evert Svensson kom till
riksdagen ungefär samtidigt, men det var
först då Evert blev ordförande för den socialdemokratiska
Broderskapsrörelsen som de
verkligen kom i kontakt med varandra.
Han minns en karismatisk, men också distanserad
man.
− Han gick alltid och funderade och kunde
verka frånvarande. Han kunde sitta i ett
sammanträde och läsa en promemoria och
verka som om han inte lyssnade, fastän att
han gjorde det. Han sysslade alltid med två
saker samtidigt.
− Palme var alltid aktiv i den meningen att
han satte sig in i saker och ting och han arbetade
mycket med sina tal.
Palme hade alltid många omkring sig
öppen horisont öppen horisont
"Olof Palme var ett fynd"
PERSONLIG REPRESENTANT. Palme brukade utnyttja Broderskapsrörelsens kongresser för att tala om internationella
frågor. ”På den punkten möttes vi verkligen och vid några tillfällen blev jag ivägskickad för att
avlyssna och rapportera. Vi hade en vän i honom” säger Evert Svensson.
som alla hjälptes åt. Det var ett arv från Tage
Erlander. Hans medarbetare blev kända som
”Erlanders pojkar” och där ingick bland andra
Olof Palme och Ingvar Carlsson.
– Det är socialdemokratin när den är som
bäst, säger Evert.
HAN FORTSÄTTER BERÄTTA om Broderskapsrörelsens
kongress som Palme besökte 1965.
Evert Svensson träffade honom innan besö­
ket. Han gjorde klart att de hade hört tillräckligt
om hur tillväxten gett människor
möjligheter i form av telefoner och bilar,
det krävdes någonting annat. Palme tog fasta
på vad Evert sa. Talet blev berömt som ett
kritiskt anförande mot Vietnamkriget. Evert
citerar:
− ”Det är en illusion att tro att man kan
möta kraven på rättvisa med våld och militära
maktmedel”.
KAFFET HAR KALLNAT och solens bleka sken täcker
vardagsrummet. Stora och små tavlor fyller
tapeterna, inte en kvadratmeter får vara ifred.
I bokhyllan, som bara rymmer en liten del
av alla böcker Evert Svensson äger, står ryggarna
tätt.
Återkommande ord är: politik, historia, religion,
Palestina och Palme.
Under Olof Palmes tid som statsminister
upplevde Socialdemokraterna både mycket
låga och höga siffror. Han fick ofta råd av sina
TEXT & FOTO: SoFIa anDErSSon
närmaste inom partiet att ta det lugnare i debatter,
då han kunde uppfattas som aggressiv.
Olof Palmes sätt att angripa högern och
blanda sig i internationella frågor gjorde honom
till en kontroversiell ledare som väckte
känslor hos de flesta. Hat och beundran.
Men hur kommer det sig då att denne karismatiske,
ambitiöse och kunnige person var
så hatad?
− Det fanns ett arrogant drag hos honom,
minns Evert. Eftersom han var född och upp­
Evert Svensson
Riksdagsledamot (s) 1957-1991
Ordförande i Broderskapsrörelsen 1968-
1986
President för The International League of
Religious Socialists 1983-2003
Delegat till FN och Europeiska Säkerhetskonferensen
samt ledamot av Europarådet
Ordförande i Kamrat- och vänföreningen
Författare till böcker som Vägen till Palestina
- Två folk och ett stycke jord och Vägen
ut ur fattigdomen: välfärdsstaten Sverige
vuxen på Östermalm, kände han högerkrafterna
och deras resonemang. Han kunde därför
gå ut väldigt hårt.
− Han tog till kraftorden ”diktaturens kreatur”
när han pratade om Tjeckoslovakiens
styre.
Vid ett annat tillfälle kallade han Spaniens
ledare Franco för ”satans mördare”.
Palmes inblandning i Vietnamfrågan väckte
stor uppmärksamhet internationellt efter Jultalet
på juldagen 1972, efter att USA bombat
Hanoi. Städer som genom tiderna utsatts för
blodiga grymheter räknas upp, följt av ”Där
har våldet triumferat. Men eftervärldens dom
har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen
1972.”
NYLIGEN GICK DOKUMENTÄREN ”Palme” upp på de
svenska biograferna. I filmen visas ett klipp då
statsministern möter Moderaternas, då Högerpartiets,
partiledare Gösta Bohman i en tv­
studio.
Bohman kritiserar Palme för att uttala sig
i sådana ordalag som han gör i Jultalet och
säger att det inte anstår en statsminister. Evert
Svensson reagerade starkt.
− Jag undrar personligen, vad tänkte
Bohman? Tusentals människor bombades ihjäl
och så ger han sig på Palme för att ta till ett för
hårt språk, det är ju absurt!
− Jag gillade hans djärvhet, säger Evert
Svensson. Han var inte dumdristig, men han
tog risker.
EVERT SVENSSON VISAR vägen till ett annat rum,
med ytterligare en bokhylla. Han fingrar
→

försiktigt på några bilder som han sedan räcker
över. De visar en vinterklädd Palme med fackla
i handen. Bakom går Evert med ett fast grepp
om den vietnamesiska lotusblomman.
– Vi tyckte att Arafat från PLO skulle komma
hit, och när vi föreslog det för Palme sa han
”Vill han komma är han välkommen”. Det var
ingen tvekan, trots att han begrep att det skulle
bli en väldig uppståndelse.
– Jag såg bortom arrogansen, för han var i
själva verket en stor humanist, säger Evert.
Som ett exempel på Palmes humanistiska
gärningar berättar Evert om år 1956 då Palme
ingick ett skenäktenskap med en flicka som
hade det besvärligt i Öststaterna. Han gav henne
därmed möjligheten att lämna sitt land.
– JAG TROR VI alla tolkade det som ett drag av
hans medkänsla. Han räddade henne.
Det var en lördag i februari, en lördag Evert
Svensson alltid kommer att minnas. En riksdagsledamot
ringde och gav dödsbeskedet,
varpå Evert kastade sig på första bästa flyg
till partistyrelsens verkställande utskotts akuta
sammanträde.
− Ja, vad säger man?
− Det var en chock, en händelse man
inte glömmer. Allt finns kvar som en film
i huvudet. Det är nästan som ett dödsfall i
familjen …
öppen horisont öppen horisont
SERGELS TORG 1968. Från vänster: Olof Palme, Evert Svensson, Nhuyen Tho Chyan. Palme hade lovat
tala på Vietnamdemonstrationen, men när det stod klart att Nordvietnams Moskvaambassadör skulle
hälsa på uppstod oro i regeringen. ”Någon sa till Palme att han borde sjukanmäla sig, varpå han svarar
”men jag är ju inte sjuk...?”. Jag tycker det är så bra! Han ville inte smita på det fega sättet.” säger Evert
Svensson.
Evert Svensson saktar ner tempot då han
pratar. Det blir tyst. Han pekar på knäckemackorna
framför sig.
− Men du äter ju ingenting!
FRAMFÖR OSS LIGGER foton och biografier utspridda
på bordet. Evert återvänder till köket
och lingonen. Med sig bär han minnet av en
god vän, en handlingens man. Olof Palme.
recension: Filmen om Palme
EN BILD PÅ en rutig kavaj, dränkt i blod, samtidigt
som ett knastrande telefonsamtal spelas
upp. Det känns som att hela biosalongen håller
andan. En man har blivit skjuten på Sveavägen
den 28 februari 1986. I polisradion framkommer
det snabbt att det inte är vilken man som
helst, utan Sveriges statsminister Olof Palme.
I FILMEN FÅR vi en inblick i Olof Palmes liv.
Mobbad i ung ålder, Tage Erlanders högra
hand, gift trebarnsfar och det han är mest känd
för: att ha varit. Sveriges statsminister.
MED MATERIAL FRÅN dåtidens television, privata
filminspelningar och nygjorda intervjuer med
kollegor och familjemedlemmar bjuds publiken
på vem den socialdemokratiske politikern
var. Bilderna från sommarhuset på Fårö visar
en glad, lycklig och engagerad familjefar, och
visst ser jag samma sak när Olof Palme visas i
bild under sina politiska uppdrag.
BILDEN AV DEN kontroversiella politiker som
Olof Palme var visas tydligt genom scenen då
han i ett tal 1972 använde sig av starka ord mot
USA:s tillvägagångssätt i Vietnamkriget. Han
jämförde USA med nazisterna.
DET FINNS EN scen i filmen där publiken får se en
vardaglig och humoristisk sida av statsministern.
Ett filmteam och flera andra journalister har
följt med Olof Palme hem. Han säger hej då
till journalisterna men vänder sig snabbt mot
filmteamet igen och säger: "Nu får ni inte filma
för jag ska ta fram nyckeln från gömstället", och
så skrattar han. Kameramannen skrattar tillsammans
med Palme och stänger av sin kamera.
I SLUTET AV filmen visas en bildserie med tystnad
från sönerna Mårten, Mattias och Joakim
Palme. Effektfullt och gripande.
NÄSTA ÅR ÄR det 27 år sedan Olof Palme mördades.
Varför har det inte gjorts en film om
honom tidigare? Att göra en dokumentär är
absolut det rätta formatet att spegla en sådan
historia som Olof Palmes liv och död bär på.
TEXT: VIKTorIa oSKarSSon
FOTO: PrESSBILD
Djupdykning i skolans historia
I samband med skolans jubileum
i april ger Ljungskile folkhögskolas
kamrat- och vänförening
ut en bok om skolans historia. En
antologi där 90 år skildras på 150
sidor.
Huvudförfattare till boken är Inger Dejke,
Jan Lindvall, Åke Lundell, Jan­Erik Perneman
och Per Nordqvist. De arbetar just nu med att
samla och sovra fakta och historiska ögonblick.
Boken blir en uppföljare till grundaren Birger­
Magnus Hellerstedts bok Vidder och Vägskäl
från 1960. Tonvikten kommer ligga på åren
efter 60­talet.
Per Nordqvist är bokens redaktör och författare.
1968 kom han till skolan och jobbade
först som lärare i psykologi och pedagogik och
sedan som rektor 1981 till 2000.
– På den tiden jag var rektor var vi den
största folkhögskolan i Sverige med många
studenter. Vi hade dessutom omkring 10 000
kortkursdeltagare per år. Det var en spännande
period.
SAMMANLAGT JOBBADE HAN 32 år på skolan och
har många minnen. Att peka ut ett specifikt
minne är svårt. Det fanns stunder av både
glädje och sorg, berättar han. Han minns dock
en händelse som han hoppas kommer få plats
i boken.
På 80­talet tog riksdagen fram ett förslag om
bidragstak för Sveriges folkhögskolor. Förslaget
innebar att Ljungskile skulle mista en tredjedel
av dåvarande statsbidrag. Detta hade slagit hårt
mot skolans ekonomi. Men rektor och styrelse
tog kampen och lobbade mot förslaget. Protesterna
nådde riksdagshuset. Ljungskile och
Karlskoga folkhögskolor skonades. Detta kom
att kallas Lex Ljungskile. Per Nordqvist satt då
på läktaren i riksdagshuset.
– När jag kom tillbaka till Ljungskile ställde
jag mig på ett bord i matsalen och förmedlade
beslutet att skolan inte skulle drabbas, säger
han.
TILL SKILLNAD FRÅN Birger­Magnus Hellerstedts
bok ska författarna låta många bilder
ta plats.
– Skolan har tillsammans med hembygdsföreningen
i Ljungskile ett fantastiskt bildarkiv.
Tack vare samarbetet har de äldre bilderna
källhänvisning, något de senare tyvärr
saknar.
Per Nordqvist skriver om skolans ekume­
FÖRFATTARE. Per Nordqvist har jobbat 32 år på folkhögskolan, varav 19 som rektor. Nu är han aktuell
som redaktör för boken om skolans 90-åriga historia.
niska värderingar och vilka rektorer, kurser
och styrelseordföranden skolan haft. Hittills
har han gått igenom samtliga protokoll från
föreningen och skolans årsberättelser. Att sovra
i det framställda materialet har inte varit lätt.
Innan vintern träffas författarna för att se
hur långt de har kommit. Ännu finns varken
titel eller kapitelrubriker. Texterna ska vara
klara till årsskiftet och Per Nordqvist tror att
de klarar deadline.
– Det är intressant att forska i skolans
historia och då blir det ibland för mycket text.
Man måste stryka mycket.
EFTERSOM LJUNGSKILE FOLKHÖGSKOLAS kamrat-
och vänförening sannolikt läggs ner nästa år
har boken blivit extra angelägen att göra. Föreningen
har länge kämpat med ett lågt antal
medlemmar. Men nedläggningen förvånar inte
Per Nordqvist. Den har länge varit väntad.
När skolan kom till trakten på 20­talet var
den mycket ifrågasatt. Byborna trodde att den
skulle fördärva samhället på grund av den
liberala ideologin skolan följde. Särskilt
kyrkan såg hotet och bjöd på hårt motstånd,
men i dag ses den som en viktig knytpunkt
för byns kultur. Jazzklubben och filmstudion
kom till exempel till tack vare folkhögskolan,
berättar Per Nordqvist. Dessutom bidrog
skolan till att Sveriges första ekumeniska
församling kom till på 50­talet.
– Skolan har betytt otroligt mycket för byn.
Många boende i Ljungskile har gått kurser
på skolan. Folk som har hyrt ut rum har tillsammans
med affärerna tjänat pengar. Skolan
är också välkänd utanför Ljungskile, säger
han.
TEXT: CrISTIan JonSSon
FOTO: HEDDa BEranDEr

10
öppen horisont
Folkhögskolan tar
sig in i anrikt cityhus
Lokaler i snart 140 år gamla
Viktoriahuset mitt på Linnégatan
i Göteborg. Det kommer Ljungskile
folkhögskola kunna åtnjuta
från och med september 2013.
– Det här huset ger spännande
utmaningar, säger rektor Tomas
Rydsmo.
Det började med ett samtal från Färneboskolan
i Österfärnebo utanför Sandviken, som undrade
om Ljungskile folkhögskola ville ta över deras
filial i Viktoriahuset på Linnégatan 21 i centrala
Göteborg.
– En sådan möjlighet får man inte varje dag,
säger Tomas Rydsmo.
– Det mesta stämde för oss. Vi skulle vilja
erbjuda volontärkurser, men då krävs bidrag
från Sida.
Han berättar att det är hård konkurrens mellan
folkhögskolor om bidragen.
– Färneboskolan hade ett sådant samarbete,
och vi tänkte oss att det kanske följde med om vi
tog över deras filial. Men så är inte fallet.
Tomas Rydsmo säger att skolan ändå vill
finnas i Viktoriahuset för att få mer kontakt med
de olika föreningarna i huset. Flera solidaritetsföreningar,
som exempelvis rör Afrika och Latinamerika,
har sina verksamheter där.
– Vi vill gärna komma in i det nätverket.
En av Ljungskile folkhögskolas huvudmän,
KFUM, står för hyran på 18 000 kronor i
månaden. Det rör sig om tre lokaler i Viktoriahuset.
Två till KFUM som flyttar sitt Göteborgskontor
dit, och ett ämnat för gemensamma
Skolan grundas
som Västkustens
Ungdomsskola
i Restenäs
FILIAL I DETTA HUS. Rektor Tomas Rydsmo är exalterad över att Ljungskile folkhögskola får ta del av
lokaler i Viktoriahuset. Främst på grund av de spännande grannarna.
projekt mellan folkhögskolan och KFUM.
– Utan dem hade det inte gått. Det är alltså
inte ekonomiskt riskfyllt för oss. Vi kommer vara
med och starta projekt som ger bidrag till hyran,
säger Rydsmo.
Till exempel kan det vara aktuellt med en kurs
för de som inte har gymnasiebehörighet.
Flyttar till
Ljungskile
TEXT: CarL THannEr
FOTO: SoFIa anDErSSon
Viktoriahuset
Byggdes 1875.
Var en folkskola avsedd för 744 skolbarn i
varierande åldrar fram till 1975.
I huset ligger välbesökta Hagabion och
även olika solidaritetsföreningar som arbetar
med frågor som rör kultur, miljö, fred
och solidaritet.
Intresset för att jobba som rektor
på Ljungskile folkhögskola är
stort. 63 personer sökte den
utannonserade tjänsten och av
dessa återstår i skrivande stund
fyra kandidater.
– Vi söker en person som är
prestigelös och van med delat
ledarskap, säger rektor Tomas
Rydsmo.
I fem år har Tomas Rydsmo och Ann­Kristin
Falkeby jobbat tillsammans som rektorer på
Ljungskile folkhögskola. Den senare har bestämt
sig för att läsåret 2012/13 blir hennes
sista efter närmare 20 år på skolan. Rekryteringsarbetet
är i full gång.
– Det är viktigt med pedagogiskt ledarskap
och idéburen verksamhet, vi söker någon
Västkustgården ska genomgå
en omfattande renovering och
ombyggnad. Kostnaden beräknas
uppgå till mellan 10 och 15
miljoner kronor.
När folkhögskolan flyttade till Ljungskile 1928
var Västkustgården ensam byggnad. Då låg internat,
lektionssalar och kök i samma byggnad.
Under 30­talet skedde en byggnadsexpansion,
bland annat invigdes Hakegården och Kils­
öppen horisont
Stort intresse
för rektorstjänst
som passar in i den bilden.
Gruppen som jobbar med rekryteringen
består av två representanter för styrelsen, fackliga
företrädare för skolans personal samt nuvarande
rektor Tomas Rydsmo. De har träffat
nio sökande och sex av dem är fortfarande
aktuella för jobbet.
Personen som skolan söker ska dessutom ha
högskoleutbildning och gärna arbetserfarenhet
som lärare eller rektor.
– Många delade ledarskap brukar bestå av
en man och en kvinna, men så måste det inte
bli, säger Tomas Rydsmo. Fast, om två sökande
har samma kompetens så är det fördel att vara
kvinna.
I början av december ska rekryteringen vara
klar och tjänsten ska tillträdas i augusti 2013.
TEXT: ErIK WEIEForS
FOTO: HEDDa BEranDEr
gården som härbärgerade internatelever och
lektionssalar.
Nu nästan 90 år senare är tanken att Västkustgården
återigen ska rymma logi, kurser
och kök. Den här gången för skolans gäster.
Dessutom kommer balkongen byggas ut på
Västkustgårdens norra sida och det blir ett tak
över gången från receptionens entré till Biblioteksgården.
Elkablar, avloppsrör, ventilation och
hiss kommer bytas ut. Samtliga ytskikt ska
PÅ JAKT. Tomas Rydsmo ingår i gruppen som
har hand om rekryteringen av hans kollegas
ersättare.
Västkustgården ska byggas om
renoveras, målas och tapetseras. Det är också
tänkt att tillgängligheten för rullstolsburna ska
öka genom att förlänga hissen två våningar.
Arbetet tror skolans styrelse kommer kosta 10
till 15 miljoner kronor.
Våning fyra och fem kommer rymma boende
och WC för att öka intäkterna. Hösten
2013 hoppas de att arbetet är klart.
1923 1926
1928 1944 1957 1968
1969
1971
1982 2013
Skolan flyttar till
Gläborg utanför
Munkedal
Blir krigssjukhus
där 1313 patienter
vårdas
Birger-Magnus
Hellerstedt, rektor
och grundare,
slutar
Kursgården och
biblioteksbyggnaden
byggs
Byter namn
till Ljungskile
folkhögskola
Skolans
sporthall
byggs
Ett riksdagsförslag
om bidragstak
hotar skolan
TEXT: CrISTIan JonSSon
Västkustgården
byggs om
11

Hon möter upp i receptionen. Trots att det
har blivit kväll är humöret på topp och hennes
energi smittar av sig. Som rektor har hon
blivit intervjuad många gånger och vanan är
hela tiden närvarande. Hon slår sig ner i soffan
i Västkustsalen.
ANN-KRISTIN VILLE läsa till fritidsledare. Hon fick
en enda rekommendation. En vän berättade
att det var Ljungskile folkhögskola som hade
12
öppen horisont
TRIVS. Som elev på Ljungskile folkhögskola var Ann-Kristin Falkeby mycket i biblioteket. Fritidsledarnas klassrum låg precis intill och många timmar spenderades här.
TEXT: ErIK WEIEForS
FOTO: HEDDa BEranDEr
Hennes liv på folkhögskolan
1976 kom en tjej från Lund till fritidsledarlinjen i Ljungskile.
Utbildningen var på fyra terminer men tjejen kom att stanna mycket
längre än så. Först som elev, sedan lärare och till sist rektor.
2013 blir Ann-Kristin Falkebys sista år på Ljungskile folkhögskola.
den bästa utbildningen. Det räckte med en referens.
En ansökan och ett positivt antagningsbesked
senare var hon på väg från Lund till
Ljungskile.
Om det var lätt att söka var det svårare att
hitta till den lilla orten på bohuskusten. Ann­
Kristin fick skjuts av sin bror dagen innan
terminsstarten, men när de kom till Göteborg
trodde hon att de kommit alldeles fel.
– Jag hade fått för mig att Ljungskile låg sö­
der om Göteborg, men så var det naturligtvis
inte. Det var sex mil kvar att köra, säger hon
och skrattar.
De kom fram så småningom och hon fick
sitt rum på andra våningen i Hakegården. Studierna
kom igång och känslan att ha hittat rätt
var lika snabbt på plats.
– Det var ett arbetssätt som passade mig.
Studierna blev vad man gjorde det till och
det fanns stora möjligheter att vara aktiv och
utvecklas.
TERMINERNA PASSERADE OCH Ann­Kristin tänkte
flytta hem till Lund efter avslutade studier,
om det inte hade varit för kärleken. Gunnar
Falkeby var lärare på fritidsledarlinjen och an­
ledningen till att planerna ändrades.
– På den tiden var lärarna jämnåriga med
eleverna och det var inte ovanligt att man träffades
på fritiden, säger hon och förklarar att det
inte sågs som något förbjudet eller olämpligt.
ATT KÄRLEKEN FÖR människor samman på Ljungskile
folkhögskola var inte första och verkligen
inte sista gången. Ann­Kristin berättar att
förbiresande äldre par brukar hälsa på skolan
under somrarna med historier om hur de träffades
när de studerade här.
– Det har alltid varit så. Jag tror det beror
på att man är på väg vidare i livet och utvecklas.
Sen träffar man någon i samma situation,
med en liknande utveckling. Sen lever man
öppen horisont
tätt inpå varandra förstås, filosoferar hon med
ett leende.
Istället för att resa tillbaka till Lund blev
västkusten hemma för Ann­Kristin. Hon jobbade
på olika ställen inom fritidsverksamheten
i Bohuslän och vidareutbildade sig innan det
uppstod en möjlighet att återvända till folkhögskolan
där allt började.
1993 startade YFK, den yrkesförberedande
kursen. Arbetslösheten var hög och staten sköt
till pengar för att stödja de individer som behövde
mest hjälp. Ann­Kristin Falkeby fanns
med och byggde upp YFK från starten och
hon trivdes verkligen med att åter vara på
Ljungskile folkhögskola.
– Det är det roligaste jag har varit med om i
yrkeslivet. Fast det är samma sak att vara lärare,
oavsett vilken linje man pratar om. Varje individ
är unik och man ska som pedagog möta
alla med samma respekt och lyhördhet, säger
hon på sin välbevarade skånska dialekt.
ANN-KRISTIN OCH GUNNAR FALKEBY jobbade tillsammans
på skolan fram till 2007. Året efter
slutade även dåvarande rektorn Lars Oredsson.
Ljungskile folkhögskola stod utan rektor.
– Jag hade inte tänkt söka tjänsten men
flera av mina kollegor övertygade mig. Det
var helt rätt beslut och jag var redo för en
ny utmaning.
Återigen blev hon rekommenderad.
– Ja, man kan tro att jag inte fattar några
beslut själv, skrattar hon.
När pensionen väntar till våren har det blivit
fem år på positionen som rektor. En händelserik
och spännande tid.
– Jag trivs med att vi har en stimulerande
verksamhet där man får stort utrymme för sin
egen person, det är få ställen i världen som har
så högt i tak som vi har. Det är en speciell
arbetsplats med flytande gräns mellan arbete
och fritid, man måste gilla att ha det så.
ETT TILLFÄLLE SOM både är omtalat och omskrivet
i skolans historia är den tragiska händelsen
i januari 2010. En förvirrad elev låste in sig
på toaletten och polis tillkallades. Eleven, som
var beväpnad med kniv, uppträdde hotfullt och
sköts i benet av polisen.
– Det var så oerhört dramatiserat i media.
Visst var det tragiskt för eleven men det var
över på två timmar. Vi samlade alla i Grundtvigsalen
för information och återgick sedan
till studierna, berättar Ann­Kristin och förklarar
att hon blev mer upprörd av medias bevakning
än av själva händelsen.
– Vi fick beröm för hanteringen efteråt. Det
var ingen kritik mot skolan utan tvärtom, vi
hanterade det bra.
NU HAR ANN-KRISTIN ett knappt läsår kvar på
Ljungskile folkhögskola, trots att hon bara är
61 och skulle kunna jobba några år till. Hennes
man – Gunnar som var den som fick henne
att stanna på den lilla orten på västkusten
för dryga trettio år sedan – går också i pension
till sommaren. Då är det färdigarbetat för paret
som är förknippat med folkhögskolan.
– 2011 bestämde jag mig. I och med att
Gunnar går i pension också så passar det bra.
Jobbet jag har är krävande och man kan inte
göra det på halvtid. Det är allt eller inget som
gäller och fram till pensionen har jag fullt fokus
på jobbet.
Vad händer när sommaren kommer och hon
ska gå från jobbet, med en späckad vardag och
ett stort ansvar, till pensionens ledighet?
– Omställningen kommer att gå bra. Jag
börjar med semester som vanligt, men efter
sommaren kommer det att märkas en skillnad.
Sen finns det mycket ideellt arbete att utföra.
Är man föreningsmänniska så hittar man alltid
något att göra.
– Jag kommer inte ligga på soffan i alla fall,
eller visst kan jag det, för att läsa en bra bok
till exempel.
TIDEN HAR GÅTT fort och solen har hunnit gå ner
utanför fönstret till Västkustsalen. Ann­Kristin
Falkeby har berättat sin historia på Ljungskile
folkhögskola. Nu ska hon snart börja på nästa
kapitel i livet – pensionen – men tro inte att
hon kommer att sitta still för det.
– Jag kommer att få tid att göra det jag tycker
om. Vara ute i naturen, cykla och resa runt
i Sverige. Sen gillar jag att skapa. Som att tälja,
smida eller sticka.
Är du duktig?
– Nja, att göra något med händerna är roligt
men strumpor kan jag köpa i affären.
Kollegor om Ann-Kristin
”Jag har lärt mig mycket av henne. Ann-
Kristin är bra på att organisera och göra
struktur som är lätt att förstå. Hon är lätt
att jobba med för vi tänker på samma sätt.
Nu är hon chef men vi har behållit samma
relation som tidigare.”
Pelle Tärnström, lärare på YFK som
jobbade ihop med Ann-Kristin 1999–2006
”En jätteduktig lärare som passade bra på
YFK där det finns särskilda behov. Hon var
bestämd och tydlig. Hon tvekade aldrig att
åta sig olika uppdrag. Vi bodde båda nära
skolan och umgicks även privat. Jag har
bara positiva minnen av henne.”
Lars Oredsson, rektor på Ljungskile
folkhögskola 2000–2008
1

1
öppen horisont
INGA VARGAR. Varg, räv, tamhundar, kattdjur och järv är mottagliga för rävskabb, som kan botas med läkemedel. Även människor kan drabbas, men får i
allmänhet bara kortvariga besvär, så kallad skenskabb.
Inget vargrevir på
Bredfjället
Antalet vargar på Bredfjället har
minskat. Området som tidigare
inhyste en hel flock tros nu bestå
av en ensam hona. Länsstyrelsen
misstänker att rävskabb ligger
bakom vargarnas försvinnande.
Under första halvan av 2008 blev Bredfjället
vargrevir, då en invandrad hona födde en kull.
Våren efter föddes ytterligare en kull och
senare samma år tog länsstyrelsen emot flera
observationer från allmänheten om vargar
drabbade av rävskabb. Nelly Grönberg, rovdjurshandläggare
på länsstyrelsen i Västra
Götaland, berättar att man misstänker att rävskabb
dödade samtliga vargar utom honan.
– Vinterns spårningar kommer att ge oss
mer information om antalet vargar som rör sig
på Bredfjället, men det vi vet sedan tidigare är
att det har rört sig om ett ensamt djur under
de senaste åren.
HON BERÄTTAR ATT området under en kort
period gästats av ytterligare en varg. Vintern
2009­2010 invandrade en hane via Stenshult,
men i slutet av vintersäsongen var han försvunnen.
Sedan dess tycks honan ha varit ensam. I
vintras var snömängden på fjället liten och
länsstyrelsen lyckades endast göra två spårningar.
– Vid båda tillfällena spårades bara ett djur.
Spåraren tror att det rör sig om honan eftersom
just hon har speciellt små tassar. I augusti
har samma spårare hittat vargspillning samt
revirmarkeringar, säger Nelly Grönberg.
SITUATIONEN FÖR VARGAR som smittas av skabb
skiljer sig stort från rävarnas situation. Skabbsmittade
rävar får skjutas direkt när de upptäcks,
medan det krävs tillstånd av länsstyrelsen
innan en smittad varg kan skjutas. Åke
Dahlman är ordförande i Jägareförbundets
avdelning i Västra Götaland. Han anser att
hanteringen av smittade vargar är problematisk
och att frågan måste lyftas.
– Ofta ser man en räv vars svans ser ut som
en pinne. Då är det lätt att skjuta den, men
TEXT: EmIL GuSTaFSSon
FOTO: HEDDa BEranDEr
om du skulle se en varg som är i lika uselt
skick och tappat sin päls är det inte så enkelt.
Du måste invänta tillstånd och kanske inte kan
spåra vargen senare. När de smittats kliar de sig
till döds och inga djur ska behöva lida så. Det
är helt fruktansvärt.
NELLY GRÖNLUND BERÄTTAR att någon utplantering
av varg på Bredfjället aldrig varit aktuell.
Bortsett från Tiveden har det inte planterats
några vargar i vårt län. I dag är det närmsta
kända vargreviret Kynnefjällsreviret, omkring
åtta mil från Bredfjället.
– Det finns tyvärr många barriärer för en
varg som önskar ta sig till Bredfjället.
Bland hindren finns väg 44, väg 45 och
Göta älv.
– Vargar som når dessa barriärer vänder
säkert och går tillbaka, vilket vi också har sett
djur göra vid flera tillfällen. Dock har spårningar
visat att en varg har gått under väg 44
genom en vägtunnel och på så sätt tagit sig
över det hindret. Det kan ju teoretiskt sett
hända igen.
Orienteringstävlingen Fräknefejden
arrangerades för 50:e
gången sedan 1956. Trots kalla
oktobervindar sprang 921 deltagare
under lördagen och söndagen
13–14 oktober, barn såväl
som äldre, nybörjare och elit.
På ett öppet fält vid foten av Bredfjället ligger
mållinjen. Det är kyligt och vinden ligger på
ifrån norr, vilket får klubbflaggorna att fladdra.
Från skogen spurtar orienterare mot den sista
kontrollen. Leran i det gula gräset blir alltmer
påtaglig. Orienterare från ett 50­tal orter har
dykt upp och kan välja mellan att springa för
att tävla eller motionera. Dagarna till ära bjuder
Ljungskile friluftsklubb ljungskileborna
på anmälningsavgiften. En annan nyhet är ett
speakerbås som står intill målet.
ORDFÖRANDE GÖRAN BERGGREN står vid incheckningstältet.
Han har varit med och arrangerat
tävlingen sedan 1976.
– Fräknefejden har ett gott rykte. Vi har
alltid haft bra tävlingar och har därmed satt
Ljungskile på kartan. Detta är en av Bohusläns
största tävlingar och vi har ett samarbete
med jägarna i trakten som är unikt bland
orienteringsklubbarna i landet, säger han.
Samarbetet innebär att klubben kan orientera
mitt under älgjakten. Tillsammans med jägarna
turas de om, om fjället. Utan det hade inte
arrangemanget varit möjligt. Han berättar att
intresset för orientering har svajat under några
år men att det nu är på framfart efter att ha, som
han beskriver det, ”varit nere och vänt.”
ÄLDRE SÅVÄL SOM små springer. Barnen får hjälp
av skyltar med målade glada och ledsna gubbar
som visar om de är på rätt väg. Totalt finns 150
kontroller på fjället och varje bana har mellan
tio till arton. Det gäller därför att hålla koll på
sin karta eftersom alla inte följer samma bana.
Orienterare med leriga skor och ben
springer i mål en efter en. Vid flera tillfällen
halkar deltagare när de stämplar i mål.
Johanna Sanderi har fått en del lerstänk på
benen. Hon är uppväxt i Ljungskile och flyttade
till Stockholm för sju år sedan. Hon känner
till tävlingen och har sprungit motionärsbanorna
förr, men detta är första året som hon
är med och tävlar.
– Det är en jättefin tävling som är välarrangerad
med tuff terräng och många branter,
säger hon.
öppen horisont
Stor uppslutning i lerig fejd
FLÅSET I NACKEN. 921 orienterare sprang över Bredfjället en helg mitten av oktober.
I ett vitt tält ett stenkast från målet står sjukvårdaren
Annika Johansson som för tredje året
tar hand om stukade fötter och sår. Värre skador
brukar inte förekomma. Hon var själv ute
och sprang för länge sedan och hon tycker att
tävlingen är en bra familjeaktivitet för Ljungskiles
befolkning,
– Jag tycker det är fascinerande att här finns
människor i alla åldrar. Från knattar till 80åringar.
Folk kommer hit med sina barnvagnar
och hundar trots vädret. Orientering är en
familjesport. I dag har det inte varit något gnäll
alls, säger hon.
TEXT: CrISTIan JonSSon
FOTO: HEDDa BEranDEr
Vinnare i fyra klasser
Medeldistans – Lördag
D21 Lina Strand
H21 Audun Weltzien
D80 Signe Nyman
H80 Ove Kilborn
Långdistans – Söndag
D21 Lina Strand
H21 Jonas Pilblad
D80 Signe Nyman
H80 Ove Kilborn
1

1
öppen horisont
Men en sak kan bli vanligare. Thomas Bolander,
varuhuschef för det Ikea som nu byggs
utanför Uddevalla, ser gärna fler föreläsningar
och events.
– Det kan vara en naprapat som kommer
och pratar eller en inspirationsföreläsning om
kök. Varuhuset ska vara vitalt, säger han.
TID ÄR PENGAR för kunderna. Att effektivisera är
därför den största utmaningen för Ikea.
– Vi vill erbjuda ett enkelt och smidigt besök.
Folk får mindre tid, och de ska hinna att
öppen horisont
Galleriorna är vår tids kyrkor
FOLKLIGT NÖJE. Torps målsättning är en regional handelsplats som lockar alla människor. Chefen Håkan Pekkari är nöjd att många events ordnas, talangjakter
och gymnasiemässor. Men restaurang- och kaféområdet måste förbättras, säger han.
Det är inte bara smidigt att handla på köpcenter. Vi vill se och synas. Dricka kaffe och prata.
Vi älskar att spendera fritid och pengar på jätteanläggningarna. Upplevelsen och serviceutbudet blir
därför allt viktigare.
Torpområdet utanför Uddevalla utvidgas i och med att Ikea byggs.
Två gånger i veckan. Så många gånger besöker
de Torp, Kristina Egerdal, 41, maken Patrik,
31 och sonen Oskar, 6. Familjen bor nära i
ett hus på andra sidan Uddevallabron. Kristina
jobbar som chefsassistent på Volvo lastvagnar
och Patrik som mjukvarudesigner. Oskar gillar
att pyssla.
ALLA TRE SITTER på kafé Briggen denna tisdagseftermiddag,
men förnekar att de skulle vara
på Torp för nöjes skull.
– Vi åker inte hit för att koppla av, men det
är rätt trevligt här. Det brukar inte vara stresssigt
härinne. Men ibland får jag panik när det
är fullt på parkeringen utanför, säger Patrik.
– Det är skönt att allt finns på ett ställe. I
dag har vi handlat mat och ska till apoteket
och så passade vi på att ta en mysig fika, säger
Kristina Egerdal.
Torp måste vara mycket för många. Det menar
Fredrik Kolterjahn, analytiker och expert
på utveckling av köpcentrum, på Handelns utredningsinstitut,
HUI.
– Det är en regional handelsplats som
lockar kunder till och med från Norge. Det
måste finnas ett stort basutbud då. Människor
åker långt för att besöka Torp. Till exempel
ska restaurangerna tilltala människor. Det är
viktigt att veta vilka Torps kunder är, säger
han.
Enligt Fredrik Kolterjahn blir livscykeln för
ett köpcentrum kortare. Det byggs fler anläggningar
och konkurrensen hårdnar. Hårt
konkurrensutsatta köpcentra nischar sig för
att göra varumärket starkt. Till exempel Mood
i Stockholm som marknadsför sig med spa,
konst och concierge som tar hand om din
hund och kemtvätt.
TEXT: CarL THannEr
FOTO: HEDDa BEranDEr
– Då siktar man in sig på de som bor i en
speciell stadsdel. Det fungerar i Stockholms innerstad,
men inte var som helst, säger Fredrik
Kolterjahn.
HAN SÄGER ATT synen på shopping har förändrats.
Det har blivit en fritidssysselsättning.
Vi kan gå på restaurang oftare och resa mer.
Shoppingen styr oftare valet av resmål.
– Vi behöver inte lägga lika mycket på boende
i och med att räntorna är lägre. Det har
detaljhandeln vunnit på.
Miljöaspekten är viktig för alla köpcentra,
materialval och byggsätt.
– Smarta miljösatsningar lönar sig ekonomiskt,
säger Kolterjahn.
”Se och synas” är ett begrepp som Håkan
Pekkari, chef för den stora del av Torp som
ägs av detaljhandelsbolaget Steen och Ström,
brukar använda. Det är inte bara nödvändigt
att gå och handla, utan ger också besökarna
social stimulans, menar han.
– Förr i tiden gick alla i kyrkan varje helg.
Det sociala var förstås viktigt då.
Håkan Pekkari förklarar hur synen på shopping
förändrats:
– I dag köper man inte ett par jeans bara
för att man behöver dem. Vi har en annan
konsumtion, eftersom folk har det bättre
ställt. När vi fyllt behovet av vad vi måste
ha finns det kvar resurser, inte bara till shopping.
Många svenskar åker till Thailand varje
jul.
Torp ska vara ett folkligt köpcenter, enligt
Håkan Pekkari.
– En gång i tiden åkte man till Folkets park
på lediga dagar. I dag åker man till ett köpcenter.
Därför måste det hända mycket hos oss.
Det ska vara stadens torg. Vi har talangjakter,
artister, kulturevenemang, gymnasiemässa och
ideella föreningar här, säger han.
Torp jobbar med serviceutbudet. Sedan
två år finns en speciell familjelounge för barnfamiljerna.
Där kan spädbarn ammas och skötas
i lugn och ro.
FAMILJEN EGERDAL TYCKER att servicen är okej
på Torp, men efterlyser fler kaféer och restauranger.
– Vi ska köpa färgpennor på Olles leksaker
nu. Den butiken ligger i hus och hem­delen
och där finns inga kaféer alls, säger Kristina
Egerdal.
Norrmän dras till Torp
På sommaren strömmar norrmännen dit.
De har sommarhus, båtar och husvagnar i
Bohuslän.
Torp invigdes 1991. Inspiration hade hämtats
från San Diego i USA.
Torp består av över 80 butiker.
Källa: Håkan Pekkari och Steen & Ström
PYSSLIGA. Familjen Egerdal, Kristina Patrik och
Oskar ska till leksaksaffären ock köpa pennor
och papper.
Torp brottas med just det här problemet,
säger Håkan Pekkari. Det finns för få möjligheter
att ta en kopp kaffe eller lite mat.
Han vill också ha områden där besökarna
kan sitta och läsa tidningen utan att behöva
köpa något. Alltså områden där man kan ”se
och synas”.
–Vi är trångbodda och har ansökt hos kom­
Blågula möbeljätten satsar på effektivitet
Den blå huskroppen står där, men de gula bokstäverna har ännu inte kommit upp. Till sommaren
öppnar Ikea på Torpområdet – ett varuhus som inte kommer erbjuda något revolutionerande nytt,
enligt VD Thomas Bolander.
besöka köpcentret som Ikano bygger intill. Vi
effektiviserar alla delar av köpcentret, till exempel
säljdiskar och bemanning. I restaurangen
kanske vi tar bort rätter när det är som mest
folk, men det är inget som är bestämt.
Annars bjuder inte nya Ikea på några stora
förändringar. Visst kan det finnas kulturella
skillnader globalt, men i stort ska alla varuhus
vara likadana, menar Thomas Bolander.
– Vi är ett konceptuellt företag, och det ska
vara en upplevelse att besöka oss. Det har vi
jobbat med sedan starten 1958. Dels genom
Nya köpcentra planeras
Svenskarna bränner varje år 210 miljarder
kronor på köpcentren.
22 nya köpcentra och 830 000
kvadratmeter butiksyta planeras i Sverige.
Sedan millennieskiftet har 64 nya
shoppingcentra byggts i Sverige.
Källa: Expressen
MODE. Sara Nilsson och Erika Frost studerar
skrädderi och går mest i klädaffärer. "Torp är okej
för att vara nära en småstad", säger de.
munen om att bygga ut, men det tar tid. Det
Ikea som tar form tvärs över motorvägen ser
inte Torpchefen som en konkurrent.
– Tvärtom, det lockar hit människor som
inte egentligen finns i vår målgrupp. Sedan har
Ikea och Ikanocentret intill ett annat koncept
med jättestora butiker. Vi satsar på mindre. Så
jag tror på tillväxt, säger Pekkari.
sortimentet i sig, dels med service och restauranger.
DET ÄR INTE klart när Ikea på Torp öppnar, men
någon gång under våren eller tidig sommar.
Närheten till Oslo och Göteborg, samt den
stora andelen sommargäster gör att Ikeachefen
kallar området extremt attraktivt.
– Jag pratade med en kille som arbetar därute.
Han sa att det är norra Europas sämsta
markförhållanden, men norra Europas bästa
handelsområde, säger Bolander.
1

1
öppen horisont
FRÅN VÄNSTER. Hiroshi Tsuboi från Osaka går Musik. Yuusaku Ichio från Oita går Musik. Erina Hashimoto från Hyogo går Global. Etsuko Ogura från Aichi går Musik.
Förenas i blygheten
Lång resa. Från asiatiskt
kejsardöme till europeiskt
konungarike. En resa som tagit
fyra japaner från landet i öster
till Ljungskile vid den bohuslänska
kusten.
Det är måndagsmorgon på Ljungskile folkhögskola.
Med morgontrötta ben hasar tofflorna
ut ur frukostmatsalen mot de olika
lektionssalarna. Någon viskar godmorgon på
norrländska och får svar av sin klasskamrat på
bred göteborgska.
– Gomorra, dôh.
De flesta dialekter finns representerade
bland skolans elever. Vid ett bord sitter ett gäng
på fyra. Deras dialekt går inte att härleda till
svenska eller ens något indoeuropeiskt språk.
De talar japanska.
DE KÄNDE INTE varandra innan de kom hit, de är
fyra japaner som träffades i Ljungskile.
– Jag pluggade svenska i Japan. När jag såg
Sverige på TV så fascinerades jag av kulturen
och naturen. Jag började läsa svenska och nu
sitter jag här, säger Erina Hashimoto.
Etsuko Ogura fyller i:
– På radion i Japan spelas band som First
Aid Kit och Lykke Li som jag gillar. Jag fick
reda på att de kom från Sverige. Mycket annan
musik jag gillar kommer också från Sverige,
därav kom mitt intresse, säger hon.
För jazzkillarna Hiroshi Tsuboi och Yuusaku
Ichio var det också musiken som lockade.
Skandinavisk jazz är deras favorit. Först tänkte
Hiroshi Tsuboi åka till Norge men när han
fick reda på att Sverige var det största landet
i Norden så valde han Sverige i stället. Att det
blev just Ljungskile folkhögskola berodde på
tips från musiker han träffat.
DE FYRA TALAR mycket artigt, de pratar inte
i mun och manar på varandra så alla får prata.
Likheterna mellan Japan och Sverige är
många menar de. Alla är överens om blygheten
som något gemensamt mellan länderna.
– Svenskarna är ungefär som oss, neutrala,
norrmännen lite dystra och danskarna mer som
amerikaner, säger Yuusaku Ichio med ett leende.
Han förtydligar ödmjukt att det inte behöver
vara så men att det är hans bild.
– Flera svenskars bild av japaner är att vi är
stolta, det gör mig glad, jag bara tackar, säger
Hiroshi Tsuboi.
Ingen av dem har fått något japanskt stipendium
för sina svenska studier, det är svårt
att få.
– Jag tror sådant är lättare i Sverige. Här är
många utbildningar också helt gratis, säger
Yuusaku Ichio.
ATT DE VALDE att resa till Sverige är det ingen
som ångrar. Etsuko Ogura vill stanna längre,
lära sig mer, hon trivs. De andra vill också stanna
men för Erina Hashimoto blir det troligtvis
hemresa i juni nästa år. Men hon hoppas att
hon kommer tillbaka.
Frukostserveringen är slut och i korridorerna
sprids ett lugn i takt med att skolans elever
nu sitter på lektion. Lugnet, tystnaden, just det
Etsuko Ogura uppskattar med Sverige.
– I Tokyo där jag annars bor är det oväsen
och fullt med folk. Här upplever jag stillhet,
jag älskar det, säger hon.
TEXT: KrISTIan rISEnForS
FOTO: HEDDa BEranDEr
FAKTA
Sverige
Yta: 528 447 km2
Ungefärligt befolkningsantal: 9 514 000
BNP per capita: 37 526 USD
Japan
Yta: 377 923 km2
Ungefärligt befolkningsantal: 127 650 000
BNP per capita: 32 529 USD
Nästa år går Kamrat- och vänföreningen
i graven. Anledningen är
enkel: inga nya medlemmar. Elsa
Thunander minns eldsjälar och
gemenskap, Erik Brandt pratar
om den nya tiden. Möt två generationers
medlemmar.
Elsa Thunander, 94, gick på Ljungskile folkhögskola
år 1946 och gick samma år med i
Kamratförbundet. Att bli medlem var en självklarhet
och samtliga elever gick med.
– Jag har fått ut otroligt mycket av medlemskapet,
säger hon. Jag har goda vänner över
hela Sverige och vänskapen har bestått över
åren.
Elsa pratar om en fantastisk tid på skolan.
Det var hennes hem och hon, liksom de andra
eleverna, åkte bara hem en gång om året: på
julen. Sedan hon slutade 1949 har Elsa hälsar
på skolan minst två gånger om året.
I Kamrat­ och vänföreningen jobbar de för
att upprätthålla kontakten med klasskamrater
öppen horisont
"Jag har fått ut otroligt
mycket av medlemskapet"
Kajsa Perneman ser fram emot
pensionen. Hon ska få mer tid för
resor och barnbarnen.
– Det känns bra, men jag kommer
att sakna mina kollegor,
säger hon.
Hon har varit anställd på Ljungskile folkhögskola
sedan 1976. Förutom några perioder av
bland annat mammaledighet så har skolan varit
en central plats för henne. Till våren väntar
pensionen.
– Det är bra så. Det ska bli skönt att rå om
min tid och kunna resa och träffa barnbarnen
oftare. Jag har jobbat länge och kommer inte
att vikariera på skolan i alla fall.
Att resa är något som driver henne och att
välja ut ett favoritresmål är inte lätt.
– Jag har varit i Indien med Världens kurs
och skolan, styr upp återträffar och hade även
sommarkurser i ämnen som litteratur och
vetenskap under några år. Hon tror att det är
viktigt med en kamratförening för varje folkhögskola
och förstår inte varför det gått utför
med just Ljungskile.
– Som mest var vi nog ett par tusen medlemmar,
minns hon. Men bland de senare
årgångarna har inga gått med. Jag tror det
har att göra med skolans ledares bristande
intresse.
– Ungdomar i dag är inte intresserade av
ett kamratförbund av den här modellen, de vill
göra sånt här genom datorn.
I DAG FINNS det cirka tvåhundra registrerade
medlemmar. I styrelsen sitter sju pensionärer,
tre av dem mellan 80 och 90 år.
Erik Brandt blev medlem för två år sedan
och är den yngste medlemmen i föreningen.
Han tror att intresset fortfarande finns, men att
mentaliteten till just föreningsliv har förändrats
med tiden.
– Vi lever i en annan tid som behöver nya
14 gånger, dit åker jag gärna igen. Och Sydamerika.
Min man reser dit i jobbet och vi
har många vänner där. Sen har jag en svärson
från Barcelona, jag har inget emot att åka dit
heller.
– Det är viktigt med meningsfullt resande,
jag vill inte bara ligga på en strand.
Främst har Kajsa Perneman varit lärare
i språk och SFI men hon har även utbildat sig
inom sociologi och socialkunskap.
– Det har varit spännande att jobba med
språk och människor från andra kulturer. Det
här är en plats för människor med samma värderingar
som mig. Jag kommer att sakna både
arbetskamraterna och eleverna.
TEXT & FOTO: ErIK WEIEForS
former, säger han. Det är på ett sätt synd att det
blivit så här, men kanske på ett annat sätt ett
nödvändigt ont. Man har inte lyckats rekrytera
nya medlemmar de senaste 40 åren.
ERIK BRANDT SÖKER förklaringen till varför det är
svårare att rekrytera medlemmar till föreningar
i dag. Han pratar om modellen med årsmöten
och årsavgifter, kanske rimmar den inte med
vår tid.
– Vi är vana vid korta, snabba informationspuckar
och vill att besluten vi tar ska
hända direkt, säger han. Folk är inne på att när
man betalar en avgift får man en produkt, någonting
tillbaka direkt.
Erik Brandt pratar om tiden i föreningen
som lärorik och möten med många spännande
människor. Elsa Thunander är ledsen för att
den läggs ner.
– Jag anser att vi gjort en stor insats, säger
hon. Vi hade hoppats in i det sista.
resan slutar inte vid pensionen
TEXT: SoFIa anDErSSon
BEREST. Kajsa Perneman ser fram mot pensionen
och möjligheterna.
1

20
öppen horisont
Ordförande har ordet
FÖRÄNDRING. Ljungskile folkhögskolas kamrat- och vänförening har beslutat att lägga ner. Vad som kommer efter återstår att se.
Året som ligger bakom sedan
årsmötet i april för Ljungskile
folkhögskolas kamrat- och vänförening/LFKV
har präglats av
beslutet att lägga ner verksamheten.
Slutligt ställningstagande
skall ske vid årsmötet i april
nästa år. Styrelsen har arbetat
med hur det skall ske. Vad kommer
i stället? Detta tankearbete
pågår. Som läget ser ut just nu är
det tre saker som är aktuella.
Tidigare rektorn för folkhögskolan Per Nordqvist
har varit vänlig att ta på sig uppdraget
som redaktör för en jubileumsskrift och flera
skribenter är engagerade. Den skall ligga färdig
vid årsmötet i april 2013. Vi har klarat finansieringen
genom anslag från olika håll. LFKV
har själva avsatt en begränsad summa av sitt
kapital.
Vi tänker oss vidare en jubileumsfond för
stipendier till elever, främst de med utländsk
bakgrund och som ännu inte kommit in i det
svenska finansieringssystemet. Men vi vill också
öppna upp för donationer till skolan. Det
borde finnas åtskilliga vänner till folkhögsko­
lan som gärna kan tänkas ge en gåva, kanske
ett testamente eller ett arv som plötsligt dimper
ner. Det är ju så att skolan har stort behov
av kapital. Statsbidraget har minskat under senare
år och det är plats för sponsorer. Fonden
skall ha en särskild styrelse.
VI PLANERAR OCKSÅ för festligheter vid jubileet.
Skolan och LFKV/Kamratförbundet fyller 90
år. De är årsbarn så att säga. Elevkåren skulle
bli ett med skolan och stötta den, så måste rektor
Birger­Magnus Hellerstedt ha tänkt när
han tillsammans med andra bildnings­ och
utbildningsintresserade byggde upp folkhögskolan.
Den växte fort och kamratmötena på
somrarna var på den tiden stora samlingar.
Styrelsen tänker avsätta ett mindre belopp
för att subventionera kostnaderna för gamla
elever när de kommer till skolan för att ta avsked
av sin kamrat­ och vänförening.
Själv kom jag in som ordförande efter
Bertil Hansson, som också under lång tid var
ordförande i skolans styrelse. Min avsikt var
att LFKV skulle fortsätta och byggas ut. Men
det gick inte och nu står vi inför ett slutgiltigt
beslut. Det som kommer att bli kvar är Jubileumsfonden.
Skolans ledning har lovat att
hålla ett medlemsregister över de senaste tre
årens elever och dessutom de av LFKV:s medlemmar
som vill ha kvar denna kontakt och
bära upp Jubileumsfonden. Jag kan tänka mig
att skolan en gång om året ger ut ett brev för
att bland annat påminna om fondens verksamhet.
Det betyder att en viss kontakt kommer
att finnas kvar.
SEDAN ÄR DET självklart önskvärt att olika årskurser
ordnar Återvändarträffar. Vi har god
erfarenhet av detta men det behövs inte någon
särskild permanent organisation för den sakens
skull.
För mig har det varit intressant att starkare
återknyta kontakten med Ljungskile
folkhögskola där jag en gång fick min vidareutbildning
från en sex­årig folkskola. Det
känns alltid lite nostalgiskt att vandra i lokalerna,
äta i matsalen och se ut över Ljungskileviken,
denna underbara utsikt över det bohuslänska
landskapet, och känna atmosfären
av lärdom och kreativitet. Jag har alltid uppskattat
den kombination av bildning och utbildning
som har varit skolans adelsmärke, så
som jag upplevt det.
TEXT: EVErT SVEnSSon
FOTO: BJÖrn TELLoW
öppen horisont
"Folkhögskolan
blev min tillflyktsort"
Det var nog runt sju år sedan
jag för första gången satte min
fot på Ljungskile folkhögskola.
Jag skulle besöka två vänner
som läste något som kallades
för Världens kurs, en kurs som
vid den tiden var en terminskurs.
Det var sen höst, nästan vinter, och löven
seglade dansliknande ned från träden som
kantar backen upp mot skolan. Om jag hade
vetat att denna plats några år senare skulle
bli mitt hem så hade jag kanske med större
intresse noterat de knallröda bänkarna utmed
vägen, lagt märke till de många äppelträden
bakom äppelvillan, eller tagit en närmare
titt på det märkliga klocktornetutanför
Kavaljersgården. Men vid den tidpunkten så
var denna plats inget annat än en handfull
med hus, belägna någonstans mellan havet
och ett påstått fjäll.
FEM ÅR SENARE söker jag till Livskursen på
skolan. Samma sommar går min far bort
och året som följer skulle bli allt annat än
lätt för mig och mina två yngresystrar. Jag
bor på skolan men pendlar på helgerna och
många av veckodagarna till Göteborg. Där
väntar en bouppteckning som ska göras
och ett högt belånat hus som ska tömmas
och säljas.
Mycket var under den här tiden tungt
men när allt annat kändes bedrövligt så
fanns Ljungskile där som en fast ljuspunkt.
Folkhögskolan blev min tillflyktsort och den
plats där jag fick vila ut och ladda upp. Jag
TALARE. Erik Brandt håller tal under årsmötet i april 2012.
är i dag otroligt tacksam för att jag hamnade
just där just då.
Men framför allt så är jag tacksam för att
jag har fått möta alla de lärare som aldrig tvekar
att ge av sin tid för att hjälpa sina elever.
Det är dessa lärare som gjorde det möjligt
för mig att komma till skolan och för första
gången känna att ett klassrum kunde vara en
plats också för mig. Det är dessa lärare som
har gjort att jag idag läser vid universitetet.
Det är dessa lärare som gör Ljungskile folkhögskola
till mer än bara en handfull hus i
en backe.
UNDER MIN TID på skolan var jag aktiv inom
elevkåren och även om de huvudsakliga
frågorna gällde lunchmenyn och tillgängligheten
till olika tv­kanaler på internatet så
var det på många sätt givande. Under denna
tid kom jag i kontakt med LFKV där jag nu
är aktiv. Jag tror att det oavsett föreningens
utveckling behövs någon form av forum
för tidigare elever. Framför allt så tror jag att
folkhögskolan som rörelse behöver stödjas
och lyftas.
Som jag ser det står folkhögskolan på
många sätt ensam i sin roll att värna om de
elever som vill läsa men av olika skäl inte fått
plats inom den traditionella skolans strikta
ramar. Detta tror jag äroerhört viktigt, inte
bara för den enskilda individen utan också
för hur vi ser på människor. En persons vilja
att utbilda sig kan ju rimligtvis inte bli värd
mindre bara för att man har haft problem
med gymnasiet.
TEXT: ErIK BranDT
FOTO: BJÖrn TELLoW
Styrelsen för LFKV
Evert Svensson ordförande
Björn Jacobson sekreterare
Rolf Bengtsson kassör
Mona Lindström medlemsförteckningen
Elver Jonsson representant i
folkhögskolans styrelse
Björn Tellow representant i
folkhögskolans styrelse och
hemsidesansvarig
Per Danielsson elevkårens
representant
Tomas Rydsmo skolans rektor
Erik Brandt
Rolf Andersson
Folke Karlsson
Ingeborg Leyman
Kallelse till årsmöte LFKV 2013
Ljungskile folkhögkolas kamrat- och
vänförening/LFKV håller årsmöte
söndagen den 21 april 2013 på Ljungskile
folkhögskola, sal Ekholmen.
09.30: Förmiddagskaffe i restaurangen
10.00: Årsmötet öppnas
12.00: Lunch
13.00: Fortsatta förhandlingar
15.00 Avslutning i Stillhetens kapell
15.30: Kaffe serveras
Jubileumsmiddag och festligheter under
kvällen
Övernattning: Telefon: 0522-68 69 70.
E-post: exp@ljungskile.fhsk.se
Välkomna!
Gå in på vår hemsida
om Du vill veta mer:
www.lfkv.se
21

22
. .
Titta
Titt a . !
öppen horisont
"upplevelse både när
man går och stannar"
Lisa Wirehag, konstnär och
lärare på Ljungskile folkhögskola,
var med på pilgrimsledarutbildningen
helgen den
5–7 oktober.
Varför deltog du i utbildningen?
– När jag var 17 år bestämde jag mig för
ett levnadssätt i protest mot konsumtionssamhället
och så har jag fortsatt. Tanken
bakom pilgrimsvandring är i samma riktning,
att möta sig själv och hitta samband
med världen runt omkring oss.
Vad är en pilgrimsvandring?
– Jag upptäckte att det inte handlar om hur
långt man går utan att man får upplevelsen
både när man går och i stoppen man
gör för exempelvis textläsning och samtal.
Man närmar sig existentiella frågor med
naturen och sina medmänniskor till hjälp.
– Att lyssna på sin egen röst tror jag många
skulle behöva i vårt samhälle. Sedan är det
inte bundet till det kristna. När jag ledde
en sträcka läste jag texter från författare,
inte bibelord.
Hur fortsätter du med dina nya
erfarenheter?
– Jag och Susanne Fjällemark, också lärare
på folkhögskolan, har bestämt att vi ska
testa pilgrimsvandring på våra kompisar. Vi
tänkte börja i kortare sträckor, så tar vi det
därifrån.
TEXT: KrISTIan rISEnForS
FOTO: HEDDa BEranDEr
ny kurs ska hitta vägar
Ljungskile folkhögskola har
fått en ny kurs. 24 september
drog den studiemotiverande
kursen Orientexpressen igång.
Under tolv veckors tid pågår kursen, som
är ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen
och olika folkhögskolor.
– Det fungerar otroligt bra. Gruppen är
väldigt rolig att jobba med. Det känns lite
missvisande att kalla kursen studiemotiverande
eftersom många redan är väldigt motiverande,
säger Fame Devici, som håller i
kursen på Ljungskile folkhögskola.
Kursen har 13 deltagare. Fame berättar att
utbildningen genomförs i samarbete med
Dalslands folkhögskola och Grebbestads
folkhögskola. Deltagarna anvisas från Arbetsförmedlingen
och efter åtta veckor har de
möjlighet att välja en handelsinriktning på
utbildningen. De som väljer det får studera i
Grebbestad tillsammans med elever från de
andra folkhögskolorna under fyra veckor,
samt praktisera på Nordby köpcentrum.
– Studiemotiveringen är bara en liten del
av helheten. Det stora är att hitta en väg för
var och en av deltagarna.
TEXT: EmIL GuSTaFSSon
Under vecka 41 i oktober var det
skapandevecka på Ljungskile folkhögskola.
De vanliga lektionerna fick
vänta och istället sysslade eleverna
med aktiviteter som textilhantverk,
foto och teater. Veckan avslutades
med en gemensam vernissage på
fredagen.
FOTO: HEDDa BEranDEr
öppen horisont
Kreativt avbrott
i vardagslunken
2

Avsändare:
Ljungskile folkhögskolas
kamrat- och vänförening
459 80 Ljungskile
2008
Antigone
rriset
Semere Kesete
(och mehari
Yohannes)
2009
anders
Dejke
2010 2011
omer
Goldman
natalie
Sörman
för visat civilkurage
Deidre
Palacios
när en människa, med utgångspunkt från sitt eget hjärta och samvete,
har modet att handla mot gruppens oskrivna lagar eller maktens skrivna
lagar, och är beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande, då visar
hon på en egenskap som är både allmänmänsklig och unik – civilkurage.
En människa som visat civilkurage behöver omsorg och bekräftelse. antigonepriset
vill ge detta stöd och erkännande.
när en människa visar civilkurage ger det hopp och kraft till andra. Detta
hopp och denna kraft vill antigonepriset hjälpa till att sprida.
Det sjätte antigonepriset delas ut våren 2013. alla kan nominera en kandidat. alla
kan också bli nominerade, förutsatt att det är en i dag levande person.
Nomineringar skall vara folkhögskolan till handa senast den 31 januari
2013. Skicka in din nominering till nedanstående adress.
Ljungskile folkhögskola, 459 80 Ljungskile • 0522-68 69 00 • exp@ljungskile.fhsk.se • www.ljungskile.org
b sverige
porto betalt
port payé
Två böcker av Evert Svensson
Evert Svensson, f.d. riksdagsledamot och ledamot av riksdagens socialutskott och
utrikesutskott. Ordförande för LFKV. Elev på folkhögskolan 1943–48.
Vägen till Palestina. Två folk och ett stycke jord
Tredje uppdaterade upplagan, juni 2012. Redigering Anders Dejke. Stark recension av
Bibliotekstjänst. Pris 150 kronor.
Vägen ut ur fattigdomen. Välfärdsstaten Sverige
Sammanfattad socialhistoria sedan folkskolestadgan 1842. Pris 100 kronor .
Båda böckerna för 200 kronor. Porto tillkommer.
Böckerna beställes av författaren: evert.i.svensson@comhem.se
2012
2013
? nominera din
kandidat nu!
Antigone, dotter till Oidipus, har blivit känd genom
Sofokles antika drama. Hon var en stark kvinna som
vågade trotsa morbrodern Kreons – kung av Thebe –
förbud mot att ge Antigones döde bror Polynikes en
anständig begravning. Som straff för detta dömdes
hon till döden. Antigones mod att trotsa maktens
påbud har också inspirerat många sentida författare,
bland andra Bertolt Brecht och Jean Anouih.