2002:02 - Solidaritetshuset

Rehabilitering av
handikappade flyktingar
Glimtar från en vecka i mars
2002, ett projektledarbesök till
två palestinska flyktingläger i
norra Libanon, Nar-el-Barred och
Beddawi.
En vecka hade vi till vårt förfogande
denna gång. Air France tog oss till Beirut
en söndagseftermiddag, ett lätt regn
mötte oss med vårblommande dofter.
Vår första uppgift: en helt vanlig och
hederlig storstädning, då bostaden stått
tom ett bra tag. Senare samma eftermiddag
hann vi träffa Samar al Yassir, vår
palestinska konsult, för genomgång av
vad som hänt sen sist i projektet. Vi
kunde glädja Samar med att vi just dagen
innan avresan fått klartecken från SIDA
för förnyat anslag på två år.
Måndag inleddes med ett möte på
UNRWA, en organisation som vi aldrig
underlåter att ta kontakt med, även om
deras verksamhet är omständlig och
tungrodd så behöver vi verkligen ha dem
med oss, då de står för hela skolsystemet
för de palestinska flyktingarna. Dagens
diskussion handlade om ”inclusion”,
d.v.s. om integrering av funktionshindrade
barn i vanliga skolor. Klasserna
är ofta mycket stora, ca 50 barn och fler,
dessutom förekommer både förmiddags-
18
och eftermiddagsskift. Lärarna bedöms
efter hur den uppgjorda läroplanen hinns
med, därav följer ett visst motstånd mot
”inclusion”. I vårt projekt har integrering
varit mest framgångsrikt med blinda
barn, bl.a. sponsrar UNRWA en speciallärare
för en liten grupp i Nar-el-Barred.
Mot måndagskvällen förflyttade vi oss till
Beddawi, vid framkomsten blev vi hjärtligt
välkomnade av värdparet Widad, Sultan
och deras barn.
Tisdag började med att återse dr Abed
Aziz, chef för PRCS-sjukhuset i Beddawi
och få en rapport av honom, bl. a var
han mycket nöjd med en röntgentolkningskurs
som samlat både doktorer,
sköterskor och våra Rehab Workers (RW)
från sjukgymnastkliniken. Det finns
också ett önskemål att bygga upp ett referensbibliotek.
Resten av förmiddagen gick åt till att
träffa personalen på sjukgymnastkliniken
(d.v.s. de RW:s som är utbildade av våra
svenska sjukgymnastteam). PRCS står för
lönerna för två av dessa RW:s och vi betalar
för två utbildningsplatser på deltid
och vi ligger ständigt i fejd med PRCS
om att de bör ta över dessa platser. Ett
av våra syften med de båda grenarna av
projektet (CBR-delen och PRCS-kliniken)
är ett kontinuerligt och utvecklande
Mamma-barn grupp i Nar-el-Barred.
Kommunkations- och uppmärksamhetsövning.
FOTO: Anna Mellgren.
samarbete. Just nu verkar det som om
det flyter bra. Nytt för innevarande år är
att man påbörjat rehabilitering av
strokedrabbade vuxna genom att göra
gemensamma hembesök, en RW från
kliniken och en eller två CBR Workers
(CW) från CBR-programmet(se faktaruta)
går tillsammans till den sjuke och
hans familj.
Eftermiddagen gick åt till att besöka
en UNRWA-skola och då särskilt en klass
med en integrerad rullstolsbunden pojke.
Klassrummet låg på bottenplanet av huset
men egentligen skulle han följt sin
klass en trappa upp, men detta gick alltså
inte att genomföra enligt rektor, svårt att
förstå varför med svenskt synsätt! Här
behövs information och CBR-kommittén
har ett sådant program på sin agenda,
ett par info-tillfällen har redan genomförts
och skapat intresse hos lärarna.
Vår konsult Samar al Yassir trycker
också mycket på att utbilda CW:s i
informationskunskap och har hållit och
håller själv kurser i ämnet, detta desto
viktigare som vi uppmuntrar CBR-teamet
att med sina kunskaper erbjuda
”know-how” när liknande projekt star-
Palestina Nu 2-2002